Radioaktiva sönderfallets Fysik — enligt TNED | UNIVERSUMS HISTORIA | 2011X14 | a BellDHARMA production | Senast uppdaterade version YearMonthDayTime 2017-09-19

innehåll · webbSÖK äMNESORD på denna sida Ctrl+F · sök ämnesord överallt i SAKREGISTER · förteckning över alla webbsidor

BILDKÄLLOR: Författarens arkiv · Kollage NikonD90 — SOMMAR:ExCur3.16Jun2009BildVK1.3·BildÄng2.3·VÅRVINTER:ExCur4.19Apr2010Bild1.32

Nuklidklassificeringen 1818 — UPPLYSANDE mönsterdata på kärnfysiken aldrig tidigare sett | HalveringstidsSambandets Härledning — enligt relaterad fysik | Sönderfallets Fysik

Radiofysiken enligt TNED — se Allmänna termer

RADIOAKTIVA SÖNDERFALLETS matematiska FYSIK ENLIGT TNED --- individuella halveringstider kan inte bestämmas exakt trots exakta samband — INLEDNING

Radioaktiva sönderfallets matematiska grund | Webbreferenser | Halveringstidens Oberoende Summeringsalgoritm | MAC approximerar TNED | Inledning |

ALLMÄN GENOMGÅNG	Resultat i överblick	Jordens ålder	Sönderfallet	Dissonansenergin
		4,468 (5) T9 år Precisionen i tH-U-238 måste förbättras för att kunna avgöra eventuellt neutrinoinflytande — som KAN avgöra frågan Jenkinseffekten
kärninstabila och betainstabila atomer	radioaktiva sönderfallen	Jordkroppens ålder	Delningstillfället	Dissonansenergin Ehf

— individuella halveringstider [tH] kan inte bestämmas exakt, endast uppmätas kollektivt ungefärligt [Se Fragmenteringsargumentet]

— alfaradionukliderna uppvisar en viss tydlig Z-struktur [Se Allmänna RadioIsotopkartan], men utan exakt bestämbara inre referenser

— betanukliderna uppvisar [ännu] ingen bestämbar Z-struktur [Se 29Cu64-exemplet], multipla sönderfallstyper saknar entydighet [Se Nuklidkoefficienten i Kombinerade sönderfallstyper]

Allmän genomgång av kärninstabila och betainstabila atomer med utförliga referenser, jämförelser och exempel från det allmänt tillgängliga materialet på webben [Okt2011-Jan2012].

sektioner	ATOMEN BEVARAS — låga b-värden	ATOMEN DELAS — höga b-värden	Gränser, Delningar och Stabila Nuklider	Centrala artiklar
			Nuklidgränskartan 1818 — zonerna för stabila och instabila nuklidområden	Elektronexperimentet 1957 Fragmenteringsargumentet Nuklidklassificeringen 1818
	Betainstabila	Kärninstabila	Nuklidstabilitetens gränser — Halveringstiden i relaterad fysik	Radiofysiken i TNED

Grafsammanställningarna ovan visar hur respektive betainstabila och kärninstabila atomer uppvisar variationer i olika sönderfallstider [tH], vertikala skalan i 10log tH [värdesiffran anger exponenten till 10, enhet i sekunder], med avseende på den med sönderfallet entydigt associerade effektiva sönderfallsenergin, horisontella skalan i MeV.

— Nyare, allmänt tillgängliga, uppgifter på betainstabila nuklider i någon användbar tabelluppställning liknande den från VNS-HOP från epoken 1966/1976 har eftersökts på webben [Dec2011] men inte påträffats; Det finns, visst, olika tillgängliga tabellverk, men DELS är inte alla direkt användbara för maskinell avläsning av de numera tusentals olika individerna, och DELS finns olika uppgifter med diffus innebörd som försvårar sammanställningen [Se särskild genomgång i Kombinerade sönderfallstyper];

— Medan de kärninstabila nukliderna [ovan höger av alfatyp] uppvisar en viss strukturerad ordning, se Allmänna RadioIsotopkartan, råder i stort sett »allmänt kaos» i varje försök att få fram begripliga — enhetliga, användbara — data för betanukliderna. Vidare i huvudtexten.

Med kännedom om effektiva sönderfallsenergin (Eeff=Ê) och halveringstiden (tH) kan nuklidkoefficienten (b) bestämmas enligt [[Tabell1KALKYLKORTdirekt]•[KalkylkortBESKRIVNING]]

b = [√2mÊ]ln[t_H/1S(ln2)]/eZ med

10log t_H/1S = (1/ln10)[beZ(2mÊ)^–0,5 + ln(ln2)] från

t_H = 1S(ln2)e^beZ/√2mÊ

enligt Härledningen till halveringstiden i relaterad fysik. Sambandsformerna ovan redovisas sammanfattat i Slutformen med Källexempel. Hur tH-sambandet kopplar betanukliderna i relaterad fysik, beskrivs utförligt i Betasönderfallens matematiska fysik i TNED.

Speciellt uppmärksammat:

— Genom att det finns många nuklider av samma typ

— speciellt i betafallen (»Jumboprotoner») BetaPlus och BetaEC

— som sönderfaller till samma produkt, från högre till lägre Z, och därmed uppvisar exakt samma effektiva sönderfallsenergi (Ê), men olika procentuell fördelning i sönderfallsmängderna mellan de två typerna, och därmed tydligen olika, inre, halveringstider

— är det för dessa fall tydligt (från sambanden ovan) att endast nuklidkoefficienten (b) skiljer individerna åt; .

— OM sambandet mellan halveringstid (tH) och sönderfallsenergi (Ê) ska stämma överens med kriteriet i Sönderfallets enhetliga preferensgrund, analogt giltigheten av det konventionellt benämnda Geiger-Nuttalls samband, är det tydligt att enda möjliga sättet att särskilja en bestämd nuklid med bestämd sönderfallsenergi (Ê) från en annan i samma nuklidgrupp bara kan återfalla på någon intern differens i atomkärnans energibindningsstruktur eftersom, i relaterad mening, alla övriga kärntekniska parametrar är identiska för de bägge individerna. Dvs.: nuklidkoefficienten (b).

— I TNED återfaller, möjligen, den differensen på de olika individernas primära bildningssätt med avseende på olika neutronkvoter (olika bildningslokaler, specifikt olika neutrinogenomströmningsenergier). Därmed den rent kvalitativa förklaringen i relaterad mening till att olika atomindivider, idealt »exakt samma atomer» likväl internt, i samma atomgrupp uppvisar olika sönderfallstyper, (och även, möjligen, internt delvis skilda halveringstider — vi vet inte det här; mätning på enskilda atomer är, här veterligt, ännu så länge inte tekniskt möjligt).

— Med andra ord: halveringstiden (tH) för en viss radioaktiv atom kan omöjligen beräknas i någon som helst PRECISERAD mening; Alla atomer har för länge sedan FRAGMENTERAT på olika b-värden (via olika neutrinoenergibildningskriterium) och därmed en strängt upplöst kartbild (där man fortfarande kan spåra vissa linjer), och därmed i princip omöjligt att få reda på en viss nuklids b-värde på förhand. Det är endast totala (grova) medelvärden för hela gruppen som visas, och som därmed (effektivt) gömmer alla individuella skillnader.

— I varje fall med hänsyn till Wiletabellens förekomster av alfaradionuklider (ovan höger), är det tydligt att fragmenteringen i detta fall är mindre uttalad [Se från Alla Radionuklider], men ändå alldeles tydlig (se Uranexemplet).

— Däremot för betanukliderna finns, här ännu, ingen som helst känd ordning (utöver ovannämnda, allmänna). Se mera utförligt i Betasönderfallens matematiska fysik i TNED.

—————————— ‡

Effektiva sönderfallsenergin, massa-energiskillnaden från utgångsnuklidens hela atom till resterande atommassa efter fullbordat sönderfall.

Överblick AlfaBeta enligt TNED

2012I5

Överblick — radioaktiva sönderfallen Jan2012

Mycket svårt få KLAR allmän överblick — så som ämnet presenteras i facklitteraturen

Genom kartläggning (Se Alfaisotoperna) och utnyttjande av tH-universalen från nuklidkoefficienten med divergensgränserna ç=±c₀ i atomkärnan

— från Atomkärnans gravitella härledning med atomkärnan som en gravitationens- eller massans fundamentalform helt utan inre beståndsdelar via Planckringen och dess fraktalsystem av massekvivalenta m=m[n→∞]^–1[n→∞] impulsmomentsringar i respekt till Ljusets gravitella beroende genom Potentialbarriären och dess Energizon — dessa begrepp har framkommit genom TNED och ingår inte, och har heller ingen motsvarighet eller omnämnande, i den moderna akademins lärosystem —

finns — enligt TNED — en direkt orienterande överblick av en viss alfaradionuklids halveringstider (tH) med avseende på bestämda sönderfallsenergier [E(α)]. Diagrammen nedan exemplifierar sådana översikter — och understryker samtidigt deras tydligt oprecisa natur.

Figurerna ovan i utdrag från EXEMPEL där källupgifterna preciseras vidare. Diagrammen exemplifierar den övergripande precisionen i tH-universalens inprickning av ett visst alfaradioaktivt ämnes allmänna sönderfallstider [vertikala skalan] för givna sönderfallsenergier [horisontella skalan]. Gröna ringar motsvarar data för uppmätta alfakanaler, orangea ringar anger motsvarande effektiva sönderfallsenergier med räkning via atomvikter. tH-universalens normalorientering som y-kuvan ovan vänster, samt i kvadrantrotation yi² kurvan ovan höger anger anpassning efter respektive halveringstidens ASYMPTOTISKA avtagande med växande sönderfallsenergi [ovan vänster, 92Uran] och halveringstidens EXPONENTIELLA avtagande med växande sönderfallsenergi [ovan höger 70Ytterbium].

— Genom att tH-universalen i TNED bygger på energizonens divergensgränser ±c0 från atomkärnans gravitella härledning, och därmed en fast och fix gränskurva med olika xy-offset och kvadrantrotation, som ovan, på dessa begrepps grunder, och endast så, är det helt säkert garanterat att en motsvarande allmän överblicksbild i modern akademi INTE existerar. För motsvarande, allmänt tillgängliga, utbud på webben finns särskilt sammanställda exempel med jämförelser i listningen MAC‑precisionen allmänt. Se även, vidare, utförligt från tH-universalen.

Se utförligt EXEMPEL för tH-universalens placering.

— Närmare än så i precision tycks vi inte kunna komma: Nukliderna i ovanstående översikt — alla av typen alfanuklider — ligger utspridda, »fragmenterade», omkring en grundlinje (tH-universalen) som bara ungefärligt beskriver hela gruppens samlade variationer i halveringstider (vertikala) via sönderfallsenergier (horisontella).

En liknande översikt i fallen betanuklider har, här veterligt, ingen motsvarande ordnad struktur (men en sådan är föremål för eftersökande).

Komplikationerna i en motsvarande översikt i betafallen (Se även illustrerat i Betasönderfallande nuklider) är flera.

— Det enda vi med säkerhet VET i betafallens fall är de (via olika webbkällor) totalt uppmätta halveringstiderna (tH) tillsammans med procentuella andelar av de olika sönderfallsnuklidernas radioaktiviteter som observerats genom experimentella mätningar — Se särskilt Citat. Med den databasen som grund (Se Radiofysikens matematiska grund) ger MAC sin tolkning på det som kallas (eng.) partial decay constants medan TNED ger sin. Resultaten är INTE analoga — dessutom våldsamt skilda. Motställningen är dessutom och, här veterligt, omöjlig att avgöra via experiment (Citat) eftersom partiella halveringstiden inte [ännu med någon känd teknik] kan mätas experimentellt, endast de procentuella aktiviteterna (från kemiskt analyserade preparat, men den tillgängliga beskrivningen på webben är delvis svårtolkad på den punkten; inga direkt tydliga uppgifter finns [Jan2012]), och den grundformen är gemensam för både TNED och MAC. Se särskilt beskrivning i Halveringstidens Oberoende Summeringsalgoritm.

— Medan alfaradionukliderna alla uppvisar samma fason — sönderfall sker från högre kärnladdning (Z) till lägre Z — uppvisar betasönderfallen — inte sällan med blandade typer för samma nuklid, typ BetaEC och BetaPlus — olika Z-riktningar i sönderfallen (Se illustrerat enligt TNED i Sönderfallstyperna);

— BetaPlus (med BetaEC) sönderfaller som alfaradionukliderna, från högre Z till lägre Z, medan BetaMinus sönderfallet omvända vägen, från lägre Z till högre Z.

— Därmed grusas, effektivt, varje alfasönderfalls motsvarade ordnade struktur för ett visst grundämnes representation med olika »enkla översiktskurvor». Finns det sådana, är de, uppenbarligen, motvända i fallen BetaPlus kontra BetaMinus.

— Ytterligare en detalj i betasönderfallen försvårar varje (begriplig) kartbild av den sönderfallstypens överblickbarhet (i någon liknande tappning som i alfafallen): de multipla sönderfallstyperna som, typiskt, uppvisas av betanukliderna (Se särskilt från Nuklidkoefficienten i Kombinerade Sönderfallstyper); Den motsvarande benämningen i engelsk litteratur är branching decay, branching ratio, partial decay constants, etc.

— Det illustrerade exemplet i 29Cu64 visar, exakt, anledningen:

— Det finns, utöver halveringstidens normalform (totala medelvärdet av alla ingående bidrag, oavsett vilka dessa bidrag är och oavsett vilken teori man har om deras sammanhang, och här veterligt med grund i det allmänt tillgängliga materialet på webben -Jan2012), inga experimentellt tillförlitliga uppgifter om betanuklidernas specifika halveringstider. Se vidare, mera utförligt med jämförande exempel, från Nuklidkoefficienten i Kombinerade Sönderfallstyper. Se även den (nu enda här i TNED tillgängliga) översiktliga sammanställningen AlfaBeta i Betasönderfallande nuklider.

— Det finns, ännu slutligen, ytterligare (en sista) detalj som, möjligen, HELT sänker varje idé om att NÅGONSIN kunna få fram en »ordnad bild» av speciellt betanuklidernas halveringstider kontra sönderfallsenergier. Nämligen, det redan på olika sätt, framskymtade »musikstycket» att VARJE (beta-) nuklid i grunden har sin individuella halveringstid, om än marginellt skild från den aktuella betatypens allmänna medelvärde; Det finns lika många »betakanaler» som enskilda betanuklider. Det ansluter också (perfekt) till TNED-teorin för nuklidkoefficienten, se särskild beskrivning i Kopplingen till radiofysiken i Inledningen.

Jämför:

PRECISION HALF LIFE AND BRANCHING RATIO MEASUREMENTS FOR THE SUPERALLOWED ß EMITTER 62Ga,

Bronwyn Hyland 2005, Kan inte kopieras

http://www.physics.uoguelph.ca/Nucweb/theses/BronwynThesis.pdf

;

”In this experiment, twenty new γ rays and five new energy levels populated in the β decay of ⁶²Ga were observed.”, första sidan Abstract, onumrerad

;

”... the branching ratio changes when the beta threshold is raised, which had stumped everyone for months.”, sidan 2n, numrerad som i

— Ovanstående webbkälla är f.ö. ett (PDF-) exempel på den typ man, helst, INTE vill se: kan inte kopieras; det man hittar OM dokumentet på Google hittas INTE med sökverktyget INUTI dokumentet; radavståndet i PDF-dokumentet är av typen TRE rader mellan London-New York.

(Hitta en annan redaktör).

OM det är så, att man för varje ny TEKNISK innovation också upptäcker allt flera nivåer — betakanalerna ökar i antal med den tekniska utvecklingen — som källan ovan antyder, men ingalunda själv tycks vara förmögen att skriva ut i klartext, är det tydligt att enda underliggande drivande faktorn är antalet nuklider totalt.

Flera källverk behövs.

— NOTERA att (eng.) branching ratio (sv. förgreningsförhållandet) också används frekvent i webblitteratur som berör olika kärnreaktioner — konv. subatomära partikelfenomen som studeras särskilt i högborgarnas partikelacceleratorer. Den delen har explicit ingen koppling till ämnet radiofysikens matematik i den här presentationen — men den verkar vara klart överrepresenterad på webben om man söker på just branching ratio changes.

Alfaradionukliderna i den allmänna facklitteraturen

Mycket svårt att få en KLAR allmän överblick över ämnet — så som det presenteras av de mest synliga webbkällorna (Nov2011)

—————————————————————————————————

ALFAEMITTERARNA — den radioaktiva strålningens alfaemitterande nuklider

—————————————————————————————————

— Många av oss tror SÄKERT — med den här allmänna REPERTOAREN som referens (typisk)

— Betaspektrum är ett kontinuerligt spektrum, medan alfaspektrum

uppvisar diskreta energinivåer ...

att alfaemitterande nuklider uppvisar EN BESTÄMD ALFAENERGI för en bestämd nuklid (atomnummer, masstal).

— Det finns, veterligt, ingen källa som säger det explicit bokstavligt — men nära.

— Genom att (webb)källorna generellt [jämför nedan] delvis är SULLIGA i beskrivningen, samt att ämnet generellt också är KOMPLICERAT I DETALJER, verkligen, blir det kvarvarande minnesintrycket av ämnet LÄTT en favoriserad bild som refererar till »kontinuerligt» (vad som helst) för betasönderfallen och »diskret» (enahanda) för alfasönderfallen.

;

”ALFAPARTIKLARNAS ENERGI. Det har visat sig att de individuella alfapartiklarna från en och samma nuklid alla har praktiskt taget samma energi. Detta kan konstateras genom en enda blick på ett fotografi av alfapartikelspår i en s.k. dimkammare, eftersom alfapartiklarnas räckvidd i ett givet material är ett mått på deras energi (se s. 294).”,

;

”Att partiklarna har en bestämd energi är naturligtvis en konsekvens av att energitillstånden i kärnan är kvantiserade”,

FOCUS MATERIEN 1975 s133sp2m

HYPERPHYSICS — Electron and Antineutrino [2012-01-06]

http://hyperphysics.phy-astr.gsu.edu/hbase/nuclear/beta.html

;

”Early studies of beta decay revealed a continuous energy spectrum up to a maximum, unlike the predictable energy of alpha particles.”.

Det är inte så.

Tekniken att mäta de olika alfaenergierna faller under begreppet alfaspektroskopi (eng. alpha spectroscopy).

Några Webbkällor Jan2012 som beskriver alfaenergiernas spektrum:

A PRACTICAL GUIDE TO SUCCESSFUL ALPHA SPECTROSCOPY

http://www.canberra.com/literature/953.asp

Quantum Mechanics of Alpha Decay

Lulu Liu, Pablo Solis, December 5, 2007

http://web.mit.edu/lululiu/Public/pixx/not-pixx/alpha.pdf

En inledande, väl upplysande orientering i ämnet MULTIPLA ALFAENERGIER ges från webbkällan

USA ENVIRONMENTAL PROTECTION AGENCY — Tutorial 4.4 — Alpha Spectrometry 1: Principals

http://www.epa.gov/safewater/radionuclides/training/transcripts/tutorial_4.4.pdf

Se även vissa utdrag här i citat från källan närmast ovan i Multipla alfaenergier, för jämförande referenser;

— En och samma alfaemitterande nuklid uppvisar i allmänhet en SERIE spridda alfaenergier (konv. kanal)

Bilden ovan i detaljerat utdrag från U92Exemplet; Punktdiagrammets värden exemplifierar upplösningen horisontellt i MeV för alfakanalenergier, här med tabelldata från Wiley 1999, för de olika Uranisotoperna, vertikalskalan visar 10-logaritmern för halveringstiden i sekunder. Diagrammet tydliggör de multipla alfaenergivärdena för en viss masstalsnuklid och som [i varje fall i Wiletabellen] tillskrivs samma halveringstid. Vad vi INTE vet SÄKERT, är huruvida också de enskilda alfaradionuklidernas individer — varje atom — skiljer sig [ytterst marginellt] från sina grannar, så att det i grunden finns lika många skilda punktvärden som atomer i den gruppen.

— Alla de spridda MeV-alfavärdenukliderna uppvisar exakt samma halveringstid.

— Tabeller över alfaenergier uppvisar i många fall (flera) tiotal kanaler med spridda alfaenergier för en och samma radionuklid: det finns ingen ENDA, praktisk, »en» alfaenergi för en given halveringstid.

— Hur kan man då påstå, att de alfaemitterande radionuklidernas halveringstid »är proportionell mot alfaenergin»?

ALPHA DECAY OF ATOMIC NUCLEI

http://www.kutl.kyushu-u.ac.jp/seminar/MicroWorld2_E/2Part1_E/2P17_E/alpha_decay_E.htm

;

”Geiger and others measured the half lives of various alpha radioactive atoms and discovered a close relation between the energy of the emitted alpha particles and the half life. The relation was written

(Half-life of α-emitter) = C e^A/√E, (1)

where E is the energy of the emitted alpha particles and A and C are the constants to be adjusted to agree with experiment.”,

”It is clearly seen in Fig. (A) that the empirical formula (1) fits well to the experimental data.”.

NOT. Källan ovan anger överst i figuren (ovan kopierad och förminskad) ”232Th(1.4×10^10yr)”, underst ”218Th(0.11µS)”, utan andra specifikationer.

Jämför f.ö. bilden ovan med Alfaisotopkartan i TNED.

— Det är också det anmärkningsvärda i hela ämnet med radioaktivitetens matematiska fysik just beträffande den observerade »sulligheten» som framskymtar i grundbegreppens etablerade beskrivning:

— OM Geiger-Nuttalls samband (1) i citatet ovan ska gälla, måste också ett Sönderfallets enhetliga preferensgrund gälla som entydigt utpekar EN halveringstid för EN sönderfallsenergi via EN specifik atom- eller nuklidindivid, eller EN specifik grupp sådana individer, och vilket samtidigt utesluter gruppen multipla alfakanalenergier.

Alfakanalenergierna räknas inte:

— De multipla alfakanalenergierna har, i så fall, ingen som helst koppling till ovan nämnda Geiger-Nuttallsambandets halveringstidsekvation — som f.ö. är exakt samma formella typ som härleds här enligt TNED i som tH-sambandet, men via en helt annan teori. Se vidare särskilt i Allmänna koefficientsambandet där jämförelse görs mellan TNED-teorin och motsvarande i modern akademi. Se även jämförelsen i Källformerna till halveringstiden.

— Geiger-Nuttallsambandets enda enhetliga funktionsform kommer därför istället — OM det är Sönderfallets enhetliga preferensgrund som ska gälla — att avse de enda entydigt bestämbara sönderfallsenergier som bara kan bestämmas entydigt genom massa-energidifferenserna med räkning via atomvikter.

— Enligt den förutsättningen saknar följaktligen kanalenergierna betydelse för halveringstiden.

— Just den typen av formulering har också eftersökts på webben, för att klargöra ämnets natur och innehåll, men inte påträffats.

— Se även jämförande exempel i övrigt angående just alfaradionukliderna och deras halveringstider i exempellistan MAC-precisionen allmänt.

— Avsaknaden av klara besked från den etablerade facklitteraturen vad den menar med de, som ovan exemplifierats, tydligt oklara, icke specificerade, framställningssätten leder naturligtvis bara till en ytterligare förträngning av ämnets rent naturvetenskapliga sakinnehåll: finns det ett sådant, överhuvudtaget? Det verkar inte finnas något, allmänt tillgängligt, bestämt svar på den frågan, märkligt som det verkar.

Presentationen i detta dokument är till viss del ägnad att »städa upp i röran» och i varje fall försöka visa en del av ämnets rent naturvetenskapliga konturer — enligt TNED: det som finns experimentellt, och hur det ser ut i jämförelse med teorin.

Se särskilt, vidare, från Alla Alfa-radionuklider.

Relationen mellan sönderfallet och sönderfallets frekvens — sönderfallets matematiska grundform

Nn/N=λn/λ — sönderfallets individer N i sönderfallets frekvens λ lambda

Det antal nuklider i en viss nuklidgrupp Nn som sönderfaller [som utträder ur sönderfallets grupper] i hela ämnets totala nuklidgruppantal N, N som ordningstalet för en grupp eller enskild nuklid vilketsom, exempel nedan, förhåller sig som gruppens idealt fasta och fixa sönderfallskonstant [λn] till hela preparatets idealt fasta och fixa sönderfallskonstant [λ], och endast då;

N_n/N = λ_n/λ ........... grundform, både i TNED och MAC

N_n/λ_n = N/λ

λ_n = λN_n/N

λ = N·λ_n/N_n = N·(λN_n/N)/N_n = λ

Är speciellt Nn=1=varje enskild nuklids eget sönderfall [utträdet ur N-gruppen] gäller tydligen speciellt för hela sönderfallet att

λn = λ/N som betyder att varje enskild nuklids specifika sönderfall representerar sin egen sönderfallsfrekvens eller med samma innebörd sin egen sönderfallskonstant, varigenom sambandsformen bevisas explicit enligt λ=N·[λn=λ/N]/[Nn=1]=N[λ/N]/1=λ. Sedan på motsvarande sätt om Nn representerar en viss grupp av nuklider med samma λn med Nn som gruppens grupptal.

— Om, inom ett givet tidsintervall, av N=100 sönderfall en grupp Nn uppvisar Nn=20 sönderfall, och förutsatt att Nn-gruppens halveringstid [inverterade frekvensen] tas som en konstant för hela gruppens individer, kan också Nn-gruppens sönderfallsfrekvens eller sönderfallskonstant [λn] förstås förhålla sig till sönderfallsfrekvensen [λ] för alla de N sönderfallen som Nn till N, analogt Nn/N=λn/λ=20/100=0,2. Totala sönderfallet med alla sönderfallsgrupper summerar alltid enheten [här i förening med resten 0,8 som ger 0,2+0,8=1].

Webbreferenser

Webbreferenser till grundformen Nn/N=λn/λ

Referenserna på webben [Jan2012] som beskriver och framför allt klargör i tydliga och enkla termer den radioaktiva matematikens — också tydliga och i grunden — enkla elementära grund är ytterst knapphändiga, för att inte direkt säga obefintliga. Det enklaste är att säga att jag har FEL på den punkten.

Det enda klargörande i citatväg som hittills har upphittats ges från Prussin 2007, samt en delvis antydd, icke källrelaterad, mening från Wikipedia [WλJan2012].

— Relationsformen Nn/N=λn/λ är, här veterligt, den enda empiriskt relaterbara koppling som alls finns i association till de rent experimentellt observerbara ämneshalter som alls går att få fram vid radioaktiv mätning, och som just kopplar till olika nuklidgrupper med olika sönderfallstider, analogt multipla sönderfallstyper [Kombinerade sönderfallstyper]. Men inga allmänt etablerade tillgängliga källor verkar finnas som beskriver de observationerna i detalj, redovisar svårigheterna, och redogör för de olika möjliga tolkningssätten, eller ens omnämner deras observation [Andra summeringssätt].

— Avsaknaden av klara besked i ämnet står i anmärkningsvärd kontrast med den utomordentliga omfattningen (hela världen) av de praktiska intrumenttillämpningarna och deras beskrivningar och resultat [Webbreferenser — mer eller mindre urvattnat] och som webben verkar ha stor representation av, inte sällan utom direkt allmän insyn.

— Den kontrasten ger ytterligare skäl att ämnet som sådant, tydligen, är föremål för självsjunkning — långt under gränsen för någon acceptabel form som SKULLE kunna kallas naturvetenskap — till skillnad från naturSpekulation.

— Jämförelse mellan de olika, möjliga, tolkningssätten [29Cu64Exemplet] endast understryker helhetsbilden; ingen som helst allmänt etablerad ordning verkar finnas i ämnet.

Se även vidare nedan i Halveringstidens oberoende summeringsalgoritm — jämförande beskrivning som möjligen belyser en del av orsakerna till ovan uppmärksammade observationer.

Halveringstidens Oberoende Summeringsalgoritm — Se även grunden från Halveringssambandet

2012I1

INDIVIDSUMMERINGARNA i tH ENLIGT TNED

— som inte finns i MAC

TNED-teorin skiljer sig från MAC-teorin på flera avgörande punkter på grund av nuklidkoefficienten som inte finns i MAC-teorin;

— Främsta skillnaden: TNED-teorin baseras på härledbar fysikalisk dynamik, INTE på matematisk statistik. Se särskilt från Härledningen till halveringsTIDssambandet.

Genom att halveringstiden (tH) som begrepp redan från Härledningen OCKSÅ betyder/innefattar ett (1=ETT enda) individuellt sönderfallssteg — innefattat från 2 till 1=2/2 — kommer definitionen i TNED för ett helt radioaktivt ämnes sönderfall att innefatta också varje individs egen unika dynamik; summan av de individuella tH-värdena måste stämma med det uppmätta tH-värdet för hela ämnesgruppen. Nuklidkoefficienten [b=4πÑ] garanterar den individualiteten.

— Genom att radiokonstanten (λ=ln2/tH) avbildar hela det radioaktiva ämnets totala sönderfall genom procentuellt uppmätta andelar (då sådana ingår) för olika typnuklider gäller, tydligen både i TNED och MAC [‡], motsvarande procentuella uppdelningar (k=λn/λ) av respektive radiokonstanter (λn) på deras respektive nuklidgrupper (Nn/N=λn/λ) [‡] för hela ämnet enligt totala ämnessönderfallets aritmetiska enhetssumma

1 = λ₁/λ + λ₂/λ + λ₃/λ + …λ_N/λ ; .................... ämnets/preparatets totalt uppmätta radioaktivitet, grundform både i TNED och MAC

Respektive λn-värde kan inte observeras direkt, utan motsvaras av en experimentellt uppmätt delhalt av en viss sönderfallstyp i förhållande till hela mängdens sönderfall [‡]:

λ = λ₁ + λ₂ + λ₃ + …λ_N

Brytpunkten TNED-MAC:

— I MAC finns inte nuklidkoefficienten [b=4πÑ]; I TNED garanterar den att varje individuell nuklid kan ha principiellt unika egenvärden i det allmänna tH-sambandet. För att den individualiteten ska kunna bevaras i samtidig giltighet av hela preparatets totala halveringstid [tH], måste tydligen varje nuklids tH-bidrag också förhålla sig till hela ämnesgruppens alla ingående [N] radioaktiva nukliders bidrag i respekt till ovan nämnda radioaktiva deltermer.

— Det betyder att TNED antar ett summeringssätt som INTE kan förekomma i MAC-teorin, just på grund av nuklidkoefficientens garanterade tH-variationer och vilka variationer inte ingår i modern akademi. Jämför bl.a. HyperPhysicsCitatet.

— Summeringssättet i fråga enligt TNED är samma som att påstå — trivialt — att OM alla N radioaktiva nuklider har exakt samma tH-värde [1S=1S·N/N, mera utförligt nedan], har också hela preparatets totala halveringstid samma tH-värde som varje enskild nuklid genom att alla nuklider har samma radiokonstant λ[n]=λ/N med hela preparatets samlade λ=N[λ/N] via samma halveringstider enligt [vi återkommer upprepat till detta principled under beskrivningens gång för att klargöra sakinnehållet ur alla möjliga synvinklar]

t_H = (1S)(N[1/N]₁ + N[1/N]₂ + N[1/N]₃ + … + N[1/N]_N)/N = t_H = 1S ;

— Varje individs utträde ur gruppen (sönderfallet) bidrar följaktligen enligt TNED till hela ämnets sönderfall liknande TILLFÄLLET för individer (människor) i en sal att EFTER FRI VILJA gå ut ur lokalen utifrån egna förutsättningar, oberoende av direkta influenser från övriga — typ KÖER i väntan på pågående utträde för att själv kunna utträda. Dvs., varje individ bidrar genom ett »sant medelvärde för hela gruppen» eller »kö-oberoende summering» enligt typledet nedan: varje specifikt tH-värde [N=(1S)N] som tHn=N[λn/λ] (som ger λn=λ·tHn/N=λ·în)

tH-summeringen

t_H = t_H(N[λ₁/λ] + N[λ₂/λ] + N[λ₃/λ] + … + N[λ_N/λ])/N = t_H ................. aritmetiska medelvärdet med individernas gruppmedelvärden

= (t_H1 + t_H2 + t_H3 + … + t_HN)/N .......................................................... aritmetiska medelvärdet

Jämför MAC-teorin [ref. WIKIPEDIA Half-life, Decay by two or more processes, vidare nedan]: man använder — överprojicerar — giltigheten för hela preparatets alla nuklider λ=ln2/tH för att också »definiera» partiella radiokonstanterna enligt λn=ln2/tHn;

— Skulle den typen antas i TNED, leder den till den icke entydiga likheten λn = ln2/tHn = λ·tHn/N som ger λ = N(ln2)/(tHn)²; tHn är godtycklig och kan inte definiera en fast radiokonstant λ via en fast nuklid- eller nuklidgruppmängd N; likheten saknar mening, vidare nedan i huvudtexten.

— Resultatet i MAC blir att man istället för ovan tillämpar summeringstypen [citatkällor nedan] 1/tH = 1/tH1 + 1/tH2 + 1/tH3 + … + 1/tHn, vilket ger helt andra tH-värden jämfört med TNED.

— Summeringssättet [eng. harmonic mean] med inverterade summeringen tH = 1/[1/tH1 + 1/tH2 + 1/tH3 + … + 1/tHn] görs på TYP frekvenser som summeras i KÖ; FÖRST den, sedan den, sedan den … . Frekvenserna summeras efter KÖ, och ur deras summa antas sedan tH-värdet inverterat. I sönderfallsfysiken finns ingen sådan ordning OM individens sönderfallande, oberoende, frihet existerar, vilket är fallet i TNED; Det finns ingen köbildning i typen N[λn/λ], endast den bestämda andelen [λn/λ] av hela N-enheten.

— I TNED-fallet får varje nuklid istället sönderfalla närhelst den själv vill, inbegripet i typen N[λn/λ], enligt nuklidens allmänna bidrag till de N stycken grupperna eller nukliderna och utifrån en egen inre tH-konstant.

— Det betyder i TNED att radiokonstanten λ som partikulär värdeform λn saknar entydig koppling till en partikulär halveringstid: λn=ln2/tHn gäller inte. Det blir, tydligen, bara HELA preparatets radioaktivitet som kan tillämpas på HELA preparatets halveringstid: λ100%=ln2/tH100%; Partiella halveringstiderna [tHn] kräver med andra ord och tydligen, för bevarandet av tH-individualiteten som ovan, en särskild behandling.

— Därmed gäller inte samma matematiska ordning i TNED som i MAC — just på grund av den möjliga variationen mellan individernas tH-värden i allmänhet och de multipla sönderfallen [eng. multiple decays, decay modes, decay channels, decay routes, partial decay constants, m.fl.] i synnerhet.

— Eftersom, tydligen, saken inte kan avgöras experimentellt — Respektive λn-värde kan inte observeras direkt, utan motsvaras av en experimentellt uppmätt delhalt av en viss sönderfallstyp i förhållande till hela mängdens sönderfall [‡], se även i sönderfallets matematiska grundform — lämnas, tydligen, tolkningen öppen av de uppmätta värdena; Det behövs — uppenbarligen — någon [ännu ej i etablerade kretsar uppmärksammad] katalyserande faktor som kan skapa klarhet i frågan.

— Se speciellt namngivna artikelgrupper nedan [särskilt i WIKIPEDIA] som beskriver, speciellt, MAC-teorins tH-summeringsformer enligt

WIKIPEDIA Radioactive decay, Time constant and mean-life;

WIKIPEDIA Half-life, Decay by two or more processes;

WIKIPEDIA Exponential decay, Decay by two or more processes;

;

WIKIPEDIA Radioactive decay, Time constant and mean-life [2012-01-01]:

”Each atom ”lives” for a finite amount of time before it decays, and it may be shown that this mean lifetime is the arithmetic mean of all the atoms’ lifetimes, and that it is τ, which again is related to the decay constant as follows: τ = 1/λ”.

— Enligt TNED, som ovan, finns ingen praktisk innebörd i en sådan ALLMÄN form, eftersom varje enskild nuklid, enligt TNED, har sin individuella karaktär med ett specifikt tH-värde som inte är exakt lika som de övriga individernas [garanterat av den primära nuklidbildningen med de olika lokalernas neutronkvoter och därmed nuklidkoefficientens allmänna variation, enligt TNED], och därmed ett specifikt motsvarande τn-värde, tHn/ln2.

— MAC-formalian ovan med τ = 1/λ har alltså i TNED bara betydelse som ett allmänt matematiskt/numeriskt medelvärde för HELA det radioaktiva preparatets alla ingående nuklider tagna utan hänsyn till individuella variationer.

— Det betyder också, enligt TNED, att wikipediacitatets del ”may be shown” saknar fysikalisk representation: det finns ingen sådan fysik. Men visa gärna vad som menas, i detalj, så att ytterligare tillfälle ges att få understryka naturvetenskapen.

Speciellt i WIKIPEDIA Half-life, Decay by two or more processes, påstås

”For a proof of these formulas, see Decay by two or more processes” och som leder till

WIKIPEDIA Exponential decay, Decay by two or more processes, där ”proof”:et beskrivs

”Since τ = 1/λ, a combined τC can be given in terms of λs 1/ τC = λC = λ1 + λ2 = 1/τ1 + 1/τ2” — och så var det inte mera med det ”proof”:et.

— Dvs., wikipediaartikeln ger bara ett rent påstående, utan vidare beskrivning, grund, innehåll, förankring eller förklaring — därför att den förklarande grunden inte finns i MAC.

— Inget annat SÄTT finns, nämligen, i MAC än just DET sättet, eftersom tH-variabler inbördes mellan nukliderna inte ingår i MAC-teorin; MAC-sättet ovan utesluter dem också, konsekvent. Det är vad som kan utläsas direkt via TNED.

;

TNED MAC

———————————————————————————

t_H = (ln2)/λ ............................................ OK ; MACok

= (ln2)/(λ₁ + λ₂ + λ₃ + …λ_N) ............ OK ; MACok

λ_n = (ln2)/t_Hn .......................................... notOK ; MACok

λ_100% = (ln2)/t_H100% ..................................... OK ; MACok

λ_n = λt_Hn/N ............................................. OK ; inte i MAC

t_Hn = (ln2)/λ_n .......................................... notOK ; MACok

t_H100% = (ln2)/λ_100% ..................................... OK ; MACok

t_Hn = Nλ_n/λ ............................................. OK ; inte i MAC

RELATERAD FYSIK SOM OVAN: t_Hn bildar GRUNDFORMEN från sönderfallets matematiska grundform som tH-summeringens enda entydiga relationsfaktor, med villkoret inkluderat för variabla tH genom nuklidkoefficienten [b=4πÑ], men finns inte i MAC. Därav de i uppställningen ovan särskilt gjorda anmärkningarna »MACok» resp. »inte i MAC» för översiktens del. Se utförligt från Halveringstidens Oberoende Summeringsalgoritm.

t_Hn representerar därmed i TNED definitionen på partiella halveringstiden i partiella radioaktiviteten [λn] genom andelen uppmätta sönderfallsprodukter via N distinkt skilda sönderfallstyper [alternativt enskilda nuklidsönderfall] för hela ämnets radioaktivitet [λ]. Se särskilt sönderfallets matematiska grundform.

; Procentuella andelen av varje nuklids eget bidrag, men här explicit utan aspekter på sönderfallets tillfälle, beror av hela nuklidmängden N i hela ämnet (preparatet) — så att, i princip, varje enskild radioaktiv nuklid kan ha sitt särskilda, specifika, halveringstidsvärde (tH), och därmed individens specifika radiokonstant (λn≠ln2/tHn; λ100%=ln2/tH100%) enligt ovanstående summeringsalgoritm.

Jämförande likheter

— Notera (således, noga) det oberoende summeringsvillkoret:

— Genom oberoende tH-summeringen definieras entydigt bestämt [(1S)N=N]

tHn = N[λn/λ] som ger λn = λ·tHn/N = λ·în; partiella radiokonstanten (λn) avspeglar partiella medellivet;

— Och därmed λn≠ln2/tHn; Däremot gäller på vanligt sätt för hela ämnet λ100%=ln2/tH100%.

— Skulle, nämligen, sambandet λn=ln2/tHn gälla, skulle det, tydligen, också gälla att

λn = ln2/tHn = λ·tHn/N ;

λ = N(ln2)/(tHn)² ;

Det är inte rimligt att radiokonstanten (λ) för hela det radioaktiva ämnet återfaller på någon nuklids godtyckligt valda halveringstid (tHn): likheten är inte entydig. Därmed finns heller ingen relevans i den partiella sambandsformen λn=ln2/tHn. Dvs.;

— Radiokonstanten som partikulär värdeform (λn) har tydligen ingen entydig koppling till en motsvarande partikulär halveringstid (tHn) OM också halveringstidens oberoende summering (HOS) gäller: Radiokonstantens tH-delar gäller bara hela ämnet λ100%=ln2/tH100%. Inte delar.

Eller rättare sagt: Radiokonstanten som partikulär värdeform (λn) är inte självständigt oberoende av nuklidgruppernas antal (N) och totala sönderfallsfrekvensen (λ):

— Titta på sambandsformen för halveringstiden [tH] för HELA det radioaktiva sönderfallet och som gäller generellt i både TNED och MAC:

(1) t_H = ln2/λ

Sambandsformen beror bara av en enda enhet (1) för HELA det totala sönderfallet. Det finns inga delar att relatera.

— Titta sedan på »motsvarande» för en förmodad DEL av den radioaktiva besättningen:

(2) t_Hn = ln2/λ_n

— VAR finns relationen som bestämmer den aktuella n-delen? Jag ser ingen. NÅGON YTTERLIGARE faktor måste finnas med. Vi finner också en sådan — om vi ser till den alternativa skrivningen för DELen — från tH-summeringen och sönderfallets matematiska grundform Nn/N=λn/λ —

(3) t_Hn = N[λ_n/λ] ; N_fetstil=(1S)N

(4) λ_n = λt_Hn/N ;

DELen beror av den mängdfaktor [N] som särskiljer den obetingade enheten [1] från dess uppdelning i N olika, distinkt skilda sönderfallsgrupper. Och det är klart att en sådan indelning är osynlig för en obetingad ekvivalent av typen i (2) ovan; En relationsfaktor MÅSTE existera, och den definieras av förhållandet mellan den uppmätta delens andel [Nn] i förhållande till hela sönderfallet [N] via typformen Nn/N=λn/λ, vilket därmed ger en bestämd identitet också för de motsvarande halveringstiderna. Med andra ord:

— Sambandet i (2) kan bara gälla entydigt för HELA sönderfallet i formen av sambandet i (1), N=1, medan sambandet i (3) är det entydiga sambandet för sönderfallets delar, N>1.

— Jämför ENHETSFALLET med alla N nuklider på exakt samma tH=1S=N[λn/λ] med varje motsvarande individuellt associerad sönderfallskonstant λn lika med λn/λ=1/N och som summerar exakt samma tH=1S för summan av alla enskilda nukliders bidrag enligt

t_H = (1S)(N[1/N]₁ + N[1/N]₂ + N[1/N]₃ + … + N[1/N]_N)/N = t_H = 1S ;

— Med samma utgångspunkter men i MAC-teorins anda av inverterade summeringen

t_H = 1/[1/tH1 + 1/tH2 + 1/tH3 + … + 1/tHn]

ges tydligen felaktigt

= 1/[1/1S + 1/1S + 1/1S + … + 1/1S]

= 1/[1 + 1 + 1 + … + 1]Hz

= t_H → 0 S med växande N

— Exemplet visar, särskilt, att MAC-teorins summeringsalgoritm, [aritmetiskt] inverterade summeringen ovan [eng. harmonic mean] inte kan användas för att beskriva grundfallet med alla enskilda nukliders individuella bidrag till enheten [1]. I vidare mening, och således, inte heller då den enskilda nukliden, verkligen, skiljer sig i tH-värde från varje annan, marginellt eller radikalt.

— Vad innebär det ovan påstådda, enligt TNED, för det vi kan läsa i ämnet på webben från etablerade källor?

— För experimentellt uppmätta detaljer — som vanligt — ingenting utöver det som redan är känt.

— Det är, och förblir så, att TNED och experimentalfysiken [se särskilt i Atomvikterna] ska vara samma, eller i det närmaste samma, så nära man alls kan komma. Annars är hela framställningen i UNIVERSUMS HISTORIA, den här framställningen och alla andra i den domänen, komplett värdelöst skräp.

— Däremot för uppgifter om specifika halveringstider som kommer från MAC-teorins inverterade summeringsalgoritmer [‡] — MAC-tH-värden i samband med multipla sönderfall — råder milt sagt stränga olikheter mellan TNED och MAC. Se särskilt sammanställt illustrerat punktvärdediagramexempel i 29Cu-64-exemplet.

— De tydligt exponerade [våldsamt stora] skillnaderna verkar helt sakna experimentella förutsättningar för avgörande, eftersom de enskilda sönderfallskonstanterna bara kan bestämmas ur de enskilt observerade, procentuellt uppmätta ämneshalternas andelar av hela preparatets sönderfall. Se särskilt i Citat. Webbkällor — allmänt tillgängliga — som har uppmärksammat, och kan klargöra, problemet har eftersökts men inte påträffats. Det verkar vanvettigt, men är de facto det enda som framkommit in till skrivande stund [2Jan2012].

— Sönderfallet kommer alltså att bero av summan av de enskilda individernas aktiviteter. Aktivitetsbegreppet [ξ_N=N(ln2/t_H)] betyder den aktuella sönderfallsfrekvensen för antalet (N) radioaktiva nuklider; sönderfallet sker genom radio- eller sönderfallskonstanten (λ=ln2/tH) — aktiviteten (ξ, xsi) dividerat med aktuella antalet radioaktiva nuklider N.

Komprimerat

NUKLIDKOEFFICIENTEN [b=4πÑ] garanterar: Halveringstiden (tH) i TNED gäller för hela den radioaktiva nuklidgruppen (N) med avseende på varje enskild nuklidindivids (i huvudsak) enskilda halveringstid (tH[Nλ/λ_n]), oberoende av de övriga individernas sönderfallstillfällen i gruppen, enligt (enkla jämförande exempel längre ner)

t_H = t_H( _n=1→N∑ [Nλ/λ_n])/N

= t_H( Nλ/λ₁ + Nλ/λ₂ + Nλ/λ₃ + … + Nλ/λ_N)/N

= t_H( λ/λ₁ + λ/λ₂ + λ/λ₃ + … + λ/λ_N)

= t_H( 1)

med sönderfallsfördelningen (λ/λ_n) — den procentuellt uppmätta sönderfallsmängden för en viss nuklid, om alls någon särskild — för varje nuklid i totala sönderfallet (λ=ln2/t_H) enligt sönderfallskonstanten (eng. decay constant)

λ = λ₁ + λ₁ + λ₁ + …λ_N

— Det betyder att varje enskild nuklid INTE behöver vänta på, eller på annat sätt ta hänsyn till tillfället då någon annan individ i gruppen sönderfaller, utan alla agerar utifrån sina individuella förutsättningar.

— I modern akademi tillämpar man också LambdaSummaformen närmast ovan — men INTE den individuellt oberoende medelvärdessummeringen för halveringstiderna (tH).

I MAC används istället en inverterad summering via Lambdafaktorn (λ, konv. sönderfallskonstanten) enligt (29Cu64-exemplet)

t_H = ln2/λ

= ln2/(λ₁ + λ₂ + λ₃ + … + λ_n)

= ln2/(ln2/t_H1 + ln2/t_H2 + ln2/t_H3 + … + ln2/t_Hn)

= 1/(1/t_H1 + 1/t_H2 + 1/t_H3 + … + 1/t_Hn)

EXEMPEL MAC — tH = 1; λ = 1 = 0,1 + 0,2 + 0,7 = λ₁ + λ₂ + λ₃:

tH = ln2 ;

tH = ln2/(λ₁ + λ₂ + λ₃)

= ln2(ln2/0,1 + ln2/0,2 + ln2/0,7)^–1

= ln2(1/0,14 + 1/0,29 + 1/1,01)^–1;

= ln2(6,93 + 3,47 + 0,99)^–1

= (1/0,1 + 1/0,2 + 1/0,7)^–1

= 0,0608695

≠ ln2

— Den inverterade summeringen betyder samma som att sönderfallen, de enskilda individuella frekvenserna (1/tH), väntar på varandra i KÖ: individuellt oberoende saknas. Därmed summerar heller inte de partiella halveringstiderna (tH_n=ln2/λ_n) den totala halveringstiden (tH=ln2/λ); sammanhanget framstår helt ologiskt. Ovanstående typ tillämpas i MAC. Se från 29Cu64-exemplet.

;

EXEMPEL TNED — tH = 1; λ = 1 = 0,1 + 0,2 + 0,7 = λ₁ + λ₂ + λ₃: N = 3;

tH = ln2

= tH(0,1N + 0,2N + 0,7N)/N

= tH(0,3 + 0,6 + 2,1)/N

= tH(0,1 + 0,2 + 0,7)

= tH

— Den oberoende medelsummeringen respekterar de enskilda individernas egna sönderfallstakter med hela sönderfallet som medelvärdessumman av alla individers enskilda bidrag; sammanhanget framstår helt logiskt — men tillämpas INTE i modern akademi.

Det är klart att bägge de exemplifierade sambandstyperna inte kan gälla samtidigt: någon av dem ger, tvunget, direkt felaktiga resultat.

— Det förefaller uppenbart att det bara är den oberoende summeringen — sanna medelvärdet av individernas bidrag — som är den naturliga, det rätta sättet.

— Varför inte den individoberoende summeringen i MAC?

Anledningen — som det får förstås — varför MAC-teorin inte KAN använda den individuellt oberoende medelvärdessummeringen:

— Nuklidkoefficienten [b=4πÑ] i TNED: Kriteriet på individuell variation.

— MAC-teorin har ingen sådan teori, ingen sådan komponent:

individuella variationer i halveringstider (tH) ingår inte i den moderna akademins teorier om radioaktiva sönderfallets fysik [‡].

— Därför — såvitt korrekt uppfattat — måste MAC-teorin använda en summeringsalgoritm som är ensidigt bunden till sönderfallskonstanten och dess fördelningsintervall, som ovan med

λ_n = ln2/t_Hn

enligt

t_H = ln2/(λ₁ + λ₂ + λ₃ + … + λ_n).

= ln2/(ln2/t_H1 + ln2/t_H2 + ln2/t_H3 + … + ln2/t_Hn)

= 1/(1/t_H1 + 1/t_H2 + 1/t_H3 + … + 1/t_Hn)

— Saken kan inte, heller, avgöras experimentellt eftersom det enda som syns, då olika nuklidgrupper framträder, är just de olika procentuella delarna av totala sönderfallet (λ).

— Se särskilt citat i Totala sönderfallskonstanten.

MAC-teorin måste alltså, likväl på ett annat sätt (multipla sönderfallstyper typ BetaEC och BetaPlus m.fl.), erkänna »variationer i halveringstid». Men då dessa (enligt MAC-teorin) bara berör explicit olika sönderfallstyper behöver man heller inte bry sig om de rena, inre, individfallen (nuklider av »exakt samma typ») men som framkommer naturligt i TNED-härledningen till tH-sambandet [‡], just via nuklidkoefficienten, och därmed individvariationerna av princip.

Jämför ett ENHETSEXEMPEL:

— Av 100 individuella radioaktiva nuklider av bestämd typ (masstal A, kärnladdning Z), varje nuklid med idealt exakt samma halveringstidsvärde (tH(1/N)N), och sönderfallskonstanten (λ) fördelad exakt lika med λ/100 på alla N=100 individer,

ges ekvivalent korrekt resultat

t_H = t_H( _n=1→100∑ [100λ/λ_n])/100

= t_H( 100λ/λ₁ + 100λ/λ₂ + 100λ/λ₃ + … + 100λ/λ_N)/N

= t_H( λ/λ₁ + λ/λ₂ + λ/λ₃ + … + λ/λ_N)

= t_H( 1)

I motsvarande MAC-fall skulle resultatet tydligen bli

t_H = ln2(ln2/0,01 + ln2/0,01 + ln2/0,01 + …)^–1

= (1/0,01 + 1/0,01 + 1/0,01 + …)^–1

= (100 + 100 + 100 + …)^–1

= 1/(100·100 = 10 000)

= 0,0001

Detta sistnämnda resultat går inte att förankra i någon begriplig, sammanhängande, logik.

MAC approximerar TNED

Hur MAC-teorins detaljer kopplar till TNED generellt

Om Fermis gyllene regel och halveringstiderna generellt

FERMIS GYLLENE REGEL — kvantmekanisk statistik i modern akademi

λ_if = (2π/ħ)| M_if |² ρ_f

Se utförligt i HYPERPHYSICS Fermi’s Golden Rule, Fermi Theory of Beta Decay [2012-01-03]

http://hyperphysics.phy-astr.gsu.edu/hbase/quantum/fermi2.html

;

”The transition probability λ is also called the decay probability and is related to the mean lifetime τ of the state by λ = 1/τ. The general form of Fermi's golden rule can apply to atomic transitions, nuclear decay, scattering ... a large variety of physical transitions.”.

Notera att FERMIS GYLLENE REGEL innefattar matematisk statistik vilket område är helt orepresenterat i UNIVERSUMS HISTORIA och därmed i tillhörande presentation av TNED: Den relaterade fysikens härledningar till kärnfysikens detaljer, samt det som följer av dessa, använder inga statistiska begrepp.

Sönderfallskonstanten (eng. decay constant, konv. λ=ln2/t_H) har samma innebörd som ovan för lambda (λ) i den s.k. Fermis gyllene regel (FGR, från 1934).

— Vi kan (från HyperPhysicskällan och den redan välkända halveringstiden t_H=ln2/λ) se HUR FGR kopplar till TNED speciellt via betasönderfallens halveringstider genom att studera den ovan angivna generella sambandsformen för FGR i jämförelse med den strukturform som ges via TNED-teorin, figuren nedan.

Grafdelarna ovan från jämförelsen mellan Alfa och Beta i TNED-beskrivningen av Betasönderfallande nuklider. Övre blå kurvan, tH-universalens betaekvivalent i TNED. Undre röda kurvan, MAC-teorins motsvarande, här generaliserade, funktion benämnd Fermis gyllene regel.

— Som redan påpekats i Allmänna Koefficientsambandet, leder MAC-teorins kvantmekaniska statistik för alfasönderfallens del till TNED-sambandet för halveringstiden tH (‡) via APPROXIMATIONER (Se särskilt Citat).

— Eftersom TNED-teorins tH-samband också gäller för betasönderfallen (och alla andra atomkärnrelaterade sönderfall), se utförligt från Nuklidfaktorn i betasönderfallet, finns på motsvarande sätt också en koppling (via approximationer) till MAC-teorins motsvarande FGR-metod. Vi kan se den kopplingen, tydligt, i de bägge ovan högra avbildade jämförande funktionsgraferna; TNED(blå, överst) och FGR(röd, underst) med den sistnämndas grundform (1/x²) justerad på 10log-funktionens form för jämförelse, samt halverad för närmast direkt matchning.

— Som vi ser, ligger funktionsformerna helt nära varandra.

— TEORIERNA är dock så väsensskilda som man alls kan tänka sig: det finns ingen som helst gemensam beröringspunkt (utöver 0123456789). Helt rent.

— Medan FGR-metodens teori är så abstrakt som det alls överhuvudtaget går,

garanterat förbehållet en så snäv grupp individer — tydligen också helt oförmögna att dela med sig av den förmodade insikten till resten av mänskligheten på något begripligt språk —

att begreppet naturvetenskap för den delen förefaller tveksamt,

ger TNED-teorin en SYNBARLIGT detaljerad, exakt och precis genomgång av kärnfysikens alla väsentliga funktioner på rent praktiskt dynamisk, logisk och vardagligt begriplig grund. Se utförligt från Atomkärnans härledning, om ej redan bekant.

TNED, relaterad fysik och matematik, innehåller ingen abstraktion, eller ska i varje fall inte göra det. Varje detalj ska framgå ur och vara helt återförbar på grundläggande, enkla och elementära naturliga funktioner som kan ses, studeras och begrundas av varje tänkande individ, utan särskilda meriter: Inga institutionella överbyggnader får förekomma.

— I Klartext: REDAN genom att vara född, ÄR du redan registrerad och därmed behörig att ta del av allt som rör naturvetenskapen. Du ska INTE behöva fylla i särskilda formulär för det, INTE behöva uppge NAMN, STATUS, STÄLLNING, BEFATTNING, ADRESS eller annat sådant förnedrande utlämnande i privatlivet — webben innehåller i en del fall rena skräckexempel. Möter du sådana Portaler: avstå. Jag gör det. De är UPPENBARLIGEN INTE seriösa i ämnet KUNSKAP. Men det är bara min mening.

Inledning med kort sammanfattning av Universums Historia enligt TNED

— Se särskilt Universums kritiska täthet som klargör K-cellens fysik i TNED genom PLANCKEKVIVALENTERNA som raderar relativitetsteorins (ända från 1905 uppenbart) felaktiga påståenden i fysiken och förklarar — i relaterbara, fullt begripliga termer med r-teorin innefattad som en PRIMITIV anordning — hela komplexets matematisk-fysikaliska formelapparat i detalj. Se särskilt jämförande exempel i EXPERIMENTELLA BEKRÄFTELSER. Speciellt Atomkärnans härledning med Atomvikterna genom (upptäckten av) Neutronkvadraten (TNED) bildar sedan hela den rent praktiskt konkret påvisbara grundvalen för Universums Historia — enligt TNED.

TNED:

Radiofysikens grunder

K-cellens kontraktion, efter expansionens avstannande och återvändande [Se Universums kritiska täthet], medför i gravitationens försorg [Se Ljusets gravitella beroende] att huvuddelen av K-cellens materiekropp kommer att befinna sig i elektromagnetiskt (förk. em) nedsläckt tillstånd: ingen em-aktivitet. Kärnreaktionslagen visar, genom omvändning [Se Hur K-cellen återvinns], att ett sådant tillstånd också kan förstås som en omvändning av fusionsbildningar: atomerna förlorar sina bindningar, och sönderdelas [via elektroninfångning] ner till grundkomponenten NEUTRONEN, i TNED samma som Planckringen. K-cellen i det läget kallas i TNED (naturligt) ett neutronkallplasma.

Genom att atomkärnan heller inte kan komprimeras [Se Atomkärnans inkompressibilitet], slutar K-cellens gravitella kontraktion med att huvudmassan i formen av de återvunna neutronerna klonkar ihop på hela den sammanlagda gravitella kontraktionsfasens rörelsemängd. Som visas i K-cellens detonation, blir resultatet oundvikligt: K-cellen detonerar — återstudsar — med exakt samma kraft som i stoppögonblicket. Därmed inleds, återigen, en ny expansionsfas [Se från Stjärnhopar och Galaxbildningar Del 1].

Energilagen, med sambandet mellan massa och energi, grundlägger hela verkningssättet genom grunden att energi varken kan skapas eller förintas utan måste förutsättas. Därmed massans yttersta ursprung: då energin varken saknar upphov eller slut, gör inte massan det heller.

Allmänna tillståndslagen visar energiräkningen för hela verkningssättet, med den, enligt energilagen nödvändiga c0-kroppen med NEUTRONEN — Plancks konstant h=m[neutronmassan]c[toppdivergensen]r[tyngdcirkelradien] — som energins/massans eviga, oskapade, upphovslösa masselement. Verkningssättet mellan K-cellen och c0-kroppen är att c0-kroppen förser [kontraherar, ytterst långsamt] K-cellen med neutronelement för att kompensera exakt den mängd som K-cellen förbränner via ljus och värme [Solar, Stjärnor] under varje expansionfas. Gravitationen säkerställer att endast ett inre centrum av c0-kroppen alltid är (pulserande) aktivt: K-cellens innersta kärna.

Strängen av kroppar som avdelas i sin tur från K-cellens större J-kroppar är alla av neutronkallplasmats maximala täthet [Se Maximala neutrontätheten 1,82 T17 KG/M³]. När kropparna avdelas — växande avstånd mellan kropparna betyder lokalt avtagande gravitation — ändras samtidigt det gravitella förhållandet; K-cellens allmänna Nolldivergenszon [gravitella gränsen för c=0] flyttas utåt med expansionen (med konstant hastighet v=c0 under hela K-cellens expansion). Då nollzonen passerar de expanderande kropparna, genomgår dessa divergenständning: c>0. Då den lokala divergensen (ljushastighetens gravitellt punktlokala värde, se även i DEEP) överstiger noll, kan neutronsönderfallet börja (pågår normalt 10-14 minuter). Därmed inleds (början till) fusionsfasen med bildningen av fusionsringar mellan de maximalt tätt liggande neutronkärnorna. Neutroner förenas inte. Himlakroppens innersta del kommer att sönderdelas (från neutroner till vätekärnor) först eftersom divergensen (c) i den lokala g-kroppens centrum alltid är som störst i mitten, där tar g-krafterna ut varandra: Maximal elektro/magnetisk/mekanisk kraftverkan.

(Sönderfallet i centrum sker från neutroner till Väteatomer; Väteatomernas elektronmassor kan förstås fungera på samma sätt som i fallet med Solfysiken i TNED, de drivs utåt av ett kärninduktivt neutrinostrålningstryck, och kvarlämnar rena protonkärnor i centrum).

Neutronkvoterna

I TNED indelas J-kroppen i motsvarande olika regioner efter motsvarande s.k. neutronkvot — sättet som en viss nuklidbildning kan genomföras på med hänsyn till antalet ingående neutroner i en viss fusionsring. En och samma nuklid kan (nämligen) bildas via olika neutronkvoter, och därmed på olika avstånd från centrum i himlakroppen. Se utförligt från Grundämnesbildningen. Från det att den innersta delen neutronsönderfallit »färdigt», och därmed fusionsfasen inleds — de tätt liggande frilagda protonkärnorna (med ev. kvarvarande neutroner) börjar förenas spontant eftersom de redan ligger innanför varandras nuklidbarriärer redan från ruta ett, se från Nuklidbarriären — och som i allmänhet betyder noll neutronförekomst i centrum, kommer den J-kroppen helt naturligt (efter vissa mellanspel) att detonera med stor kraft. Detonationen generellt för J-kropparna kan alltså förstås ske på liknande sätt som för hela K-cellen, fast i mindre skala — men fortfarande med närmast enorma, kortvariga, energiutvecklingar i samband med fusionsbildningarna [Se Grundämnesbildningens två basgrupper]. Grundämnesfördelningen PRIMÄRT blir därmed given för den himlakroppen med hänsyn till just neutronkvoten — samt en faktor nuklidseparation. Nuklidseparationen sammanhänger med en balans mellan inåttryckande g-kraft och uttåtdrivande Coulombkraft och som naturligt sammanhänger med kroppens primära massa. I TNED indelas alla himlakroppar efter den fysiska kropp med massan 6,80016 T24 KG som uppvisar exakt balans mellan krafterna inåt-utåt och som här kallas fusionsgränsmassan (Se Jordens andra ekvation). Det är den typkropp som kommer att uppvisa maximal rikedom på alla möjliga grundämnen då alla andra uppvisar antingen utpräglade gaskroppar eller stenkroppar (neutronkvoternas olika förskjutning mot olika extremlägen), med respektive motsvarande stjärnkroppar eller planetkroppar. Se Grundämnesfördelningen.

Kopplingen till radiofysiken

Ur ovanstående primära grundämnesbildning framgår också grundvalen för nuklidkoefficienten (b=4πÑ) i TNED-härledningen till halveringstidssambandet [‡] som antas gälla för alla radioaktiva atomer.

— Eftersom elektriska kraftlagen [Se från Härledningen] innefattar divergensen (c) i elektriska konstanten,

ε₀ = 1/R₀c₀ = 1/Rc = 1/2Rc_z

och därmed via potentialbarriärens energizon [c(z)] — stället där den elektriska laddningen av princip TAS av yttre elektriska fält, i försorg av ljusets g-beroende, och vars praktiska tillämpning exemplifieras i Härledningen, se Exempelreferens Spektrum — finns ingen möjlighet att undkomma också gravitationens inverkan på just b‑koefficienten I NUKLIDENS BILDNINGSTILLFÄLLE, speciellt den radioaktiva nukliden i denna presentation:

— En och samma nuklid har, tydligen enligt TNED, viss förutsättning för att KUNNA uppvisa en viss intern variation — som MÖJLIGEN kan koppla till nuklidkoefficienten (b=4πÑ). Variationen i b-värde skulle därmed visa sig (enbart vid tillfället för det radioaktiva sönderfallets avdelande av nuklidmassa, partiklar, från moderkärnan) mellan den nuklidtypens olika atomindivider och som därmed, via helt marginella differenser, SKULLE kunna uppvisa motsvarande marginella skillnader i halveringstider, se tH-sambandet. Variationerna skulle därmed förstås gälla mellan gruppens individer (och som i princip därför bara kan kontrolleras genom att mäta på enskilda atomer, vilket f.n. inte är tekniskt möjligt).

PROBLEM: Jordens ålder

— Därmed finns, enligt TNED, en viss, helt säker, teoretisk grund för den praktiska möjligheten att halveringstiderna (tH) är primärt lokalt beroende av sina primära bildningsregioner via b-faktorn; Uranbildning i Jordlokalens referens skulle därmed INTE vara densamma i b-koefficientens ljus som MELLAN himlakropparna, t.ex. i asteroidbältet [‡] mellan Mars-Jupiter, (det allmänt antagna) ursprunget till många av meteoriterna vars ämnessammansättning f.ö. används för »bestämning av Jordens ålder».

— Meteoriternas andel radioaktiva ämnen [Se Allmänt om åldersbestämning via meteoriter] bör, enligt genomgången ovan och såvitt korrekt naturgrundad, också uppvisa delvis andra sönderfallstider relativt de som gäller för Jordkroppens besättningar.

— Notera dock (noga) att inga som helst avgörande argument ännu finns för att avgöra någonting i frågan om speciellt meteoriterna och deras ursprung: ämnet i det avseendet uppvisar (ännu) föga mer än ren (kaotisk) spekulation, trevande utkast, och på sin höjd spännande teorier. Se även nedan i Meteoritfrågan.

— Notera att differenserna som krävs är (ytterst) marginella för att i slutänden uppvisa mer eller mindre dramatiska skillnader i halveringstider. Se Beräkningsexemplet för Uran-238.

— ENDA ANLEDNINGEN till intresset i denna presentation för dessa b-koefficientens möjligheter är det (mycket) starka argumentet i ämnet Jordens ålder som ges av Månens recession: den enda mekaniska urklocka vi känner. Räknas den baklänges, stämmer den så nära perfekt man alls kan önska med TNED-teorin för Solsystemets bildning. Med den nutida forskningens TEORETISKA FÖRUTSÄTTNINGAR i användning av Meteoriterna för dateringen [Meteoriternas ursprung], ges dock bara (grovt räknat) utrymme för Månen att stanna på halva nuvarande avståndet Jorden-Månen i baklängesräkningen.

— Notera också: Det finns ingen som helst anledning att betvivla de många samstämmiga, etablerade mätningar som gjorts [fram tills nu Dec2011] för räkningen på Jordens ålder och på bas av materialkännedomen med Jordkroppen som grund, allmänt ca 4,5 T9 [miljarder] år [Jordens ålder enligt MAC].

— Den uppgiften gäller speciellt med referens till användningen av olika meteoritmaterial.

— Det intressanta med dessa mätningar ÄR just deras (överväldigande) samstämmighet. Kan man inte påvisa ATT radioaktiviteten i ämnena SKILJER sig mellan olika rymdavsnitt, eller mellan olika uppehållsorter, vilket är vad TNED-teorin antyder som ovan i himlakroppar och mellan dessa — har NÄMLIGEN också TNED-teorin spelat ut sin roll, helt, och har ingen som helst substans. Inte här. Inte någonstans.

Meteoritfrågan

— Frågan om Jordens ålder med hjälp av data från meteoriterna kan därmed, enligt TNED, helt och hållet återföras på (den ännu generellt obesvarade) frågan om giltigheten för halveringstidssambandet med avseende på nuklider från olika bildningslokaler (Jenkinsgruppen Jun2011).

— Eftersom meteoritdateringen i vilket fall enbart tycks baseras på en allmän uppgift om en viss radioaktiv nuklids halveringstid

[Se Allmänt om åldersbestämning via meteoriter på webben] med referens till Jordlokalens nuklidbanker (man tycks inte mäta radioaktiviteten explicit hos meteoriter i samband med meteoritens åldersbestämning, uppgifter på den detaljen har eftersökts men inte påträffats),

kan hela sakfrågan heller (här veterligt) inte avgöras på någon annan detalj än just halveringstiden. Se Beräkningsexemplet för Uran-238, vilket ger en viss bild av de svårigheter man har att brottas med om uppgiften gäller att genomföra en mera precisionsbaserad mätning speciellt på Uran 238 — för att därmed kunna avgöra frågan.

Halveringstidssambandet

Impulsbegreppet (p=mv)

— generellt i TNED med avseende på atomkärnans tyngdcirkelradie [r i Planckringen h=mcr] — tillsammans med en allmän sönderfallskraft (F=ma) och ett allmänt begrepp halveringstid av mera elementär natur —

leder i Härledningen till den relaterade fysikens samband för halveringstiden [Se Slutformen]

(ln2)/t_H = Ae^–B/p halveringsTIDssambandet

med enhetskoefficienten A=1/1S. Med rörelsemängdens ekvivalent p²=m²v²=2mE via rörelseenergin Ekin=mv²/2 ges det likvärdiga sambandet för halveringstiden i TNED enligt

t_H = 1S(ln2)e^beZ/√2mE halveringsTIDssambandet

med b-termen som den avgörande nuklidkoefficienten [b=4πÑ], nyligen omnämnd ovan (Kopplingen till radiofysiken).

— Sambandsformen är (exakt) densamma som anges i etablerad litteratur i formen Geiger-Nuttalls samband — den ursprungligen empiriska sambandsform (från 1911) som kunde förklara de experimentella resultaten, här explicit förtydligat på förekommande citerad form

λ = Ae^–B/√E, enligt Citat, med lambda λ (eng. decay constant, sv. sönderfallskonstanten) lika med ln2/tH.

— Men det som påstås i etablerad litteratur vara ”The Theoretical version of the Geiger-Nuttall law” visar sig i själva verket vara resultatet av en APPROXIMATION, ”as a good approximation”, [Se citatdelar i Allmänna Koefficientformen] vars rent matematiska grund härrör från en ”rewriting”, ”Rewriting √b = ...”, av ett kvantmekaniskt — statistiskt — resonemang [från George Gamow 1928] — således helt utan varje form av beröring med TNED, sambandet ovan.

;

— Utan att (nu) säga mera i den saken:

DET påminner om exemplet med de experimentella mätningarna av Ljushastigheten i strömmande vatten (Fizeaus experiment): experimentellt (Fresnels ekvation, 1818) samma resultat som enligt härledningen baserad på relaterad fysik — och »samma som Einsteins matematik» OM denna APPROXIMERAS (man utelämnar vissa detaljer för att åstadkomma vissa förenklingar). Utdraget nedan från slutet i TNED-beskrivningen av Fizeaus experiment:

Den relativistiska delen i saken visar således snarare, eller möjligen »mera», ett laborativt (algebraiskt uteslutande) sammanträffande på föregivna uttryck: relativitetsteorin har, egentligen, inte mycket att göra med experimentet av Fizeau.

— TNED har ingen som helst samhörighet med kärnfysikbaserad statistisk kvantmekanik.

— I TNED finns inte den avdelade kärnformen till FÖRE avdelandet, på precis alldeles samma sätt som att den avdelade vattendroppen ur modervolymen heller inte existerar som en fristående form inuti modervolymen, och som, enligt MAC-teorins kärnfysikgrundade statistiska kvantmekanik, söker rymma ur modervolymen. Det finns ingenting sådant i TNED. Skippar man approximationerna och håller sig till den relaterbara fysiken, är det alltså, tydligen, TNED som gäller.

— Atomkärnan är enligt TNED en massans fundamentalform [Se även i PASTOM], helt utan beståndsdelar, och som likt enheten (3) kan uttryckas ekvivalent på delsummorna 3=1+1+1, med vidare.

— TNED-teorin för halveringssambandet innehåller inga approximationer, och heller ingen sannolikhet, och heller ingen statistisk matematik överhuvudtaget.

— Se även till jämförelse särskilda citatdelar i Allmänna Koefficientformen där direkt jämförelse görs mellan MAC och TNED i anledning av sambandet för halveringstiden (tH) och frågan om det sambandets rent matematiskt härledande grunder.

Resultat i Jämförelse TeoriPraktik TNED/MAC

Ytterst nedslående för MAC.

— Strävan att — på bas av allmänt tillgänga webbkällor, och endast sådana så att läsaren själv ges en chans att avgöra — få fram precisa jämförande resultat med referens till MAC-teorin för radiofysikens matematik, har här uppvisat ett »virrvarr av uppgifter» (icke preciserade referenser) och data med en gemensam nämnare: avsaknad av precision [‡]. Precisionen i de MAC-presenterade exempel som här framkommit ligger (fortfarande) så långt ifrån de praktiskt, experimentellt uppmätta halveringstiderna, att varje precis användning av teorins värden självutesluts.

— I TNED bestämmer, som omnämndes ovan, neutronkvoten en »modul» för den radioaktiva individens halveringstid. Genom att varje nuklid kan bildas på flera olika sätt via olika netronkvoter, finns därmed (möjligen, vilket vi inte riktigt vet här än) också något olika betingelser för nuklidens halveringstid (också tillsammans med bildningslokalens primära neutrinoenergigenomströmning).

— I TNED betyder det i slutänden en FRAGMENTERING (Se Fragmenteringsargumentet); nukliderna blandas under förhistorien, mellan och inuti i himlakropparna med ådersystem av särskilda mineralstrukturer, och sedan vet ingen varifrån en viss atomindivid, i den nuklidtypen, kom ifrån. Med andra ord: Det blir enligt TNED också omöjligt att EXAKT bestämma någon halveringstid, eftersom nuklidkoefficienten (b i halveringstidssambandet) är praktiskt omöjlig att spåra och därför bara kan ge ett medelvärde — en grov orientering — för den aktuella nuklidgruppen NU.

— I andra ord: Enligt TNED existerar ingen exakt bestämbar halveringstid för någon enda radioaktiv nuklid; Värdena är fragmenterade på PRIMÄRA ursprungslokaler, som sedan länge gått förlorade och som, nu, bara syns som fragmenterade stråk. Jämför AlfaRadioIsotopKartan;

Del av Alfaradioisotopkartan i TNED.

tH-universalen är den allmänna »trendkurvan» i TNED som möjliggör ovanstående kurvsamlingstyper. tH-universalen bygger på nuklidkoefficientens optimala maxvärde, som i sig bygger på TNED-teorins förankring i POTENTIALBARRÄREN med ENERGIZONEN från LJUSETS G-BEROENDE och som grundlägger ATOMKÄRNANS HÄRLEDNING. Se särskild beskrivning i Vad utmärker TNED framför MAC i sönderfallsfysiken?, samt Kopplingen till radiofysiken ovan.

— Dessa kurvbilder är alltså omöjliga i modern akademisk litteratur, teori och beskrivning: tH-universalen är garanterat UNIK för TNED.

Den enda precisa uppgift som finns att få, måste därför enligt TNED baseras helt på experimentell uppmätning.

Betanuklidernas kaos i MAC

— Men också halveringstidsvärdena själva [tH] är — speciellt i betanuklidernas fall — föremål för »vissa bryderier», se särskilt från Nuklidkoefficienten i kombinerade sönderfallstyper. Ett sammanställt punktvärdeexempel på 29Cu64 finns illustrerat som översiktlig referens till vad (det sorgefulla) ämnet handlar om:

— Uppgifterna från modern akademi, i samtidig koll på grunderna, är här så kaotiska, ospecificerade och ofullständigt beskrivna, att (ännu Dec2011) ingen direkt praktiskt jämförande referens finns. Inte alls överhuvudtaget.

— Halveringstidsbegreppet i modern akademi för de kombinerade betasönderfallsnukliderna verkar i stort vara ett enda omfattande kaos av institutionella godtycken, utan någon som helst refererande, klargörande litteratur.

— I De Tre MedelvärdesSummeringssätten visas grunden till uppmärksammandet:

— Många betanuklider uppvisar sammansatta sönderfallstyper: ofta förekommer t.ex. BetaEC OCH BetaPlus. Men man kan inte, direkt, mäta fördelningen i (ev.) skilda halveringstider mellan dessa på annat sätt än att mäta de sönderfallande nuklidernas procentuella andelar (med olika metoder). Följaktligen kommer »partiella halveringstiderna» att bli resultat av motsvarande teoretiska beräkningar.

Motsättningen i tH för Betafallen

Relaterad fysik (TNED) kräver att varje radioaktiv atom sönderfaller, i huvudsak, efter SIN EGEN förutsättning i enlighet med Sönderfallets enhetliga preferensgrund — EN bestämd halveringstid (tH) för EN bestämd sönderfallsenergi (E) för EN bestämd radioaktiv nuklid (b) — I HUVUDSAK oberoende av hur de andra individerna sönderfaller. Det betyder i motsvarande summerande (partiella) halveringstider också en OBEROENDE summering via tH.

— I MAC däremot — eftersom ingen nuklidkoefficient (b) [som i TNED baseras på neutronkvoter från primärbildningen och därmed möjlig variabel för halveringstiderna] finns med i tH-sambandet, utan att detta istället bygger på en statistisk matematik — kan man inte anta den oberoende summeringsalgoritmen (oberoende tH via beroende b) då man i så fall förlorar grundteorin (b=4πÑ finns inte i MAC). Man använder i MAC istället en typ INVERTERAD summering. Nämligen [Se Möjliga förklaringar till MAC-valet] genom viktigheten att definiera halveringstiden (tH) på sönderfallskonstanten (λ) enligt tH=ln2/λ, och inte tvärtom som i TNED, λ=ln2/tH: utgångsfaktorn i TNED är tH [Se Härledningen, –dp/dF=t_H] — inte λ. Beroende på den prioriteten kan man också prioritera olika INRE medelsummeringssätt. Se utförligt från De Tre MedelvärdesSummeringssätten, eller mera detaljerat i detta htm-dokument från Halveringstidens Oberoende Summeringsalgoritm.

— De olika sätten ger olika INRE (partiella) summeringsresultat.

— Medan inre ResultatHalveringstiderna enligt MAC drar iväg våldsamt från preparatets uppmätta medelvärde [Se jämförande punktvärdesdiagram i 29Cu64-exemplet illustrerat], håller de sig mera samlade enligt TNED-teorin. Eftersom, heller, ingen direkt experimentell metod verkar finnas som kan avgöra vad som gäller i praktiken, se Citat, är det (här, Dec2011) omöjligt att komma vidare i beskrivningen:

— Betasönderfallens mera precisa halveringstider saknar f.n. tillförlitligt beskrivbara grunder.

Se mera ingående från HyperPhysicsCitatet, Möjliga förklaringen till MAC-valet, Varför Lambdasummeringen är OK, TNED-tH-summeringen, Halveringstidens Oberoende Summeringsalgoritm, Fragmenteringsargumentet.

MAC-precisionen, allmänt

——————————‡

Exemplet Santoso 2000

— Källan anger en kurvform som genomskär ett väl utspritt punktfält med Uranisotopernas alfaenergier som ”fits relatively well”;

— Exakt VAD källan menar med ”fits relatively well” i ljuset av den relativt stora punktmängden — här illustrerad — framgår inte;

— Som läsaren själv kan se, finns tydligen stort utrymme för GODTYCKLIGA KURVPASSNINGAR i det väl utspridda punktfältet.

;

Ogunbade-Rakityansky 2007

— Författarna exemplifierar tre olika MAC-metoder för teoretisk bestämning av halveringstiden;

— Det mest framträdande är den generella bristen på precision — även med citatkällans mera avancerade tre metodexempel; endast tre träffar heltäckande av 16 möjliga [Se Avvikelsediagram], och då är ändå inte precisionen i dessa av typen direkt användbar för naturvetenskapliga syften.

;

LabSpace-exemplet

— Källan exemplifierar: Konsten att välja ut 4 av 66, inte berätta varken OM det för läsaren eller HUR urvalet skedde, samt benämna resultatet ”a detailed comparison with experimental data”.

;

Se även ytterligare webbexempel till jämförelse i Särskilda Exempelutdrag.

——————————‡

Allmänna sammanhang

FÖLJANDE ALLMÄNNA SAMMANHANG FRAMGÅR MED REFERENS TILL

och är vad som kan utläsas genom

TNED

Inledning

1. Begreppet HALVERINGSTID i radioaktiva sönderfall uppfattas traditionellt under 1900-talet som en oföränderlig KONSTANT, se CITATBLOCKET — samt den kort sammanfattande vetenskapshistorien av hela sakämnet i PDF-dokumentet [i Introduction] Jenkinsgruppen Jun2011, här inte direkt citerat ”The widely held view ...”.

2. »INVEKTIVEN» från TNED kräver att neutrinoinfluenserna spelar en avgörande roll för radionuklidernas sönderfall, se från Sönderfallet uppvisar influens och Kriterium för instabilitet; Jordens ålder med Månens Recession ställer också upp visst ifrågasättande av halveringstiderna [men som ingalunda är någon enkel sak att avgöra; inget avgörande klarläggande finns ännu Dec2011].

3. INCITAMENT för invektiven verifieras delvis från Jenkinsgruppen — utan att fördenskull frågan [ännu] är avgjord.

4. DÄRMED framställningen i dess helhet: allmän genomgång av radiofysikens matematik och teori.

5. En ytterst noggrann PREFERENSGRUND för begreppet massa måste ges/finnas — speciellt enligt TNED — eftersom massbegreppet i atom- och kärnfysiken också inbegriper en kvantitativ ekvivalens mellan massa-energi: atomens massENERGI och atomens ekvivalenta divergensenergi har INTE samma gravitella preferenser i TNED. Denna detalj blir avgörande viktig för hela framställningens kredibilitet [SEKTION 2].

6. ANLEDNINGEN till den moderna akademins hållning enligt ”is a constant under all conditions” är FÖRMODLIGEN uppmätningen enligt ALFAENERGIERNA — i förening med den — enligt TNED — moderna akademins YTLIGA FYSIKUPPFATTNING GENERELLT — speciellt på nivån KÄRNFYSIK [Atomkärnans härledning] [Planckringen] [Planckekvivalenterna]:

— STYRKAN i alfapartikelns [Heliumkärnans] utkastning från radionukliden är ALLTID direkt proportionell mot nuklidens sönderfallstid [halveringstiden]. Det är så också i TNED, med tillhörande relaterad beskrivning. Men till skillnad från atomkärnan i modern akademi, är atomkärnan i TNED en STRUKTURKOMPONENT med grund i NEUTRINOSPEKTRUM [också utan representation i modern akademi]:

— TILLFÄLLET när nukliden sönderfaller beror NÄMLIGEN och SÅLEDES TVUNGET [i hög grad] på närvaro av neutrinoagenter. TNED-sambanden utnyttjar den detaljen för att kunna ställa upp en matematisk form för sönderfallet [Se särskilt i SEKTION 5].

— HELA den radioaktiva analogin kan [således] återföras på olika lokaler med TYP människor [i bibliotek, samlingssalar o dyl] som befolkas eller töms enligt olika kriterier och via »ömsesidig neutrinoinfluens». Tydligt. Se speciellt från Influensen.

— Högre influens [stor folksamling] innebär snabbare sönderfall och kortare nuklidlivstid, lägre influens [glesbygd] innebär längre livstid.

— Men omvändningen kan också gälla via motsvarande hämfaktor [Sönderfallstillfället] [Allmän reglering av sönderfallet]:

— Högre influens [stor folksamling] innebär ett saktare sönderfall och längre nuklidlivstid, lägre influens [glesbygd] innebär kortare livstid.

— Exakt inblick i hur det fungerar finns inte här. Framställningen ska förhoppningsvis bidra till en viss uppstädning, för vidare.

· Uppfattningen (från runt 1913) att det radioaktiva sönderfallet inte påverkas av något

”The rate of transformation of an element has been found to be a constant under all conditions”,

Ernest Rutherford RADIOACTIVE SUBSTANCES AND THEIR RADIATIONS — Cambridge/New York 1913, Från [2011-10-13]

Book digitized by Google from the library of the University of Michigan and uploaded to the Internet Archive by user tpb.

http://books.google.com/books?id=UeEdAAAAMAAJ&oe=UTF-8

gäller bevisligen korrekt endast med avseende på dåvarande, och nuvarande, begränsade Jordlokal;

· Neutrinobegreppet som ett fenomen av högfrekvent em(elektromagnetisk)-strålning (m→γ) utanför elektronmassornas resonansområden ingår inte i modern akademi och sönderfallets mekanik kan därför heller inte ses eller förstås betingas av, och ändras med, just neutrinoaktivitet; Det finns ingen teori — ingen förutsättning, inte alls överhuvudtaget — för något sådant i modern akademi;

· Tydliga indikationer på just det (Jenkins et al., 2006), att sönderfallshastigheten ÄNDRAS (marginellt, grovt max 0,1%) med neutrinoirradiansen från Solen, endast styrker neutrinofenomenets beskrivning och härledning enligt TNED: Neutrinos är i TNED em-strålning (m→γ) från massförintelse i atomkärnan i samband med olika övergångar som innefattar kärnombyggnad (Se särskilt från NEUTRONSÖNDERFALLET), ingen massform. Se särskilt TNED-teorin på denna punkt i Neutrinostrålningen från Solen; Det finns (således, och enligt nuvarande författning) ingenting DIREKT som utesluter TNED i kraft av redovisade observationer och data;

· En djupdykning i »sönderfallets konstans» avslöjar (emellertid) »vissa mekanismer» som i sig visar, eller snarare starkt ANTYDER, att sönderfallets matematik bara, och just, KAN avse en specifik lokal med en specifik neutrinobank (i vårt fall hela Jordklotet med främst förekomsten av Uran-238 och Thorium-232 — övriga är så ringa representerade att deras ömsesidiga inverkan [här] kan bortses ifrån) — se kort sammanfattning i Neutronkvotens avgörande inverkan;

· Med föreställningen att sönderfallsstyrkan (alfapartiklarnas energier) i den enskilda radionukliden är oberoende, men tillfället för nuklidens kärndelning beroende av neutrinoinfluensen från omgivande radiobank, frammanas uppfattningen att de fastställda värden på radionuklidernas halveringstider som erhålls från Jordytsmätningar INTE gäller kosmologiskt absolut utan ENDAST lokalt. Se även i Beräkningsexemplet Uran-238.

——————————‡

ALL ABOUT METEORITES — Origins of Meteorites, 1998-2011

http://www.meteorite.fr/en/basics/origins.htm

——————————‡

WIKIPEDIA — Age of the Earth [2011-12-27]

http://en.wikipedia.org/wiki/Age_of_the_Earth

”The age of the Earth is 4.54 billion years (4.54 × 10⁹ years ± 1%).[1][2][3] This age is based on evidence from radiometric age dating of meteorite material and is consistent with the ages of the oldest-known terrestrial and lunar samples.”.

——————————‡

Generellt om åldersbestämning via meteoriter på Webben:

»Meteorite Dating», »Methods in Meteorite Dating» [2011-12-26]:

— Inte i något beskrivet fall av de påträffade webbkällorna, inte ens en antydan, tycks man mäta radioaktiviteten från meteoriter:

— Som de följande citaten påpekar: Man mäter endast ämneshalter och beräknar sedan TIDEN via Jordbaserade uppmätta halveringstider (tH) för de aktuella ämnena enligt den helt enkla formen t = tH(mätdata).

— En metod att ta reda på vilka ämnen en meteorit innehåller är spektrografisk:

— Man tar ut en liten del av meteoritmaterialet, utsätter det för stark upphettning (förångning, jonisation) och låter sedan de så joniserade atomerna passera en masspektrometer (atomerna accelereras, passerar magnetfält, böjs av olika för olika atommassor, räknas via datoriserad sensor) för bestämning av de olika halterna.

;

TERRESTRIAL AGES OF METEORITES [2005]

http://www.lpi.usra.edu/books/MESSII/9011.pdf

”In accelerator mass spectrometry (AMS), the atoms of

the radionuclide of interest are counted directly using mass

spectrometry combined with nuclear accelerator techniques”, s892sp2m

;

METHODS OF DATING THE AGE OF METEORITES, Sep1998

http://www.meteoritestudies.com/protected_dating.htm

;

”The term in parenthesis, the amount of ⁸⁷Rb that decayed into ⁸⁷Sr can be related by the radioactive decay law:

⁸⁷Rb_original = ⁸⁷Rb_now * (e^lt)

where, e is the base of the natural logarithm, l is the rate of radioactive decay, and t is the elapsed time.”,

;

”Two of these quantities can be measured: ⁸⁷Sr_now/⁸⁶Sr and ⁸⁷Rb_now/⁸⁶Sr. By taking samples from various parts of a meteorite and plotting these results, the data will fall on a straight line whose slope characterizes the age of the meteorite.”,

;

”How are these Measured?

Scientists use a mass spectrometer to obtain these ratios. A small portion of a meteorite is vaporized in the device forming ions. These ions are accelerated in an electric field through collimating slits and subject to a magnetic field which causes the ions to follow a curved path. The ions are deflected accoreding to their mass. By adjustment of the strength of the magnetic field and suitable placemnet of an ion collector, the different isotopes can be measured with precision.”,

Webbkällan kan inte direktkopieras, ovanstående i manuell avskrift [2011-12-30]

;

RADIOMETRIC DATING, 1994/2002

http://weber.ucsd.edu/~jmoore/courses/anth42web/WiensDatingMeth02.pdf

;

”First one needs to measure the number of daughter

atoms and the number of remaining parent atoms and calculate the ratio between them. Then the half-life

is used to calculate the time it took to produce that ratio of parent atoms to daughter atoms.”, s4mn,

;

”t = h x ln[1 + (argon-40)/(0.112 x (potassium-40))]/ln(2)”, s4n

; t = tH(mätdata) ;

”When scientists began systematically dating meteorites

they learned a very interesting thing: nearly all of the

meteorites had practically identical ages, at 4.56 billion

years.”, s10sp1m,

;

”Evidence from the uranium, thorium, and lead

isotopes links the Earth's age with that of the meteorites.

This would make the Earth 4.5-4.6 billion years old.”, s10sp1n

;

OSPECIFICERAD WEBBKÄLLA

http://ull.chemistry.uakron.edu/radioanalytical/12_Nuclear_Dating.pdf

;

”All dating methods rely on: N₁ = N₀ e^–λ(t0 ^{– t}1⁾”, första bildsidan

tHmacTNED — källformerna till halveringstiden — HALVERINGSTIDEN, källformerna

Källformerna med λ = [ln 2]/tH, tH halveringstiden och E(α) alfapartikelns energi — allmänna halveringstidssambandet via kärnsönderfallets alfaenergier

Sambanden i MAC visade sig vid en översiktlig genomgång vara [sedvanligt] »flummigt» presenterade: Sambandsformens exponent lämnar en del övrigt att önska i den allmänna presentationen — OM önskemålet är att kunna uppvisa numerisk enhetsform. Genom denna observation, med vidare analys, visade sig en möjlig härledning enligt TNED — med vidare uppmärksammade, jämförande, korsreferenser.

Ursprung: Geiger-Nuttalls empiriska formel från ca 1911:

Med alfaradiosönderfallen som exempelreferens: B-faktorn i MAC innefattar, nedan vänster, ett Z-beroende [atomnummer] som hänförs till den sönderfallande radionukliden. I TNED är den Z-beroende faktorn relaterad till alfapartikeln [partikeln generellt som avdelas]; sönderfallsnuklidens Z är i TNED egal [beroende på den avdelande kraftens ±A909e som i vilket fall gör modernuklidens verkliga kärnladdning Z helt försumbar, se utförligt från Härledningen]. Således stora teoretiska skillnader;

Modern akademi (MAC) — radioaktiva sönderfallets matematik:	Relaterad fysik (TNED) — radioaktiva sönderfallets matematik:
λ = Ae^x x =–B/√Eα	λ = Ae^x x =–bQα/pα pα = √2mαEα
”A is a constant that characterises the particular family of nuclei, and B depends on the charge of the individual nucleus”, [ref.‡]	A = 1/1S, B = bQ = beZ = 4πÑeZ

TNED: Ingen aspekt för A-koefficienten läggs här på »olika nuklidfamiljer». Analysen i denna presentation är helt tillägnad den centrala sambandsformen med A som frekvensenhet [1/1S].

— Optimalt betyder A-faktorn en högre eller lägre amplitud hos tH-värdet, samt om en tilläggsterm [B] finns [λ=Ae+B] värdena ligger förskjutna i vertikalled.

— I TNED ges λ-FORMEN (λ, grek. lambda) för samtliga kärnrelaterade sönderfall enligt inverterade halveringstidssambandet (λ=ln2/tH): Men halveringstiden (tH, konv. ofta T½) kan, enligt TNED, inte bestämmas ur λ‑sambandet; tH i någon naturvetenskapligt användbar mening kan, enligt TNED, bara uppmätas experimentellt, och då istället användas i λ-sambandet för att bestämma den nuklidkoefficient (Ñ) som ingår i b-faktorn;

— TNED-teorin som helhet går ut på att det inte går att bestämma några exakta tH-värden alls, inte alls överhuvudtaget, just på grund av b-faktorn; b-faktorn sammanhänger enligt TNED med de radioaktiva nukliderna i deras primära grundämnesbildning med hänsyn till olika bildningslokaler, och därmed olika energigenomströmningsfaktorer som bakades in i nukliderna vid bildningstillfället — se utförlig beskrivning i INLEDNINGEN med Radiofysikens grunder, om ej redan bekant — och som genom (den förhistorisk) blandningen av nukliderna, i och mellan himlakropparna, medfört b-FRAGMENTERING; Vi kan se SPÅREN efter möjliga »exakta värden» — jämför AlfaRadioIsotopkartan — men de ligger kringspridda och ojämnt fördelade via b-värden som är praktiskt omöjliga att spåra i någon exakt mening; Ingen exakt tH-bestämning kan göras, därför att i princip varje nuklid har ett eget b-värde, om än marginellt skilt från sin egen nuklidgrupps medelvärde. Presentationen i detta dokument är tillägnad att beskriva, och förhoppningsvis i varje fall FÖRSÖKA förklara, den dramatiken.

— I MAC anses däremot λ-FORMEN också vara en direkt beräkningsbar sambandsform för halveringstiden (tH) — men då 1. med vissa tillägg och svårigheter som skiljer mellan olika sönderfallsklasser [olika matematik för Alfa och Beta], samt 2. uppenbara problem att få ihop det med PRECISIONEN i bägge [Se Resultat i Jämförelse TeoriPraktik TNED/MAC]; Ingen »nuklidfaktor» (Ñ) är känd i MAC..

— I moderna akademi (här förk. MAC) menar man att (lambda) λ-formen — samma som (det inverterade) sambandet för det radioaktiva sönderfallets halveringstid (här tH) också konventionellt benämnt som Geiger-Nuttalls samband — är direkt teoretiskt beräkningsbar med (enbart) kännedom om kärnfysikaliska parametrar.

s1662, INORGANIC CHEMISTRY, Wiberg et al., 2001 — GoogleBooks

Några exempel, för mera noggrann jämförelse, som kan hittas på webben studeras mera ingående och detaljerat i Mac-precisionen allmänt.

— I relaterad fysik (TNED) vet vi, strängt taget, inte det — än. Se Vissa observationer nedan.

— För att pröva ståndpunkten i TNED måste b-koefficienten beräknas ur experimentella uppgifter från känd energi (E) och halveringstid (tH) — som möjligen (och troligen enligt TNED) har en variabel naturbas beroende på i vilken lokal mätningarna görs (preferensen i TNED är stora områden, typ himlakroppar och mellan dessa, och därmed i koppling till energimiljön i större skala där nukliderna en gång bildades; För Jordlaboratoriska experiment [artificiella radionuklider] blir analysen i motsvarande grad mera besvärlig. Se en utförlig allmän genomgång i Inledningen).

Vissa observationer från 2006 [Jenkins et al.] indikerar en periodiskt återkommande årlig variation (”by the order of 0,1%”) i halveringstider för vissa radioaktiva nuklider [Kisel-32, betaaktiv] — vilket i TNED bara kan förklaras av neutrinopåverkan från Solen (Se Solirradiansens årliga variation); den årliga maximala differensen på Jordsnittskivan i Solirradians är ca 0,06%.

Månens recession

Framställningen nedan kopplar inte Månens recession fullständigt, men ger en kompletterande bakgrund. Det som fattas är senare upphittade — avgörande — uppgifter som fullständigar helhetsbilden.

— Se fullständigt beskrivning i MÅNENS RECESSION (Jul2017).

— Ytterligare en indikation finns, som MÖJLIGEN också understryker att uppmätta halveringstider på Jorden just också ÄR uppmätta halveringstider med Jordlokalens nuklidstam som bas — och inget annat. Nämligen:

Månens recession (Okt2011):

Se även originalbeskrivningen Mar2009 Månens recession

”Lunar laser ranging establishes the current rate of retreat of the moon from Earth at 3.82±0.07 cm/year (Dickey et al., 1994).”,

THE RECESSION OF THE MOON AND THE AGE OF THE EARTH-MOON SYSTEM, Tim Thompson, 2000

http://www.talkorigins.org/faqs/moonrec.html

Enligt TNED bildas Solsystemet via divergenständning [miniatyrer av K-cellens primära detonation] med koppling till masskroppar som avdelas från en större moderkropp — på alldeles samma sätt som vattendroppar bildas i rekylverkan från en enda droppe som träffar en lugn vattenyta. Sambanden kan beskrivas genom resonansserier, och det visar sig att den traditionellt benämnda s.k. Titius talserie är en sådan.

— Men det betyder också att — TYP — Månen från början [om inte direkt, så mycket nära] hade kontakt med Jordkroppen:

— OM det är korrekt [Från start följer Månen, belägen strax utanför Jordytan, med i Jordrotationen kring Solen] BORDE Månens banhastighet, om vi räknar baklänges från nuvarande konstant impulsmoment

J[Månen]=mvr=[7,35E T22 KG][2(pi)·(r=3,84E T8 M)]·r/[27,3216608796·86400 S] = 2,89E T34 JS, hamna på i stort sett nuvarande Jordkroppens banhastighet kring Solen [ca 30 KM/S].

— Det gör den också. På ca 2 Jordradiers avstånd blir Månens banhastighet runt Jorden v=30,84 KM/S.

— Bara den värdeformen är en mycket — läs MYCKET (extremt) — stark indikation som stödjer hela planetbildningsteorin enligt TNED [Jordens Tredje Ekvation] [PLANETROTATIONERNAS UPPHOV]. Ytterligare en detalj understryker den delen:

— Månens recession [nu 3,82 cM per år]. Vi studerar hur.

[Principen bakom Månrecessionen beskrivs i särskild artikel i Månens Recession. Vi förutsätter här full bekantskap].

[[Tabell6KALKYLKORTdirekt]•[KalkylkortBESKRIVNING]]

Månens recession från början i TNED: Det är rimligt att utgå ifrån att Månkroppens allra första omloppshastighet kring Jordkroppen är av samma storleksordning [30 KM/S] som nuvarande Jordkroppens banhastighet kring Solen — eftersom i vilket fall resonansserien av bildade J-kroppar kommer att ha sina banvridande moment kringSolkroppens tyngdpunkt [Se utförligt i SOLSYSTEMETS BILDNING och Planetrotationernas upphov]; Antas den utgångspunkten, börjar Månkroppens rotation kring Jordkroppen — i samband med hela den primära strängen av planetkroppar som avdelas tillsammans med Solkroppen i den aktuella resonansserien — vid ca 2 Jordradiers avstånd från Jordcentrum, och med ideala banhastigheten 30,84 KM/S. I det skedet är kropparna helt säkert plastiska, och vidare [inom den närmaste tiden i samband med primärfusionsfasen] också flytande [glödande], vilket kan initiera en snabb introducerande recessionsfas Jorden-Månen tills kropparna antar en mera stel konsistens [inom säg 100 miljoner år]. I den mera stelnade situationen är recessionsfenomenet noll [Månen då på säg 5-10 Jordradiers avstånd, 6 KM/S, se illustrationen ovan]; Vartefter Jordkroppen svalnar och börjar släppa ifrån sig sin mineralt syrebundna del till den omgivande väteatmosfären [som blir allt tunnare med tiden som Jordkroppen sväller ut alltmera, se J-kropparnas expansion, och ytgravitationen inte orkar hålla den lättare vätgasen kvar], bildas ytvatten på Jordytan. Därmed börjar Månrecessionen igen, men nu i mycket långsam takt på grund av den ringa mängden Jordytvatten till att börja med; Vartefter Jordytvattnet tilltar, ökar också Månrecessionen, som sedan blir fullt utvecklad med [de nuvarande] oceanernas utbredning. Med TNED-teorin, som förlägger Jorden-Månen-Solsystemet 20,8 miljarder år bakåt enligt TNED, se Solsystemets ålder, kan Månen, kanske från ca 10 miljarder år bakåt, utföra sin recession tidsenligt, enligt skalorna ovan; Det krävs ca 10 miljarder år för Månen att nå sin nuvarande position om recessionen är konstant [vilket den garanterat inte är]. I praktiken torde recessionen [kanske] ha pågått under ca 15-18 miljarder år: ytterst långsamt i början och sedan successivt snabbare med ökad mängd Jordytvatten.

— Den senaste bergscykelns ålder ligger runt 3-4 miljarder år [kanske ända upp till 5 T9 år]: före den tiden finns inga säkra spår på Jorden idag som kan upplysa om EVENTUELLT föregående bergcyklers tillstånd och sammansättningar. Alla dessa spår är effektivt igensopade genom inre blandning och konvektion i Jordens [räknat bakåt i tiden allt hetare] inre.

— Konventionellt utgår man emellertid ifrån att Jorden bara haft EN bergartscykel — men TNED kräver flera sådana cykler [kanske ända upp till 5 st; 3×5=15 miljarder år — för att bygga upp bergryggarna till kontinentalplatåerna under den primära avsvalningsprocessen].

— Värdena till illustrationen har beräknats efter nuvarande impulsmoment J=mvr för Månen som konstant under hela perioden.

BeräkningsEXEMPEL — Uran238

Se även exempelräkningen i Dramatisk känslighet:

— b-koefficienten för Uran-238 med halveringstiden 4,51 T9 år [äldre uppgift från VNS 1976, eller som nedan, vilket spelar mindre roll i detta sammanhang] och alfaenergin 4,267 MeV [ref. Wikipedia Uranium-238, Alpha decay] är b=11,8592681 [Se b från Slutformen i Källexempel]

b = [√2mE_α]ln[t_H/1S(ln2)]/eZ ; u=1,66033 t27 KG; e=1,602 t19 C

= [√2(4,0026031u)(4,267·e·T6)]ln[(4,51 T9 · 3600·24·365,25 S)/1S(ln2)]/e(2)

= 11,8592681

För att påverka halveringstiden med 0,1% [0,001], samma storleksordning som Solirradiansens årliga variation på Jordklotets tvärsnittscirkelyta, krävs b=11,8595655 som ökar halveringstiden till 4,51451 T9 år;

4,51451/4,51 = 1,001.

— För att — på motsvarande sätt — fördubbla halveringstiden för Uran-238 till 9 T9 år krävs blygsamma endast b=12,0654776, en ökning med blott 0,206209 eller 1,7388%.

— Variationerna i b-värdena generellt följer variationerna i tH-värdena för alfaradionukliderna. Enligt Wileytabellen 1999 [sönderfallsenergierna beräknade separat efter atomvikternas massa-energidifferenser] ligger dessa mellan -9,65 och 12,64.

Jämför Chisté-referenskällan nedan som (på första sidan) visar tabell med osäkerheter i uppmätningen av halveringstiden för Uran-238, här anges endast tabellens rekommenderade värde [från 2004]:

4,468 (5) T9 år

[T för 10^+] — Osäkerheten i tredje decimalen

Siffran inom parentesen refererar till ±-osäkerheten för sist angivna siffra/siffror i det angivna värdet. Se Use of consice notation

NIST REFERENCE ON CONSTANTS, UNITS AND UNCERTAINTY — Fundamental Physical Constants [2011-12-26]

http://physics.nist.gov/cgi-bin/cuu/Info/Constants/definitions.html

238U-COMMENTS ON EVALUATION OF DECAY DATA, V. Chisté, M.M. Bé, Jan2006

http://www.nucleide.org/DDEP_WG/Nuclides/U-238_com.pdf

— Osäkerheten ±([4,468+0,005]/4,468 =1,001119) TÄCKER, tydligen gott och väl, beräkningsexemplet för Solvariationen [MAX 0,1%].

— OM den räkningen håller streck betyder det att det krävs mera avancerad teknik för att få fram mera exakta halveringstidsvärden för Uran-238 — för att i ämnet U-238 SÄKERT kunna UTESLUTA inverkan från Solens neutrinostrålning [MAX ±0,06%, Se Variationer i Solirradiansen].

— INTE förrän ett sådan resultat framkommer

— halveringstiden för Uran-238 med en garanterad osäkerhet inte större än ±0,06% [eg. ±0,03%], eller ca 4,468 [3], SÅ att man SÄKERT kan testa på Solvariationerna och se att dessa, säkert, INTE influerar Jordbankens U-238 —

kan vi, tydligen, inte heller UTESLUTA en längre halveringstid för Uran238 med referens till andra bildningslokaler — eller aktuella lokaler generellt — än Jorden. Se generell beskrivning från Inledningen [med TNED från GRUNDÄMNESBILDNINGEN].

— Den enda indikering som MÖJLIGEN — idag [Dec2011] ännu långt ifrån en säker sådan — ligger i NÅGON linje med TNED-teorin för halveringssambandets matematiska fysik, är observationerna från Jenkinsgruppen [2006-]: Variationer i Solens [neutrino-] strålning till Jorden följer samma periodiska variationer i halveringstider för vissa betainstabila nuklider som avståndet Jorden-Solen, samt också en period som sammanhänger med Solens egen rotation [32-dygnsrotationerna]. Variationerna är fastställda [Jenkinsgruppen Jun2011] — men SÄKERHETEN i de observerade variationerna berör ännu så länge endast [vissa] betainstabila nuklider.

— HALVERINGSTIDSSAMBANDETS TEORI för TNED:s del är dock helt klar. Se från Härledningen, samt Radiosönderfallets dynamik i TNED.

— Den enda oberoende källa som också ansluter till TNED är, som ovan Månen.

— Tas Månens recession baklänges (3,82 cM per år), når Månen fram till Jorden bara halvvägs om tidsgränsen är ca 4,5 miljarder år; 4,5 miljarder år är den ofta etablerat omnämnda Jordåldern (enligt TNED grovt samma som senaste bergartscykelns ålder);

— För att MED DEN RÄKNINGEN nå ända fram måste MINST 9 miljarder år finnas i bankens kassavalv, eller om recessionen går mycket långsamt i början på grund av litet ytvatten på Jordkroppen, med stor sannolikhet kanske minst runt det dubbla (upp mot 20 miljarder år förefaller INTE helt orimligt, men kan här explicit inte bevisas) — vilket stämmer nära perfekt i teorin med TNED (ytterst långsamt i början med litet ytvatten, sedan allt mera, successivt);

— Solsystemet bildades enligt TNED för 20,8 miljarder år sedan (beräknat från K-cellens värmefysik och expansionstakten från Detonationen, med referens till nuvarande medelavståndet mellan de närbelägna galaxerna); Jorden behövde möjligen MINST halva den tiden för utvecklingen med bergryggar och kontinentalplatåer med avsvalning (Se J-kropparnas värmefysik) för att så småningom tillåta fast ytvatten — början till fenomenet med Månens recession (Månkroppen skulle från början alltså ha roterat väldigt nära Jordkroppen — efter primärbildningen).

— Så långt stämmer indikatorerna (ungefärligt och grovt sett).

Men i så fall kan inte den Jordiskt uppmätta halveringstiden för U-238 vara någon universell konstant för samtliga nuklider U238 sett till hela universum. Nämligen INTE de som finns i (samband med) meteoriterna (vilkas olika ämnesförekomster man använt för Jordkroppens åldersbestämning med uppgiften 4,5 miljarder år);

För att mäta tiden via meteoriterna, blir man beroende av klockor vars tidskonstanter uppmätts efter Jordkroppens betingelser — de enda man känner — och därmed en uppenbar RISK. Den risken kan bara elimineras genom exakt inblick (Jenkinsgruppen Jun2011).

— TNED ställer upp, till prövning för HELA radiosönderfallets matematiska fysik, en specifik nuklidkoefficient (Ñ, max ±2) som kan härledas, se Nuklidkoefficienten, men som måste beräknas i understruken preferens till en LOKAL kännedom (med Jordkroppen som preferens) om uppmätt sönderfallsenergi (E) och uppmätt halveringstid (tH) — därför nämligen att vi vet strängt taget inte vad som gäller, än, beträffande »den av Rutherford från år 1913 förmodade halveringstidens universella konstans».

— tH blir alltså inte direkt teoretiskt beräkningsbar i TNED med mer än vi känner energiflödet i samtliga nuklidbildningslokaler; Det ämnet berör teorin för GRUNDÄMNESBILDNINGEN i TNED och som innefattar en MÖJLIG, integrerad (neutrinostyrd), energipåverkan; OM det finns en sådan påverkan, måste man, tydligen, känna energimiljön i den naturliga lokal som nukliden bildades i (typ i himlakropparna och mellan dessa) — vilket utesluter en specifikt Jordbaserad laboratorieuppmätt allmän halveringstidsform för en viss radioaktiv nuklid: begreppet halveringstid är INTE oberoende. Jämför Rutherfords mening från 1913.

— I klartext: Halveringstiden för radioaktiva nuklider av en viss typ KAN MÖJLIGEN vara en variabel — med grund i en avancerad neutrinoinfluens. Ämnet är (i så fall speciellt) tillägnat denna presentation.

— Innehållet i denna presentation färgas HELT av ovanstående: att söka bibringa en KLAR bild av radioaktivitetens elementa, sett från TNED — med möjliga paralleller till etablerade begrepp — för att MÖJLIGEN kunna avgöra frågan »om Månen har rätt eller fel» (Månens recession) — eller vad det ska föreställa.

——————‡ [2011-12-26]

Jenkinsgruppen Jun2011 sek.2; de bägge första nedan omnämns i inledande observationer från föregående forskning:

14Si32BetaMinus700y[VNS];

86Ra226Alfa1601y7,871MeV[W.Radium]multi;

MAIN Jenkinsgruppens observationsobjekt:

25Mn54BetaEC312,3d1,377MeV[W.Manganese]+Gamma0,834MeV

Allmän klassifikation

Betainstabila och nuklidinstabila atomer

Betainstabila och nuklidinstabila atomer

Betainstabila och nuklidinstabila atomer

TERMERNA BETAINSTABILA OCH NUKLIDINSTABILA ATOMER I DENNA PRESENTATION

Följande beteckningar används i denna presentation

K ............................ stabil

(K) ........................... betainstabil (b)

[K] ........................... nuklidinstabil (T)

Följande formella samband [deras STRUKTUR] framgår i relaterad fysik ur KÄRNREAKTIONSLAGEN (i sin tur ytterst från Allmänna tillståndslagen) och beskrivs mera utförligt till grund och sammansättning i efterföljande stycken.

Om atomen efter sin bildning är instabil och massdestruktionen (m→γ) fortlöper enligt

(K) – E_hf18 = K = (K1+K2 – (m→γ) + _β 0_γm) – E_hf18 ........................ betainstabil atom

är den instabila atomen betainstabil.

E_hf18 varierar från runt 3,5-0,5 MeV.

Om atomen efter sin bildning är instabil och massdestruktionen fortlöper enligt

[K] – E_hf1818 = K = [K1+K2 – (m→γ) + _T 0_γm] – E_hf1818 ...................... nuklidinstabil atom

är den instabila atomen nuklidinstabil.

E_hf1818 varierar obetydligt ENLIGT TNED, kvantitetsvärdet är helt försumbart [minsta möjliga energimängd som åstadkommer en nuklidändring, den går alltså mot noll].

Förekommer en kombination av bägge betecknas nukliden [(K)].

— Nedan följer en mera fördjupad beskrivning av begreppen.

Radioaktiva sönderfallet i relaterad fysik

Radioaktiva sönderfallet i relaterad fysik

— För ämnesorientering enligt konventionella begrepp, se t.ex. @INTERNET Wikipedia Radioactive decay.

— Den följande beskrivningen visar hur det radioaktiva sönderfallets matematiska fysik framgår enligt relaterad fysik.

— Referenser med jämförande citat och utdrag från konventionella källor ingår i framställningen.

Notera direkt från början skillnaden mellan begreppen i relaterad fysik (TNED) och modern akademi (här ofta förk. MAC), här i ämnet instabila atomer:

— TNED: Neutronens sönderfall [*1] [₀n¹–(m→γ)=₁H¹=p+e^–] inom ca 12-14 minuter bildar urtypen för betasönderfall — betasönderfall betyder att endast atomens elektronbild påverkas, atomkärnan bevaras intakt;

Massdestruktionen (m→γ)=E/c²=[hf=(h/n)fn]/c²=[E(hf)]/c² som krävs för arbetet att föra ut (från atomkärnan, eller till denna återinsätta) elektronmassan ansluter i TNED till neutrinobegreppet; begreppet neutrino i TNED står för högfrekvent em-strålning från massdestruktioner i atomkärnan, utom direkt detekterbar räckvidd för makrofysiken (våglängden understiger elektronmassans resonansfysik), enligt atomkärnans ekvivalenta Planckenergier E=hf=(h/n)fn, se utförligt från Atomkärnans härledning, Plancks strukturkonstant och Neutrinospektrum om ej redan bekant;

— Betasönderfallet sker genom att elektronmassans komponenter avdelas ur atomkärnan genom en konstant ström som ansluter till atomens kraftekvation [F(BT)+F(eZ)=0]; Kraftekvationen garanterar att strömmen fortsätter med kopplingen kärna-elektronhölje sedan hela elektronmassan avdelats och vilken koppling yttrar sig i formen av elektronmassans kärnenergibundna svängningar kring atomkärnan, just genom kraftbilden i F(eZ); Kraftbilden i F(eZ) definierar atomens Spektrum och därmed Grundämnenas periodiska system;

— Elektronmassans avdelningsprocess syns aldrig i makrofysiken, som tydligen TNED får förstås, endast tillfället då hela utgivningen kopplar resonans med elektriska elementarkvantat (e=1,602 t19 C) [som kopplar protonen (p) till processer som kan studeras makrofysikaliskt]; Fullständigandet i makrofysisk mening med produkten (Väteatomen p+e^–) kan registreras som en transientpuls [*2]. I modern akademi tolkas pulsen som en aktuell händelse i förening med emission av en massbaserad neutrinopartikel (s.k. antineutrino).

I fallet kärnsönderfall via kärnistabila atomer — atomkärnan delas vid sönderfallet i två eller flera komponenter — underhålls det kärninstabila tillståndet också av en motsvarande neutrinobaserad massdestruktion (m→γ)=E/c²=[hf=(h/n)fn]/c²=[E(hf)]/c² och som, enligt TNED (Se utförligt från Sönderfallet), pågår ända fram tills ett utbrott plötsligt inträffar, just då kärnan sönderfaller;

— Är delprodukten fortfarande kärninstabil fortsätter dissonansenergin E(hf) i massdestruktionen (m→γ)=[E(hf)]/c² tills ett nytt, plötsligt, utbrott med sönderfall inträffar, osv., och vilken process fortlöper ända tills ett stabilt tillstånd uppnås; Inte heller den neutrinostrålningen är direkt detekterbar (Se Dissonansenergin).

Sönderfallsmatematiken för de bägge instabila sätten beskrivs i TNED enligt leden nedan; varje nuklid K förutsätts naturligt exotermiskt bildad via fusion [Se GRUNDÄMNESBILDNINGEN enligt TNED] enligt KÄRNREAKTIONSLAGEN K=K1+K2–(m→γ) och som i fallen instabila atomer ger de bägge möjliga instabila typerna

(K) – E_hf18 = K = (K1+K2 – (m→γ) + _β 0_γm) – E_hf18 ................. betainstabila atomer, kärnan bevaras — betanuklider (konv. betasönderfall)

[K] – E_hf1818 = K = [K1+K2 – (m→γ) + _T 0_γm] – E_hf1818 .............. nuklidinstabila atomer, kärnan delas — radionuklider (konv. alfasönderfall)

18: Betanuklidernas massdestruktion (m→γ) under sönderfallet arbetar på den del som i TNED tillhör atomära massdefekten, max 18e.

1818: Radionuklidernas dito arbetar på atomkärnans centralmassiv, 1818e.

Sönderfallet uppvisar influenser,

se även fördjupat i Neutrinoinfluensen

Leden ovan

beskrivs mera utförligt från Atomens bildning.

— Dissonansenergin E_hf enligt TNED förklarar (galant) HUR det annars så gåtfulla radioaktiva halveringskomplexet fungerar enligt sambandsformen

t_H = N₀î ;

î = t_H/N₀ ;

medellivet î varierar direkt omvänt proportionellt med mängden N0 radionuklider med given fast halveringstid tH.

Se utförligt från Parameterbegrepp.

Ju flera individer (radionuklider) i samma rum, desto kortare blir medellivslängden för varje radionuklid; Sönderfallets tillfälle bildar tydligen en faktor som fördelas, sprids ut, JÄMNT mellan alla ingående individer, så, att aktiviteten varierar direkt proportionellt mot antalet; Individerna kommunicerar tydligen en fördelning; I TNED finns bara en agent för den uppgiften: neutrinostrålningen i den underhållande radionuklidens existens, den här benämnda dissonsenergin E_hf.

— I MAC finns inget motsvarande begrepp; man menar konventionellt att sönderfallet sker »spontant» i den aktuella partikeluppdelningen och utan föregående aktivitet [*3].

— Genom neutrinoinfluensen, dissonansenergin E_hf ovan, finns en naturlig kvalitativ fysikalisk förklaring till varför och hur individpåverkan från mängden ökar med växande individantal i rummet;

Aktivitetens naturliga avtagande med tiden

— Den totalt högre influensen från mängden NE(hf) påskyndar medeltillfället (î) för sönderfallets inträffande;

— I takt med att individerna lämnar rummet och mängden avtar, avtar också neutrinoinfluensen NE(hf) från alla kvarvarande N individer på den enskilda, vilket medför att aktiviteten också avtar.

— Det är också precis så det radioaktiva sönderfallets praktiska fysik fungerar, enligt framställda etablerade beskrivningar (se även Geiger-Nuttalls samband);

Citat FM 1975: ”Det radioaktiva sönderfallet är så vitt vi i dag vet en helt slumpmässig process. Det går alltså inte att förutsäga när en individuell kärna skall sönderfalla, och av två alldeles lika kärnor kan den ena sönderfalla nästa ögonblick och den andra först om tusentals år. Genom att även det allra minsta laboratorieprov innehåller ofantligt många kärnor är det emellertid möjligt att för varje nuklid bestämma en statistiskt definierad sönderfallshastighet. Denna brukar vanligen anges med hjälp av den tid som åtgår för att halva antalet kärnor i ett prov skall sönderfalla. Denna tid visar sig nämligen vara oberoende av det ursprungliga antalet kärnor i provet. Den kallas nuklidens halveringstid.”,

FOCUS MATERIEN 1975 s133sp1mn

— Med konstant halveringstid t(H) för en viss radionuklid, avtar radioaktiviteten enligt (det elementära) halveringssambandet N=N₀/2^T(ln2)/tH med växande tid (T), i enlighet med kvarvarande mängd N från utgångsmängden N(0).

— En motsvarande dynamiskt förklarande fysikbild till E_hf-influensen i MAC har eftersökts men inte påträffats: inget motsvarande omnämnande verkar ens finnas. Men: Det kan heller inte finnas någon sådan motsvarighet [*3] eftersom det i modern akademi inte finns någon uppfattning om en pågående aktivitet före själva det utbrytande kärnsönderfallet.

— Det rent KVALITATIVA »fenomenet» med individpåverkan via växande-avtagande radiomängder, î-sambandet ovan [‡], finns här veterligt (således, följdriktigt heller) inte ens omnämnt i MAC — i varje fall inte så det syns i de mest framstående etablerade källor som visas på Webben (Okt2011).

— När det sedan — dessutom — kommer till faktorn t(H), halveringstiden, det centrala begreppet — skiljer sig TNED från MAC ytterligare — Jämför det inledande citatet;

— I MAC återförs halveringstiden t(H) tydligen på ett statistiskt begrepp för en mängd radionuklider.

— I TNED återförs halveringstiden t(H) tydligen på den egenskap hos en viss typ av radionuklider som utpekas av nuklidkoefficienten [b=4πÑ]: den existerar inte i MAC (Se Brytpunkten TNED-MAC);

— Halveringstiden t(H) i TNED kan återföras på en nukleär egenskap som sammanhänger med nuklidbildningen (Utförligt i Neutronkvoterna från Radiofysikens grunder). Sambanden i slutänden ser likadana ut — men innefattar strängt olika (väsensskilda) innebörder:

MAC: (ln2)/t_H = Ae^–B/√Eα .................. Se Geiger-Nuttalls samband

TNED: (ln2)/t_H = Ae^{–beZ/√2mEα} ............ Se Slutformen från Härledningen

Se även jämförande beskrivning från Sambanden i MAC, samt Härledningen till Radionuklidernas Halveringstid enligt relaterad fysik.

— Se även i KÄLLEXEMPEL hur TNED-formen (nuklidkoefficienten b) framträder via en (mindre) serie experimentellt uppmätta radionuklider.

Kan halveringstiden (tH) påverkas enligt TNED?

Se även Multipla tH i TNED

— Med giltigheten av neutrinoinfluensens princip i TNED ligger det nära till hands att också förmoda att halveringstiden t(H) för primärt färdigbildade radionuklider av en viss typ i t.ex. Jordkroppen skulle kunna påverkas (sekundärt) och inbördes av mängden närvarande radionuklider.

TNED-teorin för den aktuella nuklidkoefficienten [Se från Härledningen] bygger emellertid på en viss energigenomströmning i radionuklidernas primärbildning — och vilken energibild tvunget konserveras med radionuklidens färdigbildning (kärnstrukturen generellt enligt TNED). Därmed underförstått en typ av försegling (som i sig skulle kunna innebära att en och samma radionuklidtyp t.ex. Uran-238 får något olika tH-värden beroende på energilokal; Det är dock här ännu inte känt om det finns verkliga praktiska belägg för det);

— Nuklidkoefficienten kan sedan inte ändras (neutrinopåverkan kan bara excitera atomkärnan på energi, analogt påskynda tillfället för ett sönderfall som i fallet med många radioindivider med motsvarande kort medelliv för den aktuellt sönderfallande individen, î=t_H/N₀, inte åstadkomma strukturomvanlingar i atomkärnan efter dess primärbildning och som ändrar sönderfallets styrka);

— Nuklidkoefficienten bildar istället formen för den ovan antydda allmänna neutrinoinfluensfysiken; den, som via t(H)-formen garanterar den nämnda inbördes î-fördelningen (medellivet). Med andra ord: Utan en fast t(H)-preferens finns strängt taget heller ingen fast î-fördelning. Utan en sådan kollapsar hela komplexet (halveringssambandet gäller inte).

— Däremot kan, som redan påpekats, redan primärt färdigbildade radionuklider påverka tillfället för sönderfallet internt, inbördes på ovan beskrivet sätt (neutrinoinfluensens princip), utan att sönderfallsstyrkan påverkas (i princip samma som tH-värdet), och så att flera nuklider i samma rum åstadkommer en kortare medellivslängd (högre aktivitet) för de radionuklider som faktiskt sönderfaller, och vilken medellivslängd därmed ökar med avtagande mängd radioindivider (lägre aktivitet).

— Ja:

— OM alltså en (lämpligt avstämd) intensiv neutrinokälla riktas mot Jordkroppen (från t.ex. Solen) finns möjligheten att aktiviteten (hos någon motsvarande radionuklidfamilj) kan variera med avståndet till Solen (Solirradiansen på Jordcirkelskivan skiljer sig med 0,06%~max0,1% mellan sommar-vinter) — SOM OM det vore frågan om ett närvarande växande eller avtagande antal radionuklider som bidrar med E(hf)‑komponenter.

— Men, här veterligt: En sådan TEORI kan inte utvecklas kvalitativt i MAC — därför att [*3] modern akademi saknar uppfattning om en pågående aktivitet före själva det utbrytande kärnsönderfallet; Neutrinoinfluensens princip är, av — genom — samma princip, och i ljuset av den moderna akademins allmänna neutrinouppfattning — se neutrinobegreppet — utesluten av modern akademi.

Det är, förmodligen, också samma orsaksgrund som (tydligen) upprört [många] forskare i blotta möjligheten med en variabel sönderfallskonstant [se citatdelarna med början från Jenkins et al., 2006];

— VARJE sådan — teoretisk — möjlighet trotsar just den teoretiska grundvalen för den moderna akademins härledning [George Gamow 1928] till halveringssambandet [Se Geiger-Nuttalls samband]; den statistiska kvantmekanikens sannolikhetskalkyl. Jämför det kategoriska särskilda Citatet från Hyperphysics och samma källa mera allmänt i Half-Life-IndepencencyCitatet.

— I TNED finns inte den problematiken — men exakt samma kvalitativa (och kvantitativa) formella sambandsform. Se särskilt aspekterna på halveringstidssambandets formalia i jämförelsen MAC/TNED i Allmänna Koefficientsambandet. Härledningen till halveringstidssambandet i TNED — samma sambandsform som det konventionellt benämnda Geiger-Nuttalls samband — har inga spår av den moderna akademins statistiska inslag.

— Som citatvis visas i Allmänna Koefficientsambandet, finns i grunden ingen DIREKT koppling från MAC-teorin till halveringstidssambandets FORM; den kopplingen bygger på en APPROXIMATION — från den kvantmekaniska sannolikhetsteorin, en algebraisk förenkling — som leder direkt på TNED-formen: garanterat utan både approximationer och sannolikheter.

— I den rent TEORETISKA andan av den uppmärksammade variationen i radioaktiva sönderfall med (enda kandidaten) neutrinovariationerna från Solen (se sammanfattning i Jenkinsgruppen Jun2011), är det därmed alldeles tydligt — i varje fall sett kvalitativt från TNED — att den moderna teorins rent kvantmekaniska sannolikhet är utagerad: en primitiv fiktion som fick sin största spridning under 1900-talet. Åtminstone är det historieskrivningen enligt TNED på den punkten.

———————————————————————————————————————————

*¹

Länken till NIST-domänen finns inte längre. Den återfinns nu [Okt2011] på URL-adressen

http://www.nist.gov/pml/div682/grp03/trapped-neutron.cfm

*²

Direkt experimentell registrering av en transientpuls vid betasönderfall

”The emission of gamma rays is a compensation by the atomic nucleus for the unstable state that follows alpha and beta processes in the nucleus.”,

”The primary alpha or beta particle and its consequent gamma ray are emitted almost simultaneously.”,

”A few cases are known of pure alpha and beta emission, however, that is, alpha and beta processes unaccompanied by gamma rays”,

Microsoft ENCARTA 99 Radioactivity

som visar makroövergången från neutron till proton finns här veterligt inte.

”Beta decay of the neutron into a proton, electron, and electron antineutrino is occasionally accompanied by the emission of a photon. Despite decades of detailed experimental studies of neutron beta-decay, this rare branch of a fundamental weak decay has never been observed.”,

Journal of Research of the National Institute of Standards and Technology, Volume 110, Number 4, July-August 2005

Detecting the Radiative Decay Mode of the Neutron, Fisher et al., 2004

http://nvl.nist.gov/pub/nistpubs/jres/110/4/j110-4fis.pdf

— URL-länken ovan går INTE direkt till PDF-dokumentet [en domänspärr uppkommer];

— Använd istället Fetstilsrubriken ovan som sökterm, den leder till det aktuella dokumentet.

— Detektering av elektroner från neutronsönderfall kan ske med hjälp av ett elektriskt fält (konv. jonisationskammare, eng. ionization chamber, se exv. @INTERNET Wikipedia Ionization chamber 2011-10-27) som attraherar elektronerna (till någon mätsensor, eller styr dem för vidare); Atomer som joniserats via elektronbildningen formar en mätbar elektrisk (joniations-) ström, och därmed en detektering av en fullbordad elektronemission (från neutronsönderfall).

— Andra tekniker som (tillsammans med elektrondetektering) kan visa elektronemissionens fullbordan från neutronsönderfall bygger på detektering av den bildade protonen. En sådan teknik beskrivs bl.a. i PDF-källorna

JOURNAL OF APPLIED PHYSICS 99, 084904 2006

An electron transparent proton detector for neutron decay studies, Hoedi et al., 2006

http://digital.csic.es/bitstream/10261/21404/1/GetPDFServlet.pdf

Journal of Research of the National Institute of Standards and Technology, Volume 110, Number 4, July-August 2005

Simulation of Charged Particle Trajectories in the Neutron Decay Correlation Experiment abBA, Desai et al., 2004

http://nvl.nist.gov/pub/nistpubs/jres/110/4/j110-4des.pdf

— Neutronsönderfallet skrivs konventionellt i modern akademi (ν_e, elektronassocierad antineutrino)

n → p + e^– + ν_e + γ

medan TNED beskriver neutronsönderfallet genom att sammanföra gammadelen (γ) med neutrinobegreppet generellt i en enda form som massdestruktionsstrålning (m→γ)

₀n¹ → (₁H¹ = p+e^–) + (m→γ)

Gammabeteckningen (γ) i (m→γ) generaliserar i TNED för samtliga fall som innefattar E=hf-kvanta.

— Generellt för betasönderfall (som inte sammanhänger med neutronsönderfall; Se även citatdelen ovan från Encarta) förekommer ofta direkt detekterbar gammastrålning [i TNED som del av totalenergin i E=(m→γ)c²]. Gammastrålningen i sådana fall yttrar sig som en »extrapuls» som atomkärnan emitterar vid fullbordat sönderfall — i händelse av överskottsenergi (som ofta, men inte alltid, är fallet).

— Däremot finns en motsvarande (indirekt) experimentellt känd reaktionsbild i det s.k. inverterade betasönderfallet (ν_e+p→e⁺+n), se Bevisen för neutrinooscillationer; Protonen (i lämpligt tillrett preparat) exciteras av ett neutrinokvanta och bildar en exciterad neutron under emission av en positron (e+), denna annihileras (under kort tid) med en omgivande elektron (e^–) och därmed en transientsignal; Ytterligare en signal bildas genom att neutronen i sig strax (efter ca 200mS) förenas med en omgivande proton och bildar en deuteron som yttrar sig i en direkt makrofysiskt detekterbar stöttransient.

———————————

*³

Sönderfallet sker utan inverkan från någon yttre källa

”Radioactive decay is the process by which an atomic nucleus of an unstable atom loses energy by emitting ionizing particles (ionizing radiation).”;

”The emission is spontaneous, in that the atom decays without any physical interaction with another particle from outside the atom.”,

;

”Radioactive decay is a stochastic (i.e., random) process at the level of single atoms, in that, according to quantum theory, it is impossible to predict when a given atom will decay.[1]”,

Wikipediaartikelns Referens [1]:

”Is it possible to predict when a given radioactive atom will decay?

No, its not. The decay of an individual atom is a random event. However, it is possible to predict when decay will occur based on probability, particularly when there are a lot of radioactive atoms around.”,

http://www.iem-inc.com/prhlfr.html

Källan anger ingen verifierbar referens — endast påståendet ges, utan vidare.

;

” The decay, or loss of energy, results when an atom with one type of nucleus, called the parent radionuclide, transforms to an atom with a nucleus in a different state, or a different nucleus”,

@INTERNET Wikipedia Radioactive decay 2011-10-25

http://en.wikipedia.org/wiki/Radioactive_decay

;

Se dock även en något friare hållning [med inre diskussion] — som kanske avspeglar ett mera ingående intresse — i Yahoo-Answers-artikeln från Sep2009,

IS RADIOACTIVE DECAY AN EFFECT WITHOUT A CAUSE?

http://answers.yahoo.com/question/index?qid=20090918061009AA4E8ZF

— LOGIKEN KRÄVER [underförstått] NÅGON katalyserande aspekt, frågeartikeln ovan med svaren belyser den detaljen.

Jämför Frekvensfunktionen.

Allmänt — Allmän inledning med termer och begrepp till Radiofysiken i TNED · För UNIVERSUMS HISTORIA Dec2011

BILDKÄLLOR: Författarens arkiv · Kollage NikonD90 · VÅRVINTER:R13Apr2010Bild169·VÅR:RF24Maj2010Bild1/3

ALLMÄNNA TERMER — radiofysiken TNED

Se även i RadioTermer, Halveringssambandet och Halveringstidssambandet

RADIOAKTIVT MATERIAL beskrivs generellt från upptäckten i slutet på 1800-talet som all materia som består av eller innehåller INSTABILA ATOMER; atomer som utsänder elektromagnetisk- och partikelstrålning. Konventionellt under 1900-talet klassificeras strålningstyperna i ordning från mindre till mera genomträngande enligt typerna alfa [Heliumkärnor, stoppas av ett papper], beta [elektronmassor, stoppas av en aluminiumfolie] och gamma [elektromagnetisk, stoppas av en blyskiva].

nuklidfamiljerna	nuklidgränserna	sönderfallstyper	AlfaIsotopKartorna	AlfaKartan	BetaKartan
familj	gränser — unika i TNED	typ	Kartor — unika i TNED	AlfaKartan	BetaKartan

— Radioaktiviteten som upptäckt fysikaliskt fenomen tillskrivs Henry Becquerel [1896] i samband med undersökning av fosforescerande material [ref. Wikipedia Radioactive decay, Discovery, 2011-12-24]. Tidigt upptäcktes ett empiriskt samband, Geiger-Nuttalls samband [1911] mellan det radioaktiva preparatets s.k. halveringstid och en karaktäristisk energi i det sönderfallande ämnets emitterade Heliumkärnor [konv. alfapartiklar]. I modern akademi härleddes sambandet [1928] av George Gamow [ref. Wikipedia Geiger-Nuttall law, Derivation, 2011-12-24] på bas av kvantmekanikens statistiska grunder — som utvecklades just under denna tid [mitten av 1920-talet].

— Samma sambandsform, men med grund i en helt annan teori, ges från TNED utförligt från Härledningen till halveringstidssambandet.

— Jämförelser, citat och exempel visar hur sambandet återspeglar de olika teorierna MAC och TNED; Se särskilt från tH i MAC/TNED.

— Speciellt — explicit — ingår inte i MAC den avgörande nuklidkoefficienten [b] som i TNED beskriver/förklarar det radioaktiva sönderfallets dynamik på sätt som medger viss [neutrino]influens på halveringstiderna. Denna detalj diskuteras specifikt från Dissonansenergin, men det finns ingen motsvarande teoretisk grund till jämförelse i MAC. Helhetsbilden i TNED blir därför också en annan.

— Se särskilt sammanfattande genomgång med vidare referenser från Sönderfallets enhetliga preferensgrund.

— Observationerna [från 2006] av Jenkinsgruppen — variationer i [neutrino]strålningen Solen-Jorden ger motsvarande variationer hos vissa betainstabila atomämnen — ger TNED-teorin visst kvalitativt stöd. Notera dock att inget [ännu Dec2011] är avgjort i ämnet.

— Tungt radioaktivt sönderfall betyder i den här framställningen samma som direkt kärndelning; moderatomen delas i två eller flera delprodukter. Dessa atom/kärnsönderfall kan i princip omfatta vilka som helst summerande delkärnor (K=K1+K2+...). De vanligaste (beskrivna) sönderfallen inbegriper Heliumkärnor (konv. alfapartiklar), neutroner och protoner, dessa (ibland även) tillsammans med tyngre delkärnor.

— Lätt sönderfall — betasönderfall hos betanuklider — betyder här motsvarande elektronändringar i atomen; kärnan bevaras intakt.

— Tungt sönderfall kallas här också förenklat radiosönderfall och nukliderna (något favoriserat oegentligt) radionuklider.

— Uppdelningen visas naturligt i TNED genom att betasönderfallen arbetar på massdefektskapitalet 18e och radiosönderfallen på centralmassivets 1818e.

Kriterium för instabilitet

Stabila tillståndets VerkningsGRUND i relaterad fysik: atomen som en [idealt] STABIL enhet behöver ingen påfyllning av energi för att fungera: summan av alla krafter och moment i atomen och atomkärnan är noll, se atomfysikens två kungsekvationer i TNED — J[0K]+3[J1K]=0 och F[BT]+F[eZ]=0; ingen energi omsätts för atomens blotta verkningsgrad; INSTABILT TILLSTÅND följer därmed den enkla principen [Se även Fysikens andra princip: all verkan baseras på jämvikt]:

kontinuerligt tillförande av ARBETE=ENERGI krävs för att underhålla ett icke stabilt tillstånd

— Varje instabil enhet [atom] kännetecknas av att den utför ett ARBETE; eftersom all verkan baseras på jämvikt, blir arbetets strävan mot STABILITET — arbetets upphörande, stabila tillståndets fysik: jämviktens princip.

Instabila atomerna i TNED

Radiosönderfallets kontinuerligt instabila tillstånd underhålls enligt TNED av en kontinuerligt pågående, minimal, massupplösning som krävs för ARBETET som underhåller det icke-stabila tillståndets inre självsvängningar i atomkärnan;

— instabila tillståndets fysik kräver obönhörligen ENERGI för att fortlöpa.

— Den minimala »radioemission» som krävs för att underhålla tillståndet och dess energiräkning, helt utan partikulära emissioner, sammanhänger i TNED med Plancks strukturkonstant; minsta möjliga energiomsättning på högsta möjliga frekvens — i TNED atomkärnans djupast liggande strukturer. Radioemissionerna tillhör enligt TNED neutrinostrålningen som inte direkt kan detekteras av makrofysikens elektronsvängningsfysik.

Betasönderfallets motsvarande tillstånd kräver också underhållande sönderfallsenergi, men i detta fall, enligt TNED, sker också samtidigt en kontinuerlig emission av elektronmassans komponenter, utspritt över HELA betasönderfallets period, ända ifrån betanuklidens bildningstillfälle. Se mera utförlig beskrivning i Betasönderfallens matematiska fysik i TNED. Se även i Elektronmassans emission i kärnans spinnriktning.

— Klassifikationen betanuklider och radionuklider beskrivs mera utförligt i denna presentation från Allmän Klassifikation.

Termfavoriseringen med »radio-» i TNED kommer här ifrån detaljen som utmärker kärnsönderfallen framför icke-kärnsönderfallen: den kontinuerligt pågående massdestruktionen [i TNED neutrinostrålning enligt Plancks strukturkonstant E=(h/n)nf ] som med den motsvarande kontinuerliga högfrekventa underhållande instabilitetens E=[h/n]nf-komponenter driver nukliden mot tillfället för plötslig kärndelning; radionukliden »sänder kontinuerligt», utan massemission. Radioemissionerna sker dock på neutrinovåglängdernas nivåer enligt TNED och som inte direkt kan detekteras. Se vidare från RADIONUKLIDENS BILDNING.

— Emellertid föreligger, på visst sätt fast i annan fason, också motsvarande i betasönderfallet via elektronmassans avdelning/upptagning; Men medan betasönderfallen, via elektronmassorna, delar på samma kärnfragmentbas — elektronmassans komponenter — och därmed är lika för alla betaaktiva nuklider, gäller olika byggformer inbördes mellan de kärninstabila [»radiobaserade»] nukliderna.

HALVERINGSSAMBANDETS ALLMÄNNA BETYDELSE FÖR DET RADIOAKTIVA SÖNDERFALLETS FYSIK

I halveringssambandet (Se särskild härledning i Halveringssambandet, om ej redan bekant)

N = N₀/2^T/tH

= N₀/e^T(ln2)/tH ............ halveringssambandet, antal återstående radionuklider efter T

e^T(ln2)/t_H = N₀/N ; T(ln2)/t_H = ln(N₀/N) = ²log(N₀/N)·ln2 ; T/t_H = N₀/N

N kvarvarande radionuklider efter tiden T, N₀ utgångsmängden radionuklider, t_H halveringstiden (från N₀ till N₀/2)

är faktorn [radiokonstanten] (ln2)/t_H ENERGIBEROENDE enligt Geiger-Nuttalls (från 1911) samband

(ln2)/t_H = Ae^–B/√Eα

A[B=b(Z–2)] är nuklidspecifika koefficienter och E_α anges som den aktuella (bindningsenergin) eller alfaenergin;

— När radionukliden sönderfaller, emitteras (ofta) en ₂Helium⁴-kärna (alfapartikel, kärnstabil), ibland också tillsammans med (flera) tyngre (instabila) delningsprodukter (som också kan variera inom relativt vida områden).

— Genom de första mätningarna som genomfördes (i början på 1900-talet) visade det sig att radionuklider i samma nuklidfamilj uppvisade likartade E_α-värden. Vi studerar den detaljen — i relaterad mening — i Härledningen till Radionuklidernas Halveringstid, enligt relaterad fysik.

Parameterbegrepp

Se även i Radiotermer

Parameterbegreppen till radioaktiva sönderfallets matematiska fysik enligt TNED

— MedelsönderfallsINTERVALLET per 2 sönderfallsindivider i ett givet preparat med utgångsmängden N₀ stycken radionuklider

[N₀=m_MASSAN/u_{1,66033 t27}U_ATOMVIKTEN] motsvarar ett »medelliv» (î, här tecknet Alt+0238 för att särskilja, enhet i sekunder) för varje radionuklid i det aktuella preparatet.

Medellivet

î medellivet för en radionuklid med hänsyn till mängden individer i samma klass
[samma preparat, samma typ], î som i-flex, Alt+0238, enhet: Sekunder

— Medellivet (î) blir den (medel-) tid som förflyter mellan (idealt) två på varandra efterföljande sönderfall (generellt alfaemissioner, sönderfallets absoluta kriterium genom experimentell observation), var som helst i preparatet.

— Frekvensen (f), samma som antalet (n) sönderfall per sekund (S) kan då skrivas ekvivalent

N₀/t_H = 1/î = n/S = f ........... sönderfallsfrekvensen [»basradioaktiviteten»], enhet i Hz,
samma som antal per sekund [Hz], eller Becquerel[Bq]/[ln2]; [ln2×]Hz=Bq, vidare nedan

t_H motsvarar begreppet halveringstid — med följande GRUNDFÖRKLARING:

Halveringstiden

— Relationen N₀/t_H framgår direkt i ekvivalens med de övriga i ledet närmast ovan genom villkoret med de bägge sönderfallsindividerna (N₀=2);

— 2 radionuklider övergår i 1 återstående radionuklid efter medellivet (î=t_H). Då gäller halveringstiden

t_H = N₀î ...................... halveringstiden [elementärt: från 2 till 1 med startvärdet N₀=2]

Radioaktiviteten

— Med faktorn ln2 [logaritmiska halveringskoefficienten från motsvarande e-sambandet, se även blåstripen nedan] gäller då

radioaktiviteten här betecknad (xsi) ξ enligt

f·(ln2) = N₀(ln2)/t_H

= (ln2)/î

= ξ_N .......................... [ξ xsi] radioaktiviteten [i Bq], grundparameter, uppmäts med instrument

Halveringssambandet N=N₀/2^T/tH=N₀/e^T(ln2)/tH via N₀/N=e^T(ln2)/tH visar ln(N₀/N)=T(ln2)/t_H med (ln2)/t_H som radiokonstanten

KONVENTIONELLT används motsvarande begrepp (radioaktiv) sönderfallskonstant (eng. decay constant) med beteckningen Lambda (λ) enligt

λ = (ln2)/t_H ................. konventionella sönderfallskonstanten

= ξ_N/N₀

Därmed halveringstiden

t_H = (N₀/ξ_N)ln2 = N₀î med

N₀ = m_MASSAN/u_{1,66033 t27}U_ATOMVIKTEN

TNED Motsvarande konventionella beteckningar [Jämför @INTERNET Wikipedia Radioactive decay 2011-10-27]

t_H t_½ eng. half-life, halveringstid, sekunder S

(ln2)/t_H λ eng. decay constant, sönderfallskonstant, 1/S

t_H/(ln2) τ eng. mean lifetime, medellivstid, S

î orepresenterad, medellivet som varierar dynamiskt med sönderfallet t_H/N₀, S

Villkor för sönderfall, halveringssambandet

OM halveringstiden t_H är en fast tidskonstant för en viss typ av radionuklid i en bestämd radiofamilj, gäller tydligen från

N₀î = t_H

att medellivet

î = t_H/N₀

hos varje ingående radionuklid i den familjen (det aktuella preparatet) avtar med växande individmängd N₀ — och omvänt, anpassar sig växande med avtagande individmängd N₀.

— Det finns då ALLTID en sista radionuklid som ALLTID får en maximal livslängd, samma som halveringstiden. Och på samma sätt åt andra hållet; det finns alltid en först sönderfallande nuklid med en minsta livslängd.

T_N0 = –t_H(ln[1–1/N₀])/(ln2) ....... livslängden för den radionuklid som sönderfaller först av alla

T₁ = t_H(lnN₀)/(ln2) ................... livslängden för den radionuklid som sönderfaller sist av alla

— Varje preparat, med en större eller mindre utgångsmängd radionuklider N₀, anpassar sig tydligen automatiskt med en intern, »Demokratisk Fördelning» av medellivslängder enligt sambandsformen för î ovan.

— Vartefter preparatets radionuklider sönderfaller, uppför sig med andra ord preparatets allt mindre kvarvarande antal radioaktiva nuklider som ett nytt N₀ med samma t_H;

— EXEMPEL 1: t_H=16S, N₀=16 som från N₀ ger

î =t_H/N₀=(16S)/(16) = 1S; efter t_H=16S återstår 8 individer;

î =t_H/N₀=(16S)/(8) = 2S; efter t_H=16S återstår 4 individer;

î =t_H/N₀=(16S)/(4) = 4S; efter t_H=16S återstår 2 individer;

î =t_H/N₀=(16S)/(2) = 8S; efter t_H=16S återstår 1 individ;

î =t_H/N₀=(16S)/(1) =16S; efter t_H=16S återstår 0 individer;

Medellivet (î) för alla kvarvarande radioindivider ökar med sönderfallets fortlöpande.

— OM halveringstiden t_H är en fast tidskonstant för en viss typ av radionuklid, och endast då, gäller alltså:

OM radionuklidens medelliv î ändras med individmängden N₀ via en nuklidkonstant t_H

î = t_H/N₀ ....... medellivet î, halveringstiden tH, utgångsmängden N0

Sönderfallstillfället î för medelnukliden — radioaktiviteten — regleras av den närvarande mängden

finns uppenbarligen någon form av dynamiskt verkande influens som styr fördelningen.

I TNED härleds influensfysiken i den kärninstabila atomen på en försvinnande liten dissonansenergi Ehf1818 som underhåller kärninstabiliteten tills dess sönderfallsutbrottet inträffar Sambandet för kärninstabila nuklider i TNED grundas på EXOTERMISKA KÄRNREAKTIONSLAGEN K=K1+K2–(m→γ) enligt

[K] – Ehf1818 = K = [K1+K2 – (m→γ) + _T 0_γm] – Ehf1818

Elimineras dissonansenergin ur ledet, gäller stabil nuklid. Se vidare utförligt från Samband.

— OM INTE någon inre dynamisk fördelning skulle finnas, finns heller ingenting som säger att ALLA nuklider med ett visst î INTE skulle sönderfalla på en och samma gång, eller nära. Exempeltabellen ovan skulle då kollapsa och sakna mening. Den dynamiska fördelningen certifierar med andra ord att en motsvarande influensfysik, en kommunikation av någon form, existerar inbördes mellan individerna — som om de alla vore inneslutna i en och samma enda t_H-radionuklid.

Mönsterexempel

— EXEMPEL 2:

Uppdelning av N0 radionuklider på olika preparat bevarar sönderfallets enhetliga numeriska status — förutsatt [LJUS-]avstånden mellan nukliderna ligger inom tH.

Figuren ovan föreställer två laboratorieprov ab med vardera 16 radionuklider av samma t_H=16S-typ.

— I fallet a finns alla 16 nukliderna i ett och samma preparat; î=t_H/N₀=16S/16=1S.

— I fallet b är de 16 radionukliderna i b uppdelade på 4 likadana preparat; î=t_H/N₀=16S/4=4S per.

Följer vi utvecklingen i de bägge fallen efter medellivssambandet î=t_H/N₀, ser vi att samma individantal LIKVÄL totalt sett återstår efter varje t_H=16S.

— Exempelräkningen i b-fallet efter 2:a t_H=16S-intervallet SKULLE egentligen stanna där EFTERSOM varje preparat bara har EN individ kvar: det finns inget ytterligare att dela på (de 4 preparaten gäller bara till och med sönderfall nummer två).

— Med INFLUENSDYNAMIKENS CERTIFIERING — och förutsatt att de 4 skilda preparaten inte ser varandra på större avstånd än vad ljushastigheten hinner koppla via t_H-konstanten — kan LIKVÄL de singulärt bestyckade preparaten i radkolumn b2 samverka som om de vore del i samma masskropp (a2).

SOM VI FÖRSTÅR — eftersom atomkärnornas sönderfall inte påverkas av makrofysikens elektromagnetism (inte i praktiken, inte i teorin, varken i TNED eller MAC) — finns bara en influensagent att utpeka i anställningen av influensens orsak: neutrinostrålningen ENLIGT TNED [Ehf1818].

— Ju fler individer i samma lokal, desto större påverkan med följd i att medelsönderfallstillfället för den enskilda radionukliden påskyndas;

— Vartefter lokalen töms på individer, avtar den influensen, så att medelsönderfallstillfället blir allt längre.

— Den (galant) förklarande funktionsteorin finns inte i MAC — neutrinobegreppet har inte den statusen där.

I Härledningen till Radionuklidernas Halveringstid, enligt relaterad fysik beskrivs HUR halveringstiden t_H kan härledas relaterat ur styrkan eller kraften (F) med vilken en viss partikel frigörs i sönderfallet (generellt Helium-4-kärna eller alfapartikeln) ur en viss kärninstabil modernuklid.

— Härledningen ger samma typsamband som det konventionellt benämnda Geiger-Nuttalls samband, men efter ovan angivna förutsättningar — och som alltså ENBART och således återfaller på fysiken för EN — 1 — atomkärna, den aktuella radionukliden. Statistiska begrepp existerar inte.

Fortsättning i Härledningen till Radionuklidernas Halveringstid, enligt relaterad fysik.

Härledningen enligt TNED, alfasönderfallet — Radionuklidernas halveringstid, sambandet för halveringstiden tH

Inledande beskrivning | Grunden för Ñ | Nukleära kapacitiviteten | B/p | Härledningen i matematik | KÄLLEXEMPEL | Slutformen |

2011X19

Inledande Beskrivning

— IDEALT kommer TNED-härledningen för alfapartikelns avdelning från moderkärnan att göras SOM OM HELA sönderfallsenergin läggs på alfapartikeln i form av rörelseenergi (ideal, klassisk mekanik);

— Detta är [emellertid, och NÄMLIGEN] ALDRIG det praktiska fallet: Det finns alltid en viss rekylverkan mellan modernuklid och avdelad kärnpartikel, samt att modernukliden kan besitta olika excitationsenergier som ger ytterligare grund för en experimentellt uppmätt flora av [mindre] olika diskreta alfaenergier.

— Det visar sig [nämligen] att OM föreställningen om en FAST halveringstid för en FAST sönderfallsenergi ska ha någon ENTYDIG fysikalisk mening [Geiger-Nuttalls empiriska samband med Sönderfallets enhetliga preferensgrund] finns bara en och endast en enda möjlighet: Att sönderfallsenergin i alfafallet räknas på atomvikterna via effektiva massa‑energidifferenser.

— Genom att använda alfapartikelns rörelsemängd som IDEAL grund förenklas därmed härledningen väsentligt då slutformen sedan, enkelt, kan — och kommer att — återföras på sönderfallsenergin av princip. Hur sambanden ser ut i slutänden kommer att framgå, detaljerat, av den följande beskrivningen.

Se även motsvarande TNED-teori för betasönderfallets mekanik i Betasönderfallens matematiska fysik i TNED och Nuklidfaktorn i betasönderfallet — Halveringstidssambandet för betasönderfallen; i TNED kan samma grundform tillämpas generellt för samtliga fall. Notera dock de övergripande svårigheterna i översiktsbilden generellt för hela gruppen instabila atomer; Se särskild beskrivning — i översikt — från Fragmenteringsargumentet.

Rekylverkans impulssumma –m1v1=m2v2 [tyngdpunktens rörelsemängd bevaras] som ger –v1=(m2/m1)v2 och därmed

vLAB=v2–v1=v2(1–m2/m1) innebär bara en marginell reduktion [m1&m2 nedan resp. Helium och Uran]

[1–4/238=1–0,0168067=0,9831932] — i allmänhet med m1=Moderpartikeln [typ Uran-238] och m2=Helium-4-kärnan.

— Heliumkärnan frigörs med en kraft som [kan förstås] utbildas från Moderkärnan. Därmed utges Heliumkärnan också relativt Moderkärnan.

— I LABORATORIETS REFERENS syns emellertid bara Heliumkärnans rörelseenergi [vLAB], som alltså framstår något mindre än den som kärnans kastades ut på från Moderkärnan [v2].

— För OBSERVATIONSÄNDAMÅL ska alla experimentellt angivna data anges i LABORATORIETS REFERENS [om inte annat anges], analogt som en observatör eller en fast mätsensor ser det — om inte uppgifterna generellt ska urarta i referenskaos.

— Jämför artikeln om Decay energy på Wikipedia [2011-10-20]: inte ett enda ord sägs om FRAME [lab, laboratory eller annat]. Vi måste dock utgå ifrån att ALLA observationsdata är LAB-data, som ett fast mätinstrument ser det, om inget annat anges.

— I TNED figurerar inte Coulombkraftens normalt ömsesidiga yttre kärnrepulsion vid fission (figuren ovan ger viss orientering):

— Med spinnets bevarande avdelas alla kärndelar (analogt med hydrodynamikens vattendroppsexempel) i spinnaxelns riktning och väsentligen via en utkastande kraft F=p/t=ma=mv/t.

— Den enda elektriska parameter som TNED använder för moderkärnans del är en möjlig variation i atomkärnans kraftstruktur via ett det (motsvarande nukleära) kapacitivitetstalet (ε). Moderkärnans ytelektriska laddning (Z) figurerar inte i TNED vid fission — eftersom det i vilket fall är centralmassivets laddningsstruktur (±A909e) som ombesörjer och verkställer funktionen: Ze är helt försumbart vid sidan av moderkärnans verkställande kraftdel ±A909e. Det enda vi behöver veta i moderkärnans fall är (således) moderkärnans massa (för beräkningen av rekylverkan via vLAB) — samt dess avgörande (relativa) »radioaktiva kärnstyvhet» som nuklidkoefficienten Ñ (Ñ, »N-variabeln», varierar i stort [för huvuddelen av radionukliderna] mellan 0,25-1,25, men kan i princip, med alla universums lokaler innefattade enligt TNED, innefatta allt möjligt mellan ±2). Ñ är den avgörande nuklidfaktor som enligt TNED tydligen får förstås finbestämma kraftmagnituden och därmed den slutliga rörelseenergin i alfapartikelns avdelning från moderkärnan. Höga Ñ är, som det visar sig, i allmänhet förknippade med långa halveringstider (och låga sönderfallsenergier), låga Ñ med korta halveringstider (och något större sönderfallsenergier).

— Något direkt samband som utpekar ett visst Ñ-värde för en viss nuklid finns här veterligt inte; Ñ-koefficienten kopplar helt säkert till neutronkvoterna i TNED-teorin för den primära grundämnesbildningen (Utförlig genomgång i Inledningen), typ det primära ursprunget för Uran-238. Men eftersom Ñ-faktorn bara är aktuell VID sönderfallet (då atomkärnan avdelar motsvarande sönderfallselement), finns heller ingen normalt tillgänglig referensbild med vars hjälp ytterligare upplysningar om Ñ-faktorn kommer i dagen.

— PROBLEMET är alltså det, att »kärnstyvheten» Ñ är en specialparameter som (veterligt, enligt TNED) bara sammanhänger med (vad atomkärnan visar upp vid) radioaktiva sönderfall (fissionen), och primärt vad atomkärnan genomgår vid den aktuella nuklidens primära bildning (fusionen). Innefattas neutrinostrålningens möjligheter i denna bild generellt, blir Ñ-faktorn även beroende av parametrar som, explicit efter nuklidens bildning, också ligger utanför Jordlokalens domäner, t.ex. en möjlig influens från Solen; Ñ kan inte bestämmas ensidigt »universell» med (enbart) Jordlokalen som mätpreferens — därför att olika lokaler i grundämnets bildning [‡] sammanhänger dels med olika energigenomströmningar, dels med de olika primära bildningslokalernas nuklidkvoter [Se Neutronkvotens avgörande inverkan], och därmed möjliga sätt att påverka Ñ.

— Genom att — eller möjligen OM — varje radionuklidfamilj enligt TNED har sitt specifika neutrinospektrum, fördjupas problemet ytterligare genom att olika radionukliders specifika Ñ kan konserveras (»bakas») i nuklidbildningen: Bildningslokalen bildar en (konserverad) preferens; Olika radionuklider påverkas olika av (och genom) varandra.

— Eftersom vi (således, enligt TNED) inte känner basdata, måste — tvunget — kärnparametern Ñ beräknas via mätdata utifrån uppmätt halveringstid (tH) och radioaktivitet ξ (här grek. xsi; se även särskild termbeskrivning i Radiotermer om ej redan bekant). Först med Ñ så bestämd kan ytterligare detaljer avgöras (enligt TNED), och då bara säkert med Jordkroppens aktuella radionuklid (Ñ) som känd preferens.

— Kärnstrukturens förmåga att växla, ändra och utnyttja ±e-strukturen (±A909e) borgar i vilket fall för en effektiv avdelning av en delkärna i själva det avdelande ögonblicket (samt i motsvarande omvända fall, fusion). Kärndelarna som Coulombiska element i bilden av vad atomkärnorna ser genom varandras gemensamt riktade kärnspinn på närhåll där fusioner-fissioner figurerar enligt TNED skymmer, också i vilket fall, det mesta av kärnornas normalt — över de större avstånden — verksamma Coulombiska krafter. På stora avstånd är kärnornas inbördes spinnsynkronisering (som bara realiseras då kärnorna vidrör och inträder varandras nuklidbarriärer, analogt vid fusion-fission) helt bortkopplad och därmed den »fullt normala» Coulombiska kraft som därmed aldrig aktualiseras i TNED i härledningen av det radioaktiva sönderfallets grundmatematik. Den Coulombbilden används alltså inte här utom för att specificera den avdelade partikelns kärnladdning (eZ, vanligen 2Helium4-kärnan eller den s.k. alfapartikeln) via elektriska kraftlagen generellt. Den avdelande Moderkärnans kärnladdning bortses således helt ifrån. (Kärnladdningen Z ligger i vilket fall från Vismuts Z=83 och naturligt upp till Uranets Z=92 [upp till numera (2011) 118 för de artificiellt producerade radionukliderna], samt i några enstaka fall lägre för en del lättare grundämnen [2Helium, 3Litium, 4Beryllium, 5Bor, 17Klor, 62Samarium, 63Europium, 64Gadolinium, 65Terbium, 66Dysprosium, 67Holmium, 68Erbium]).

— Däremot är moderkärnans elektriska töjbarhet eller den motsvarande mekaniska styvheten avgörande (som bestämmer den avdelande kraftens styrka [motsv. vattnets eller vätskans viskositet, flytbarheten]).

— Kärnstyvheten kan som nyligen vidrörts i TNED relateras till kapacitivitetstalet (ε0) på ett speciellt sätt (Ñε0, maxÑ=±2) [Se från Nuklidkoefficienten] — men (ännu i TNED) utan direkt identifikation med någon specifik modernuklid; Villkoren ställer upp olika lokaler med inbördes beroenden som i stort sett gör hela den analysen »omöjlig». Utförligt i Inledningen.

— Det är (ännu i TNED) bara delvis (teoretiskt) genomlyst hur en viss (radioaktiv) nuklid kopplar ämnet, se särskilt från Neutronkvotens avgörande inverkan. Det finns dock vissa experimentella paralleller (typ observerad påverkan av Solneutrinoirradiansen på Jordkroppen, Jenkins et al., från 2006).

— Den analysen står (följaktligen) till vissa delar under författning i denna presentation.

Halveringstiden (tH) kan beräknas ur mätvärden om man från ett känt preparat kan mäta radioaktiviteten (ξ [här grek. xsi] i Bq, Becquerel, antal sönderfall per sekund [gånger ln2]) enligt

t_H = (ln2)N₀/ξ_N

[N₀ =m_MASSAN/u_{1,66033 t27}U_ATOMVIKTEN]

Genom att också — idealt — mäta radionuklidernas medelmässiga alfaenergier (E_α) kan man beräkna moderkärnans motsvarande medelmässiga b-Ñ-värde ur sambandet för halveringstiden (TNED-versionen av Geiger-Nuttalls samband)

t_H = [(ln2)/A]e^beZ/√2mE

enligt (mZE anger alfapartikeln, A=1Hz=1/1S)

b = [√2mE]ln[t_HA/(ln2)]/eZ

= [mv]ln[t_HA/(ln2)]/eZ

— Frågan om alfaenergiernas uppmätning är emellertid också komplicerad:

— Ingen entydigt bestämd värdeform finns i praktiken;

— Alfaenergierna [Se Alfaenergier, olika kanaler i mätdata] uppvisar i praktiken grupper med olika värden (s.k. kanaler från eng. channels). Det betyder, i TNED, att vissa komplikationer kommer in i bilden beträffande den enhetliga tolkningsbilden av halveringstider och sönderfallsenergier. En utförligt genomgång av detaljerna beskrivs här från Fragmenteringsargumentet, med vidare jämförande exempel i den sammanställda AlfaRadioIsotopkartan.

Vi kan i vilket fall, här enligt TNED på grund av den obestämbara nuklidfaktorn och som omnämndes längre upp i Problemet, inte bestämma »en absolut halveringstid tH» för ett visst radioämne UTAN att också känna alla omkringliggande — kosmiska, Solära — parametervärden tillsammans med den aktuella atomkärnans elektromekanik — vilket veterligt tecknar en omöjlig ekvation;

— Det vi kan göra är att utnyttja situationen för att försöka bestämma [eller pröva] radionuklidens kärnstatus [b=4πÑ] från experimentella mätningar [tH och ξ] och sedan därifrån försöka med gåtan om ev. inverkan från övriga lokaler, t.ex. inverkan från den varierande neutrinoinstrålningen från Solen — om det är den som gäller.

Grunden för Ñ — NUKLIDKOEFFICIENTEN

Nukleära kapacitiviteten

Grundteorin för energimiljöns inverkan på radionukliderna i bildningstillfället — enligt relaterad fysik

grundteorin för energimiljöns inverkan på radionukliderna i bildningstillfället

Från Slutformen till tH-sambandet:

— Det säger dock INGENTING OM ORSAKEN till den aktuella p=mv. Alltså i princip kan det vara ... /[p+INITIERING från nuklidbildningen].

— RIBBAN placeras olika högt för olika nuklidmassor [materialblock] av samma typ beroende på energitätheten där de bildades.

— SAMT ÄVEN att TYP Solen, genom neutrinoinfluens OCKSÅ kan påverka p-summan, så att medellivet — radioaktiviteten — SES variera.

— Har atomkärnan ett högre energiinnerhåll än normalt [eller lägre], är det klart att också varje utträngande rörelsemängd får ta del av den aktiviteten.

— EFTERSOM p bildas först ur atomkärnan vid sönderfallet — inte att p finns FÖRE — INGÅR »kärnnivån» automatiskt.

RADIONUKLIDENS EGENSKAP är just att uppvisa instabilitet = inre självsvängning, ett pågående arbete som underhåller instabiliteten tills jämvikt (sönderfall) uppnås. I det tunga (kärnsönderfallande) radiofallet uppnås stabilitet efter första eller flera efterföljande kärnsönderfall, eller en kombination av sådana och det lättare betasönderfallet.

— Teorin i TNED för radionuklidens bildning blir därmed »enkel»:

— Med minsta möjliga lokala energigenomströmning (neutrinostrålning, endast den kan påverka kärnstrukturen enligt TNED) bildas också motsvarande kärninstabila nuklider (radionuklider) med största möjliga »kärnseghet» och därmed maximalt långa sönderfallstider. Se vidare kraftledet (F) nedan.

— Med allt högre neutrinobaserad energigenomströmning (E) i bildningslokalen kan E (till viss del, vilket vi måste förutsätta) tillfälligt för sönderfallets fysik KONSERVERAS av kärnstrukturen TILLSAMMANS med den ordinarie radioinstabila kärnstrukturens nuklidindividuella karaktär. Den extra neutrinoinfluensen SKULLE därmed medföra samtidigt, följaktligen i konsekvens av kärnseghetens princip om det här resonemanget håller streck, att kärnsönderfallet snabbas upp — marginellt eller påtagligt med växande energitillskott; större energi, snabbare process.

— När nuklidbildningarna — generellt naturligt enligt TNED — väl har genomförts, finns inte längre samma förutsättningar för yttre (neutrinoinfluerad) påverkan [jämför de olika bildningslokalerna enligt TNED];

Från Jordens Tredje Ekvation; Solsystemets kroppar efter samma täthet.

— RELATERAD FYSIK: Varje himlakropp och område [meteorider] mellan himlakropparna [Se G-skuggning] har sin egen specifika grundämnesbildningslokal med specifika förutsättningar [Se GRUNDÄMNESBILDNINGEN]. MÖJLIGEN spelar den övergripande energimiljön vid nuklidbildningen enligt TNED [typ hela Jordkroppen, knappast enskilda partikelexperiment i CERN] en roll för de olika radioaktiva nuklidernas EVENTUELLT OLIKA fason i olika bildningslokaler;

— Men vi vet inte det här [ÄN, säkert].

— Vissa observationer [Jenkins et al., 2008] av radioaktiva sönderfall som varierar med avståndet till Solen [årliga periodiskt återkommande variationer i storleksordningen 0,1%] har tillkännagivits, vilket skulle vara en [säker] indikering. Det finns dock ännu [Nov2011] ingenting säkert framställt i ämnet — man har ingen teori för ett sådant fenomen i modern akademi. Här undersöks ev. förutsättningar enligt TNED, enbart: Vi eftersöker en enhetlig — uttolkningsbar — matematik, om alls.

— Neutrinoenergierna är tvunget (våldsamt) höga i bildningstillfället (Jämför Udda och Jämna nuklidserierna), för att sedan i stort sett bara återfinnas från de resulterande himlakropparnas radionuklider, samt från centraldelarna i stjärnornas energiomsättning (Väte till Helium). En viss neutrinoinfluerad påverkan måste alltså av princip fortfarande finnas, men då i betydligt mindre omfattning än vid nuklidbildningarna enligt TNED (Se från GRUNDÄMNESBILDNINGEN). Det mesta vi kan få bevittna i det avseendet bör alltså i vårt fall vara inverkan från Solen — frånsett vår egen radionuklidbaserade Jordbank av (största andelen) främst Thorium och Uran, men som för vår del (i enstaka människoåldrar sett) framstår som tämligen konstant.

— Klart. Det är hela teorin.

— Ju mera energi som kärnan kan ta upp vid sin bildning, ju högre blir potentialen att också göra sig av med tillskottet.

— Det ansluter perfekt till den allmänna FLÖDESFYSIK vi ständigt ser i de naturliga sammanhangen: ju mera vatten i röret, desto högre tryck och desto större benägenhet att utjämna. Ju högre spänning, desto kraftigare urladdning. I radionuklidernas fall betyder den extra kraften speciellt kort medelliv (î). Liten kraft, långt medelliv. Påverkas individen kraftmässigt i någon nämnvärd utsträckning, förkortas också (i allmänhet) medellivet.

Kraftledet

— I elektriska kraftlagen F = (1/4πε₀Ñ)(Q/r)² [Ñ förklaras nedan] tillväxer kraften (F) om laddningens (eller materialets i makrofysiken) elektriska ledningsförmåga (1/Ñε₀) ökar — analogt då Ñε₀→0.

— I makrofysiken kan emellertid Ñε₀ bara öka (med Ñ från lägst 1), vilket motsvarar en allt större elektrisk isolation; Högre Ñ-värde, större isolation. Atomkärnan — som ett HÄR TILL PRÖVNING motsvarande elektriskt hårt (höga Ñ) eller mjukt (låga Ñ) material — behöver inte bry sig om den omständigheten. Anledningen är sambanden i POTENTIALBARRIÄREN med energizonen, som ställer upp (delvis) andra möjligheter i kärnfallet:

— Med en särskilt avgränsad specifik nuklidorienterad principiell form för Ñ-koefficienten enligt Ñ=ç/c_z — med c_z från potentialbarriären (energizonen) och vilken form här kommer att användas för vidare — inte bara kan Ñ förstås bli mindre än 1 av princip, utan uppvisar också ett motsvarande praktiskt exempelfall om vi får låna specifika värden från redan härledda komplex (Ñ=0,0145936, se Ñ-sambanden, ç/c_z=Ñ). Nämligen i fallet med elektronmassans komponenter enligt härledningarna i Spektrum [Se divergensvärdet v=2,18..T6 M/S i Väteatomens grundradie]; Se beskrivning i Exempelreferens. Det väsentliga i exemplet är vätespektrumets c_z-värde (v); Det faktum att det alls kan ha någon värdeform mindre än c_z=c₀/2 är det enda bevis som behövs (här) för att (också till vidare prövning) kunna bygga en praktiskt förankrad nuklidkoefficientform just av typen Ñ=ç/c_z; Utan ett praktiskt värdeexempel, skulle heller ingen vidare framställning kunna göras (med någon praktisk förankring). Det, och inget annat, bildar förutsättningen för den vidare framställningen.

— Med stöd av resultatet i härledningen till Vätets spektrum finns (således) visst skäl för en prövande härledning; Syftet är (också) att uttnyttja tillfället för att försöka härleda (påvisa) en »exakt samma princip» för atomkärnans egen inre kärnstruktur, där elektronmassans komponenter ingår som ekvivalenta fraktalnivåer.

För grundbegrepp, se utförligt från Atomkärnans härledning, samt även i ELEKTRONMASSANS KOMPONENTER om ej redan bekant.

D=Q/A=ε₀ΞÑ

SAMMANFATTNING — hur atomkärnans elektriska fysik kan förstås variera med radionuklidernas sönderfallstider

— Energigenomströmningen vid radionuklidens bildning KONSERVERAS av radionuklidens instabilitet, självsvängningen, samt avtar [möjligen] med tiden i ämnets sönderfall.

— Sönderfallskraften [F=K/Ñ] ökar med det lägre Ñ i sönderfallstillfället. Ñ<1 kan inte visa sig makrofysiskt på annat sätt.

— Resonemanget stämmer också med impulsmomentets bevarande, h=mcr, med bildningsenergin innefattad:

— För att bevara h=konstant med konstant divergens c, nuklidmassan m och tyngdcirkelradien r, måste med ett energitillskott till m [massenergi] nuklidens tyngdcirkelradie avta. Men energitillskottet i radionuklidernas fall sammanhänger med NUKLIDINSTABILITET. Vilket betyder att nukliden TVUNGET självsvänger omkring [den reducerade] tyngdcirkeln; Svängningen innebär att en och samma tyngdcirkel kan uppvisa många olika YTFASONER beroende på svängningens form.

— Därmed blir laddningstätheten D=Q/A med givet Q också lägre i den svängande radionukliden i proportion till det [möjliga] lokala energitillskottet vid radionuklidens bildning.

— MEN: Det skulle betyda att en motsvarande MINDRE YTA med högre laddningstäthet D=Q/A, och därmed ett större Ñ-värde än 1, vore omöjlig enbart i kraft av den mindre kärntyngdcirkelns koppling till den högre energins större svängande kärnyta [generellt kan atomkärnan inte komprimeras i TNED, se Atomkärnans inkompressibilitet].

— Det finns en utväg ur detta till synes nedslående argument.

— Atomkärnans svängning omkring tyngdcirkeln på grund av kärnans instabilitet, samt tyngdcirkelns extra indragning [för impulsmomentets bevarande] på grund av extra tillförd energi [som ökar självsvängningen] är för Ñ-faktorns del betydelsefull endast vid själva kärnsönderfallet. Ñ-faktorn har ingen annan funktion att fylla i den matematiskt beskrivande uppsatsen enligt TNED, än just att FÖRKLARA den avdelade alfapartikeln, dess laddning Q och impuls p. Inget annat.

— Vi VET redan — i termer av TNED via POTENTIALBARRIÄREN och nuklidbildningarnas fysik — att STORA [kortvariga] självsvängningsförlopp inträder VID fusion (förening), och fission (delning), SAMT att atomkärnan vid dessa tillfällen TVUNGET måste exponera centralmassivets ±A909e, A här masstalet, allt eftersom kärnans balansräkning kräver det.

— Problemet avgörs alltså på termen Q; Laddningstäthetens TILLVÄXT D=Q/A=ε₀ΞÑ i sönderfallsögonblicket, då också Ñ visar sig, nämligen för tillfället att avdela alfaQ med alfap, kan tydligen ekvivalent återföras på just kärnans uppvisning av den inre, normalt gömda Q-bankens förkrossande normalt sett gömda potential [±A909e]. Med andra ord; Vi behöver, tydligen inte alls, koncentrera HÄRLEDNINGEN av varierande D, analogt Ñ, på kärnytan, utan kan istället LUGNT se händelseutvecklingen i försorg av det tillfälla Q-kapitalets inre föreställningar: Q kan tillfälligt ÖKA [eller minska] för att definiera visningen av det högre [eller lägre] Ñ-värdet vid alfapartikelns avdelning. Och sedan åter till normala Ñ=1.

— Det lägre eller högre Ñ i radionuklidens självsvängning SKULLE ALLTSÅ visa sig, således, endast då radionukliden sönderfaller.

— Därmed kan ändringen i D=Q/A=ε₀ΞÑ vid sönderfallet helt återföras på kärnans inre Q-dynamik via centralmassivets ±A909e, A här masstalet.

— Vi behöver aldrig, explicit, BLANDA IN den stadigvarande kärnytan [A i D=Q/A] i komplexet, den delen gäller i vilket fall INTE vid själva sönderfallet.

— Radionuklidens radioaktivitet skulle därför, också i summa sagt, MÖJLIGEN HELT kunna återföras på nuklider som skiljer sig från Ñ=1.

— I så fall ska vi INTE hitta någon enda radionuklid med b-värdet Ñ4π=12,56637. I tabellen till KÄLLEXEMPLET ingår en individ med närmaste b-värdet b=12,038343 från Hafnium [Hf]-174 med halveringstiden tH=2 T15 år och alfaenergin Eα=2,5 MeV. Närmast övriga ligger på 11 och 16.

— Nuklidsjälvsvängningens underhållande drivkraft tvingar [möjligen] den upplagrade tillskottsbildningsenergin att avges successivt [i hur små portioner som helst enligt Plancks Strukturkonstant], och därmed i konsekvens [möjligen] en inre normalisering i tidens längd mot Ñ=1. Genom att [emellertid] energi alltid avges i sönderfallen ligger det närmare till hands att också ev. upplagrad extraenergin omsätts vid dessa tillfällen. Därmed kan en normalisering till Ñ=1 förstås ske automatiskt för alla nuklider vars sönderfall resulterar i ett stabilt tillstånd. [Ingen extra normaliseringsteori behövs].

Nukleära kapacitiviteten — grunden

2011X22

Nukleära kapacitiviteten — Ñ Läs som N-variabel [Alt+0209]

VAD VI VET enligt TNED (i min referens) är att atomkärnans fasta egenskaper bara kan påverkas rudimentärt då nukliden bildas, alltså vid fusion (förening) eller fission (delning). Se från GRUNDÄMNESBILDNINGEN enligt relaterad fysik, om ej redan bekant. Bildningslokalens energigenomströmning bör, om den är märkbar, spela viss roll [exakt hur finns ingen framställning på — utöver det som omnämnts i föregående block];

— Utöver dessa tillfällen finns bara en RENT TEKNISK möjlighet. Nämligen via neutrinopåverkan. Neutrinostrålningen i TNED [Se utförligt från NEUTRINOSPEKTRUM] kan påverka en atomkärna om Plancknivån [E=hf=(h/n)fn] är anpassad för en sådan påverkan. Vilket som gäller bestäms av den aktuella atomkärnans egen fraktalstruktur.

— Det finns dock här ingen (enligt TNED) känd generell matematik som beskriver de olika fallen utöver den allmänna matematiska fysik som beskrivs nedan i Nukleära kapacitivitetens matematiska fysik med grund i elektriska kraftlagen.

Härledningen till halveringstidssambandet fortsätter — efter mellanstycket nedan — från Grunden.

Nukleära kapacitiviteten — matematiken

Se Grunden från NUKLIDKOEFFICIENTEN

2011X21

Nukleära kapacitivitetens matematiska fysik — matematiken för Ñ Läs som N-variabel

— Om det gäller atomkärnan enligt TNED [se Potentialbarriären] finns ett allmängiltigt sätt att relatera varierande laddningstäthet D, både uppåt och neråt, som funktion av kärnsvängningar i princip.

ε₀ = 1/R₀c₀ = 1/Rc = 1/2Rc_z ;

— Erinra först makrofysikens begrepp [Se termerna nedan mera utförligt i Elektrisk och Magnetisk Polarisation]:

D = Q/A = ε₀Ξ + nε₀Ξ = ε₀Ξ(1 + n) = ε₀Ξε_r dielektricitetstalet ε_r ALLTID större än 1, D ökar (A minskar)

Exempelreferens Spektrum

Nukleära kapacitivitetsfaktorn Ñ

Praktisk, säker exempelreferens från Vätets Spektrum:

— I Spektrum fick vi till jämförelse [Se Väteatomens grundradie] den motsvarande DIVERGENSEN v=ξ/n [ξ, xsi] enligt 2,1875325 T6 M/S eller v/c(0)=0,00729682, eller avrundat 7/1000 av c(0).

— Den praktiken visar att en teori för en »nukleär kapacitivitet» [Ñ] kan antas — för vidare prövning — här, endast, med stöd i ovannämnda tillämpbarhet på elektronmassans komponenter, och därigenom via neutronsönderfallet en motsvarande PRINCIPIELL förankring i atomkärnan, och endast så;

— Kärnomvandlingar enligt TNED innefattar i vilket fall POTENTIALBARRIÄREN med ALLA inre möjliga omsättningar av atomkärnans centralmassiv ±A909e; Kärnan avgör själv, från fall till fall, vad som gäller, och det är (således) här en helt meningslös uppgift att försöka reda ut »alla möjliga fall» genom »en enhetlig ekvation». Vi behöver [därför] endast koncentrera oss på de enklaste grundsambanden;

Beskrivning, divergensgränserna ç=±c0

— I normala fall ligger energizonen — där elektriska laddningens massa TAS enligt relaterad fysik — vid c(0)/2=c(z).

— OM — på samma sätt som i härledningarna i SPEKTRUM men här omsatt på motsvarande fall i atomkärnans fraktalstruktur — svängningar omkring nuklidens tyngdcirkel sätts i samband med varierande eller fluktuerande kopplingar till c(z), och ALLA MÖJLIGA FALL beaktas — även inkluderat omkastningar av flödesriktningarna i kärnmassivets ±A909e, och som därmed även innefattar alla antipartikelfall — är det tydligt att variationer i c(z) som ç (c-komma) som mest kan omspänna ç=±c(0). Det bildar den praktiska och teoretiska absolutgränsen för kärnans dynamik, samtliga möjliga fall medtagna. Vi kan därmed sätta »nukleära kapacitivitetskoefficienten»

Ñ=ç/c_z som kopplar till elektriska kraftlagen F = (1/4πε₀Ñ)(Q/r)² = (Q/4πε₀Ñ)Q/r² = (Q/4πε₀Ñ)Q/r² [sfäriskt via 4π] enligt följande:

— En generell »nuklidkapacitivitet» SOM obs BARA KAN FÖRSTÅS GÄLLA VID DET AKTUELLA KÄRNSÖNDERFALLETS TILLFÄLLE, inget annat, gäller enligt

Ñε₀ = 1/Rç = ε₀ ± ñε₀ = ε₀(1±ñ);

— Sammansättningen för laddningstätheten [D, se Elektrisk och Magnetisk Polarisation] totalt i atomkärnan under fission [och fusion] kan då skrivas

D = Q/A = ε₀Ξ ± nε₀(Ξ) = ε₀Ξ(1 ± ñ) = ε₀ΞÑ med nukleära dielektricitetstalet Ñ; D minskar (A ökar), eller D ökar (A minskar), med Ñ.

— Atomkärnans relaterade dielektricitetsfaktor — här specifikt relaterad för radioaktiva nuklider — påverkar inte makrofysikens elektrodynamik.

Ñ-sambanden

— Kärnytans [A] variation omkring kärnspinntyngdcirkeln som specifik följd av den radioaktiva nuklidens självsvängning SPECIELLT VID DET AKTUELLA KÄRNSÖNDERFALLETS TILLFÄLLE, relativt det fasta Q, kan DÅ tolkas som en funktion av motsvarande indragningar eller utvidgningar:

— indragning: ÑDç avtar [b→0, tH→0, »kärnan mjuknar»], ytan A ökar; utvidgning: ÑDç ökar, ytan A avtar [b→∞, tH→∞, »kärnan hårdnar»].

— Ñ måste TVUNGET kunna bli NEGATIVT; Ñ=x/4π; ç/c_z = Ñ = max±2, ç (max ±c₀) kan bli negativt (omvänt flöde, samma som antipartikelform) ...

— ±x_max blir b=(Ñ=±2)×4π=±25,132741 (om inga andra koefficienter spelar in).

— indragning: ÑDç avtar [b→0, tH→0, »kärnan mjuknar»], ytan A ökar; utvidgning: ÑDç ökar, ytan A avtar [b→∞, tH→∞, »kärnan hårdnar»].

— RESULTATET av varierande Ñ [normalt=1 för stabila nuklider] för atomkärnans del skulle därmed bara bli att kärnan I ALLMÄNHET agerar mer

[kortare halveringstid] eller mindre

[längre halveringstid] styv, töjbar och därmed AVDELNINGSBAR [»delningspermeabel»] [permeabel, genomsläpplig] —

samt att dessa egenskaper SPECIFIKT endast kopplar till tungt [kärnsönderfallande] radioaktiva nuklider, och då, VID det aktuella kärnsönderfallet.

Inget annat. INGET ANNAT. Noga.

— M.a.o.:

— ENDAST tillfället för den kärnavdelande proceduren.

PraktikKollen

— GRUNDMATEMATIKEN ovan stämmer [tämligen hyfsat] med tillgängliga data på halveringstider och alfaenergier. Högre b-värden = längre halveringstider. Korta halveringstider = låga b-värden; Hittills, enligt etablerade tabellverk [Se KÄLLEXEMPEL]; Största b=17,62 och lägsta b=–6,25 [[Tabell1KALKYLKORTdirekt]•[KalkylkortBESKRIVNING]]. Vi känner dock [här, ännu] ingen matematisk fysik som FULLSTÄNDIGT förklarar hur Ñ-faktorn kopplar till olika nuklidfamiljer — utöver grundteorin för energimiljöns inverkan på radionukliderna i bildningstillfället.

— Men den delen är emellertid, uppenbarligen, ändå INTE tillräcklig i sig för att förklara floran av olika b-nuklidvärden eftersom känsligheten tydligen är SÅ stor [Se Dramatisk känslighet från KÄLLEXEMPEL] att möjligen [vilket här ännu inte är klarlagt] inverkan från Solen KAN spela viss roll — eller generellt jämförelser mellan olika lokaler med Jordkroppens nuklider som FÖRMODAD UNIVERSELL preferens. Det är vad som måste undersökas vidare.

Insättning i sönderfallets grundsamband e^bQ/p

Med som ovan härletts — enligt TNED — nukleära kapacitivitetsfaktorn (Ñ, Alt+0209)

D = Q/A = ε₀Ξ ± nε₀(Ξ) = ε₀Ξ(1 ± ñ) = ε₀ΞÑ nukleära dielektricitetstalet Ñ, D minskar (A ökar) eller ökar (A minskar) med Ñ;

därmed

;

U=Fr/Q=Rc(Q/r)=(p/t)r/Q=pv/Q=E/Q, som ger U/v=p/Q

;

F = (1/4πε₀Ñ)(Q/r)² = (Q/4πε₀Ñ)Q/r² = (Q/4πε₀Ñ)Q/r² ; sfäriska

Fr = (Q/4πÑ)Q/rε₀ ;

b-koefficienten

Nukleära Kapacitiviteten

Q = (Q/4πÑ) ; b = 4πÑ ; alfapartikeln som avdelas vid avdelningstillfället: Ñ tillhör explicit den radioaktiva moderpartikeln

Q = (Q/b) ; Q avdelas ur moderkärnans Q/b

Fr/Q = Q/rε₀ = U ;

F = ma = mv/t = p/t ;

Fr/Q = U = (p/t)r/Q = pr/tQ = pv/Q ;

U/v = p/Q = p/(Q/b) = bp/Q ;

Q/p = (Q/b)/p ;

bQ/p = Q/p ; För att enhetsbilda storheten i v/U=Q/p med enheten M/VS måste b associeras med en enhet VS/M

bQ/p = 4πÑQ/p

= 4πeZÑ/p

;

Ñ i atomkärnan [med utvidgat område] ersätter makrofysikens ε_r.

makrofysikens begrepp till jämförelse:

D = Q/A = ε₀Ξ + nε₀Ξ = ε₀Ξ(1 + n) = ε₀Ξε_r dielektricitetstalet ε_r ALLTID större än (eller=) 1, D ökar (A minskar).

Se vidare i beskrivningen från HÄRLEDNINGEN.

B/p — från Slutformen i härledningen till sambandet för halveringstiden, exponenten till e-formen

BILDKÄLLA: Författarens arkiv · 2009IV20 · NikonD90

B/p Hydrodynamiken hjälper till med tolkningen av faktorkoefficienten B i förening med impulsen p=mv. — I TNED finns inga snurrande alfapartiklar i atomkärnan. Alfapartikeln avdelas istället enligt TNED på samma sätt som i fallet med vattendroppar. Avdelningstillfället avbildar en spänningstöjning (både mekanisk och elektrisk) som hjälper oss till »korrekt sambandsform direkt». För ändamålet kan användas en term med begrepp »(nukleär-) elektrisk töjning» [Ξt=U/v=p/Q, VS/M]; — När moderkärnan avdelar en (eller flera) partikel uppvisas naturligt en motsvarande spänningsbildning mellan de olika delar som ansvarar för kärnans deformation, just i avdelningstillfället, och som leder till själva avdelningen. Grundformen, TNED, fås ur elektriska kraftlagen F=Rc(Q/r)² enligt U=Fr/Q=Rc(Q/r)=(p/t)r/Q=pv/Q=E/Q, som ger U/v=p/Q. — Inför vi nämligen B=bQ med b-koefficienten b=U/v en nuklidens elektriska töjningskoefficient (b, VS/M) [»kärnstyvheten»] ges korrekta fysikaliska storheter med numerisk enhetsform b(VS/M)(Q/p)(M/VS) = b(Q/p) ALLMÄNNA sambandet från föregående utvecklingar för det radioaktiva sönderfallets halveringstid (tH) enligt TNED får då formen N0î = K=[S(ln2)]e^B/p = tH = Ke^B/p = Ke^b^Q/p = Ke^be^Z/mv = Ke^be^Z/√2mE — För sammansättningen av töjningskoefficienten b, se Nukleära kapacitiviteten enligt TNED. — Med radioexemplet U-238 på Heliumkärnans (U=4, Z=2) alfaenergi E=4,267 MeV för tH=4,51 T9 år och med A=1, inga andra termer, blir b=11,8555 VS/M. Ökas »kärnstyvheten» b med bara 1,74% till b=12,06 fördubblas tH till 9,02 T9 år. Det är alltså väldigt känsligt.

Grund, Inledning

Härledningen till sambandet för halveringstiden enligt TNED

Se även konv. Geiger-Nuttalls samband.

— INLEDNINGEN ger en mera beskrivande förklaring till bakgrunden för följande rent matematiska utläggning:

Termerna nedan beskrivs utförligt i Parameterbegrepp — t_H halveringstid (konv. ofta T½), î medelliv, N₀ utgångsmängd radionuklider;

— Från t_H=N₀î=[p=mv]/[F=ma]=v/a=v/(v/t)=t=p/F ges varianten (dy/dx)

(1) N₀î = t_H = –dp/dF = âî

För att medge optimala koefficienter för senare enhetsanpassning av fysikaliska storheter används här a-flex [Alt+0226], â=koefficienter·N₀ som ger det enklare

âî = –dp/dF = t_H = koefficienter·N₀î

Minustecknet [negativ tangensform \] anger att funktionskurvan för medellivet (î) måste avta (ändras omvänt \) med växande rörelsemängd (impulsen p=mv) med avseende på den verksamma sönderfallskraften F=ma.

Motivation

— Det avtagande î för växande F (för en viss kärnpartikel med given tyngdcirkelradie r) motiveras generellt av Planckenergin E=hf=h/T=Fd; ET=h=mcr=konstant; Ökar Energin måste Tiden avta för att bevara nuklidens massa (och energi), toppdivergensen (c0) och kärnradiens ekvivalenta tyngdcirkelradie (r).

Differentialekvation

— Därmed differentialekvationen

(2) dF = –(âî)^–1p dp = d[dp/dt] ; a-flex [Alt+0226] â = [A/B(ln2)]koefficienter · N₀

med lösningen

∫ dF = –(âî)^–1 ∫ p dp = ∫ d[dp/dt]

(3) F = –(âî)^–1(1/2)p² = dp/dt

Kraftvarianten (impulsderivatan) F=p/t=dp/dt ger ytterligare en (möjlig) variant

(4) dp/dt = –(âî)^–1(1/2)p²

med differentialekvationen

(5) 2p^–2dp = –dt(âî)^–1 ; 2p^–2dp = –dt([A/B(ln2)]N₀î)^–1

med lösningen

∫ 2p^–2dp = – ∫ dt(âî)^–1

— Erinra från FORMLAGARNA att

∫ dx/(Ax) = ln(Ax), = ∫ dx/(x) = lnx ; [ln(P)]’=(P)’/(P), se Logaritmderivatan; (Dn Ax)/Ax = A/Ax = 1/x ;

Funktionskurvan för ln[Ax] har konstant derivata [kurvformen ändras inte] för alla A utom 0; Olika A endast placerar kurvan i olika vertikalled [via 1/A som x-interceptet, skärningen med x-axeln].

(6) 2p^–1(–1) = –ln(âî) ; 2Bp^–1 = ln([A/(ln2)]N₀î)

(7) 2p^–1 = ln(âî) ; 2Bp^–1 = ln([A/(ln2)]N₀î)

Eftersom rörelsemängden eller impulsen p=mv alltid sammanhänger med ett aktivt sönderfall, existerar inget p=noll. Men även OM p är obetydligt större än noll, räcker det ändå inte; Moderkärnan har (minst) en normal rumstempererad rörelseenergi som dessutom aldrig kan bli helt noll (absoluta termiska nollpunkten existerar inte i det ljusaktiva universumet). För att en alfapartikel ska bli mättekniskt synlig, måste den alltså, från moderkärnan, ges MINST den lokala kroppens (atomära) värmerörelseimpuls (p₀=pTH); Motsvarande medelliv skulle då bli î=(1/â)e^2/pTH och därmed den bestämda integralen från (7) som

(8) ln(âî) = 2(p+p₀)^–1 ;

Är variabeln p=0 gäller ln[âî]=2/p0. p0 beror på lokalens termiska tillstånd, analogt ämnets kemiska sammansättning [de flesta radiotyper är metaller].

Vi frånser dock denna utvidgning i detta skede för att förenkla termhanteringen. En vidare beskrivning av integrationsgränserna för den bestämda integralen till (7) beskrivs i Integrationsgränserna.

— Med e^a=P som ger a=lnP har vi därmed från nr7 (den integralt obestämda) principlösningen

(9) e^2/p = âî ;

— Faktorn â innefattar nuklidkoefficienter [â=AN₀(Bln2)^–1] tillsammans med utgångsmängden N₀:

— Eftersom, enligt lösningarna i (6) och (7), koefficienter till logaritmintegralens variabel (î) kan användas godtyckligt inom och utom association med variabeln, kan vi tydligen matematiskt-fysikaliskt godtyckligt (alltid till prövning) utnyttja situationen i (5) för att avdela den för utjämningen av den fysikaliska storheten för impulsens invers i exponentens numeriska enhetsform nödvändiga faktorkoefficienten (B) till vänsterledet enligt

(5.1) 2Bp^–2dp = –dt(âî)^–1

som ger motsvarande slutlösning i (9) enligt [â=KBN₀ i (5)]

(9.1) e^B/p = KN₀î

För att matcha transformationen mellan e-logaritmen och 2-logaritmen (se även blåstripen nedan) måste K (främst) avdela en faktor 1/ln2 så att vi i grundformen t_H=(N₀/ξ_N)ln2=N₀î kan få tillbaka t_H med koppling till allmänna radiokonstanten via K=A(ln2)^–1 — och därmed mera fullständigt

(9.2) e^B/p = AN₀î(ln2)^–1

= A(ln2)^–1t_H som ger

Slutformen, Grund

(ln2)/t_H = Ae^–B/p halveringsTIDssambandet

Halveringssambandet N=N₀/2^T/tH=N₀/e^T(ln2)/tH via N₀/N=e^T(ln2)/tH visar ln(N₀/N)=T(ln2)/t_H med (ln2)/t_H som radiokonstanten

A-koefficienten får i ekvivalens mellan leden enheten 1/S=Hz:

Eller ekvivalent

N₀î = 1S(ln2)e^B/p = t_H

(9.3) Se vidare i Utvecklingen av B/p samt i b-koefficienten

t_H = 1S(ln2)e^B/p

t_H = 1S(ln2)e^bQ/p

t_H = 1S(ln2)e^beZ/mv

t_H = 1S(ln2)e^beZ/√2mE

10log tH/1S = 10log[(ln2)e^beZ/√2mE]

10log tH/1S = (1/ln10)ln[(ln2)e^beZ/√2mE]

10log tH/1S = (1/ln10)ln[e^{beZ /√2mE + ln(ln2)}]

10log tH/1S = (1/ln10)[beZ(2mE)^–0,5 + ln(ln2)]

Räknas E i MeV — E(Joule) = E(MeV)·e·T6 — fås förenklingen

beZ(2mE_J)^–0,5 = beZ(2mE_MeV·e·T6)^–0,5

= be(Z=2)(2me·T6)^–0,5(E_MeV)^–0,5

= b[(2e)²/(2me·T6)]^0,5(E_MeV)^–0,5

= b[2e/(m·T6)]^0,5(E_MeV)^–0,5 ; m = 4,0026031(u=1,66033 t27 KG);

= b[6,94348949](E_MeV)^–0,5 ;

10log tH/1S = (1/ln10)[b[6,94348949](E_MeV)^–0,5 + ln(ln2)]

Graf; y=(1/ln10)[(–6)6.94349[(x)'–0.5]+ln(ln2)]

–40+(1/ln10)[(25.133)6.94349[(x/5)'–0.5]+ln(ln2)]

t_H = 1S(ln2)e^{4πÑeZ/√2mE}

;

î_medellivet = 1S(ln2)N₀^–1·e^B/p = t_H/N₀

IMPULSEN p=mv för masspartikel m [Heliumkärnan] som emitteras ur radionukliden B ökar med avtagande medellivslängd î för B i preparatet N0.

— Den utträngande rörelsemängden [ p ] i massformen [BN₀] avspeglar ett motsvarande medelliv [ î ] för B.

Med den slutliga utvecklingen av B/p i Exponenten till e-formen ges sambandet för halveringstiden t_H i TNED enligt

t_H = Ke^bQ/p = Ke^beZ/mv = Ke^beZ/√2mE

K = 1S(ln2)=A(ln2)

vilket är samma sambandsform (men med olika inre betydelser) som det konventionellt tecknade i Källa 1,

(ln2)/t_H = Ae^–B/√Eα

KÄLLEXEMPEL

b-formen

I Exponenten till e-formen visas hur slutformens exponentkoefficient B i B/p kan tolkas, tillsammans med alfaimpulsen p, för att enligt TNED nå fram till den slutgiltiga sambandsformen för halveringstiden t(H); B innefattar en avgörande nuklidkoefficient av formen b=Ñ4π med Ñ=max±2.

— b kan då beräknas (diagrammet nedan ger ett exempel) enligt

b = [√2mE_α]ln[t_H/1S(ln2)]/eZ = [p=mv]ln[t_H/1S(ln2)]/eZ

— Diagrambilden nedan visar data på halveringstider t_H, alfapartikelenergier (i laboratoriets referens) E_α och nukleära kapacitivitetskoefficienter b=4πÑ beräknade som ovan ur tabelldata från ALPHA SCIENCES.

— Vi observerar särskilt att b (med nedanstående källreferens, bMAX17,62 och bMIN–6,25) håller sig inom tillåtna max

b=(Ñ=±2)×4π=±25,132741. OM b-värdet skulle överträda den gränsen, innebure det att också TNED-teorins ±c₀-gräns skulle överträdas — och därmed kass teori: TNED gäller inte.

KÄLLEXEMPEL [[Tabell1KALKYLKORTdirekt]•[KalkylkortBESKRIVNING]]

Källexemplet ovan visar en mindre dataserie med horisontalskalans 136st radioaktiva atomnuklider med uppgifter på sönderfallsenergier, röda punktvärdenas vertikala värden i MeV för alfapartiklar som avdelas från den radioaktiva atomens atomkärna med tillhörande halveringstid, vertikala skalan med den gulmarkerade diagramkurvans 10-logaritmvärde för halveringstiden i sekunder. Vertikalskalans b-värden i diagrammets mörkblåmarkerade del är beräknade från TNED-teorins nuklidkoefficient b=4πÑ. Av diagrammet framgår speciellt tydligt hur b och tH följs åt och varierar, samt hur dessa avtar generellt med växande E, samt också att »bandbredden» i [b och] tH är mycket stor omkring E-värdena 5 MeV: som mest grovt 10-15 tiopotenser.

Halveringstiden tH i Sekunder; bMAX = 17,62 för Pu-239 med tH = 5,5 T15 år och Eα = 5,16 MeV; bMIN = –6,25 för Po-212 med tH = 0,3µS och Eα = 8,79 MeV

För datakällan ALPHA SCIENCES, Alpha Sciences Inc., 1999-2009, se http://www.alphacounting.com/increasing_alpha_emitters.html

Dramatisk känslighet

— NOTERA den nära följsamheten och överensstämmelsen mellan ¹⁰log(t_H) och b; Varje ytterst MINSTA lilla ändring i b-värdet resulterar i en dramatisk ändring i halveringstiden (t_H) — med i stort sett oförändrad alfaenergi (E_α).

— Med Uran-238 som referens: b-koefficienten för U-238 — beräknas från (t_H) och (E_α) — är

b₀=11,8592681 med E_α=4,267 MeV och t_H=4,51 T9 år (tH-värdet äldre data från VNS-5);

— För att öka eller påverka halveringstiden med 0,1% (Solens ändring i neutrinoirradians på Jordkroppens tvärsnittsyta mellan sommar-vinter, till jämförande räkneexempel, se Solirradiansens variation) till t_H=4,51451 T9 år med bibehållen alfaenergi, behövs blott

b₁=11,8595655; b₀/b₁=0,9999749 eller en ökning i b-värde med 0,0025044% ~ 0,003%.

— För att fördubbla halveringstiden till t_H=9,02 T9 år krävs (samma E_α) b=12,0654776; en ökning med 0,206209 eller 1,7388%.

— Det är alltså (i vilket fall) fråga om SMÅ variationer med STORA konsekvenser.

— Om det skulle vara så att energigenomströmningen vid radionuklidens bildning är avgörande för b-värdet via olika bildningslokaler, är storleksordningen 1,7% i skillnad mellan olika lokaler högst rimlig i ljuset av grundämnesbildningen enligt TNED; halveringstiden för ett givet ämne skulle därmed ingalunda vara någon universell konstant med Jordlokalen som mätpreferens.

— Det finns emellertid här (Nov2011) ingen som helst säker beskrivning på vad det är som gäller — än.

Se även ovanstående mera utförligt i BeräkningsEXEMPEL som ger ett understrykande exempel på känsligheten för Uran-238.

Integrationsgränserna

INTEGRATIONSGRÄNSERNA 2011-10-20

t_Hmin

Med (9.3) enligt

t_H = [(ln2)/A]e^B/p

ges lägst

t_Hmin = [(ln2)/A]e^B/pMAX

Moderkärnan har ett begränsat energiuttag för att avdela en komponent. Som ett absolut gränsfall kan vi betrakta

E_max = (m₁–m₂)c² = m₂v²/2 = mc²

Moderkärnan (m₁) minus alfapartikeln (m₂) ger maxenergin som alfapartikeln kan avdelas på. Då gäller tydligen

2(m₁/m₂ –1) = (v/c)²

Med absolutgränsen v=c gäller då också

m₁/m₂ = 3/2 ; m₂ = m₁(2/3) ;

Alfapartikeln måste vara minst 2/3 av moderkärnan vid max v=c om hela resterande moderkärnans massenergi ska användas för att avdela alfapartikeln.

— Som ett gränsfall kan vi beakta max masstal enligt TNED från NEUTRONKVADRATEN som A=311u. 2/3 av den massan blir avrundat A=207, som med v=c ger maximala rörelseenergin för A=207 som alfapartikel enligt (u=1,66033 t27 KG, c=2,99 792 458 T8 M/S)

E_MAX = 207uc²/2 = 1,54445 t8 J

p_MAX = 207uc = 1,03035 t16 NS

Maximala impulsen (p=mv) för att få minsta halveringstiden (t_H) måste emellertid förutsätta också minsta alfapartikelns agent. Nämligen för att exponenten i sambandet totalt också innefattar alfapartikelns kärnladdning (Z). Med A i storleksordningen 207 hamnar vi omkring Z=82-84 (Bly,Vismut, Polonium).

— Max rörelseenergi på idealt mekanisk väg för Helium-4, den ordinära alfapartikeln, är

E_MAX = 4uc²/2 = 5,96892 t10 J

p_MAX = 4uc = 1,99101 t18 NS

Med nominella exponentkoefficienten B=2_Ze4π (och A-koefficienten=1) ges

t_Hmin = [(ln2)/A_=1Hz]e^B/pMAX

= 5,2367943 S

Utnyttjar vi den ideala gränsformen för obegränsat växande p som ger

t_Hmin = (ln2)S·1

för att få alla möjliga värden mot noll, ges generellt

t_H = [(ln2)S]e^B/p – (ln2)S

= [(ln2)S](–1+e^B/p)

— SVÅRIGHETEN att bestämma något mera exakt minsta t_H-värde avgörs (således) av B-faktorns Ñ-komponent, nominellt 4π.

— Med närmast ovanstående led ges idealt optimal möjlighet för t_H-värdet att närma sig noll obegränsat.

;

t_Hmax

Vidare från (9.3); Via en minsta impuls p(THERMAL)=mv(THERMAL), ges ett största t_H enligt p=p[TH]

t_Hmax = [(ln2)/A]e^B/(p[TH])

Alfapartikeln måste, i laboratoriets referens, kunna uppvisa minst p[TH], vilket med moderkärnans kraftbas och dess avdelningsrekyl som referens betyder ett marginellt högre p-värde. I rumstemperatur (20°C) är luftmolekylernas medelhastighet i laboratorierummets referens grovt och runt 500 M/S. Det ger för Helium-4-kärnan en minsta rörelseenergi vid

E_MIN = 4u(500 M/S)²/2 = 8,30165 t22 J

p_MIN = 4u(500 M/S) = 3,32066 t24 J

= p[THermal]

Med nominella exponentkoefficienten B=2_Ze4π ges då för Helium-4-kärnans avdelning från en moderkärna dess maximala halveringstid

t_Hmax = [(ln2)/A_=1Hz]e^B/(p[MIN])

= [(ln2)S]e^{1,2124894 T6}

= [(ln2)S]10^{(10loge)(1,2124894 T6)}

= [(ln2)S]10^526577,46

Därmed kan sambandet skrivas mera egentligt, inkluderat föregående resultatbild från tHmin

t_H = [(ln2)S]e^{B/(p + p[TH])} – [(ln2)S]

= [(ln2)S](–1+e^{B/(p + p[TH])})

med alfapartikelns (effektiva, verkställande) p=mv från allt större än noll.

Sambanden i modern akademi

Grund

MAC

Källa 1 anger Geiger-Nuttalls relation, den empiriskt utarbetade sambandsformen, enligt (9.2) ovan på formen

(ln2)/t_H = Ae^–B/√Eα

med E_α som alfapartikelns energi — men ger ingen sammanhängande klarhet i hur detaljerna hänger ihop.

— Det är, alltså, samma form som den ovan härledda i (9) [Se Slutformen] — OM partikelmassan (m) multipliceras med partikelenergin (E) enligt mE=mmv²/2=(mv)²/2=p²/2 med √mE=√p²/2=p/√2. Enhetsändringens justering kan återföras på B-koefficienten.

— Dvs.; mE=p²/2; p=√2mE; √E=p/√2m.

— OM massan (m) associeras med den avdelade Heliumkärnan (eller någon annan avdelning), och den betraktas som konstant, ges √2m också som en konstant, och därmed B-koefficientens motsvarande anpassning.

— Det går, i så fall, på ett ut om man använder alfapartikelns (rörelse-) energi (E) eller dess impuls (p).

— SÄG (sedan) inte den ENORMA omständlighet som ovanstående sambandsform RENDERAR i modern akademisk facklitteratur. Det är sannolikhet, kvantfysikaliska specialbegrepp och snurrande och studsande partiklar i atomkärnan som poppar upp och, garanterat, gör rent hus med publiken. Noll applåder. Det finns inte en själ, ens på ståplats. Man blir så fängslad att man (snart sagt) får betala för att gå UT.

— p-termen återfinns i den etablerade ämnesbeskrivningen typ Källa 1 nedan enligt m[V(r)–E_α]=mV(r)–mE_α med mE=p/√2m som ovan;

T ≈ exp[ –2 _r1→r0 ∫ (2m[V(r) – E_α])^0,5ħ^–1dr], [Källa 1 ekv. 7.56];

T ≈ exp[ –(√2µ)ħ^–1 _Ra→R ∫ [V(r) – E_α]^0,5dr], [Källa 2 DETAILS] med [µ förklaras inte]

V(r) = 2Ze²/4πε₀r, E_α = 2Ze²/4πε₀R_α som ger

V(r) – E_α = 2Ze²/4πε₀r – 2Ze²/4πε₀R_α = (2Ze²/4πε₀)(1/r – 1/R_α), källan förklarar inte termen µ, inte heller ħ=h/2π;

”where V(r)... is the repulsive Coulomb potential energy between the α-particle (charge +2e) and the daughter nucleus (charge +Ze)”,

”The energy of the emitted α-particle is given by E_α..., where R_α is the distance from the center of the nucleus at which the α becomes a free particle, while R is the approximate radius of the nuclear potential well in which the α is originally bound.”,

”The transition probability per unit time approximates the reciprocal of the half-life for α-decay, thus t_½≈1/|T|².”.

Källan2 beskriver hur integrala lösningen till (1/r – 1/Rα) kan APPROXIMERAS [med följd i ytterligare en angiven ledform som inte preciseras närmare i någon direkt anknytning till slutformen — man får skriva-räkna ut den delen själv — och som tydligen får förstås koppla dit].

— Det finns i TNED ingen SÅDAN specifik r-koppling som antyds av utvecklingsformerna ovan (Källa 1 och Källa 2). Atomkärnan i TNED innehåller inga andra inre partikulära detaljer än kärnstrukturens EKVIVALENT fraktala form (m/[n→∞])[n→∞]=m och som inte tillåter någon annan definition på massans fundamentala form än just atomkärnan. Det finns i TNED inga separata partiklar inuti atomkärnan, typ alfapartikelns ovan föreslagna inneslutning i kärnans potentialbrunn — och därmed ingen SANNOLIKHET för någon FORM att KOMMA UR något omslutande.

— Det finns alltså här, främst, olika sätt att tolka AB-koefficienterna.

Gamow ref.

En fullständig härledning till Geiger-Nuttalls samband enligt den moderna akademins kärnteori [från George Gamow 1928] visas

[med uppslag från

http://answers.yahoo.com/question/index?qid=20090421083841AAAMnGd

] i Gamow theory of alpha decay Nov1996

http://www.phy.uct.ac.za/courses/phy300w/np/ch1/node38.html

;

— Man utgår ifrån sin kärnpartikelvågmodell med potentialbarriärer och transmissionskoefficienter ”obtained from 2nd year quantum mechanics” med ”barrier shape in the form of the WKB approximation” som via [”quantum tunneling”] beskriver ”classical turning points of the motion inside and outside the barrier”. Omsättningen på elektriska kraftlagen [F=kQ1Q2/r²] leder sedan tillsammans med grundparametrarna till en slutform med motsvarande vidlyftiga innebörder. Det vi ser typ Wikipedias artikel på Geiger-Nuttall law av den delen är bara [Okt2011] en förenklad termform. Källan närmast ovan visar den fullständigt härledda slutformen

ln λ = ln λ₀ + ħ^–1(32Z_αZ_Dm_αRe²/4πε₀)^1/2 – 2π(ħc4πε₀)^–1(m_αc²/2Q_α)^1/2

= a’ – b’/√Q_α

— NOTERING: 2π(ħc4πε₀)^–1(m_αc²/2)^1/2 = 9,25434 T39. Med inversen till energiroten ökas det värdet på ytterligare. Det är [alltså] inte direkt uppenbart hur den sambandsformen kopplar till den praktiska resultatdelen —som för U-238 ligger i storleksordningen tH=1,42 T17 S = (ln2)/λ;

— lnλ = ln[(ln2)/tH] = –39,86 avrundat. Däremot stämmer mellanräkningen betydligt bättre med 10log[9,25434 T39] = 39,966345. Men det anges inte i källan — med faktum att √Qα inte finns med i exempelräkningen. [Kaos råder].

— TYVÄRR är det så med [de flesta] källverken: Man stoppar skeden i sopptallriken, men finner det sedan för mödosamt att föra skeden till munnen: GE FULLSTÄNDIGA UTVECKLINGSEXEMPEL så att läsaren kan läsa = kontrollera sammanhanget. Källan ovan är ofullständig.

— Ser vi till Källa 1 och dess motsvarande uttryck [ekv. 7.58],

ln λ ~ –b(Z–2)/√E_α

Wikipedia Geiger-Nuttall law anger [2011-10-16] motsvarande liknande [notera Minustecknens Tivoli ...]

ln λ = –a₁Z/√E – a₂

ser vi i jämförelse ovan mellan föregående källas b’ och b(Z–2) att icke mycket detaljer stämmer överens eller kan utläsas mellan de bägge källverken. Är TYPEN (Z–2) en separat utveckling från någon speciell gren, eller kanske empiriskt grundad? Källan ger inga svar. Vad är b?

— Genom att det [HELLER] inte finns någon motsvarande STATISTISK analogi i TNED

— alla »uträkningar» som berör »NUKLIDINNEHÅLL» och det som i MAC förmodas ske där, analogt »kärnpartikelradier inuti kärnpartikelradier», har ingen förankring i relaterad fysik, TNED —

bortfaller också dessa delar som helt fiktiva i TNED.

Rutherfords formulering,

se även Rutherfordcitatet i webbform

Rutherfords formulering

Rutherfords (numera sedan Jenkins et al., 2008 omdiskuterade) formulering från 1913

”The rate of transformation of an element has been found to be a constant under all conditions”,

Ernest Rutherford RADIOACTIVE SUBSTANCES AND THEIR RADIATIONS — Cambridge/New York 1913, Från [2011-10-13]

Book digitized by Google from the library of the University of Michigan and uploaded to the Internet Archive by user tpb.

http://books.google.com/books?id=UeEdAAAAMAAJ&oe=UTF-8

är nog helt korrekt — om vi håller oss till Jorden (Jordkroppen) som laboratorium. Man har heller ingen rätt att förvänta sig ett annat resultat i formuleringar som är daterade år 1913. I dagens läge (2011) finns (just) experimentella uppgifter som visar (eller påstår sig visa) att vissa atomers radioaktiva sönderfall varierar med avståndet till Solen, analog varierar med (i termer av relaterad fysik) neutrinoinfluensen från Solen. Experimenten [de första från Brookhaven National Laboratory (BNL) 1982-1986] och deras resultat omges av stora (fundamentala) svårigheter i modern akademi, och har delvis därför kommit i skymundan, se Citatblocket. I TNED ställer sig dock saken annorlunda.

— Först nu (2011), genom Jenkinsgruppens resultat (2008), har äldre resultat (som efter nu 25 år nära nog glömts bort, citatet nedan) kommit i mera publik dager. Det som inte visas, observeras heller inte:

”No other lab tried to repeat the experiment, and the anomaly remained unexplained. “People just sort of forgot about it, I guess,” says Alburger, who retired shortly after the results came out.”,

22Nov2008 — PALEO GROUP — RADIOACTIVE DECAY RATES CAN CHANGE

http://www.dinosaurc14ages.com/changedecay.htm

Sönderfallsstyrkan MAC/TNED

MAC

sönderfallsstyrkan i den enskilda radionukliden beror endast av den aktuella nukliden och är alltså oberoende av yttre faktorer;

tillfället för nuklidens kärndelning är enligt experiment [Rutherford et al. (1913)] oberoende av influenser från (den lokalt Jordbaserade) omgivningen;

TNED

sönderfallsstyrkan i den enskilda radionukliden beror endast av den aktuella nukliden och är alltså oberoende av yttre faktorer;

tillfället för nuklidens kärndelning är enligt sönderfallsdynamiken beroende av neutrinoinfluenser från omgivningen;

Jordkroppen har sin egen specifika lokala preferens med majoriteten radionuklider U-238 och Th-232; Andra regioner med andra sammansättningar uppvisar andra flöden

Formuleringen av halveringssambandet (tillfället) i MAC är alltså enligt relaterad fysik Jordlokalt betingad; Alla uppmätta resultat gäller explicit för Jordytan (Jordkroppen) — samt för radioagenter med speciellt ringa förekomst, generellt för hela universum (med ett fel som växer med den lokala ansamlingen).

Samband

RADIOAKTIVA SÖNDERFALLETS ALLMÄNNA SAMBANDSFORMER

SÖNDERFALLETS ALLMÄNNA SAMBANDSFORMER enligt relaterad fysik

Enligt TNED finns två allmänna sambandsled inom den elementära kärnfysiken som ansluter till de processer som kallas radioaktiva. De förekommer i samband med alla instabila atomkärnors ändring mot ett stabilt tillstånd och ges via de två typleden

(K) – E_hf18 = K = (K1+K2 – (m→γ) + _β 0_γm) – E_hf18 ................ betainstabila atomer, kärnan bevaras — betanuklider

[K] – E_hf1818 = K = [K1+K2 – (m→γ) + _T 0_γm] – E_hf1818 ............. nuklidinstabila atomer, kärnan delas — radionuklider (TNED-beteckning)

Leden beskrivs ingående i följande presentation.

Atomens bildning

K=K₁+K₂–(m→γ)

MASSDESTRUKTIONEN (m→γ) i den divgergensenergi E=mc² som krävs för ombyggnadsarbetet via KÄRNREAKTIONSLAGEN K=K1+K2–(m→γ) bär ansvaret för NEUTRINOBEGREPPET i TNED: neutrinostrålning är (högfrekvent, nukleär) em-strålning, inte massa, inte partikulärt g-vägande objekt. Se särskilt i Neutrinostrålningen från Solen, om ej redan bekant. Omständigheterna, här i RELATERAD FYSIK, grundas på Atomkärnans härledning från Plancks konstant (h=mcr) som visar att h är en strukturkonstant och därmed Neutrinospektrum. Det är avgörande viktigt att läsaren, för den fortsatta begripligheten, känner till dessa nämnda grunder.

Följande kan utläsas obehindrat DIREKT ur TNED (se från Atomkärnans härledning):

0_γm; Se även i Sektion 2

Eftersom massenergin E_m och (neutrino)gamma(γ)energin E_γ är kvantitativt utbytbara mot varandra enligt E_m=E_γ=mc²=hf, analogt (m→γ)=(m←γ) gäller också att

K=K+0_γm=K+E_γ–E_m;

0_γm= E_γ–E_m

— Om, nämligen, K bildas i en lokal med E_GAMMA, måste K tvunget — om det också är dynamiskt möjligt — avyttra extramassa E_m [=(m→γ)c²] utöver (m→γ) för att energiekvivalensen ska bevaras;

[Avyttring i sig av E_m kan ske direkt genom partikulär avgivning, eller explicit genom separat massdestruktion (m→γ); vad som gäller avgörs av den aktuella atomnukliden själv beroende på aktuell intern balansräkning].

Stabil

Om atomen (K) efter sin bildning (se GRUNDÄMNESBILDNINGEN) K=K1+K2–(m→γ) är stabil, är massdestruktionen (m→γ) eller neutrinostrålningen i samband med nuklidbildningen också den uteslutande enda energimässiga avyttringsfaktor som förekommer i samband med den atomens bildning. Ingen ytterligare aktivitet förekommer.

— Förekomsten av icke stabila nuklider kräver en motsvarande energiräkning med en motsvarande underhållande drivkraft [(m→γ)], se dissonansenergin [E(hf)]. Den delen härleds i RADIONUKLIDENS BILDNING, sambandsformen

K = K₁ + K₂ – (m→γ) – E_hf .................

kärnreaktionslagen med radioaktiva sönderfallets underhållande drivkraft [E_hf] enligt TNED

som grundlägger sönderfallets relaterbara fysik enligt följande allmänna uttryck.

Instabil

Betainstabila (_β0_γm)

Om atomen (K) efter sin bildning K=K1+K2–(m→γ) är instabil och massdestruktionen (m→γ) generellt fortlöper enligt tillägget E_hf18

(K) – E_hf18 = K = (K1 + K2 – (m→γ) + _β 0_γm) – E_hf18 ........................ betainstabil atom

E_hf18 varierar från runt 3,5-0,5 MeV för hela nuklidspektrat.

Elektronmassa avyttras MED KONSTANT STRÖM under hela det instabila tillståndet enligt kraftekvationen — flödet fortsätter sedan i formen av kopplingen kärna-elektronmassa

är den instabila atomen betainstabil. Faktorn E_hf18 kopplar till den motsvarande neutrinostrålningsenergi [med ett motsvarande, separat eller förlängt (m→γ)] som atomnukliden sänder ut så länge betasönderfallet (kärnombyggnaden) pågår. Prefixet 18 ansluter till massdefektskapitalet i NEUTRONKVADRATEN, max 18 elektronmassor (vid »Järntoppen» 17,75e för Järn).

Nuklidinstabila (_T0_γm)

Om atomen [K] efter sin bildning K=K1+K2–(m→γ) är instabil och massdestruktionen (m→γ) fortlöper enligt tillägget E_hf1818

[K] – E_hf1818 = K = [K1 + K2 – (m→γ) + _T 0_γm] – E_hf1818 ...................... nuklidinstabil atom

E_hf1818 varierar obetydligt, kvantitetsvärdet är helt försumbart (minsta möjliga energimängd som åstadkommer en nuklidändring).

Ingen massa avyttras, endast den minimala neutrinostrålningen E[hf1818] visas, fram till GENOMBROTTET då kärnan plötsligt genomgår delning.

är den instabila atomen nuklidinstabil. Faktorn E_hf1818 kopplar till den motsvarande neutrinostrålningsenergi [med ett motsvarande, separat eller förlängt (m→γ)] som atomnukliden sänder ut så länge nuklidsönderfallet (kärnombyggnaden) pågår. E_hf1818 kallas också här speciellt för dissonansenergin. Prefixet 1818 ansluter till atomkärnans centralmassiv, varifrån energin till ombyggnaden tas. Villkoret (i TNED) för storleken hos sönderfallsenergifaktorn E_hf1818 är att den, med hänsyn till kärnans fraktalbyggnad, måste associera till de allra finaste delarna med de allra lägsta energierna och därmed de allra högsta frekvenserna. Vilket betyder: absolut minsta möjliga neutrinoenergi. Det är, enligt TNED, genom en ackumulerad (tidsbestämd) process som den verksamheten sedan plötsligt, och med stor kraft, åstadkommer den aktuella kärndelningen.

Radioaktiva sönderfallets dynamik

Radioaktiva sönderfallets dynamik

Radioaktiva sönderfall — med kärndelning

HÅRDA SÖNDERFALL

EFTERSOM JÄMVIKTEN BESTÄMS GLOBALT genom alla individers samverkan och bidrag

bestäms också energifördelningen kring nominella atomvikten av mängden radioaktiva nuklider: deras tillstånd och skede i sönderfallen och de med dem tillhörande relativa eller absoluta energinivåerna.

Så länge obalans råder, och därmed självsvängningen regerar, svarar varje nuklid med en motsvarande massdestruktion (m→γ) som underhåller drivkraften i den energi som krävs för att putta nukliden mot läge jämvikt — via olika sönderfallsprocesser som kärnan själv bestämmer från fall till fall.

Kärnreaktionslagen beskriver hur jämvikten fungerar i den kvantitativa ekvivalensen mellan γ-energi och m-energi.

[Se SEKTION 2].

Följaktligen existerar det för varje radioaktiv nuklid ett största (γ-energin) och ett minsta (m-energin) energivärde med exakt balans kring nominella atomvikten (massa-energi-ekvivalenten) som motsvarar den ideala nuklid som skulle finnas om självsvängningens komponent inte existerade.

BANDBREDDEN γm avtar i amplitud vartefter individerna i gruppen sönderfaller till andra länkar. Sönderfallet kan i princip ske var som helst inom bandet. Övervikter åt det ena eller åt det andra hållet relativt medelvärdet justeras automatiskt genom kärnreaktionslagens enkla samband.

Radionuklidens bildning — neutrinoinfluensens allmänna koppling till radioaktivitetens relaterbara fysik enligt TNED

Radionuklidens bildning enligt relaterad fysik

TYNGDCIRKELN

Se även mera utförligt från ATOMKÄRNANS TYNGDCIRKEL om ej redan bekant

Radioaktiva sönderfallets grundform enligt relaterad fysik — från KÄRNREAKTIONSLAGEN K=K1+K2–(m→γ) — härleds nedan

K = K1 + K2 – (m→γ) – E_hf

E[hf] markerar den nödvändiga neutrinoinfluensen enligt relaterad fysik som STYR SÖNDERFALLSTILLFÄLLET utan att inverka på halveringstiden.

I allmänhet används här de särskiljande termerna betanuklid med betasönderfall och radionuklid med radiosönderfall för de olika fallen betasönderfall och kärnsönderfall.

I modern akademi används [i allmänhet] motsvarande begrepp betasönderfall och alfasönderfall.

RADIONUKLIDENS BILDNING

Radionuklidens sönderfallsdynamik kan inte igångsättas utan neutronsönderfall [₀n¹–(m→γ)=₁H¹=p+e^–]

Det är uteslutet — i referens till en nominell atomvikt. (Se bakgrunden till 0γm — halveringssambandets fullständiga form).

Tyngdcirkeln

Radionuklidens sönderfallsfysik kan förklaras på tyngdcirkelns ekvivalenta självsvängning.

Självsvängningarna genererar kontakteringar av alldeles samma fason som i det vanliga ordinära betasönderfallets mekanism [Se Centralkontakterna], vilket leder till massdestruktion (m→γ).

Dissonansenergin E_hf

Radionuklidens bildning

Se även särskilt i Dissonansenergin i sönderfallet

Energin som underhåller svängningen ges (tvunget via energiräkningen) från en viss minsta kontinuerlig massdestruktion (m→γ) [från en särskild Planckenergi E_hf=(m→γ)c²=hf=(h/n)nf; genom att f i E=hf går mot noll, och samtidigt de djupast liggande fraktalnivåerna i atomkärnan penetreras enligt Plancks strukturkonstant h/n, se från Atomkärnans härledning, kan en ytterst liten makrofrekvens och därmed en ytterst liten Planckenergi ansvara för en i princip obegränsat hög bottenfrekvens om n tillåts växa obegränsat, och vilket är fallet i TNED] som — tydligen för det instabila fallet — initieras vid radionuklidens exotermiska bildning K=K1+K2–(m→γ)–E_hf;

Neutrinoinfluensen

— E_hf blir därmed den dissonansenergi som ansvarar för underhållet av det instabila tillståndet — och som därmed ansvarar för den allmänna neutrinoinfluensen på alla omgivande nuklider. Självsvängningens grund kan (således) återföras på en obalans i kärnans ringväv; Jämvikten [Se Atomkärnans impulsekvation] J_0K+3J_1K=0 garanterar en stabil nuklid, men den motverkas av dissonansenergin från (m→γ) som underhåller obalansen.

— Obalansen kan yttras på TVÅ sätt: dels avseende hela atomens kapital för MASSDEFEKTEN (E_hf18-delen) där kärnan bevaras intakt och endast atomens elektronhölje påverkas (betasönderfall, lätta sönderfallet), eller avgränsat till centralmassivet (E_hf1818-delen) som framtvingar en kärndelning (nuklidsönderfall, tunga sönderfallet).

Stabilitetsgränserna

Med undantag för några alfasönderfallande isotoper i den lätta nuklidgruppen enligt HOP-tabellen

— 2He5, 4Be8 och 17Cl32 samt i den tunga gruppen nukliderna i intervallet Z=62(Samarium)-68(Erbium), alla med en eller flera alfasönderfallande isotoper

— är KÄRNSÖNDERFALL via självsvängning i atomkärnan enligt TNED ett faktum för alla atomkärnor då centralmassivets 1818e-stock överskrids.

Självsvängningarna i atomkärnan inträder definitivt och generellt för alla atomkärnor — med ovannämnda alfaundantag i de lägre atomnumren — från den alfasönderfallande Vismut-nukliden 83Bi211 då centralmassivets 1818e-stock överskrids enligt den 1818-baserade räkningen via atomviktsdifferensen [U(D)]

U_D [=U_A–U_A–2–U(₀n¹)] > 1818e;

—Med Vismut ₈₃Bi²¹¹ ges UDiff = 1819,621654e enligt HOP-tabellens värden

(210,9873 – 208,980394 – 1,0086652 = 0,9982408)u = 1819,621654e, e=(5,48598 t4)u

Vismut-209 blir den sista stabila nukliden i hela atomkartan: Alla efterföljande atomers Z-grupper och deras isotoper, från Polonium (84Po) och vidare, är kärninstabila.

Beskrivning, UDiff-värdet

Ett sätt att få en relativt sammanhängande BILD speciellt för översikten av STABILITETSFORMERNA i kärnfysiken — som det har visat sig, för ändamålet att avbilda/klargöra TNED med Neutronkvadratens referensbild av centralmassivets 1818e och atomära massdefektens 18e-intervall på praktiskt uppmätta referenser — är att räkna igenom alla atomvikter (U) för alla isotoper »mellan två närliggande» enligt »1818-algoritmen»

[U_A+2 – U_A – U(₀n¹)]

————————— – 1818 = U_DIFF1818

U(m_e)

METOD: Man börjar med nummer två [A+2] i den stigande masstalsordningen för ämnestabellens första nuklidförekomst, subtraherar första nuklidens atomvikt från [A+2]-atomvikten, drar bort en neutronmassa U[n], dividerar med elektronmassan U[me] och slutligen subtraherar 1818 elektronmassor. Resterande elektronantal visar ±-överskottet från 1818-linjen.

— Värden nära omkring ±0 visar sig motsvara MAXIMALT INSTABILT tillstånd; Kol-12, fysikens i särklass mest exceptionellt stabila atom, visar drygt –41 och i vilket negativa område också de övriga stabila nukliderna återfinns. Se särskild graf i Stabila Överst.

— Positiva UDiff-värden visar sig motsvara främst BetaMinusnuklider, med vidare. Se mera utförligt i efterföljande punktdiagram.

— Genom att A-nukliden, sambandet ovan, summeras subtraherande — U[A] + U[n] — med neutronmassan, får sambandsformen på viss sätt karaktären av att »analysera» [CENTRALMASSIVETS ÖVER- ELLER UNDERSKOTTSBAS i] neutronmasskillnaden mellan två närliggande masstal i tabellserien, typ idealt U[A+2] – U[A+1].

Punktdiagrammet nedan vänster visar resultatet för UDiff-förekomsterna i HOP-tabellen från 1966/67. Punktdiagrammet höger ger motsvarande via tabelldata från LBL-källan 2003.

Nuklidklassificering enligt TNED efter centralmassivets preferens 1818e -- Alla förekomster enligt UDiff = (U[A+2] -- U[A] -- U[n])/U[e] -- 1818.

— PUNKTDIAGRAMMEN NEDAN har ritats i OpenOfficeKalkyl med hjälp av alla källupptagna nuklider som räkningen kan göras på [alla utom de bägge första i varje Z-grupp]. Diagrammen har sedan precisionsjusterats, och modifierats på annat sätt, för exakt pixelpassning [OpenOfficeKalkyl, och övriga OO-verktyg, saknar fortfarande funktionella rutiner: — OM den programmiljön rensades upp, och städades, skulle den bli glänsande].

Horisontalskalan: Atomnummer [Z], samma som kärnladdning. Tabellnukliderna för varje Z-värde är sedan ordnad i tabellkällan med stigande masstal [A]. I punktdiagrammet är den masstalsordningen INTE sträng, men följer »i stort sett» nerifrån och uppåt om vi börjar, typ, längst ner [från 6C12, diagrammet nedan vänster nederst].

Vertikalskalan: UDiff-värdet i antal elektronmassor [e] — samma som i Atomära Massdefekten i TNED, fast här utvidgat över 18-gränsen [Se utförligt från NEUTRONKVADRATEN, om ej redan bekant].

BetaEC, EC från eng. Electron Capture, sv. elektroninfångning. För de tillkomna sönderfallstyperna högra diagrammet [Neutron, BetaEC, Proton] se Webbens Interaktiva Nuklidkartor.

HOP-tabellens data: Se HOP-konstanterna.

LBL-tabellens data: Endast data på atomvikter. INGEN SPECIFIK TABELLINFORMATION verkar finnas i själva tabelldokumentet; LBL-källan har tydligen ingen TYDLIG information om VAD, exakt, källan använder som definierande PREFERENS i begreppet atomära massenheten — eller ENS ett angivet förhållande neutronmassan/elektronmassan [1838,62 i HOP];

— UDiff-värdet har — därför, här — LBL-formerats genom CODATA-uppgifterna på förhållandet m[n]/m[e] [»neutron electron mass ratio»],

CODATA m[n]/m[e] = 1838,6836605

— Den uppgiften har sedan använts för att beräkna motsvarande m[e] ur LBL-tabellens U[n]=1,0086649-uppgift.

— En KLART UTTYDBAR uppgift från LBL-källan vilken den atomära massenhetsprecision är som använts har f.ö. eftersökts men inte påträffats. Se f.ö. exempel på hur olika källor ger olika u-värden i HOP-konstanterna.

— Värdeformerna är här inte kritiska [i skalan ovan: de täcker över varandra, utan synbar skillnad].

———————————

‡ CODATA-data [Internationellt rekommenderade värden för konstanter] nås företrädesvis på webben [Dec2011] genom URL:en http://physics.nist.gov/cuu/Constants/F.

Bilden nedan visar samma som ovan — men med datat från 1966 lagt på datat [logiskt AND] från 2003, till jämförelse. Diagrammens skaldelar beskrivs i Nuklidklassificeringen enligt TNED.

Webbens Interaktiva Nuklidkartor, exempel

LBL-tabellens Udiff-LOKALER — inte specifikt värdena — i punktdiagrammet Nuklidklassificeringen 1818e återfinns analogt — men inte identiskt — i den interaktiva webbkällan för data på atomfysikens atomkärnor och deras isotoper,

— Notera [Dec2011] hur webbkällan ovan visar nuklidkartan [omtalas, som vanligt, INTE i läsarens vy]:

— Ovan: Vertikalskalan antal neutroner [N], horisontalskalan kärnladdningen [Z], diagonalt masstalet [A].

— Speciellt för nybörjaren är den typen INTE rolig. Tyvärr, är det mera av regel än undantag i »etablerade facksammanhang» att läsaren undanhålls avgörande viktig grundinformation, i exempel som ovan, som dessutom är ENKEL att tillfoga av författaren.

— Genom att kartans axlar för Z och A inte är rätvinkliga, kan heller ingen direkt jämförelse göras med AZ-kartan i TNED. Tyvärr.

Kartan ovan från

THE — IAEA — LIVE CHART OF NUCLIDES

http://www-nds.iaea.org/relnsd/vchart/index.html

— Använd [också, med fördel] Wikipediareferenserna i External links på Radioactive decay [2011-12-23]

http://en.wikipedia.org/wiki/Radioactive_decay

för att testa olika webbexempel som ger allmän åtkomst för nukliddata.

— Hur kartan ovan används: Förstora med +-knappen [tillbaka med –knappen], det blir enklare att hovra med musen över objekten då.

— IAEA-Datakartan roterad +90° och horisontalvänd som ovan, motsvarar [men är inte identiska med] punktdiagrammets XY-skalor med respektive XY som punktdiagrammets ZA.

— Det är från den analoga positionsbilden som ovanstående LBL-punktdiagram, här, kompletterats med uppgifterna [överst] Neutron-BetaMinus och [underst] BetaEC-BetaPlus-Proton. EC från engelskans Electron Capture, sv., elektroninfångning.

Stabila överst: Till jämförelse med de rena UDiff-värdena i Nuklidklassificeringen 1818e visas nedan överlagt i grönaktiga datapunkter alla motsvarande stabila nuklider [268st] som är beräkningsbara i samma UDfiff-samband. Som vi ser, ligger samtliga stabila under 0-gränsen. DEN ORGANISKA BYGGNADENS mest stabila, och rikt kombinerbara, nuklid — Kol-12 — visar sig [tydligen] här i sitt alldeles rätta element: allra längst ner. Se även 6C12 och atomära massenheten.

— Diagrammens skaldelar beskrivs i Nuklidklassificeringen enligt TNED.

[RÖD] vänster: Alla atomvikter HOP-tabellen 1966/67 [ORANGE] höger: Alla atomvikter LBL-tabellen 2003 [OLIV] bägge: Alla stabila nuklider enligt HOP-tabellen

Varifrån kommer alla NYA isotoper?

— Webbkällor [som visar data och tabeller från atomfysiken] är GENERELLT URDÅLIGA på att REDOVISA DATAGRUNDER FÖR TERMER, KONSTANTER OCH BETECKNINGAR [Ytterst omständligt att få reda på NÅGOT] tydligt: Flera webbkällor finns [Dec2011] som stoltserar med InterAktivaNuklidKartor med JätteMycket DATA — som vilken som helst ExperimentNisse kan sitta hemma och snickra ihop med tidens gång.

— VET man inte varifrån uppgifterna kommer, är uppgifterna VÄRDELÖSA. Sopor.

GRUNDInformation om ARTIFICIELLA ISOTOPER finns bl.a. på [det är så dåligt i ÖVRIGT att det inte är SANT]

CROATIAN-ENGLISH CHEMISTRY DICTIONARY & GLOSSARY

http://glossary.periodni.com/glossary.php?en=artificial+radioactive+isotope

Se dock även [mera fördjupat] i

NUCLEAR MEDICINE, RADIO-ISOTOPES AND NUCLEAR REACTORS

http://www.ccnr.org/isotopes.html

Artificiella radioisotopkällorna

— Kärnreaktorer och, framför allt, partikelacceleratorer har utvecklats (explosionsartat) under 1900-talet. Genom dessa har (enorma) mängder med »nya ämnen» bildats — för längre eller kortare varaktighet — och som just bildar GRUNDEN för den numera [2011] stora mängden tabellerade nuklider, den allmänna nuklidbilden som ovan från 2003 — som det får förstås.

— Knappast med stöd av webbkällorna får man veta exakt VILKA dessa nytillkomna är. Det är bara med tillgång till en äldre referenstabell och jämförelser som den uppgiften kommer fram — direkt. Se ovan från Nuklidklassificeringen 1818e.

Redan med HOP-tabellen från 1966 introduceras läsaren för en del »artificiellt bildade» isotoper.

— En del av dessa förekommer »naturligt» i forskningen som bi- eller restprodukter i samband med särskilda kärnreaktioner [baserade på partikelacceleratorexperiment]. HOP-tabellens förekomster av artificiella isotoper får [därmed] karaktären av att ha OBSERVERATS i samband med experiment med andra huvudsyften än att producera artificiella isotoper. HOP-tabellen ger dock inga specifikationer på den punkten [liksom heller inte dagens tabellverk runt 2010 gör det].

— Den senare tidens utveckling [upp mot 2000] har i större utsträckning fokuserat på just PRODUKTION av nya isotoper. Dels för att undersöka kärnfysikaliska parametergrunder [MAC-teorierna i kärnfysiken], och dels [i vissa fall] som verktyg och instrument för att genomföra åter andra experiment och allmän datainsamling inom naturvetenskapen [ofta avancerat inom medicinen] .

Jämför även

HOWSTUFFWORKS — RADIOACTIVITY 1998-2011

http://science.howstuffworks.com/radioactivity-info3.htm

”Scientists produce more than 900 different kinds of artificial radioisotopes for use in science, medicine, agriculture, and industry.”.

— Ingen källa anges dock.

Se även industriföretag som producerar isotoper i

NRG — NUCLEAR SERVICES FOR ENERGY, ENVIRONMENT & HEALTH

http://www.nrg.eu/irradiation-development/medical-isotopes/

— Webbsidan ger några exempel i lista [i huvudsak för medicinska ändamål].

En LISTA med specificerade nuklider [ordnade kronologiskt efter upptäckt eller artificiell produktion] har eftersökts men ännu [Dec2011] inte påträffats.

Speciellt utpekas i Nuklidklassificeringen 1818e den exceptionella stabiliteten hos 6C12 — den nuklid med negativt UDiff som uppvisar allra lägsta UDiff-värdet (-41,609) av alla stabila nuklider — samt (via agenten 2He6) den stabila »vanliga 2He4» som den s.k. alfapartikeln som figurerar i samband med de flesta kärnsönderfall: UDiff-värdet (18,726 via U[A+2] som 2He6) kopplar närmast till Helium-4-nukliden som den, därmed, mest stabila UDiff-nukliden med positiv differens.

— I LBL-tabellens UDiff-värden Nuklidklassificeringen 1818e från 2003 göms dessa bägge i hopen av (andra) omkringliggande artificiellt producerade instabila nuklider — vilket på sitt sätt ytterligare underst