ELEKTRONEN
LEC —
UNIVERSUMS HISTORIA | 2010 |VII13|VIII18|XI2 | enproduktion
| Senast uppdaterade version: 2014-02-02 · Universums Historia
innehåll · webbSÖK äMNESORD på
denna sida Ctrl+F · sök ämnesord överallt i SAKREGISTER · förteckning över alla webbsidor
Kvalitativa Förklaringarna ·ELEKTRONEN · LEC · Casimireffekten · Lambväxlingen
· Elektronens
g-faktor · RESERVATION FÖR ÖVERFÖRINGSFEL
BILDKÄLLA:
Författarens arkiv · BildR26Excur6 · 21JUL2010 · Nikon D90 · Detalj
Förklaringarna till begreppen i den moderna akademins kvantelektrodynamik
(QED)från 1947
Begreppens förankring i
fysiken, hur de uppkommit, och deras innebörd i relaterad fysik (TNED)
Lambväxlingen [eng. Lamb shift] |
||||
Atombrummet på
elektronkomponenterna |
Kärnan skymmer 1/1000 e |
Materialen ytAttraherar
— via e-komponenterna |
e syns inte — för stor
i kärnan |
Allmänna artikelrubriker — Elektronen i
materien
Elektronen och elektronringens toppspinn — Hur fysiken i MAC ersätts med vakuumfluktuationer
Elektronens g-faktor · Lamb-Retherfords Växling · Casimireffekten
Djupa motsägelser i MAC om elektronen — så liten att den inte
syns alls, för stor för atomkärnan:
Värmetransporten kräver något mer än
strukturlösa punktobjekt
Casimir-effekten — hur och varför tätt liggande materialytor
suger
För Elektronelementet, se Elektronen, ELEKTRONMASSANS KOMPONENTER, Ljusets
Polarisation, Spektrum och Kvanttalen.
För BT, se Atomkärnans allmänna magnetiska yttoroidfält.
Elektronens
frigörelse ur atomkärnan:
NEUTRONSÖNDERFALLET laddningsdeplacementet
NEUTRONSÖNDERFALLET kärnmagnetismen
ATOMKÄRNAN allmän
formbeskrivning
kärnanod, BT-fältet.
Kvalitativa förklaringarna
KVALITATIVA FÖRKLARINGARNA — enligt
TNED
———————————————————————————————————————————————
— |
Elektronens g-faktor |
· |
Casimireffekten |
· |
Lambövergången |
|
översikt ...................................................... |
|
|
|
|||
detaljer
.......................................................... |
|
|
|
|||
utförligt
....................................................... |
|
|
|
Elektronens g-faktor: [detalj]
…
I MAC blir det svårt — över
huvud taget — att härleda »elektronens dubbla
magnetism», se Elektronringens magnetiska moment [Jämför FOCUS MATERIEN 1975 s106sp2mn], utöver att den
dessutom inte är exakt dubbel. (I MAC är det [således] experimentalfysiken
[hantverket] som har fått bestämma takten i teorin [medan den för TNED
bestämmer takten i framgångarna]).
I TNED är en del av elektronmassan skymd av
atomkärnan via strömningsflödet i kraftekvationen [F(BT)+F(eZ)=0] och
elektronmassan i atomär bindning kan
därför inte uppvisa sin fulla magnetiska kraft med avseende på alla
elektronmassans komponenter. Den isolerade elektronen däremot, som innehåller
samtliga elektronringar, uppvisar följaktligen ett något högre värde
(2,00231930…) på koefficienten (2), den s.k. elektronens g-faktor, till den
idealt härledda elektronens magnetiska moment (»spinnflippkraften»).
Nettoeffekten i praktiken blir att den atombundna elektronen uppvisar större
eller mindre verkningsgrad beroende på hur stor andel som skyms av atomkärnan.
Det betyder i allmänhet att verkningsgraden i elektronmassans svängningsenergi
blir allt lägre ju närmare elektronen ligger kärnan. Den faktorn betyder en
mindre reduktion av styrkan i Lambväxlingen och vilken faktor avtar
med atomens växande excitation, analogt elektronmassan alltmera utspridd.
I MAC anser man att fenomenet istället beror på [Shpenkov 2004] ’vakuumets
polarisation, elektronmassans renormalisation och anomalt magnetiskt moment’, där den sistnämnda [‡] intar samma funktion som
den nyssnämnda reducerande nettoeffekten i TNED. Den teoretiska
beräkningsgrunden beskrivs som ’exceptionellt komplicerad’, se eG-serien; MAC-värdet för
elektronens g-faktor bildar en symbios mellan experiment och teori och anges
[CODATA 2006] enligt
CODATA 2010-10-05 [Source
2006 http://physics.nist.gov/cgi-bin/cuu/Value?gem]
ge = 2,0023193043622(15).................... nuvarande internationellt
antagna värde [CODATA]
Det motsvarande
TNED-värdet — iklätt de enkla heltalskoefficienterna från Neutronkvadraten — uppvisar motsvarande
b = 2 +
(πn2 + ½ + 1/12 – [2 – 1/18 + 1/22986]–1)–1
= 2,00231930436221 ....................... se
beräkningar/jämförelser i Kalkylkortet
Se även en kortare
resultatsammanställning i LEC.
Från illustration i LJUSETS
POLARISATION.
F/A = ke2Z[dz2dxdy]–1[n]–1 ...................... TNED
F/A = ħcπ2/240dz4
....................................................... MAC
Faktorerna
Zndx dy ingår inte i MAC — dessutom finns ytterligare som här har utelämnats för
den enkla framställningens skull (temperaturberoende, frekvensberoende, optiska
parametrar …), se mera utförligt i artikeln om Casimireffekten.
DEN STORA SVÅRIGHETEN I TNED är att (oberoende) få
fram exakta data på antalet komponenter — tau-ringar — i elektronmassan.
Sämsta fallets beräkning genom N3m20-aggregatet ger lägst n=177062, Se Beräkningen
av n, men det värdet är orealistiskt då en central öppning krävs i
den aktuella deltoroidformens centrumhål, det sanna värdet måste under alla
omständigheter vara högre. En möjlighet öppnar sig genom Casimireffekten — ett fenomen som yttrar
sig genom atomattraktioner mellan närliggande
materialytor, och som i MAC anses sammanhänga med VAKUUMFLUKTUATIONER. Enligt TNED kan effekten, tydligen,
beskrivas (relativt enkelt) via Coulombkraften mellan elektronring-atomkärna då
ringarna inbördes kan anta varandras motstående atombindningar (förstadiet till fullständig sammansmältning). Grundsambandet (för
nära avstånd, typ 10 nM) blir som ovan — med sämsta fallets n=177 062. Motsvarande samband i MAC anges som ovan.
Med
exempel på rumstempererat JÄRN ([kortaste, kubiska] atommedelavståndet är
väsentligt för TNED-sambandet, men ingår inte [direkt] i MAC-sambandet) och
normaltrycket vid havsytan på 1 atmosfär (F/A = 101 325 Pascal) ges till
jämförelse
d(z) = 10,6 nM
................. MAC
(10,642884)
d(z) = 8,82 nM
................. TNED
(8,815724)
Här ska direkt sägas (efter genomläsning av
flera rapporter som beskriver mätresultat Sep2010, se sammanställning i CasimirRef) att Casimireffekten är
INGALUNDA överväldigande exakt representerad mellan teori och experiment. I
flera fall omnämns relativa felprocent på 15-17% — medan i vissa andra fall
siffror på runt 1% förekommer.
Relativa
felet är 17%: (8,82)/(10,6) =
0,8320754, 83% träff, vilket just motsvarar
ett relationsfel på nära 17%.
Antas resultatet, ges n = 4 × 177062 = 708 248 för antalet element i elektronmassan. Se mera utförligt i
avsnittet om Casimireffekten.
Rent
kvalitativt kan alltså fenomenet förklaras utomordentligt väl av TNED — medan MAC är hänvisad till sitt »fluktuerande vakuum» — via hf.
Se
även en kortare resultatsammanställning i LEC.
Lamb-Retherford-effekten: [detalj]
Lambväxlingen (eng. Lamb shift), även Lambövergången,
Lambskiftet — »ATOMENS MASKINLJUD» i TNED
Beteckningar i figuren återfinns i KVANTTALEN i Elektronmassans komponenter.
Elektronmassans INRE resonanser som funktion
ENBART av varje ringkomponents koppling till atomkärnan [Se Elektronmassans komponenter], här på enklast sättet
Väteatomen (1H1), kan PÅ ENKLASTE SÄTTET TILL PRÖVNING återföras på EN elektronring i direkt (kontinuerlig,
vilket inte är riktigt korrekt, men vi frånser det här) påverkan från EN av
toppspinnets tre undertoroider enligt N3m20-modellen i
TNED. I TNED räknas NOLLENERGI för
elektronmassan då den befinner sig på lägsta energinivån (n=1): atomen summera
nollkraft [F(BT)+F(eZ)=0] och nollmoment [J(0K)+3J(1K)=0]. För att »befria»
Väteatomen från elektronen krävs en excitationsenergi på 13,6 eV [Se Väteatomens
Spektrum] — vilket i modern akademi anges som ett negativt talvärde för
nivån n=1. Denna omvändning kan vara viktig att känna till (för nybörjaren i TNED). Väteatomens ENKLA
emissionsenergier ges f.ö. [Se Väteatomens
spektrum] enligt det redan välkända sambandet
E = ke2(2ρ)–1(1/n12
– 1/n22)
.................... se
utförligt i Väteatomens
spektrum
med n1 som nivån närmast atomkärnan och n2
längst ut. I grundtillståndet med enbart E(n1=1) finns ingen excitationsenergi
(E=0), och elektronmassan ligger därför låst vid kärnan via 13,6 eV. Lyfts
elektronmassan upp till den första resonansen som tangerar närmast högre n-nivå
vid n=2 ges excitationsenergin E=10,2 eV — lika med 0,75 × 13,6. Om den
resonansenergin också innefattar en spegling av hur elektronringen ’vibrerar’
internt som följd av kopplingen till atomkärnan (»elektronmassans eller atomens
maskinljud») kan vi räkna på enklaste sättet med nämnda
förutsättningar — föregående antalsvärdet
708
248 från Casimirexemplet ovan —
(10,2 eV)/(708 248)/(3) =
4,80057 t6 eV .............. TNED; =
1160,65 MHz ............. obestämt grovvärde
Experimentellt Lamb-Retherford 1947 =
4,37200 t6 eV .............. MAC: =
1057,04 MHz ............. mätvärde
Fenomenet har fått namnet LambVäxlingen (eng.
Lamb shift) efter experimentalisterna som uppdagade det (Lamb-Retherford 1947) [‡].
Relationsfelet
är ca 9% — 91% träff. Andra nivåer ger andra
värden — det finns MED OVANNÄMNDA ALLMÄNT KVALITATIVA FÖRKLARING ENLIGT TNED inre elektronresonanser
för varje motsvarande enkel resonansgrupp i det konventionella atomspektrumet.
TNED-värdet ovan, som exempelvärde, är ingalunda exakt, men ger den kvalitativt
(PRINCIPFÖRKLARANDE) nödvändiga inblicken (även hyfsat kvantitativt, tydligen
och förutsatt grundresultatet från Casimireffekten håller streck).
Genom vidare härledning i ABpEK — på redan känd matematisk formalia (QED) ehuru i nytt ljus via TNED — ökas träffprocenten
ovan via TNED-frekvensen med 1160 ner till 1086 MHz med resultat i 97% träff
och därmed ett absolutfel på mindre än 3% — tillsammans med en justeringsfaktor
som inte är lika enkel att finna en exakt matematisk teori för. Se utförligt
från ABpEK.
Se
även en kortare resultatsammanställning i LEC.
Med
andra ord: ELEKTRONMASSANS ELEMENT förklarar samtliga fenomen— se även i LJUSETS
POLARISATION — det
enkla köksexperimentet.
Se
vidare utförlig beskrivning (för Lambväxlingen) i fortsättning från
Inledningen
till ATOMKÄRNANS BRUM PÅ
ELEKTRONMASSANS KOMPONENTER.
——————————————————————————————————————
[‡]
”Även elektronspinnet måste vara förknippat med ett magnetiskt moment, men på
denna punkt överensstämmer inte formlerna exakt med de tidigare. Elektronen visade sig nämligen ha
»dubbel magnetism»”,
FOCUS
MATERIEN 1975 s106sp2mn
LEC — Lambväxlingen · Elektronens g-faktor · Casimireffekten
BILDKÄLLA:
Författarens arkiv · Bild1Excur9 · 2OKT2010 · Nikon D90 · Detalj
LEC
Lambväxlingen, Elektronens g-faktor, och Casimireffekten
Se
även en enklare genomgång i KVALITATIVA
FÖRKLARINGARNA
I och med att den moderna akademin (från
1927) utestängde ELEKTRONMASSANS KOMPONENTER och istället valde att uppfinna fysiken
allteftersom istället för att härleda den, har man följaktligen också —
allteftersom — tvingats uppfinna olika »virtuella attribut» för att få ihop det
med den rent KVALITATIVA sidan av experimentalfysiken: naturen tycks innehålla
flera »maskindetaljer» än vad modern akademi hade tänkt sig från början.
Matematikdelen däremot (i princip) är redan given — i den mån sambanden stämmer
(någotsånär) med observationerna. Följande genomgång belyser de främsta ämnena
i jämförelsen TNED-MAC.
Lambväxlingen (eng. Lamb shift)
Även
Lambskiftet, Lambövergången, Lambändringen, Lambvändningen, Lambomsvängningen,
Lambkantringen, Lambbytet, etc.
Efter Willis Lamb och Robert Retherford 1947
MAC: ’vakuumfluktuationer’ (’vakuumets energi’ enligt QED) påtvingar
elektronmassan en marginell extra svängningsenergi som inte ingår i matematiken
för Vätets enkla spektrum; ”Thus,
there exist small zero-point oscillations that cause the electron to execute
rapid oscillatory motions”, ref. @INTERNET
Wikipedia Lamb shift 2010-10-09.
Experimentatorerna Lamb-Retherford [Schupp
1959, s1n] [Yung-Kyo Lim, 2000] uppdagade år 1947 att Väteatomens grundnivåer inte
riktigt stämde energimässigt med Väteatomens enkla spektrum, mätningarna visade
en marginellt högre frekvens med drygt 1000 MHz. Differensen har fått det
engelska namnet Lamb shift. Fenomenet fick snart en teoretisk
beskrivning (Bethe 1947, Schupp 1959 s2ö) genom (den senare) uppfinningen/benämningen av ett
»vakuumets fluktuerande energi» och som markerar den egentliga ingången till kvantelektrodynamiken
(eng. QED,
Quantum electrodynamics). Wikipediaartikelns sambandsform (råformen, snarlik
TNED-formen nedan) [@INTERNET Wikipedia Lamb shift, Derivation 2010-10-06] ger värdet 1024 MHz mot det uppmätta
[HYPERPHYSICS
2010-10-06 — Measurement of the Lamb Shift, http://hyperphysics.phy-astr.gsu.edu/hbase/quantum/lamb.html]
1057 MHz
för Väteatomens nivåskift 2s1/2|2p1/2 (överensstämmelsen
är 96,88%).
Teori: växelverkan mellan elektronen och vakuum [ref. Wikpedia Lamb shift, ”interaction between the electron and the
vacuum”]
Sambandsform: ΔELamb
= α5mec2([k(n,0)]/4n3) — Se LambWiki — men k(n,0) preciseras inte: artikeln ger istället
en annan form (med delvis annat värde) enligt
Sambandsform: ‹ΔV› = (4/3)(e2/4πε0)2(1/ħc)(ħ/mc)2(1/8πa03)ln(4ε0ħc/e2)
kontroll visar att det
fattas en faktor 2, med denna ges 1024 MHz, se Kalkylkortet Tabellflik 1
TNED:
Kopplingen mellan atomkärnan och elektronmassan via Kraftekvationen F(BT)+F(eZ)=0 innefattar en
marginellt extra strukturkomponent (via kärnstrukturen, se Atomkärnans
härledning) mellan kärnan och
det enskilda elektronelementet som inte ingår i matematiken för Vätets enkla
spektrum. Kopplingen kärna-element alstrar en liten extra vibration av lägre
frekvens
[i det markerade området 2 466 100 000
MHz] och som i TNED identifieras med »atomens maskinljud». Frekvensen kan
bestämmas med kännedom om antalet enskilda elektronelement samt verkningsgraden i kraftverkan mellan
kärnan-elementet (olika nuklider/maskiner uppvisar olika värden/»ljud» vid
olika nivåer). TNED-värdet (råformen 1H1 n=2, l=1)
ger 1086 MHz mot det
uppmätta 1057
MHz för Väteatomens nivåskift 2s1/2|2p1/2
(överensstämmelsen är 97,33%), E=E0[4/3]2/n3n, samma som nedan:
Teori: elektronmassans komponenter vibrerar marginellt som
följd av varje komponents koppling till den spinnande kärnstrukturen enligt TNED
Sambandsform: E = α5mec02E0/4n3e
Se mera utförligt i ABpEK.
Elektronens g-faktor
Även
Elektronens gyromagnetiska förhållande (eng. Gyromagnetic ratio) — Väteatomens
hyperfinstruktur
Från experimentella observationer omkring
1947-1948 [ref. Schupp
1959]
MAC: Någon direkt teori för denna detalj finns inte
formulerad: Saken uppmärksammades genom experimentella mätningar i slutet på
1940-talet då man upptäckte differenser i elektronens magnetiska moment som
inte kunde inpassas i den enklare spektralmatematiken, och fenomenet har sedan
dess genomlöpt olika teoretiska beskrivningar enligt QED med benämningen
Elektronens g-faktor, experimentellt uppmätt till 2,00231930… . Det finns dock en upphittad teoretisk
sammanfattning enligt Shpenkov 2004 som hänför detaljerna enligt ’vakuumets
polarisation, elektronmassans
renormalisation och anomalt
magnetiskt moment’.
Schupp
[s2mö] (1959) beskriver fenomenet
enligt ”the level
splitting of the hyperfine structure of the ground state of hydrogen and
deuterium for zero magnetic field”, sv., ’den hyperfina strukturnivådelningen i
spektrum för grundtillståndet i Väteatomen (och Deuterium) vid yttre
nollmagnetiskt fält’. Teoretiska sambandets matematiska form är inte enkelt
uttryckbar (källa saknas ännu Okt2010). Delvis, enligt [Shupp 1956
från Sommerfields värde (1957)], ges (α=FSC motsvarar TNED-formen 1/n2)
ge = 2(1 +
α/2π – 0.328α2/π2) = 2(1.0011596) = 2,0023192
..................... Sommerfields värde från 1957
CODATA-värdet
[2006] är
CODATA 2010-10-05 [Source
2006 http://physics.nist.gov/cgi-bin/cuu/Value?gem]
ge = 2,0023193043622(15)......................................................................... nuvarande internationellt antagna värde [CODATA]
Teori: experimentell observation från tiden 1947-1948 [ref. Schupp 1959]
Sambandsform: ingen generell (enkel) finns på webben (ännu Okt2010),
ovanstående utgör första delarna
TNED: En
del av elektronmassan (grovt 1/1000) befinner sig nära eller i (inuti)
atomkärnan — på grund av den allmänna elektronströmningsfysiken i TNED [Kraftekvationen F(BT)+F(eZ)=0]. Sambandet
garanterar enheten i kärna-elektron och vilken marginella del inte finns med i
matematiken för Vätets enkla spektrum. (Idealt ligger hela e-massan
utanför kärnan). [Alla
(enelektron-) atomer uppvisar, därigenom, en marginellt lägre elektronmagnetisk
kraft i jämförelse med mätningar på en enskilt infångad elektron]. Den enkla matematiken ger en ideal faktor 2 för elektronmassans totala magnetiska moment [Se Elektronringens magnetiska moment]. Tas den extra delen med som skyms av atomkärnan (beräknat efter Väteatomens parametrar) ges för den idealt isolerade elektronmassan ett
marginellt större värde (2,00231930…) i
överensstämmelse med uppmätta värden. Teoretiska sambandets grundform ger (med
9 korrekta decimaler mot det uppmätta värdet [CODATA 2006]), med n2=2h/e2R0 och konstanterna enligt HOP-blocket
b = 2 + (πn2 + ½ + 1/12)–1
= 2(1,001159652) = 2,002319304
Med CODATA-konstanter genomgående och en vidare
termutveckling ges den isolerade elektronens magnetfaktor
Värdet via Kalkylkortet ger motsvarande
b = 2 + (πn2 + ½ + 1/12 – [2 – 1/18 + 1/22986]–1)–1
= 2,00231930436221
Teori: elektronmassans komponenter visar större magnetism
utanför än i atomen — en mindre del passerar kontinuerligt genom kärnbrunnen
som skyms/subtraheras
Sambandsform: b = 2 +
1/(πn2 + ½ + 1/12) grundform — ingen slutgiltigt bestämd
form är ännu (Okt2010) känd
Casimireffekten
Också
uppmärksammad runt 1947-1948 — tätt närliggande materialytor »suger»
Efter Hendrik Casimir och Dirk Polder 1948
MAC: Det är återigen ’vakuumets
energi’ som ansvarar för atomattraktion mellan två
tätt närliggande (plana) materialytor. Sambandsformen för idealt plana
parallella och elektriskt oladdade material anges konventionellt (från 1948)
[F/A] = ħcπ2/240dz4
........................ Casimir-sambandet
i MAC, se
exv. Wikipedia Casimir effect, Casimir’s calculation 2010-09-20
~ (1,3 t27)/dz4
........................ N/M²
Men
teorin brottas med delvis stora svårigheter, och delvis, i vissa partier,
relativt stora avvikelser mot uppmätta värden (upp mot drygt 15% fel). Något
direkt jämförande konkret exempel mot TNED kan inte ges eftersom MAC-formen
inte specificerar något material. ATT materialegenskaper har betydelse, är redan
känt, men ingen övergripande beskrivning är ännu känd i ämnet i denna
presentations referens (Okt2010). Wikipediaartikeln omnämner/exemplifierar
’ungefär 1 atmosfär’ (101 325 Pa) för avståndet ca 10 nM.
Teori: vakuumets nollenergi över små näravstånd
skapar en attraherande kraft mellan närliggande materialytor [ref. Wikipedia Casimir effect]
Sambandsform: F/A = ħcπ2/240dz4
TNED: Elektronmassans komponenter övergår delvis i och antar varandras atombindningar från
ett visst minsta avstånd (förstadiet till materiell sammanfogning) vilket
bildar en naturligt ömsesidig Coulombisk attraktion som kan härledas på vanligt sätt ur elektriska
kraftlagen med kännedom om antalet element i elektronmassan, materialets täthet, samt övriga faktorer
(termo-elektro-optiska) som berör det aktuella materialet. Sambandets grundform
är (a-värdet [utanför detta spelar andra närliggande material allt
större roll] nominellt 50-100 µM)
F/A = ke2Z[(dxy+d)2(dxy+[d+1]d/a–1)2]–1n–1
För två idealt plana Järnplattor (26Fe56) vid rumstemperatur
(20°C) med a=50µM ges F/A=1atm (101 325 Pa) för avståndet 8,94 nM, ekvivalenta värdet med MAC-formen ges vid 12,21 nM (~54
325 Pa), även vid avståndet 1000 nM (0,001 Pa), största avvikelsen visas i
»kurvkölen» i intervallet 12,5-37,5 nM, störst vid ca 20 nM (38%), sedan allt
mindre differens.
Teori: elektronmassans komponenter tränger in i varandras
atomära materialdomäner (förstadiet till materiell sammansmältning) vid korta
näravstånd
Sambandsform: F/A = ke2Z[(dxy+d)2(dxy+[d+1]d/a–1)2]–1n–1
Se utförligt från CASIMIR| inledning.
Lambväxlingen, Lambskiftet
Efter Willis Lamb och Robert Retherford 1947,
se Schupp
1959 — Upptäckten av Väteatomens spektralt hyperfina struktur, ca en
del på drygt 2 miljoner
Lambväxlingen
I MAC ’vakuumets vibrationer’ — i TNED ’atomkärnans spinnbrum
på elektronmassans komponenter’ — i princip samma matematik [med smärre skillnader]
Lambväxlingen
i Kort översikt.
Lambväxlingen
i Mera komprimerad Jämförande översikt.
Lambväxlingen
i TNED, Inledande härledning.
Lambväxlingen
i TNED, Huvudrubrikens artikel.
LAMBVÄXLINGEN
INLEDNING
till ABPEK — Atomkärnans Brum På Elektronmassans Komponenter
KÄRNSTRUKTURSPINNET
— »maskinbrummet» — PÅ ELEKTRONMASSANS KOMPONENTER [konv. eng. Lamb shift, sv., här Lambväxlingen]
I det
normala — enkla, elementära — Väteatomens Spektrum gäller sambandsformen för energin i elektronhöljet till
varje värde på huvudkvanttalet n = 1, 2, 3, … n enligt
E = E0/n2
Grundnivån
i Väteatomens energispektrum betyder noll (0) exitationsenergi [Erinra att
atomen i TNED summerar nollmoment, nollkraft och nollspinn (s1=s2; 0=s2–s1)
enligt de bägge centrala kraft- och impulsekvationerna resp.
F(BT)+F(eZ)=0 och J(0K)+3J(1K)=0]. I omvändning betyder den grundnivån lika med den potentiella
energi som krävs för att Väteatomen ska släppa ifrån sig sin elektron [Se Väteatomens jonisationsenergi]. I fallet Väte är den energin ca 13,6 eV. De
potentiella grundenergierna via sambandet ovan blir i succession för n-värdena
E(eV) 13,6 3,4 1,5 0,9 0,5 …
n 1 2 3 4 5
…
I den
delen ingår inga aspekter på bidraget från elektronmassans komponenter — vilket är att förvänta enligt TNED på
grund av deras extra rörlighet och som redan omnämnts i genomgången av KVANTTALEN, speciellt för kvanttalet Φ(τ): det ingår som sådant inte i MAC, enbart dess
(trängre) aspekt i formen av det konventionellt benämnda s.k. elektronens
magnetiska (banimpuls-) moment [vanligen m(l)]. Se utförligt
enligt TNED i Elektronringens toppspinn.
[Konventionellt associeras m(l) med olika
orienteringar — och därmed vektoriella projektioner — hos »elektronens
impulsmomentsvektor». I TNED finns ingen motsvarighet till den
modellföreställningen eftersom elektronen i TNED inte är EN partikel och l=q-talen
därför handlar om övergångar mellan olika energinivåer som bildar olika
»tonskurar» (resonanser, vågmönster) och som därför inte kan avsättas på någon
enskild mekanisk kropp, endast ett system av (många) sådana kroppar.
Vektoranalogin för m(l) i TNED kan därför bara vara analog med
ett motsvarande mätinstruments totala mätutslag (magnituder och moduler i impulsmoment)
för en viss massmängd som genomgår en viss process].
Snabbgenomgång. Kärnaggregatets minsta övergripande maskindetalj utgörs
av en av de tre toroidunderfraktalerna — enligt TNED genom sambandet för Atomens impulsekvation [J(0K)+3(J1K)=0] som definierar balansräkningen i
atomens övergripande impulsmoment. Den
kärnstrukturen påverkar alla elektronelement [n] via kärnspinnet
(h=mcr). Tar man med denna (första underfraktala) strukturpåverkan, kan den
normalt enkla spektrummatematiken som verkar på enheten 1 enligt
E = E0/n2
modifieras
(eg. generaliseras) enligt
E = E0[1 + 1//3]2/n3n
från
E = E0/n2
= E0(1/n2)
= E0([1 + 0]/n2)
= E0([1 + 0]/n2)/1
= E0(1/n2
+ 0/n2)/1
= E0(1/na + 0/nb)2/ncn
= E0(1/na + 1/nb)2/ncn — om nb→∞
= E0(1/na + 1/3nb)2/ncn
;
= E0[(1/na + 1/3nb)]2/ncn ;
= E0[(1/na + K/3nb)]2/ncn ; faktorn
K behandlas
senare; [Se Avståndskompensationen]
;
Maskindetaljens
struktur i TNED
avsätts på/följer atomens huvudkvanttal [n(b)=n] genom att
fördelas över detta [n(c)=n]. Dvs.,
na = nb
= nc = n
som
ger
E = E0[(1/n
+ 1/3n)]2/nn
....................... se från Sanbbgenomgången ovan
= E0[1 + 1/3]2/n3n
= E0[4/3]2/n3n
E0 = ke·e2/2ρ ................................ Väteatomens
grundtillstånd, se Spektrum
=
(1/4πε0)e2/2ρ
= 2,179 t18 J ; ........ med konstanterna i HOP-blocket. se beräkningarna i Kalkylkortet Tabellflik 1
E0/e =
13,601556278 eV ;
E0/h =
3,2887174 T15 Hz ;
= 3,2887174 T9 MHz ;
r = h2[(2πe)2mk]–1
.................... konv.
Väteatomens grundradie, ~ 5,29 t11 M ;
n = 673 026
............................. antalet komponenter i
elektronmassan ;
——————————————————————————————
n E(MHz) uppmätt träffprocent
[mera utförligt i Lambväxlingen]
—— ————— ———— ———————————————
1 8687,0473 8172 94
2 1085,8809 1057 97
3 321,74429 ? >97
4 135,73511 ? >(>97)
I
annat fall [n(c)=1] föreligger endast Väteatomens rena enkla
spektrum via na = n, nb→∞, nc = n = 1 som ger
E = E0/n2
;
Väteatomens rena enkla spektrum: Kärnstrukturen i [(na–1 + [3nb]–1)]2/ncn bortses ifrån: n(b) följer atomkärnans
fraktalsystem i PASTOM enligt n(b)→∞ vilket reducerar
kärnstrukturbidraget till 0 via 1/∞; [3nb]–1 övergår i noll. Därmed utverkar också
atomkärnan samma — identiska — fysik på samtliga elektronmassans komponenter [n=1], vilket
medför att effekten avspeglas enhetligt på hela elektronmassan, utan hänsyn
till inre komponenter; Kärnstrukturens inre elektronfördelning över n(c)=n
parkeras på n=1 så att endast elektronmassans rena resonanser framträder
utan strukturkomponenternas (kärnspinntoroidernas) bidrag.
Ett
och samma grundsamband kan alltså användas för att
beskriva bägge förekomsterna, med tillhörande inre kärndynamiska villkor,
enligt
E = E0[(na–1 + [3nb]–1)]2/ncn
........................... allmänna
sambandsformen för Väteatomens huvudkvanttalsspektrum (q=0)
Med
den teoretiska grundvalen, och
med hänsyn till ytterligare faktorer som påverkan dynamiken (och som kommer
att genomgås löpande), är det tydligt
att ovanstående råform för antalet element i elektronmassan (n=673 026) beskriver det uppmätta ’atombrummet’ med god
följsamhet. n-talets algebra
ingår redan i MAC — men är inte känd på elektronmassans
komponenter i TNED. Se
utförligt i Härledningen till n.
Genom
inverkan från Elektronens g-faktor ges totalt en mera avancerad beskrivning (»det sanna
värdet» varierar beroende på avståndet [eg. graden av excitation, analogt
elektronens grad av frikoppling från atomkärnan] mellan elektronelement
och kärna).
2010X10
Avståndskompensation — eG-faktorn
Faktorn
som approximerar elektronens atombundna g-faktor och dess allmänna influens på
(Väte-) atomens (enkla) energifysik
2010-10-11:
För
Väteatomens huvudkvanttal endast
Genom elektronelementets (e/n) närmaste
avstånd till atomkärnan (bilden ovan), avskärmas också största delen av kärnan
i elektronelementets »synfält» från direkt Coulombisk åtkomst i den idealt linjära
attraktionsvägen (största kraften över kortaste avståndet på minsta tiden).
Först på stort avstånd från kärnan kan elementet »se» den maximalt största
delen av kärnans elektriska attraktionsfält med referens till hur elementet
kopplar resonanser med kortaste (snabbaste) ljusvägen via kärnladdningens
idealt statiska elektriska fält på dess egengravitella lokala referens (se även
Superpositionsprincpen).
Nettoverkan
blir att Coulombiska verkningsgraden mellan elektronelement och moderkärnan
ökar mot ideala 1 (från ett lägsta värde ca 0,88 i Väteatomens fall [vidare
nedan])
med växande avstånd — inkluderat samtliga effektbidrag (temperatur,
resonansskärmning, Elektronens g-faktor).
Genom att utnyttja experimentella
observationsvärden, kan man söka olika teoretiska prövningar som (i detta fall
visar sig) kan tangera de experimentellt uppmätta värdena.
Variationsfaktorn innebär tydligen en
»modulerbar tolerans» i snart sagt alla möjliga PRESICIONSBESTÄMNINGAR — som
mer eller mindre OMÖJLIGGÖR någon exakt värdebestämning i generell mening.
Exakt HUR den detaljen ska tolkas [generellt], eller ens hanteras [generellt]
finns här ingen som helst vidare framställning på utöver den här antydda
aspekten.
[ALLA PRESICIONSTEORIER SOM BASERAS PÅ EXPERIMENT innehåller olika
KORREKTIONSBLOCK — som mer av regel än undantag INTE erkänns generellt av
samtliga forskare: det finns (alltid, smärre) olika tolkningar, olika korrektioner
— större eller mindre].
EXEMPELUTVECKLING
Betrakta
(från ursprungliga sambanden via
Lambväxlingen)
E = E0[1 + (1–a)/3]2/n3n
med
a =
b/nc
och
b =
0,1201893
c =
0,1209440
;
Lambväxlingen i TNED
E = E0[1 + (1– b/nc)/3]2/n3n
= E0[1 +
1/3 – b/3nc]2/n3n
=
E0[1 + 1/3 – (0,1201893)/3n0,1209440]2/n3n
Reduktionsfaktorn [a] får löpa på huvudkvanttalets ändring tillsammans med en
reciprok exponentiell korrektion [c] som verkställer att
n-variationen växer långsamt från nära 1 och mot 1. Dvs., i stort samma som EN
(starkt) REDUCERAD SPEGLING av n-variationerna, och som subtraheras avtagande
mot 0 med växande n.
c-koefficienten summerar alla möjliga (medelmässiga) bidrag
(inbördes skärmning, Coulombeffektivitet [resonansmönster], temperatur).
Lambväxlingseffekten — Väteatomen, l=0: se beräkningar i Kalkylkortet
n MHz med a utan a uppmätt
—— ————— ———— —————————————
1 8172,837 8687 8172,837 [Shpenkov 2007, s5m]
2 1057,844 1086 1057,844 [Shpenkov 2007,
s5m], Lamb-Retherford 1947
3 316,642 322 (—)
4 134,213 136 (131,675) [Weitz et al., 1995]teoretiska
…
EXEMPLET
visar — i varje fall med enstaka värden längst ner — att det GÅR att
hofta GODTYCKLIGT med lämpligt valda
funktionsvariabler för att tangera
experimentella mätvärden.
I Exemplet ovan har funktionen y=(1–
b/xc)
innebörden av en linje som från ett minsta värde (1–b, x=1)
närmar sig 1 då x växer obegränsat.
Motsvarigheten i kärnfallet enligt TNED
skulle vara att elektronelementets koppling till HELA kärndelen (1/3) växer
(från lägst 0,88 vid max näravstånd) med växande avstånd (till störst 1),
analogt med att elektronelementet SER alltmer av HELA kärnans Coulombfält.
JÄMFÖR (nämligen) med de matematiska utvecklingskoncepten i MAC — i princip alla liknande typer:
WIKIPEDIA
1.
Det matematiska utvecklingskonceptet för Lambväxlingen från den etablerade forskarvärlden via Wikipedia,
med
slutresultat i (exemplifierat för Väteatomens n=1, l=0) från
originalledet i LambWiki
‹ΔV›
= (1/3)h(32[π2ε0m]2c3a03)–1e4ln(4ε0ħc/e2) .......... a0 anger Bohrradien (5,29 t11 M)
som
ger värdet 1024,23 MHz med
internationella CODATA-konstanter, och som kräver ytterligare tillägg, se Telfer 1996
(källorna varierar något beroende på epok och metod) för att få det
experimentellt uppmätta 1057 MHz från Lamb-Retherford 1947 (ref. Shpenkov 2007, s5n) — Eller enklare
i samma wikiartikel med sambandet
ΔELamb
= α5mec2([k(n,0)]/4n3)
”for l
= 0 with k(n,0) around 13 varying slightly with n”,
@INTERNET
Wikipedia Lamb shift 2010-09-09
http://en.wikipedia.org/wiki/Lamb_shift
Sambandsformen
är (med [k(n,0)]=E0/e ~ 13,6 eV) samma som
figurerar i beräkningen av n i
TNED, =
(4/3)2[α–5·e/mec02]/4.
Typformen med r + Δr är
också principekvivalent med r ersatt av resonansvillkoret n2 [Se Resonansvillkoret i Spektrum] eftersom (Vätets enkla spektrum) likheten ρn2=d
gäller med ρ=Bohrradien (5,29 t11 M). Dvs., motsvarande ρn2
+ Δρn2 = ρ(n2 + Δn2).
SHPENKOV
2.
Det matematiska utvecklingskonceptet för Lambväxlingen från Shpenkov 2007, s4.ekv.15, här förenklat för att visa det väsentliga (Shpenkovs
lösning innefattar vissa lösningar av vissa vågfuktioner [konv.
Bessel-funktioner], termerna ab)
λ–1
= R–1[n–2
– (n + a – b)–2]
med
termerna ab sammansatta och n=(1, 2). Den andra, inre
kvadratfaktorn i Shpenkovs samband ovan ansluter — här enbart i framställning
för att belysa de snarliga sambandsformerna — i princip till Exemplets
[1 + (1– b/nc)/3]2. Shpenkovs resultatvärden (Shpenkov 2007 s5 Table 3) är också (nära) desamma,
Väteatomen
l=0 — Lambväxlingseffekten MHz
n Shpenkov uppmätt
1 8172,85200
8172,837
2 1057,84466
1057,8446
Shpenkov ger inga ytterligare.
Bägge
utvecklingskoncepten ovan i 1(Wikipedia) och 2(Shpenkov) använder tydligen
principen med utvecklingar baserade på
ρ(n2
+ Δn2) — och som därmed också ansluter till det här
beskrivna Exemplet i TNED.
I
ALLA TRE FALLEN — Wikipediaexemplet, Shpenkovanalogin och TNED — utför
Väteatomens elektronmassa extra svängningsrörelser motsvarande den extra
energin:
I Wikipediaexemplet, som markerar den etablerade forskarvärldens uppfattning
(MAC), anses
fenomenet bero av ’vakuumfluktuationer’ (som också anses vara orsaken till Elektronens g-faktor)
tillsammans med ’vakuumets polarisation’ som påtvingar elektronmassan extra
svängningsenergi. Se bidragstabellen i Telfer
1996.
I Shpenkovanalogin (Se Shpenkov 2007 s2ö men som inte betraktas riktigt »rumsren» i MAC)
förklaras fenomenet av ’inter-atomära vibrationer’ med grund i en allmän,
originell, universalpartikelmodell som är så abstrakt att man undrar hur författaren
själv står ut, se Shpenkovs teorier — samt på en synbarligen väl underbyggd matematisk
beräkningsgrund för vågfunktioner som (i varje fall i ett första påseende)
förefaller vara ett mellanting mellan MAC och TNED.
I TNEDexemplet [‡] framträder fenomenet genom att elektronmassan ser kärnan
via N3m20-aggregates struktur, en av de tre toroidarmarna [faktorn
(1+1/3)]. Kärnspinnets koppling på den
enskilda elektronkomponenten
bildar en liten extra variation (som papperslappen mot ekrarna i cykelhjulet,
atomens »maskinbrum»).
Jämför
Wikipediaartikelns beskrivning:
”The fluctuation in the electric and
magnetic fields associated with the vacuum perturbs the Coulomb potential due to the atomic
nucleus. This perturbation causes a
fluctuation in the
position of the electron, which explains the
energy shift.”,
@INTERNET
Wikipedia Lamb shift 2010-09-09
http://en.wikipedia.org/wiki/Lamb_shift
Min
översättning:
Fluktuationen i elektriska och magnetiska fält associerade med vakuum stör
Coulombpotentialen från atomkärnan. Denna störning förorsakar en fluktuation i
elektronens position, vilket förklarar energiändringen.
Det
är — med följande minimala korrektion — EXAKT som klippt och skuret för TNED:
Fluktuationen i elektriska och magnetiska fält associerade med STRUKTUREN I ATOMKÄRNANS SPINN stör den normalt idealt sfäriska
Coulombpotentialen från atomkärnan. Denna störning förorsakar en fluktuation i
elektronens position, vilket förklarar den
lilla extra växeln i energiändringen.
Notera
för TNED:s del att kärnstrukturens alla möjliga formnyanser redan ingår i den
enkla kraftekvationen.
Beskrivningen
kan inte bli mera exakt förklarande [Vilket därmed också, tydligen, innefattar
Shpenkovs ’inter-atomära
vibrationer’].
MAC+Shpenkov+TNED
Med
ytterligare en liten verkningsfaktor a i TNED-fallet enligt [1 + (1–a)/3]
— a-faktorn
(=b/nc) antar ett
högsta värde (~0,12) och går sedan mot 0 då atomens excitation ökar (vilket
innefattar inverkan av Elektronens g-faktor)
— ges
tydligen en funktionsteknisk samstämmighet med stöd av experimentellt uppmätta
värden för Väteatomens n=1, 2; l=0. Därmed, kan man säga (och så
långt), innefattas samtliga fall i TNED: Se utförligt från Exempelutvecklingen.
SUMMERING
Avståndsformen (0,1201893)/n0,1209440 i E = E0[1
+ 1/3 – (0,1201893)/3n0,1209440]2/n3n som
beskriver Lambväxlingen kvantitativt enligt Exempelutvecklingen är tydligen OK (För Väteatomens n=1&2 [med
ev. vidare], l=0), vilket i varje fall till viss del belyser analogin i Lambväxlingens komplex.
Som det ser ut av resultatet, är det (därmed) också tydligt att n-faktorn är välrelaterad: antalet komponenter i
elektronmassan (nom. 673 026).
Nedan
följer en vidare genomgång med bakgrund till ovanstående, samt jämförande korsreferenser med resultat i MAC.
Se
även särskilt i härledningen till n-talet i
mera precis algebra.
AB PEK, se även inledningen
Lambväxlingen
2010IX26
TEORI — E = E0[(1/na
+ 1/3nb)]2/ncnτ
———————————————————————————————————————————
ATOMKÄRNANS
BRUM — »maskinsurret» — PÅ ELEKTRONMASSANS KOMPONENTER [konv. eng. Lamb shift, sv., här Lambväxlingen]
sambandsgrunden
nedan från INLEDNINGEN
E = E0[4/3]2/n3n .................................. för Väteatomens energier via
huvudkvanttalet n
Se även E i Snabbgenomgång (kortform för nedanstående)
n = [(2h/e2R0)5e/mecz2](4/3)2
= [(1/α)5e/mecz2](4/3)2
;
E = α5mecz2E0/en3
; cz = c0/2
;
= α5mec02E0/4en3
E0/e ger energin direkt i eV; Med ytterligare
division med h ges E=hf i f(Hz).
Väteatomens
grundtillstånd (n=1) för väteatomens elektronmassa motsvarar en
potentiell energi på 13,6 eV [atomen kräver den energin i utbyte mot att
lämna ifrån sig elektronen; Se utförligt i Väteatomens
spektrum] eller i våglängdsfrekvens
(f )
f =
(13,6 eV)(e=1,602 t19 C)/(h=60626 t34 JS) = [E=U(Q=e)]/h
= 3,28813 T15 Hz
= 3 288 130 000
000 000 Hz
Den
färgmarkerade delen motsvarar det lägre frekvensintervall där man återfinner
atomens motsvarande »maskinljud» (eg. maskinljus eftersom vågformen är
elektromagnetisk), alltså i storleksordningen GHz eller tusental MHz. Området
motsvarar alltså »själva maskinljudet» och som normalt sett inte ingår i den
enkla räkningen för Väteatomens
spektrum — kärnstrukturen, inkl. elektronmassans komponenter, framgår explicit inte i den enklare
spektrummatematiken. Jämför Bohranalogin.
Genom
jämförande utvecklingar i TNED/MAC har följande ordning visat sig (till prövning) [ENKLASTE
utan inre kombinatorik] och som, tydligen, kan förklara det observerade
fenomenet (från 1947 efter experimentalisterna Lamb-Retherford) — atomens maskinbrum. I MAC anser man att orsaken till fenomenet ligger i ’vakuumfluktuationer’. Som
vi senare ska se är även i detta fall matematiken densamma; i MAC-fallet
talar man om orsaken som ’vakuumfluktuationer’, i TNED-fallet är orsaken växelspelet mellan atomkärnan
och elektronen med avseende på den inneboende strukturen — och ur vilken
elektronmassans antal element kan härledas.
Vi studerar först grundsambandet som ovan,
E = E0[(na–1 + [3nb]–1)]2/ncnτ
som
är en mera avancerad version av Vätets enkla (elementära) spektrum enligt [Se Energiformen i Spektrum]
E = E0/n2
Beskrivningen nedan förklarar hur de olika
parametrarna används och fungerar.
Väteatomen,
q=0=l [betyder att sambanden
endast gäller rena resonansnivåer i huvudkvanttalet n]:
; som
ovan
Allmänna
formen:
E = E0[(na–1 + [3nb]–1)]2/ncnτ ; E0
= ke2/2ρ, /e ~ 13,6 eV, se Energiformen
i Spektrum
»Väteatomens maskinljud» — konv. Lambskiftet eller Lambövergången (eng. Lamb shift):
na=nb=nc=n, nτ=n antalet komponenter i elektronmassan (grovvärdet 4×177068 = 708 248 = n) ger »Väteatomens maskinljud»
E = E0[4/3]2/n3n ;
Kärnstrukturen påverkar alla elektronelement
[n(τ)=n] via kärnaggregatets
minsta maskindetalj — en av de tre toroidunderfraktalerna i Atomens
impulsekvation [J(0K)+3(J1K)=0] i TNED som definierar balansräkningen i atomens
övergripande impulsmoment;
E(0)
= 13,6 eV; E= (13,6 eV)(e/h)(t6)(16/9)/nn3 = (13,6 MeV)(4,29821 T8 C/JS)/nn3 = (5,84557 T9 MHz)/nn3 ;
(5,84557
T9 MHz)/(n = 708 248) =
8253,5575 MHz ; E1 = (8254 MHz)/n3
; (e/h)(16/9)/n = 6,0688051 T8 C/JS=1/VS=Hz/V
(5,84557
T9 MHz)/(n = 691 292) =
8456,0006 MHz ; E2 = (8456 MHz)/n3
; (e/h)(16/9)/n = 6,2176607 T8 C/JS=1/VS=Hz/V
(5,84557
T9 MHz)/(n = 673 026) =
8685,5039 MHz ; E3 = (8686 MHz)/n3
; (e/h)(16/9)/n = 6,3864087 T8 C/JS=1/VS=Hz/V
n E1(MHz) E2(MHz) E3(MHz) Lambövergången
för Vätespektrumets grundnivåer
———— ————————— ————————— ———————
1 8253 8456 8686
2 1032 1057 1086
3 306 313 322
4 129 132 136
… ................................................................
1057 efter Lamb-Retherford 1947
Maskindetaljens struktur avsätts på/följer
atomens huvudkvanttal [n(b)=n] genom att fördelas över detta [n(c)=n], i annat
fall [n(c)=1] föreligger endast Väteatomens rena enkla spektrum:
Väteatomens
ordinära enkla spektrum:
na=n, nb→∞, nc=nτ=1, Väteatomens rena ideala enkla spektrum,
potentiella energin (störst närmast kärnan)
E = E0/n2
; [3nb→∞]–1 övergår i 0 ;
Kärnstrukturen bortses ifrån: n(b) följer
atomkärnans fraktalsystem i PASTOM enligt n(b)→∞ vilket reducerar
kärnstrukturbidraget till 0 via 1/∞; Atomkärnan utverkar samma — identiska —
fysik på samtliga elektronmassans komponenter [n(τ)=1] så att effekten
avspeglas enhetligt på hela elektronmassan utan hänsyn till inre komponenter;
Kärnstrukturens inre elektronfördelning över n(c)=n parkeras på n=1 så att
endast elektronmassans rena resonanser framträder utan strukturkomponenternas
(kärnspinntoroidernas) bidrag.
För
atomer med flera elektronmassor tillkommer (här veterligt) vissa
skärmningseffekter inbördes mellan elektronelementen, vilket gör bilden mera
komplicerad. Ingen motsvarande sambandsform för dessa fall finns ännu
formulerad sett från TNED.
EditRef., Sep2010.
BILDKÄLLA:
Författarens arkiv · Bild7 RF2010/2· 5JUN2010 · Nikon D90 · Detalj
eG
2010X2
Elektronens gyromagnetiska faktor — b=2,00231930…
HÄRLEDNINGEN
enligt TNED
Se
även kortare sammansällning i Kvalitativa
förklaringarna och LEC
— Kan
elektronens gyromagnetiska faktorsamband härledas i TNED — med
grund i fraktalsystemet från PASTOM och dess kraftväv av impulsringar enligt atomkärnans
härledning — inkluderat
acceptabel ekvivalens med experimentellt uppmätta värden?
— Vi
gör ett försök:
n2 = 2h/e2R0
= 137,0580237 ; från
cellresultaten i Kalkylkortet — avrundning från max 14 decimaler
a = 2πn2
;
= 861,1609609811 ;
b = 2(1+1/[a
+ 1 + 1/6])
= 2,0023193041 ; 2,00231930409728 .............. med
14 decimaler från Kalkylkortet
= 2 + 2/[a + 1 + 1/6] ; se nedan i Sammansättningen i
m(e)/n
1
= 2(1 + ——————)
a + 1 + 1/6
1
= 2 + ———————;
πn2
+ ½ + 1/12
.................................... 2:an tillhör ordinarie
enkelspektrum från hela m(e), inre kvoten tillhör elektronelementet, se Sammansättningen i
m(e)/n.
Se även i Jämförande Resultatvärden.
c = 2/[a
+ 1 + 1/6] ;
b = 2 + c
;
d = 1/[a
+ 1 + 1/6] ;
c = 2d ;
1/d = [a + 1 + 1/6] ;
= e
= 862,3276276477 ;
;
n→∞limes n=1→n ∑ (e+1)–n = (e)–1 = d = (e+1)–1
+ (e+1)–2 + (e+1)–3 + …+ (e+1)–n
; Se Reciproka
Geometriska Serien — enklaste modellen för ett oändligt fraktalsystem: successiva
halveringar.
= 2πn2 +
1 + 1/6
= 2(πn2 +
1/2 + 1/12)
b = 2 + 1/e
= 2 + n→∞limes n=1→n ∑ (e+1)–n
= 2 + n→∞limes n=1→n ∑ (2(πn2 + 1/2 + 1/12) + 1)–n
= 2,00231930409728 .............. med 14 decimaler från Kalkylkortet
;
Alla
1/d i fraktalbyggnaden för magnetiska momentets bidrag i TNED — 1
för hela elektronmassan och det extra 1/e för elektronmassans ringkomponent (med betydelsen av e-termen
som ovan) —
1
= 2(1 + ——————)
a + 1 + 1/6
1
= 2(1 + ——————)
enligt
(reciproka
geometriska serien)
1 1
1 1
(——————)1
+ (——————)2 + (——————)3 + …+ (——————)n
a +
1 + 1/6 a + 1 + 1/6 a + 1 + 1/6 a + 1 + 1/6
motsvarar
— tydligen — ekvivalenten för (en aritmetiskt förenklad version av)
ringfraktalsystemets obegränsade utsträckning, varje högre n-värde
fördjupar och förfinar vågmönstret, utan att det finns något slut på
finstrukturen [Jämför grundformen i PASTOM].
Summan blir som ovan, lika med d=1/862,3276276477 — och därmed totalt b=2,0023193041 i stället för det enkla rena 2 som gäller utan
särskild hänsyn till elektronmassans ringelement (1/d).
Sammansättningen i elektronelementet [m(e)/n]
Elektronens
g-faktor — mera utförligt i eG utförligt
Sammansättningen
[πn2 + ½ + 1/12] i b
1
b = 2 +
———————;
πn2
+ ½ + 1/12
identifierar
vi i TNED (på
liknande sätt som gjordes i Lambövergången) enligt
2
............................. ordinarie bidraget genom
Spektrums elementära grundmatematik, se utförligt i Elektronringens spinn och Elektronringens magnetiska moment
övriga ...................... bidraget från varje enskild impulsmomentsring i elektronmassan enligt TNED:
;
πn2
......................... resonansvillkorets (n2)
tvärsnittsyta för elektronringens magnetiska moment,
se även Magnetiskt Moment
½
........................... elektronringens strömspinn, se Elektronringens spinn ; τ-ringen definieras så i Kvanttalen
1/12
....................... neutronkvadratens fasta formbas (1/12 av Kolatomen, se Atomära
massenheten)
Även samma som
»byggfaktorn» för kopplingen mellan masstalsradien (A=60) för hela
neutronkvadraten och dess skala för atomära massdefekten (18), se även figuren i s-formens fysiska
ekvivalent.
Alla
termerna [πn2 + ½ + 1/12] beskriver —
uppenbarligen — komponenter till elektronmassans resonansmönster. Speciellt —
enligt TNED —
cirkulära snittytan πn2 [samma som magnetiska momentet dividerat med strömstyrkan (i)] får via resonansvillkoret n2=2h/e2R0
formen för neutrontyngdcirkelns omkrets 2πh/e2R0
= mc·2πr/e2R0 och därmed
motsvarande vågimpulsmoment som ansluter till resonanserna i Keplermomentet — GRUNDÄMNENAS
PERIODISKA SYSTEM.
— Vi
minns från KVANTTALEN i TNED att elektronringens magnetiska moment härleddes på elektronringens spinn (s=1/2) genom »pτ-svepet» från atomkärnan — ett spinnvarv runt motsvarande
Plancks konstant h. För hela strömspinnet i τ-ringen
fann vi att ett motsvarande 2h följaktligen tvunget gäller för
elektronringens magnetiska spinnmoment och med avseende på hela elektronmassans
koppling till atomkärnan. Därav »2:an» ovan som gäller för hela elektronen,
medan 1/d-kvoten gäller för τ-ringens del.
Värdeformen — med jämförande precision
b = 2,0023193041
mera
exakt via Kalkylkortet
= 2,00231930409728 = 2(1,00115965204864)
är
känslig på grundvärdena i de fysikaliska konstanterna, värdet ovan (bl.a.) med elektriska konstanten
ε0 = 8,8543 t12 C/VM från FOCUS MATERIEN 1975 s666
;
Jämför känsligheten:
Med Webbvärdet ε0=8,85418782 t12 C/VM (direkt på Google via ”electric constant”)
ges (utan vidare)
b = 2,0023193354
Generellt i Universums Historia används konsekvent fysikaliska konstanter från senare
delen av 1900-talet, de finns redovisade under HOP-blocket [HANDBOOK OF PHYSICS, McGraw-Hill 1967].
Jämför
precisionsvärdet på @INTERNET Wikipedia Gyromagnetic ratio, Gyromagnetic
ratio for an isolated electron 2010-10-02
som
anger det experimentellt uppmätta värdet (med långt flera decimaler än som normalt
används i den här framställningen)
ge = 2,0023193043617(15)
= 2(1,00115965218085)
baserat
på NIST/CODATA’s internationella standard, se webbkälla nedan — som bygger på
åter andra konstanter.
— I
varje fall för UNIVERSUMS HISTORIA: Om värdena, som ovan, överensstämmer in till nionde
decimalen (som för sämsta fallet betyder ett max fel på 1 miljarddel) är saken
alldeles definitivt avgjord. Det finns (då, veterligt) ingenting av princip
att diskutera i saken. [Tveksamheterna ligger snarare i decimal nummer två
(GROVREFERENS: 85% träff [0,15% fel] är hyfsat som en första approximation [men
vi ser helst en skärpning på den punkten, runt 98% träff är bra resultat], 50%
[50% fel] mera tveksamt om det gäller verifikation; 99,9999999% träff är
excellent)].
— Med
CODATA-konstanterna
i tabell från 2004 som »MAC-värde» för b till jämförelse
(Tabellref.
[http://pdg.lbl.gov/2004/reviews/consrpp.pdf])
via
(FSC betecknas ofta i MAC med alfa-tecknet, α)
FSC = 7,297 352 568(24) 10−3
blir
motsvarande b-värde via MAC
b = 2,0023196764 = 2(1,0011598382)
.........................
att
jämföra med TNED som ovan
b = 2,0023193043 = 2(1,00115965204864) = 2(1+1/[a + 1 + 1/6]), a=2πn2=2π·2h/e2R0
Se
även en annan källa (GoogleSökning 4Okt2010 visar totalt 163 träffar med samma
siffror ”1.001159652”)
b = MAC = 2(1,001159652188 (4))
Chalmers BESTÄMNING AV FUNDAMENTALKONSTANTER Finstrukturkonstanten
— Ingvar Lindgren (2002),
http://fy.chalmers.se/~f3ail/Letters/FysikAkt.pdf
s2mö:
”Det
mest slående exemplet är den fria elektronens magnetiska moment (g-faktor), som
påverkar energin i ett pålagt magnetiskt fält genom Zeemaneffekten. De noggrannaste mätningarna av denna
effekt har utförts av Dehmelt och hans
medarbetare vid Washington-univetsitetet i Seattle genom att studera en enstaka
elektron fångad i en jonfälla. Dehmelt belönandes för dessa arbeten med (del
av)
1989 års Nobelpris. Elektronens g-faktor har bestämts till ge = 2 × 1.001 159 652 188 (4), dvs med en relativ
noggrannhet av 4×10–12, vilket utgör den noggrannaste mätning som överhuvud taget har utförts.”.
VI
KAN STUDERA den approximerade sambandsformen till jämförelse som visas på
@INTERNET
Wikipedia Gyromagnetic ratio, Gyromagnetic ratio for an isolated electron
2010-10-02
ge = 2(1 +
FSC/2π + …)
;
Antydningen
om flera termer i wikiartikeln ges ingen koppling där [‡], men letar man på webben kan man hitta i varje fall en
historiskt beskrivande källa i referensen Arthur
Schupp 1959, dock ingen regelrätt
seriebeskrivning.
—
Serieformen (S nedan) verkar svår att få tag på i MAC; Shupp ger
vissa exempel på sidorna 2-3;
—
Först med Shpenkov 2007 visas en reguljär (fullständigt principiell) form
enligt (Shpenkov s3),
ae(th) =
0,5(α/π) – 0,328478965579…(α/π)2 +
1,181241456…(α/π)3 – 1,598(384)(α/π)4
+ 4,382(19)·10–12
= 1,1596521535(12)·10–3 .................. från Shpenkov 2007, s3
Notera dock att formen ovan i sig är en
förenkling; Shpenkov skriver i anslutning till ovanstående led ”The
whole extended form of the equation on the “anomaly” ae(th), including
functional expressions for factors of the α n terms, takes many pages.
Therefore, we show here only the
concise form of the equation derived now [6] up to the fourth
order in the fine-structure constant [7] α”.
Serieformen
i MAC för elektronens
g-faktor skulle alltså och
tydligen vara av typen
n
S
= ∑ kn(α/π)n(–1)n+1
=
k1(α/π)1 – k2(α/π)2 + k3(α/π)3 –
… ± kn(α/π)n(–1)n+1
n=1
eG-serien i MAC
med k(n)
som olika koefficienter. Se Beräkningstekniskt
Exempel för orientering.
CODATA
[det på webben (Okt2010) mest färska värdet, ref. 2006] ger elektronens
g-faktor enligt
CODATA 2010-10-05 [Source
2006 http://physics.nist.gov/cgi-bin/cuu/Value?gem]
ge = 2,0023193043622(15)................................. nuvarande internationellt antagna värde [CODATA]
som i
ovanstående termer ger (/2 – 1)
ge/2 –1 = 1,15965218110
t3
...................................... uppgiften ovan från
Shpenkov är tydligen inte färsk
;
Jämförelsen
mot Shpenkovs uppgift (serieformen längre upp) visar att korrektioner har
införts (och införs löpande för att kunna matcha experimentella
observationer), värdena stämmer bara in till sjunde decimalen.
I TNED — till jämförelse (se från Elektronens
g-faktor) — finns (veterligt)
ingen grund för någon direkt oändlig serieform som använder (FSC=)
α-termen i (α/π)-potenser. Däremot — eftersom elektronmassan
ingår i neutronaggregatet N3m20 från PLANCKRINGEN enligt TNED, och därmed kan (men kanske inte nödvändigtvis måste) återföras på PASTOM
enligt Atomkärnans
härledning, och enbart av det
skälet en oändlig serie — är det (i varje fall tekniskt-matematiskt tydligen)
möjligt att få samstämmighet med CODATA-värdet och via CODATA-konstanter i TNED
tillsammans med [α=1/n2], en grundform (π/α + ½ + 1/12)–1
och koefficienter från Neutronkvadraten enligt
b = 2 +
(πn2 + ½ + 1/12 – [2 – 1/18 + 1/22986]–1)–1
= 2,00231930436221 ....................... se beräkningar/jämförelser i Kalkylkortet
med
22986 = 18×1277 = 18·65 + 12·1818 = 18(60+5) + 12·1818 = 18(12·5 + 5) +
12·18·101
= 18·5 + 18·5·12 + 18·12·101
= 18·5 + 18·60 + 12·1818
—
Alla koefficienter ingår i Neutronkvadraten, centrala i kärnfysiken enligt TNED. Det
behövs inga superdatorer för att komma dit (eller så gjorde det det, enbart
för att visa att det går utmärkt utan).
Se utförligt från Atomkärnans
härledning, om ej redan
bekant.
Sambanden beskrivs mera utförligt i Elektronens g-faktor utförligt.
;
Med
den givna formen
ge = 2(1 +
FSC/2π + …)
ges
motsvarande
b = 2,0023228195 = 2(1,0011614097)
vilket,
som vi ser, inte matchar lika bra.
Se dock vidare i beskrivningen från Arthur Shupp 1959 där i varje fall ytterligare en serieterm omnämns (–
0.328α2/π2) och som ansluter bättre till
TNED-värdet.
————————————————————————————
‡
DEN
ANTYDDA SERIEFORMEN i
Wikipediaartikeln, se länk nedan
Wikipediaartikeln
hänvisar till en separat artikel @INTERNET Wikipedia Precision tests of QED
2010-10-03 — men där ges heller ingen överväldigande beskrivning
utöver följande:
”The
current state-of-the-art theoretical
calculation of the
anomalous magnetic dipole moment of the electron includes QED diagrams with
up to four loops. Combining this with
the experimental measurement of g yields the most precise value of α:[4]
α–1
= 137.035 999 070 (98),
a
precision of better than a part in a billion. This uncertainty is ten times
smaller than the nearest rival method involving atom-recoil measurements.”,
@INTERNET
Wikipedia Precision tests of QED 2010-10-03
http://en.wikipedia.org/wiki/Precision_tests_of_QED
Vad som menas med ’loop’ i Wikiartikeln (ovan)
framgår i wikipediaartikeln om Anomalous
magnetic dipole moment; Man använder Feynman Diagram [se dito i
Wikipedia] med ett speciellt regelverk som förklarar att ”The
reason loop diagrams are called loop diagrams is because the number of
k-integrals which are left undetermined by momentum conservation is equal to
the number of independent closed loops in the diagram”, sv.; Anledningen varför loopdiagram kallas loopdiagram är
att antalet k-integraler som lämnas obestämda på impulsbevarandet [mv] är lika med antalet oberoende slutna loopar i
diagrammet.
LOOPTEKNIKENS TEKNISKA BERÄKNING beskrivs bl.a. av Shpenkov 2007 [s3n]: En (exemplifierad) LOOP-koefficient i ’fjärde
ordningen’ består av ’mer än hundra stora 10-dimensionella
integraler’ som på grund av den exceptionella komplexiteten krävde ’utvecklingen
av ett specialsystem med massiva parallellberäknande datorer’. Serieformen i bestämningen av elektronens g-faktor i MAC är med andra ord av
typen ’extremely complicated’, väl distanserad i
begripbarhet från och hanterbarhet för den medelmässiga trottoarfotgängaren: vi
har inte en chans att hänga med i den algebran, det är uteslutet.
[Ett
dylikt »beroende av experter (speciellt datoriserade sådana)» är INTE bra för
naturvetenskapen: varje sakämne måste i sin ELEMENTÄRA GRUND kunna avhandlas på
premisser, resultat och beskrivningar som KAN omfattas av den enskilda
individens egen självständiga förmåga — annars blir begreppet NATURVETENSKAP
värdelöst som en resurs för ALLA].
—
Vilket inte alls visar samma översvallande överensstämmelse med TNED-värdet
(på
grund av att konstanterna som används varierar något — vilket inte heller visar
sig, nedan, vara det fullständiga svaret),
α–1
= 137.05802373790500 ........................... TNED-värdet till jämförelse, se FSC=α
med konstanterna
α–1 = 2h/e2R0
= 2hε0c/e2
= 2(6,62559 t34 JS)(8,8543 t12 C/VM)(2,99792458 T8 M/S)(1,602 t19 C)–2 med t|T för 10–|+
Motsvarande
i MAC via Wikipedia (Okt2010 — eller
direkt från Google, ”Planck constant”, etc.) här avrundade till samma format:
= 2(6,62607 t34 JS)(8,8542 t12 C/VM)(2,99792458
T8 M/S)(1,602 t19 C)–2 med t|T för 10–|+
som via Kalkylkortet visar
α–1
= 137.06640505707400
att jämföra med ovan påstådda
α–1 =
137.035999070
................... Wikiartikeln
vilket inte stämmer mycket bättre i
decimalpositionen än via TNED 137,05… .
Prövning med det mera noggranna e-värdet e =
1,60217646 t19 C ger direkt ett bättre resultat
α–1
= 137.03621436771500
Tas också det MAC-värdet för Plancks konstant
(direkt på Google) 6,626068 t34 JS fås
α–1 =
137.03617300497200
......... Via internationellt
antagna standardvärden (CODATA) på webben
samt slutligen också inkluderat samt
Standardwebbvärdet för elektriska konstanten 8,85418782 T12 C/VM fås
=
137.03602585818400
......... Via internationellt
antagna standardvärden (CODATA) på webben
att jämföra med ovan påstådda
α–1 =
137.035999070
................... Wikiartikeln
Det är allt — Men det är fortfarande träff på
bara två decimaler relativt wikipediaartikeln påstående — Googlesökning på det
värdet 137.035999070 ger
f.ö. 195 träffar: helt säkert.
Utflykten bara understryker att det i MAC finns andra, underliggande (flera) faktorer
som spelar in (och som inte framgår enkelt, direkt): inte ens med inbördes
angivna referensvärden får man — tydligen — fram (någotsånär) verifierande
resultat.
För
ev. vidare.
Därutöver,
samma wikiartikel, ges den generella upplysningen ”can only be obtained
from another precision QED experiment” —
som klargör att man INTE har någon färdig teori, och därmed heller ingen klar
SERIEFORM att presentera:
”Precision
tests of QED consist of
measurements of the electromagnetic fine structure constant, α, in
different physical systems. Checking the
consistency of such measurements tests the theory.
Tests
of a theory are normally carried out by comparing experimental results to theoretical predictions. In QED,
there is some subtlety in this comparison,
because theoretical
predictions require as input an extremely precise value of α, which can only be obtained from another
precision QED experiment. Because of
this, the comparisons between theory and experiment are usually quoted as
independent determinations of α. QED is then confirmed to the extent that
these measurements of α from different physical sources agree with each
other.”,
@INTERNET
Wikipedia Precision tests of QED 2010-10-03
http://en.wikipedia.org/wiki/Precision_tests_of_QED
— Det
finns dock en KLAR serieform [även om den verkar svår att hitta på webben]
(Se eG-serien från Shpenkov 2007) — men den beskrivs ändå av typen ’extremely
complicated’ då koefficienternas beräkning kräver (super-) datorer (i
omfattande parallellsystem), se Shpenkov 2007 s3n.
;
VIDARE
UPPLÖSNING — enligt TNED:
Eftersom
atomen enligt TNED härleds från PASTOM [massans fundamentala struktur utan beståndsdelar]
och bygger på en obegränsad struktur av allt finare impulsmoment,
bör heller inte b-formen vara den absolut slutliga (vilket också antyds
av värdejämförelsen underförstått att det experimentellt uppmätta värdet är något
större [N,nnnnnnnnn140…]) än b-värdet.
Den aktuella b-formen skulle därmed
(enligt TNED)
syntetisera typutseendet
1
b = 2 +
————————— …
πn2 + ½ + 1/12 + f
med f
av samma typform som b (men med ytterligare karaktäristiska
formfaktorer, här utan vidare fördjupning) och (således) med en serie som
tecknar obegränsat avtagande bidrag — enligt fraktalformerna i TNED [elektronringens underfraktaler, sedan dessas i sin
tur osv., se även Planckfraktalerna].
För b-termernas förklaring (utom f
), se Sammansättningen i
elektronelementet [m(e)/n].
[Helheten visar att det blir allt svårare
att bortse ifrån TNED …].
2010-10-04:
Serien för b — något vidare
Från
Sammansättningen i
elektronelementet [m(e)/n]
Med
vidare prövningar i Kalkylkortet på ovanstående resultat (Tabellflik 2):
OM vi
använder — genomgående — de fysikaliska konstanter som visas som »webbstandard»
(typ Googles Kalkylator), stämmer TNED-värdena (med de angivna
konstanterna som används i TNED) med följande tillägg till den antydda b-strukturen:
ge = 2,0023193043617(15) = 2(1,00115965218085)
1
b = 2 +
———————————————————
1
πn2 + ½ + 1/12 –
——————————
1 1
2 – ——
+ ————
18 22 800
= 2,00231930436171
= 2 + (πn2 + ½ + 1/12 – [2 –
1/18 + 1/22800]–1)–1
CODATA 2010-10-05 [Source
2006 http://physics.nist.gov/cgi-bin/cuu/Value?gem] ger något annorlunda
slutsiffror,
ge = 2,0023193043622(15)
Värdet via Kalkylkortet ger motsvarande
= 2 + (πn2 + ½ + 1/12 – [2 –
1/18 + 1/22986]–1)–1
; 22986
= 18×1277
= 2,00231930436221
OBSERVERA att sifferexercisen ovan, alla
termer efter kvoten 1/12, här har utvecklats helt godtyckligt och med sikte på
att söka de mest framträdande — de enklaste — heltalskonstanterna som
framträder i TNED.
— MINUSKOMPONENTERNA kan uppfattas som
GYRODÄMPARE:
positiva
värden .................... ger
tillskott till Tauringens egenmagnetiska moment ................ — polfältstyrkan ökar;
negativa
värden ................... ger reduktioner i Tauringens egenmagnetiska moment ............ — polfältstyrkan avtar.
n2 = 2h/e2R0
= 2hc0ε0/e2
Konstanterna ovan [från CODATA] finns (t.ex.) på Google
direkt via ”Planck constant” etc., enligt [MAC-markeringen
anger ett värde som avviker eller har flera decimaler ifrån det som normalt
används i TNED, se HOP-blocket]
hMAC = 6,62607000 t34 JS
c0 = 2,99792458 T8 M/S
ε0MAC
= 8,85418782 t12 C/VM
eMAC = 1,60217646 t19 C
R0MAC = 376,730313 V/A = Ω .................... beräknat via 1/c0ε0
Kalkylkortet ger med dessa värden
b = 2,00231930436171
i
jämförelse med MAC-värdet i Wikipedia
ge = 2,0023193043617 (15)
Dvs.,
fullständig (exakt) överensstämmelse teori-experiment.
— Men
vi får förstå (enligt TNED) att sista kvoten/nämnaren ALLTID kommer att kunna
upplösas i flera underavdelningar.
—
18-talet finns också i NEUTRONKVADRATEN som atomära
massdefektens maxvärde enligt Neutronkärnans indelning i TNED i e-block: centralmassivet 1818e + massdefektens
kapitalstock 18e + ytterligare en rest (»smörjmedel») 2,624e.
EN
ÖVERGRIPANDE TEORETISK BESKRIVNING MED ovanstående serieform som ansluter till
fraktalbyggnaden enligt TNED [Se utförligt i ATOMKÄRNANS HÄRLEDNING] finns ännu (Okt2010) INTE i den här författningens ljus
utom till föregående beskrivna kvoten 1/12, se Sammansättningen
i elektronelementet [m(e)/n].
För ev. vidare.
SAMMANSTÄLLNING
(Okt2010):
Kalkylkortet ger med MAC-konstanterna
b = 2,00231930436171
i
jämförelse med MAC-värdet i Wikipedia
(@INTERNET Wikipedia Gyromagnetic ratio, Gyromagnetic ratio for an
isolated electron 2010-10-09 [LastMod 8Oct2010])
ge = 2,0023193043617 (15) = 2(1,00115965218085)
med b
enligt TNED på formen
1
b = 2 +
—————————————————————
1
πn2 + ½ + 1/12 –
———————————
1 1
2 – —— + ————
18 22 800
Det
finns en mera noggrann värdeform via CODATA-värdet (Wikipedia har inte riktigt
samma värde …),
CODATA
[det på webben (Okt2010) mest färska värdet, ref. 2006]
ger elektronens
g-faktor enligt
CODATA 2010-10-05 [Source
2006 http://physics.nist.gov/cgi-bin/cuu/Value?gem] Value — Concise form
ge = 2,0023193043622(15)..................... nuvarande internationellt
antagna värde [CODATA]
som i
TNED
— med
samtliga fysikaliska konstanter enligt CODATA, se Kalkylkortet
Tabellflik 2
b = 2 +
(πn2 + ½ + 1/12 – [2 – 1/18 + 1/22986]–1)–1
= 2,00231930436221 ....................... se beräkningar/jämförelser i Kalkylkortet
med
22986 = 18×1277 = 18·65 + 12·1818 = 18(60+5) + 12·1818 = 18(12·5 + 5) +
12·18·101
= 18·5 + 18·5·12 + 18·12·101
= 18·5 + 18·60 + 12·1818
; överensstämmelsen gäller tydligen in till
13:e=sista decimalen:
1
b = 2 +
—————————————————————
1
πn2 + ½ + 1/12 –
———————————
1 1
2 – —— + ————
18
22 986 = 1836·12 + 18·53 ........... alternativt enklare till ovan
= 1836·12 + 182·3 – 18
= (1818 + 18)·12 + 182·3 – 18
;
Koefficienternas
tolkning i TNED. Planckimpulsen h till 2 multipliceras in i högerledet som 2h + h(P) med ekvivalenta
+(P)/(N/h); Vi kan därmed identifiera h-faktorn med undre
termernas led enligt 2h — h/18 + h/(22986 = 1836·12 + 18·53). Därmed kan Planckimpulsen (h) identifieras [isolerad,
var för sig] på dess PRINCIPIELLA fraktalformer enligt Atomkärnans
härledning, i syntes i PLANCKS STRUKTURKONSTANT:
h/18 ........................... motsvarar neutronens mcr/18;
Med centralmassivet på (1818)e ges (1818)/18=101, alternativt
centralmassivet + massdefektsdelen på (18)e som ger täljaren 1836 med kvoten
(1836)/18=102; bägge associerar till kärndelens
heltaliga gränsdelning via primtalet 101 och kan därför anses väl relaterbart i TNED;
h/1818 ...................... motsvarar neutronens mcr/1818; se Centralmassivet
h/1836 ...................... motsvarar neutronens mcr/1836; neutronmassans e-innehåll minus 2,624;
På samma sätt med centralmassivets (1818)e och
totalstocken på (1818+18)e, vilket som passar; bägge motsvarar elektrondelen
(exakt 1/[1838,624 = 1818 + 18 + 2,624])e
i neutronaggregatet som definierar
elektronmassan.
Koefficientvärdena är alltså väl igenkännbara,
och kan relateras till elektronmassans olika kopplingar till N3m20-aggregatet (Neutronen elementärt).
För basgruppen πn2 + ½ + 1/12, se Sammansättningen i
m(e)/n.
— Vi vet inte hur koefficientsamlingen
fortsätter i värdeformen — den kanske stannar vid ovanstående (eftersom alla
centrala koefficienter redan är berörda), eller kanske fortsätter (men med
ytterligare andra grupper av underfraktala koefficienter, här helt okända).
Resultatet
ovan vilar enbart på de observationer som framkommit i den
experimentella bestämningen och dess precision: den stämmer antingen med TNED, eller så inte. Tuff
bransch.
Editor2010X9
;
Det
anmärkningsvärda är INTE att TNED-komplexets koefficienter uppvisar en
ekvivalent. Det anmärkningsvärda är att koefficienterna är dels enkla heltal —
jämför eG-serien i MAC
— och dels ansluter till TNED-komplexets kärnfysikaliska mönsterforms
centralkoefficienter (elektronmassans del i neutronaggregatet N3m20) i
komplexets mönsterbild för atomvikterna [1,2,3,5,6,12,18,60,1818]: neutronkvadraten. Se Beräkningstekniskt Exempel för jämförelse med motsvarande (ytterst komplicerade
samling) i MAC;
— Man
har i MAC-delen
av komplexet [Se eG-serien i MAC] specialbyggt datorer för att kunna beräkna ’mer än
hundra 10-dimensionella integraler i 4:e ordningens Fermi-diagram-loopar’ [‡] för att
få fram de motsvarande, ytterst komplicerade koefficienterna i den relativt
TNED omvända (och utsträckta) MAC-[α/π]-serien.
—
Bara det faktum att en sådan (tekniskt) komplicerad algoritm, tydligen, har en
betydligt enklare och dessutom heltalsbaserad koefficientform, som ovan enligt
TNED, och som dessutom, tydligen, ansluter till en väl relaterbar genomgången
härledning av atomkärnan [Se utförligt från PLANCKRINGEN
om ej redan bekant], gör det lika svårt att frånse objektets faktum.
(Man kunde lika gärna säga att hela
utredningen var tillägnad TNED — i en grymt stark teknisk bevisning, och på sätt som
ingen hade kunnat förutsäga från början). Ekvivalenter är ekvivalenter.
2010X6
elektronens g-faktor — TEORI
—————————————
elektronens
magnetiska moment
I TNED bildar
atomkärna och elektronhöljets elektronmassa (a nedan) en sammanhängande
enhet som summerar nollmoment och nollspinn. Elektronmassan frigörs elementärt
ur atomkärnan genom neutronsönderfallet, och följer sedan strömningsvägen (b nedan) som
utpekas av kraftekvationen [F(BT)+F(eZ)=0]. Atomkärnans volymära utvidgning
genom elektronmassan till atomen betyder i TNED att atomkärnan emitterar en
viss mängd impulsringar (J=mcr) som definierar elektronmassan. Elektronringens spinn härleds i KVANTTALEN
som ringspinnet — motsvarande ringens konstanta strömstyrka — för varje
sådan J-ring ([Tau] τ-ring i TNED) genom den ortsvektor som förbinder atomkärnan
med en (vid en godtycklig punkt i det yttre fixa dominanta
gravitationsfältet,
detta ger också referensen för kärnans toppspinn enligt TNED, analogt laboratoriets
referenspunkter) idealt fix τ-ring
(långt) utanför atomkärnan (c nedan); Ett kärnspinnvarv definierar
(»vidrör») halva τ-ringen, vilket definierar τ-ringens ringspinn på formen s(τ)=(1/2)h.
Hela τ-ringens strömstyrka — analogt τ-ringens
magnetisk moment — definieras därmed på två kärnspinnvarv; µ(τ)=2h.
Elektronens magnetiska
moment — större än via spinnfaktorn 2h
Elektronens magnetiska
moment — större än via spinnfaktorn 2h
Men
som redan framgår i den nämnda a-delen, figuren ovan: Inte alla (n0)
τ-ringar finns med i atomperiferin motsvarande illustrationens c-del.
En viss mindre andel (n1, ca 1/1000 av hela elektronmassans
antal τ-ringar, vidare nedan) befinner sig nära atomkärnan och i dess
spinn-laddningsbrunn. Där kan inte elektronkomponenten åtkommas för någon
direkt inspektion och inte heller deltar den uppenbarligen direkt i kollektivet
för elektronmassans svängningsformer på samma sätt som sker längre ut. Den del
som τ-ringens magnetiska moment definieras på kan därför inte riktigt
motsvara den totala samlingen τ-ringar i elektronmassan men som ändå
underförstås i den enkla (c ovan), ideala härledningen. En viss (mindre)
mängd (n1) kommer inte med i den praktiska delen.
Matematiskt [från idealt rena spinnfaktorn
2h] kan saken uttryckas
[2h/(n0–n1)]n0
= 2h(n0/[n0–n1] = 1 + 1/[P]) = 2h(1
+ 1/[P]) = 2h(h + 1/([P]/h))
= 2(h +
[P1/h + P2/h + P3/h + …
+ Pm/h]–1)
= 2(h +
[N1/k1h + N2/k2h
+ N3/k3h + … + Nm/kmh]–1)
= 2(h +
[(P1 + P2 + P3 + …
+ Pm)/h]–1) ; Eller direkt i
h-enheter;
b =
2(1 + 1/[P1 + P2 + P3
+ … + Pm])
Förenklat:
b =
2 + 1/([P1 + P2
+ P3 + … + Pm]/2)
= 2 + 1/([N1/k1 + N2/k2
+ N3/k3 + … + Nm/km]/2)
= 2 + 1/(N1/2k1 + N2/2k2
+ N3/2k3 + … + Nm/2km)
= 2 + 1/(N1/κ1 + N2/κ2
+ N3/κ3 + … + Nm/κm) , κ Grek. k, kappa.
n0 anger antalet
τ-ringar i elektronmassan, n1 anger den vissa del som
befinner sig nära atomkärnan eller i dess kärnbrunn — »i atomkärnan» —
och som därför intar en speciell ställning som inte ingår i
atomperiferins (enkla) matematik; n0–n1
blir då i själva verket antalet τ-ringar som underförstås i den enkla
matematiken på impulsmomentets form
2h=[2h/(n0–n1)](n0–n1)
och som gäller för ringspinnets ström (strömstyrkan [i] som definierar magnetiska momentet [iA=iπr²]
för hela elektronmassan) via kärnspinnet eller motsvarande impulsmomentet h=mcr
[=1] som gäller elementärt för Neutronen enligt TNED, och
som via Neutronkvadraten bildar grunden för alla andra nuklider och deras atomer.
Ett
grundvillkor för att lösa ut koefficienterna i k-formen (κ) är
uppenbarligen att magnetiska momentets grundform (µ=iπr²) måste ingå som termen N1
i grundkvoten (N1/κ1) i b-formen, hela
komplexets bas.
Termen r i µ måste dessutom återföras
(enhetligt, generaliserat numeriskt) på huvudkvanttalet (n); Formen n2 motsvarar det
allmänna resonansvillkoret
och som därmed garanterar access till samtliga atomers nuklider och deras
energibaser enligt härledningarna i Spektrum och Kvanttalen. »Spinnfaktorn» (κ1) för detta fall kan
bara vara κ1=1, analogt med kärntoppspinnets 1h för ett
spinnvarv;
(N1/κ1) = (πn2/1) = πn2 = π2h/e2R0 = mnc0·2πrn /e2R0
Som
fristående kvot (alla andra N=0) skulle motsvarande impulsmoment fås 1/πn2,
vilket därmed kommer att motsvara storleksordningen totalt för det extra
tillskottet utöver 2-faktorn.
Genom utvecklingen för ekvivalenten till resonansvillkorets
faktorterm n2~137 [Se FSC i TNED] blir storleksordningen approximativt
2 +
1/πn2 = 2
+ 1/(3,1415)(137)
= 2,00232342
att
jämföra med uppmätta (den s.k. elektronens g-faktor)
ge =
2,0023193043622(15)
CODATA 2010-10-05 [Source
2006 http://physics.nist.gov/cgi-bin/cuu/Value?gem],
TNED-värdet
motsvarar tydligen en 99,99903%=0,9999903 direktträff.
Masstalet
2 (2mcr=2h)
—
motsvarande en impulsmomentskoefficient 2
räknat från grundnukliden som Neutronen i Neutronkvadraten och som grundlägger alla tyngre nuklidbildningar via atomära
massdefekten [se även i Deuteronens
Hemlighet]
— är
centralt för bildningen av kärntoroidens ändrade formfaktorer [Se Planckringens dimensioner] för alla nuklider med masstal större än 1.
Adderas
— således — också den nukleärt associerade koefficienten κ2=2
med
(N2/κ2) = (1/2)
motsvarande
den fristående kvottermens invers h/(1/2) = 2h
= 2mcr
samt
också κ3=12 med
(N3/κ3) = (1/12)
motsvarande
den fristående kvottermens invers h/(1/12) = 12h
= 12mcr som kopplar till atomära
massenhetens definition i TNED
(1/12 av Kolatomens atomvikt i Neutronkvadraten), ges grundformen utvidgat enligt
b = 2 +
(πn2 + ½ + 1/12)–1
Resultatet
(med de delvis förenklade konstanter som redovisas i HOP-blocket) blir
b = 2,00231930409728 .............. med
14 decimaler från Kalkylkortet
att
jämföra med föregående CODATA (internationella standarden, 2006):
ge = 2,0023193043622
Det
blir svårt att förneka en viss samstämmighet med den passningen.
Sammansättningen i m(e)/n, utförligt
(πn2/ [1/2]h) /2 = (2πn2/[1]h)/2 = πn2/ 1h ; 1 ...... är fundamentalt
masstal; formfaktorer för A=1
(1/ [1]h) /2 = 1/2h =
1/ 2h ; 2 ...... är fundamentalt
masstal; formfaktorer för A>1
(1/ [6]h) /2 = 1/12h =
1/ 12h ; 12 .... är fundamentalt
masstal; atomära massenhetens masstalsfaktor
;
För fullständighetens skull, skulle man därmed också i Neutronkvadratens ljus kunna
förvänta sig att också skaltermerna för atomära massdefekten (18e), centralmassivet
1818e, neutroncirkelns masstalsradie (60) och (som redan
omnämnts ovan) massdefektsskalans
transferkoefficient på 12 (och därmed
60/12=5) alla skulle
finnas med i en mera fullständig P-serie för b-formen.
Då
det (i varje fall för min del — till att börja med) är enklare att laborera med
dessa koefficienttermer än att försöka utreda i vilken (EVENTUELL)
impulsmomentsanalogi man ska relatera dem i TNED, visar sig följande vidare upplösning i b-formen:
Enligt
TNED — om
termblocket (πn² + ½ + 1/12) är
representativt för τ-ringens släta ringyta — måste varje vald
ringparameter förstås som ett STÖRRE värde än det praktiska därmed att
masstätheten växer med växande fraktaldjup i ringstrukturen [Se Atomkärnans
gravitella härledning] genom
att varje ringnivå är ihålig. OM ytterligare förfining skulle krävas, kunde man
därmed — enligt TNED — förmoda att ytterligare (serie) termer av första
ordningen måste ges subtraherande — och sedan vidare i en möjlig fraktal serieform.
Det visar sig också fungera så — i varje
fall vid en första ytlig anblick:
Används genomgående CODATA-konstanterna i
värdebestämningen, ges för det första relativt ovan
b1 = 2,00231930409728 .............. med 14 decimaler
från Kalkylkortet
ett större värde
b2 = 2,00231967590269 ............ samma
ekvation men med CODATA-konstanter
och
som — lägligt — visar sig »autojusteras EXAKT serietermiskt» med — just — en subtraherande påbyggnad
efter 1/12 enligt
b3 = 2 + (πn2 + ½ + 1/12 – [2 –
1/18 + 1/22986]–1)–1
;
22986 = 18×1277 = 18·65 + 12·1818 = 18(60+5) + 12·1818 = 18(12·5 + 5) +
12·18·101
= 18·5 + 18·5·12 + 18·12·101
= 18·5 + 18·60 + 12·1818
= 2,00231930436221
mot
CODATA:s
CODATA 2010-10-05 [Source
2006 http://physics.nist.gov/cgi-bin/cuu/Value?gem],
ge = 2,0023193043622
Utan
att det (här Okt2010) finns någon uttömmande impulsmomentsanalogi till var och
en av dessa koefficienttal (talet 18 anger f.ö. atomära massdefektsmaximum i Neutronkvadraten)
[resp.
2h, h/18, h/22986, … = h/18·1/36, h/18, h/18·1277, … = h/18·0,02777…, h/18·1, h/18·1277, …]
är
det under alla omständigheter uppenbart att vilka ev. ekvivalenter det än kan
finnas rent serietekniskt, de tvunget måste återfalla på ovanstående
servicebutiks underbara hyllsortiment och som tydligen bara är unikt för just Neutronkvadraten — TNED. Det är det anmärkningsvärda i likheten.
g-faktorn i MAC
ÄMNET
TILLDROG SIG INTRESSE redan från kvantfysikens början (främst under 1940-talet)
[‡]. För
att mäta HELA elektronens magnetiska moment måste man fånga in en elektron,
ungefär som visas av spårbilden för elektroner i bubbelkammarfotografier, samt
»justera frekvensen» så att man kan observera spinnflippet: Energin som åtgår
för detta är svaret. Mot normalkoefficienten 2 som gäller i det enkla teoretiska
fallet svarar då ett något högre praktiskt värde benämnt elektronens
g-faktor (ge).
elektronens g-faktor
EXPERIMENTBESKRIVNINGEN
finns i artikeln (SA) SCIENTIFIC AMERICAN August 1980, The Isolated Electron,
Philip Ekstrom, David Wineland, från s90.
I korthet: Med bara storleken nära 4cM har man
konstruerat en s.k. elektronfälla [monterad på toppen av en stark magnet som
sedan kyls ner till 4 grader över absoluta nollpunkten]: elektroner leds in i
ett centralt litet hålrum (ungefär Ø3cM) bestående av en hyperboliskt formad
ringelektrod. Tillsammans med övriga liknande specialformer, bygger hela
konstruktionen på att via elektriska och magnetiska fält hålla
elektronerna/elektronen i en sluten bana (magnetronbanan) där man via olika
energitillskott eller avdrag i fältbilden kan få elektronen att anta olika
banradier, samt utföra spinnflippningar. Genom att justera energin mellan en
bana med spinn-upp och en bana med spinn-ner kunde man läsa av det sökta svaret
i apparaturens frekvensskillnad (hf-energin).
Den
enkla bestämningen av g-faktorn enligt TNED i Elektronringens magnetiska moment ger exakt
ge = 2
Artikeln
från SA (Aug1980) ger till jämförelse (ca + 1/1000)
ge = 2,0023193044
CODATA
(internationella standarden, 2006):
ge = 2,0023193043622
TEORETISKA
VÄRDET i MAC sägs
ansluta in till sista decimalen med det experimentellt uppmätta värdet. Men,
som det också sägs,
s91sp1mn:
”Both
the calculation and the measurement are difficult, but they have
been refined to such an extent that the g factor of the electron is now
known to greater accuracy than any other physical constant.”,
SCIENTIFIC
AMERICAN August 1980, The Isolated Electron, Philip Ekstrom, David
Wineland
Den
enda upphittade webbkälla (Okt2010) som ger någon liten ledtråd till vilken typ
av matematik det är fråga om i den teoretiska delen, kommer från Arthur Schupp 1959: Man använder typen
”The second order term in α, has been evaluated by Karplus and Kroll [10]
and by Sommerfield [11]. The results are
ge = 2(1 +
α/2π – 2.973α2/π2) = 2(1.0011454) (Karplus - Kroll)
ge = 2(1 +
α/2π – 0.328α2/π2) = 2(1.0011596) (Sommerfield)
”,
Schupp
1959 s3ö, med α som den s.k.
finstrukturkonstanten (eng. FSC Fine structure constant),
beskriven av Schupp (s2mn) enligt ”α=e2/ħc=7.29719×10–3”, ~ 1/137.
Den
vidare serien finns inte beskriven (i några gratis tillgängliga verk på webben, Okt2010) på annat sätt än som nedan,
”The
current state-of-the-art theoretical
calculation of the anomalous magnetic dipole
moment of the electron includes
QED diagrams with up to four loops.
Combining this with the experimental measurement of g yields the most precise
value of α:[4]
α–1
= 137.035 999 070 (98)
”,
@INTERNET
Wikipedia Precision tests of QED 2010-10-03
http://en.wikipedia.org/wiki/Precision_tests_of_QED
Sammanfattning g-faktorn TNED
Vilken
matematik ger TNED till elektronens g-faktor? Det finns inte så mycket att
välja på: Villkoret gäller tydligen HELA elektronen — vilket ställer upp bara
enkla, elementära koefficienter att räkna på.
Andelen utelämnade τ-ringar — (g-faktorn i TNED)/2 – 1
Då vi
söker HELA elektronmassans magnetiska moment, är det naturligt att räkna med
samma grundparametrar som finns med i det som gäller lika för alla nuklider:
huvudkvanttalet (n) med resonansvillkoret (n2), elektronkomponenterna inre ringspinn (1/2), samt
koefficienten till atomära massenheten (1/12), samt vidare de enkla
skalkoefficienterna som återfinns i Neutronkvadraten och som ingår för alla nuklider
1, 2, 6, 12, 18, 60 och
därmed 60/12=5, samt centralmassivet 1818
Resonansvillkoret (n2) tillsammans med pi (π) bildar magnetiska momentets
cirkulära omslutningsyta (πn2, se magnetiska momentet).
Den elementära termsamlingen som gäller för
alla nuklider kan då skrivas ut enligt
πn2 + ½ + 1/12
Eftersom
värdet 2 från Elektronringens magnetiska moment är för litet, söker vi en tilläggskvot på enklaste
sättet enligt
b = 2 +
(πn2 + ½ + 1/12)–1
Resultatet
(med de delvis förenklade konstanter som redovisas i HOP-blocket) blir
b = 2,00231930409728 .............. med
14 decimaler från Kalkylkortet
att
jämföra med föregående [Artikeln från SA (Aug1980)], samt efterföljande
ge = 2,0023193044
CODATA
(internationella standarden, 2006):
ge = 2,0023193043622
Dvs.,
en direktträff (TNED/CODATA) på 0,99999999986769.
Används
i TNED också
mera noggrant de internationellt standardiserade konstanterna genomgående
enligt CODATA
ges
med deras g-faktorvärde ekvivalenten från Kalkylkortet (Tabellflik 2)
b = 2 +
(πn2 + ½ + 1/12 – [2 –
1/18 + 1/22986)–1
;
22986 = 18×1277 = 18·65 + 12·1818 = 18(60+5) + 12·1818 = 18(12·5 + 5) +
12·18·101
= 18·5 + 18·5·12 + 18·12·101
= 18·5 + 18·60 + 12·1818
= 2,00231930436221
mot
CODATA:s
ge = 2,0023193043622
— För
min egen del vill jag nog inte kalla ovanstående resultat i ljuset av TNED
någon regelrätt TEORI [kombination av olika givna Stadsskyltar — VALET är
extremt välordnat, men innebörden är hieroglyfisk]. Det är snarare ett
resultat av en viss vana att umgås med siffror. Att DÄRMED termvärdena ansluter
till fysiska detaljer i TNED är en sak för sig. Att RELATERA dem till
någon begriplig dynamisk ORDNING är — tydligen — en annan sak för sig.
Casimireffekten, kort översiktlig inledning,
vidare från huvudrubriken,
Se även kortform i CasEx
2010X13
Casimireffektens allmänna form —
TNED-MAC
Efter holländaren Hendrik Casimir 1947 i
samband med observationer vid industriell materialutveckling [Philips
Laboratory], se Casimireffekten, Historia
TNED-sambandet
totalt
F/A = ke2Z[(dxy+d)2(dxy+[d+1]d/a–1)2]–1[n]–1
Se
från Härledningen till
Casimireffekten i TNED
Grafisk form
y
= x–2[(x)m]–2 — Casimireffekten typfunktionen ovan
renodlad som nedan
m
= 1
........................ motsvarar
MAC-formen med d 4 bruna grafen markerad ^ 4
m
= x/a ..................... motsvarar TNED-formen med
separerade typ d1 2d2 2 ; n=n/4 ; ljusblå graferna markerade 1 | ∞
a=1 i figuren ger en
snävare funktion än MAC-formens;
a→∞ i
figuren ger max överskjutande avvikelse relativt MAC-formen;
max fel (38%)
ligger vid ca 20 nM (1,64) med nedanstående exempelreferens, a=50µM
EXEMPEL
med Järn (26Fe56) vid rumstemperatur (20°C), a=50µM [dessa ingår inte i MAC], distansenhet 12,21 nM,
tryckenhet 5,43 T4 Pa
distansenhet distans ekvivalent
attraktionstryck med värden i TNED = MAC
———————————— —————————— ——————————————————————————————————————————————
1 12,21
nM 54 325 Pa (ca ½ atm)
81,9 1
000 nM 0,001 Pa
;
SOM VI SER är maximala differensen (38TILL5)% TNED-MAC begränsad till ett
område 1TILL4 distansenheter, i exemplet ca 12-48 nM, och som i princip kan
MODULERAS med tillägg av olika materialparametrar:
Citatreferenserna till Casimiereffektens experimentella uppvisning
[Lisanti et al., 2005, PhysicsWorld 2002, ARXIV-källan Svetovoy-Lokhanin 2008 i Sfär-Platta-samband, (m.fl.)]
vittnar
själva om önskemålet med en mera preciserad mätbild (på många olika material):
Casimireffekten ger (ännu 2010) inte någon överväldigande exakt redovisad
fenomenform i linje med sambandets (primära) MAC-form som ovan. Dvs.,
mätavvikelserna är i vissa fall relativt stora — vilket å andra sidan
sammanhänger med att mätningarna är (ytterst) svåra att genomföra då vissa
modifikationer (sfär-platta istället för ideala platta-platta) kräver att
grundsambandet modifieras, och vilket ämne (ännu, i citatreferensernas anda) är
delvis oklart i teorins uttolkning.
Artikeln
i Wikipedia [‡] använder den ungefärliga distansen 10 nM för att
exemplifiera attraktionstrycket på 1atm=101325 Pa, men utan angivande av något
särskilt material eller (ens) specifika materialparametrar. Med Järnexemplet i
TNED som ovan ges motsvarande distans för 101325 Pa som 8,936 nM — medan Nickel (28Ni59) för 101325 Pa ger 9,5545 nM ~10 nM. Kalkylkortet (Tabellflik 2, Casimireffekten) ger beräkningscellerna.
Med andra ord: Inte förrän man genomfört
noggranna mätningar som klarar ut huruvida Casimireffekten är materialoberoende
eller inte kan någon vidare slutsats dras.
Till viss del är en viss aspekt redan
klarlagd i saken, se Lisanti et al.,
2005, där man redan konstaterat
att materialytans (underliggande) beskaffenhet har betydelse (den s.k.
skineffekten). Det krävs dock vidare mätningar för att klara ut vad som gäller
generellt.
Casimireffekten i TNED — härledningens form
Casimireffekten i TNED — härledningens
form
Atomära attraktionskraften mellan mikroskopiskt närliggande materialytor
vars elektronbesättningar börjar intränga varandras lokaler
F = k(Q/d)2
...................................................... ; k = R0c0 = 1/4πε0 ..... hela elektronens rymdresistansform
F = kZe2/ndz2
................................................... ; k = R0c0
= 1/ε0 ......... enskilda
elektronelementets rymdresistansform
F/A = kZe2/ndz2dx dy
= ke2Z[dz2dx dy]–1[n]–1
.................................. ; n
antalet elektronelement i
elektronmassan
d(xy) = (Uu/ρM³)1/3
.............................................. ; kubiska atommedelavståndet [vid rumstemperatur], materialet
måste specificeras
F/A = (ke2/u2/3)Z[dz2]–1[n]–1
(ρ/U)2/3·1M ;
= ke2Z[(dxy+d)2dxy2]–1[n/4]–1
; med preciserad distansparameter
= ke2Z[(dxy+d)2(dxy+[d+1]d/a–1)2]–1[n/4]–1 ; avståndsverkan med maxgräns vid a ~ 50-100 µM (0,05-0,1 mM)
Härledningen
till ovanstående samband genomgås utförligt från Härledningen till Casimireffekten i TNED och i de steg som i denna författnings referens
framträdde vid den första genomgången (Sep2010).
Till jämförelse, se [‡]
F/A = ħcπ2/240dz4
.................................................. Casimir-sambandet i MAC
se exv. Wikipedia
Casimir effect, Casimir’s calculation 2010-09-20;
Inga primärt särskiljande materialparametrar
ingår (atomvikt, täthet). ħ=h/2π.
Hur
MAC-formen kopplar beskrivs i huvudtexten [Se Den springande punkten].
Formerna för hc och ke2
är f.ö. fysikaliskt identiska [‡], bägge i JouleMeter (JM).
Härledningen till Casimireffekten i
TNED
mera teoretiskt utförligt
Se även i Kort översiktlig
inledning
HÄRLEDNINGEN
Se även i Praktisk teoretisk
bakgrund — Se även mera
utförligt i Casimireffekten — Se även allmän,
kortare genomgång i LEC
Genom
att utgå ifrån den enkla, raka rena råformen i elektriska kraftlagen F = k(Q/d)2 ges — utan inblandning av den moderna
akademins mystiska och magiska ’fluktuationer
i tomrummet’
då vi redan har fattat grundpremissen med noll förekomst av massa i den masslösa
rymden enligt nollenergin 0=0c² oberoende av akademiska överenskommelser som vill ha det
på annat sätt — en RATIONELL sambandsform
som kan användas för prövning mot experimentella mätvärden.
SPÄNNINGEN
(U=E/Q) Fd/Q = k(dQ/dd) som motsvarar laddningen
(Q) fördelad över den kraftverkande distansen (d) kan i fallet med den enskilda elektronmassans komponent (e/n) — Den
förkastades från 1927 i MAC —
byggas på en helt linjär idealt (kubisk) differentialgeometri
(dQ/dd). Nämligen så att spänningsdifferentialen (dQ/dd)
— utan inblandning av den ordinära sfäriska geometrins faktor 4π — kan
FÖRDELAS DIREKT över den idealt kvadratiska tvärsnittsytan (A) d(x)d(y);
A som kraftflödestvärsnittyta täcker idealt EN elektronring som enda
agent längst ut i motsvarande atommodells sfäriska formblock (här idealt
rymdtäckande kubiskt). Därmed ges bilden av den enda mobila kraftenhet som kan
finnas i växelverkan med närliggande materieytors liknande elektronringar.
Därigenom erhålls ett uttryck för ekvivalenta tryckkraften per kvadratmeter (F/A)
som ringens attraktion på atomkärnan utövar på det lokala ytplanet, analogt
»materialytornas ömsesidiga, inbördes atomattraktion».
Elektriska konstanten (k) associeras med andra ord i detta speciella
fall enbart med den rena rymdresistansens form, dvs, utan den normalt extra
nämnarfaktor 4π som ingår i materiefysikens elektronkvanta och som normalt
associeras med det elektriska fältets idealt sfäriska geometri via
laddningsytan 4πd²,
k
= R0c0 = 1/ε0 = 1/(8,8543 t12 C/VM)
Från elektriska
kraftlagens grundform F = k(Q/d)2
sätter vi då först QQ mera preciserat för samtliga atomer (e/n)Ze med avståndsfaktorn som dz så att vi får kZe2/ndz2. Division med
kvadratiska tryckytan (A) [d(x=y)]2 ger F/A = kZe2/ndz2dxy2;
Med
kraftavståndet (dz) kärna-ring som halva materialdistansekvivalenten (d) mellan de bägge materialen ges först (dz)=(1/2)[dxy + d], analogt d=2(dz)–dxy ; Med materialytan idealt vid atomens kubgräns, analogt
där elektronmassans medelavstånd från atomkärnan ligger, ges ett tillägg in
till atomkärna på halva atommedelavståndet (dxy/2) då d=0.
Medelatomavståndet via
ämnets medeltäthet
ρ=m/V ; Antalet atomer i m är N=m/Uu;
Medelkubiska volymen för varje atom blir 1M³/N, kubiska medelavståndet blir d(xy)=(1M³/N)^1/3;
Därmed
har sambandet modifierats till 4ke2Z[(dxy+d)2dxy2]–1[n]–1. Men elektronringen kan inte vara
obetingat bunden till materialdistansen (d) via »kubKraftStrålytan» (dxy2);
Vartefter
d ökar, tappar ringen alltmer fokus på sin egen ideala kvadratyta (dxy2).
Kraftkopplingen kommer istället att spridas ut på alla möjliga underliggande
kubsnittskvadraters atomstrålyta, typ (dxy+Δd)2 så att nettotrycket avtar.
För att matcha det allmänna fallet, kan en enklare funktionsalgoritm utvecklas
för ändamålet [Se Korrektion för
växande avstånd]. Genom att
ange en maxgräns (a ~ 50-100 µM [också grovt enligt vissa mätningar
(220µM), se Citat från Hyperphysics])
för Casimireffektens verkan — med tanke på att också andra omkringliggande
material får en allt större (mixad) inverkan med hänsyn till olika (minimala)
medelavstånd mellan olika närliggande materialytor — får sambandet sin slutform
enligt
F/A = ke2Z[(dxy+d)2(dxy+[d+1]d/a–1)2]–1[n/4]–1
Se
även grafiska
jämförelsen i inledningen
För
maximala näravstånd ([d+1]d/a–1~0)
ändras Δd bara marginellt; med växande d avtar kraftverkan
alltmer med influens från Δd på dxy och når max vid a-gränsen som ([d+1]d/a–1~d)
— vilket gör att hela sambandsformen närmar sig, MAC-sambandet nedan,
funktionen för 1/d4 då d går mot a-gränsen. Se
mera utförligt i Korrektion för
växande avstånd.
Sambandet som anges i modern akademi är
till jämförelse [‡]
F/A = ħcπ2/240dz4
........................ Casimir-sambandet
i MAC,
se
exv. Wikipedia Casimir effect, Casimir’s calculation 2010-09-20
~ (1,3 t27)/dz4
........................ N/M²
Materialparametrar
anges inte i wikipediaartikeln (men antyds möjligen enligt ”the precise value depending on surface
geometry and other factors”). Se även den grafiska jämförelsen mellan de olika typerna i inledningen.
Jämförande resultat
Med
referens till den
tydligen allmänt generaliserade uppgiften från Wikipedia på d~10 nM med F/A = 101 325 Pa = 1atm kan vi
pröva formen tillsammans med resultatet från sämsta fallets TNED-beräkningar
för antalet elektronringar i elektronmassan som lägst 177062 genom att insätta det värdet som en första prövande
grovform för n/4 (=177062), då
vi inte har någon annan referens att utgå ifrån. Beräkningen finns i Kalkylkortet
(Tabellflik 1, Casimireffekten). Beräkningarna visar (vid rumstemperatur) med
värden i nanometer (nM=t9 M) för avståndet mellan idealt plana elektriskt
oladdade materialytor respektive för ämnena Järn (26Fe58) och Nickel (28Ni59)
d, nM ämne Casimireffekten enligt TNED vid rumstemperatur och
F/A = 101 325 Pa = 1 atm, n=708248
———— —— ———————————————————————————————
8,70832
Järn 26Fe56
9,26585 Nickel 28Ni59
för
F/A = 101 325 Pa = 1 atm. Den jämförande uppgiften
från Wikipedia är ospecificerad
(material anges inte).
Med andra ord och sett enbart till den
möjliga samhörigheten (9,26/10=92,6% träff), en mer eller mindre direkt fullträff.
Med det mera reguljärt härledda värdet på n [Utförligt i Antalet
element i e] lika med 673 026 ges motsvarande värden
d, nM ämne Casimireffekten enligt TNED vid rumstemperatur och
F/A = 101 325 Pa = 1 atm, n=673026
———— —— ———————————————————————————————
8,93588
Järn 26Fe56
9,50695 Nickel 28Ni59
för
F/A = 101 325 Pa = 1 atm.
Med maxgränsen insatt vid ca 50 µM ges f.ö. ekvivalenta värden TNED-MAC
då materialseparationen närmar sig den gränsen.
Resultatet endast understryker att man inte
kan fälla något direkt avgörande om TNED-sambandet är det som verkligen gäller
med mer än relativt omfattande materialtest har utförts i syfte att klarlägga
den eventuella inverkan av olika material.
Men redan från en del av citatreferenserna
[Lisanti et al.,
2005, PhysicsWorld 2002, ARXIV-källan Svetovoy-Lokhanin 2008 i Sfär-Platta-samband, (m.fl.)] står det klart att de mätningar som redan
gjorts på Casimireffekten uppvisar delvis stora differenser mellan teori och
praktik.
Casimir-effekten, utförligt enligt
relaterad fysik
Se även från INLEDNINGEN med kort översikt
Från illustration i LJUSETS
POLARISATION.
Casimir-effekten
Från
1948 (i samband med Lamb-Retherford-experimentet 1947 och förklaringen samma år från Bethe).
Alla
materials uppvända utåtsida uppvisar ENLIGT TNED elektronmassornas τ-ringar — ELEKTRONMASSANS KOMPONENTER — som på olika sätt befinner sig i olika bindning till
sina moderatomkärnor: Bilden infinner sig spontant: atomerna/materialen
uppvisar gemensamt delade, kollektiva, elektronmassor.
Då avståndet mellan två (plana) materialytor kommer in i området
för τ-ringarnas avståndskopplingar till atomerna, börjar också
föreningsytan alltmer uppföra sig som en sammansvetsad enhetlig materialdel: en
motsvarande attraherande kraft — atomattraktion enligt TNED — gör sig gällande mellan de åtskilda föremålen.
I MAC, där elektronmassans komponenter bannlystes från 1927 [‡5], kan man inte — följaktligen, då komponenterna inte
längre beaktas — förklara fenomenet på något annat sätt än att tillskriva ett
motsvarande fiktivt beteende hos tomrummet, ’vakuumfluktuation’ genom Plancks konstant (h) på Heisenbergs osäkerhetsprincip. Se särskilt jämförande citerad beskrivning i Teorin för elektronmassans komponenter, där beskrivs MAC-grunderna mera ingående till ’vakuumfluktuationerna’.
I TNED däremot kan fenomenet — denna framställning till vidare
prövning för TNED — återföras på en regelrätt attraktion
atomkärna-elektronelement tillsammans med signifikanta materialparametrar
(atomvikt, täthet, medelatomavstånd, temperatur, värmeisolation och elektrisk
ledningsförmåga), och som kommer att beskrivas mera detaljerat i denna
presentation.
Enligt
TNED: Från
ett visst minsta avstånd (som beror på hur materialet uppvisar sin elektronringbindning)
flyter τ-ringarna in i varandra, och det blir omöjligt att undvika att
ringarna tar varandras materialatomkärnor för »sina». Därmed har en naturlig Coulombiskt grundad attraktionskraft etablerats mellan materialytorna.
Artikeln
på Wikipedia anger ett exempelvärde typ 10nm (som betyder ca 30 medelatomavstånd i ett fast ämne).
Artikeln
på Wikipedia (nedan) beskriver principen enligt MAC:
”In a
simplified view, a "field" in physics may be envisioned as if space
were filled with
interconnected vibrating balls and springs,
and the strength of the field can be visualized as the displacement of a ball
from its rest position.”,
@INTERNET
Wikipedia Casimir effect, Vacuum energy 2010-09-19
http://en.wikipedia.org/wiki/Casimir_effect
Casimireffekten, härledningen
i TNED
Se även Mera Teoretiskt Utförlig Härledning
Praktisk teoretisk bakgrund
Casimir-effekten i relaterad fysik (TNED)
F/A = ke2Z[dz2dxdy]–1[n]–1
————————————————————————————————
Faktorerna
Zndx dy ingår inte i Casimirsambandets
etablerade form — dessutom finns
ytterligare (här veterligt ännu Sep2010 forskningstekniskt obeprövat i
Casimireffektens ljus) som har utelämnats för den enkla framställningens skull
(temperaturberoende, frekvensberoende, optiska parametrar …).
Vid
genomgången av den (Aug2010) uppmärksammade s.k. Casimir-effekten (1947|48)
med sambandet F/A=ħcπ2/240d4
[‡] —
uppmärksammat i samband med den allmänna genomgången av artiklarna i MAC på ämnet PARBILDNING (’vakuumfluktuationer’) — TYCKS återigen TNED ha kommit till prövande undsättning i förklaringen av
fenomenets fysik, nedan.
Praktisk teoretisk bakgrund:
Såväl beträffande de sammanhållande
krafterna för förenade atomer till molekyler [Ström-, kraft- eller ’kemi-’ekvationen i TNED, F(BT)+F(eZ)=0)], som beträffande generellt sammanhängande
atomgitterplan i ett ämne som bildar hela materialets sammanhängande
hållfasthet, hänger hela den sammanhållande fysiken alldeles avgjort på elektronmassan, närmare
bestämt elektronmassans komponent — massdelen — i formen av den här benämnda (τ,
Grek. t, tau) τRingen. Från Spektrum
tillsammans med Atomkärnans
härledning är antalet
beräknat till minst 177062; Dessa tillsammans formar — här till vidare prövning
— det elektriska elementarkvantumet e=1,602 t19 C som vi kallar elektronen.
Om två normalt åtskilda material närmas
varandra, är det givet — och ingenting kan hindra det — att domänerna med τRingar
som vätter mot varandra och med visst näravstånd (inom hundratal-tusental
atommedelavstånd, grovt tiondelar-hundradelar av mikrometer) kommer att börja
anta varandras motsvarande moderatomkärnbindningar över materialgränsen
(konv. Knudsen-skiktet) mellan de två föremålen. Ytterligheten, som vi
får förstå saken, blir då föremålen pressas ihop så mycket att de har förenats
i form av ett sammanhängande material [Se Kallfogningsgränser]. Och det är (om inte förr) uppenbart att den
föreningsbilden påtvingar oss föreställningen om en ATTRAHERANDE sammanhållande
KRAFT mellan materialdelarna åtskilda av ett geometriskt plansnitt genom
materialet. Med hjälp av elektriska
kraftlagen [F=k(Q/d)2]
bör vi därför, och tydligen, också kunna formulera ett tämligen preciserat
uttryck för hur den attraktionskraften ser ut rent matematiskt — Se HÄRLEDNINGEN.
”In
fact, at separations of
10 nm—about 100 times the typical size of an
atom—the Casimir effect produces the equivalent of 1 atmosphere of pressure (101.325 kPa), the precise value depending on surface geometry and
other factors.[7]”,
@INTERNET
Wikipedia Casimir effect 2010-09-20
MAC
F/A = ħcπ2/240dz4
........................ Casimir-sambandet
i MAC,
se
exv.
@INTERNET
Wikipedia Casimir effect, Casimir’s calculation 2010-09-20
~ (1,3 t27)/dz4
........................ N/M²
NOTERING 1. Inga primärt särskiljande
materialparametrar ingår (atomvikt, täthet). ħ=h/2π.
NOTERING 2. För att inte d(z) ska urarta vid
NOLLAVSTÅND måste d(z) vid noll betyda atommedelavståndet i materialets normala
atomgitter så att nollavståndet får samma betydelse som ett ordinärt plansnitt
genom materialet. Denna detalj omnämns inte i wikipdeiaartikeln (heller inte
observerad på andra ställen).
NOTERING 3. Oberoende av Notering 2 ovan ges
det orimliga resultatet att (t.ex. för Järn) materialets brottgränshållfasthet
(4 T8 Pa för segjärn [‡]) uppnås innan materialets atommedelavstånd uppnås; sambandet
ovan ger för 4 T8 Pa värdet drygt 1 nM [1,34 utan Noteringen i 2 och 1,115 med]
att jämföra med råjärnets kubiska atommedelavstånd (vid rumstemperatur) 0,228
nM. [TNED-sambandet däremot ligger på den säkra sidan om
brottgränserna; Det krävs extra inskjutningar för att uppnå brottgränsvärdets
nivå [vilket
också bekräftas av forskningen på området materialbildning under höga mekaniska
tryck], se utförligt i Brottgränserna i Casimirsambandet].
Enbart av det skälet ser vi här tydligare vilka typiska teoretiska
problem man har att brottas med i MAC för att få ihop det med Casimirsambandet, se
även i Citatdelen. Av de studerade webbkällorna i ämnet, tycks dock ingen omnämna
just detaljen med Casimirsambandets omöjliga koppling till materialens
brottgränsvärden.
dz anger avståndet mellan materialen (som förutsätts idealt
plana, elektriskt oladdade).
hc-faktorn — leder till en approximation sett från TNED
AV
PRINCIP kan vi se att varje material, materie- och massform i sin allmänna form
(Planckstrålningen) innefattar en viss mängd egenenergi enligt Planckenergiformen E=hf. Med referens till neutronkärnan (mcd) och dess spinnradie (idealt d=c/f)
ges till exempel totala genomströmningsenergin E=hf=mcd·c/d=mc². Varje motsvarande rymdavsnitt med motsvarande
’spinnradie d’ kan på samma sätt beskriva den aktuellt lokalt inneslutna
egenenergin. På den vägen får man alltså en principiell sambandsform som
uttrycker ekvivalens med elektriska
kraftlagens form Fd2=ke2
motsvarande Fd2=hc eftersom Fd2=Fd·d=Ed=hfd=mc²d
enligt utläggningen nyligen ovan. Genom F=hc/d2 ges
alltså principiellt samma grundform som i fallet med elektronkomponentens (τRingens)
elektriska attraktionsdel mot sin moderkärna. Dvs., sambandsformerna genom
respektive elektriska kraftlagen (Fd2=ke2)
och Planckenergin (Fd2=hc) blir analoga:
Undersöker
vi elektriska
kraftlagen Fd2=ke2 ser vi att
analoga former ges via h·c=mcd·c=mc2d=Fd·d=Fd2,
så att
[Fd2]1
= ke2 = (1/[8,8543 t12] VM/AS)(1,602 t19 C=AS)2 =
2,89848 t27 JM
[Fd2]2 = hc =
(6,626 t34
JS)(2,99792458 T8
M/S) = 1,98642 t25 JM (68,533326ggr [Fd2]1);
[Fd2]3 = ħc = hc/2π =
3,16148 t26 JM (10,907391ggr [Fd2]1)
Den springande punkten i sammanhanget är emellertid att det,
uppenbarligen enligt TNED (relaterad fysik), bara finns en och endast
en enda komponent att upphänga hela dynamiken på — även med »enbart beaktande
av alternativet Planckenergin Fd²=hc». Nämligen τRingen i e. Det finns, vad vi vet, ingen annan möjlig aktiv
komponent i den relaterbara ordinära massfysikens elektronladdningsmassa som
kan utverka en kraftvariation över avstånd. Frånses den möjligheten återstår
bara det nu i MAC antagna alternativet med ’fluktuerande vakuum’.
Då τ-ringen
i e inte finns observerad i modern akademi, måste man uppfinna en fiktiv
kraftagent, en spektakulär ’vakuumfluktuation’, och som bara, tydligen, kan återföras på just
Planckenergin Fd2=hc.
Därmed samhörigheten.
hc-faktorn — eller bara h-faktorn
(tillsammans med 2|π; tecknet ħ brukas allmänt för h/2π)
— brukar också användas generellt i MAC som substitutet för ’zero-point energy’ [Se även
@INTERNET Wikipedia Zero-point energy, Varieties 2010-09-20], typ ħω: Genom Heisenbergs osäkerhetsprincip från 1927 [pλ=h=6,626 t34 JS (Gamow s108n)] lämnas — för samtliga MAC-fysikens fall — alltid en motsvarande kvantitativt
obestämd del kvar mellan 0-h. I MAC har man tagit fasta på den öppningen
som en ’tunnel’ till ’allt möjligt underbart’ som kan formuleras matematiskt
och som kan studeras i något motsvarande verifierande experimentellt ljus.
Som framgår (för den som är bekant med TNED-grunderna)
finns bara ett utfall av den historien: Förr eller senare kommer ett (kraftigt)
genombrott.
Korrektion
för växande avstånd
2010IX21
Korrektion för växande avstånd
CASIMIREFFEKTEN
I TNED
Varje kvadratblock gömmer en ideal
medelatomavståndskub, atomkärnan (inte synlig) i mitten.
Vartefter
avståndet mellan materialdelarna ökar, och τ-ringarna kan fluktuera i mellanrummet, tappar den enskilda
τ-ringen (ovan höger, idealt) alltmer fokus på sin individuella
moderatomkärna: Istället för en alltmera noggrann ’kubstråle’ till moderkärnan,
ges en medelfördelning på alla ingående kubytors atombidrag och som därmed
försvagar den idealt närverkande en-till-en-kraftverkan med växande avstånd [Se
även i Distansparametern]. I utvecklingsblocket nedan tas den distansbildningen
som grund för att visa ett relativt enkelt sätt att funktionsbilda ett
exponentiellt avtagande, och som kan användas som en första approximation i
sambandsformen generellt.
Hur man öppnar (eller stryper) en variabel med variabelns
linjära succession
Typformen
dxy2
i
föregående [‡] ke2Z[(dxy+d)2dxy2]–1[n]–1
skulle
här behöva modifieras med den ordinära variabelparentesen
(dxy+d)2
i
formen med
d → 0
.................. maximalt
näravstånd
d → d .................. maximalt
fjärravstånd
med
typfunktionen
(d+1)0 – 1 → 0
.................. maximalt
näravstånd
(d+1)1 – 1 → d .................. maximalt
fjärravstånd
och
som kan realiseras (en första approximation) enligt
(d+1)m – 1 ;
m = d/a ;
d/a → 1 med d=a ;
d/a → 0 med d=0 ;
så
att vi får faktorfunktionen
(dxy+[d+1]d/a–1)2
;
Sambandet
totalt därmed, så långt,
F/A = ke2Z[(dxy+d)2(dxy+[d+1]d/a–1)2]–1[n]–1
En
första grovPrövning visar att a~50-100 µM ger hyfsad avstämning — men inom
de typiska ’kaotiska’ referensvärden som Casimir-litteraturen (ännu Sep2010)
uppvisar [Se jämförande grafer i Inledningen].
Se även de aktuella beräkningarna i Kalkylkortet.
Se även citatreferenserna till
Casimireffekten, Lisanti et al.,
2005, PhysicsWorld 2002, ARXIV-källan Svetovoy-Lokhanin 2008 i Sfär-Platta-samband, (m.fl.) — önskemålet framgår med en mera preciserad
mätbild (på många olika material).
CasimirDraget
kan inte tillämpas i någon egentlig mening för avstånd över grovt 100 µM = 0,1 mM, se citat nedan. Andra
närliggande material, samt även rumstemperaturen, spelar in alltmer då
kropparna lämnar domänen för Knudsen-skiktet (den molekylära
gränslokalen in till begreppet ’material’, speciellt mellan två olika dito).
[SYNBARHETSGRÄNSEN mellan två åtskilda
plana hårdmetallytor ligger f.ö. runt 2µM med ett obeväpnat öga (testat med
vanlig mikrometerskruv i ljusspringan mellan kontaktytorna)].
”Jens
Gundlach and colleagues at Washington, for example, have used a torsion
pendulum to determine the gravitational force between two test masses separated
by distances from 10 mm
down to 220 µm. Their measurements confirmed
that Newtonian
gravitation operates in this regime but that the Casimir force dominates at
shorter distances.”,
(man
måste logga in, men det är helt gratis)
PHYSICS
WORLD — The Casimir effect: a force from nothing 2002
http://physicsworld.com/cws/article/print/9747
Kurvorna
nedan visar de olika sätten MAC-TNED — och hur (liten) skillnaden är, se även
från Inledningen:
y
= x–2[(x)m]–2 — Lambskiftet
x
ÖVRE m = 1 ........................ motsvarar MAC-formen med d 4
UNRE m = x/a
..................... motsvarar TNED-formen
med separerade d1 2d2 2 ; a=1 i
figuren
Med a>1 kommer Undre kurvan att närma sig
den Övre kurvan men skära denna (närmaste matchningen här är ca a=1,5).
Graf unit100
([x]'–2)([(x)'x/1]'–2)
Det
verkar (ännu Sep2010 generellt ytterst) svårt att få fram några mera
övergripande enhetliga CasimirMätData — ämnet verkar synnerligen kaotiskt på
sitt sätt. Det är också erkänt svårnavigerat då känsligheten i mätningarna är
stor och parametrarna delvis okända.
Jämför:
”But
despite the intensive efforts of researchers in the field, many unsolved problems about the
Casimir effect remain. In particular the
seemingly innocent question of the Casimir force within a single hollow sphere is still a matter of lively debate. People are not even
sure if the force is attractive
or repulsive. Hendrik Casimir himself
thought about this problem as early as 1953 while looking for a stable model
for the electron. Half a century on, the mysteries of the Casimir force are likely to keep us
entertained for many years to come.”,
(man
måste logga in, men det är helt gratis)
PHYSICS
WORLD — The Casimir effect: a force from nothing 2002
http://physicsworld.com/cws/article/print/9747
2010IX22
Avslutning
CASIMIREFFEKTEN
Citatreferenserna
[Lisanti et al.,
2005, PhysicsWorld 2002, ARXIV-källan Svetovoy-Lokhanin 2008 i Sfär-Platta-samband, (m.fl.)] i Casimireffekten vittnar själva om önskemålet med en mera preciserad
mätbild (på många olika material). Det är en forskning som också en del
(lyckligtvis) intresserar sig för, och som därför helt säkert inom den närmaste
framtiden (enstaka år från nuv. 2010) kommer att få skörda en bättre
naturvetenskaplig fenomenkontur.
Tills dess är ovanstående till synes i fördel för TNED (visserligen intressant, men strängt taget likväl)
oavgjort.
CasimirEND.
ELEKTRONEN OCH ELEKTRONMASSANS KOMPONENTER · Antalet elektronelement i elektronen
BILDKÄLLA:
Författarens arkiv · Bild46R2009· 17 MAJ2009 · Nikon D90 · Detalj
Antalet elektronelement i elektronen
Se även Inverkan av n på föregående beskrivningar.
Grundräkningen från ELEKTRONMASSANS KOMPONENTER ger ett sämsta fallets
lägsta värde n=177062. Det mera avancerade resultatet här uppvisar n=673026. De
enda föregående beräkningar som påverkas av det resultatet i TNED är den generella KEMISKA
KOPPLINGENS GRÄNSSPÄNNING [U(G)]. Se särskild beskrivning i Inverkan av n
på föregående beskrivningar.
Antalet masselement i elektronmassan
Se även sammanställning i ELEKTRONELEMENTETS
ANTAL OCH DIMENSIONER i EelektronenIntro.
Det har påpekats vid flera tillfällen i Universums Historia att MASSFYSIKEN i MAC står orepresenterad. Likväl — vilket kommer
att framgå i det följande — är massfysikens MATEMATIK (till
viss del, men på ett kaotiskt sätt REDAN) representerad i MAC — men i former som (ännu
Sep2010) saknar EXPLICIT formulering i gängse kretsar. Vi studerar innehållet.
2010IX27
TEORI — E = E0[(1/na
+ 1/3nb)]2/ncnτ
———————————————————————————————————————————
HÄRLEDNING
TILL ANTALET ELEKTRONELEMENT I ELEKTRONMASSAN — preliminär framställning
Sep|Okt2010
Från
ATOMKÄRNANS BRUM PÅ ELEKTRONMASSANS KOMPONENTER
Genom
Casimireffekten och Lambväxlingen har en möjlig metod visat sig för vidare prövning av och
i TNED med en direkt bestämning av antalet masselement i elektronen (antalet τ-ringar). Följande sammanställning visar sambanden med
utveckling och resultat.
OM
med grund i den givna sambandsformen (1) nedan (FSC konv., Fine structure constant, sv. FinstrukturKonstanten, [ref. @INTERNET Wikipedia Fine-structure constant 2010-10-15] vi härleder den integrerat nedan i FSC i TNED)
(1) FSC =
ke·e2/ħc ; ke = 1/4πε0
=
e2/4πε0ħc ; ε0
= 1/R0c0 ; ħ = h/2π
= e2R0/2h
; R0
= 376,72555 Ω=V/A
= 1/o
;
o =
137,0580237 ;
vi —
tillsammans med TNED-villkoren för Lambväxlingen (4/3,
se ATOMKÄRNANS BRUM PÅ ELEKTRONMASSANS KOMPONENTER) — utnyttjar den konventionella formen (@INTERNET
Wikipedia, Lamb shift 2010-09-27)
(2) 1/n = [FSC5·mec2/4e] ;
så
att vi får
(3) (4/3)2/n =
[FSC5·mec2/4e] ;
med
1/n =
[FSC5·mec2/4e](3/4)2
;
n = [FSC–5·4e/mec2](4/3)2 ;
n = [FSC–5·e/mec2](8/3)2
= [FSC–5·4e/mec2](4/3)2
= [FSC–5·e/me(c/2)2](4/3)2
= [FSC–5·e/mecz2](4/3)2
= [(2h/e2R0)5/(Ue=Ee/e)](4/3)2 se utförligt i nr (15)
= [(2h/e2R0)5/(mecz2/e)](4/3)2
= [(2h/e2R0)5e/mecz2](4/3)2
utförligt i nr (26)
= 673 026,65
........................ från
Kalkylkortet
kan
vi också söka en möjlig härledning till det så erhållna n antalet elektronelement i
elektronmassan i TNED genom
att först utnyttja 3D-deriveringen för FSC-komponenten — med förutsättningarna
i TNED,
vidare nedan — enligt
(4) 60 =
[1/x2]·(x5)’’’ = [1/x2](5·4·3)x2
= 60
Om (1/FSC)² integreras genom d(xyz) bildas
integrationskoefficienterna 3·4·5=60
och
därmed sätta
i differentialekvationen (som strax ska förklaras)
(6) s·n2 dnx dny dnz = ndU
n² tillhör Resonansvillkoret i Spektrum, hur det kopplar till
FSC visas i FSC
i TNED
(7) n2 dnx dny dnz = ndU/s ;
1/s reduceras i HL
om samma 1/s
återfinns i VL
Vi
förenklar
(8) dnx dny dnz =
dnxyz
så
att vi får en enklare överblick genom
(9) n2 dnxyz =
ndÛ
;
(10) n2 = 2h/e2R0
.................. Se FSC i TNED.
;
(n)²-formen ingår i atomens energispektrum genom RESONANSVILLKORET,
formen n2 — tillsammans med elektronmassans divergensenergi
(E=Fr) i dess fördelning över elektriska laddningen (Q=e),
analogt elektronens ekvivalenta elektriska (egen-)potential [E/Q=k(Q/r)].
Vi får då differentialformen i (11) och varianten i (12);
;
(11) (n2)(1V)/dU = n/dnxyz ;
;
Elektronspänningen i neutronen — (n2)(1V)/dU — är lika med rymdutsträckningen
hos elektronelementet i elektronmassan —
n/dnxyz;
Elektronspänningen i neutronen:
(n2)
går ut på elektronantalet (mn/me) i neutronen [Se FSC i TNED]; U avser masselektronspänningen Ee/e=Ue;
Förenklat uttryckt kan man säga att kvoten (n2)(1V)/dU
beskriver Elektronspänningen i neutronen.
Rymdutsträckningen hos elektronmassans
elektronelement:
n är
antalet elektronelement i elektronmassan och vars värde ska beräknas; n fördelat över den differentiella 3D-rymden [dnxyz] för neutronelektronantalet (n2), dvs.
varje elektronelement per 3D-rymd, kan då förenklat sägas beskriva Rymdutsträckningen
hos elektronelementet (som finns i elektronmassan).
(12) n2/n =
dU/dnxyz(1V) ;
;
Atomkärnans
impulsenhet (n2=2h/e2R0) från N3m20-aggregatet
i ATOMKÄRNANS
HÄRLEDNING förhåller sig till det
fasta antalet (n) delimpulsringar
([tau-]τ-ringen) i elektronmassan som elektronspänningen (U, se nr15 nedan) förhåller sig till varje elektronrings metriska
3D-fördelning i rummet via koordinaterna xyz;
Vi
sätter n(xyz)-differentialen mera preciserat som
3D-differentialen
(13) dnxyz =
dnx dny dnz
så
att vi får differentialekvationen
(14) n2 dnx dny dnz (1V) = ndU
;
Spänningsformen
mecz2 i (3) har
sammansättningen
= mc2/e
;
m =
me
c =
c0/2
= cz
......................... se
Potentialbarriären (w=c=c0/2), ljusets g-beroende, stället där Q tas ;
U = me·cz2/e
;
»Atomkärnans
brum» på elektronmassan — men som inte ingår i den enkla matematiken för
spektrum och som, tydligen, visar elektronmassans komponenter — betyder som ovan i ABPEK en tilläggsfaktor på (4/3)2 till U-ledet så
att dess fullständiga form blir
(16) U =
(me·cz2/e)(4/3)2
;
Den
kommande 3D-integrationen över n²-enheten kommer att ge nämnarfaktorerna
(3·4·5)=60 i vänsterledet. För att få ekvivalens med högerledet måste vi kunna
härleda en motsvarande reducerande faktor (s=60)
som omnämndes i början (5), motsvarande Û=U/s, och
så att bägge leden blir ekvivalenta efter integrationen — och förutsatt att den
här använda integralformen verkligen är relevant;
;
(17) s =
60 ;
(18) Û =
U/s ;
= (me·cz2/e)(4/3)2/s ;
(19) n2/n =
dÛ/dnxyz(1V) ;
;
För
att den redan observerade n-formen i (3), n=673 026=[FSC–5·e/mecz2](4/3)2,
ska bli härledningsbar måste vänsterledets integralnämnarkoefficienter i (20), n2dnxyz, och som redan omnämndes i (4), 3·4·5=60, ha en väl
relaterbar make i högerledets elektronspänningsekvivalent i (15), U=me·cz2/e. I TNED — men
inte i MAC —finns
den möjligheten genom att NEUTRONKVADRATEN innefattar faktorerna (me/e) med grundläggande adress till samtliga atomer
enligt (21) nedan.
2010IX28
Atomernas Materialsubstans — grundformen för me/e från NEUTRONKVADRATEN
— Om vi utnyttjar Neutronkvadraten i TNED
BILDKÄLLA:
Författarens arkiv · MONTAGE: stora
17Jun2013 E19 Bild163 · Nikon D90 —
lilla Neutronkvadratens
grundform — Masstalsradien A=60 formar
Neutronkvadratens byggnad i kärnfysiken enligt TNED.
Vattensplasharna [delelement från PARTIKELKOLLISIONER med höga
energier] illustrerar också [ENERGILAGEN]
atomkärnans odelbarhet [NEUTRONFRAGMENTEN]
enligt TNED: Avdelade droppmassor som återförenas syns INTE som »snurrande
objekt» inuti moderkroppen. Atomkärnan är partikelfri enligt TNED. Bergsäkert.
Genom
att alla atomkärnor enligt TNED består av A(1838,624)e [minus delar som
bränns av via massdefekterna] — från neutronens sönderfall med massan och laddningen för elektronen — får också
alla atommassor samma effektiva massa-elektronladdningstäthet:
(21) 5,68572 t12 KG/C = me/e = m(A)
· [A(1838,624)e]–1
=
m(A) · [A(mn/me)e]–1
=
m(A) · [A(mne/me)]–1
=
m(A) · [Amn(e/me)]–1
=
m(A) · (me/e)[Amn]–1
; det
värdet beskriver alltså en ämneskonstant, »atomernas materialsubstans».
— kan neutronkvadratens specifika (me/e),
via neutroncirkelns radie på masstalet r=60, uppfattas
som
(me/[r]Ae) = (me/60e)
med föregående
s = [r]A=60
;
— Neutronkvadraten som sådan visar i sin neutroncirkel en obalans mellan å
ena sidan den innefattade elektronladdningen (e) i neutronen och å andra
sidan neutronradien med masstaletA=60 (eg. 58,69548); För enhetlighetens
skull, skulle vi vilja att också A för neutronmasstalet vore satt på A=1,
analogt ett enhetligt (me/e) via neutronen.
—
Neutronkvadratens (me/e) alias (me/60e) kan alltså förstås ha antingen 60ggr högre massa än den
verkliga neutronen [me/60], eller ha
60ggr för liten inneboende elektronladdning i förhållande till masstalsradien.
— För
att få ut det enastående (me/e) i neutronen — och förutsatt framställningssättet är
rationellt — måste alltså en motsvarande
multiplikation med [r]A=60 göras — och som därmed (perfekt) matchar villkoret med
motsvarande integralkoefficienter 3·4·5=60 från vänsterledet. Överflyttningen
skulle då ge
(me/e) =
60(me/[r]60e)
(=) (me/e)
och
därmed balans i härledningen.
Genom att neutronkvadratens massradie emellertid R=60 INTE är strängt exakt (58,69548), blir
nettovinsten i utflykten att ALLA grundparametrar i kärnfysiken — alla atomer,
alla ämnen, alla material — kommer med
för optimal analys.
BILDKÄLLA:
Författarens arkiv · MONTAGE: stora 20Aug2013 E25 Bild110 · Nikon D90 — lilla Neutronkvadraten — Grundnukliderna — alla atomer, alla
ämnen, alla material — ALLA MÖJLIGA UNIVERSUM enligt TNED.
ANTALET n MASSELEMENT
I ELEKTRONMASSAN
Med den kopplingen relevant, får högerledets U-form en väldefinierad betydelse
endast om masstalet A=1 preciseras i neutronkvadratens (me/e);
Antas sammansättningen fås alltså
(22) U[e] = (me·cz2)/[r]A=60e · (1V) ;
med
nominella värdet för [r]A=60=s lika med 60 .
Därmed är alla parametrar härledda [eg. relaterade på redan kända, beskrivbara
grundformer].
Integrationen på differentialekvationen
(23) n2dnxyz (1V) = ndÛ ;
skulle
då ge
[Notera att antalet
integrationer för högerledet kan göras godtyckligt genom att integrera
successivt på integrationskonstanten (Se NOLLFORMSALGEBRAN) U/∞[x] /∞[y] /∞[z] /∞[å]… = d^nU; alla d[X]U
behöver inte vara lika]
(24) ∫ n2 dnxyz(1V) =
∫ ndÛ ;
∫
∫ ∫ n2 dnx dny dnz = ∫ ndÛ/(1V) ;
(=) [n2+1/(2+1)];
[n2+1+1/(2+1)(2+1+1)]; [n2+1+1+1/(2+1)(2+1+1)(2+1+1+1)]
med
lösningen = n5/(3)(4)(5)
(25) = n5/60 ;
n5/60 = nÛ/(1V)
= nU/s(1V) ; s = [r]A=60 = 60
= nU/[r]A=60(1V) ;
n5 = 60nU/[r]A=60(1V) ; 60 = [r]A=60 = 60
= nU/(1V) ;
n = n5U–1(1V) ;
(26) =
(2h/e2R0)5(e/me·cz2)(4/3)2(1V)
(27) = 673 026,65 = n0 ;
(28) n =
[n5·(1/60)[r]A=60e/mecz2](4/3)2(1V) ;
;
Tas
optimala värdet för [r]A=60=s lika med neutronkvadratens grundvärde 58,69548 ges ett motsvarande lägre n-värde
(29) nA=58,7 =
[(60)/(58,69548)=0,978258](673 026,65)
= 658 393,7 antalet masselement i
elektronmassan
Det exakta n-värdet — 673 026
Optimalvärdet via masstalsradien 58,7 i
samband (29) är inte realistiskt med referens till att värdet 60
är det som använts i framräkningen av atomvikterna
(via atomära massdefekterna från neutronkvadraten). För enhetlighetens del, i varje fall, är det därför mera rimligt
att utgå ifrån samma preferens i frågan om n-talet.
»Exakta n-talet» bör alltså bli just 673026 (+0,65).
Epilog
Det som (ev.) kan avgöra värdet av
ovanstående resultat är mera noggrant uppmätta värden för olika material i Casimireffekten — n-talet ingår i
Casimireffekten enligt TNED som avgörande faktor, men har i dagens läge (Okt2010)
ingen motsvarande bild i forskarvärlden.
Mätavvikelserna i Casimireffektens experimentella ljus är (enligt
genomlästa rapporter, mer av regel än undantag heller) INTE marginella (som
också kunde förväntas i ljuset av TNED: materialkonstanter preciseras inte
konventionellt i Casimireffekten). Teorin är också delvis ofullkomlig i vissa
avsnitt som berör aktuella mätanordningar (sfär-platta), och inga mera exakta
besked finns därför ännu (mätfelen kan i vissa fall uppgå till mer än 15%). Se
vidare i Casimireffekten.
Inverkan av n på föregående beskrivningar
KEMISKA
KOPPLINGENS GRÄNSSPÄNNING
Det
mera precisa (preliminära) värdet för antalet masselement i elektronen
som n=673026 från föregående GRUNDBERÄKNINGARNA i Elektronmassans Komponenter [n=177062] har ingen direkt dramatisk inverkan på
redan genomförda beräkningar utöver de som berör KEMISKA KOPPLINGENS
GRÄNSSPÄNNING [U(G)].
De beräkningsresultat som direkt påverkas i
UNIVERSUMS HISTORIA av det högre n-värdet
(~3,8 ggr högre än grundformen via N3m20-aggregatets sämsta fallets beräkningar) är de som berör BLIXTURLADDNINGENS FYSIK — se GRUNDRÄKNING:
Med
grundformen för n från enbart N3m20-aggregatets sämsta fallets beräkningar:
UG = k(e/rn)
= (1/4πε0)(e/rn)
UG = (9 T9 VM/C)(1,602 t19 C)/((177062)[r]/2)
ges
i sämsta fallets värden (n-faktorn här den absolut minsta möjliga) med r=3nM
medelavståndet mellan luftmolekylerna
=
5,4286 t6 V ~ 5,4 µV
som ger 1800V/M med 3nM mellan luftmolekylerna
Med
utvecklingarna för n genom Casimireffekten
och Lambväxlingen:
UG = k(e/rn)
= (1/4πε0)(e/rn)
UG = (9 T9 VM/C)(1,602 t19 C)/((673026)[r]/2)
ges
med
r=3nM medelavståndet mellan luftmolekylerna
=
1,42817 t6 V ~ 1,4 µV
som ger 467V/M med 3nM mellan luftmolekylerna
OM elektriska
konstantens k-faktor istället räknas på
det enskilda elektronelementets Coulombkoppling UTOM sfärgeometrin, dvs.,
frånsett faktorn 4π (vilket har
utnyttjats i utvecklingarna för n,
speciellt i Casimireffekten), ges istället
UG = (1/ε0)(e/rn)
;
UG = (1/[8,8543 t12 C/VM])(1,602 t19 C)/((673026)[r]/2)
ges med r=3nM medelavståndet mellan
luftmolekylerna
=
1,79219 t5 V ~ 18 µV
som ger 6000V/M med 3nM mellan luftmolekylerna
BLIXTURLADDNINGENS FYSIK
SKULLE kunna vara den tänkbara observationsgrund som kunde AVGÖRA vad som är
vad. Som redan påpekats i nämnda avsnitt, saknas emellertid (veterligt ännu
Nov2010) avgörande observationsdata. Tills vidare får det ovan nämnda tjäna som
referensgrund.
FSC i TNED
FCS i
MAC betyder
Fine Structure
Constant, sv. FinStrukturKonstanten. FSC
skrivs konventionellt i MAC (Se FSC)
α
= e2/4πε0ħc, i TNED mera
reguljärt via ekvivalenten e2R0/2h (Se
utvecklingarna överst i FSC). Beskrivningen nedan visar hur termerna kopplar till resonansvillkoret
med huvudkvanttalet i Spektrum för härledningen av antalet elektronelement i
elektronmassan enligt TNED. Se även TNED-grundformen i Elektronmassans Komponenter.
2010-09-28
RESONANSKRITERIET FRÅN SPEKTRUM n2 — vi utvecklar
efter fysikens mest elementära sambandsformer:
Härledningen
till Resonanskriteriets elementära ekvivalent
(n2) = 2h/e2R0 = o = 1/FSC = 1/α
;
d = ρn2
; från Resonansvillkoret i Spektrum
n2 = d/ρ
= mcr/mcρ ; h=mcr
;
= h/mcρ ;
Från Elektriska laddningen Q = √ (m/R)(A/dT) ges
m = Q2R(dT/A) ; Vi
utnyttjar Q=e och R=R0 i elektriska konstanten R0c0=1/ε0 ;
m = e2R0(dT/A) ; Från Divergensen i Ljusfysiken gäller a=c/dT med dT=c/a ;
m = e2R0(c/aA) ; Fortsättningen
blir då
n2 = h/mcρ
= h/e2R0(dT/A)cρ ; Vi utnyttjar A=ρ2 ;
= h/e2R0(c/aρ2)cρ
= h/e2R0(c2/aρ)
; Vi utnyttjar att a=2ρ/T2
och ρ/T=c vilket ger ;
= h/e2R0(c2/[2ρ/T2]ρ)
= 2h/e2R0(c2/[ρ2/T2=c2])
= 2h/e2R0(c2/c2)
= 2h/e2R0
= 1/FSC
= 1/7,296179915 t3
........................ från
Kalkylkortet till Casimireffekten
= 137,058023738
;
EKVIVALENTA
SAMBANDSFORMEN UTVECKLAD — belyst — ALTERNATIVT
;
Elektronmassan (från
elektronladdningens kvadrat i Elektriska laddningen, se nedan) i Neutronimpulsmomentet
mcr (för neutronens
ytterradie, eg. 1,9926606, se Toroidytan i Kärnradierna del 2) kan tydligen skrivas på formen
(10) o =
2h/R0e2 .................. numerisk enhet;
nämnaren: (V/A)(C=AS)²=VAS²=WS²=JS; bägge faktorleden ger JS
= 2(6,626 t34 JS)/(376,72555
Ω=V/A)(1,602 t19 C)2
= 137,0665
= 2mcr/R0[(m/R0)(A/dT)]ELEKTRONLADDNINGENS KVADRAT
= mc2r/(me)(A/dT)
= mcr/(me)(A/[dT=c/a])
= mcr/(me)(aA/c)
= mc2r/(me)(a[A=kπr2])
= mc2r/(me)(akπr2)
= m(r/T)2r/(me)([r/T2]kπr2)
= m/meπk
= (1,0086652)/(0,000548598)πk
= (1838,623545)/πk
= (585,25205)/k ;
k = 4,2698401 = 4(1,06746)
Vi
måste — veterligt —alltid räkna med vissa minimala korrektioner inom
atomkärnans komplicerade kraftväv eftersom ingen egentlig bestämt ändlig STATISK formstruktur existerar (PASTOM),
samt med hänsyn till flödet i kopplingen mellan kärna elektronhölje. Konstanten
k antyder den delen.
ELEKTRONEN
· rubriker