APPENDIX2 till Induktionen och Magnetismen i Relaterad Fysik för UNIVERSUMS HISTORIA | 2011X7 | a  production | Senast uppdaterade version YearMonthDayTime 2011-10-12

 

innehåll | IndMagAppendix2.htm | · webbSÖK äMNESORD på denna sida Ctrl+F · sök ämnesord överallt i SAKREGISTER  ·  förteckning över alla webbsidor

 

Magnetismens detaljer i Relaterad Fysik MED Maxwells Analogier

 

 

Riktningsbegreppens upphov för magnetismen — magnetismens detaljer i relaterad fysik MED

Maxwells analogier

 Varför Maxwells matematiska/magnetiska mekanik inte kan harmoniera med magnetismens fenomen i relaterad fysik — generalgenomgång av Maxwells arbeten 1855-1861

Se även:

 

BILDKÄLLA: Författarens arkiv · Viken13Apr2010Bild201 · NikonD90 · Detalj

 

Riktningsbegreppens upphov, magnetismen

 

 2011IX14

 Med vidare klargörande från [2007] originalförfattningens ATT FÖRSTÅ B-VEKTORN i Hur B-vektorn förstås.

 Angående nödvändigheten med M-vektorerna — om ej redan bekant

Riktningsbegreppens upphov för magnetismen

— magnetismens detaljer i relaterad fysik

Magnetiska fältriktningens orsaksgrunder i detalj

Magnetismens uppkomst komprimerat

 

 

statiska fältflödena inom elektriska laddningen

 

g-rymdens referenspunkter

 

magnetismens uppkomst genom projektionen av a på b via hastigheten u relativt b

 

a

b

c

 

 

 

Med (a) elektriska laddningens potentialprojektioner

— samma som statiska elektriska laddningsfältets (c)U(q±) på det (b) omgivande lokalt dominanta g-fältets fixa rymdpunkter (P) i följd av laddningens lägesändring (u)

— följer (c)

— i respekt till ljusets friställning från kinetiken som grundat på ljusets gravitella beroende

— en komplex överföring (se Kausalsambandet) av (a) på (b) via ett normalplan till u, det här benämnda magnetiska ring-, fält- eller vågplanet (figurdelen nedan, storcirkeln).

redDI och DIred

 

 

 

redDI

— ReduktionsDivergensCirkel

—————————————————

magnetiska punktfältstyrkan

 

fältstyrkans [g-divergensrelaterade] expansionsekvivalent från planvektorsummans identitetskriterium [ekvivalensen mellan expansioner och tangenter]

B, magnetisk fältstyrka, se NOMENKLATUR.

 

 

 

DIred

— DivergensReduktionsCirkel

—————————————————

magnetiska fältringen

 

Dess geofysiska motsvarighet får förstås strängt differentiellt — se begreppet differential i relaterad mening om ej redan bekant

 

 

Ljusets friställning från kinetiken 

— elektrostatiska fältflödets interna potentialåterkopplingar är inte additiva med laddningens lägesändring [u] relativt ett yttre dominant gravitationsfälts rymdreferenspunkter

— medför att elektriska laddningens potentialbild projiceras på lägesändringens g-punkter i form av en lokalt differentiell rymdförtätning [Rmax] för bevarandet av elektriska konstanten [Rc] i u-riktningen.

— Därmed bildas en magnetisk fältring med en lokalt lägre — reducerad — divergens [ç] för elektriska konstantens bevarande och som strävar att uttömma sig i det tunnare rummets fria toppdivergens [c]: reduktionerna bildar magnetismen.

— De närliggande reduktionernas lika kvantiteter i ringens bågform formar en naturlig motsvarande tangentiellt [o| ] utsträckt fältkraftsriktning [magnetisk fältstyrka] vars magnitud avtar med växande avstånd till ringens centralpunkt.

Beskrivningssättet generellt har eftersökts i den moderna akademins lärosystem men inte påträffats. Jämför Maxwells magnetiska mekanik.

— För den illustrerade sambandsformen till magnetismens bildning, se utförligt i Kausalsambandet.

— För ReduktionsDivergensCirkeln, se även redDI.

— Rätvinkliga kopplingen mellan B-riktningen [DIred-cirkeln] och M-riktningen [redDI-cirkeln] följer också enligt Planvektorsummans Identitetskriterium. Grunden till den detaljen beskrivs nedan.

 

 

 

 

 

— PROJEKTIONEN via u

åstadkommer tydligen en motsvarande resistiv förtätning som i bevarande av elektriska konstanten (Rc) tvunget reducerar g-divergensen (c) lokalt för planvågens differentiella del.

— Därmed garanteras planvågens expanderande utsträckning från det tätare rummets reducerade divergens (ç) till den fria rymdens toppvärde (c).

— Eftersom ljushastigheten, den lokala divergensen, inte är additiv med lägesändringen (u), garanteras att planvågens tjocklek bevaras differentiell, helt utan dimensionell divergens. Det blir bara den reducerade (förtätningen, den s.k. magnetismen) som expanderar rätvinkligt u.

Planvektorsummeringen

 

Genom INVERKAN AV elektriska fältets potentialer [U=k(Q/r)] som inbördes SUMMERANDE [U=U1+U2], och endast då — vi kan som i bilden ovan lägga två lika laddningars potentialbilder över varandras (grön vänster) och därmed erhålla dubbla enskilda värdet — erhålls motsvarande variabla summan av två lika Q-potentialer;

— Summeringen görs elementärt i en och samma gemensamma planprojektion (här bildytan) genom en avståndsseparation (x, horisontellt ovan i bildsekvensen) tillsammans med (här via PREFIXxSIN) en motsvarande sinusprojektion (sinA=r1/r2) av radiella potentialvärdet enligt

U = (U1 + U2) = k(Q/r1) + k(Q/r2)sinA = kQ[1/r1 + sinA/r2)]

Denna sambandsform grundlägger Elementära Planvektorsumman

B2 = B12 + B22 ± 2B1B2sin(A1A2)

Elementära Elektrogravitella Planvektorsumman

B2 = B12 + B22 ± 2B1B2sin(A1A2).

Den beskriver i relaterad fysik Ekvivalensen för Expansionsvektorer och Tangentialvektorer interferensrymden mellan två kroppar med magnetiska, elektriska och gravitella fält, vidare nedan.

— Ämnesformen tycks överhuvudtaget inte (ens) ha uppmärksammats i den moderna akademins lärosystem.

 

 

Även fälten för elektriska och gravitella resultanterna mellan två laddningar/massor innefattas av ovanstående sambandsform. De olika planfältformerna beskrivs mera ingående i sektionen om Fältformerna:

 

 

 

 

De olika planfältformerna beskrivs mera ingående i sektionen om Fältformerna som bilden ovan (förminskad) är hämtad från.

— Även fälten för elektriska och gravitella resultanterna mellan två laddningar/massor innefattas av ovanstående fältbildsmatematik. Det tillhör (nog) fysikens elementa att känna till dessa detaljer — men vissa begreppsförvecklingar finns i jämförelsen med motsvarande ordning i den moderna akademins lärosystem — se särskilt ELEKTRISKA FÄLTSTYRKANS FRIHETSSATS: skillnaden mellan 1/r-fält och 1/r²-fält.

 

 

— Planvektorsummasambandet visar explicit ekvivalens mellan expansioner och tangenter UTAN NÅGON DERAS INBÖRDES INTERFERENS;

Planvektorsummans Identitetskriterium

Planvektorsummans Identitetskriterium:

— Vektorformernas kvantiteter ger exakt samma resultatvärden i de bägge fallen, men riktade rätvinkligt varandra — och därmed i garanti av att sakna projektion av varandras komponenter därför inte kan summeras inbördes (trigonometriskt garanterad individuell immunitet):

 

 

Exakt samma matematiska samband, här i PREFIXxSIN. Bägge riktningskomplexen — vänster, expansionsvektorer [här inåtriktade] och höger, tangentialvektorer — får exakt samma matematiska-trigonometriska form för strömflöden som har samma längsriktning [medströmmar↓A1A2↓], sambandet nedan. VektorBeteckningen B har här valts enhetligt för bägge typerna.

B2 = B12 + B22 + 2B1B2sin(A1A2)

Elementära Elektrogravitella Planvektorsumman

De antydda diametrala vektorparallellogrammerna motsvarar resultatbilden med medströmmarna tagna i omvänd riktning [↑A1A2↑], se vidare riktningsprincipernas förklaring och riktningsgrunderna längre ner i huvudtexten.

— Övergången mellan expansioner-tangenter ges — som vi ser — med vektorkroppens planrotation i respektive medurs 90° från expansioner till tangenter och omvänt moturs 90° från tangenter till expansioner. Det är alldeles tydligt att den ordningen harmonierar PERFEKT med magnetismens kvalitativa fenomenbild ENLIGT RELATERAD FYSIK. Vidare nedan i huvudtexten.

   För motströmmar [↓A1A2↑] gäller minustecken i sambandet ovan. Sambandens härledning visas utförligt illustrerat i originalförfattningens EKVIVALENSEN MELLAN EXPANSIONER OCH TANGENTER.

   Exakt Samma Samband sammanfattar också de planfältbilder som ingår i elektriska dipol- och antidipolfälten, samt gravitella fältet mellan två växelverkande kroppar, se Fältgeometrin. Sambandsformens övergripande betydelse kan därför också i relaterad mening kallas Elementära Elektrogravitella Planvektorsumman [ELEP].

— Elementära Elektrogravitella Planvektorsumman bildar — därmed tydligen — summan av hela den relaterbara fysikens totala vektorfundament för samtliga grundfysikaliska fenomenbegrepp.

Begreppsbilden som ovan finns här veterligt inte representerad i den moderna akademins lärosystem. Där används istället den moderna akademins vektorkalkyl — med speciellt uppfunna regelverk från 1800-talet — som garanterat missar målet.

 

 

redDI — motsvarande detaljer i magnetismens fysik har eftersöks i den moderna akademins lärosystem men inte påträffats

 

 

 

ReduktionsDivergensCirkeln

2011IX12— Med vidare förtydligande från originalförfattningen i B-vektorn — för detaljerade jämförelser med Maxwells hydrostatiska virvelanalogi

Reduktions Divergens Cirkeln

Trigonometriska sambandet för den tvådimensionella vektorsummeringen med ekvivalenta resultat för expansionsvektorer och tangentialvektorer, se Planvektorsummans Identitetskriterium

— nedan i illustration specifikt med avbildning för expansionsvektorerna (tangentialvektorerna ges av den resulterande vektorbilden genom multiplikation med –i, dvs., medurs rotation 90°),

 

B2 = B12 + B22 ± 2B1B2sin(A1A2)

Elementära Elektrogravitella Planvektorsumman

 

definierar i relaterad fysik alla elektriska strömvägars likvärdiga och likaberättigade magnetiska bidrag (B) i en fix g-relaterad rymdpunkt (P) i formen av en (redDI) ReduktionsDivergensCirkel:

 

 

 

 

 

ReduktionsDivergensCirkeln [redDI-cirkeln] beskriver I RELATERAD FYSIK  magnetiska fältringens [DivergensReduktionsCirkelns, DIred-cirkelns] lokala magnetiska divergensvärde [ç].

— RedDI-cirkeln relateras till planet som skär genom strömlinjens längsutsträckning, med unik referens till magnetiska fältstyrkans cirkulärpolarisation [motsvarande fältstyrkan i mitten av en strömring] ,se artikeln nedan.

— Genom att g-divergensen är punktlokal

illustrerat av den slutna sfären, motsvarande punktens differentiella domän och därmed praktiskt avgränsad till en motsvarande illustrativt obegränsat liten sfärisk domän med idealt lokal homogen rymd

— kan den också illustreras som en helt idealt homogen [differentiellt] vektoriell utsträckning från en centralpunkt i sfärens mitt.

— Cirkulära snittet av den idealformen formar ovanstående illustrerade magnetiska centralbegrepp.

 

Punktfältstyrkans cirkulärpolarisation

 

 

— Om strömstyrkan från den givna strömledaren ökar, eller om strömledaren dupliceras och maken roteras godtyckligt i det givna redDI-planet med gemensamt bibehållen redDI-cirkel, är det tydligt att redDI i vilket fall summerar de enskilda bidragen på ett och samma lokala punktvärde:

— RedDI skiljer inte på ORTEN för magnetiska fältbidraget i P, eftersom redDI avbildar en cirkulär vektordivergens: alla riktningar i samma cirkulära plan är likaberättigade.

— Denna satsbild uttrycker tydligen samma sak som att punktfältstyrkan är »cirkulärpolartiserad». Dvs., »magnetiska fältvektorn är RUND», inte flat — fast i illustrationerna används oftast en flat substitution.

 

 

 

— Det är samma som den tidigare (men mera kortfattat) beskrivna PRINCIPEN FÖR DEN CIRKULÄRPOLARISERADE B-VEKTORN:

 

Genom divergensreduktionerna som den egentliga magnetiska fältdefinitionskraften, definieras den magnetiska fältstyrkans verkställande vektor som ett likaberättigat summeringsobjekt — oberoende av de tillhörande strömledernas orientering i ett deras skärande gemensamma plan. Dvs.: fältstyrkans vektor kan i grunden förstås vara en 2D-vektor.

 

— Det är alltså samma princip som för magnetiska (M) fältstyrkans summering i centrum av en strömförande ring: alla bidrag delar på en och samma redDI, den i strömringens mitt; varje minsta strömledardel i ringen bidrar lika med sin fältrings redDI, analogt (med idealt homogen g-rymd) samma M-vektorbidrag (eftersom M-vektorn i grunden är en lokal g-divergens).

— Generellt: magnetiska fältvektorn är »rundpolariserad»; Det spelar ingen roll hur olika inbördes strömkällors ledarutsträckningar är orienterade relativt varandra i ett deras gemensamt skärande plan; alla ges samma status genom deras gemensamma summerande redDI.

 

 

 

Riktningsgrunderna

Riktningsgrunderna

— Genom elektriska laddningens entydigt givna två enda flödesriktningar (c)U(q±) via g-divergensens två enda möjliga laddningsåterkopplingsbilder eller flödesriktningar som antingen relaterat 0-c eller c-0 (vi associerar här till ljusets absolutacceleration) — positiva laddningar relateras med »utåtriktat divergensflöde» 0-c som (c)U(q+), negativa laddningar med »inåtriktat divergensflöde» c-0 som (c)U(q–) — framträder helt naturligt ur ovan »enkla elementära genomgång» den inneboende ordningen för hur vektorsummeringarna ska göras, tolkas och verkställas i den matematiska planvektorsummeringens ljus.

 

NOTERA att begreppet potential U=k(Q/r) i konventionell mening (i elektrostatiska fältet) INTE betraktas som en vektor utan som en skalär (icke riktningsbetingad storhet). Jämför

 

”In classical electromagnetism, the electric potential (a scalar quantity denoted …”,

@INTERNET Wikipedia Electric potential [2011-09-15]

 

I relaterad fysik däremot härleds emellertid Q-fältets potentialbild (utförligt i Elektriska Fältet) entydigt via begreppet (divergens)IMPULS från g-divergensens differentiella inverkan på avståndet r från Q-origo. Här utnyttjas den fysiska verkan för Q-fältets egen inre elektrogravitella polaritetsutsräckning (±) — vilket betyder en väl relaterbar riktningsform som definierar Q-fältets fysiska utsträckning, och därmed en speciellt bestämt relaterad vektorform.

— Den avgörande Differentialdetaljen (dT) i Q=√(m/R)(A/dT) i Elektriska Laddningens Härledning och som i relaterad fysik kommer från ljusets absolutacceleration, är bägge detaljer som väl, i denna författnings ljus, har eftersökts i den moderna akademins lärosystem men inte påträffats. En elementär härledning till Q tycks inte finnas överhuvudtaget i etablerade fackverk.

 

Är bidragen (1&2) inbördes motriktade (x=0, illustrationens två sammanförda expansioner [gröna vänster] drar åt diametralt olika håll), analogt motsatta strömflöden, tar potentialerna ut varandra med nollverkan,

U = (U1 + –U2) = 0

— Man kan alltså enbart på den enkla grunden ställa upp absolut entydigt fysikaliskt beskrivande typflödesbegrepp i magnetismen RENT IKONISKT som nedan (positiva) enligt magnetiska EXPANSIONSVEKTORFORMERNA (M) och (de resulterande) TANGENTIALVEKTORFORMERNA (B) — se även ExpansionsTangentEkvivalenterna i originalförfattningen, beskrivningen här är det mera detaljerade komplementet. Beskrivningen nedan redovisar ordningen detaljerat — och som sammanfattas, och kan förstås naturligt genom högerhandsregeln. (Studera, jämför, kontrollera — stämmer perfekt).

 

Riktningsprincipernas förklaring

Riktningsprincipernas förklaring

 

 

 

 

positiva laddningens ikoniska riktningsform, summerande fältstyrkor

negativa laddningens ikoniska riktningsform, summerande fältstyrkor

 

Villkoret i summerande vektorer med två varandra motriktade lika strömflöden är att summan måste bli noll.

— Vidstående riktningsformer [referens positiva] uppfyller det villkoret:

— M-summan såväl som B-summan nollas ut med varandra summerande motriktade i-strömmar.

Riktningsflödena för cUq± måste koppla konsekvent till motsvarande diametralt orienterade M-expansionsvektorer för att en motsvarande verkansmässig ekvivalent laddningspolaritet ska komma ifråga för den summerande vektormatematiken.

 

Vi studerar det särskilt.

 

De diametrala M-riktningarna — positiva laddningen:

— c-suffixet i cUq associerar till det egna inre statiska Q-fältets egen flödesriktning och med suffixet q± som specifik identifierare för positiv [q+] eller negativ [q–] elektrisk laddning. För den summerande ekvivalensens giltighet måste alltså M-vektorn som vektorform avstämmas analogt med den associerade inre, statiska, Q-flödesriktningen.

 

 

Denna avstämning kan likväl INTE förstås hämma eller inverka menligt på den entydiga innebörden av M som just en expansionsvektor — vare sig SÅ riktad inåt eller utåt. M-vektorn blir i vilket fall den lokalt reducerade divergensen [ç] som driver fältringen utåt, från det tätare [ç] till det tunnare [c], och som därför, oavsett associerad med endera inre projicerade Q-flödesriktningen, är agenten för själva den expanderande fenomenformens kvantitativa fysik [den egentliga, verkställande, magnetiska fältvektorn]. Det föreligger därför ingen motsägelse mellan de diametrala M-riktningarna, och förutsatt de här beskrivna divergensaspekterna beaktas: absolutformen för M återfinns som en »divergenscirkel», ett lokalt punkt-g-divergensvärde.

 

 

 

Dvs., man kan i den allmänna meningen välja godtycklig diametralpreferens för M-riktningen analogt med »ç-expansionen» för summering av två eller flera bidrag, ovanstående positiva/negativa är bara ett av de bägge sätten.

— Denna detalj harmonierar också fullständigt med de inbördes ordningarna i de expanderande divergensringarna, vidare nedan.

— Ordningarna stämmer också helt överens med HÖGERHANDSREGELN.

— Valet för z-axelns polaritet är här analog med det naturliga PILOTSYSTEMETS xyz-referenser.

Motsvarande negativa laddningens ikoniska riktningsform för tangential- och expansionsvektorerna blir i termer av strömflödesriktningar som visas ovan.

 

 

positiva

negativa

 

 

 

Motsatta expansioner (M) från divergensprojektionerna av lika laddningar tar ut varandra (figurdelen i a nedan).

 

 

 

a

b

c

 

 

 

För en motsvarande tangentiellt (B) bestämt referensriktning — vilken den än är — bildas motsvarande villkor med en konsekvent motriktad vektorform i diametral riktning, (b), och därmed magnetfältsringen som en »avbildad rotation» (c) för att få nolleffekt med lika men motriktade strömflöden.

 

 

Preferensbeteckningarna för en positiv elektrisk laddning med strömriktningen i pilosystemets z-riktning.

— M för expansioner, B för tangenter. Se även Ekvivalensen mellan Expansioner och Tangenter i Planvektorsumman.

 

 

Allmänna magnetiska fältväxelverkan

2011IX18

Efter föregående genomgångar

Allmänna magnetiska fältväxelverkan mellan två strömleder

Verkan[B(Bled)B(Aled)] = B(Bled)·sinAkrånglig formulering, grymt enkel praktik: — |

 

 

 

 

Om en elektrisk laddning (Q) förflyttas (u) i ett yttre B-fält av samma beskaffenhet som den elektriska laddningens ideala (sfäriska) tvärsnitt, det är u i samma riktning som B, flyttas Q endast idealt inom sin egen elektriska längsprojektion [F/Qc=B] och ingen växelverkan med B kan därför ske.

 

 

För att en växelverkan ska kunna ske, måste u ha någon komponent riktad rätvinkligt B.

 

— Eftersom verkan således endast beror av u rätvinkligt B gäller följaktligen formellt för kraftverkan mellan Q och B [magnetiska kraftlagen] F=BQu.

 

 

 

 

— Om i ovanstående föregående illustration för de bägge centrala riktningsbegreppen redDI och DIred införs en andra (sekundär) strömled (en B-ledare) parallell med den givnas (A-ledarens) B-riktning — den vertikalt antydda kopparledaren i figuren ovan till vänster parallellt med B-riktningen — får vi en maximalt förenklad och samtidigt maximalt (»enkel») komprimerad illustration som (på visst elegant sätt) anknyter till föregående beskrivna Planvektorsummans Identitetskriterium:

— De bägge varandra korsande ledarnas redDI och DIred antar parallellitet med varandras respektive DIred och redDI-cirklar; A-ledarens redDI-cirkel motsvarar B-ledarens DIred-cirkeln (magnetiska fältringen), och vice versa;

Ingen vektorsummering kan ske i detta läge, eftersom varken redDI- eller DIred-cirklarna uppvisar några andra projektioner i varandras plan är räta linjer: det finns ingen bestämbar riktningspreferens att summera.

— Fältverkan från B-ledaren till A-ledaren är alltså avstängd. Magnetiska fälten från respektive ledare växelverkar inte.

— Situationen är densamma som uppvisas då elektriska laddningar färdas i samma riktning som riktningen hos ett yttre B-fält: ingen kraftverkan existerar mellan det yttre B-fältet och det B-fält laddningarna ger upphov till genom sin rörelse. Se även utförligt i Magnetiska kraftlagen.

— Konventionellt beskrivs situationen av den s.k. Lorentz Force (ref. @INTERNET Wikipedia Lorentz force 2011-09-18), här magnetiska kraftlagen F=BQv med rät vinkel mellan riktningarna (vB)°=90. Med (vB)°=0 är också F=0, så att vi med PREFIXxSIN kan skriva F=Qcos(vB)°·B.

— TILTAS ENDERA redDi- eller DIred-planen så att ömsesidiga projektioner uppkommer, tillväxer således analogt och i kraft av Planvektorsummans Identitetskriterium

(Det räcker med att endera redDi eller DIred uppvisar summerande komponenter med motstående strömled eftersom redDi och DIred i vilket fall inte summeras inbördes).

HELA B-växelverkan från noll och antar max då ledarna ligger i ett gemensamt plan.

(Det sker alltså ingen VEKTORKOMPONENTUPPDELNING på grund av att endera redDI eller DIred antar specifika komponentprojektioner i motstående ledares motsvarande plan).

 

För att avgöra MAGNITUDEN I VÄXELVERKAN (V) mellan två godtyckligt xyz-orienterade strömleder är det alltså tillräckligt att utvälja ena (A-ledaren) som preferens med preferensplanet (Y, golvplanet i figuren nedan) via A-ledarens utsträckning och normalen (x) till denna i förbindelse med en fältpunkt (P) som verkan ska summeras i;

B-ledarens lutning (i PREFIXxSIN, sin0=1) vinkeln A mot Y-planet avgör då B-ledarens verkansmagnitud på A-ledarens bidrag i P enligt

 

Verkan[B(Bled)B(Aled)] = B(Bled)·sinA

 

A=0° (bägge ledarna i samma plan) ger full verkan, A=90° (rätvinkliga ledare, inte i samma plan) ger nollverkan, därifrån mot 180° motsvarande omvänd strömriktning med åter full verkan vid exakta A=180°.

— B-ledarens orientering i Y-planet (sett ovanifrån) är egal och inverkar inte. Det är endast graden av »3Dledarkorsning» som gäller. (Med given A-vinkel kan B-ledaren »wobblas» eller precesseras godtyckligt 0-360°).

 

Modern akademi

 

Den etablerade beskrivningen av magnetismens inre växelverkande detaljer är, som redan tidigare påpekats, (fortfarande) föremål för olika inre dispyter.

— Medan den s.k. Lorentz Force [konv. F=Qv×B] ger en utomordentligt god kvantitativ beskrivning av funktionen tillsammans med riktningsbegreppen, saknas fortfarande den djupbeskrivande detaljrikedomen i den moderna akademins lärosystem beträffande magnetismens natur: hur.

   Erinra även den påtagliga förbistringen — och tydligheten — i NOMENKLATUR.

   Jämför även citatblocket om magnetismen i modern akademi.

   Se även de samlade artiklarna i Konsekvenser.

 

 

 

Allmänt om B i TNED

 

Allmänt beträffande magnetismen i relaterad fysik

Magnetismens dockskåpsmatematik generellt

RELATERAD FYSIK

 

— Först och främst beträffande magnetismen:

— Erinra sammanhangen för den konventionellt benämnda magnetiska konstanten (µ0): µ0 bokstavligt talat betyder noll magnetism. Sambanden gäller med hög noggrannhet endast om elektriska laddningens lägesändrande hastighet är försumbar i jämförelse med ljushastigheten. Detta är också det allmänna fallet i alla normala (kommersiella) tillämpningar.

— En mera exakt matematik blir (snabbt) motsvarande mera krävande;

— För den enskilda laddningen som sådan (och i viss mån magnetismen generellt) finns en viss (enklare) korrektion i termer av den här presentationens relaterade fysik, se Mekanisk-Elektriska sambandet.

 

 

Två sätt bilda magnetfält i moderna akademi

 

— I moderna kvarter möter man (stundtals) meningen:

»Magnetfält kan bildas antingen genom elektriska laddningar i rörelse, eller varierande elektriska fält». Se exv.,

 

“Because there are two things that can create a magnetic field: an electric current and a variable electric field (see Maxwell's equations).”, @INTERNET Yahoo Answers 2011-07-24,

http://in.answers.yahoo.com/question/index?qid=20110724091841AAQUxim

 

— I relaterad fysik är dessa ett och samma:

— Magnetfält bildas uteslutande med referens till ett lokalt dominant gravitationsfälts fasta och fixa rymdpunkter i följd av elektriska laddningsrörelser relativt dessa fixa rymdpunkter (momentana elektriska potentialreferenser via c).

— Fältbildningen ges via ändringar i elektrisk potential från omgivande elektriska laddningars statiska laddningsfält då dessa förflyttas relativt g-fältets fixa rymdreferenspunkter. Det gäller oavsett ändringens form, om den sker med konstant hastighet eller accelererat. Se utförligt från MAGNETISMEN.

— Jämför magnetfältet i utrymmet mellan plattorna i en plattkondensator, eller magnetfältet utanför änden på en krökt ledare: magnetfält bildas även där inga elektriska laddningar finns som ansvarar för magnetfältets bildning: det är bara potentialändringen (med fördröjning via ljushastighetens återkoppling, vilken vi vanligtvis frånser) som räknas [i Noteringen nedan ges en referens].

 

Magnetfältet i kondensatorfallet gäller oberoende av om uppladdningsströmmen är konstant eller variabel — men (tydligen) många missar den aspekten på grund av den moderna akademins synsätt i ämnet.

— I modern akademi distribueras (mestadels) uppfattningen att magnetfält (istället, nödvändigtvis) bildas med utgångspunkt från den elektriska laddningens yta då denna förflyttas; Där det inte finns laddningar för tillfället, finns menar man då, heller inga magnetiska fält [Noteringen nedan anvisar en experimentell referens — motsvarande har eftersökts på webben men ännu (2011) inte påträffats].

— Men därmed missar man också magnetismens allmänna fenomengrund: magnetfält bildas även både framför och bakom en elektrisk laddning, direkt från tomrummets g-referenser, enbart i följd av de, där, med ljushastigheten återkopplande, förändrade elektriska potentialbildernas projektioner i de statiska laddningsfälten från respektive moderladdningar.

   Se mera utförligt i avsnittet om Amperes Kretslag.

 

NOTERING ——————————————

I Parallellexperimenten från 1994 utfördes särskilda mätningar på magnetiska fältstyrkan utanför ledarändarna i deras respektive strömledsförlängningar och som endast bekräftade sambandsformen i den motsvarande konventionellt benämnda Biot-Savarts lag.

 

 

Fältflödets potentialdelar

Se även mera utförligt i RIKTNINGSBEGREPPENS UPPHOV I MAGNETISMEN

Elektriska fältflödets potentialdelar

EKVIVALENSEN MELLAN EXPANSIONSVEKTORER OCH TANGENTIALVEKTORER för magnetismen

 

— se Planvektorsummans Identitetskriterium — om ej redan bekant

— med dessa vektorformers inbördes ömsesidiga trigonometriska identiteter via sambandsformen i PREFIXxSIN

B2 = B12 + B22 ± 2B1B2sin(A1A2)

 

innefattar den relaterade fysikens alla flödesbegrepp och allmänna fysik för den elektriska laddningens grundform. Dessa elementära, internt statiska flödesbegrepp,

(som helt idealt stelt medföljer laddningen i dess rörelse och inte ändras med mer än laddningen gör det)

kan i relaterad mening sammanfattas ikoniskt enligt typfiguren nedan.

 

 

— Observera att begreppet elektrisk fältstyrka INTE kan användas inom det statiska Q-fältet i någon relaterad makrokosmisk mening: elektrisk fältstyrka (Ξ=U/d) kräver minst två skilda laddningar. Se Elektriska fältstyrkans frihetssats, om ej redan bekant.

 

Se även i Elektriska fältets elementära divergens och Elektriska fältets gravitella koppling.

 

 

Maxwells analogier

 

 

Maxwells analogier

 

I denna genomgång:

Rikt

redDi och DIred

Vektor

Reduktions

Riktnings

Flödes

Maxwells

Maxwells

MAC

Vektorprodukten

Kausal

Begreppen

Relaterad fysik

Summeringen

Divergens Cirkeln

Principerna

Formerna

Virvelanalogi

Magnetmekanik

TNED

i MAC

Sambandet

 

 

Maxwells virvelanalogi från 1861

Maxwells virvelanalogi (från 1861)

Maxwells analogier

 

                                                              

 

 

— Sinnebilden med Q-cirkelprojektionen av Q-flödesdivergenserna i F=BQc, avbildar i princip EXAKT samma princip som Maxwells grundmekaniska beskrivning (från 1861): föreställningen om de magnetiska fältlinjerna som ”rotating vortices”, »roterande virvelstavar» eller virvellinjer.

   Jämför citatet nedan (källan talar om Maxwell),

 

”In his

treatise on "Electricity and Magnetism," Vol. II. p. 416, (2nd edition 427) after quoting from

Sir W. Thomson on the explanation of the magnetic rotation of the plane of the polarisation

of light, he goes on to say of the present paper,

PREFACE. XXI

"A theory of molecular vortices which I worked out at considerable length was

published in the Phil. Mag. for March, April and May, 1861, Jan. and Feb. 1862."

- " I think we have good evidence for the opinion that some phenomenon of rotation

is going on in the magnetic field, that this rotation is performed by a great number

of very small portions of matter, each rotating on its own axis, that axis being parallel

to the direction of the magnetic force, and that the rotations of these various vortices

are made to depend on one another by means of some mechanism between them."”,

Från PREEFACE sidan xxi.n — The scientific papers of James Clerk Maxwell (1890)

 

samt från samma källa särskilt Maxwells teori s455 från 1861:

Maxwell introducerar VORTEX — virvelbegreppet — i magnetismens beskrivning

 

s455m:

  Let us now suppose that the phenomena of magnetism depend on the

existence of a tension in the direction of the lines of force, combined with a

hydrostatic pressure; or in other words, a pressure greater in the equatorial

than in the axial direction : the next question is, what mechanical explanation

can we give of this inequality of pressures in a fluid or mobile medium ? The

explanation which most readily occurs to the mind is that the excess of pressure

in the equatorial direction arises from the centrifugal force of vortices or

eddies in the medium having their axes in directions parallel to the lines of force.

   This explanation of the cause of the inequality of pressures at once suggests

the means of representing the dipolar character of the line of force. Every

vortex is essentially dipolar, the two extremities of its axis being distinguished

by the direction of its revolution as observed from those points.”.

 

 

Analogin med expansionsvektorer (F/Qc=B) och centrifugalvektorer bildar samma grundfysiska beskrivning som ansluter till hydrodynamikens virvelrörelser (Maxwells huvudarbete, »magnetismens mekanik» från 1861).

 

Men där stannar också kopplingen till Maxwell. Medan Maxwells arbeten beskriver en DIREKT mekanik, blir motsvarande i relaterad fysik, på grund av ljusets friställning från kinetiken, en REN analogi.

 

Varken Maxwell själv, hans samtida, eller nutida populationer i den moderna akademins korridorer har någonsin haft en HÄRLEDANDE uppfattning om den elektriska laddningen som grundad på DIVERGENSPRINCIPEN (se härledningen till Q). Man har därmed heller aldrig kunnat UTVECKLA de enkla storheterna ur grundformen, typ ovan med B. I stället har den moderna akademins vetenskapshistoria präglats av en ständigt utvidgad uppfinningsrikedom i strävan att förklara fysikens grunden genom en akademisk intelligens snarare än en påtaglig vilja, önskan och strävan att HÄRLEDA grunderna efter en naturlig ordning. Begreppet »naturlig» är särskilt känsligt i moderna korridorer. Därmed har också hela frågan om elektrofysikens detaljer kommit i skymundan.

 

Notera särskilt beträffande Maxwells analogier och deras motsvarande koppling till relaterad fysik:

Magnetiserande kraften

— Maxwell talar på sidan 184n [ON FARADAYS LINES OF FORCE]

om MAGNETIZING FORCE [H=i/ℓ] — med vidare samband från s194 [som i sig ansluter till samma typ som beskrivs i Amperes Kretslag]:

— I relaterad fysik relateras HELA strömmen [i] — Q-projektionen på ledarens tvärsnittsyta, och därmed omslutningen via den s.k. strömmens omslutande linjeintegral — till den magnetiserande kraften [H] som åstadkommer magnetiska kraftfält i hela Q-rummet, inte enbart i den omslutande i-cirkelns planskiva.

— Denna detalj är genomgående ytterst oklar i modern facklitteratur generellt (speciellt på webben), där det inte ALLS klart framgår HUR man tänker sig att magnetismen bildas med referens till en laddad partikels rörelse.

— Generellt — men felaktigt — TYCKS [därför att exakta klargörande meningar saknas] man mena att magnetfält bildas som koncentriska ringar från laddningsytan ENBART. Det finns i modern akademi ingen beskrivande del [eftersökt, men ännu inte påträffad] som tydligt och klart beskriver HUR magnetfältet bildas. Nämligen [enligt relaterad fysik] FRÅN DET LOKALT DOMINANTA GRAVITATIONSFÄLTETS OMGIVANDE FASTA OCH FIXA RYMDPUNKTER [elektrogravitella referenserna], med hänsyn till hur dessa SER potentialbilden i ÄNDRING från laddningar i rörelse i rummet: magnetfält bildas överallt i hela rummet [med ljushastighetens fördröjning] från en elektrisk laddning i rörelse.

— Avgränsningen med MAGNETISERANDE KRAFTEN blir därför [ytterst] äventyrligt i modern akademi [även i ljuset av Maxwells tidiga beskrivning], då man [tydligen] blandar ihop de skilda fenomendomänerna mekanik och elektrogravitation [som Maxwell garanterat inte kände till].

 

Maxwells beskrivningar lider av samma grundläggande felsyndrom som alla övriga bidragares: expansionsintegralen finns inte med i framställningssättet — elektrogravitationens distinktion från mekaniken — och därmed i princip ett hejdlöst kaos i den motsvarande xyz-differentierade matematiken;

— Den enda, och uteslutande enda, praktiskt mätbara tillämpningen som mig veterligt existerar på att få ut strömstyrka via uppmätt magnetisk fältstyrka (för ett godtyckligt rakt ledaravsnitt) är just via den motsvarande Biot-Savarts lag (samma som expansionsintegralens lösning, och som man utgår ifrån i magnetteorin i modern akademi).Genom att mäta B inom ett snävt område och man känner ledarlängden (s) och avståndsgeometrin till mätpunkten, kan strömledens strömstyrka beräknas. Men det är här inte vidare känt hur man menar i den saken sett i den moderna akademins referenser: det verkar ytterst svårt att få fram klara besked.

   Se vidare aspekter i Amperes Kretslag.

 

 

 

ANGÅENDE MAXWELLS EMI [ElektroMagnetiskaInduktionen], s186mö [motsv. Faradays lag],

:

”That this is the true expression for the law of induced currents is shewn

from the fact that, in whatever way the number of lines of magnetic induction

passing through the circuit be increased, the electro-motive effect is the same,

whether the increase take place by the motion of the conductor itself, or of other

conductors, or of magnets, or by the change of intensity of other currents, or

by the magnetization or demagnetization of neighbouring magnetic bodies, or

lastly by the change of intensity of the current itself.

In all these cases the electro-motive force depends on the change in the

number of lines of inductive magnetic action which pass through the circuit*.”,

s186m, ON FARADAY'S LINES OF FORCE.

 

Också denna detalj ansluter till närmast föregående påpekande:

 

— Man [tydligen ALLA FRÅN BÖRJAN] blandar ihop de skilda fenomendomänerna mekanik och elektrogravitation:

— Det här är vad ALLA tror — är övertygade om — gäller från början:

— LIKVÄRDIGT med att en ledare lägesändrar i FIXT magnetfält, med påföljden att en spänning induceras, är att en FIX ledare påförs ett VARIERANDE magnetfält.

— MEN DEN FYSIKALISKT FÖRMODADE FENOMENANALOGIN GÄLLER INTE — särskilt visat genom Parallellexperimenten 1994: en spänning induceras i en mätlinje via en varierande ström där ingen magnetisk fältstyrka existerar — just på grund av de skilda fenomendomänerna mekanik och elektrogravitation: magnetism och induktion växelverkar inte i fysiken.

 

Se utförligt i Förtydligandet, samt Tre Jämförande Exempel där sammansattheterna beskrivs mera konkret.

 

 

 

 

BQu i MAC — Magnetiska kraftlagen i modern akademi — historiskt ursprung

 

 

 

Magnetiska kraftlagen i modern akademi — historiskt ursprung

 

[ref. @INTERNET Wikipedia Lorentz force 2011-09-23]

http://en.wikipedia.org/wiki/Lorentz_force

 

Magnetiska kraftlagen F=BQu kallas ofta i nutida etablerad litteratur (eng.) Lorentz Force med skrivsättet (källan ovan, den moderna akademins vektoranalytiska notation)

F = q[E + (v×B)].

— Artikelkällan ovan beskriver upphovet:

 

”From a modern perspective it is possible to identify in Maxwell's 1865 formulation of his field equations a form of the Lorentz force equation in relation to electric currents,[9] however, in the time of Maxwell it was not evident how his equations related to the forces on moving charged objects. J. J. Thomson was the first to attempt to derive from Maxwell's field equations the electromagnetic forces on a moving charged object in terms of the object's properties and external fields. Interested in determining the electromagnetic behavior of the charged particles in cathode rays, Thomson published a paper in 1881 wherein he gave the force on the particles due to an external magnetic field as ½qv×B. Thomson was able to arrive at the correct basic form of the formula, but, because of some miscalculations and an incomplete description of the displacement current, included an incorrect scale-factor of a half in front of the formula. It was Oliver Heaviside, who had invented the modern vector notation and applied them to Maxwell's field equations, that in 1885 and 1889 fixed the mistakes of Thomson's derivation and arrived at the correct form of the magnetic force on a moving charged object.[10] Finally, in 1892, Hendrik Lorentz derived the modern day form of the formula for the electromagnetic force which includes the contributions to the total force from both the electric and the magnetic fields. Lorentz began by abandoning the Maxwellian descriptions of the ether and conduction.”.

 

Maxwell själv skriver (betydligt enklare uttryckt) i publikationen från år 1865 i A DYNAMICAL THEORY OF THE ELECTROMAGNETIC FIELD från sidan 565,

 

”,

A DYNAMICAL THEORY OF THE ELECTROMAGNETIC FIELD publ. 1865 från sidan 565 i

INTERNET ARCHIVE — The scientific papers of James Clerk Maxwell (1890)

http://www.archive.org/details/scientificpapers01maxw

 

med specifikationen på s556 ”Coefficient of Magnetic Induction (µ)” och som Maxwell sammanställer, samma sida 556 tillsammans med ”Magnetic force (a)” i en grupp (µa) med beteckningen B — och som leder till en (här möjligen) något obskyr uttydning (Möjligen ska Maxwell tolkas motsv. Ba för korrekt korresponderande fysikaliska storheter). Förkortar vi bort δx-termerna ges (då) formellt, direkt korrekt:

 

Xa        = Ca·Ba = arbetet; med c=i och X=F och a=ℓ:

Fℓ          = iℓ·Bℓ ;

F           = iℓ·B

 

Det är, tydligen, exakt Maxwells »enkla formulering» av magnetiska kraftlagen för en elektrisk laddning F=BQv med Q=it och v=ℓ/t som ger motsvarande för en elektrisk strömled F=B(it)(ℓ/t)=Biℓ.

— Det vetenskapshistoriska uppslaget till magnetiska kraftlagen gavs tydligen (eller kanske, formulerades nära direkt ) av Maxwell (1865).

 

Q-analogierna och Maxwells original

 

— Eftersom Maxwells hydrodynamiska virvelanalogier

(Maxwells »magnetiska mekanik» i ON PHYSICAL LINES OF FORCE från 1861 med Maxwells analogier för fluidum — centrifugalkrafter och roterande rörelser med mekaniska tryck och spänningar)

skiljer sig från den relaterade fysikens gravitellt förankrade divergenshärledda kausallogik (se Kausalsambandet) endast i klargörande av Ljusfysikens friställning från kinetiken

(som varken Maxwell eller hans samtida kände till, f.ö. hela vetenskapshistoriens avgörande akilleshäl i sammanhanget),

kan man säga att Maxwell redan i stort, och i allt, har formulerat »mekaniken» för hela elektrodynamikens (och elektrogravitationens) väsentliga partier genom sin omfattande matematiska genomgång.

— Vi återfinner i vilket fall samma principiella mekaniska analogier i Maxwells framställning som här, i den relaterade fysikens logik.

— Enda skillnaden är att Maxwells magnetiskt STATISKA fältlinjer i relaterad fysik är mobila dito via reduktionerna (ç=c-v) som ansvarar för fältlinjernas expansion mot toppvärdet för den fria rymdens ljushastighet (ç→c0). Samt, att fältlinjerna som sådana i den mekaniska analogin tillhör den lokalt bestämda gravitationens bestämmande divergens (ljushastighet) i strängt differentiella domäner.

— Dvs., de mekaniska analogierna är också just analogier och finns inte till som några ändliga fenomendomäner i fysiken.

— Värre blir det med alla de »Maxwellska intolkningar» som EFTER Maxwell (genom hela 1900-talet) inlagts i hans matematik från den moderna akademins olika laboratorier. Jämför Vektorkalkylens sammanbrott inom magnetismen i modern akademi. Se även närmast nedan i Maxwells magnetiska fältmekanik.

 

————————————————————————————————

En TOLK som visar Maxwells ursprungliga ekvationer från 1865 och hur dessa skrivs i nutida modern notation finns i PDF-dokumentet

On the Notation of MAXWELL’s Field Equations, André Waser (2000)

http://www.zpenergy.com/downloads/Orig_maxwell_equations.pdf

 

 

Maxwells arbete generellt i magnetismen

 

Maxwells avgjort största svårighet är just föremålet för hans framställning (frn.s155, On Faraday's Lines of Force): masslöst, tröghetslöst fluidum;

— Den av Maxwell benämnda inkompressibla, tröghetslösa, masslösa VÄTSKAN som han bygger hela sin beskrivning på.

— Det blir en strängt ODRÄGLIG föreställning, eftersom hela den relaterbara fysiken utgår ifrån ÄNDRINGSLAGARNA: får man inte RELATERA varje skeende i namn av en NATURLIG aktion och reaktion (som alltså utesluts av Maxwells supervätska), finns naturligtvis heller ingen NATURLIG grund för att förstå framställningens innehåll.

— Hela saken kommer då, istället, att bero på författarens fantasi, uppfinningsrikedom, och förmåga att (fängsla läsaren med att) beskriva detaljer.

— Det blir, följdriktigt, också hela komplexets absoluta orsaksgrund;

— Var och en som frågar efter HUR och PÅ VILKET SÄTT leds obönhörligt åter till Maxwells uppfunna, fiktiva, och intygade »filosofiskt oberoende» supervätska.

— Det finns ingenting sådant i fysiken.

 

Hur ska man då förklara Maxwells resultat med avseende på den praktiska fysiken?

 

— Maxwells virvelanalogier (hydrodynamikens centrifugalfenomen i samband med olika flödesbegrepp) har en EXAKT fysiskt relaterbar, matematisk formell, koppling till elektriska laddningens motsvarande (strömriktningsprojicerade) c(U)q±-divergensflöde.

— Den visuella ANALOGIN — men inte mekaniken — i den flödesformen kopplar också i motsvarande del till det föreställbara perceptet för divergensen (den punktgravitellt bestämda lokala ljushastigheten) som sådan: den naturligt analoga, men icke mekaniskt motsvarande, expansionsriktningen (Maxwells magnetiska fältlinjetvärsnitts roterande vätska) som gestaltar ljusets motsvarande (homogent och idealt sfäriska) utbredning över (minsta möjliga) intervall.

— Det är de exakt kopplande analogierna, och som förklarar hur och varför överensstämmelser alls finns, och utöver dem, intet.

— Som konkret jämförande översikt i DEN SLUTLIGT ÖVERGRIPANDE RESULTERANDE skillnaden mellan modern och relaterad mening: Se de Tre Jämförande Exemplen.

— Se även mera övergripande

(som avskräckande exempel, som visar hur långt från fenomenfysiken modern akademi befinner sig i termer av exakt relaterbar fysik, och hur det sedan ser ut i reda kvantiteter)

i Magnetiska Expansionsintegralen.

 

— Maxwells samband (»Maxwells ekvationer») beskriver den tekniskt-praktiskt användbara (kommersiella) magnetismens matematik i detalj — på formen för den förenklade magnetiska konstanten (µ0) men vars reella form, och i termer av relaterad fysik, helt utesluter varje verklig förekomst av magnetism. Se utförligt i µ0. Jämför även Maxwells

 

”µ is the coefficient of magnetic induction, which is unity in empty space

or in air.”,

s512mn ON PHYSICAL LINES OF FORCE

 

— Det rent tekniska sammanhanget blir därmed just också den allmänt talande, summerande bilden av portalfiguren, James Clerk Maxwell, som grundaren av hela den moderna tekniska kulturens matematik i ämnet elektrofysik.

Konstanter, tabell

—————————————————————————————

ε0          = elektriska konstanten   ; 8,8543 t12 (VM/AS=VM/C)

[FOCUS MATERIEN 1975 s666]

R0c0      = 1/ε0                             ; 1,12939 T11 C/VM

R0/c0     = µ0                               ; 1,25662 t6 VS/AM

R0         = 1/c0ε0 = c0µ0               ; 376,72554 (V/A=Ω) rymdresistansen

c02         = 1/µ0ε0                         ; 8,98755 T16 (M/S)²

c0          = 1/√µ0ε0                       ; 2,99792458 T8 M/S

[ENCARTA 99 Light, Velocity]

—————————————————————————————

 

s192 [Maxwell beskriver Faradays konklusioner],

”the quantity of magnetic induction across any section of the tube is constant”

 

Man kan utläsa magnetiska kraftlagen ur Maxwells skrifter (se BQu i MAC), men då inte i formen som berör den elektriska laddningen, F=BQu, utan den elektriska ledaren, F=Biℓ.

 

    Begreppet

magnetic induction

 

Maxwell använder genomgående termen magnetic induction för den relaterade fysikens B=F/Qc=µH, B magnetiska fältstyrka, H magnetiserande kraften. Men inte på något ställe i Maxwells samlade vetenskapliga skrifter ges någon direkt definition av vad som menas med »magnetic induction». Termen B — magnetiska fältstyrkan — definieras aldrig av Maxwell.

— Termen »magnetic induction» omnämns först i bokens preface sidan xxii, och då i formen av ett redan omskrivet, etablerat begrepp: ingen förklarande grund ges,

”...of the product of the specific inductive capacity by the coefficient of magnetic induction, which last factor is...”. Sedan på samma stil via Maxwell, hela boken igenom.

 

Maxwell ger s212 en hänvisning till ”See Prof. Thomson, on the Theory of Magnetic Induction, PhiL Mag. March, 1851.”, men någon motsvarande krönika går inte [Sep2011] att hitta på webben. Artikeln i Wikipedia om History of electromagnetic theory tycks även den UTGÅ IFRÅN begreppet [electro-]»magnetic induction» utan att ge någon specifik referens till hur eller varifrån begreppet uppkommit annat än typ »Faradays observationer av elektromagnetisk induktion» [1831].

 

Termen och begreppet »magnetic induction» används, och beskrivs, således genomgående i modern akademisk litteratur och tydligtvis som ett observationsfenomen: något som uppstår — och försvinner — med strömmen. Det finns — tydligen — ingen fenomenhärledning (inte ens ett försök). Se även i Nomenklatur (begreppet »magnetisk induktion» i relaterad fysik saknar relaterbar grund).

— Notera även coefficient of magnetic induction (µ0=R/c) [s512mn ON PHYSICAL LINES OF FORCE]. Den används ännu i dag på samma form som Maxwell använde den på sin tid: Alltså, med ensidig referens till den fria rymdens toppvärde för ljushastigheten (c0=2,99792458 T8 M/S). I relaterad fysik bildas magnetismen som fysikaliskt fenomen enligt Kausalsambandet FÖRST med en reduktion rätvinkligt laddningens rörelseriktning ç=c–u och som sedan garanterar den magnetiska fältringens utbredning med (nära) ljushastigheten då ringens tätare ç går mot den fria rymdens tunnare c0. Därmed finns ingen magnetism alls med användning av µ0=R0/c0. Den detaljen bara understryker den YTLIGHET som tvunget framträder, samt omöjligheten i att förstå fenomenet som sådant, om man enbart är hänvisad till den modern akademins begrepp i magnetismen som fysiskt fenomen. Se även i Magnetiska Konstanten µ0.

 

— I termer av relaterad fysik är B (magnetiska fältstyrkan) definierad dels (explicit för laddningen självt) via elektriska laddningen (Q) från elektriska kraftlagen F=Rc(Q/r)² som en egenskap i den elektriska laddningens egen flödesform, F/Qc=B, och dels via kausalsambandet i elektrogravitationen (ljusets friställning från kinetiken, ljusets gravitella beroende) genom uppkomsten av magnetismen [förenklat B=RmaxQ/A] utanför Q på grund av dess rörelse (potentialbildens ändring med Q-fältets rörelse) — relativt ett yttre lokalt dominant gravitationsfälts fixa och fasta rymdreferenspunkter (se här närmast kortformen i Magnetiska expansionsintegralen). Se mera utförligt från Expansionsintegralen i MAGNETISMEN.

 

 

SUMMERING

 

Om någon beskrivande summering (alls) kan göras i ljuset av ovanstående genomgång, blir det denna:

— De referenser som figurerar i jämförelsen mellan modern akademi och relaterad fysik, här inom magnetismen specifikt, endast understryker ordningen:

— Medan det redan etablerade sättet lämpar sig utmärkt för en kommersiell industri, är det praktiskt taget värdelöst i fenomenbeskrivningen. Jämför (återigen) Citatblocket.

   Aspekterna tjänar att belysa ämnet.

 

Med vidare fortsättning i Maxwells magnetiska fältmekanik — jämförande fenomenbeskrivning i relaterad fysik.

 

 

 

Maxwells analogier och Relaterad fysik — 7Okt2011

       I denna genomgång:

Rikt

redDi och DIred

Vektor

Reduktions

Riktnings

Flödes

Maxwells

Maxwells

MAC

Vektorprodukten

Kausal

Begreppen

Relaterad fysik

Summeringen

Divergens Cirkeln

Principerna

Formerna

Virvelanalogi

Magnetmekanik

TNED

i MAC

Sambandet

 

 

Maxwells magnetiska fältmekanik — jämförande fenomenbeskrivning i relaterad fysik

 

2011IX09

Varför Maxwells matematiska mekanik inte kan harmoniera med magnetismens fenomenfysik

Varför Maxwells matematiska mekanik inte kan harmoniera med magnetismens fenomen i relaterad fysik

 

 

Maxwells magnetmekanik från 1861 i ON PHYSICAL LINES OF FORCE

 

 

 

 

Utdragen ovan från JAMES CLERK MAXWELL — ON PHYSICAL LINES OF FORCE 1861 — till bildillustrationen nedan vänster, samt vidare i huvudtexten:

 

Maxwell 1855 | 1861

Relaterad fysik 1994 | 2011

 

Maxwell beskriver PÅ SÄTT OCH VIS7 g-divergensen i sin vortex-modell. Men modellen urartar genom den bokstavliga analogi den tillskrivs i termer av hydrodynamikens mekaniska begrepp.

Notera att Maxwell själv tydliggjorde att hans beskrivningar endast är, och ska uppfattas som, en matematisk modell, en hjälpbyggnad, till [en första matematisk] beskrivning av magnetismens fenomenfysik. Men historien tycks också ha stannat vid det; Maxwells matematiska modell via hydrodynamikens mekaniska hjälpbegrepp används fortfarande [2011] i beskrivningen av magnetismen — och kan olyckligtvis sägas ha ERSATT en verklig strävan att finna en djupare fenomenbeskrivning. Se även i Citatblocket där magnetismens gåtfulla natur intygas. Exakt HUR förytligad »Maxwells fenomenbeskrivning av magnetismen» är, visas exemplifierat i Vektorkalkylens sammanbrott i MAC.

— Det är också ALLTID modellens akilleshäl: Modellen återfaller på modellen. DÄRFÖR är relaterad fysik Relaterad Fysik. Exakt Natur. No Problemo.

 

RELATERAD FYSIK: Magnetfältsmekaniken [utförligt från MAGNETISMEN] tillhör divergensen — ljusfysiken — inte kinetiken. Det är i princip det ENDA som skiljer Maxwell från relaterad fysik, men som Maxwell och hans samtida ingalunda hade någon klar bild över — och vilken situation väsentligen fortfarande kvarstår i vår tid [2011], f.ö. ämnet för hela framställningen.

 

 

JAMES CLERK MAXWELL [1831-1879] var tydligen den förste

 

James Clerk Maxwell,ON PHYSICAL LINES OF FORCE publ.1861 m.fl.

THE SCIENTIFIC PAPERS OF JAMES CLERK MAXWELL, DOVER PUBLICATIONS, INC., NEW YORK [1890]

Finns som gratis PDF-dokument på Internet Archive,

http://www.archive.org/details/scientificpapers01maxw

 

som utförde ansatsen att [i varje fall försöka] beskriva den magnetiska fältlinjens mekanik utifrån dåvarande möjliga beskrivningsgrunder. Maxwells bidrag var att försöka beskriva B-fältlinjen genom begreppen mekanisk spänning och tryck [eng., tension, stress, strain], samt i viss analogi till hydrodynamiken via centrifugalkrafternas virvelrörelser [eng. vortex eller eddies]. Maxwell från s452, källan som ovan:

 

s452:

”We are dissatisfied

with the explanation founded on the hypothesis of attractive and repellent

forces directed towards the magnetic poles, even though we may have satisfied

ourselves that the phenomenon is in strict accordance with that hypothesis, and

we cannot help thinking that in every place where we find these lines of force,

some physical state or action must exist in sufficient energy to produce the

actual phenomena.

   My object in this paper is to clear the way for speculation in this direction,

by investigating the mechanical results of certain states of tension and motion

in a medium, and comparing these with the observed phenomena of magnetism

and electricity. By pointing out the mechanical consequences of such hypotheses,

I hope to be of some use to those who consider the phenomena as due to the

action of a medium, but are in doubt as to the relation of this hypothesis to

the experimental laws already established, which have generally been expressed

in the language of other hypotheses.”,

JAMES CLERK MAXWELL — ON PHYSICAL LINES OF FORCE, s452ö

Från Maxwells samlade vetenskapliga publikationer, 1890

 

Citaten nedan visar hur Maxwell tänkte sig den centrala magnetismens mekanik, och hur VIRVELBEGREPPET introducerades i beskrivningssättet.

 

[Varför fick vi aldrig läsa dessa hyperintressanta historiska passager från pionjärerna i den elementära fysikundervisningen? Det man inte görs uppmärksam på, kommer heller ingen ihåg. Men vi (jag) vet redan anledningen: »— Vi har inte TID; det finns inte plats för det i KURSPLANEN». Det kanske finns TID nu då...]:

 

— Maxwells beskrivning innehåller i termer av relaterad fysik tydligen alla, samtliga, grundbegrepp — utom ljusfysikens centrala divergensbegrepp, se utförligt i relaterad fysik i DEEP från GRIP om ej redan bekant.

 

s453ö:

”We come now to consider the magnetic influence as existing in the form of

some kind of pressure or tension, or, more generally, of stress in the medium.”,

;

”The general type of a stress is not suitable as a representation of a

magnetic force, because a line of magnetic force has direction and intensity, but

has no third quality indicating any difference between the sides of the line,

which would be analogous to that observed in the case of polarized light*.

   We must therefore represent the magnetic force at a point by a stress

having a single axis of greatest or least pressure, and all the pressures at right

angles to this axis equal.”,

;

s453N.

”The author of this method of representation does

not attempt to explain the origin of the observed forces by the effects due to

these strains in the elastic solid, but makes use of the mathematical analogies

of the two problems to assist the imagination in the study of both.”,

;

s455ö:

”It appears therefore that the stress in the axis of a line of magnetic force

is a tension, like that of a rope.”,

JAMES CLERK MAXWELL — ON PHYSICAL LINES OF FORCE

 

Maxwell introducerar VORTEX — virvelbegreppet — i magnetismens beskrivning

 

s455m:

  Let us now suppose that the phenomena of magnetism depend on the

existence of a tension in the direction of the lines of force, combined with a

hydrostatic pressure; or in other words, a pressure greater in the equatorial

than in the axial direction : the next question is, what mechanical explanation

can we give of this inequality of pressures in a fluid or mobile medium ? The

explanation which most readily occurs to the mind is that the excess of pressure

in the equatorial direction arises from the centrifugal force of vortices or

eddies in the medium having their axes in directions parallel to the lines of force.

   This explanation of the cause of the inequality of pressures at once suggests

the means of representing the dipolar character of the line of force. Every

vortex is essentially dipolar, the two extremities of its axis being distinguished

by the direction of its revolution as observed from those points.”.

JAMES CLERK MAXWELL — ON PHYSICAL LINES OF FORCE

 

MAXWELL KÄNDE INTE TILL LJUSETS GRAVITELLA BEROENDE [men BORDE har gjort det tillsamman med sina kolleger efter James Bradleys upptäckt 1725 av aberrationen] — det faktum, enligt här relaterad fysik, att den magnetiska fältinjens centrala Maxwellska virvelmekanik TVUNGET innefattar just det som Maxwell [på grund av ljusfysikens gravitellt mycket sammansatta natur och som Maxwell inte kände till] INTE kunde se [här från citatblocket ovan s453ö]:

 

but has no third quality indicating any difference between the sides of the line

 

— JUST en sådan, principiellt kvalitativ, skillnad måste tvunget finnas: DIVERGENSFLÖDET [c] i reduktionerna [ç=c–v, se Kausalsambandet] som ansvarar för fältvågens utbredning. Dock finns ingen kinetisk (mekaniskt kraftverkande) motsvarighet.

— Det är just precis vad som motsvarar det makrokosmiskt föreställbara mekaniska fallet:

— Den magnetiska fältlinjens fysik

— såsom en expanderande fältring från strömkällans elektriska potentialändringar relativt det yttre omgivande rummets lokalt dominanta gravitationspunkter

— måste TVUNGET ha kvalitativa egenskaper som just SKILJER inre-yttre

— och som GARANTERAT inte kopplar till kinetiken: ljusets fysik såsom grundad på GRAVITATIONEN. Se DEEP från GRIP.

— Eftersom emellertid den analysen således innefattar DIVERGENSBEGREPPET SOM SAMTIDIGT DIFFERENTIALBEGREPP

— och det vet vi, just, hur modern akademi har utvecklat sig på den fronten, se utförligt ENLIGT RELATERAD FYSIK OCH MATEMATIK från differentialbegreppet

— var det givet att Maxwell, trots de bästa föresatser och här med den relaterbara fysikens begrepp, INTE kunde omfatta magnetismens fullständiga beskrivning.

— Istället för »Maxwells statiska virvelDivergens» blir i relaterad fysik den magnetiska fältlinjen en LjusDynamiskt Gravitellt betingad Fältvariabel med egenskaper som — på grund av ljusets karaktär att inte vara additiv med kinetiken (Ljusfrihetssatsen) — helt saknar kinetikens beröringspunkter. Se utförligt från Kausalsambandet för magnetismens och induktionens del.

 

— Däri ligger tveklöst hela den historiska Knuten med den [ännu 2011] etablerade moderna akademiska föreställningen om elektricitet och magnetism, anledningen till att ämnet inte kan förklaras eller beskrivas i detalj — med de tillgängliga begreppen i den moderna akademins lärosystem.

— Vi kan alltså rättvist inte säga att Maxwell hade FEL. Men vi kan rättvist säga att Maxwells TID inte kände tillräcklig grund för en mera vidlyftig formulering.

 

Fortsättning i Maxwells magnetiska mekanik.

 

 

 

 

Maxwells hydrostatiska virvelanalogi, en jämförande observation — ReduktionsDivergensCirkeln

 

 

 

Trigonometriska sambandet för den tvådimensionella vektorsummeringen med ekvivalenta resultat för expansionsvektorer och tangentialvektorer, se Planvektorsummans Identitetskriterium

— nedan i illustration specifikt med avbildning för expansionsvektorerna (tangentialvektorerna ges av den resulterande vektorbilden genom multiplikation med –i, dvs., medurs rotation 90°),

 

B2 = B12 + B22 ± 2B1B2sin(A1A2)

Elementära Elektrogravitella Planvektorsumman

 

definierar i relaterad fysik alla elektriska strömvägars likvärdiga och likaberättigade magnetiska bidrag (B) i en fix g-relaterad rymdpunkt (P) i formen av en (redDI) ReduktionsDivergensCirkel. Dess principiella (men inte aktuella) fysik ansluter till Maxwells magnetiska mekanik på sätt som följer.

Maxwells magnetiska mekanik

 

 

 

 

 

Maxwells magnetiska mekanik

 

REDUKTIONSDIVERGENSCIRKELNs centrala form är (tydligen) väsentligen av samma »mekaniska typ» som vi finner i detaljerna till den »magnetmekanik» som beskrevs av James Clerk Maxwell [1861 i ON PHYSICAL LINES OF FORCE] — men utan kinetikens inverkan. Det är, tydligen, också anledningen varför ämnet (ännu i denna dag [2011]) står utan direkt begripbar beskrivning i modern akademi:

— Ljusfysiken kopplar inte kinetiken (Ljusfrihetssatsen). Se speciellt från vic-felet.

— MEKANISKA BEGREPP i elektrofysiken (tillsammans med ljusets fysik) urartar garanterat om man inte vet EXAKT, in i minsta minutiös detalj, vad man sysslar med: inga frågetecken eller ouppklarade fysiska djupfrågor får förekomma. Varje fenomengrundat sakargument måste kunna mötas med EXAKT precision. Tvivel får inte förekomma. Finns det, blir det FEL. Garanterat.

— Men Maxwell och hans samtida (omkring 1860) kände inte till dessa begrepp: ingenting var varken klarlagt eller närmare känt i ämnet (som det är ännu idag i moderna kvarter, vidare nedan, jämför även citaten generellt som beskriver Magnetismen i modern akademi).

— Maxwells magnetiska mekanik innehåller ingen dynamik för fältlinjens mobilitet: den finns — STÅR — bara där som en »statisk virvelsträng», garanterat av Maxwells villkor (uppfattning) att

 

”because a line of magnetic force has direction and intensity, but

has no third quality indicating any difference between the sides of the line”,

Maxwell s453ö

 

— Ingenting i Maxwells beskrivning (eller den senare nomenklaturens etablerade fackverk, jämför Biot-Savarts lag) förklarar eller upplyser hur fältlinjen kommer DIT den är (underförstått med dynamisk, mobil, koppling till den aktuella elektriska strömled som utgör källan — Se även VARFÖR modern akademi inte kan nå den djupförklaringen i Vektorkalkylens sammanbrott i MAC

[3 vektorled beskriver magnetismen i relaterad fysik, modern akademi utelämnar de första två, och man börjar först på den tredje: Biot-Savarts lag; sedan kan heller ingen begripa HUR det, vektorfenomenet, hänger ihop]):

G-divergensernas reduktioner som uttömmer sig från det tätare magnetiska rummets fältringar (ç) till den tunnare fria rymden (c0) ingår varken i Maxwells beskrivningar eller i den senare akademins teori. Man använder generellt »ljusets topphastighet» (c0) underförstått i alla beskrivningar. Se även i Magnetiska konstanten (µ0=R0/c0) hur begreppen används — samt i NOMENKLATUR angående den allmänna begreppsförvirringen.

 

Det enda Maxwell omnämner är antydan att försöka klargöra ämnet utifrån just den magnetiska fältlinjen som en STATISK fenomenform, något som UPPKOMMER PÅ STÄLLET:

 

”... and

we cannot help thinking that in every place where we find these lines of force,

some physical state or action must exist in sufficient energy to produce the

actual phenomena.”,

Maxwell s452

Magnetiska expansionsintegralen

Det verkar vara — då som nu — att man HELT förbiser kausallogikens MAGNETISKA EXPANSIONSINTEGRAL, differentialekvationen i relaterad fysik i PREFIXxSIN enligt

 

dBPx = d(dBPs/dbs) = Rmaxç0–1(I/4πx)sinb db

 

          

 

 

med lösningen

dBPs      = µ0(I/4πx)cosb dbs  ......................................     expansionsintegralens lösning

med likvärda formen via radien (r)

[ds/db=–x/cos²b=–x(r²/x²)=–r²/x; db=–x/r², minustecknet här frånsett, se även utvecklingarna i Fjärrverkan]

             = µ0(I/4πr2)cosb ds

 

och som dyker upp först i moderna kvarter som den kända Biot-Savarts lag, här i konventionella PREFIXxCOS

 

dB         = µ0(I/4πr2)sinb ds

och som ofta skrivs via begreppet vektorprodukt (vidare nedan) 

dB         = (I · ds×r/r3)(µ0/)  ...................................      TEKNISK ELEKTRICITETSLÄRA, E. Danielson Gleerups 1965 s45m

dB         = (I · dl×r/r2)(µ0/)  ...................................      @INTERNET Wikipedia Biot-Savart law, r=r/r [2007-06-13]

Ref., @INTERNET Wikipedia Biot-Savart law [2011-09-13], anger bägge ovan [skrivna på integralform].

 

 

Samt att man »hoppar in i föreställningen» FÖRST från expansionsintegralens lösning, den s.k. Biot-Savarts lag.

— Vilket med exemplets analogi vill säga:

Fullständiga magnetiska 3D-vektorkroppen

— Medan relaterad fysik utgår ifrån helheten hos den följande illustrerade fullständiga magnetismens 3D-vektorkropp (se kompletterande beskrivning i Expansionsintegralen och Vektorkalkylens sammanbrott inom magnetismen i MAC),

 

 

1: magnetiska laddningsfältspotentialen från elektriska kraftlagen [B=F/Rc=RQ/A] grundlägger expansionsintegralens differentialekvation,

2: lösningen till 1 ges som reduktioner [ç=c–v] i g-divergens för bevarandet av elektriska konstanten [Rc] via kausalsambandet från ljusets friställning från kinetiken med grund i ljusets gravitella beroende,

3: integrala lösningen till 1 via 2, samma som Biot-Savarts lag, anger den magnetiska fältstyrkans kraftvektorriktning — enligt experimentella observationer. 3 framgår också, faktiskt, ur 2 direkt från Planvektorsummans ekvivalens [likaberättigande] för expansioner [reduktionerna M] och tangenter [fältstyrkorna B] och som också gäller för alla fysikens elementära fältbilder [elektricitet, magnetism, gravitation], se Fältformerna.

 

börjar modern akademi (allt sedan Maxwells magnetiska mekanik, 1861, tidigast från Ørstedts upptäckt och Biot-Savarts experiment år 1820) härifrån:

 

 

— Strunta i 1:an och 2:an — strunta i Kausalsambandet och Planvektorsumman — och börja från 3:an MED ETT allmänt UPPFUNNET VEKTORBEGREPP.

»— VI har inte TID, kursplanen räcker inte till, för att GÅ IGENOM DETALJERNA: du SKRIVER det här, eller så blir’e inga MERITER». Modern akademi.

 

Strömleden [s] bidrar i magnetiska fältpunkten [P] på normalavståndet x från [förlängda] s med magnetiska fältstyrkan [B].

— Men ingen i modern akademi kan förklara närmare HUR det fungerar — regelverkets (vektorproduktens) »överensstämmelse» med eller »definition» av fenomenformen är [som den fullständiga 3D-vektorkroppen visar] bara partiell :

Vektorprodukt, modern akademi

— Genom ett [för magnetismens del fenomenmässigt  ofullständigt, vidare nedan] under 1800-talet [från 1878 genom William Kingdon Clifford, se Wikipedia Cross product, History] uppfunnet begrepp VEKTORPRODUKT, och som idag [2011] i kraft av i stort sett alla fackmässiga beskrivningar framstår närmast som en slags självständig fysisk fenomengrund speciellt  i magnetismens belysande ljus [här i PREFIXxSIN], har tydligtvis och samtidigt all ANNAN fenomenanalys ställts på undantag:

 

 

Klicka på bilden för mera utförlig grundbeskrivning, om ej redan bekant.

 

UPPFINNINGEN består i att införa — uppfinna — en tredje dimensionens riktform [z] FRÅN en given tvådimensionell planyta [ab].

— JÄMFÖR Planvektorsummans Identitetskriterium — elementär 2D-trigonometri, ekvivalens mellan expansioner och tangenter [relaterade fysikens 3D-magnetvektorkroppens 2:a och 3:e vektorriktningar, se utförligt illustrerat i Vektorkalkylens sammanbrott i MAC] och som, tydligen, klassificerar uppfinningsprincipen ovan såsom EN PRIMITIV FÖRESTÄLLNING; Den visar med en gång den direkta begränsningen i uppfinningen: uppfinningen kommer INTE att kunna omfatta magnetismens fenomenmässiga natur, bara kunna beskriva den begränsat.

— I klartext: Begreppet Vektorprodukt är för fenomenbeskrivningens vidkommande  ett PRIMITIVT begrepp, men är tydligen det enda man känner till i den moderna akademins lärosystem.

— NOTERA OCKSÅ BEGREPPETS DELVIS REDAN ETABLERADE GRUND REDAN ÅR 1861; Se Maxwell s566, ”The force is perpendicular to the current and to the lines of force, and is measured by the area of the parallelogram ...”.

— Samt, tydligen redan tillämpat tidigare av Ampere enligt Maxwells

”Ampere has shewn that when currents are combined according to the law

of the parallelogram of forces, ...”, s184ö, ON FARADAY'S LINES OF FORCE.

 

Modern akademi (1878):

vektorprodukten eller parallellogrammens yta a × b = | a| | b| · cosA  [här i PREFIXxSIN] ska tolkas FRÅN a TILL b med resultat i att den resulterande värdemängden bildar en tredje vektor [z] i rät vinkel mot de bägge 2D-vektorerna och med sådan riktning [här uppåt] en högergängad skruvs stigning har då den vrids just från a till b, alltså i princip samma som högerhandsregeln:

— Handen framför oss på bordet, kanten neråt, fingrarna slutna i riktning a till b, resulterande vektorn [z] i tummens riktning.

— Jämför hur olika fackverk beskriver Biot-Savarts lag med hjälp av ovanstående begrepp.

 

För att illustrera (en aspekt i) Praktiken —

 

— Den motsvarande »magnetiska vektorproduktens vy» skulle därmed bli med B-vektorn i ändpunkten av a-linjen ovan, inte i vinkelorigot,

 

Med beteckningar enligt PREFIXxSIN.

[Vektorproduktens regelverk är alltså en AKADEMISK uppfinning, ingen fysisk fenomengrund].

 

så att man får motsvarande magnetiska vektorbild — enligt konventionella fackverk.

 

Jämför Biot-Savarts lag

 

 

enligt  dB = (I · ds×r/r3)(µ0/).

 

— Men ingenstans i modern akademi finns någon beskrivning som talar om HUR B-vektorn kommer UT till sin position med utgångspunkt från agenterna som bär ansvaret för fenomenet: de elektriska laddningarna i strömleden s.

— Färdas B-vektorn utmed r? Om den gör det, hur så? Och om inte, hur är det då? Frågeställningen ingår inte, inte alls överhuvudtaget, i modern akademi. Det gör heller inte expansionsintegralen som förklarar fenomenet.

 

— Maxwells virvelanalogi [s455m] beskriver också den magnetiska fältlinjen som en STATISK fenomenform: stilla på stället, helt utan egenskaper som medger någon dynamik i förflyttande led.

— I RELATERAD FYSIK kan »linjens stillastående» förstås bero på att den kopplar till det underliggande materialet som framvisar magnetismens kraftlinjer för experimentalfysikern. Fältlinjerna fysiska form kopplat alltså tvunget till något material, medan fältringarna som sådana (reducerade g-divergenser) expanderar kontinuerligt via ljushastigheten utåt från bildningspunkterna. Det syns aldrig — det finns ingen motsvarande »mekanisk rörelse» — lika litet som ljusets krökta väg kring Solen utvecklar centrifugalkrafter (se Solrandsavböjningarna från 1919).

   För divergensen (ljushastigheten) generellt i praktiken i relaterad fysik, se GPS-exemplet och Absoluta metriken.

 

— Med andra ord: ovanstående process (z-vektorns placering är godtycklig i vektorproduktens definition) avbildar ingen fysikaliskt kopplade fenomengrund, utan BLIR en anpassning som görs allteftersom till ett uppfunnet matematiskt regelverk med utgångspunkt från en observerad praktik, och i den mån någon parallell alls existerar.

   Det har, uppenbarligen, ingenting med magnetismen som fenomen att göra. Någon förklaring till HUR och VARFÖR beträffande fenomenformen finns (följaktligen heller) inte. Jämför Citatblocket.

 

— Eller sagt, rent ut: vektorproduktbegreppet i modern akademi och för fenomenbeskrivningens del tydligen mera förvillar, fördunklar och försvårar än hjälper, beskriver och förklarar.

— För fenomenformen som sådan, finns absolut ingenting att hämta, även om vektorprodukten som kvantitativ metod för beskrivning av storlek och riktning förefaller utomordentlig.

— Vektorformen i vektorproduktens begrepp har uppenbarligen ingen entydig definition: den måste, som vi ser, flyttas i princip godtyckligt, helt ologiskt i relation till fenomengrunden, och efter regler som tydligen leder långt utanför den fysikaliska praktiken.

Det går följaktligen inte att använda begreppet vektorprodukt i magnetismens fenomenbeskrivning — den formalian är uppenbarligen MENINGSLÖS.

— Det är den ena aspekten.

— Den andra aspekten endast understryker den första:

— OM man försöker beskriva magnetismen från modern akademis sida måste Hela orsaksgrunden till magnetismens uppkomst — i relaterad fysik enligt Kausalsambandet — tvunget HELT hoppas över eftersom begreppen skalär/vektor (i den praktiserade vektorprodukten för magnetismen) inte passar ihop med den orsaksgrunden (begreppen skalär/vektor urartar och antar varandras innebörd). Ett mera utförligt försök att beskriva den konfliktens kärna finns från Regelbrott i Vektorkalkylen från Magnetiska Expansionsintegralen.

 

 

Expansionsintegralen för magnetismen ingår inte i den moderna akademins lärosystem.

 

 

Här slutar artikeln om Maxwells magnetiska fältmekanik.

 

 

 

Expansionsintegralens grund beskrivs här komprimerat i sammanfattning nedan i artikeln Kausalsambandet komprimerat. Se även (enklare) originalartikeln i Kausalsambandet, om ej redan bekant.

 

 

Kausalsambandet — komprimerat

 

Kausalsambandet — komprimerat — för originalartikelns beskrivning se Kausalsambandet

— I RELATERAD FYSIK är Expansionsintegralens vektoriella representation inget mer och inget mindre än (forts.)

 

KAUSALSAMBANDETs

 

 

↔Rc = ↕R’(c–u) = 1/ε = ↕Rmaxç0

Magnetismens fältfysik enlig kausallogikens begrepp — saknar uttryckbarhet i modern akademi

 

— Inverkan av elektriska laddningens [Q] hastighet [u] — den ändrade potentialbilden från Q i den fixt g-relaterade rymdpunkten P — överförs [komplext till –iu] rätvinkligt u, alltså i normal till strömriktningen, och därmed via en divergensreducerad [ç=c–u] eller »rymdförtätad» planvåg som helt utan tjocklek i bevarandet av elektriska konstanten [Rc] expanderar idealt rätvinkligt u, och endast så. I princip EXAKT så som visas i vinjettbilden nedan [ringar på vattenyta efter fallande droppe]:

 

 

 

BaseFysikens 7 Principer | DIVERGENSEN | Ljusbrytningen | Ljusfrihetssatsen | Ljusets Gravitella Beroende | Elektriska Kraftlagen | Elektriska Laddningen | Elektriska Fältet |

 

 

MainKausalsambandet | MAGNETISMEN | Närverkan och Fjärrverkan | Magnetiska Kraftlagen | Expansionsintegralen | Magnetiska Konstanten | Planvektorsumman | Fältformerna | H | B i Q |

 

BILDKÄLLA: Författarens arkiv · TonMontage i DELPHI4Test2011 · 21Apr2009VattenDropDiskBild3 • 23Apr2011BildR1Excur11 · NikonD90 · Detalj

 

Magnetismens specifika ekvationer · Rakledaren · Toroiden · Spolen · Ringen · Konen | Elektromekaniska induktionen | Magnetisk och Elektrisk Polarisation | Järnkärnetransformatorn |

 

 

— Planvågen utgår idealt från P som en helt cirkulär ringvåg som drivs från det tätare rummets ç till fria rymdens c0 i kraft av en helt idealt g-homogen rymd [Ljusets Gravitella Beroende]. Slutvärdet [i någon bestämd rymdpunkt] blir integrala summan av alla enskilda bidrag utmed expansionslinjen [mera utförligt i MAGNETISMEN].

— Reduktionernas sammanhängande utsträckning över ändliga intervall sammanlänkar begreppet om den magnetiska fältlinjens kraftmässiga utsträckning, samma som fältringens tangenter.

Elementära Elektrogravitella Planvektorsumman beskriver den ömsesidiga ekvivalensen mellan expansionsvektorer och tangentialvektorer.

— Den fysikbeskrivningen står tydligen helt — fullständigt — orepresenterad i modern akademi.

— Sambandsformerna leder vidare till B = µs·I/A = µH ; dB = µ·I/A · ds enligt:

Elektriska fältstyrkan [här»E-F» Ξ=U/d=F/Q=RmaxçQ/A från elektriska kraftlagen] tagen över reduktionen [ç=c–u] uttrycker magnetiska fältstyrkan [B],

B = Ξ/ç = F/Qç = RmaxQ/A = Rmax[1/T]I/A = [ç/ç]Rmax[1/T]I/A = [Rmax/ç][s/T][1/T]I/A = [µ][s]I/A;

— Med införande av vinkeln [b från noll till 90°, sin 0 = 1 i PREFIXxSIN] ges

dB = [µ/4π]·I/r² · sinb · ds som efter differentialtransformation ger likvärdiga

dB = [µ/4π]·I/x · sinb · db. Härledningen visar mera utförligt i Fjärrverkan och Kausalsambandet.

Se även utförligt i MAGNETISKA KRAFTLAGEN.

Därmed expansionsintegralens differentialekvation. Se utförligt i Fjärrverkan.

Men den ingår inte i — omfattas inte av — den moderna akademins lärosystem.

Se Expansionsintegralen särskilt om ej redan bekant.

 

 

Ovanstående enkla logocept ingår heller inte i modern akademi: ljusets gravitella beroende, den elektrofysikbeskrivning som följer därav, hur och i förhållande till vad magnetism och induktion bildas och uppkommer.

Se även mera utförligt i KAUSALSAMBANDET, om ej redan bekant.

forts.

expansionsintegralens differentialekvation, och som grundlägger den allmänna sambandsformen för Elementära Elektrogravitella Planvektorsumman [ELEP].

— ELEP definierar explicit för magnetismen den avgörande »RÄTVINKELDUALA» ReduktionsDivergensCirkeln, [redDi] eller »skalären som likaberättigad vektor»:

 

         

 

— Se särskilt Planvektorsummans Identitetskriterium [likaberättigandet mellan expansioner och tangenter].

— Den fenomenbeskrivningen BLIR helt omöjlig i den moderna akademins begrepp vektorprodukt:

— RedDI-Cirkeln, magnetiska fältstyrkans lokalt g-relaterade punktväde, innefattar inbördes rätvinkliga vektorfundament — expansioner och tangenter — som kompletterar varandra i magnetiska fältlinjens beskrivning och förklaring.

 

Urgrunden till begreppet vektorprodukt har moderniserats (i olika steg) genom den moderna akademins matematiska utvecklingshistoria (från epoken med kvaternionerna under 1800-talet som föregick nuvarande vektoranalytiska begrepp [ref. @INTERNET Wikipedia Cross product, History 2011-09-18]).

 

Begreppet vektorprodukt framstår idag som det enda »förklarande» alternativ som finns, alls, till magnetismen inom den moderna akademins lärosystem.

 

— Jämför De inledande citaten från olika etablerade källor angående kunskaperna/insikterna generellt i ämnet magnetism.

 

— Begreppet vektorprodukt fanns inte på Maxwells tid (1860). Maxwells ekvationer sådana vi ser dem i t.ex. Wikipedia är moderna omskrivningar av originalversionerna (Originalen beskriver ämnet utifrån en sofistikerad 1800-talsbaserad xyz-matematik; Maxwell använder själv nablasymbolen [omvända Δ-tecknet, här Ñ i symbol (finns inte i Unicodetabellen)] i sin A Dynamical Theory of the Electromagnetic Field från 1864, PART VI, ELECTROMAGNETIC THEORY OF LIGHT, s578, men förklarar inte dess innebörd på annat sätt än via ett led av formen

d²/dx² + d²/dy² + d²/dz² = Ѳ).

— Som vi redan studerat alternativt i olika jämförelser med modern akademi från NOLLFORMSALGEBRAN, är det tydligt att nomenklaturen i modern matematisk akademi är den mest olyckligt valda som mänskligheten någonsin sett. Att försöka förstå FYSIKEN med en sådan förutsättning, skrämmer (alldeles tydligt) bort flera än det lockar.

 

 

Epilog

 

— Det är naturligtvis inte FEL att använda en matematisk METOD (vektorprodukt) i beskrivningen av fysikens kvantiteter.

— FELET i sammanhanget är att associera metoden med FENOMENET, eller göra anspråk på att vektorproduktens begrepp i fenomenbeskrivningen har någon som helst fysikalisk signifikans. Som det också har visat sig i denna genomgång, finns heller ingen koppling.

— Många använder den moderna akademins högskolebegrepp (vektorprodukt) för att bl.a. beskriva magnetismens olika funktionssätt. Men ingen har ännu visat sig i stånd att presentera en uttömmande beskrivning av — ens — magnetismens elementära fenomenfysik med de begrepp som den moderna akademins lärosystem tillhandahåller, begreppet vektorprodukt inbegripet.

— Jämför även i Vektorkalkylens sammanbrott i magnetismen i MAC.

 

 

 

 

g-divergens        ljushastighetens lokala värde med referens till den lokalt dominanta gravitationens inverkan, från Ljusets gravitella beroende.
— Divergensen är i relaterad fysik alltså det gravitellt punktlokala värdet på ljushastigheten och som INTE bildas över intervall, se utförligt från
DEEP.
Ljushastigheten i normal mening däremot bildas över intervall som medelvärdet av ljusvägens g-divergenser.

reduktion               divergensens lägre värde i den magnetiska fältbildningen för bevarandet av elektriska konstanten, se utförligt i Kausalsambandet om ej redan bekant.

 

 

 

END.

Editor2011X7

 

 

 

 

 

 

Induktionen och Magnetismen APPENDIX2

 

innehåll: SÖK äMNESORD på denna sida Ctrl+F · sök ämnesord överallt i SAKREGISTER

 

 

 

Induktionen och Magnetismen APPENDIX2

ämnesrubriker

                      

 

innehåll

 

              APPENDIX2 — Induktionen och Magnetismen i Relaterad Fysik

 

                       Riktningsbegreppens upphov, magnetismen

 

                                                         Magnetismens uppkomst komprimerat

 

                                                         redDI och DIred

 

                                                         Planvektorsummeringen

 

                                                         Planvektorsummans Identitetskriterium

 

                                                         redDi — ReduktionsDivergensCirkeln

 

                                                         Riktningsgrunderna

 

                                                         Riktningsprincipernas förklaring

 

                                                         Allmänna magnetiska fältväxelverkan

 

                                                         Lorentz Force

 

                                                         Allmänt om B i TNED

 

                                                         Fältflödets potentialdelar

 

                       Maxwells analogier

 

                                                         Maxwells virvelanalogi från 1861

 

                                                         Maxwells EMI

 

                                                         BQu i MAC — Magnetiska kraftlagen i modern akademi — historiskt ursprung

 

                                                         Q-analogierna och Maxwells original

 

                                                         Maxwells arbete generellt i magnetismen

 

                                                         Konstanter, tabell

 

                                                         Begreppet Magnetic Induction

 

                                                         SUMMERING

 

                       Maxwells analogier och Relaterad fysik

 

                                                         Maxwells magnetiska fältmekanik — jämförande fenomenbeskrivning i relaterad fysik

 

                                                         Maxwells magnetmekanik från 1861 i ON PHYSICAL LINES OF FORCE

 

                                                         Maxwell Papers ref

 

                                                         Maxwells hydrostatiska virvelanalogi, en jämförande observation

 

                                                         Maxwells magnetiska mekanik

 

                                                         Magnetiska expansionsintegralen

 

                                                         Fullständiga magnetiska 3D-vektorkroppen

 

                                                         Vektorprodukt, modern akademi

 

                       Kausalsambandet — komprimerat

 

                                                         Epilog

 

referenser

 

;

I denna genomgång:

Rikt

redDi och DIred

Vektor

Reduktions

Riktnings

Flödes

Maxwells

Maxwells

MAC

Vektorprodukten

Kausal

Begreppen

Relaterad fysik

Summeringen

Divergens Cirkeln

Principerna

Formerna

Virvelanalogi

Magnetmekanik

TNED

i MAC

Sambandet

 

 

 

Se även ALLMÄNNA STYCKEN SOM BESKRIVER KONFLIKTEN mellan Modern Akademi och Relaterad Fysik speciellt angående magnetismen: Ampere, Maxwell och B i MAC.

 

 

BILDKÄLLA: Författarens arkiv · Viken13Apr2010Bild201 · NikonD90 · Detalj

 

Se även

 

kausalsambandet komprimerat

flödesriktningarna

i elektriska laddningen

ekvivalensen för expansioner och tangenter

planvektorsummans identitetskriterium

magnetiska kraftlagen

elektriska laddningen

Magnetiska LaddningsfältsPotentialen

Kausalsambandet

Flödesriktningarna

Magnetiserande Kraften

Magnetiska Kraftlagen

Vektorkalkylens sammanbrott i MAC

 

 

riktningarna inom magnetismen

 

Expansionsintegralens Differentialekvation

Se särskild notering om ej redan bekant

 

 

 

StripesKontexter för Induktionen och Magnetismen

Induktionen och Magnetismen kan [nära exakt] liknas vid mekanikens hydrodynamik: En vattendroppe som efter träffen mot vattenytan bildar expanderande ringar, magnetism, och fria droppserier via kraftrekylen, induktion. Av ej närmare känd anledning [naturföraktet frånsett] varken omskrivs eller används den analogin i den moderna akademins lärosystem.

 

 

BaseFysikens 7 Principer | DIVERGENSEN | Ljusbrytningen | Ljusfrihetssatsen | Ljusets Gravitella Beroende | Elektriska Kraftlagen | Elektriska Laddningen | Elektriska Fältet | Fältfrihetssatsen |

 

 

MainInduktionsdipolens uppkomst | INDUKTIONEN | Närverkan och Fjärrverkan | Induktionslagen | Induktansbegreppet från elektriska konstanten |

 

Induktionens specifika ekvationer · Ringen · Rakledaren · Transformatorlagen | Parallellexperimenten | Induktionsbegreppet genom Parallellexperimenten | Allmänna Materieinduktansen |

 

BILDKÄLLA: Författarens arkiv · Ovan:  21Mar2009VattenDrop10ABild46 · NikonD90 · TonMontage med DELPHI4Test2011, originalbilden förminskad tillsammans med centraldetaljen i fokus · Nedan:  17Maj2009StrandBild130 · Detalj

 

 

 

BaseFysikens 7 Principer | DIVERGENSEN | Ljusbrytningen | Ljusfrihetssatsen | Ljusets Gravitella Beroende | Elektriska Kraftlagen | Elektriska Laddningen | Elektriska Fältet | Fältfrihetssatsen |

 

 

MainKausalsambandet | MAGNETISMEN | Närverkan och Fjärrverkan | Magnetiska Kraftlagen | Expansionsintegralen | Magnetiska Konstanten | Planvektorsumman | Fältformerna | H | B i Q |

 

Magnetismens specifika ekvationer · Rakledaren · Toroiden · Spolen · Ringen · Konen | Elektromekaniska induktionen | Magnetisk och Elektrisk Polarisation | Järnkärnetransformatorn |

 

BILDKÄLLA: Författarens arkiv · Ovan:  21Apr2009VattenDropDiskBild3 · NikonD90 · Detalj

 

 

Vektorkalkylens sammanbrott i magnetismen i modern akademi — orienterande referens om ej redan bekant; Klicka på bilden nedan för att komma vidare till huvudartikeln.

 

Magnetiska Expansionsintegralen

 

Om ej redan bekant: NOTERA för 3D-vektorkroppen B[Qv], M[B(Qv)] och B [B(Qv)], här exemplifierat via Q+ för högerhanden med v i tummens riktning åt höger: Den gäller SÅVÄL med referens till PUNKTVÄRDET FÖR MAGNETISKA FÄLTSTYRKAN, alltså som »ett ordinärt 3D-koordinathörn xyz» som med referens till HÄNDELSEVEKTORERNA: Från elektriska laddningen Till VARJE rymdpunkt utmed linjen genom laddningens centralpunkt i framriktningen [med ljushastighetens fördröjning] i v-riktningen [vektorn här benämnd magnetiska laddningsfältspotentialen], sedan därifrån [Kausalsambandet] Ut vinkelrätt TILL aktuell mätpunkt för B [Expansionsintegralen, M-vektorn], och sist [Planvektorsummans ekvivalens för expansioner och tangenter] vinkelrätt i fingrarnas nedvikta riktning den aktuella fältkraftens fysiskt observerbara riktning [B(»Biot-Savart)-vektorn»]. Det finns alltså ingen »enkel matematiskt heltäckande form» för dessa bägge Kompletterande SÄTT. De måste, tydligen, förstås utifrån DEN NATURLIGA FENOMENFORMEN SOM SÅDAN — dels ett händelsevärde [xyz-följd], dels ett punktvärde [xyz-hörn]. Mera utförligt i Vektorkalkylens sammanbrott i MAC och EXPANSIONSINTEGRALEN.

— I modern akademi bortser man ifrån de bägge två första vektorerna OCH DE CENTRALA KOMPLEX SOM FÖRKLARAR OCH BESKRIVER DEM: kausalsambandet och planvektorsumman.

— Se även artikelförteckningen i KONSEKVENSER. Den allmänna attityd man möter — i dessa angelägenheter, från den moderna akademins sida — har redan tidigare belysts i olika avsnitt och sektioner. Se främst Inledande Citat i ENTROPIBEGREPPET [ingen annan ordning än den som dikteras från modern akademi får förekomma], samt GeneralCitatet beträffande förståndets föredömen i moderna kvarter, samt generellt  AGW [konsekvensexempel; AGW är historiens tveklöst alldeles främsta moderna akademiska intelligensexempelallmän avsaknad av förstånd i anledning av föredömena — konflikten mellan Naturen och Modern Akademi]. Det är i ljuset av dessa exempel alldeles tydligt att mänskligheten är fångad i en särskilt avancerad historisk mörkergrop vars främsta konserverande företrädare utgörs av den moderna akademins MATEMATISKA — självutnämnda — elit. Jämför [återigen] HerrefolksCitatet. Vi kan, tydligen, inte komma närmare ett konkret exempel. [Exemplen visar tydligen: En samling extremt storkäftade nollelement — modern akademis främsta matematiska elit, som poppar upp FÖRST under 1800-talet med vidare — som sinsemellan intygar varandras överlägsenhet mot resten av mänskligheten och i den andan sinsemellan OCKSÅ utbyter betygande meriter i kraft av att uppfinna eget, förkasta naturintelligensen och medverka till att mörklägga dess inneboende ordning, allt medan Jorden segnar ner; Visst önskemål föreligger, således, att sopa golvet RENT från den förekomsten. Det finns bara ett sätt: kunskap. Se exempel i Alla Tal].

 

 

 

 

Induktionen&Magnetismen beskrivs [-8Okt2011] i Universums Historia enligt RELATERAD FYSIK i htm-dokumenten

 

InduktionenOchMagnetismen.htm:

Allmänt illustrerad presentation och beskrivning; Kausalsambandet, Nomenklatur, m.fl.

IndMag_Induktionen.htm:

Induktionens härledning med samband och referenser

IndMag_Magnetismen.htm:

Magnetismens härledning med samband och referenser

IndMagAppendix.htm:

Planvektorsumman, fältformerna, elektriska fältet, potentialbegreppet, parallellexperimenten, matematisk syntes av Ind&Mag, Tre Jämförande Exempel

IndMagAppendix2.htm (Tillägg Okt2011):

Riktningsbegreppen i magnetismen, Maxwells analogier

 

JÄMFÖRELSER TNED/MAC

— Särskilt belysta aspekter i jämförelsen mellan relaterad fysik (TNED) och modern akademi (MAC) inom induktionen och magnetismen:

Htm-originalen IndMag (2007-2008):

Förtydligandet av Faradays EMI, Magnetiska Expansionsintegralen med Biot-Savarts lag — Magnetismen i MAC, Magnetiska konstanten µ0, Regelbrott i Vektorkalkylen, Tre Jämförande Exempel,

IndMagAPPENDIX(Tillägg Aug-Sep2011):

Maxwells magnetiska mekanik, Amperes Kretslag — Magnetismen i Modern Akademi.

 

 

 

 

Senast uppdaterade version: 2011-10-12

*END.

Stavningskontrollerat 2011-10-08.

 

rester

*

åter till portalsidan   ·   portalsidan är www.UniversumsHistoria.se 

 

 

 

 

∫ √ τ π ħ ε UNICODE — often used charcters in mathematical-technical-scientifical descriptions

σ ρ ν ν π τ γ λ η ≠ √ ħ ω → ∞ ≡ ↔↕ ħ

Ω Φ Ψ Σ Π Ξ Λ Θ Δ   

α β γ δ ε λ θ κ π ρ τ φ σ ω ϖ ∏ √ ∑ ∂ ∆ ∫ ≤ ≈ ≥  ← ↑ → ∞ 

ζ ξ

Arrow symbols, direct via Alt+NumPadKeyboard: Alt+24↑; 25↓; 26→; 27←; 22

23↨ — also 18↕; 29

 

 

Alt+NumPad 0-25, 26-...

☺☻♥♦♣♠•◘○◙♂♀♪♫☼►◄↕‼¶§▬↨↑↓

→←∟↔▲▼ !”#$%&’()*+,-./♦812...

*

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

åter till portalsidan   ·   portalsidan är www.UniversumsHistoria.se