Radioaktiva sönderfallets Fysik enligt TNED | UNIVERSUMS HISTORIA | 2011X14 | a BellDHARMA production | Senast uppdaterade version YearMonthDayTime 2017-07-31

 

innehåll · webbSÖK äMNESORD på denna sida Ctrl+F · sök ämnesord överallt i SAKREGISTER  ·  förteckning över alla webbsidor

 

 

Nuklidkoefficienten i Kombinerade Sönderfallstyper | Nuklidfaktorn i betasönderfallet |

Betasönderfallens matematiska fysik i TNED

 

BILDKÄLLOR: Författarens arkiv · Kollage NikonD90 — Excur2.1Jun2009Lingonklockor2Bild1·Ängsblommor5Jun2010.2Bild6·Excur4Granheden19Apr2010Bild1.04·SommarlanskapSverige5Jun2010.2Bild10

 

 

 

Beskrivningen i detta dokument kompletterar huvuddokumentet i Radioaktivitetens Fysik enligt TNED med BETASÖNDERFALLETS NUKLIDER i motsvarande översikt till Alfanuklidernas Allmänna Isotopkarta (Allmänna radioisotopbilden).

Huvudsektioner

Betaemissionerna

Halveringstidssambandet för betasönderfallen

Kombinerade sönderfallstyper

Betasönderfallande nuklider

 

 

 

Inledning

Från B/p-utvecklingen i Kärnsönderfallet

BILDKÄLLA: Författarens arkiv · Vattenrekyl

Mot varje tillståndsändring [från Ändringslagarna] i atomen måste tvunget svara en elektromagnetisk vågrörelse, av en eller annan form, som avspeglar den verkställande tillståndsändringen; Atomkärnan (enligt TNED) grundas på en sammansatt ±e-struktur med en utpräglad ytladdning (atomnummer Z) och vars ändrade tillstånd följaktligen anställer en motsvarande ändring i den elektromagnetiska vågstrukturens signatur: signal.

 

 

hela atomen                                                   ekvivalenter i summa

—————————————————————————

[n±e]0                                         = [n±e]1 + [n±e]2 + … ;

 

avdelning n±e                                                kvarvarande del

—————————————————————————

[n±e]0 – (m→γ)  – [n±e]1          = [n±e]2 – (m→γ)

 

:

 

— 1-delen kan inte avdelas från 0-delen på annat sätt än genom att ett ARBETE (m→γ) utförs; arbetsenergin måste tas någonstans ifrån; den tas ifrån 1-delen genom massdestruktion (m→γ), med motsvarande netto i underskott på den kvarvarande 2-delen.

— Massdestruktionen ENLIGT TNED arbetar på energins bevarande genom induktionen [COEI];

— ±spinnen i atomkärnans fraktalstruktur enligt TNED, med motsvarande ±-laddningar, annihileras

 

 

τ   + τ+            = 0  ...................................................     laddning

sτ–   + sτ+            = 0  ...................................................     spinn (rörelse)

mτ– + mτ+          = 2mτ → γ   ......................................     massenergin, arbetet som omsätts vid (ombyggnaden associerad med) sönderfallet

 

 

tillsammans med massans struktur, medan massenergin bevaras genom induktionsverkan [med ett fast tidsintervall T i association med massdestruktionen, ökar induktansen L=RT med avtagande laddning Q under energins bevarande; E=UQ=RI(T/T)Q=RTQI/T=LQ²/T²; se även i K‑CELLENS VÄRMEFYSIK]; Därmed överförs massenergin masslöst på omgivande elektriska laddningar.

 

 

Betaemissionerna i TNED

2011XI5

Betaemissionerna

Se även ELEKTRONEMISSIONSEXPERIMENTET FRÅN 1957 — tidiga experimentella bevis för HUR elektronmassan avdelas från/ur atomkärnans lokal

 

 

— Frigörandet av varje e/n-element [Se ELEKTRONMASSANS KOMPONENTER]:

Atomkärnans inre ringspinn har bara (vad vi vet enligt TNED) EN grundpreferens att utgå ifrån; toppdivergensen (c0).

— Men för att elektronelementet (e/n) ska KUNNA komma ut från den matematiken, måste ringspinnets PREFERENShastighet vara mindre än toppdivergensens.

 

Sambandsformerna vi har att utgå ifrån i TNED är de följande:

 

u           = c 1 1/[(UQ/m0c2) + 1]2

PLANCKENERGINS EKVIVALENTER —  laddningshastigheten u från accelerationsspänningen U

u           = c 1 1/[(E/m0c2) + 1]2 Planckenergi-massekvivalentens laddningshastighet u för elektronen från uppmätta elektronenergin E

m0/m     = √ 1(u/c)2 ..............   Planckenergins massekvivalent

 

Med exempel från Neutronsönderfallet ATOMVIKTER i u=1,66033 t27 KG

———————————————————————————————

Neutronen                   Väteatomen    Energidifferens [neutrino, (m→γ)]

———————————————————————————————

1,008665200                 1,007825200    0,0008400        u

939,5509731                 938,7685303    0,7824428        MeV

———————————————————————————————

 

Nettodifferensen E(diff)=0,7824428 MeV innefattar HELA övergången neutron-Väteatom — inkluderat den rörelseenergi som den frigjorda elektronmassan besitter relativt sin moderatomkärna.

— Men den rörelseenergin kan uppenbarligen INTE vara densamma som utvecklades då elektronelementen avdelades, i TNED via det inre ringspinnet:

— Elektronelementen i Väteatomen »snurrar» ingalunda kring vätekärnan med hastigheter typ c. Vi studerar det.

 

Kraftekvationen FBT+FeZ=0 som avser elektronelementet, och därmed hela elektronmassan, gäller med avseende på kopplingen element-HELA atomkärnan — utan närvaro av det inre ringspinnet [3J1K i J0K+3J1K=0].

— Men närvaro av det inre ringspinnet är just vad som, tvunget, föreligger vid tillfället för elementets avdelning.

HUR hanterar atomkärnan den situationen?

 

— Utför vi räkningen på E(diff)=0,7824428 MeV för E i u-formen får vi

 

u/c         = √ 1 1/[(UQ/m0c2) + 1]2

             = 0,9183278

Elektronelementets avdelningshastighet

Elektronelementets avdelningshastighet från de inre spinnringarna är ekvivalent ~0,92c. När elementet kommer ur kärnbrunnen och in i området för »den reguljära yttre atomkärnans form», ser elementet inte längre ringspinnen, utan endast hela atomkärnan där summan av ringspinnen är 0; = FBT+FeZ. Härifrån fungerar nu elementet som en ordinär del i elektronmassan; elementet får en viss (mindre) hastighet (v) relativt hela atomkärnan och som elementet behåller så länge kraftekvationen gäller.

— Därmed garanteras den kontinuerliga STRÖMNINGSBANAN mellan kärna och höljeselement som omnämndes i kraftekvationens härledning.

 

Vi SKULLE (till att börja med) kunna anta v-värdet för elementet utanför kärnan som v/c=1–u/c, så att

 

v/c + u/c = 1 = (v+u=c)/c

;

— Elementet ges (som preferens) samma hastighet relativt hela atomkärnan som relativt de inre ringar [se generellt utförligt i TNED från Plancks strukturkonstant om ej redan bekant] från vilka elementet avdelas [(1–0,92)c]. Toppdivergensen (c0) sätter i vilket fall en absolut högsta v-gräns (som aldrig kan bli exakt c0).

;

— Är v/c=1–u/c en maxform?

— Uppenbarligen, ja. Det går inte att komma över c-summan.

— Är den slutliga v-formen icke-linjär (vilket den är) kommer ytterligare en del rörelseenergi att tvingas återföras till atomkärnan.

— Vi kan här i TNED kalla den återföringsenergin till atomkärnan för »mass(CHOK)rekyl»;

— För att få ut elementet (som påtvingar det en kraft- eller masschokning) måste kärnan avdela en utkastningsenergi vars övergripande del kärnan sedan måste återta (masschokningsenergin återlämnas [nästan hela]) för att det avdelade elementet ska kunna anpassas till kärnan: en konstant ström enligt kraftekvationen (som grundlägger spektrum och kvanttalen).

 

MASSÖKNINGEN för u/c~0,92c blir [[Tabell1KALKYLKORTdirekt]•[KalkylkortBESKRIVNING]]

 

m0/m     = √ 1(u/c)2

             = 0,3958208 ;

m/m0     ~ 2,53

Energiflödet

Men den delen måste återlämnas till atomkärnan för att elementet ska normaliseras på sin ordinarie v-form (0,08c).

— Enda möjligheten för att den energiräkningen [Q-systemets totala massa bevaras intakt] ska stämma är tydligen följande funktionella energiflödestyp:

 

 

 

Varje ÄNDRING som atomkärnan genomgår åtföljs ALLTID av NÅGON elektromagnetisk (em-) aktivitet som avspeglar kärnstrukturens ±e-väv och hur den ändras genom det nya tillståndet; Generellt betecknas alla sådana em-variationer från atomkärnan i TNED med GAMMA-symbolen [γ]; Gamma-aktiviteten kan vara allt ifrån de allra kortast detekterbara våglängder som konventionellt brukar förknippas med kärnsvängningar, till de ENLIGT TNED mera djupliggande [i TNED reguljärt betecknade] NEUTRINOVÅGLÄNGDERNA [utförligt i NEUTRINOSPEKTRUM] och som kan [och bör] variera mellan olika nuklider. Det finns här veterligt ingen enkel, övergripande form för denna del som innefattar alla möjliga fall. Även den individuella atomens aktuella energitillstånd spelar [naturligtvis] in;

— Vissa em-nivåer [reguljär gammastrålning, typ annihilationsvåglängder] KAN vara makroskopiskt synliga direkt via atomernas elektronhöljen, och vissa inte. I de senare fallen kan de kortare neutrinovåglängderna fortfarande påverka en atoms atomkärna med excitationsenergi och som, i vissa fall [på redan känt sätt], kan framkalla atomära ljusemissioner för vidare detektering.

Energiflödet brutto-netto

— Även omvändningen bör gälla (elektroninfångning) med samma principiella matematiska fysik;

— Elementet (åter-) accelereras av kärnbrunnens specifika tillståndsfysik (här betainstabilitet), och elementets egenenergi summeras med atomkärnans (likt vattendroppen som återvänder till moderytan ur vilken den avdelades).

 

 

Så kan vi se hur TNED vill ha det i stort:

— Hela processen förlöper så, i enskilda steg (figuren ovan), ett element i taget och med tillhörande gammakomponenter, tills alla de n elementen (673026) är avdelade.

— Kortast möjliga avdelningstid blir med ideala spinnhastigheten (c0) som absolut fysikalisk preferens lika med ett varv hos atomkärnans tre inre underringar. För neutronens del minst (r0=1,32 Fermi med 1:a underfraktalernas ringar, ca halva det värdet) t=d/v=πr0/c=1,3832577 t23 S [t för 10^–].

— Atomen som helhet kan, på grund av sin allmänna koppling till (och grund i) Plancks konstant (h=mcr) inte arbeta på delar av elektronmassan och dess laddning i makrofysikalisk mening. Resonanserna som styr atomernas elektronhöljen och deras energinivåer, är kopplade till elektronmassan som en enastående, odelbar, kvantitet (e=1,602 t19 C), och (ev. makroskopiskt detekterbara gammakomponenter frånsett) ingenting kan ses av själva det avdelande förloppet.

— Ingenting händer förrän sista elektronelementet kommit på plats.

— I takt med att atomkärnan avdelar elektronelementen, tvingas också atomkärnan lagra upp alla »mass(CHOK)rekyler»; Dessa kan förklaras visas i form av extra deponerbar (induktions-) energi och som kommer att frigöras (som speciella »kärnvibrationer», alltså gammastrålning) då betasönderfallet »tänder» makroskopiskt.

— Det är den BILD som TNED, här alldeles tydligt, målar upp av de kända ingredienserna via energiräkningen totalt.

 

Men:

— Hur fungerar elektronelementen, under tiden, fram till »tändningen»?

— Uppenbarligen INTE I DIREKT (slutlig) koppling till kraftekvationens 0=FBT+FeZ-form, eftersom den delen strängt taget INTE är aktuell UTOM för den stabila atomen, då betasönderfallet redan fullbordats.

— Den enda (vettiga), rent matematiskt-fysikaliska energislutsats man kunde drav av den omständigheten skulle vara att INGEN PÅVERKAN ALLS, inte från någon atomkärna, finns för den del element som avdelats, och så länge hela elektronmassans avdelande inte fullbordats; atomen/atomkärnan »väntar» tills hela e-kvanta föreligger.

— OM så skulle vara fallet, måste ALLTSÅ elementets v-form inte bara reduceras från neutronsönderfallets exempel 0,08c utan även HELT i noll; elementen flyter tills »makroskopiskt kvantiserad tändning» inträffar.

— Scenario:

— Kärnan avdelar elementet på rörelseenergin E — som sedan återtas, alltsammans E minus gammakomponenter i anslutning till massdestruktioner (m→γ) — av kärnan; Sedan, längre fram, frigörs Den SÄRSKILT UPPLAGRADE energin i samband med att också kärnytan ändrar sin kärnladdning med en enhet; kärnan avger en gammapuls (som KAN ligga i neutrinoområdet enligt TNED, se NEUTRINOSPEKTRUM), och som signalerar »tändningen fullbordad».

— Den högre kärnladdningen är ägnad att infånga den avdelade elektronmassan — vid OBS ett enda unikt tillfälle;

— Då elementen attraheras till kärnan (via den plötsligt uppkomna högre kärnladdningen med +1e), genomgår de samtidigt DEN strukturella normalisering som slutar på att elementen inrättar sig i DET vissa karaktäristiska resonansmönster som kännetecknar just den atomen i dess bindning med andra atomer och som bygger på en kontinuerlig STRÖMVÄGSKOPPLING mellan kärna-element enligt just kraftekvationen.

 

Elektronmassan

— NOTERA de många möjligheterna som den nytillkomna elektronmassan kan svara på: beroende på HUR elementen har spritts ut bland de övriga, redan befintliga och i arbete, kan alla grader av »elektronmassans rörelseenergi» uppvisas; Nära NOLL om elementen redan ligger maximalt utspridda, eller integrerade; MAX (0,782 MeV) om elementen ligger lämpligt i förhållande till NÅGON närliggande atoms (kombinerade) respons som därmed KAN lämna ett »scintillationsspår» efter sig då elektronmassan inträder någon atoms besättning (eller utträder någon annans).

 

 

a: [Högre sannolikhet]: Elektronmassans element ligger maximalt utspridda, integrerade med de redan etablerade resonanserna; knappast någon märkbar reaktion alls sker mellan moderkärnan och elektronen då kärnan visar upp sin +1e-laddning; Man registrerar en maximalt LÅG elektronenergi [i princip noll].

b: [Lägre sannolikhet]: Elektronmassans komponenter ligger maximalt samlade; när moderkärnan visar sin +1e-laddning, sker också en maximalt Coulombiskt samlad attraktion; elektronmassan KAN uppvisa maximal elektronenergi [max 0,782 MeV för neutronsönderfall, frånsett ev. tillskott som avspeglar moderkärnans extra energier].

I modern akademi tolkar man SPECIELLT den normalt GÅTFULLA noll-energin hos elektronen som bevis för att neutronsönderfallet också emitterar en ANNAN PARTIKEL [konv. neutrino] men som inte är direkt synlig i makrofysiken. Dess uppgift blir då att »forsla bort den överskottsenergi» som INTE elektronen uppvisar — speciellt om denna visar noll.

Se [en av de bästa webbkällorna] HYPERPHYSICS för vidare [TNED-jämförelse och] förklaring av det konventionella synsättet.

 

 

— Det är I STORA DRAG vad man kan utläsa av sammanhangen enligt TNED.

— »Tändaccelerationen» av hela e-massan är av allt att döma själva den makroskopiskt mätbara effekten av hela händelseförloppet; man mäter (som mest [frånsett ev. ytterligare tillägg från moderkärnan beroende på tillstånd]) HELA energiskillnadsbeloppet (0,782 MeV) som »den uppkomna elektronens rörelseenergi».

— Men som vi redan har förstått av HUR elektronmassans komponenter kan fördela sig i närområdet, nämligen i samverkan med de redan etablerade strukturerna, finns många olika möjligheter; Allt ifrån att elektronelementen knappast alls reagerar på den Coulombiskt kärnassocierade tändpulsen — genom att de redan är maximalt integrerade med den redan befintliga elektronpopulationen — till max reaktion om elementen ligger så tillgängliga att de kan svara direkt på en plötsligt uppvisad Coulombattraktion. Det är också helt i enlighet med den ordning som de experimentella resultaten visar.

 

Det man mäter på i makrosammanhang, det man SER av den avdelade elektronen, skulle alltså med beskrivningen ovan vara en SEKUNDÄR FYSIKALISK DYNAMIK.

 

 

 

Nuklidfaktorn i betasönderfallet — Halveringstidssambandet för betasönderfallen

 

HalveringstidsSambandet för betasönderfallen i TNED

 

I Källexempel visades hur nuklidkoefficienten (b) kan beräknas [[Tabell1KALKYLKORTdirekt]•[KalkylkortBESKRIVNING]] i fallen med kärninstabila nuklider (A=1S),

 

b = [√2mEα]ln[tH/(ln2)]/eZα  ...........................   nuklidkoefficienten till kärnsönderfallen i TNED

 

Eα anger den uppmätta alfaenergin (Z=2) och tH den uppmätta halveringstiden.

— Som visats ovan i genomgången från Betaemissionerna i TNED, har begreppet »rörelseenergi för elektronen» ingen signifikant innebörd för själva sönderfallsprocessen. Den signifikanta faktor som bestämmer — eller rättare refererar — hela sönderfallets KRAFT (motsvarande alfapartikelns impuls i kärnsönderfallet) är enbart den överskjutande massa som betanukliden uppvisar från sin bildning till sönderfallets slut (i enskilda steg om flera än ett).

— För att få fram ett motsvarande Ee-värde i betasönderfallet, behöver vi alltså bara beräkna masskillnaden mellan primärnukliden och dess närmast lägre sönderfallsprodukt.

 

— Med elektronladdningen Z=1 kan därmed samma b-form också användas för betasönderfallet generellt enligt modifikationen

 

b = [√2meEβ]ln[tH/(ln2)]/e  ..............................   nuklidkoefficienten till betasönderfallen i TNED

b = [√2meEβ]ln[tH/(ln2)]/e

;

b(ALFA)/b(BETA)       = ([√2mαEα]ln[tH/(ln2)]/eZα)/([√2meEβ]ln[tH/(ln2)]/e)

                                      = [√ mαEα]/Zα[√ meEβ]

                                      = [√(mαEα)/(meEβ)]/Zα

För Eα=Eβ gäller tydligen

 

bα/bβ                               = (√ mα/me)/Zα

                                      = 42,7084842; för alfa = 2He4 [Z=2]

;

Från slutformen för halveringstidssambandet tH ges då motsvarande explicita sambandsform för betasönderfallen enligt

 

tH           = 1S(ln2)ebeZ/√2mE

Z           = 1                    ;

m          = me                 ;

10log tH/1S                    = 10log[(ln2)ebe/√2mE]

10log tH/1S                    = (1/ln10)ln[(ln2)ebe/√2mE]

10log tH/1S                    = (1/ln10)ln[ebe/√2mE + ln(ln2)]

10log tH/1S                    = (1/ln10)[be(2mE)–0,5 + ln(ln2)]

Räknas E i MeV — E(Joule) = E(MeV)·e·T6 — fås förenklingen

be(2mEJ)–0,5                   = be(2mEMeV·T6)–0,5

                                       = be(2me·T6)–0,5(EMeV)–0,5

                                       = b[e2/(2me·T6)]0,5(EMeV)–0,5

                                       = b[e/(2T6)]0,5(EMeV)–0,5 ; m = 0,000548598(u=1,66033 t27 KG); e=1,602 t19 C;

                                       = b(296,5459113)(EMeV)–0,5 ;

10log tH/1S                    = (1/ln10)[b(296,5459113)(EMeV)–0,5 + ln(ln2)]

 

Graf; y=(1/ln10)[(b)296.5459113[(x)'–0.5]+ln(ln2)]

(1/ln10)[(25.133)296.5459113[(x/5)'–0.5]+ln(ln2)]

 

Se vidare från tH-universalens betaform.

 

 

TNED/MAC-sönderfallen — Jämförande beskrivningar i TNED och MAC

 

RADIOAKTIVA SÖNDERFALLEN I JÄMFÖRANDE BESKRIVNINGAR

Vad utmärker TNED framför MAC i sönderfallsfysiken?

Allmänna kartbilden

1. Den allmänna kartbilden som visar det tunga radioaktiva sönderfallets alfanuklider generellt över hela fysikens nuklidkarta (Nedan från AlfaIsotoperna):

 

 

En motsvarande — allmän — kurvpassning som ovan är inte möjlig att härleda i MAC;

Den aktuella kurvpassningen, ovan, baseras på det som garanterat inte finns i MAC: nuklidkoefficienten [se b-faktorn i exponenten till tH-universalens betaform] som, enligt TNED, bestämmer halveringstiden [tH, konv. T½] tillsamman med sönderfallsenergin, b-faktorn med maxvärdet ±8π — urspr. från TNED-härledningarna i potentialbarriären med energizonen via ljusets gravitella beroende — hela grundteorin till ATOMKÄRNANS HÄRLEDNING och som garanterat INTE återfinns i den moderna akademins lärosystem. Se utförligt i Härledningen till halveringstiden enligt TNED.

— En generellt överskådlig kartbild av alfanukliderna, som ovan, skulle därmed vara OMÖJLIG i MAC: Det finns ingenting sådant i MAC: ingen motsvarighet; ingen make.

Allmänna koefficientformen

2. Den allmänna koefficientformen till sambandet för halveringstiderna;

10log tH  = A + B[CZ/√x + D] – E

Allmänna koefficientformen är av samma matematiska form som den sambandsform som brukar användas i MAC (Se särskilt i Citat)  vid beskrivning av det radioaktiva sönderfallets kärndelar (främst alfasönderfallen), och som grundlägger aspekten i punkt 1 ovan;

— På samma sätt som tillfälligt vilande vattendroppar på vattenytan FÖREFALLER vara självständiga, isolerade, kroppar, skilda från ytan och dess sammandragande krafter (som normalt sett omöjliggör nedanstående fotograferade situationer), så är det också enligt TNED med de avdelade kropparna i de radioaktiva sönderfallens verkliga fysik: de avdelade kärnfragmenten finns aldrig till FÖRE avdelandet som några förmodade »fristående partiklar» INUTI moderkärnan (den övergripande vattenvolymen), eftersom atomkärnan enligt TNED är en massans fundamentalform. 

 

 

BILDKÄLLA: Författarens arkiv — Tillfälligt vilande vattendroppar på vattenytan efter dropprekyler — NikonD90 · Sammansatt fotokollage av tre separata fotografier · 19Apr2009Bild650/693/651/Drop17isoAuto.

 

— I MAC däremot, är det just precis vad som hävdas: »partikeldroppen inuti modervolymen» försöker rymma sin fångenskap, och lyckas till slut (genom kvantmekanisk statistik), vars APPROXIMERADE matematiska form i MAC i slutänden (Se särskilt i Citat) ansluter till Allmänna Koefficientformen.

— Det förefaller med andra ord finnas enbart skäl som indikerar TNED som matematisk grund.

 

 

Kombinerade sönderfallstyper

 

Nuklidkoefficienten i Kombinerade sönderfallstyper

 

BILDKÄLLOR: Illustrationer och fotografier [i olika montage] från författarens arkiv för UNIVERSUMS HISTORIA Dec2011.

 

I TNED finns från J-KROPPARNAS BILDNING och expansion alltid möjligheten vid GRUNDÄMNESBILDNINGEN att en och samma typnuklid — samma atomnummer [Z] med samma masstal [A] —  genom olika neutronkvoter — HUR nuklidfördelningen ser ut i den aktuella grundämnesbildningslokalen, exempel ges i Basnuklider med olika neutronkvot och Grundämnesbildningens två basgrupper — kan innefatta samma nuklidtyp men bildad i skilda lokaler, och därmed med olika energigenomströmningar vid bildningstillfället, här främst beträffande neutrinostrålningens ev. inverkan i den primära grundämnesbildningen, och som [här, i TNED endast] är föremål för närmare analys beträffande möjliga influenser i det radioaktiva sönderfallets matematiska fysik. Denna möjlighet, tillsammans med de allmänna instabila sönderfallen som också kan bilda en given nuklid som slutprodukt [Jämför som ett exempel stabila 26Fe56 från instabila 24Cr56], ger flera möjliga förklaringar till varför en och samma nuklidtyp, i många observerade fall, uppvisar en kombination av olika sönderfallstyper — med olika genomsnittliga procentuella fördelningar per typ.

 

 

Av de drygt 200 specificerade alfaemitterande radionukliderna i HOP-tabellen — från 1966 — är hälften associerade med andra sönderfallstyper (antalet inom parentes); pa(1); 2a(1); a,SF(16); B–,a(14); B–,a,SF(1); B+,a(3); B+,EC,a(1); EC,a(60); EC,B–,a(1); EC,a,SF(1); p,2a(1) — a alfa, SF SpontaneousFission, B– BetaMinus, B+ BetaPlus, EC Electron Capture, p proton.

— 97 st står angivna som »rena» alfaemitterare, a(97).

— Idag [Dec2011] är antalet tabellerade radionuklider av alfatyp betydligt större; Medan HOP-tabellen från 1966 tar upp 200 st alfaemitterare, innehåller tabellen från Wiley 1999 drygt 2000 stycken (2090) instabila nuklider av alfatyp (Se högra delen i översikten AlfaBeta).

— Wileytabellen (från 1999) innehåller även EN SYNBARLIG basinformation (i kolumnen Intensity) om andelen alfasönderfall per 100 modernuklidsönderfall; I den grova översikten är det övervägande antalet fall av typen icke-100%. Men som WileyExemplet (längre ner) visar, är dessa uppgifter tydligen — hela tabellen — som det får förstås, förbehållna andelen alfaKANALenergivärden — inte olika värden från någon ordinär multisönderfallsform.

Men alla uppgifter om halveringstid — med grund i någon teorin för sönderfallet — måste avstämmas till dessa precisa grunddata:

— Det gör — sammantaget — TYPEN Wileytabellen VÄLDIGT äventyrlig [för att inte säga direkt: »värdelös»], om det gäller att försöka KONTROLLERA experimentella resultat mot teoretiska.

 

Nämligen så:

— Radiometriska data grundas på (omsorgsfullt kemiskt renade preparat med) omfattande kollektiva atomgrupper även i små preparat; ingen mätning kan (med dagens teknik) ske på enskilda atomer;

 

En viss orientering i vilka mättekniska svårigheter som finns i fallet alfasönderfall ges i [Nov2011, källdatum saknas]

 

USA ENVIRONMENTAL PROTECTION AGENCY

Tutorial 4.4 — Alpha Spectrometry 1: Principals

http://www.epa.gov/safewater/radionuclides/training/transcripts/tutorial_4.4.pdf

”The resolution for alpha particle energies with routine laboratory methods is between 40 and 100 keV, mainly dependent upon the technique of the analyst. Since both of these radionuclides are chemically the same, they cannot be chemically separated. Since their alpha particle energies are so close, they cannot be spectrometrically separated. This means that when the results for plutonium are reported for these two isotopes, it is usually reported as the sum of the activity of the two radionuclides.”

 

—För en viss radionuklid som uppvisar multisönderfallstyper med en viss aktivitet, fördelas sönderfallet med vissa procent på en viss sönderfallstyp, och halveringstiden blir tvunget en medelvärdesbaserad parameterform utslagen på alla ingående sönderfallstyper.

— Citatkällan nedan exemplifierar en etablerad koppling till multipla sönderfallstyper (Se även Wikipedias Branching fraction, där omnämns vidare det centrala begreppet partial decay constant och som annars verkar hart när omöjligt att hitta i det stora ämnesutbudet).

 

”Some radionuclides may have several different paths of decay. For example, approximately 36% of bismuth-212 decays, through alpha-emission, to thallium-208 while approximately 64% of bismuth-212 decays, through beta-emission, to polonium-212.”,

@INTERNET Wikipedia Radioactive decay Decay chains and multiple modes [2011-12-10]

 

På artikeln om Bismuth-212 anger Wikipedia halveringstiden med DET ENDA värdet 60,55(6) minuter.

— Med en och samma modernuklid är det bara specifika nuklidparametrar och absoluta sönderfallsenergier som kan bestämma gränserna för halveringstiden [moderkärnans struktur och energi]: en och samma modernuklid kan INTE uppvisa samma halveringstider för olika typsönderfall [med mer än sönderfallsenergierna är samma]; alfasönderfallet för sin del går från ett högre Z till ett lägre Z för sönderfallsprodukterna, medan betaMinussönderfallet för sin del [aktuellt för Bi-212 ovan] går från ett lägre Z till ett högre; halveringstiderna för dessa bägge skilda sönderfallstyper kan därför omöjligen vara lika [om inte också samma sönderfallsenergier gäller];

Med en given modernuklid, finns bara två variabler att välja på; kärnstruktur och energiinnehåll. OM, som här, sönderfallstyperna förgrenas på två olika, bör också sönderfallsenergierna rimligen göra det, och därmed skilda halveringstider; Uppgiften om ETT halveringstidsvärde för en multisönderfallstyp är, tydligen, en ofullständig uppgift — en medelvärdesform. Den är i sig värdefull endast om de procentuella sönderfallsdelarna anges.

— De allmänt tillgängliga sönderfallstabellerna har emellertid INTE den typen av omfattning. Vidare i huvudtexten.

 

Se även generell listning av de olika individuella sönderfallstyperna i

RADIOACTIVE DECAY MODES — Lawrence Berkeley Laboratory

http://ie.lbl.gov/education/decmode.html

 

Vad vi skulle behöva, är en UTFÖRLIG tabellredovisning av exakt vilka alfasönderfallsnuklider som är av typen RENA och vilka som inte är det, och i de sistnämnda fallen, en KLAR redovisning av de kombinerade sönderfallens olika procentuella andelar, för att därmed kunna pröva teoretiska halveringstider på VARJE radioaktiv nuklidtyp.

— Det finns, här veterligt, ingen allmänt tillgänglig sådan uppställning — för analys (kopierbara tabelldata som enkelt kan maskinkodas för transfereringar till kalkylceller och annan programbas).

 

Det finns dock flera olika interaktiva NUKLIDKARTOR på webben som bygger på manuell inmatning för att få fram enskilda fullständiga nukliddata på en viss nuklidtyp, se exv. Isotope Charts från

 

LAWRENCE BERKELEY NATIONAL LABORATORY

http://ie.lbl.gov/decay.html

;

Webbkällan ovan innehåller en TILL SYNES omfattande databank på alla radioaktiva nuklider;

— Dock har källan här veterligt inga tillgängliga tabeller som specificerar den procentuella andelen sönderfall i KOMBINERADE SÖNDERFALL och som [med referens till HOP-tabellen från 1967, med här pågående utvärdering] tydligen utgör huvuddelen av alla radioaktiva nuklider; endast medelbaserade uppgifter finns. Utan sådana avgörande data, kommer vi ingenvart i teoretiska jämförelser med experimentella mätdata.

 

Därmed faktum:

— Bilden av sambandet mellan halveringstid och sönderfallsenergi kan OMÖJLIGEN göras enhetlig, eller motsvarande exakt; Vidare citat nedan i Cu-exemplet endast understryker det, ”only the total decay constant is observable”.

— Det finns, tydligen, [ännu 2011] ingen särskiljande apparatur som kan avgöra vad den ena sönderfallstypen uppvisar i förhållande till den andra, om de är lika med si eller så hög grad av mätnoggrannhet, eller om det finns tydliga skillnader.

 

WileyExemplet

EXEMPEL Wileytabellen 1999 för U-238:

”8th Edition of the Table of Isotopes: 1999 Update

Table 3. Alpha Particle Energies

An energy-ordered list of alpha particle energies is given in Table 3. Their absolute intensities (alphas per

100 parent decays) are also indicated.”;

Energy Intensity Parent

————————————————————————————————

4038 5 0.078 12 238U(4.468×109 y)

4151 5 20.9  27 238U(4.468×109 y)

4198 3 79.0  27 238U(4.468×109 y)

 

WileyTabellen ger ingen information om

 

1. vad tilläggs- och hänvisningssuffixen betyder;

2. att energivärdet gäller i KeV

3. att alfaenergierna INTE är reguljära sönderfallsenergier, utan just alfa-KANAL-energier;

 

— Exemplet ovan (utdraget 92-Uran-238) från Wileytabellen klargör EXPLICIT att tabelluppgifterna på ”Intensity” är värdelösa — eftersom tabellen generellt anger alfaKANALenergier, inte effektiva sönderfallsenergier.

— Det betyder, att tabellen, strängt taget och helt visst, är äventyrlig att handskas med, eftersom det inte KLART framgår vad tabellvärdena

 

·          går ut på

·          avser

·          har för innebörd

 

 

— Ytterligare en detalj försvårar: Den allmänna svårigheten att HITTA gratis allmänt tillgängliga WEBBREFERENSER som TYDLIGT och KLART beskriver det radioaktiva sönderfallets databaser så att man själv kan se och kolla upp.

— ”Table of radioactive decay” (och liknande) ger inga andra sökresultat på Google än KARTBILDER med manuella inmatningar för enskilda, utförliga, nukliduppgifter (som ändå inte innehåller vad vi söker). Utöver ovanstående träffkälla (LBL): I princip noll, inte ens i närheten;

— Svårigheten att, ens, få fram någon grundläggande information i etablerade led om ATT de kombinerade sönderfallens fysik ens existerar, är också uppenbar:

 

 

Den förlösande sökfrasen — som visar många förekomster i sakämnet — men också många i icke allmänt åtkomliga dokument:

partial decay constant

http://en.wikipedia.org/wiki/Branching_fraction

;

WikipediaKällan ger i sin External links flera PORTALEXEMPEL på webbkällor som ska föreställa AVANCERADE källor som tillhandahåller OMFATTANDE NUKLIDDATA: Dessa är dock [ännu] av typen maximalt KRÅNGLIGA referenser som garanterat INTE är enkla att använda UTOM FÖR EXPERTER.

Jämförande webbexempel på avancerade kärndatabaser — som INTE fungerar

JÄMFÖR 29Cu-64-exemplets datavärden [nedan] med en av Wikipediareferenserna ovan [mycket avancerad, IAEA]

 

 

Relational ENSDF — Sept. 2011 snapshot of the ENSDF database maintained by the International Nuclear Structure and Decay Data Network, under the auspices of the IAEA.

NUCLEAR STRUCTURE AND DECAY DATA - IAEA FOR NUCLEAR DECAYS

http://www-nds.iaea.org/relnsd/NdsEnsdf/QueryForm.html

;

SnabbManual:

I INMATNINGSFÄLTEN för »Symbol Z»,

 

 

skriv in »Cu 29»; Kryssa sedan för (överst som i den infällda bildkopian) checkBoxarna markerade Q(β) och Half Life. Välj sedan Search (längre ner);

— Ett tabellresultat kommer (strax) fram, med bland annat BetaSönderfallsdata på 29Cu64;

— Maximera fönstret (Alt+Space+X+Enter) så att tabellens »G.S. Decays» blir synlig. Där visas de procentuella andelarna av de specifikt skilda sönderfallstyperna:

 

Bildkopia av IAEA.databasen, textkopia nedan

”ec        β+        61.5

             β–         38.5

”.

— Hänvisningssiffrornas innebörd [”3”] verkar inte uppta tabellmakarnas allra mest intensiva intresse att klargöra innebörden av. Uppgift saknas.

 

— Vart tog uppgiften vägen om uppdelningen i resp 43%EC, 38%β–, 19%β+?

— Inte ett spår.

— Vi kan inte, per jämförande analys, använda en sådan databas — där uppenbart väsentligen skilda uppgifter föreligger i olika etablerade källverk och som alldeles tydligt här skulle ge MÄRKBART STORA alternativa skillnader;

— Jämför illustrationsdiagrammen till Cu-exemplet — tillsammans med (ytterligare) tydligt oklara uppgifter vad som menas med  sammansättningen ”ec β+”;

— Uppgiften ”ec β+ 61,5%” skulle här i den oberoende summeringen ge den parbaserade värdeformen 2×0,615=1,23 gånger normalvärdet för tH, att jämföra (se exempelräkningen i TNED-tH-summeringen) med sammanställningens tripelbaserade delvärden 1,29(43%) och 0,57(19%), som »summerar» IAEA-databasens motsvarande 62%;

— Vi kan inte använda en sådan (milt sagt turbulent, kaotisk) uppgift till något meningsfullt; Varje försök till precisionsanalys självutesluts.

 

Wikipediareferensen

 

NUCLEONICA

http://www.nucleonica.net/unc.aspx

 

visar för sin del ytterligare en ny speceributik av alternativa värden i 29Cu64-exemplet, här (som ovan i bild) 61%β+, 39%β–;

— Inget omnämnande av EC [electron capture]. [Ajaj].

— Inte heller den databasen är, således, användbar [men REKLAMEN i Nucleonica utlovar TYP världens främsta och bästa databank för forskare och studenter över hela världen i kärnfysikaliska sammanhang]. Det kanske blir bättre framöver — OM och när väl begreppet SAMARBETE mellan de olika dataportalerna blir av.

— OBSERVERA FÖR NUCLEONICA [Dec2011]:

— Man skyltar med ”Free Access” men det är RESTRICTED Access som gäller:

För att få tillgång till Nucleonica får man INTE vara anonym; man måste DESSUTOM fylla i ett STRÄNGT formulär med uppgifter om Organisation och JobbBefattning. Inga uteliggare här inte.

— Man kan undra över anledningen att INTE tillåta en allmän, obetingad, insyn i det som KALLAS kunskap: Planeten är rund. Men det kanske beror på en allmänt deklarerad, underlig, uppfattning om termen eller begreppet KUNSKAP:

”Nucleonica is an innovative professional and technical resource for knowledge creation and competence building for the worldwide nuclear science community.”.

 

— I RELATERAD FYSIK skapas inte kunskapen. Aldrig. Kunskap DELAS. Alltid. Kunskapen är föregiven människan av NATUREN, och den HÄRLEDS ur grundlagar som framkommer ur elementära grundstudier i ämnena matematik och fysik genom sanningsbegreppet som grundval för hela verksamheten, eller så inte alls. Det kallas i relaterad mening för naturvetenskap — tillgänglig för alla.

— Ingen enda individ utesluts. Ingen individklassificering existerar. Alla är lika välkomna. Alla som vill, och har TID, får vara med [och uppmuntras att vara aktiva, att utveckla, härleda, bidra, bygga och leva TILLSAMMANS]. Kunskapens värsta fiende är [således] olika HINDER mellan individerna: att INTE få, eller kunna, DELA MED SIG.

 

M.a.o.:

— TROTS en till synes (mycket) avancerad databas [ovanstående IAEA-akronym enbart], allmänt tillgänglig på webben, är den TYDLIGEN ändå så långt ifrån preciserad att uppgifterna, tydligen, INTE kan användas för ANNAT än dekorationer till julgransbelysningen.

— Det kanske blir bättre med tiden.

 

 

 

— Efter många försök:

29Cu64-exemplet

EN UPPHITTAD:

Termen Branching Decay är här, tydligt sett från TNED, helt olycklig; MultiMODE-sönderfall eller MultiTYPE eller CombinedTYPE är det korrekta:

 

Kan inte textkopieras

”Several times in this chapter the possibility of competing modes of decay has been noted”;

;

”In such competition, termed branching deacay ... the parent nuclide may decay to two or more different daughter nuclides ... where for each branching decay a partial decay constant can be determined. These constants are related to the total observed decay constant for the parent nuclide as

 

λtot = λ1 + λ2 + …  (4.51)

Totala sönderfallskonstanten

Each mode of decay in branching may be treated separately: the decay in an individual branch has a half-life based on the partial decay constant. Since only the total decay constant (the rate with which the mother nuclide ...) is observable directly, partial decay constants are obtained by multiplying the observed total decay constant by the fraction of parent decay corresponing to that branch.”;

;

64Cu decays 43% by electron capture, 38% by negatron emission, and 19% by positron emission. The observed total decay constant is equal to 0.0541 h–1 based on the half-life of 12.8 h. The partial constants are:

 

λEC        = 0.43 × 0.0541 = 0.0233 h–1

λβ–         = 0.38 × 0.0541 = 0.0206 h–1

λβ+        = 0.19 × 0.0541 = 0.0103 h–1

 

These partial constants correspond to partial half-lives of 29.7 h for electron capture decay, 33.6 h for β decay, and 67.5 h for positron decay.”, s84; uppgift om författare och datum sdaknas

UNSTABLE NUCLEI AND RADIOACTIVE DECAY — RADIOCHEMISTRY AND NUCLEAR CHEMISTRY

http://jol.liljenzin.se/KAPITEL/CH04NY3.PDF

— Samma källverk återfinns på GoogleBöcker som

Radiochemistry and nuclear chemistry By Gregory R. Choppin, Jan-Olov Liljenzin, Jan Rydberg [2002]

 

Andra etablerade fackverk ansluter till ovanstående

 

[»partiella sönderfallskonstanten» är INTE experimentellt observerbar, utan resultatet av en TEORETISK matematisk räkneoperation]:

s102;

”Note that each partial activity λiN in Eq. (6.7) decays at the rate determined by the total decay constant λ, rather than λi itself, since the stock of nuclei (N) available at time t for each type of disintegration is the same for all types, and its depletion is the result of their combined action.”,

GoogleBöcker — Observera att granskningen är begränsad [inte säker att man kan få fram samma ställe upprepat]

Introduction to Radiological Physics and Radiation Dosimetry By Frank Herbert Attix [2008]

 

WEBBKÄLLOR man sedan hittar AV SAMMA TYP (utförlig beskrivning av termen branching decay):

 

Kan inte textkopieras — ”får inte visas på webben”, se författarens inledning To the Reader,

”... they are not allowed to pass it or a copy of it in any form to a third party. Neither can they display it on the web.”,

http://nasa.web.elte.hu/lne/Arabok_e_100129.pdf

;

— Man tillämpar tydligen generellt sambandsformen (radiokonstanten λ)

 

T½        = ln2/λ = ln2/(λEC + λβ)

             ≠ (T½)1 + (T½)2 + (T½)3 + …

             = ln2/(λ1 + λ2 + λ3 + …)

             = ln2/(ln2/tH1 + ln2/tH2 + ln2/tH3 + …)

             = 1/(1/tH1 + 1/tH2 + 1/tH3 + …)

 

(som det kanske inte heller får berättas om ...). »PayPerView», kanske ... .

 

Andra summeringssätt

Andra summeringssätt

 

— Det finns dock inget direkt nukleärt som hindrar summeringssättet

 

tH          = tH1 + tH2 + tH3 + …

 

under förutsättningen att

 

[d anger antalet multisönderfallande typer i samma nuklid, abc respektive procenttyp;

— Varje typ sönderfaller på sitt sätt, i huvudsak oberoende av andra individers sönderfallssätt;

— Summan av alla sönderfall i TID ges som en medelvärdessumma för alla individuella halveringstider tagna med hänsyn till antalet sönderfallande individtyper (d); BetaMinus, BetaEC, BetaPlus, Alfa, Proton, Neutron, SpontanDelning ...]

 

tH =    [atH + btH + ctH +  = dtH]/d

tH = tH[a    + b    + c    +  = d   ]/d

 

 

— Kan man, på något EXPERIMENTELLT sätt, avgöra om endera tH-summeringssättet — via inverterade aktivitetssumman 1/tH1 + 1/tH2 + 1/tH3 + …, eller via individuellt oberoende halveringstiderna atH + btH + ctH +  … — är det sätt som den experimentellt uppmätta fenomenformen uppvisar (eller föredrar)?

 

Citatdelen i Cu-exemplet säger i varje fall nej;

only the total decay constant is observable

 

— Det finns inget sådant experimentellt sätt. Det är dock här okänt hur man resonerar i ämnet.

— Det verkar också vara ytterst tunnsått med grundinformation på webben i saken [Dec2011].

— Se även Citat Prussin 2007.

 

Ingen allmänt tillgänglig mera utförlig beskrivning verkar finnas HUR man mäter multipla sönderfall i ett givet radioaktivt preparat.

 

— INSTRUMENTERINGEN kunde man tro registrerar, i vilket fall, en viss mängd sönderfall av typen abc…med motsvarande procentuella andelar; Hela preparatets totala (halverande) sönderfall blir, i vilket fall, medelvärdet av de samverkande individuella sönderfallen, vare sig sönderfallen sker på det ena eller det andra sättet.

 

 

”partial decay constants are obtained by multiplying the observed total decay constant by the fraction of parent decay corresponing to that branch”;

— Se citatet i Totala sönderfallskonstanten:

— I klartext från meningsdelen ovan; Man KAN, genom olika sinnrika experimentanordningar, skilja mellan typerna BetaEC och BetaPlus (moderkärnorna uppvisar olika fason) — och därmed säkerställa en viss entydig form för procentuell fördelning av respektive typ.

— Det är också vad citatmeningen utsäger: Genom att överföra den uppmätta procentuella andelen uppmätta tillfällen för den speciella sönderfallstypen, ges motsvarande aktivitetsprocent.

 

Inverterade aktivitetssumman,

se webbcitatet från 29Cu64-exemplet

— I fallet inverterade aktivitetssumman

1/tH1 + 1/tH2 + 1/tH3 + …, samma som summerande frekvenser

(1/ln2)(λ1 + λ2 + λ3 + …,

befinner vi oss i samma (prekära) situation som i fallet med normal bildning av KÖ: frekvenserna överlappar INTE varandra; varje sönderfall väntar (snällt, som personer i en kö) frekvensmedelbaserat (vad man är tilldelad) tills den sönderfallande nukliden (i tur) är färdig med sin frekvensandel; först då genomförs den köande individens aktivitet.

— Den naturliga situationen för individuella aktiviteter (sönderfallen) är (naturligtvis, och i stället) att alla individer sönderfaller (utför sina sysslor) SPONTANT, efter sina förutsättningar, allt eftersom den egna INRE fysiken bestämmer, som om något begrepp om »kö» inte existerar.

— Men det sättet förekommer inte i moderna kvarter, se citatdelen om totala sönderfallskonstanten från Cu-exemplet.

— Halveringstiden (tH=ln2/λ) som sådan utsäger heller inget annat: om mängden radioaktiva atomer vid början av mätningen är N, utsäger värdet av halveringstiden tH (konv. ofta T½) att mängden efter tiden tH är N/2. Inget annat.

— Har man under den tiden (tH) registrerat (29Cu64-exemplet)

 

43%λEC            

38%λβ–             

19%λβ+             

 

finns inget direkt inneboende i de sifferdata som berättar om HUR procentdelarna ligger fördelade i »frekvenser» eller »halveringstider»; 43% elektroninfångningssönderfall har registrerats, 38% BetaMinus-sönderfall, och 19% betaPlus-sönderfall.

— OM anledningen till svårigheten att inte direkt kunna observera vilket typsönderfall som föreligger i en och samma nuklidtyp [β–, EC, β+] är att de olika typsönderfallen inte enkelt låter sig objektiviseras i någon känd instrumentering, är det tydligt att enda sättet att avgöra fördelningen är genom kemisk analys av sönderfallsprodukterna. Tyvärr (vilket är det underliga) verkar det inte finnas någon allmänt tillgänglig webbkälla som berättar om dessa, avgjort viktiga, detaljer. Eller så finns det sådana källor, men de är svåra att hitta.

Det mest intressanta i sammanhanget är: VAD, exakt, har föranlett det konventionella valet av den inverterade aktivitetssummeringen (nedan höger längst ut) framför andra alternativ? Ingenting sägs om det.

 

29Cu-64-exemplet — se även ytterligare alternativa källdata i Webbexempel

Alla tillsammans

tH = tH1 + tH2 + tH3 + …

tH = (tH1 + tH2 + tH3 + …)/(11+12+13+…)

tH = (1/tH1 + 1/tH2 + 1/tH3 + …)–1

Normalformen

Direkt procentuell SUMMERING

Sant Procentuellt MEDELVÄRDE

Direkt procentuellt INVERTERAD SUMMERING

 

Nukliden 29Cu64 uppvisar [enligt nu kända experimentella observationer] TRE olika sönderfallstyper: BetaMinus, BetaEC [eng. Electron Capture, sv., elektronInfångning], BetaPlus; halveringstiden totalt för nukliden 29Cu64 är angiven [VNS] som tH=12,82 timmar [10log tH/S = 4,664190526].

Beroende på tolkningssätt i medelvärdesbildningen från de procentuellt uppmätta sönderfallstyperna [38%BetaMinus, 43%BetaEC, 19%BetaPlus], ges motsvarande olika värdebilder, de tre högra punktdiagrammen ovan.

— 29Cu64-exemplet visar punktdiagrammen i HALVERINGSTID[vertikala, 10log tH] och effektiva SÖNDERFALLSENERGIN[horisontella, MeV] med de tre olika möjliga medelvärdesbildningssätten från Normalformen som inte gör någon åtskillnad mellan de olika sätten. Notera att effektiva sönderfallsenergierna enligt TNED i typfallen BetaEC och BetaPlus är identiska.

Konventionellt används sättet längst till höger. Motivering till det valet har eftersökts i det tillgängliga webbutbudet [Dec2011], men inte påträffats. Alla tre sätten ger samma tH-medelvärde.

— Beroende på VILKET av de tre sätten som gäller i praktiken, ges [delvis våldsamt] OLIKA översiktsdiagram av förhållandet halveringstid-sönderfallsenergi.

 

De Tre MedelvärdesSummeringssätten

— Det finns — nämligen principiellt matematiskt främst — TRE olika sätt, alla med samma nettoresultat tH;

 

 

tH          = tH[a + b + c + … = 1]/1       ; KÖ-sätt 1: nukliderna bildar tidsKÖ, väntar på sin tur

tH          = tH[a + b + c + … = d]/d       ; Oberoende medelfördelning: varje nuklid sönderfaller oberoende av andra

tH          = 1/(1/tH1 + 1/tH2 + 1/tH3 + …)   ; KÖ-sätt 2: sättet som används i MAC: nukliderna bildar frekvensKÖ, väntar på sin tur

             = ln2/(λ1 + λ2 + λ3 + …)

 

KöSätten 1&2: först den, sedan den, sedan den.

Oberoende: Närhelst du kan.

 

 

Oberoendet i mellansättet — det finns inga vänt- eller köförlopp — bestäms av d-faktorn; Antalet typsönderfall (d) för just den nukliden (givna ZkärnladdningAmasstal), vilket skulle återfalla på SÄTTET eller fasonen som just den nukliden bildades på;

— Enligt TNED medför olika neutronkvoter detsamma som olika bildningslokaler i teorin för grundämnenas primärbildning, även inom samma himlakropp. Därmed en naturlig flora av olika möjliga kärnmässiga »inbakningsstrukturer» [främst beträffande neutrinoenergierna, lokalt] med avseende på bildningslokalens övergripande energigenomströmning — och som, enligt TNED, om en sådan fysik föreligger, skulle vara den enda aspiranten för att förklara de olika typförekomsterna i olika sönderfall för en och samma ZA-nuklid.

 

(Det är som grannar i samma villaområde; alla har gräsmattor, men »det växer olika saker i buskarna runt omkring»).

 

 

 

Allmänna Koefficientsambandet, ref.

 

Allmänna koefficientsambandet

RADIOAKTIVA SÖNDERFALLETS FYSIK I TNED

 

BetaEC [EC av eng. Electron Capture, sv. elektroninfångning]:

— Atomen är för lätt [har för liten massa, »JumboProton»] för att passa sin aktuella Z-form;

— Finns det en atomtyp med lägre Z och med en massdifferens som är MINST lika med bindningsenergin för någon av atomens [innerst] tillgängliga elektronmassor, kan betasönderfallet ske genom elektroninfångning; Kärnan tar upp en höljeselektron [EC] och avger motsvarande massenergiöverskott [i form av generell gammastrålning] i bildningen av den stabila atomen med det lägre Z-värdet [flera enskilda Z-steg kan behövas innan stabilt tillstånd inträffar].

BetaPlus: Samma typ som EC ovan, men atomen besitter en högre massexcess lika med MINST 2 elektronmassor [0,511×2=1,022 MeV]; Är massöverskottet till närmast lägre Z-atom större än 2e kan moderatomen göra sig av med den massenergin genom att, »enklare», avdela en positron; Positronen kommer sedan, i vilket fall — i den aktuella moderatomen, eller i någon annan atom och vilket i stort går på ett ut mellan atomerna som familj — att annihileras tillsammans med en yttre höljeselektron, och vars totala annihilationsenergi därmed i slutänden i vilket fall återförs i ekvivalens på den betainstabila atomens massexcess.

BetaMinus: Atomen är för tung [har för stor massa, »JumboNeutron»] för att passa sin aktuella Z-form:

— Finns det någon atomtyp med högre Z-värde — i princip med aldrig så litet MINDRE massa — kan moderatomen betasönderfalla dit genom att avdela en elektronmassa på massa-energiskillnaden [gen., MINST arbetet för ombygganden].

— I MAC gäller samma principiella funktionsbeskrivning — bara med skillnaden att man anser att positronen resp. elektronen DELS är en PARTIKEL [i TNED en mängd, en hop] och DELS inte avdelas UR [eller återvänder TILL] moderkärnan [som vattendroppar UT UR eller IN TILL vattenytan] utan SKAPAS resp. FÖRINTAS [strax utanför], eftersom elektronen i den moderna akademins lärosystem inte ingår i ekvivalensformerna för atomkärnans matematiska fysik. Se vidare i Atomkärnans härledning enligt TNED.

 

I MAC-teorin för halveringssambandet (Se Geiger-Nuttalls samband), här komprimerat som Allmänna Koefficientsambandet i TNED (x sönderfallsenergin, C nuklidkoefficienten i TNED — den finns inte, explicit, i MAC),

10log tH  = A + B[CZ/√x + D] – E

finns ingen rent teoretisk koppling mellan SKILDA  halveringstider (tH, konv. T½) för En bestämd nuklid med En bestämd sönderfallsenergi (x ovan) — begreppet »sönderfallsenergi» i MAC är dessutom föremål för vissa oklarheter; dels beträffande alfaradionukliderna och de olika alfa-kanal-energierna (det s.k. »Q-värdet», se utförliga jämförande referensexempel i Jämförande Exempel), och dels beträffande betanuklidernas konventionellt benämnda förgreningssönderfall (eng. Branching Decay, partial decay constants), typ betaEC, BetaPlus, BetaMinus för en och samma atomnuklid (TNED‑dynamiken för dessa som i illustrationen ovan, se även från NEUTRONEN och Nuklidkartan AZ ).

— Jämför 29Cu64-exemplet i citat — nedan i tabellerad form för mera ingående jämförelse.

 

 

29Cu64 EC

29Cu64 β+

29Cu64 β–

elem.

U

63,9297590

63,9297590

63,9297590

u

28Ni64

28Ni64

30Zn64

elem.

U

63,9279580

63,9279580

63,9291450

u

Udiff

0,0018010

0,0018010

0,0006140

u

Ediff

1,6775946

1,6775946

0,5719284

MeV

 

Atomvikterna [U] här från HOP-tabellen 1967. Används atomvikterna från LBL 2003 ges till jämförelse motsvarande slutvärden i MeV

                    1,6750088            1,6750088            0,5793439

Dessa skillnader är osynliga i den grafvisande upplösning som exemplifieras i UranIsotopExemplet [det exemplet används här generellt för att visa och exemplifiera skillnaden i precision mellan olika teoretiska värden].

— Notera att jämförelsen HOP[1967]/LBL[2003] inte är riktigt rättvis; de olika källverken har också något marginellt olika konstanter för atomära massenheten som [här utan redovisning] delvis jämnar ut skillnaderna. LBL-datat som sådant skiljer sig i femte eller sjätte decimalen för atomviktsvärdet jämfört med HOP-källan. Dessa smärre skillnader har här [veterligt] ingen djupare innebörd. Det är dock viktigt att känna till någon referens som visar hur de olika källepokerna ser ut tillsammans.

HyperPhysicsCitatet

— Man intygar det också i modern akademi — särskilt — att det är OMÖJLIGT att halveringstiden (tH), alls, kan ha NÅGON fysikalisk variabel. Den meningen görs med hänvisning till att TEORIN för tH-sambandet i MAC bygger på STATISTISK SANNOLIKHET, med stöd av »fundamentala fysikaliska konstanter»:

 

THE DECAY CONSTANT in Hyperphysics,

http://hyperphysics.phy-astr.gsu.edu/hbase/nuclear/alptun2.html - c2

 

 

”What could you do to change the polonium half-life? The answer is that there is no way to experimentally change that parameter because it ultimately depends upon the values of fundamental physical constants.”.

 

— I TNED finns inget sådant beroende.

— Medan MAC-teorin utgår ifrån att »vattendropparna på vattenytan» (de avdelade kärnfragmenten) också finns till INUTI vattenvolymen (atomkärnan)

 

 

BILDKÄLLA: Författarens arkiv — Tillfälligt vilande vattendroppe på vattenytan efter dropprekyl — NikonD90 · 22Mar2009Bild139Drop16 — Fenomengrund: [här veterligt] den avdelade droppens SPINN gynnar separationen.

 

— och de olika sönderfallen därför »förklaras» av en statistisk sannolikhet [urspr. Gamows teori från 1928] som bygger på att »den innestängda droppen» försöker rymma modervolymen [eng. tunnelling effect] med hänsyn till »den Coulombiska potentialbrunnen», och vilket företag fången till slut lyckas med, sambandsformen generellt som ovan (formellt ingen skillnad mot TNED)

— finns ingenting sådant i TNED; de avdelade kärnfragmenten existerar inte som fristående partiklar inuti kärnan FÖRE avdelandet, utan blir vad de är just VID avdelandet: Atomkärnan enligt TNED är massans fundamentalform; den innehåller inga fristående beståndsdelar, men kan skrivas på sådana på samma sätt som enheten 3=1+1+1. Se vidare från Härledningen till sambandet för halveringstiden enligt TNED. Därmed utgår begreppet sannolikhet HELT — i relaterad mening.

— I TNED figurerar istället en nuklidkoefficient (C i Allmänna Koefficientformen);

— Se även allmän beskrivning i Kombinerade Sönderfallstyper;

Nuklidkoefficienten i TNED sammanhänger (EVENTUELLT — vilken teori här gäller till prövning; för att förklara »vissa fenomen» ...) med »atomkärnans elektriska genomsläpplighet» med grund i teorin för NUKLIDENS ENERGIGENOMSTRÖMNING (neutrinostrålning) vid DET PRIMÄRA (kosmiska) BILDNINGSTILLFÄLLET: Samma nuklid kan bildas på flera (många) olika sätt beroende på grundsammansättningen neutroner-protoner(Vätekärnor), i TNED benämnt neutronkvot, och därmed i olika lokaler (inuti himlakroppar, mellan himlakropparna), och därmed via principiellt olika neutrinobaserade INBAKNINGSSTRUKTURER vid nuklidens bildningstillfälle;

Grundämnesbildningen enligt TNED, med hänsyn till den primära neutrinostrålningens komponenter, har bara betydelse i det övergripande kosmiska sammanhanget — på grund av de höga energiomsättningarna (jämför Udda-Jämna-serierna), och har knappast någon betydelse i artificiella (partikelaccelererade) tillämpningar.

— Utöver den möjligheten, finns (här veterligt) ingen annan faktor i TNED som kan påverka en och samma atomkärna i det denna uppvisar en enhetlig sönderfallsenergi (typ BetaEC, BetaPlus) men med SKILDA halveringstider. Det kan uppenbarligen bara vara en specifik KÄRNPARAMETER (här C, nedan i Allmänna Koefficientformen) som kan ombesörja en dylik fysik, och förutsatt exakt samma sönderfallsenergier (x);

 

10log tH1 = A + B[C1Z/√x + D] – E

10log tH2 = A + B[C2Z/√x + D] – E

 

Alla övriga parametrar är identiska.

— Enda uppenbara skälet varför MAC-teorin INTE kan innefatta den detaljen — en nuklidvariabel (C ovan) — är att den statistiska sannolikhetsmodellen använder en matematisk fysik som går ut på »bestämda fysikaliska konstanter» i sambandsformen ovan, se HyperPhysicsCitatet.

Möjliga förklaringen till MAC-valet

FÖLJAKTLIGEN

— som enda »logiska förklaringen» till MAC-framställningarna i ämnet (eftersom det verkar omöjligt att få fatt på något i KLARTEXT från Expertpanelerna):

Det modernt akademiskt antagna SÄTTET med att tilldela halveringstidsbegrepp (olika tH-värden) för multipla SÖNDERFALLSTYPER (konv., eng. Partial Decay Constants, Branching Decay) beror på att man (av teoretiska skäl, halveringstidssambandet) PRIORITERAR sönderfallskonstanten (λ=ln2/tH) framför halveringstiden (tH=ln2/λ), vilken senare sedan OMDEFINIERAS enligt (p, procentuella andelen i den multipla sönderfallstypen)

 

λ                        = λ1 + λ2 + λ3 + …        ; 29Cu64Ex: 1,50422 t5 Hz

                          = λp1p2p3+ …       ;

                          = λ(p1+p2+p3+ …)        ; 29Cu64Ex: λ[0,43 + 0,38 + 0,19]

med motsvarande

 

tHn                      = ln2/λpn

;

— »Partiella Halveringstiderna» kan INTE summeras meningsfullt till normalvärdet (tH) med denna metod,

 

tH                       = (ln2/λ)(1/p1 + 1/p2 + 1/p3 + … ) ; 29Cu64Ex:  46080 S

                          = tH(1/p1 + 1/p2 + 1/p3 + … ) ;

 

eftersom inverterade procentsumman, i så fall, blir större än 1 (här 10,22031824).

— Men: Det är ändå så man räknar — ger betydelse åt »de partiella tH-värdena» — fackmässigt i MAC. Se exv. räkneexemplet

@INTERNET Wikipedia Branching fraction [2011-12-15],

http://en.wikipedia.org/wiki/Branching_fraction

”For example, for spontaneous decays of 132Cs, 98.1% are ε or β+ decays, and 1.9% are β− decays. The partial decay constants can be calculated from the branching fraction and the half-life of 132Cs (6.479 d), they are: 0.10 d−1 (ε + β+) and .0020 d−1 (β−). The partial half-lives are 6.60 d (ε + β+) and 341 d (β−). Here the problem with the term partial half-life is evident: after 346 days almost all the nuclei will have decayed.”:

— Vi räknar från normalformen tH=6,479 d med λ=ln2/tH=0,106983667,

 

tH1: 6,479/0,981 = 6,604485219 d

tH2: 6,479/0,019 = 341,0000000 d

λ1: ln2/tH1 = 0,104950977 Hz

λ2: ln2/tH2 = 0,002032689 Hz

λ1+ λ2 = λ = 0,106983667

tH1+ tH2 = 53,65094694tH 1tH

 

och vilka värden vi direkt ser överensstämmer med Wikiartikelns.

— ENDA SÄTTET — genom någon medelvärdessummerande form — att få tillbaka det ursprungliga normala tH-värdet (exemplets tH=6,479 d) från »MAC-partierna» tH1&2 SKULLE bli, uppenbarligen (ekvivalenten)

 

tH(6,479)         = [tH1(p1=0,981) + tH2(p2=0,019)]/2

                          = [6,479 + 6,479]/2 = 6,479

 

— Men den ordningar har ingen representation i MAC (och inte heller i fysiken).

— I MAC-teorin låter man, tydligen, den icke-summerande tH-bilden stå som den är: ingen tycks kommentera den, i varje fall inte så det syns i de mest framträdande [Dec2011], allmänt tillgängliga, webbkällorna i ämnet » partial half-life», »partial decay constant».

— ANLEDNINGEN varför begreppet för halveringstiden (tH) i MAC får stå tillbaka för aktivitetsbegreppet (λ), för att summera, skulle, då, enbart vara den att man INTE kan utgå, teoretiskt, ifrån tH-formen som den bestämmande, eftersom, som nyligen påpekades (se från HyperPhysicsCitatet), teori saknas för denna som VARIABEL i samma nuklid, och varför man istället (därmed, och således) prioriterar sönderfallskonstanten (λ) genom att definiera halveringstiden (tH) därifrån:

 

             ln2

tH = —————— = T½  .......................          definitionsgrunden i MAC för halveringstiden i multipla sönderfall

              λ

 

— Som en del föregående citat visat (Se från citatet i Totala sönderfallskonstanten samt nedan från Prussin 2007), verkar den enda befintliga »direkt experimentella grund» som alls existerar också vara densamma som mäter den procentuella förekomsten av en viss sönderfallstyp i förhållande till alla ingående typer, alltså i förhållande till totala sönderfallet (100%), och sedan överför den procentsatsen på motsvarande »partial decay constant».

 

Citat Prussin 2007,

se även citatdelen i Totala sönderfallskonstanten

GoogleBooks,

NUCLEAR PHYSICS FOR APPLICATIONS — A Model Approach, Stanley G. Prussin, 2007

s52;

The relative intensities of decay to any pair of levels is just given by the ratio of their partial decay constants. In the present case, the experimental intensities, given as the percentage of all β decays, represent the experimental measurements of the relative decay constants for β decay to each level. As in most cases, the decay probabilities vary over a very large range. In practice, the range is often limited by the sensitivity of the experimental arrangement used for the measurements.”

;

NOTERA att GRANSKNING AV citat från GoogleBöcker KAN utestängas vid upprepad sökning eftersom [mestadels] endast en del av den aktuella bokens avsnitt visas synliga.

 

 

M.a.o., KONVENTIONELLT räknar man (tydligen) bara med inverterade aktivitetssumman (mindre/större=p):

 

λ10                  = a%

λ                        = ln2/tH             ; radiokonstanten, sönderfallskonstanten

 

”… the branching fraction  … . It is equal to the ratio of the partial decay constant to the overall decay constant.”,

@INTERNET Wikipedia Branching fraction [2011-12-11]

— Se även [m.fl.]

UNIVERSITY OF WATERLOO — Radioactive Decay Energy and Particles

http://www.science.uwaterloo.ca/~cchieh/cact/nuctek/assgn5a.html

”Note the relationship between the overall decay constant and the partial decay constant:

Overall λ = Σ λpartial       or       λpartial = fraction * λoverall ”.

λPARTIAL = fraction · λOVERALL

;

Wikipedia 2012, totala sönderfallskonstanten

@INTERNET Wikipedia, Radioactive decay, Alternative decay modes [2012-01-01]

http://en.wikipedia.org/wiki/Radioactive_decay

”When measuring the production of one nuclide, one can only observe the total decay constant λA.”

;

λ                        = ln2/tH             ; konstant för given nuklid och sönderfallstyp — frekvensparameter; radiokonstanten

                          = ln2/N0î          ;

λ10                  = (1/tH)1/(1/tH)0

                          = (tH)0/(tH)1

                          = a%                  ;

(tH)1                   = (tH)0/a%          ;

(tH)1a%               = (tH)0               ;

 

ORDNINGEN [inverterade aktivitetssumman] ÄR alltså OMVÄND — konventionella sättet:

 

λ                        = λ1 + λ2 + λ3 + λ4 + …

                          = ln2/tH1 + ln2/tH2 + ln2/tH3 + ln2/tH4 + …

                          = ln2(1/tH1 + 1/tH2 + 1/tH3 + 1/tH4 + … )

                          = ln2/tH             ;

tH                       = (1/tH1 + 1/tH2 + 1/tH3 + 1/tH4 + … )–1

 

;

I den oberoende medelsummeringen — den relaterbara, sammanhängande logikens och fysikens mening, här helt orepresenterad i litteraturen, och här till vidare prövning för undersökande jämförande resultat — multipliceras normal-tH-värdet (alla typsönderfallen tillsammans) med den procentuella andelen (p) för det typsönderfallet tillsammans med antalet (d) typsönderfall som gäller för den nukliden. Det skulle ge motsvarande sönderfallskonstanter (λ=ln2/tH)

 

λ                        = ln2(1/tHp1d + 1/tHp2d + 1/tHp3d + 1/tHp4d + … )       ; stämmer INTE

                          = (ln2/tHd)(1/p1 + 1/p2 + 1/p3 + 1/p4 + … )             ; stämmer INTE

                          = (ln2/tH)(p1 + p2 + p3 + p4 + … )                       ; stämmer OK

                          = λ1 + λ2 + λ3 + λ4 + …                                      ; stämmer OK

                                       ordningen måste stämma EKVIVALENT på den direkt procentuella summeringen oberoende av d

och halveringstider

 

tH                       = (tHp1d + tHp2d + tHp3d + tHp4d + … )/d ; med formell ekvivalent

                          = (tHd)(p1 + p2 + p3 + p4 + … )/d

                                       ordningen måste stämma EKVIVALENT på den direkt procentuella summeringen oberoende av d

 

 

TABELLDATA för att kontrollera ovanstående formalia, verkar emellertid INTE finns allmänt tillgängligt på webben (utom för enstaka atomers enstaka masstalsnuklider; interaktiva NUKLIDKARTOR, eng. Charts, finns på webben och som man måste knappa in särskilda nuklidparametrar, specifikt, för VARJE nuklid för att få fram enskilda data; att samla analysdata på det sättet för vidare jämförelse är uteslutet på grund av den stora mängden nuklider [tusentals] och därmed den tid det tar att genomgå varje enskild nuklid manuellt; det är bara en maskinell algoritm på en användbar, kopierbar, tabellform som kan klara den biten): Det som krävs är datatabeller över samtliga betanuklider — med VARJE betanuklid specificerad på aktuella (partiella) sönderfallsprocent. Tabellerna generellt som finns allmänt tillgängliga, ger bara det sammanräknade, totala, halveringstidsvärdet för alla de olika sönderfallstyperna tillsammans. Dessa data, som analysvärden, är därför »tämligen värdelösa». De kan på sin höjd ge en (ytterst) diffus bild av terrängen.

 

 

 

Varför Lambdasummeringen är OK

Varför λ = λ1 + λ2 + λ3 + … är OK

 

Man kan också, eventuellt, klargöra saken så:

FORMEN för sönderfallskonstanten [konv. λ]

 

definitionsgrunden generellt för [allmänna] sönderfallskonstanten [eng. decay constant]:

             ln2

   λ = ——————  som medför  tH = ln2/λ

              tH

 

gäller med tH [konv. T½] för ALLA sönderfallets samtliga sönderfallstyper tillsammans, alltså hela nuklidformens totala aktivitet.

— FÖLJAKTLIGEN gäller för den multipelsönderfallande nuklidens SPECIFIKA radiokonstant [λ(n)] med p lika med procentfaktorn

 

definitionsgrunden generellt för SPECIFIKA sönderfallskonstanten [eng. partial decay constant]:

             ln2                   

 λn  = —————— · pn = λ · pn

              tH

— Men: Det finns ingen specifik — inneboende — koppling till tH[n] i denna FORM, endast hela tH finns, specifikt, med i nämnaren.

— I MAC gör man, helt enkelt, en EGEN [tvungen] definition på »partiella halveringstiden» tHn av formen

 

definitionsgrunden i MAC för SPECIFIKA sönderfallskonstanten [eng. partial decay constant]:

             ln2               ln2

tHn = ——————  =  —————— = tH/pn

              λn               λ · pn

 

— Vilket vill säga: I modern akademi PÅTVINGAS halveringstiden tH underordnande av sönderfallskonstanten λ — TROTS att den senare definieras genom den förra, nämligen generellt via sambandet för halveringstiden enligt [konv.] Geiger-Nuttalls samband: energiberoendet, främst.

— RESULTATET, främst, blir OMÖJLIGHETEN att kunna summera halveringstider på motsvarande procentsatser; Istället för att få procentsumman 1 för alla tH, så att tH-summeringen bildar samma dynamiska ROT som summeringen av sönderfallskonstanterna, λ-summeringen, blir tH-procentsummeringen ALLTID större än 1 med ovanstående MAC-metod.

— Därmed faller också hela konsistensen med föreställningen om EN bestämd halveringstid för EN bestämd sönderfallsenergi för EN bestämd nuklid; tH-relationerna urartar, tydligen.

— I TNEDrelaterad fysik — får man inte göra så.

— ÄR utgångspunkten den, att det är halveringstiden som styr, bestämmer och definierar sönderfallskonstanten enligt

 

             ln2

   λ = ——————  .......................     allmänna radiokonstantens definition från halveringstiden tH

              tH

 

med [Allmänna Koefficientformen för halveringstidssambandet, gäller både MAC och TNED, härlett från TNED]

 

10log tH = A + B[CZ/√x + D] – E

 

då gäller också den formen — och inget annat.

— I TNED summeras — således — halveringstiderna I PRIORITET enligt

 

tH                       = (tHp1d + tHp2d + tHp3d + tHp4d + … )/d ; med formell ekvivalent

                          = (tHd)(p1 + p2 + p3 + p4 + … )/d

                                       ordningen måste stämma EKVIVALENT på den direkt procentuella summeringen oberoende av d

 

inkluderat samma ordning som i MAC för sönderfallskonstanterna enligt

 

λ                        = (ln2/tH)(p1 + p2 + p3 + p4 + … )          ;

                          = λ1 + λ2 + λ3 + λ4 + …                         ;

                                       ordningen måste stämma EKVIVALENT på den direkt procentuella summeringen oberoende av d

 

— Som redan tidigare påpekats, kan MAC inte anta den formen — eftersom teori saknas i MAC för variabla tH för samma typnuklid [»tH kan inte påverkas», men vilket uppenbarligen motsägs av de multipla sönderfallens ekvivalenta nuklider: olika tH för samma nuklid — exemplen generellt skulle här vara BetaEC och BetaPlus], och vilken teoretiska detalj — tydligen, och uppenbarligen, i varje fall i den här framställningens ljus — är förklaringen till varför MAC prioriterar λ-summeringens formbild som definitionsbas ÖVER tH-formens. Man får inte göra så i relaterad mening. Gör man det ändå, är det alldeles tydligt ett integritetsbrott: ett Naturbrott.

Resultatbilden i TNED kommer, alltså, att ge helt andra översiktsbilder [Se 29Cu-64-exemplet] i diagrammen för halveringstider-sönderfallsenergier. Medan MAC hävdar [till experimentell prövning] typen 1/a + 1/b + 1/c + …  i de d stycken procentdelarna a+b+c+…=1 för halveringstiderna, hävdar TNED motsvarande ad + bd + cd för respektive sönderfallstyp och med totalsumman [ad + bd + cd + …]/d=1, samma som uppställningen ovan.

— Jämförelserna försvåras [ytterligare] av föreställningen om KINETIK i MAC för olika detaljer [neutrinos] i sönderfallsenergierna, och som i MAC föranleder ytterligare uppdelningar [som urskiljer flera komponenter i effektiva sönderfallsenergierna — massa/energiskillnaden räknat efter atomvikter mellan instabila och stabila — typ neutrinoenergier och gammastrålning. I TNED behandlas dessa som EN komponent i sönderfallsenergi. Se utförligt från Härledningen].

 

 

Totala radioaktiviteten (λ) står för given nuklid ALLTID i relation till totala sönderfallet oberoende av antalet sönderfallstyper — och ska därför också, regelmässigt, ställas i relation till den procentuella andelen av respektive sönderfallstyp, precis som ovan och som också tillämpas korrekt i konventionella termer (p, aktuell procentsats):

 

λ = (ln2/tH)(p1 + p2 + p3 + p4 + … ) = λ1 + λ2 + λ3 + λ4 + …

 

DÄREMOT FÅR INTE i relaterad mening — som man ändå gör konventionellt — halveringstiden räknas som funktion av partiella aktiviteten (radio- eller sönderfallskonstanten λn enligt λn=ln2/tHn). Därför nämligen att de partiella halveringstiderna måste avse individuella, oberoende nuklidsönderfall — INTE explicit beroende av relationen till den procentuella andelen av respektive sönderfallstyp — alltså inte beroende av sönderfallskonstanten explicit (λ=ln2/tH), utan beroende av (halverande) sönderfallstiden (tH=ln2/λ), som definierar sönderfallskonstanten (som sönderfallstidens invers), analogt frekvensen eller aktiviteten — utan även beroende av den procentuella andelen i relationen till antalet (d) ingående sönderfallstyper.

— Halveringstidernas partiella värden måste enligt det resonemanget alltså bestämmas enligt (tHn=tHpnd)

 

tH = (tHp1d + tHp2d + tHp3d + tHp4d + … )/d = (tHd)(p1 + p2 + p3 + p4 + … )/d = tH(1)d/d = tH 

 

— Medan antalsdelen är egal för den partiella aktiviteten (det är bara procentsatserna som summeras rakt upp till 100%), är den avgörande för den partiella halveringstiden (antalet nuklidskilda halveringstider som summerar hela sönderfallets 100%). Därför måste, i relaterad mening, tH och λ bestämmas efter sina specifika kriterium, som ovan.

 

Skulle ovanstående antagna samband för de partiella halveringstiderna visa sig vara felaktig, har utläggningen i vilket fall tjänat syftet att framställa resultatbilden för en exemplifierad felform. Det enda som (nämligen, här veterligt) kan visa vad som gäller, är en sammanställning av sönderfallens mera omfattande data för att därigenom få fram eventuella STRUKTURER som kan visas sammanhänga med de olika matematiska sambandsformerna.

 

 

TNED-tH-summeringen

Medelvärdessumman i TNED för halveringstiderna

 

Inbördes självständigt radioaktiva nuklider bör, som det möjligen får förstås, vara (mestadels) självständigt oberoende av varandras sönderfallsdynamik, så att varje TYP kan uppvisa sin egen individuella karaktär. Detta ansluter också till grundteorin (både i TNED och MAC) att det finns EN bestämd halveringstid för EN bestämd instabil nuklid med EN bestämd sönderfallsenergi; Se sambandet för halveringstiden (konv. Geiger-Nuttalls samband).

 

Men en regelrätt SUMMERING av den antydda typen T(½)0=T(½)1+T(½)2+… avspeglar ingen sådan oberoende fysik; förutsättningen för typen T(½)0=T(½)1+T(½)2+… är, tydligen, att en successiv KÖ »bildas», så att den ena nukliden väntar med sitt sönderfall tills den andra är färdig, och så, att inga överlappande sönderfall sker mellan de olika typgruppernas nuklider.

— Mera relevant för den självständiga, oberoende, typen är istället att sönderfallen sker spontant, oberoende av varandra, och därmed via en INRE medelvärdesbildning, i netto samma som T(½)0=T(½)1+T(½)2+… men på formen

 

T(½)0 = [T(½)1 + T(½)2 + T(½)2 +  ]/d

T(½)0 = [aT(½)0 + bT(½)0 + cT(½)0 +  ]/d

T(½)0 = T(½)0[a + b + c +  = d]/d

 

med d=antalet sönderfallstyper och a+b+c+…=d med abc… som procentuella andelarna, respektive, gånger d;

 

T(½)0 = T(½)0[ad + bd + cd +  ]/d

T(½)0 = T(½)0[ad + bd + cd +  ]d/d

T(½)0 = T(½)0[ad + bd + cd +  1  ]d/d

;

tH         = tH(1/1)

             = tH([a + b + c = 1]/1)

             = tH([a + b + c = 1]/1)

             = tH([a + b + c = d]/d)

             = tH([ad + bd + cd = 1d]/d)

;

Jämför 29Cu64-exemplet:

;

tH         = tH([0,43]3 + [0,38]3 + [0,19]3)/3 ; TNED-summeringen

             = tH([1,29 + 1,14 + 0,57)/3

             = tH([1,29 + 1,14 + 0,57)/3

;

             = tH/[0,43] ; tH/[0,38] ; tH/[0,19] ; MAC-summeringen

             = tH(2,33)  ; tH(2,63)  ; tH(5,26)  ;

 

Om INTE nukliderna »väntar på varandra» enligt de procentuella fördelningarna a + b + c = 1, utan istället antar en MEDELVÄRDESBILDNING utöver (genom) varandras sönderfallande domäner, fås medelvärdesbildningshalveringstiderna enligt

 

             tHad + tHbd + tHcd +  ...

 

med medelvärdesbildningen tH för hela nuklidgruppen (samma masstal, samma atomnummer)

 

tH         = tH([ad + bd + cd]/d)

             = (tHad + tHbd + tHcd)/d

 

d=multipliciteten i det kombinerade sönderfallet (antalet olika sönderfallstyper) och a+b+c+...=1 lika med den procentuella summan av de enskilda sönderfallens delbidrag.

 

 

tH-universalens betaform

 

tH-universalen för betanukliderna i TNED

Med fortsättning från Nuklidfaktorn i betasönderfallet

 

 

— Betasönderfallens b-kurvor (Se Illustration AlfaBeta) uppvisar i stort sett 100 ggr lägre b-värden (för b-termen, se Nuklidkoefficienten) än motsvarande för alfasönderfallen (Se från Generaliserade kurvpassningens allmänna alfaradioisotopbild [allmänna radioisotopbilden]). Denna omständighet gör att ingen direkt motsvarande generaliserad betaform finns; övre kurvgränsen går vid b=8π. För att normalisera en motsvarande jämförande grafisk bild, kan vi därför »låna från alfakurvan» genom en relationskoefficient — och för att på den vägen eventuellt finna någon liknande allmän passning i de olika betavärdena. Beskrivningen närmast nedan visar hur anpassningen görs.

b-faktorn

I halveringstidssambandets allmänna form (Se Slutformen; för b-koefficienten, se Nuklidkoefficienten)

 

tH       = 1S(ln2)ebeZ/√2mE

 

skiljer sig sönderfallstyperna alfakärnsönderfall och betasönderfall endast med avseende på kärnladdningstalet (atomnumret Z) och den avdelade kärnmassan, respektive hela heliumatomen [m(α)=4,0026031u] och hela elektronmassan [m(β)=0,000548598u], massvärdena här från HOP-referensen.

— Med den allmänna formen för halveringstidens 10-logaritm,

 

10log tH/1S       = (1/ln10)[beZ(2mE)–0,5 + ln(ln2)]         ;

[beZ(2mE)–0,5    = (10log tH/1S)(ln10) – ln(ln2)              ;

 

förhåller sig sönderfallstyperna alfa och beta till varandra genom de variabla sönderfallsenergierna enligt

 

bα/bβ                  = [Z/√2m]β/[Z/√2m]α   

                          = [1/√2mβ]/[2/√2mα]

                          = [√ mα/mβ]/2

                          = [√ (4,0026031)/(0,000548598)]/2

                          = 42,70848422                                       ;

 

För att få ANALOGT [nuklidkoefficient-] JÄMFÖRANDE grafformer alfa-beta ska, tydligen, alfaformens typgraf förminskas 42,7 ggr.

— Se vidare översiktsillustration i Betasönderfallande nuklider.

Graf; (1/ln10)[(174.51)[(1/42.7)(x)'–0.5]+ln(ln2)]

— Allmänna tabelldata från epoken 1900-talet [VNS/HOP] visar att alla kombinationer [alfa med beta] finns exemplifierade [utom samtidiga BetaMinus BetaPlus].

— För dessa multipla sönderfallstyper anges dock endast en enda specifik halveringstid.

— Det faktum att dessa äldre tabelldata — således — INTE är strikt upplysande i värdeformerna, medför också att motsvarande utvärderingar i analysen får stå tillbaka, tills ev. vidare uppgifter framkommer. Det är ännu [Dec2011] inte klarlagt huruvida sådana, allmänt tillgängliga, tabelldata ens finns. Webben innehåller förvisso många referenser på området, men är samtidigt också svårtolkad, och delvis svårtillgänglig. Strävan är här att fortsätta sökandet efter användbara tabelldata [tusentals uppgifter samlade på en användbar form] som kan tjäna för en vidare jämförande översikt.

 

Med alfaformens tH-universal [[Tabell2KALKYLKORTdirekt]•[KalkylkortBESKRIVNING]]

 

10log tH/1S       = (1/ln10)[b[2e/(T6)]0,5(EMeV)–0,5 + ln(ln2)]

10log tH/1S       = (1/ln10)[b[6,94348949](EMeV)–0,5 + ln(ln2)]

 

på absolut största b-värdet bMAX=8π

 

10log tH/1S       = (1/ln10)[(8π)[6,94348949](EMeV)–0,5 + ln(ln2)]

10log tH/1S       = (1/ln10)[(174,5089246)(EMeV)–0,5 + ln(ln2)]

 

skulle då ges för betakurvorna motsvarande »tHbetaUniversal»

 

10log tH/1S       = (1/ln10)[(1/42,70848422)(174,5089246)(EMeV)–0,5 + ln(ln2)]

10log tH/1S       = (1/ln10)[(4,086048189)(EMeV)–0,5 + ln(ln2)]

Graf; (1/ln10)[[(4.086)(x)'–0.5]+ln(ln2)]

 

I tH-universalen visas särskilt för alfasönderfallens del hur en generaliserad kurvform — från tH-formen ovan — kan användas för att, generellt och översiktligt, få en HYFSAD »landskapsbild» av HUR alfasönderfallens nuklider ligger fördelade i nuklidkartan generellt.

— Vi kan få samma översiktsbild för betasönderfallens förekomster genom att utnyttja ovanstående numeriska alfa/betarelation (~42,7); alfakurvans tH-universal dämpad 42,7 ggr.

— Översikten nedan i Betasönderfallande Nuklider visar hur den resulterande brantare tH-betagrafen framträder tillsammans med de (tydligt bristfälliga, se utförligt från Nuklidkoefficienten i Kombinerade sönderfallstyper) tabelldata som här använts från de äldre tabellkällorna i VNS(1976) och HOP(1967).

— Förhoppningen här (Dec2011) är att få fram mera exakt jämförande tabelldata som kan visa OM ev. också betavärdena följer någon generaliserad kurvtrend. Jämför AlfaIsotoperna.

 

 

Betasönderfallande nuklider

Se även från Betasönderfallets Matematik i TNED

 

Betasönderfallande nuklider

———————————————————————————————

TabellÖversikt — notera att betapunktvärdena ännu [Dec2011] HÄR är specificerade endast på den allmänna halveringstiden [samma tH-värde för alla sönderfallstyper, där flera sådana förekommer]; Se vidare förklaring från Kombinerade Sönderfallstyper.

 

AlfaBeta

Nedan: Översiktlig jämförelse mellan betasönderfall [Tabell VNS1976/HOP1967] och alfasönderfall [Tabell Wiley 1999]. Punktdiagrammen redovisar VERTIKALT 10-logaritmern för halveringstiderna i sekunder, HORISONTELLT den motsvarande sönderfallsenergin i MeV [MegaElektronVolt] enligt massa-energidifferenserna med räkning via atomvikter. Datastocken i punktdiagrammen nedan är speciellt för betanukliderna INTE optimalt omfattande [många ytterligare är kända, men som inte finns med här], utan avspeglar endast de förekomster som tagits upp av respektive tabellkälla.

Tillgången på kopierbara tabellverk på webben för jämförande analyser är [ännu Dec2011] relativt begränsad; Dels beroende på att originalen, om man hittar några alls, ofta med tusentals poster, inte alltid är enkla att automatisera på extraherade tabelldata — man är i stort hänvisad till förekommande PDF-dokument; Dels beroende på synnerligen omständliga sökkriterium som måste uppfyllas för att alls hitta NÅGOT; Och dels beroende på att inte alla källor är allmänt tillgängliga.

 

 

KOMPLIKATIONERNA I BETASÖNDERFALLET — för att jämföra med kärnsönderfallet generellt — beror delvis på att betasönderfallets tre olika SÄTT — BetaMinus, BetaEC [EC för eng. Electron Capture, sv., elektroninfångning], BetaPlus — också uppvisar olika Z-riktningar i sönderfallen.

— Medan kärnsönderfallen generellt [t.ex. alfasönderfallen, höger ovan] uppdelas på lägre Z-komponenter från en given modernuklid, uppvisar BetaMinus omvändningen: från lägre Z till ett högre; BetaEC och BetaPlus däremot Z-sönderfaller analogt med kärnsönderfallen: från ett högre Z till ett lägre.

— Medan alfasönderfallen uppvisar en generell kartbild [Se Allmänna RadioIsotopbilden] som tämligen väl följer den generaliserade tH-formens kurvbild [Se Allmänna tH-sambandet], streckad ovan höger, finns ingen lika »enkel och tydlig» passning i betafallen [med referens till ovanstående givna datastock].

NUKLIDKOEFFICIENTEN I TNED för betasönderfallen [faktorn b, Se Nuklidfaktorn i Betasönderfallet] är, punktdiagrammet [blått] ovan mitten, grovt 100ggr lägre jämfört med alfasönderfallens b‑värden. Det ger en motsvarande generaliserad tH-kurva för betasönderfallens nuklider [blå kurvan ovan] lika med alfakurvan dividerad med 42,7 — grovt ett rektangelhörn.

— Med den formen [kurvfotens praktiskt horisontella utsträckning] blir det praktiskt taget uteslutet att kunna samla flera [än två] betaindivider i samma kurvavsnitt med avseende på kollektiva Z-grupper.

— Vilket vill säga: Betasönderfallens förekomster kan inte på samma sätt som alfasönderfallen beskrivas i någon direkt uppenbar sammanhängande kartbild [med referens till ovanstående givna datastock]:

Bilden för betasönderfallen är påtagligt fragmenterad.

— I MAC figurerar olika teoretiska närmanden som PÅSTÅR möjligheten att beräkna sönderfallstider för betanuklider från kända sönderfallsenergier. Dessa referenser är emellertid [ännu Dec2011] så komplicerade, abstrakta [och i avsaknad av begripligt utläsbara resultat] att ytterligare omnämnanden här helt lämnas för vidare: det finns, här veterligt, inga jämförande resultatdata att studera [på något för läsaren begripligt sätt].

I fallet med alfasönderfallens teoretiska precision: se till jämförelse Särskilda Exempelutdrag [utbytet är (ännu 2011) magert, långt ifrån någon användbar naturvetenskaplig precisionsmatematik].

 

Med hjälp av basdata från ovanstående källor [Tabell VNS1976/HOP1967] kan vi studera en del allmänna ordningar som — möjligen — underlättar överblickbarheten i den övergripande bilden av sönderfallen [och vetenskapen om deras natur], så som dessa får förstås enligt TNED;

 

Sönderfallstyperna

BetaMinus | BetaEC | BetaPlus | Alfa

— För allmän orientering i konventionella termer, se främst [Dec2011]

 

WIKIPEDIA Radioactive decay

http://en.wikipedia.org/wiki/Radioactive_decay

HYPERPHYSICS Radioactivity

http://hyperphysics.phy-astr.gsu.edu/hbase/nuclear/radact.html

 

Diagrammen nedan — med tabelldata från VNS1976/HOP1967 — visar

— HUR de tabellspecifika halveringstiderna [10log tH] varierar med sönderfallsenergierna [MeV] i de tre olika betafallen — samt för jämförelsen också i alfafallen [från en särskild webbkälla, se underst, med ett mindre antal redovisade alfaradionuklider]; MeV-värdena inte explicit angivna, tabellerna har ordnats efter stigande MeV-värden i numrerat antal endast;

— HUR nuklidkoefficienten [b-värdena, se b-koefficienten i exponenten till tH-universalens betaform] varierar efter motsvarande växande MeV-värden i de aktuella förekomsterna;

— HUR halveringstider [10log tH] och sönderfallsenergier [MeV] varierar med växande MeV-värden för datastockens konstanta b-medelvärde;

— HUR halveringstider [10log tH] varierar med avseende på växande nuklidkoefficient [b-värdet];

Den karaktäristiska sönderfallstypen enligt TNED, som nedan illustrerat ikoniskt i vänstra figurdelen [Se även översiktsbeskrivning i Allmänna Koefficientsambandet]:

— RÖD KURVA visar sönderfallsenergin för vertikalskalan i MeV, BLÅ KURVA visar motsvarande halveringstiderna i deras 10-logaritmer [10log-värdet samma som exponenten till 10 i sekunder, typ skalans 5 som 10^5 = 100 000 sekunder], ORANGE KURVA visar motsvarande variationer i nuklidkoefficienten enligt TNED.

 

 

 

BetaMinus: samma som elektronemission, anges vanligen β–. Atomen går från en lägre kärnladdning [Z] till en högre, alltså mot typen tyngre nuklid, den avdelade elektronen stannar kvar inom atomen;

Sönderfallsenergin kan [därför], i princip, vara hur liten som helst, det som gäller är att det finns någon stabil produkt vars atomvikt är mindre än den betainstabilas.

— Se även Elektronexperimentet från 1957 som visade att atomen emitterar elektroner-positroner ’företrädesvis i spinnriktningen’.

 

 

 

BetaEC: [EC här från eng. Electron Capture, sv., elektroninfångning]. Atomen går från högre till lägre kärnladdning [Z];

Sönderfallsenergin minst lika med bindningsenergin för den elektron som atomkärnan fångar upp. BetaEC figurerar ofta tillsammans med/som alternativ till BetaPlus, nedan.

 

 

 

BetaPlus: samma som positronemission, anges vanligen β+, även samma nettoverkan som BetaEC, se närmast ovan, fast tvunget med större sönderfallsenergi;

Sönderfallsenergin minst lika med den avdelade positronens massenergi plus en elektron [0,511×2=1,022 MeV], eftersom den avdelade positronen utanför atomkärnan i vilket fall kommer att annihileras tillsammans med någon yttre elektron, och den energiräkningen bara har den ansvariga betainstabila atomen att återfalla på.

— Se även Elektronexperimentet från 1957 som visade att atomen emitterar elektroner-positroner ’företrädesvis i spinnriktningen’.

 

 

 

Alfasönderfall: generellt [i TNED] samma som kärnsönderfall av alla möjliga typer. Kärnsönderfallen i allmänhet uppvisar avdelning av en Heliumkärna [2He4], vilken procedur gett Heliumkärnan namnet »alfapartikel», grek., lilla a, α ;

Sönderfallsenergin är naturligt [något] större än motsvarande betasönderfallsenergier, samt nuklidkoefficienten [b-värdena] tydligt runt ca 100 ggr större för alfa än för betafallen.

— NOTERA att b-koefficienten inte ingår i den moderna akademins teori i ämnet.

 

 

 

Alla källdata till ovanstående elektronsönderfallsdiagram från [Tabell VNS1976/HOP1967]. Alfasönderfallets källdata särskilt från separat webbkälla [Se även denna i Källexempel]:

ALPHA SCIENCES, Alpha Sciences Inc., 1999-2009, se http://www.alphacounting.com/increasing_alpha_emitters.html

 

 

Teorin för betaemissionen enligt TNED END.

 

 

 

 

Bromsstrålning

2011XI5

 

ALLMÄNNA WEBBREFERENSER

Bromsstrålning, Feynmandiagram och Tidssymmetri

(»stoppstrålning», samma som induktionseffekten från accelererande/retarderande elektriska [elektroner] laddningar);

 

 

Notera att FeynmanDiagrammen [se särskild termbeskrivning i exv. Wikipedia, Feynman diagram] i figurerna nedan INTE tar hänsyn till den aktuella naturliga attraktionen som finns mellan p+ och e– i neutronsönderfallets komplex;

— Själva förklaringen till att e– accelereras i neutronsönderfallet, enligt experimentella observationer (scintillationssensorer), ingår inte i beskrivningen — det finns heller inga webbkällor som ger upplysning i saken [Okt2011]:

Källa1

        Electron Bremsstrahlung

 

                   Proton Bremsstrahlung

 

                      Direct Emission from Weak Vertex

;

Källa:

RADIATIVE NEUTRON DECAY — Rare Decay Modes of The Neutron

J.Byrne, Department of Physics and Astronomy, University of Sussex, Brighton BN1 9QH, Sussex, U.K.

TPFNP Workshop, USC, Columbia SC, October 14, 2005

http://www.physics.sc.edu/TPFNP/Talks/JBYRNE.pdf

;

In addition to its normal three-body decay process

np + e +ve

the neutron also decays weakly through tw processes:

1. Radiative Neutron Decay.

np + e +ve + γ

2. Decay into an Antineutrino and a Hydrogen Atom.

n → H + ve

”. (Pilsymbolen → i källan har dubbelstreck typ =>).

 

Tidssymmetriska detaljer ingår i det etablerade sättet

NOTERA OCKSÅ de stundtals tidsomvända partikelpilarna i FeynmanDiagrammen (vissa, inte alla, källor), Jämför:

Källa2

Antimatter

  Feynman suggested that a positron (or any other antiparticle) is like a particle travelling backwards in time. So, on a Feynman diagram, this is represented as a line with an arrow pointing downards.”,

SCIENCE & TECHNOLOGY datumuppgift saknasFeynman diagrams

http://resources.schoolscience.co.uk/STFC/16plus/partich6pg3.html

 

Se även (ingen direkt KLAR beskrivning …):

Källa3

“Feynman avoids exposing the reader to the mathematics of complex numbers by using a simple but accurate representation of them as arrows on a piece of paper or screen.”,

”(These must not be confused with the arrows of Feynman diagrams which are actually simplified representations in two dimensions of a relationship between points in three dimensions of space and one of time.) ”,

“The amplitude-arrows are fundamental to the description of the world given by quantum theory. No satisfactory reason has been given for why they are needed. But pragmatically we have to accept that they are an essential part of our description of all quantum phenomena.”,

@INTERNET Wikipedia Quantum electrodynamics 2011-11-07

                                                                                    

En annan källa uttrycker saken,

Källa4

”One intriguing feature of Feynman diagrams is that antiparticles are represented as ordinary matter particles moving backward in time—that is, with the arrow head reversed on the lines that depict them.”,

ENCYCLOPAEDIA BRITANNICA — Feynman diagram (från Google-sökning 2011-11-07) inget artikeldatum anges — 1632 kanske …

http://www.britannica.com/EBchecked/topic/205708/Feynman-diagram

 

Inte alla etablerade webbkällor använder den konventionen; Jämför HyperPhysics (Neutron Decay).

 

I TNED genomgås med särskild noggrannhet betingelserna för fysikens lagar som garanterat icke tidssymmetriska, se från Tidens pil med utförliga exempelgenomgångar i Åldrandets princip; samtliga fall genomgås.

— W-bosonen (W) som figurerar i den moderna akademins neutronsönderfall sägs besitta en vilomassa ”almost 100 times as massive as the proton” [ref., samma källa som nedan]. Hur kommer en sådan Artikel in i bilden med en enda neutrons sönderfall?

Källa5

”The W bosons have a positive and negative electric charge of 1 elementary charge respectively and are each other's antiparticle. The Z boson is electrically neutral and its own antiparticle. All three of these particles are very short-lived with a half-life of about 3×10−25 s.”,

@INTERNET Wikipdeia W and Z bosons 2011-11-07

 

Jämför utdrag från PhysicsForums:

Källa6

”An isolated neutron, changes to a proton within 15 minutes by one of the down quarks becoming an up quark.

Why does the change need to include the intermediate step of the heavy W boson?                            

Where did all the W boson mass come from and where did it go?”,

;

“… you can assume that momentum is conserved, and say that the energy of the W is different from what is given by the formula above, i.e. that energy is briefly not conserved, but it's OK because of the short time involved in the decay, and the Heisenberg Uncertainty Principle.”

PHYSICS FORUMS — Neutron to Proton

http://www.physicsforums.com/showthread.php?t=241405

:

Anledningen bakom ovanstående moderna utflykt:

Plancks strukturkonstant ingår inte i den moderna akademins föreställningssätt: atomkärnans härledning.

— Därmed finns i MAC bara EN osäkerhetsnivå [Se Osäkerhetsprincipen]. Nämligen DEN som bestäms uteslutande av makrofysikens elektriska elementarkvantum [elektronmassan] — och som därmed FÖRBJUDER modern akademi att presentera ÅSKÅDLIGA BILDER AV ATOMKÄRNAN.

— I TNED finns inte den begränsningen; Atomkärnans struktur av obegränsade fraktalnivåer med motsvarande Plancknivåer [h/n] gör att den modernt akademiskt antagna föreställningen om en ABSOLUT osäkerhet i nivån n=1 bortfaller;

— Enligt TNED [relaterad fysik] finns ingen absolut osäkerhet i fysiken; alla osäkerheter är RELATIVA till aktuell (kärn-) nivå: pennan ritar bara precis så fint som den är vässad.

— Därför är också ovanstående citerade akademiska hållning i ämnet, sett från TNED, ren vetenskaplig FIKTION — ett beskrivningssätt som måste KOMPENSERA sig med UPPFUNNA former i ersättning för de naturliga SOM INTE ERKÄNNS.

 

M.a.o., och i modern akademi :

— LÄS: Du får fråga. Men du kommer aldrig någonsin att få ett svar.

 

— Modern akademi har för länge sedan (i stort med början från slutet av 1800-talet) frångått kausaltänkande AV PRINCIP genom flera olika historiska tillfällen.

— Uppfattningen att fysikens lagar är tidsreversibla, att massa kan skapas ur ljus, att elektronen får uppfattas som en punktpartikel med oändlig massa, med flera liknande, formar en helhetsbild i vars allmänna kapitala förmågor man just kan undra över vad INTE kan »beskrivas och förklaras». Exemplet med W-bosonen — runt hundra neutronmassor — i neutronsönderfallet ovan är ytterligare ett exempel.

Partikelbegreppets gränsform i TNED

Jämför f.ö. tidsuppgiften på W-bosonens existens: runt t25 S (t för 10–), Wikipediacitatet ovan:

— I TNED bestäms den absoluta fysikaliska gränsen för begreppet partikel av

den minsta atomkärnan

(neutronen från Plancks konstant eller PLANCKRINGEN h=mcr)

med absolut maximala periferispinnhastigheten som ljusets topphastighet (c0) med den TID (t) som den första underfraktalnivåns tre ekvivalenta formringar kräver för ETT fullbordat varv;

— Nämligen i definitionen av atomkärnans impulsekvation, J(0K)+3J(1K)=0; Tiden beräknas genom omkretsen 2πR med inre ringspinnets radie nära lika med halva neutronradien (2R=r=1,32 t15 M med neutronmassan 1,0086652u med u=1,66033 t27 KG, c0=2,99792458 T8 M/S och Plancks konstant h=6,62559 t34 JS)

 

t            = πr/c0 = π(1,32 t15 M)/(2,99792458 T8 M/S)

             = 1,3832577 t23 S  ...........................................  absolut minsta möjliga VARAKTIGHET för begreppet partikel i relaterad fysik

 

Formationer kortare än den gränstiden saknar ENLIGT TNED varje möjlighet att framstå som något fysikaliskt entydigt partikulärt (nukleär massform).

— Partikelbegreppet är i relaterad fysik (TNED) alltså inte alls tillämpligt på tidsintervall MINDRE än avrundat 1,38 t23 S. Det är 46 gånger [ 1,38 t23 / 3 t25 = 46] den angivna Wikiartikelns W-bosons livstid. I TNED blir en sådan massform, tvunget, en utpräglad tillfällig kraftform (oftast via en enorm chokmassa [Se KRAFTCHOKNING i MAFEM, massa-kraftutbytesmekanismen som beskrivs via Planckekvivalenterna] som påtvingas ordinära kärnpartiklar genom lika enorma partikelacceleratorer); Ingen partikel [J(0K)+3J(1K)=0].

— Det ger ytterligare en anledning (att lägga till de övriga) varför modern akademisk teori och TNED inte kan anställas i någon inbördes (rättvis) jämförelse.

— I TNED är (och förblir) modern akademi en PRIMITIV inrättning. Exemplen ovan enbart understryker.

 

Den som försöker FÖRSTÅ KÄRNFYSIKEN från den moderna akademins utgångspunkt, måste (således) beflita sig om att ANTA REGELVERKET som bla. utsäger oändlig massa för elektronen som oändligt liten. Bara av den anledningen reduceras alla möjliga paralleller till TNED — till exakt noll.

— I TNED är varken elektronen en partikel eller har oändlig massa — elektronen i TNED är en hop, en mängd. Se utförligt från atomkärnans härledning och elektronmassans komponenter, om ej redan bekant.

 

 

 

Elektronernas detektering

 

Angående detektering av elektroner i betasönderfall

Citat från webbkällor

 

Impuls (eng. linear momentum) och rörelseenergi (kinetisk energi) för elektronen i samband med betasönderfall

Momentum and kinetic energy spectra of electrons and positrons

 

 

Decay of the Neutron

http://hyperphysics.phy-astr.gsu.edu/hbase/particles/proton.html

;

Se även från samma källa

 

Energy and Momentum Spectra for Beta Decay

http://hyperphysics.phy-astr.gsu.edu/hbase/nuclear/beta2.html

Fermiteorins allmänna kurvformer för ändamålet — statistisk kvantmekanik

 

Samma TYP av p-E-grafer som i HyperPhysics, även i

 

http://socrates.berkeley.edu/~phylabs/adv/ReprintsPDF/BRA%20Reprints/03%20-%20Beta%20Decay.pdf

;

 

Se även

 

UNIVERSITY OF SYDNEY — Experiment 20. Beta Decay, s20-3

http://www.physics.usyd.edu.au/pdfs/current/sphys/3yr_lab/Expt_20.pdf

Bl.a. Bi-207 används som betaemitterare, dokumentet beskriver hur elektronerna detekteras med moment och energier.

 

 

Neutronsönderfallets detektering (källan använder dubbelstreckad pil samt strecket under v-tecknet över detta för »anti-»):

 

“The emission of a weak continuous γ-ray spectrum

during the β-decay of the free neutron

 

np + e + νe + γ                                 (1)

 

provides an example of a general process described as

internal bremsstrahlung, which results from the dis-

placement of electric charge which occurs whenever

charged particles are created or destroyed.”,

JOURNAL OF RESEARCH OF THE NATIONAL INSTITUTE OF STANDARDS AND TECHNOLOGY, Volume 110 Number 4 July-August 2005

Search for Radiative β -Decay of the Free Neutron

Byrne et al., (Aug2004); Webbkälla genom GoogleSearch

Search for Radiative β-Decay of the Free Neutron — Quick View

http://docs.google.com/viewer?a=v&q=cache:K7b8gu-WdZAJ:nvl.nist.gov/pub/nistpubs/jres/110/4/j110-4byr2.pdf+neutron+decay+energy+distribution+filetype:pdf&hl=en&gl=uk&pid=bl&srcid=ADGEESiiLbm_vRARdGNdyEc49Y9YHzQjg4pmqefWKt8qXPtXuVxKbSXT488rcRMo3-aDMaDQKO3MARpRsTwaC4dbH2SDnqdcioZWXxR8yNM62rg2p_6Q2q2etP-INkt8MFhJLQ0WZymZ&sig=AHIEtbTEgkScRyGKvCeV9vUnBRexWNwYEQ

 

 

In general; electron acceleration in beta decay

Electron acceleration in neutron decay?

MAC

Om vi tar det från MAC (Modern akademi):

 

neutron  → Väteatomkärna(e+) + accelererad elektron(e)?

 

— Hur kan t.ex. en elektron detekteras som framträder ur ett neutronsönderfall och som alltså kommer att tillhöra en Väteatom med dess protonkärna?

— Borde inte den framträdande elektronen OMEDELBART associera sig med SIN moderkärna? Vad har en nybildad elektron att göra »ute i buskarna», och framför allt: Hur kommer den ut? Varifrån kommer PUTTEN?

— Atomkärnan är ju positiv, elektronen negativ, så hur fasen går det ihop?

— Elektronen borde, tycker man, STANNA KVAR (om den inte absorberas, helt).

— Man kan ju inte, direkt, hänföra »elektronens UTGÅENDE acceleration» till en reaktion mellan den extra +1e-laddning som påförs neutronkärnytan i formen av den nybildade protonkärnan och den negativt laddade elektronen, det är absurt. Så, varifrån kommer »accelerationskraften»?

— Electron acceleration in neutron decay?

 

 

— Hur kan elektronen accelereras i neutronsönderfallet?

 

Det verkar inte finnas något svar på den frågan — i etablerade kvarter.

 

— "beta decay electron acceleration", No results found. (7Okt2011).

— "electron acceleration in beta decay", No results found. (7Okt2011).

— "beta decay accelerated electron", No results found. (7Okt2011).

 

Jämför:

 

“Because the protons in the nucleus and the b particles have opposite charges, they attract each other, and the b must therefore acquire sufficient kinetic energy to overcome this attraction in order to escape the nucleus. This has been likened to a particle having sufficient energy to crash through the walls of a well.2 In some b emitters, the successful escape of a b‑particle into the continuum is a relatively infrequent occurrence—hence the inferred long half life (t½) of the nuclide.”,

Billion-Fold Acceleration of Radioactivity Demonstrated in Laboratory

John Woodmorappe, August 1, 2001

http://www.answersingenesis.org/articles/tj/v15/n2/acceleration

;

Underförstått i MAC:

— Elektronen accelereras inte av någon elektrisk laddning, utan av någon form av stötande icke-elektriskt kopplande kraft.

— I varje fall i TNED är atomkärnan en sammansatt (ekvivalent) ±e-struktur som bara har just en elektromagnetisk mekanik att uppvisa; intag och avdelning kan bara ske elektromekaniskt — vilket i ±e-strukturens ljus blir en helt enkel avhandling; atomkärnan justerar själv balansräkningen i ±e-regionen för att utge, eller inta, någon komponent.

Planckekvivalenterna har redan, noga, genomlyst det kapitlet; massökningseffekter kan bara sammanhänga med elektriska laddningar som accelereras av ett elektriskt fält i ett slutet elektriskt system (typ atomkärna-elektron) där totala massan bevaras intakt.

— Den delen hänger (alltså) inte riktigt med i MAC;

— Man räknar (tydligen) helt kallt med »någon form av mekanism» — som saknar generell begriplighet.

;

TNED

Hur kan elektronen accelereras i neutronsönderfallet?

 

TNEDjämför enkelheten i TNED:

Neutronsönderfallet:

 

 

Elektronmassans komponenter frigörs successivt från kärnbrunnen [via en komplex ±e-transaktion som kan både ta emot och avdela såväl +e som —e] under hela betasönderfallets fas, enligt TNED.

— Men ingenting händer med elektronen förrän HELA elektronmassan — elementarladdningskvantumet — har avdelats.

 

Det är uppenbarligen det grundläggande RESONANSKRITERIET från Plancks konstant [h=mK med K=vr från Keplermomentet] som bär ansvaret:

— Svängningsformer [fasta, bestämda mönster eller resonanser] kräver ett fasat, bestämt individkriterium [endast en HEL enhet]; Det satisfieras av Plancks konstant [h=mcr] dels i kärnfysiken via NEUTRONEN [nukleonenheten] och dels i atomfysiken via ELEKTRONEN med koppling till PERIODISKA SYSTEMET [med Kärnmatrisiska Algoritmen från Keplermomentet].

 

 

I TNED är det enkelt att se hur den bildade elektronen kan accelereras av den kommande positivt laddade moderkärnan:

 

— Så länge sönderfallet varar, skickas elektronmassans komponenter ut utanför atomkärnan av sönderfallets verksamma krafter [utförligt i Centralkontakterna]; Elementen [tau-ringarna] kan anta olika möjliga blandningar tillsammans med redan etablerade elektronmassor.

— När sönderfallet är fullbordat, ändras moderkärnans ytladdning [snabbt] till +e;

— På samma sätt som i fallet med ELEKTRONENS BUBBELKAMMARSPÅR kan nu den nybildade elektronen reagera på »den inkommande positiva laddningen» som en elektron gör i bubbelkammarvätskan på en inrusande proton:

— PLUSLADDNINGEN attraherar elektronen [mer eller mindre beroende på hur elektronmassan ligger utspridd, eller samlad] som dras ut ur den lokala atomgruppen och därmed följer det karakteristiska spårmönstret [om också ett yttre magnetfält finns närvarande].

— Det är uppenbarligen den typen av accelererad elektron som de olika makroskopiskt avkännande mätsensorerna detekterar.

— Eftersom alla atomer i ett ämne, i en viss bindning eller inom en viss lokal kan dela godtyckligt på varandras elektronelement [Se Kemi- och Kraftekvationen], kommer den nybildade elektronmassans komponenter i vilket fall att fördelas jämnt över hela gruppens besättningar. Därmed [och först då] har den aktuella, stabila och icke-exciterade, väteatomen bildats.

 

Väteatomen:

 

Fullbordat neutronsönderfall.

 

 

 

FeynmanDiagram

 

Feynman-diagrammen i MAC — jämförande referenser med TNED för betasönderfallets matematik

 

 

 

HyperPhysics

 

http://www.docstoc.com/docs/43321431/TAP-536—6-Feynman-diagram-student-activities

 

Redan fullständigt genomlyst i TNED:

masskapelse förekommer inte i fysiken — garanterat av massförintelsen i energilagen

som modern akademi INTE SÄLLAN MEDVETET, tvunget, gör våld på:

massa kan förintas — därför att den inte kan skapas — relaterad fysik

a

b

c

 

a: HYPERPHYSICS [http://hyperphysics.phy-astr.gsu.edu/hbase/particles/proton.html] visar exempel via neutronens sönderfall.

b: Samma fenomen, annan webbkälla — lägg märke till att den med elektronen associerade antineutrinon här har en omvänd tidspil: olika källor tecknar olika flöden — därför att det inte finns någon varken klar eller bestämd LOGIK som talar om varför, eller HUR. Jämför Källa3: ”No satisfactory reason …”.

c: Feynman-diagrammets princip enligt etablerade referenser — här som ett rent HISTOGRAM för vidare jämförelse med TNED [se nedan]; Med termen histogram förstås här ett speciellt bildkoncept för händelseutveckling [vanligen utmed en angiven tidspil]. För ingående beskrivning av Feynmandiagram, se exv. Wikipedia Feynman diagram,

http://en.wikipedia.org/wiki/Feynman_diagram

 

 

Jämför enligt relaterad fysik:

 

 

ab: Elektronmassans möjliga fördelning i det lokala atomkollektivet efter betasönderfall [Se utförligt från Betaemissionerna i TNED; Se även Konventionella källor], relaterad fysik, utesluter varje matematisk koppling till den moderna akademins föreställning om FYSIKEN i betasönderfallet. En histografisk parallell till den moderna akademins Feynmandiagram visas i figuren ovan, mitten. Som vi ser, med kännedom om det moderna alternativet [‡ref], är varje parallell eller jämförelse på matematisk bas UTESLUTEN. Helt, och fullt.

— Det man mäter på i detekteringen av elektronerna från betasönderfall är — enligt TNED — en sekundär effekt av det primära avdelandet av elektronmassa. Den delen syns inte makroskopiskt — förrän HELA e-massan avdelats och därmed motsvarande kvantiserade verkan visar sig. Men då har, så att säga, tåget redan gått.

— På den grunden blir det, enligt relaterad fysik, möjligt att använda exakt samma sambandsform för beräkning av halveringstiden också för betasönderfallen som i fallet med de kärninstabila nukliderna.

— Enda skillnaden blir att Z får värdet 1 och E-faktorn hänförs till massenergiskillnaden i betasönderfallets steg: begreppet om »elektronens olika rörelseenergier» i betasönderfallet som någon signifikant faktor, bortfaller därmed helt och hållet i TNED.

 

 

I TNED finns ingen som helst matematiskt jämförande analogi eller parallell till det (matematiskt) etablerade begreppet Feynmandiagram (vilket är ett ytterst matematiskt komplicerat modernt akademiskt begrepp med exceptionellt dryga och omfattande integraler):

— Tidsreversibilitet finns inte i TNED [Se Åldrandets princip i Tidens pil i Entropibegreppet i relaterad fysik].

— Det finns heller inget begrepp i TNED för skapelse av massa [Se Energilagen i POM]; massa i TNED, relaterad fysik, är struktur [Se Atomkärnans härledning som massans fundamentalform], och den kan inte skapas av masslös energi (ljus), lika litet som en femkrona kan skapas med hjälp av den masslösa strålningen från partikelacceleratorer. Det finns ingenting sådant i relaterad fysik; I relaterad fysik gäller (som bekant) att Planckenergins E=mc² är kvantitativt giltig med massenergiernas massekvivalenter enligt (m→γ)=(m←γ) men kvalitativt icke ekvivalenta enligt (m→γ)≠(m←γ) på grund av den kvalitativa (strukturbaserade) irreversibiliteten i massdestruktionen (m→γ) enligt energilagen i relaterad fysik. I modern akademi finns ingen kvalitativ aspekt på kärnfysiken — eller energilagen [‡1]. Därav skillnaderna — och den underförstådda, obetingade, matematiska sammanblandningen i Planckenergin E=hf=(m→γ).

— Det finns i TNED heller inget begrepp om en partikel för tidsintervall som understiger 1,4 t23 S (t för 10^–) [Se Patikelbegreppets gränsform i TNED]; I fallet neutronsönderfall, talar man om en »W-boson» med varaktigheten ca 1 t25 S [Se Citat i Källa5].

— Speciellt strukturbegreppet i relaterad fysik med Plancks strukturkonstant, omöjliggör varje både kvantitativ och kvalitativ parallell till den moderna akademins begrepp. Speciellt medför det att själva åskådligheten som begrepp för atomkärnans del är helt uteslutet i MAC.

— Dessa detaljer tillsammans [enbart energilagen i TNED räcker] bildar en omöjligt eliminerbar differens mellan TNED och MAC som garanterar två helt inbördes väsensskilda fysikbeskrivningar. Bägge kan inte vara giltiga.

 

—————————————

[‡1] Begreppet »energilag», dess motsvarande engelska form »energy law», finns egentligen strängt taget inte i modern akademisk litteratur, man använder formen »conservation of energy»; Focus Materien 1975 s65sp2n använder begreppet »energiprincipen» med samma innebörd som i energilagen i relaterad fysik: oförstörbar;

”... nämligen den sats som kallas energiprincipen och som lyder: Energin i ett slutet system kan aldrig öka eller minska. Denna sats, som också brukar kallas satsen om energins oförstörbarhet, kan inte bevisas men den har ännu aldrig visat sig slå fel.”.

 

 

 

REFERENSER

Referenser

[VNS]. Van Nostrand’s Scientific Encyclopaedia Fifth Edition 1976, Sönderfallstider enligt Table 3, s495-501.

[HOP]. Handbook of Physics, E.U. Condon, McGraw-Hill 1956-67, Atomvikter sidorna 9-65 – 9-86 Table 2.1.

[EST]. Encyclopedia of Science & Technology, McGraw-Hill 1992

 

MAC

modern akademi (här ofta förk. MAC)

TNED

 

TNED — Related PHYSICS And MATHEMATICS

 

 

  

 

(Toroid Nuclear Electromechanical Dynamics), eller Toroidnukleära Elektromekaniska Dynamiken är den dynamiskt ekvivalenta resultatbeskrivning som följer av härledningarna i Planckringen h=mnc0rn, analogt Atomkärnans Härledning. Beskrivningen enligt TNED är relaterad, vilket innebär: alla, samtliga, detaljer gör anspråk på att vara fullständigt logiskt förklarbara och begripliga, eller så inte alls. Med TNED förstås (således) också

RELATERAD FYSIK OCH MATEMATIK. Se även uppkomsten av termen TNED i ATOMKÄRNANS HÄRLEDNING.

 

 

 

END.

Editor2011X

 

 

 

 

 

 

Radioaktiva Betasönderfallets fysik i TNED

 

innehåll: SÖK äMNESORD på denna sida Ctrl+F · sök ämnesord överallt i SAKREGISTER

 

Radioaktiva Betasönderfallets fysik i TNED

ämnesrubriker

                      

 

innehåll

 

              Radioaktiva Betasönderfallets fysik i TNED

 

                                                         Betasönderfallens matematiska fysik i TNED

 

                                                         Huvudsektioner

 

                                                         Inledning

 

                       Betaemissionerna i TNED

 

                                                         Betaemissionerna

 

                                                         Elektronelementets avdelningshastighet

 

                                                         Energiflödet

 

                                                         Energiflödet brutto-netto

 

                                                         Elektronmassans fördelning

 

                       Halveringstidssambandet för betasönderfallen

 

                                                         Nuklidfaktorn i betasönderfallet

 

                       RADIOAKTIVA SÖNDERFALLEN I JÄMFÖRANDE BESKRIVNINGAR

 

                                                         Jämförande beskrivningar i TNED och MAC

 

                                                         Allmänna kartbilden

 

                                                         Allmänna koefficientformen

 

                       Kombinerade sönderfallstyper

 

                                                         Nuklidkoefficienten i Kombinerade sönderfallstyper

 

                                                         WileyExemplet

 

                                                         Jämförande webbexempel på avancerade kärndatabaser — som INTE fungerar — Cu-exemplet

 

                                                         29Cu64-exemplet

 

                                                         Totala sönderfallskonstanten

 

                                                         Andra summeringssätt

 

                                                         Inverterade aktivitetssumman

 

                                                         29Cu-64-exemplet i Tabell

 

                                                         De Tre MedelvärdesSummeringssätten

 

                       Allmänna koefficientsambandet

 

                                                         HyperPhysicsCitatet

 

                                                         Möjliga förklaringen till MAC-valet

 

                                                         Citat Prussin 2007

 

                                                         Wikipedia 2012, totala sönderfallskonstanten

 

                                                         Varför Lambdasummeringen är OK

 

                                                         TNED-tH-summeringen

 

                                                         tH-universalens betaform

 

                                                         b-faktorn

 

                       Betasönderfallande nuklider

 

                                                         AlfaBeta

 

                                                         Sönderfallstyperna

 

                                                                            BetaMinus

 

                                                                            BetaEC

 

                                                                            BetaPlus

 

                                                                            Alfa

 

                       Bromsstrålning, Feynmandiagram och Tidssymmetri

 

                                                         Allmänna webbreferenser

 

                                                         Källa 1 — RADIATIVE NEUTRON DECAY — Rare Decay Modes of The Neutron

 

                                                         Källa 2 — SCIENCE & TECHNOLOGY — Feynman diagrams

 

                                                         Källa 3 — @INTERNET Wikipedia Quantum electrodynamics

 

                                                         Källa 4 — ENCYCLOPAEDIA BRITANNICA — Feynman diagram

 

                                                         Källa 5 — @INTERNET Wikipdeia W and Z bosons

 

                                                         Källa 6 — PHYSICS FORUMS — Neutron to Proton

 

                                                         Partikelbegreppets gränsform i TNED

 

                       Elektronernas detektering

 

                                                         Angående detektering av elektroner i betasönderfall

 

                                                         Elektronacceleration i modern akademi

 

                                                         Elektronacceleration i relaterad fysik

 

                                                         Feynman diagram

 

                                                                            Feynman-diagrammen i MAC — jämförande referenser med TNED för betasönderfallets matematik

 

                       REFERENSER

 

                                                         TabellReferenser

 

                                                         MAC

 

                                                         TNED

 

referenser

 

Senast uppdaterade version: 2017-07-31

*END.

Stavningskontrollerat 2012-02-10.

 

rester

*

åter till portalsidan   ·   portalsidan är www.UniversumsHistoria.se 

 

 

∫ √ τ πε ħ UNICODE — often used charcters in mathematical-technical-scientifical descriptions

σ ρ ν ν π τ γ λ η ≠ √ ħ ω → ∞ ≡ ‖ ↔↕ ħ ƛ

Ω Φ Ψ Σ Π Ξ Λ Θ Δ   

α β γ δ ε λ θ κ π ρ τ φ ϕ σ ω ϖ ∏ √ ∑ ∂ ∆ ∫ ≤ ≈ ≥ ˂ ˃ ˂ ˃ ← ↑ → ∞ 

ϑ ζ ξ

Arrow symbols, direct via Alt+NumPadKeyboard: Alt+24 ↑; Alt+25 ↓; Alt+26 →; Alt+27 ←; Alt+22 ▬

Alt+23 ↨ — also Alt+18 ↕; Alt+29 ↔

 

 

Alt+NumPad 0-25, 26-...

☺☻♥♦♣♠•◘○◙♂♀♪♫☼►◄↕‼¶§▬↨↑↓

→←∟↔▲▼ !”#$%&’()*+,-./♦812...

*

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

åter till portalsidan   ·   portalsidan är www.UniversumsHistoria.se