ELEKTRONEN LEC — UNIVERSUMS HISTORIA | 2010 |VII13|VIII18|XI2 | enproduktion | Senast uppdaterade version: 2014-02-02 · Universums Historia

innehåll · webbSÖK äMNESORD på denna sida Ctrl+F · sök ämnesord överallt i SAKREGISTER · förteckning över alla webbsidor

Kvalitativa Förklaringarna ·ELEKTRONEN · LEC · Casimireffekten · Lambväxlingen · Elektronens g-faktor · RESERVATION FÖR ÖVERFÖRINGSFEL

BILDKÄLLA: Författarens arkiv · BildR26Excur6 · 21JUL2010 · Nikon D90 · Detalj

Förklaringarna till begreppen i den moderna akademins kvantelektrodynamik (QED)från 1947

Begreppens förankring i fysiken, hur de uppkommit, och deras innebörd i relaterad fysik (TNED)

Antalet masskomponenter i elektronmassan

Lambväxlingen [eng. Lamb shift]	Elektronens g-faktor	Casimireffekten	Djupa motsägelser i MAC om elektronen	Elektronringens toppspinn
Atombrummet på elektronkomponenterna	Kärnan skymmer 1/1000 e	Materialen ytAttraherar — via e-komponenterna	e syns inte — för stor i kärnan	Jämförelser TNED-MAC

Allmänna artikelrubriker — Elektronen i materien

Elektronen och elektronringens toppspinn — Hur fysiken i MAC ersätts med vakuumfluktuationer

Elektronens g-faktor · Lamb-Retherfords Växling · Casimireffekten

Djupa motsägelser i MAC om elektronen — så liten att den inte syns alls, för stor för atomkärnan:

Värmetransporten kräver något mer än strukturlösa punktobjekt

Casimir-effekten — hur och varför tätt liggande materialytor suger

För Elektronelementet, se Elektronen, ELEKTRONMASSANS KOMPONENTER, Ljusets Polarisation, Spektrum och Kvanttalen.

För BT, se Atomkärnans allmänna magnetiska yttoroidfält.

Elektronens frigörelse ur atomkärnan:

NEUTRONSÖNDERFALLET laddningsdeplacementet

NEUTRONSÖNDERFALLET kärnmagnetismen

ATOMKÄRNAN allmän formbeskrivning

ATOMKÄRNAN ELEKTRONMASSAN

ATOMKÄRNAN N3m20

kärnanod, BT-fältet.

KVALITATIVA FÖRKLARINGARNA

Kvalitativa förklaringarna

KVALITATIVA FÖRKLARINGARNA — enligt TNED

———————————————————————————————————————————————

ELEKTRONMASSANS KOMPONENTER	—	Elektronens g-faktor	·	Casimireffekten	·	Lambövergången
översikt ......................................................		Elektronens g-faktor		Casimireffekten		Lambövergången
detaljer ..........................................................		Elektronens g-faktor		Casimireffekten		Lambövergången
utförligt .......................................................		Elektronens g-faktor		Casimireffekten		Lambövergången

Elektronens g-faktor: [detalj]

…

I MAC blir det svårt — över huvud taget — att härleda »elektronens dubbla magnetism», se Elektronringens magnetiska moment [Jämför FOCUS MATERIEN 1975 s106sp2mn], utöver att den dessutom inte är exakt dubbel. (I MAC är det [således] experimentalfysiken [hantverket] som har fått bestämma takten i teorin [medan den för TNED bestämmer takten i framgångarna]).

I TNED är en del av elektronmassan skymd av atomkärnan via strömningsflödet i kraftekvationen [F(BT)+F(eZ)=0] och elektronmassan i atomär bindning kan därför inte uppvisa sin fulla magnetiska kraft med avseende på alla elektronmassans komponenter. Den isolerade elektronen däremot, som innehåller samtliga elektronringar, uppvisar följaktligen ett något högre värde (2,00231930…) på koefficienten (2), den s.k. elektronens g-faktor, till den idealt härledda elektronens magnetiska moment (»spinnflippkraften»). Nettoeffekten i praktiken blir att den atombundna elektronen uppvisar större eller mindre verkningsgrad beroende på hur stor andel som skyms av atomkärnan. Det betyder i allmänhet att verkningsgraden i elektronmassans svängningsenergi blir allt lägre ju närmare elektronen ligger kärnan. Den faktorn betyder en mindre reduktion av styrkan i Lambväxlingen och vilken faktor avtar med atomens växande excitation, analogt elektronmassan alltmera utspridd.

I MAC anser man att fenomenet istället beror på [Shpenkov 2004] ’vakuumets polarisation, elektronmassans renormalisation och anomalt magnetiskt moment’, där den sistnämnda [‡] intar samma funktion som den nyssnämnda reducerande nettoeffekten i TNED. Den teoretiska beräkningsgrunden beskrivs som ’exceptionellt komplicerad’, se eG-serien; MAC-värdet för elektronens g-faktor bildar en symbios mellan experiment och teori och anges [CODATA 2006] enligt

CODATA 2010-10-05 [Source 2006 http://physics.nist.gov/cgi-bin/cuu/Value?gem]

g_e = 2,0023193043622(15).................... nuvarande internationellt antagna värde [CODATA]

Det motsvarande TNED-värdet — iklätt de enkla heltalskoefficienterna från Neutronkvadraten — uppvisar motsvarande

b = 2 + (πn² + ½ + 1/12 – [2 – 1/18 + 1/22986]^–1)^–1

= 2,00231930436221 ....................... se beräkningar/jämförelser i Kalkylkortet

Se även en kortare resultatsammanställning i LEC.

Casimireffekten: [detalj]

Från illustration i LJUSETS POLARISATION.

F/A = ke²Z[d_z²d_xd_y]^–1[n]^–1 ...................... TNED

F/A = ħcπ²/240d_z⁴ ....................................................... MAC

Faktorerna Znd_x d_y ingår inte i MAC — dessutom finns ytterligare som här har utelämnats för den enkla framställningens skull (temperaturberoende, frekvensberoende, optiska parametrar …), se mera utförligt i artikeln om Casimireffekten.

DEN STORA SVÅRIGHETEN I TNED är att (oberoende) få fram exakta data på antalet komponenter — tau-ringar — i elektronmassan. Sämsta fallets beräkning genom N3m20-aggregatet ger lägst n=177062, Se Beräkningen av n, men det värdet är orealistiskt då en central öppning krävs i den aktuella deltoroidformens centrumhål, det sanna värdet måste under alla omständigheter vara högre. En möjlighet öppnar sig genom Casimireffekten — ett fenomen som yttrar sig genom atomattraktioner mellan närliggande materialytor, och som i MAC anses sammanhänga med VAKUUMFLUKTUATIONER. Enligt TNED kan effekten, tydligen, beskrivas (relativt enkelt) via Coulombkraften mellan elektronring-atomkärna då ringarna inbördes kan anta varandras motstående atombindningar (förstadiet till fullständig sammansmältning). Grundsambandet (för nära avstånd, typ 10 nM) blir som ovan — med sämsta fallets n=177 062. Motsvarande samband i MAC anges som ovan.

Med exempel på rumstempererat JÄRN ([kortaste, kubiska] atommedelavståndet är väsentligt för TNED-sambandet, men ingår inte [direkt] i MAC-sambandet) och normaltrycket vid havsytan på 1 atmosfär (F/A = 101 325 Pascal) ges till jämförelse

d(z) = 10,6 nM ................. MAC (10,642884)

d(z) = 8,82 nM ................. TNED (8,815724)

Här ska direkt sägas (efter genomläsning av flera rapporter som beskriver mätresultat Sep2010, se sammanställning i CasimirRef) att Casimireffekten är INGALUNDA överväldigande exakt representerad mellan teori och experiment. I flera fall omnämns relativa felprocent på 15-17% — medan i vissa andra fall siffror på runt 1% förekommer.

Relativa felet är 17%: (8,82)/(10,6) = 0,8320754, 83% träff, vilket just motsvarar ett relationsfel på nära 17%.

Antas resultatet, ges n = 4 × 177062 = 708 248 för antalet element i elektronmassan. Se mera utförligt i avsnittet om Casimireffekten.

Rent kvalitativt kan alltså fenomenet förklaras utomordentligt väl av TNED — medan MAC är hänvisad till sitt »fluktuerande vakuum» — via hf.

Se även en kortare resultatsammanställning i LEC.

Lamb-Retherford-effekten: [detalj]

Lambväxlingen (eng. Lamb shift), även Lambövergången, Lambskiftet — »ATOMENS MASKINLJUD» i TNED

Beteckningar i figuren återfinns i KVANTTALEN i Elektronmassans komponenter.

Elektronmassans INRE resonanser som funktion ENBART av varje ringkomponents koppling till atomkärnan [Se Elektronmassans komponenter], här på enklast sättet Väteatomen (1H1), kan PÅ ENKLASTE SÄTTET TILL PRÖVNING återföras på EN elektronring i direkt (kontinuerlig, vilket inte är riktigt korrekt, men vi frånser det här) påverkan från EN av toppspinnets tre undertoroider enligt N3m20-modellen i TNED. I TNED räknas NOLLENERGI för elektronmassan då den befinner sig på lägsta energinivån (n=1): atomen summera nollkraft [F(BT)+F(eZ)=0] och nollmoment [J(0K)+3J(1K)=0]. För att »befria» Väteatomen från elektronen krävs en excitationsenergi på 13,6 eV [Se Väteatomens Spektrum] — vilket i modern akademi anges som ett negativt talvärde för nivån n=1. Denna omvändning kan vara viktig att känna till (för nybörjaren i TNED). Väteatomens ENKLA emissionsenergier ges f.ö. [Se Väteatomens spektrum] enligt det redan välkända sambandet

E = ke²(2ρ)^–1(1/n₁² – 1/n₂²) .................... se utförligt i Väteatomens spektrum

med n1 som nivån närmast atomkärnan och n2 längst ut. I grundtillståndet med enbart E(n1=1) finns ingen excitationsenergi (E=0), och elektronmassan ligger därför låst vid kärnan via 13,6 eV. Lyfts elektronmassan upp till den första resonansen som tangerar närmast högre n-nivå vid n=2 ges excitationsenergin E=10,2 eV — lika med 0,75 × 13,6. Om den resonansenergin också innefattar en spegling av hur elektronringen ’vibrerar’ internt som följd av kopplingen till atomkärnan (»elektronmassans eller atomens maskinljud») kan vi räkna på enklaste sättet med nämnda förutsättningar — föregående antalsvärdet

708 248 från Casimirexemplet ovan —

(10,2 eV)/(708 248)/(3) = 4,80057 t6 eV .............. TNED; = 1160,65 MHz ............. obestämt grovvärde

Experimentellt Lamb-Retherford 1947 = 4,37200 t6 eV .............. MAC: = 1057,04 MHz ............. mätvärde

Fenomenet har fått namnet LambVäxlingen (eng. Lamb shift) efter experimentalisterna som uppdagade det (Lamb-Retherford 1947) [‡].

Relationsfelet är ca 9% — 91% träff. Andra nivåer ger andra värden — det finns MED OVANNÄMNDA ALLMÄNT KVALITATIVA FÖRKLARING ENLIGT TNED inre elektronresonanser för varje motsvarande enkel resonansgrupp i det konventionella atomspektrumet. TNED-värdet ovan, som exempelvärde, är ingalunda exakt, men ger den kvalitativt (PRINCIPFÖRKLARANDE) nödvändiga inblicken (även hyfsat kvantitativt, tydligen och förutsatt grundresultatet från Casimireffekten håller streck).

Genom vidare härledning i ABpEK — på redan känd matematisk formalia (QED) ehuru i nytt ljus via TNED — ökas träffprocenten ovan via TNED-frekvensen med 1160 ner till 1086 MHz med resultat i 97% träff och därmed ett absolutfel på mindre än 3% — tillsammans med en justeringsfaktor som inte är lika enkel att finna en exakt matematisk teori för. Se utförligt från ABpEK.

Se även en kortare resultatsammanställning i LEC.

Med andra ord: ELEKTRONMASSANS ELEMENT förklarar samtliga fenomen— se även i LJUSETS POLARISATION — det enkla köksexperimentet.

Se vidare utförlig beskrivning (för Lambväxlingen) i fortsättning från

Inledningen till ATOMKÄRNANS BRUM PÅ ELEKTRONMASSANS KOMPONENTER.

——————————————————————————————————————

[‡] ”Även elektronspinnet måste vara förknippat med ett magnetiskt moment, men på denna punkt överensstämmer inte formlerna exakt med de tidigare. Elektronen visade sig nämligen ha »dubbel magnetism»”,

FOCUS MATERIEN 1975 s106sp2mn

LEC — Lambväxlingen · Elektronens g-faktor · Casimireffekten

BILDKÄLLA: Författarens arkiv · Bild1Excur9 · 2OKT2010 · Nikon D90 · Detalj

LEC

Lambväxlingen, Elektronens g-faktor, och Casimireffekten

Se även en enklare genomgång i KVALITATIVA FÖRKLARINGARNA

I och med att den moderna akademin (från 1927) utestängde ELEKTRONMASSANS KOMPONENTER och istället valde att uppfinna fysiken allteftersom istället för att härleda den, har man följaktligen också — allteftersom — tvingats uppfinna olika »virtuella attribut» för att få ihop det med den rent KVALITATIVA sidan av experimentalfysiken: naturen tycks innehålla flera »maskindetaljer» än vad modern akademi hade tänkt sig från början. Matematikdelen däremot (i princip) är redan given — i den mån sambanden stämmer (någotsånär) med observationerna. Följande genomgång belyser de främsta ämnena i jämförelsen TNED-MAC.

Lamb

Lambväxlingen (eng. Lamb shift)

Även Lambskiftet, Lambövergången, Lambändringen, Lambvändningen, Lambomsvängningen, Lambkantringen, Lambbytet, etc.

Efter Willis Lamb och Robert Retherford 1947

MAC: ’vakuumfluktuationer’ (’vakuumets energi’ enligt QED) påtvingar elektronmassan en marginell extra svängningsenergi som inte ingår i matematiken för Vätets enkla spektrum; ”Thus, there exist small zero-point oscillations that cause the electron to execute rapid oscillatory motions”, ref. @INTERNET Wikipedia Lamb shift 2010-10-09. Experimentatorerna Lamb-Retherford [Schupp 1959, s1n] [Yung-Kyo Lim, 2000] uppdagade år 1947 att Väteatomens grundnivåer inte riktigt stämde energimässigt med Väteatomens enkla spektrum, mätningarna visade en marginellt högre frekvens med drygt 1000 MHz. Differensen har fått det engelska namnet Lamb shift. Fenomenet fick snart en teoretisk beskrivning (Bethe 1947, Schupp 1959 s2ö) genom (den senare) uppfinningen/benämningen av ett »vakuumets fluktuerande energi» och som markerar den egentliga ingången till kvantelektrodynamiken (eng. QED, Quantum electrodynamics). Wikipediaartikelns sambandsform (råformen, snarlik TNED-formen nedan) [@INTERNET Wikipedia Lamb shift, Derivation 2010-10-06] ger värdet 1024 MHz mot det uppmätta

[HYPERPHYSICS 2010-10-06 — Measurement of the Lamb Shift, http://hyperphysics.phy-astr.gsu.edu/hbase/quantum/lamb.html]

1057 MHz för Väteatomens nivåskift 2s_1/2|2p_1/2 (överensstämmelsen är 96,88%).

Teori: växelverkan mellan elektronen och vakuum [ref. Wikpedia Lamb shift, ”interaction between the electron and the vacuum”]

Sambandsform: ΔE_Lamb = α⁵m_ec²([k(n,0)]/4n³) — Se LambWiki — men k(n,0) preciseras inte: artikeln ger istället en annan form (med delvis annat värde) enligt

Sambandsform: ‹ΔV› = (4/3)(e²/4πε₀)²(1/ħc)(ħ/mc)²(1/8πa₀³)ln(4ε₀ħc/e²)

kontroll visar att det fattas en faktor 2, med denna ges 1024 MHz, se Kalkylkortet Tabellflik 1

TNED: Kopplingen mellan atomkärnan och elektronmassan via Kraftekvationen F(BT)+F(eZ)=0 innefattar en marginellt extra strukturkomponent (via kärnstrukturen, se Atomkärnans härledning) mellan kärnan och det enskilda elektronelementet som inte ingår i matematiken för Vätets enkla spektrum. Kopplingen kärna-element alstrar en liten extra vibration av lägre frekvens

[i det markerade området 2 466 100 000 MHz] och som i TNED identifieras med »atomens maskinljud». Frekvensen kan bestämmas med kännedom om antalet enskilda elektronelement samt verkningsgraden i kraftverkan mellan kärnan-elementet (olika nuklider/maskiner uppvisar olika värden/»ljud» vid olika nivåer). TNED-värdet (råformen ₁H¹ n=2, l=1) ger 1086 MHz mot det uppmätta 1057 MHz för Väteatomens nivåskift 2s_1/2|2p_1/2 (överensstämmelsen är 97,33%), E=E₀[4/3]²/n³n, samma som nedan:

Teori: elektronmassans komponenter vibrerar marginellt som följd av varje komponents koppling till den spinnande kärnstrukturen enligt TNED

Sambandsform: E = α⁵m_ec₀²E₀/4n³e

Se mera utförligt i ABpEK.

Ele

Elektronens g-faktor

Även Elektronens gyromagnetiska förhållande (eng. Gyromagnetic ratio) — Väteatomens hyperfinstruktur

Från experimentella observationer omkring 1947-1948 [ref. Schupp 1959]

MAC: Någon direkt teori för denna detalj finns inte formulerad: Saken uppmärksammades genom experimentella mätningar i slutet på 1940-talet då man upptäckte differenser i elektronens magnetiska moment som inte kunde inpassas i den enklare spektralmatematiken, och fenomenet har sedan dess genomlöpt olika teoretiska beskrivningar enligt QED med benämningen Elektronens g-faktor, experimentellt uppmätt till 2,00231930… . Det finns dock en upphittad teoretisk sammanfattning enligt Shpenkov 2004 som hänför detaljerna enligt ’vakuumets polarisation, elektronmassans renormalisation och anomalt magnetiskt moment’.

Schupp [s2mö] (1959) beskriver fenomenet enligt ”the level splitting of the hyperfine structure of the ground state of hydrogen and deuterium for zero magnetic field”, sv., ’den hyperfina strukturnivådelningen i spektrum för grundtillståndet i Väteatomen (och Deuterium) vid yttre nollmagnetiskt fält’. Teoretiska sambandets matematiska form är inte enkelt uttryckbar (källa saknas ännu Okt2010). Delvis, enligt [Shupp 1956 från Sommerfields värde (1957)], ges (α=FSC motsvarar TNED-formen 1/n²)

g_e = 2(1 + α/2π – 0.328α²/π²) = 2(1.0011596) = 2,0023192 ..................... Sommerfields värde från 1957

CODATA-värdet [2006] är

CODATA 2010-10-05 [Source 2006 http://physics.nist.gov/cgi-bin/cuu/Value?gem]

g_e = 2,0023193043622(15)......................................................................... nuvarande internationellt antagna värde [CODATA]

Teori: experimentell observation från tiden 1947-1948 [ref. Schupp 1959]

Sambandsform: ingen generell (enkel) finns på webben (ännu Okt2010), ovanstående utgör första delarna

TNED: En del av elektronmassan (grovt 1/1000) befinner sig nära eller i (inuti) atomkärnan — på grund av den allmänna elektronströmningsfysiken i TNED [Kraftekvationen F(BT)+F(eZ)=0]. Sambandet garanterar enheten i kärna-elektron och vilken marginella del inte finns med i matematiken för Vätets enkla spektrum. (Idealt ligger hela e-massan utanför kärnan). [Alla (enelektron-) atomer uppvisar, därigenom, en marginellt lägre elektronmagnetisk kraft i jämförelse med mätningar på en enskilt infångad elektron]. Den enkla matematiken ger en ideal faktor 2 för elektronmassans totala magnetiska moment [Se Elektronringens magnetiska moment]. Tas den extra delen med som skyms av atomkärnan (beräknat efter Väteatomens parametrar) ges för den idealt isolerade elektronmassan ett marginellt större värde (2,00231930…) i överensstämmelse med uppmätta värden. Teoretiska sambandets grundform ger (med 9 korrekta decimaler mot det uppmätta värdet [CODATA 2006]), med n²=2h/e²R₀ och konstanterna enligt HOP-blocket

b = 2 + (πn² + ½ + 1/12)^–1 = 2(1,001159652) = 2,002319304

Med CODATA-konstanter genomgående och en vidare termutveckling ges den isolerade elektronens magnetfaktor

Värdet via Kalkylkortet ger motsvarande

b = 2 + (πn² + ½ + 1/12 – [2 – 1/18 + 1/22986]^–1)^–1

= 2,00231930436221

Teori: elektronmassans komponenter visar större magnetism utanför än i atomen — en mindre del passerar kontinuerligt genom kärnbrunnen som skyms/subtraheras

Sambandsform: b = 2 + 1/(πn² + ½ + 1/12) grundform — ingen slutgiltigt bestämd form är ännu (Okt2010) känd

Cas

Casimireffekten

Också uppmärksammad runt 1947-1948 — tätt närliggande materialytor »suger»

Efter Hendrik Casimir och Dirk Polder 1948

MAC: Det är återigen ’vakuumets energi’ som ansvarar för atomattraktion mellan två tätt närliggande (plana) materialytor. Sambandsformen för idealt plana parallella och elektriskt oladdade material anges konventionellt (från 1948)

[F/A] = ħcπ²/240d_z⁴ ........................ Casimir-sambandet i MAC, se exv. Wikipedia Casimir effect, Casimir’s calculation 2010-09-20

~ (1,3 t27)/d_z⁴ ........................ N/M²

Men teorin brottas med delvis stora svårigheter, och delvis, i vissa partier, relativt stora avvikelser mot uppmätta värden (upp mot drygt 15% fel). Något direkt jämförande konkret exempel mot TNED kan inte ges eftersom MAC-formen inte specificerar något material. ATT materialegenskaper har betydelse, är redan känt, men ingen övergripande beskrivning är ännu känd i ämnet i denna presentations referens (Okt2010). Wikipediaartikeln omnämner/exemplifierar ’ungefär 1 atmosfär’ (101 325 Pa) för avståndet ca 10 nM.

Teori: vakuumets nollenergi över små näravstånd skapar en attraherande kraft mellan närliggande materialytor [ref. Wikipedia Casimir effect]

Sambandsform: F/A = ħcπ²/240d_z⁴

TNED: Elektronmassans komponenter övergår delvis i och antar varandras atombindningar från ett visst minsta avstånd (förstadiet till materiell sammanfogning) vilket bildar en naturligt ömsesidig Coulombisk attraktion som kan härledas på vanligt sätt ur elektriska kraftlagen med kännedom om antalet element i elektronmassan, materialets täthet, samt övriga faktorer (termo-elektro-optiska) som berör det aktuella materialet. Sambandets grundform är (a-värdet [utanför detta spelar andra närliggande material allt större roll] nominellt 50-100 µM)

F/A = ke²Z[(d_xy+d)²(d_xy+[d+1]^d/a–1)²]^–1n^–1

För två idealt plana Järnplattor (26Fe56) vid rumstemperatur (20°C) med a=50µM ges F/A=1atm (101 325 Pa) för avståndet 8,94 nM, ekvivalenta värdet med MAC-formen ges vid 12,21 nM (~54 325 Pa), även vid avståndet 1000 nM (0,001 Pa), största avvikelsen visas i »kurvkölen» i intervallet 12,5-37,5 nM, störst vid ca 20 nM (38%), sedan allt mindre differens.

Teori: elektronmassans komponenter tränger in i varandras atomära materialdomäner (förstadiet till materiell sammansmältning) vid korta näravstånd

Sambandsform: F/A = ke²Z[(d_xy+d)²(d_xy+[d+1]^d/a–1)²]^–1n^–1

Se utförligt från CASIMIR| inledning.

Lambväxlingen — Lambskiftet

Lambväxlingen, Lambskiftet

Efter Willis Lamb och Robert Retherford 1947, se Schupp 1959 — Upptäckten av Väteatomens spektralt hyperfina struktur, ca en del på drygt 2 miljoner

Lambväxlingen

I MAC ’vakuumets vibrationer’ — i TNED ’atomkärnans spinnbrum på elektronmassans komponenter’ — i princip samma matematik [med smärre skillnader]

Lambväxlingen i Kort översikt.

Lambväxlingen i Mera komprimerad Jämförande översikt.

Lambväxlingen i TNED, Inledande härledning.

Lambväxlingen i TNED, Huvudrubrikens artikel.

AB PEK inledning

LAMBVÄXLINGEN

INLEDNING till ABPEK — Atomkärnans Brum På Elektronmassans Komponenter

KÄRNSTRUKTURSPINNET — »maskinbrummet» — PÅ ELEKTRONMASSANS KOMPONENTER [konv. eng. Lamb shift, sv., här Lambväxlingen]

I det normala — enkla, elementära — Väteatomens Spektrum gäller sambandsformen för energin i elektronhöljet till varje värde på huvudkvanttalet n = 1, 2, 3, … n enligt

E = E₀/n²

Grundnivån i Väteatomens energispektrum betyder noll (0) exitationsenergi [Erinra att atomen i TNED summerar nollmoment, nollkraft och nollspinn (s₁=s₂; 0=s₂–s₁) enligt de bägge centrala kraft- och impulsekvationerna resp.

F(BT)+F(eZ)=0 och J(0K)+3J(1K)=0]. I omvändning betyder den grundnivån lika med den potentiella energi som krävs för att Väteatomen ska släppa ifrån sig sin elektron [Se Väteatomens jonisationsenergi]. I fallet Väte är den energin ca 13,6 eV. De potentiella grundenergierna via sambandet ovan blir i succession för n-värdena

E(eV) 13,6 3,4 1,5 0,9 0,5 …

n 1 2 3 4 5 …

I den delen ingår inga aspekter på bidraget från elektronmassans komponenter — vilket är att förvänta enligt TNED på grund av deras extra rörlighet och som redan omnämnts i genomgången av KVANTTALEN, speciellt för kvanttalet Φ(τ): det ingår som sådant inte i MAC, enbart dess (trängre) aspekt i formen av det konventionellt benämnda s.k. elektronens magnetiska (banimpuls-) moment [vanligen m(l)]. Se utförligt enligt TNED i Elektronringens toppspinn.

[Konventionellt associeras m(l) med olika orienteringar — och därmed vektoriella projektioner — hos »elektronens impulsmomentsvektor». I TNED finns ingen motsvarighet till den modellföreställningen eftersom elektronen i TNED inte är EN partikel och l=q-talen därför handlar om övergångar mellan olika energinivåer som bildar olika »tonskurar» (resonanser, vågmönster) och som därför inte kan avsättas på någon enskild mekanisk kropp, endast ett system av (många) sådana kroppar. Vektoranalogin för m(l) i TNED kan därför bara vara analog med ett motsvarande mätinstruments totala mätutslag (magnituder och moduler i impulsmoment) för en viss massmängd som genomgår en viss process].

LambTNED

Snabbgenomgång. Kärnaggregatets minsta övergripande maskindetalj utgörs av en av de tre toroidunderfraktalerna — enligt TNED genom sambandet för Atomens impulsekvation [J(0K)+3(J1K)=0] som definierar balansräkningen i atomens övergripande impulsmoment. Den kärnstrukturen påverkar alla elektronelement [n] via kärnspinnet (h=mcr). Tar man med denna (första underfraktala) strukturpåverkan, kan den normalt enkla spektrummatematiken som verkar på enheten 1 enligt

E = E₀/n²

modifieras (eg. generaliseras) enligt

E = E₀[1 + 1//3]²/n³n

från

E = E₀/n²

= E₀(1/n²)

= E₀([1 + 0]/n²)

= E₀([1 + 0]/n²)/1

= E₀(1/n² + 0/n²)/1

= E₀(1/n_a + 0/n_b)²/n_cn

= E₀(1/n_a + 1/n_b)²/n_cn — om n_b→∞

= E₀(1/n_a + 1/3n_b)²/n_cn

;

= E₀[(1/n_a + 1/3n_b)]²/n_cn ;

= E₀[(1/n_a + K/3n_b)]²/n_cn ; faktorn K behandlas senare; [Se Avståndskompensationen]

;

Maskindetaljens struktur i TNED avsätts på/följer atomens huvudkvanttal [n(b)=n] genom att fördelas över detta [n(c)=n]. Dvs.,

n_a = n_b = n_c = n

som ger

TNED-Lamb

E = E₀[(1/n + 1/3n)]²/nn ....................... se från Sanbbgenomgången ovan

= E₀[1 + 1/3]²/n³n

= E₀[4/3]²/n³n

E₀ = k_e·e²/2ρ ................................ Väteatomens grundtillstånd, se Spektrum

= (1/4πε₀)e²/2ρ

= 2,179 t18 J ; ........ med konstanterna i HOP-blocket. se beräkningarna i Kalkylkortet Tabellflik 1

E₀/e = 13,601556278 eV ;

E₀/h = 3,2887174 T15 Hz ;

= 3,2887174 T9 MHz ;

r = h²[(2πe)²mk]^–1 .................... konv. Väteatomens grundradie, ~ 5,29 t11 M ;

n = 673 026 ............................. antalet komponenter i elektronmassan ;

——————————————————————————————

n E(MHz) uppmätt träffprocent [mera utförligt i Lambväxlingen]

—— ————— ———— ———————————————

1 8687,0473 8172 94

2 1085,8809 1057 97

3 321,74429 ? >97

4 135,73511 ? >(>97)

I annat fall [n(c)=1] föreligger endast Väteatomens rena enkla spektrum via n_a = n, n_b→∞, n_c = n = 1 som ger

E = E₀/n²

;

Väteatomens rena enkla spektrum: Kärnstrukturen i [(n_a^–1 + [3n_b]^–1)]²/n_cn bortses ifrån: n(b) följer atomkärnans fraktalsystem i PASTOM enligt n(b)→∞ vilket reducerar kärnstrukturbidraget till 0 via 1/∞; [3n_b]^–1 övergår i noll. Därmed utverkar också atomkärnan samma — identiska — fysik på samtliga elektronmassans komponenter [n=1], vilket medför att effekten avspeglas enhetligt på hela elektronmassan, utan hänsyn till inre komponenter; Kärnstrukturens inre elektronfördelning över n(c)=n parkeras på n=1 så att endast elektronmassans rena resonanser framträder utan strukturkomponenternas (kärnspinntoroidernas) bidrag.

Ett och samma grundsamband kan alltså användas för att beskriva bägge förekomsterna, med tillhörande inre kärndynamiska villkor, enligt

E = E₀[(n_a^–1 + [3n_b]^–1)]²/n_cn ........................... allmänna sambandsformen för Väteatomens huvudkvanttalsspektrum (q=0)

Med den teoretiska grundvalen, och med hänsyn till ytterligare faktorer som påverkan dynamiken (och som kommer att genomgås löpande), är det tydligt att ovanstående råform för antalet element i elektronmassan (n=673 026) beskriver det uppmätta ’atombrummet’ med god följsamhet. n-talets algebra ingår redan i MAC — men är inte känd på elektronmassans komponenter i TNED. Se utförligt i Härledningen till n.

Genom inverkan från Elektronens g-faktor ges totalt en mera avancerad beskrivning (»det sanna värdet» varierar beroende på avståndet [eg. graden av excitation, analogt elektronens grad av frikoppling från atomkärnan] mellan elektronelement och kärna).

Avståndskompensation eG

2010X10

LAMBVÄXLINGEN

Avståndskompensation — eG-faktorn

Faktorn som approximerar elektronens atombundna g-faktor och dess allmänna influens på (Väte-) atomens (enkla) energifysik

2010-10-11:

För Väteatomens huvudkvanttal endast

Genom elektronelementets (e/n) närmaste avstånd till atomkärnan (bilden ovan), avskärmas också största delen av kärnan i elektronelementets »synfält» från direkt Coulombisk åtkomst i den idealt linjära attraktionsvägen (största kraften över kortaste avståndet på minsta tiden). Först på stort avstånd från kärnan kan elementet »se» den maximalt största delen av kärnans elektriska attraktionsfält med referens till hur elementet kopplar resonanser med kortaste (snabbaste) ljusvägen via kärnladdningens idealt statiska elektriska fält på dess egengravitella lokala referens (se även Superpositionsprincpen).

Nettoverkan blir att Coulombiska verkningsgraden mellan elektronelement och moderkärnan ökar mot ideala 1 (från ett lägsta värde ca 0,88 i Väteatomens fall [vidare nedan]) med växande avstånd — inkluderat samtliga effektbidrag (temperatur, resonansskärmning, Elektronens g-faktor).

Genom att utnyttja experimentella observationsvärden, kan man söka olika teoretiska prövningar som (i detta fall visar sig) kan tangera de experimentellt uppmätta värdena.

Variationsfaktorn innebär tydligen en »modulerbar tolerans» i snart sagt alla möjliga PRESICIONSBESTÄMNINGAR — som mer eller mindre OMÖJLIGGÖR någon exakt värdebestämning i generell mening. Exakt HUR den detaljen ska tolkas [generellt], eller ens hanteras [generellt] finns här ingen som helst vidare framställning på utöver den här antydda aspekten.

[ALLA PRESICIONSTEORIER SOM BASERAS PÅ EXPERIMENT innehåller olika KORREKTIONSBLOCK — som mer av regel än undantag INTE erkänns generellt av samtliga forskare: det finns (alltid, smärre) olika tolkningar, olika korrektioner — större eller mindre].

Exempelutveckling

EXEMPELUTVECKLING

Betrakta (från ursprungliga sambanden via Lambväxlingen)

E = E₀[1 + (1–a)/3]²/n³n

med

a = b/n^c

och

b = 0,1201893

c = 0,1209440

;

Avståndsformen,

Lambväxlingen i TNED

E = E₀[1 + (1– b/n^c)/3]²/n³n

= E₀[1 + 1/3 – b/3n^c]²/n³n

= E₀[1 + 1/3 – (0,1201893)/3n^0,1209440]²/n³n

Reduktionsfaktorn [a] får löpa på huvudkvanttalets ändring tillsammans med en reciprok exponentiell korrektion [c] som verkställer att n-variationen växer långsamt från nära 1 och mot 1. Dvs., i stort samma som EN (starkt) REDUCERAD SPEGLING av n-variationerna, och som subtraheras avtagande mot 0 med växande n.

c-koefficienten summerar alla möjliga (medelmässiga) bidrag (inbördes skärmning, Coulombeffektivitet [resonansmönster], temperatur).

Lambväxlingseffekten — Väteatomen, l=0: se beräkningar i Kalkylkortet

n MHz med a utan a uppmätt

—— ————— ———— —————————————

1 8172,837 8687 8172,837 [Shpenkov 2007, s5m]

2 1057,844 1086 1057,844 [Shpenkov 2007, s5m], Lamb-Retherford 1947

3 316,642 322 (—)

4 134,213 136 (131,675) [Weitz et al., 1995]teoretiska

…

EXEMPLET visar — i varje fall med enstaka värden längst ner — att det GÅR att hofta GODTYCKLIGT med lämpligt valda funktionsvariabler för att tangera experimentella mätvärden.

I Exemplet ovan har funktionen y=(1– b/x^c) innebörden av en linje som från ett minsta värde (1–b, x=1) närmar sig 1 då x växer obegränsat.

Motsvarigheten i kärnfallet enligt TNED skulle vara att elektronelementets koppling till HELA kärndelen (1/3) växer (från lägst 0,88 vid max näravstånd) med växande avstånd (till störst 1), analogt med att elektronelementet SER alltmer av HELA kärnans Coulombfält.

JÄMFÖR (nämligen) med de matematiska utvecklingskoncepten i MAC — i princip alla liknande typer:

WIKIPEDIA

1. Det matematiska utvecklingskonceptet för Lambväxlingen från den etablerade forskarvärlden via Wikipedia,

med slutresultat i (exemplifierat för Väteatomens n=1, l=0) från originalledet i LambWiki

‹ΔV› = (1/3)h(32[π²ε₀m]²c³a₀³)^–1e⁴ln(4ε₀ħc/e²) .......... a₀ anger Bohrradien (5,29 t11 M)

som ger värdet 1024,23 MHz med internationella CODATA-konstanter, och som kräver ytterligare tillägg, se Telfer 1996 (källorna varierar något beroende på epok och metod) för att få det experimentellt uppmätta 1057 MHz från Lamb-Retherford 1947 (ref. Shpenkov 2007, s5n) — Eller enklare i samma wikiartikel med sambandet

ΔE_Lamb = α⁵m_ec²([k(n,0)]/4n³)

”for l = 0 with k(n,0) around 13 varying slightly with n”,

@INTERNET Wikipedia Lamb shift 2010-09-09

http://en.wikipedia.org/wiki/Lamb_shift

Sambandsformen är (med [k(n,0)]=E₀/e ~ 13,6 eV) samma som figurerar i beräkningen av n i TNED, =

(4/3)²[α^–5·e/m_ec₀²]/4.

Typformen med r + Δr är också principekvivalent med r ersatt av resonansvillkoret n² [Se Resonansvillkoret i Spektrum] eftersom (Vätets enkla spektrum) likheten ρn²=d gäller med ρ=Bohrradien (5,29 t11 M). Dvs., motsvarande ρn² + Δρn² = ρ(n² + Δn²).

SHPENKOV

2. Det matematiska utvecklingskonceptet för Lambväxlingen från Shpenkov 2007, s4.ekv.15, här förenklat för att visa det väsentliga (Shpenkovs lösning innefattar vissa lösningar av vissa vågfuktioner [konv. Bessel-funktioner], termerna ab)

λ^–1 = R^–1[n^–2 – (n + a – b)^–2]

med termerna ab sammansatta och n=(1, 2). Den andra, inre kvadratfaktorn i Shpenkovs samband ovan ansluter — här enbart i framställning för att belysa de snarliga sambandsformerna — i princip till Exemplets [1 + (1– b/n^c)/3]². Shpenkovs resultatvärden (Shpenkov 2007 s5 Table 3) är också (nära) desamma,

Väteatomen l=0 — Lambväxlingseffekten MHz

n Shpenkov uppmätt

1 8172,85200 8172,837

2 1057,84466 1057,8446

Shpenkov ger inga ytterligare.

Bägge utvecklingskoncepten ovan i 1(Wikipedia) och 2(Shpenkov) använder tydligen principen med utvecklingar baserade på

ρ(n² + Δn²) — och som därmed också ansluter till det här beskrivna Exemplet i TNED.

I ALLA TRE FALLEN — Wikipediaexemplet, Shpenkovanalogin och TNED — utför Väteatomens elektronmassa extra svängningsrörelser motsvarande den extra energin:

I Wikipediaexemplet, som markerar den etablerade forskarvärldens uppfattning (MAC), anses fenomenet bero av ’vakuumfluktuationer’ (som också anses vara orsaken till Elektronens g-faktor) tillsammans med ’vakuumets polarisation’ som påtvingar elektronmassan extra svängningsenergi. Se bidragstabellen i Telfer 1996.

I Shpenkovanalogin (Se Shpenkov 2007 s2ö men som inte betraktas riktigt »rumsren» i MAC) förklaras fenomenet av ’inter-atomära vibrationer’ med grund i en allmän, originell, universalpartikelmodell som är så abstrakt att man undrar hur författaren själv står ut, se Shpenkovs teorier — samt på en synbarligen väl underbyggd matematisk beräkningsgrund för vågfunktioner som (i varje fall i ett första påseende) förefaller vara ett mellanting mellan MAC och TNED.

I TNEDexemplet [‡] framträder fenomenet genom att elektronmassan ser kärnan via N3m20-aggregates struktur, en av de tre toroidarmarna [faktorn (1+1/3)]. Kärnspinnets koppling på den enskilda elektronkomponenten bildar en liten extra variation (som papperslappen mot ekrarna i cykelhjulet, atomens »maskinbrum»).

Jämför Wikipediaartikelns beskrivning:

”The fluctuation in the electric and magnetic fields associated with the vacuum perturbs the Coulomb potential due to the atomic nucleus. This perturbation causes a fluctuation in the position of the electron, which explains the energy shift.”,

@INTERNET Wikipedia Lamb shift 2010-09-09

http://en.wikipedia.org/wiki/Lamb_shift

Min översättning:

Fluktuationen i elektriska och magnetiska fält associerade med vakuum stör Coulombpotentialen från atomkärnan. Denna störning förorsakar en fluktuation i elektronens position, vilket förklarar energiändringen.

Det är — med följande minimala korrektion — EXAKT som klippt och skuret för TNED:

Fluktuationen i elektriska och magnetiska fält associerade med STRUKTUREN I ATOMKÄRNANS SPINN stör den normalt idealt sfäriska Coulombpotentialen från atomkärnan. Denna störning förorsakar en fluktuation i elektronens position, vilket förklarar den lilla extra växeln i energiändringen.

Notera för TNED:s del att kärnstrukturens alla möjliga formnyanser redan ingår i den enkla kraftekvationen.

Beskrivningen kan inte bli mera exakt förklarande [Vilket därmed också, tydligen, innefattar Shpenkovs ’inter-atomära vibrationer’].

MAC+Shpenkov+TNED

Med ytterligare en liten verkningsfaktor a i TNED-fallet enligt [1 + (1–a)/3]

— a-faktorn (=b/n^c) antar ett högsta värde (~0,12) och går sedan mot 0 då atomens excitation ökar (vilket innefattar inverkan av Elektronens g-faktor)

— ges tydligen en funktionsteknisk samstämmighet med stöd av experimentellt uppmätta värden för Väteatomens n=1, 2; l=0. Därmed, kan man säga (och så långt), innefattas samtliga fall i TNED: Se utförligt från Exempelutvecklingen.

SUMMERING

Avståndsformen (0,1201893)/n^0,1209440 i E = E₀[1 + 1/3 – (0,1201893)/3n^0,1209440]²/n³n som beskriver Lambväxlingen kvantitativt enligt Exempelutvecklingen är tydligen OK (För Väteatomens n=1&2 [med ev. vidare], l=0), vilket i varje fall till viss del belyser analogin i Lambväxlingens komplex. Som det ser ut av resultatet, är det (därmed) också tydligt att n-faktorn är välrelaterad: antalet komponenter i elektronmassan (nom. 673 026).

Nedan följer en vidare genomgång med bakgrund till ovanstående, samt jämförande korsreferenser med resultat i MAC.

Se även särskilt i härledningen till n-talet i mera precis algebra.

AB PEK, se även inledningen

Lambväxlingen

2010IX26

TEORI — E = E₀[(1/n_a + 1/3n_b)]²/n_cn_τ

———————————————————————————————————————————

ATOMKÄRNANS BRUM — »maskinsurret» — PÅ ELEKTRONMASSANS KOMPONENTER [konv. eng. Lamb shift, sv., här Lambväxlingen]

sambandsgrunden nedan från INLEDNINGEN

E = E₀[4/3]²/n³n .................................. för Väteatomens energier via huvudkvanttalet n

Se även E i Snabbgenomgång (kortform för nedanstående)

n = [(2h/e²R₀)⁵e/m_ec_z²](4/3)²

= [(1/α)⁵e/m_ec_z²](4/3)² ;

E = α⁵m_ec_z²E₀/en³ ; c_z = c₀/2 ;

= α⁵m_ec₀²E₀/4en³

E0/e ger energin direkt i eV; Med ytterligare division med h ges E=hf i f(Hz).

Väteatomens grundtillstånd (n=1) för väteatomens elektronmassa motsvarar en potentiell energi på 13,6 eV [atomen kräver den energin i utbyte mot att lämna ifrån sig elektronen; Se utförligt i Väteatomens spektrum] eller i våglängdsfrekvens (f )

f = (13,6 eV)(e=1,602 t19 C)/(h=60626 t34 JS) = [E=U(Q=e)]/h

= 3,28813 T15 Hz

= 3 288 130 000 000 000 Hz

Den färgmarkerade delen motsvarar det lägre frekvensintervall där man återfinner atomens motsvarande »maskinljud» (eg. maskinljus eftersom vågformen är elektromagnetisk), alltså i storleksordningen GHz eller tusental MHz. Området motsvarar alltså »själva maskinljudet» och som normalt sett inte ingår i den enkla räkningen för Väteatomens spektrum — kärnstrukturen, inkl. elektronmassans komponenter, framgår explicit inte i den enklare spektrummatematiken. Jämför Bohranalogin.

Genom jämförande utvecklingar i TNED/MAC har följande ordning visat sig (till prövning) [ENKLASTE utan inre kombinatorik] och som, tydligen, kan förklara det observerade fenomenet (från 1947 efter experimentalisterna Lamb-Retherford) — atomens maskinbrum. I MAC anser man att orsaken till fenomenet ligger i ’vakuumfluktuationer’. Som vi senare ska se är även i detta fall matematiken densamma; i MAC-fallet talar man om orsaken som ’vakuumfluktuationer’, i TNED-fallet är orsaken växelspelet mellan atomkärnan och elektronen med avseende på den inneboende strukturen — och ur vilken elektronmassans antal element kan härledas.

Genomgång

Vi studerar först grundsambandet som ovan,

E = E₀[(n_a^–1 + [3n_b]^–1)]²/n_cn_τ

som är en mera avancerad version av Vätets enkla (elementära) spektrum enligt [Se Energiformen i Spektrum]

E = E₀/n²

Beskrivningen nedan förklarar hur de olika parametrarna används och fungerar.

Väteatomen, q=0=l [betyder att sambanden endast gäller rena resonansnivåer i huvudkvanttalet n]:

; som ovan

Allmänna formen

Allmänna formen:

E = E₀[(n_a^–1 + [3n_b]^–1)]²/n_cn_τ ; E₀ = ke²/2ρ, /e ~ 13,6 eV, se Energiformen i Spektrum

»Väteatomens maskinljud» — konv. Lambskiftet eller Lambövergången (eng. Lamb shift):

n_a=n_b=n_c=n, n_τ=n antalet komponenter i elektronmassan (grovvärdet 4×177068 = 708 248 = n) ger »Väteatomens maskinljud»

E = E₀[4/3]²/n³n ;

Kärnstrukturen påverkar alla elektronelement [n(τ)=n] via kärnaggregatets minsta maskindetalj — en av de tre toroidunderfraktalerna i Atomens impulsekvation [J(0K)+3(J1K)=0] i TNED som definierar balansräkningen i atomens övergripande impulsmoment;

E(0) = 13,6 eV; E= (13,6 eV)(e/h)(t6)(16/9)/nn³ = (13,6 MeV)(4,29821 T8 C/JS)/nn³ = (5,84557 T9 MHz)/nn³ ;

(5,84557 T9 MHz)/(n = 708 248) = 8253,5575 MHz ; E1 = (8254 MHz)/n³ ; (e/h)(16/9)/n = 6,0688051 T8 C/JS=1/VS=Hz/V

(5,84557 T9 MHz)/(n = 691 292) = 8456,0006 MHz ; E2 = (8456 MHz)/n³ ; (e/h)(16/9)/n = 6,2176607 T8 C/JS=1/VS=Hz/V

(5,84557 T9 MHz)/(n = 673 026) = 8685,5039 MHz ; E3 = (8686 MHz)/n³ ; (e/h)(16/9)/n = 6,3864087 T8 C/JS=1/VS=Hz/V

n E1(MHz) E2(MHz) E3(MHz) Lambövergången för Vätespektrumets grundnivåer

———— ————————— ————————— ———————

1 8253 8456 8686

2 1032 1057 1086

3 306 313 322

4 129 132 136

… ................................................................

1057 efter Lamb-Retherford 1947

Maskindetaljens struktur avsätts på/följer atomens huvudkvanttal [n(b)=n] genom att fördelas över detta [n(c)=n], i annat fall [n(c)=1] föreligger endast Väteatomens rena enkla spektrum:

Väteatomens ordinära enkla spektrum:

n_a=n, n_b→∞, n_c=n_τ=1, Väteatomens rena ideala enkla spektrum, potentiella energin (störst närmast kärnan)

E = E₀/n² ; [3n_b→∞]^–1 övergår i 0 ;

Kärnstrukturen bortses ifrån: n(b) följer atomkärnans fraktalsystem i PASTOM enligt n(b)→∞ vilket reducerar kärnstrukturbidraget till 0 via 1/∞; Atomkärnan utverkar samma — identiska — fysik på samtliga elektronmassans komponenter [n(τ)=1] så att effekten avspeglas enhetligt på hela elektronmassan utan hänsyn till inre komponenter; Kärnstrukturens inre elektronfördelning över n(c)=n parkeras på n=1 så att endast elektronmassans rena resonanser framträder utan strukturkomponenternas (kärnspinntoroidernas) bidrag.

För atomer med flera elektronmassor tillkommer (här veterligt) vissa skärmningseffekter inbördes mellan elektronelementen, vilket gör bilden mera komplicerad. Ingen motsvarande sambandsform för dessa fall finns ännu formulerad sett från TNED.

EditRef., Sep2010.

ELEKTRONENS G-FAKTOR

BILDKÄLLA: Författarens arkiv · Bild7 RF2010/2· 5JUN2010 · Nikon D90 · Detalj

eG

2010X2

Elektronens gyromagnetiska faktor — b=2,00231930…

HÄRLEDNINGEN enligt TNED

Se även kortare sammansällning i Kvalitativa förklaringarna och LEC

— Kan elektronens gyromagnetiska faktorsamband härledas i TNED — med grund i fraktalsystemet från PASTOM och dess kraftväv av impulsringar enligt atomkärnans härledning — inkluderat acceptabel ekvivalens med experimentellt uppmätta värden?

— Vi gör ett försök:

n² = 2h/e²R₀

= 137,0580237 ; från cellresultaten i Kalkylkortet — avrundning från max 14 decimaler

a = 2πn² ;

= 861,1609609811 ;

b = 2(1+1/[a + 1 + 1/6])

= 2,0023193041 ; 2,00231930409728 .............. med 14 decimaler från Kalkylkortet

= 2 + 2/[a + 1 + 1/6] ; se nedan i Sammansättningen i m(e)/n

1

= 2(1 + ——————)

a + 1 + 1/6

1

= 2 + ———————;

πn² + ½ + 1/12

.................................... 2:an tillhör ordinarie enkelspektrum från hela m(e), inre kvoten tillhör elektronelementet, se Sammansättningen i m(e)/n.

Se även i Jämförande Resultatvärden.

c = 2/[a + 1 + 1/6] ;

b = 2 + c ;

d = 1/[a + 1 + 1/6] ;

c = 2d ;

1/d = [a + 1 + 1/6] ;

= e

= 862,3276276477 ;

;

_n→∞limes _n=1→n ∑ (e+1)^–n = (e)^–1 = d = (e+1)^–1 + (e+1)^–2 + (e+1)^–3 + …+ (e+1)^–n

; Se Reciproka Geometriska Serien — enklaste modellen för ett oändligt fraktalsystem: successiva halveringar.

e = a + 1 + 1/6

= 2πn² + 1 + 1/6

= 2(πn² + 1/2 + 1/12)

b = 2 + 1/e

= 2 + _n→∞limes _n=1→n ∑ (e+1)^–n

= 2 + _n→∞limes _n=1→n ∑ (2(πn² + 1/2 + 1/12) + 1)^–n

= 2,00231930409728 .............. med 14 decimaler från Kalkylkortet

;

Alla 1/d i fraktalbyggnaden för magnetiska momentets bidrag i TNED — 1 för hela elektronmassan och det extra 1/e för elektronmassans ringkomponent (med betydelsen av e-termen som ovan) —

1

= 2(1 + ——————)

a + 1 + 1/6

1

= 2(1 + ——————)

e

enligt (reciproka geometriska serien)

1 1 1 1

(——————)¹ + (——————)² + (——————)³ + …+ (——————)ⁿ

a + 1 + 1/6 a + 1 + 1/6 a + 1 + 1/6 a + 1 + 1/6

motsvarar — tydligen — ekvivalenten för (en aritmetiskt förenklad version av) ringfraktalsystemets obegränsade utsträckning, varje högre n-värde fördjupar och förfinar vågmönstret, utan att det finns något slut på finstrukturen [Jämför grundformen i PASTOM].

Summan blir som ovan, lika med d=1/862,3276276477 — och därmed totalt b=2,0023193041 i stället för det enkla rena 2 som gäller utan särskild hänsyn till elektronmassans ringelement (1/d).

Sammansättningen i m(e)/n

Sammansättningen i elektronelementet [m(e)/n]

Elektronens g-faktor — mera utförligt i eG utförligt

Sammansättningen [πn² + ½ + 1/12] i b

1

b = 2 + ———————;

πn² + ½ + 1/12

identifierar vi i TNED (på liknande sätt som gjordes i Lambövergången) enligt

2 ............................. ordinarie bidraget genom Spektrums elementära grundmatematik, se utförligt i Elektronringens spinn och Elektronringens magnetiska moment

övriga ...................... bidraget från varje enskild impulsmomentsring i elektronmassan enligt TNED:

;

πn² ......................... resonansvillkorets (n²) tvärsnittsyta för elektronringens magnetiska moment, se även Magnetiskt Moment

½ ........................... elektronringens strömspinn, se Elektronringens spinn ; τ-ringen definieras så i Kvanttalen

1/12 ....................... neutronkvadratens fasta formbas (1/12 av Kolatomen, se Atomära massenheten)
Även samma som »byggfaktorn» för kopplingen mellan masstalsradien (A=60) för hela neutronkvadraten och dess skala för atomära massdefekten (18), se även figuren i s-formens fysiska ekvivalent.

Alla termerna [πn² + ½ + 1/12] beskriver — uppenbarligen — komponenter till elektronmassans resonansmönster. Speciellt — enligt TNED — cirkulära snittytan πn² [samma som magnetiska momentet dividerat med strömstyrkan (i)] får via resonansvillkoret n²=2h/e²R₀ formen för neutrontyngdcirkelns omkrets 2πh/e²R₀ = mc·2πr/e²R₀ och därmed motsvarande vågimpulsmoment som ansluter till resonanserna i Keplermomentet — GRUNDÄMNENAS PERIODISKA SYSTEM.

— Vi minns från KVANTTALEN i TNED att elektronringens magnetiska moment härleddes på elektronringens spinn (s=1/2) genom »pτ-svepet» från atomkärnan — ett spinnvarv runt motsvarande Plancks konstant h. För hela strömspinnet i τ-ringen fann vi att ett motsvarande 2h följaktligen tvunget gäller för elektronringens magnetiska spinnmoment och med avseende på hela elektronmassans koppling till atomkärnan. Därav »2:an» ovan som gäller för hela elektronen, medan 1/d-kvoten gäller för τ-ringens del.

Jämförelser i resultat

Värdeformen — med jämförande precision

b = 2,0023193041

mera exakt via Kalkylkortet

= 2,00231930409728 = 2(1,00115965204864)

är känslig på grundvärdena i de fysikaliska konstanterna, värdet ovan (bl.a.) med elektriska konstanten

ε₀ = 8,8543 t12 C/VM från FOCUS MATERIEN 1975 s666

;

Jämför känsligheten:

Med Webbvärdet ε₀=8,85418782 t12 C/VM (direkt på Google via ”electric constant”) ges (utan vidare)

b = 2,0023193354

Generellt i Universums Historia används konsekvent fysikaliska konstanter från senare delen av 1900-talet, de finns redovisade under HOP-blocket [HANDBOOK OF PHYSICS, McGraw-Hill 1967].

Jämför precisionsvärdet på @INTERNET Wikipedia Gyromagnetic ratio, Gyromagnetic ratio for an isolated electron 2010-10-02

som anger det experimentellt uppmätta värdet (med långt flera decimaler än som normalt används i den här framställningen)

g_e = 2,0023193043617(15) = 2(1,00115965218085)

baserat på NIST/CODATA’s internationella standard, se webbkälla nedan — som bygger på åter andra konstanter.

— I varje fall för UNIVERSUMS HISTORIA: Om värdena, som ovan, överensstämmer in till nionde decimalen (som för sämsta fallet betyder ett max fel på 1 miljarddel) är saken alldeles definitivt avgjord. Det finns (då, veterligt) ingenting av princip att diskutera i saken. [Tveksamheterna ligger snarare i decimal nummer två (GROVREFERENS: 85% träff [0,15% fel] är hyfsat som en första approximation [men vi ser helst en skärpning på den punkten, runt 98% träff är bra resultat], 50% [50% fel] mera tveksamt om det gäller verifikation; 99,9999999% träff är excellent)].

— Med CODATA-konstanterna i tabell från 2004 som »MAC-värde» för b till jämförelse

(Tabellref. [http://pdg.lbl.gov/2004/reviews/consrpp.pdf])

via (FSC betecknas ofta i MAC med alfa-tecknet, α)

FSC = 7,297 352 568(24) 10⁻³

blir motsvarande b-värde via MAC

b = 2,0023196764 = 2(1,0011598382) .........................

att jämföra med TNED som ovan

b = 2,0023193043 = 2(1,00115965204864) = 2(1+1/[a + 1 + 1/6]), a=2πn²=2π·2h/e²R₀

Se även en annan källa (GoogleSökning 4Okt2010 visar totalt 163 träffar med samma siffror ”1.001159652”)

b = MAC = 2(1,001159652188 (4))

Chalmers BESTÄMNING AV FUNDAMENTALKONSTANTER Finstrukturkonstanten — Ingvar Lindgren (2002),

http://fy.chalmers.se/~f3ail/Letters/FysikAkt.pdf

s2mö:

”Det mest slående exemplet är den fria elektronens magnetiska moment (g-faktor), som påverkar energin i ett pålagt magnetiskt fält genom Zeemaneffekten. De noggrannaste mätningarna av denna effekt har utförts av Dehmelt och hans medarbetare vid Washington-univetsitetet i Seattle genom att studera en enstaka elektron fångad i en jonfälla. Dehmelt belönandes för dessa arbeten med (del

av) 1989 års Nobelpris. Elektronens g-faktor har bestämts till g_e = 2 × 1.001 159 652 188 (4), dvs med en relativ noggrannhet av 4×10^–12, vilket utgör den noggrannaste mätning som överhuvud taget har utförts.”.

Antydd serieform

VI KAN STUDERA den approximerade sambandsformen till jämförelse som visas på

@INTERNET Wikipedia Gyromagnetic ratio, Gyromagnetic ratio for an isolated electron 2010-10-02

g_e = 2(1 + FSC/2π + …)

eG-serien

;

Antydningen om flera termer i wikiartikeln ges ingen koppling där [‡], men letar man på webben kan man hitta i varje fall en historiskt beskrivande källa i referensen Arthur Schupp 1959, dock ingen regelrätt seriebeskrivning.

— Serieformen (S nedan) verkar svår att få tag på i MAC; Shupp ger vissa exempel på sidorna 2-3;

— Först med Shpenkov 2007 visas en reguljär (fullständigt principiell) form enligt (Shpenkov s3),

a_e(th) = 0,5(α/π) – 0,328478965579…(α/π)² + 1,181241456…(α/π)³ – 1,598(384)(α/π)⁴ + 4,382(19)·10^–12

= 1,1596521535(12)·10^–3 .................. från Shpenkov 2007, s3

Notera dock att formen ovan i sig är en förenkling; Shpenkov skriver i anslutning till ovanstående led ”The whole extended form of the equation on the “anomaly” ae(th), including functional expressions for factors of the α n terms, takes many pages. Therefore, we show here only the concise form of the equation derived now [6] up to the fourth order in the fine-structure constant [7] α”.

Serieformen i MAC för elektronens g-faktor skulle alltså och tydligen vara av typen

_n

S = ∑ k_n(α/π)ⁿ(–1)ⁿ⁺¹ = k₁(α/π)¹ – k₂(α/π)² + k₃(α/π)³ – … ± k_n(α/π)ⁿ(–1)ⁿ⁺¹

ⁿ⁼¹

eG-serien i MAC

med k(n) som olika koefficienter. Se Beräkningstekniskt Exempel för orientering.

CODATA [det på webben (Okt2010) mest färska värdet, ref. 2006] ger elektronens g-faktor enligt

CODATA 2010-10-05 [Source 2006 http://physics.nist.gov/cgi-bin/cuu/Value?gem]

g_e = 2,0023193043622(15)................................. nuvarande internationellt antagna värde [CODATA]

som i ovanstående termer ger (/2 – 1)

g_e/2 –1 = 1,15965218110 t3 ...................................... uppgiften ovan från Shpenkov är tydligen inte färsk

;

Jämförelsen mot Shpenkovs uppgift (serieformen längre upp) visar att korrektioner har införts (och införs löpande för att kunna matcha experimentella observationer), värdena stämmer bara in till sjunde decimalen.

I TNED — till jämförelse (se från Elektronens g-faktor) — finns (veterligt) ingen grund för någon direkt oändlig serieform som använder (FSC=) α-termen i (α/π)-potenser. Däremot — eftersom elektronmassan ingår i neutronaggregatet N3m20 från PLANCKRINGEN enligt TNED, och därmed kan (men kanske inte nödvändigtvis måste) återföras på PASTOM enligt Atomkärnans härledning, och enbart av det skälet en oändlig serie — är det (i varje fall tekniskt-matematiskt tydligen) möjligt att få samstämmighet med CODATA-värdet och via CODATA-konstanter i TNED tillsammans med [α=1/n²], en grundform (π/α + ½ + 1/12)^–1 och koefficienter från Neutronkvadraten enligt

b = 2 + (πn² + ½ + 1/12 – [2 – 1/18 + 1/22986]^–1)^–1

= 2,00231930436221 ....................... se beräkningar/jämförelser i Kalkylkortet

med

22986 = 18×1277 = 18·65 + 12·1818 = 18(60+5) + 12·1818 = 18(12·5 + 5) + 12·18·101

= 18·5 + 18·5·12 + 18·12·101

= 18·5 + 18·60 + 12·1818

— Alla koefficienter ingår i Neutronkvadraten, centrala i kärnfysiken enligt TNED. Det behövs inga superdatorer för att komma dit (eller så gjorde det det, enbart för att visa att det går utmärkt utan).

Se utförligt från Atomkärnans härledning, om ej redan bekant.

Sambanden beskrivs mera utförligt i Elektronens g-faktor utförligt.

;

Med den givna formen

g_e = 2(1 + FSC/2π + …)

ges motsvarande

b = 2,0023228195 = 2(1,0011614097)

vilket, som vi ser, inte matchar lika bra.

Se dock vidare i beskrivningen från Arthur Shupp 1959 där i varje fall ytterligare en serieterm omnämns (– 0.328α²/π²) och som ansluter bättre till TNED-värdet.

———————————————————————————— ‡

DEN ANTYDDA SERIEFORMEN i Wikipediaartikeln, se länk nedan

Wikipediaartikeln hänvisar till en separat artikel @INTERNET Wikipedia Precision tests of QED 2010-10-03 — men där ges heller ingen överväldigande beskrivning utöver följande:

”The current state-of-the-art theoretical calculation of the anomalous magnetic dipole moment of the electron includes QED diagrams with up to four loops. Combining this with the experimental measurement of g yields the most precise value of α:[4]

α^–1 = 137.035 999 070 (98),

a precision of better than a part in a billion. This uncertainty is ten times smaller than the nearest rival method involving atom-recoil measurements.”,

@INTERNET Wikipedia Precision tests of QED 2010-10-03

http://en.wikipedia.org/wiki/Precision_tests_of_QED

FermiLoop

Vad som menas med ’loop’ i Wikiartikeln (ovan) framgår i wikipediaartikeln om Anomalous magnetic dipole moment; Man använder Feynman Diagram [se dito i Wikipedia] med ett speciellt regelverk som förklarar att ”The reason loop diagrams are called loop diagrams is because the number of k-integrals which are left undetermined by momentum conservation is equal to the number of independent closed loops in the diagram”, sv.; Anledningen varför loopdiagram kallas loopdiagram är att antalet k-integraler som lämnas obestämda på impulsbevarandet [mv] är lika med antalet oberoende slutna loopar i diagrammet.

LOOPTEKNIKENS TEKNISKA BERÄKNING beskrivs bl.a. av Shpenkov 2007 [s3n]: En (exemplifierad) LOOP-koefficient i ’fjärde ordningen’ består av ’mer än hundra stora 10-dimensionella integraler’ som på grund av den exceptionella komplexiteten krävde ’utvecklingen av ett specialsystem med massiva parallellberäknande datorer’. Serieformen i bestämningen av elektronens g-faktor i MAC är med andra ord av typen ’extremely complicated’, väl distanserad i begripbarhet från och hanterbarhet för den medelmässiga trottoarfotgängaren: vi har inte en chans att hänga med i den algebran, det är uteslutet.

[Ett dylikt »beroende av experter (speciellt datoriserade sådana)» är INTE bra för naturvetenskapen: varje sakämne måste i sin ELEMENTÄRA GRUND kunna avhandlas på premisser, resultat och beskrivningar som KAN omfattas av den enskilda individens egen självständiga förmåga — annars blir begreppet NATURVETENSKAP värdelöst som en resurs för ALLA].

— Vilket inte alls visar samma översvallande överensstämmelse med TNED-värdet

(på grund av att konstanterna som används varierar något — vilket inte heller visar sig, nedan, vara det fullständiga svaret),

α^–1 = 137.05802373790500 ........................... TNED-värdet till jämförelse, se FSC=α

med konstanterna

α^–1 = 2h/e²R₀

= 2hε₀c/e²

= 2(6,62559 t34 JS)(8,8543 t12 C/VM)(2,99792458 T8 M/S)(1,602 t19 C)^–2 med t|T för 10–|+

Motsvarande i MAC via Wikipedia (Okt2010 — eller direkt från Google, ”Planck constant”, etc.) här avrundade till samma format:

= 2(6,62607 t34 JS)(8,8542 t12 C/VM)(2,99792458 T8 M/S)(1,602 t19 C)^–2 med t|T för 10–|+

som via Kalkylkortet visar

α^–1 = 137.06640505707400

att jämföra med ovan påstådda

α^–1 = 137.035999070 ................... Wikiartikeln

vilket inte stämmer mycket bättre i decimalpositionen än via TNED 137,05… .

Prövning med det mera noggranna e-värdet e = 1,60217646 t19 C ger direkt ett bättre resultat

α^–1 = 137.03621436771500

Tas också det MAC-värdet för Plancks konstant (direkt på Google) 6,626068 t34 JS fås

α^–1 = 137.03617300497200 ......... Via internationellt antagna standardvärden (CODATA) på webben

samt slutligen också inkluderat samt Standardwebbvärdet för elektriska konstanten 8,85418782 T12 C/VM fås

= 137.03602585818400 ......... Via internationellt antagna standardvärden (CODATA) på webben

att jämföra med ovan påstådda

α^–1 = 137.035999070 ................... Wikiartikeln

Det är allt — Men det är fortfarande träff på bara två decimaler relativt wikipediaartikeln påstående — Googlesökning på det värdet 137.035999070 ger f.ö. 195 träffar: helt säkert.

Utflykten bara understryker att det i MAC finns andra, underliggande (flera) faktorer som spelar in (och som inte framgår enkelt, direkt): inte ens med inbördes angivna referensvärden får man — tydligen — fram (någotsånär) verifierande resultat.

För ev. vidare.

Därutöver, samma wikiartikel, ges den generella upplysningen ”can only be obtained from another precision QED experiment” — som klargör att man INTE har någon färdig teori, och därmed heller ingen klar SERIEFORM att presentera:

”Precision tests of QED consist of measurements of the electromagnetic fine structure constant, α, in different physical systems. Checking the consistency of such measurements tests the theory.

Tests of a theory are normally carried out by comparing experimental results to theoretical predictions. In QED, there is some subtlety in this comparison, because theoretical predictions require as input an extremely precise value of α, which can only be obtained from another precision QED experiment. Because of this, the comparisons between theory and experiment are usually quoted as independent determinations of α. QED is then confirmed to the extent that these measurements of α from different physical sources agree with each other.”,

@INTERNET Wikipedia Precision tests of QED 2010-10-03

http://en.wikipedia.org/wiki/Precision_tests_of_QED

— Det finns dock en KLAR serieform [även om den verkar svår att hitta på webben] (Se eG-serien från Shpenkov 2007) — men den beskrivs ändå av typen ’extremely complicated’ då koefficienternas beräkning kräver (super-) datorer (i omfattande parallellsystem), se Shpenkov 2007 s3n.

;

VIDARE UPPLÖSNING — enligt TNED:

Eftersom atomen enligt TNED härleds från PASTOM [massans fundamentala struktur utan beståndsdelar] och bygger på en obegränsad struktur av allt finare impulsmoment, bör heller inte b-formen vara den absolut slutliga (vilket också antyds av värdejämförelsen underförstått att det experimentellt uppmätta värdet är något större [N,nnnnnnnnn140…]) än b-värdet.

Den aktuella b-formen skulle därmed (enligt TNED) syntetisera typutseendet

1

b = 2 + ————————— …

πn² + ½ + 1/12 + f

med f av samma typform som b (men med ytterligare karaktäristiska formfaktorer, här utan vidare fördjupning) och (således) med en serie som tecknar obegränsat avtagande bidrag — enligt fraktalformerna i TNED [elektronringens underfraktaler, sedan dessas i sin tur osv., se även Planckfraktalerna].

För b-termernas förklaring (utom f ), se Sammansättningen i elektronelementet [m(e)/n].

[Helheten visar att det blir allt svårare att bortse ifrån TNED …].

b-serien vidare

2010-10-04:

Serien för b — något vidare

Från Sammansättningen i elektronelementet [m(e)/n]

Med vidare prövningar i Kalkylkortet på ovanstående resultat (Tabellflik 2):

OM vi använder — genomgående — de fysikaliska konstanter som visas som »webbstandard» (typ Googles Kalkylator), stämmer TNED-värdena (med de angivna konstanterna som används i TNED) med följande tillägg till den antydda b-strukturen:

g_e = 2,0023193043617(15) = 2(1,00115965218085)

1

b = 2 + ———————————————————

1

πn² + ½ + 1/12 – ——————————

1 1

2 – —— + ————

18 22 800

= 2,00231930436171

= 2 + (πn² + ½ + 1/12 – [2 – 1/18 + 1/22800]^–1)^–1

CODATA 2010-10-05 [Source 2006 http://physics.nist.gov/cgi-bin/cuu/Value?gem] ger något annorlunda slutsiffror,

g_e = 2,0023193043622(15)

Värdet via Kalkylkortet ger motsvarande

= 2 + (πn² + ½ + 1/12 – [2 – 1/18 + 1/22986]^–1)^–1 ; 22986 = 18×1277

= 2,00231930436221

OBSERVERA att sifferexercisen ovan, alla termer efter kvoten 1/12, här har utvecklats helt godtyckligt och med sikte på att söka de mest framträdande — de enklaste — heltalskonstanterna som framträder i TNED.

— MINUSKOMPONENTERNA kan uppfattas som GYRODÄMPARE:

positiva värden .................... ger tillskott till Tauringens egenmagnetiska moment ................ — polfältstyrkan ökar;

negativa värden ................... ger reduktioner i Tauringens egenmagnetiska moment ............ — polfältstyrkan avtar.

n² = 2h/e²R₀

= 2hc₀ε₀/e²

Konstanterna ovan [från CODATA] finns (t.ex.) på Google direkt via ”Planck constant” etc., enligt [MAC-markeringen anger ett värde som avviker eller har flera decimaler ifrån det som normalt används i TNED, se HOP-blocket]

MAC-konstanterna

h_MAC = 6,62607000 t34 JS

c₀ = 2,99792458 T8 M/S

ε_0MAC = 8,85418782 t12 C/VM

e_MAC = 1,60217646 t19 C

R_0MAC = 376,730313 V/A = Ω .................... beräknat via 1/c₀ε₀

Kalkylkortet ger med dessa värden

b = 2,00231930436171

i jämförelse med MAC-värdet i Wikipedia

g_e = 2,0023193043617 (15)

Dvs., fullständig (exakt) överensstämmelse teori-experiment.

— Men vi får förstå (enligt TNED) att sista kvoten/nämnaren ALLTID kommer att kunna upplösas i flera underavdelningar.

— 18-talet finns också i NEUTRONKVADRATEN som atomära massdefektens maxvärde enligt Neutronkärnans indelning i TNED i e-block: centralmassivet 1818e + massdefektens kapitalstock 18e + ytterligare en rest (»smörjmedel») 2,624e.

EN ÖVERGRIPANDE TEORETISK BESKRIVNING MED ovanstående serieform som ansluter till fraktalbyggnaden enligt TNED [Se utförligt i ATOMKÄRNANS HÄRLEDNING] finns ännu (Okt2010) INTE i den här författningens ljus utom till föregående beskrivna kvoten 1/12, se Sammansättningen i elektronelementet [m(e)/n].

För ev. vidare.

Sammanställning eG

SAMMANSTÄLLNING (Okt2010):

Elektronens g-faktor

Kalkylkortet ger med MAC-konstanterna

b = 2,00231930436171

i jämförelse med MAC-värdet i Wikipedia (@INTERNET Wikipedia Gyromagnetic ratio, Gyromagnetic ratio for an isolated electron 2010-10-09 [LastMod 8Oct2010])

g_e = 2,0023193043617 (15) = 2(1,00115965218085)

med b enligt TNED på formen

1

b = 2 + —————————————————————

1

πn² + ½ + 1/12 – ———————————

1 1

2 – —— + ————

18 22 800

Det finns en mera noggrann värdeform via CODATA-värdet (Wikipedia har inte riktigt samma värde …),

CODATA [det på webben (Okt2010) mest färska värdet, ref. 2006]

ger elektronens g-faktor enligt

CODATA 2010-10-05 [Source 2006 http://physics.nist.gov/cgi-bin/cuu/Value?gem] Value — Concise form

g_e = 2,0023193043622(15)..................... nuvarande internationellt antagna värde [CODATA]

som i TNED

— med samtliga fysikaliska konstanter enligt CODATA, se Kalkylkortet Tabellflik 2

— ger (n²=1/α)

b = 2 + (πn² + ½ + 1/12 – [2 – 1/18 + 1/22986]^–1)^–1

= 2,00231930436221 ....................... se beräkningar/jämförelser i Kalkylkortet

med

22986 = 18×1277 = 18·65 + 12·1818 = 18(60+5) + 12·1818 = 18(12·5 + 5) + 12·18·101

= 18·5 + 18·5·12 + 18·12·101

= 18·5 + 18·60 + 12·1818

; överensstämmelsen gäller tydligen in till 13:e=sista decimalen:

1

b = 2 + —————————————————————

1

πn² + ½ + 1/12 – ———————————

1 1

2 – —— + ————

18 22 986 = 1836·12 + 18·53 ........... alternativt enklare till ovan

= 1836·12 + 18²·3 – 18

= (1818 + 18)·12 + 18²·3 – 18

;

Koefficienternas tolkning i TNED. Planckimpulsen h till 2 multipliceras in i högerledet som 2h + h(P) med ekvivalenta +(P)/(N/h); Vi kan därmed identifiera h-faktorn med undre termernas led enligt 2h — h/18 + h/(22986 = 1836·12 + 18·53). Därmed kan Planckimpulsen (h) identifieras [isolerad, var för sig] på dess PRINCIPIELLA fraktalformer enligt Atomkärnans härledning, i syntes i PLANCKS STRUKTURKONSTANT:

h/18 ........................... motsvarar neutronens mcr/18;

Med centralmassivet på (1818)e ges (1818)/18=101, alternativt centralmassivet + massdefektsdelen på (18)e som ger täljaren 1836 med kvoten (1836)/18=102; bägge associerar till kärndelens heltaliga gränsdelning via primtalet 101 och kan därför anses väl relaterbart i TNED;

h/1818 ...................... motsvarar neutronens mcr/1818; se Centralmassivet

h/1836 ...................... motsvarar neutronens mcr/1836; neutronmassans e-innehåll minus 2,624;

På samma sätt med centralmassivets (1818)e och totalstocken på (1818+18)e, vilket som passar; bägge motsvarar elektrondelen

(exakt 1/[1838,624 = 1818 + 18 + 2,624])e

i neutronaggregatet som definierar elektronmassan.

Koefficientvärdena är alltså väl igenkännbara, och kan relateras till elektronmassans olika kopplingar till N3m20-aggregatet (Neutronen elementärt).

För basgruppen πn² + ½ + 1/12, se Sammansättningen i m(e)/n.

— Vi vet inte hur koefficientsamlingen fortsätter i värdeformen — den kanske stannar vid ovanstående (eftersom alla centrala koefficienter redan är berörda), eller kanske fortsätter (men med ytterligare andra grupper av underfraktala koefficienter, här helt okända).

Resultatet ovan vilar enbart på de observationer som framkommit i den experimentella bestämningen och dess precision: den stämmer antingen med TNED, eller så inte. Tuff bransch.

Editor2010X9

;

Det anmärkningsvärda är INTE att TNED-komplexets koefficienter uppvisar en ekvivalent. Det anmärkningsvärda är att koefficienterna är dels enkla heltal — jämför eG-serien i MAC — och dels ansluter till TNED-komplexets kärnfysikaliska mönsterforms centralkoefficienter (elektronmassans del i neutronaggregatet N3m20) i komplexets mönsterbild för atomvikterna [1,2,3,5,6,12,18,60,1818]: neutronkvadraten. Se Beräkningstekniskt Exempel för jämförelse med motsvarande (ytterst komplicerade samling) i MAC;

— Man har i MAC-delen av komplexet [Se eG-serien i MAC] specialbyggt datorer för att kunna beräkna ’mer än hundra 10-dimensionella integraler i 4:e ordningens Fermi-diagram-loopar’ [‡] för att få fram de motsvarande, ytterst komplicerade koefficienterna i den relativt TNED omvända (och utsträckta) MAC-[α/π]-serien.

— Bara det faktum att en sådan (tekniskt) komplicerad algoritm, tydligen, har en betydligt enklare och dessutom heltalsbaserad koefficientform, som ovan enligt TNED, och som dessutom, tydligen, ansluter till en väl relaterbar genomgången härledning av atomkärnan [Se utförligt från PLANCKRINGEN om ej redan bekant], gör det lika svårt att frånse objektets faktum.

(Man kunde lika gärna säga att hela utredningen var tillägnad TNED — i en grymt stark teknisk bevisning, och på sätt som ingen hade kunnat förutsäga från början). Ekvivalenter är ekvivalenter.

eG utförligt

2010X6

elektronens g-faktor — TEORI

—————————————

elektronens magnetiska moment

I TNED bildar atomkärna och elektronhöljets elektronmassa (a nedan) en sammanhängande enhet som summerar nollmoment och nollspinn. Elektronmassan frigörs elementärt ur atomkärnan genom neutronsönderfallet, och följer sedan strömningsvägen (b nedan) som utpekas av kraftekvationen [F(BT)+F(eZ)=0]. Atomkärnans volymära utvidgning genom elektronmassan till atomen betyder i TNED att atomkärnan emitterar en viss mängd impulsringar (J=mcr) som definierar elektronmassan. Elektronringens spinn härleds i KVANTTALEN som ringspinnet — motsvarande ringens konstanta strömstyrka — för varje sådan J-ring ([Tau] τ-ring i TNED) genom den ortsvektor som förbinder atomkärnan med en (vid en godtycklig punkt i det yttre fixa dominanta gravitationsfältet, detta ger också referensen för kärnans toppspinn enligt TNED, analogt laboratoriets referenspunkter) idealt fix τ-ring (långt) utanför atomkärnan (c nedan); Ett kärnspinnvarv definierar (»vidrör») halva τ-ringen, vilket definierar τ-ringens ringspinn på formen s(τ)=(1/2)h. Hela τ-ringens strömstyrka — analogt τ-ringens magnetisk moment — definieras därmed på två kärnspinnvarv; µ(τ)=2h.

Elektronens magnetiska moment — större än via spinnfaktorn 2h

Elektronens magnetiska moment — större än via spinnfaktorn 2h

Men som redan framgår i den nämnda a-delen, figuren ovan: Inte alla (n₀) τ-ringar finns med i atomperiferin motsvarande illustrationens c-del. En viss mindre andel (n₁, ca 1/1000 av hela elektronmassans antal τ-ringar, vidare nedan) befinner sig nära atomkärnan och i dess spinn-laddningsbrunn. Där kan inte elektronkomponenten åtkommas för någon direkt inspektion och inte heller deltar den uppenbarligen direkt i kollektivet för elektronmassans svängningsformer på samma sätt som sker längre ut. Den del som τ-ringens magnetiska moment definieras på kan därför inte riktigt motsvara den totala samlingen τ-ringar i elektronmassan men som ändå underförstås i den enkla (c ovan), ideala härledningen. En viss (mindre) mängd (n₁) kommer inte med i den praktiska delen.

Matematiskt [från idealt rena spinnfaktorn 2h] kan saken uttryckas

[2h/(n₀–n₁)]n₀ = 2h(n₀/[n₀–n₁] = 1 + 1/[P]) = 2h(1 + 1/[P]) = 2h(h + 1/([P]/h))

= 2(h + [P₁/h + P₂/h + P₃/h + … + P_m/h]^–1)

= 2(h + [N₁/k₁h + N₂/k₂h + N₃/k₃h + … + N_m/k_mh]^–1)

= 2(h + [(P₁ + P₂ + P₃ + … + P_m)/h]^–1) ; Eller direkt i h-enheter;

b = 2(1 + 1/[P₁ + P₂ + P₃ + … + P_m])

Förenklat:

b = 2 + 1/([P₁ + P₂ + P₃ + … + P_m]/2)

= 2 + 1/([N₁/k₁ + N₂/k₂ + N₃/k₃ + … + N_m/k_m]/2)

= 2 + 1/(N₁/2k₁ + N₂/2k₂ + N₃/2k₃ + … + N_m/2k_m)

= 2 + 1/(N₁/κ₁ + N₂/κ₂ + N₃/κ₃ + … + N_m/κ_m) , κ Grek. k, kappa.

n₀ anger antalet τ-ringar i elektronmassan, n₁ anger den vissa del som befinner sig nära atomkärnan eller i dess kärnbrunn — »i atomkärnan» — och som därför intar en speciell ställning som inte ingår i atomperiferins (enkla) matematik; n₀–n₁ blir då i själva verket antalet τ-ringar som underförstås i den enkla matematiken på impulsmomentets form

2h=[2h/(n₀–n₁)](n₀–n₁) och som gäller för ringspinnets ström (strömstyrkan [i] som definierar magnetiska momentet [iA=iπr²] för hela elektronmassan) via kärnspinnet eller motsvarande impulsmomentet h=mcr [=1] som gäller elementärt för Neutronen enligt TNED, och som via Neutronkvadraten bildar grunden för alla andra nuklider och deras atomer.

Ett grundvillkor för att lösa ut koefficienterna i k-formen (κ) är uppenbarligen att magnetiska momentets grundform (µ=iπr²) måste ingå som termen N₁ i grundkvoten (N₁/κ₁) i b-formen, hela komplexets bas.

Termen r i µ måste dessutom återföras (enhetligt, generaliserat numeriskt) på huvudkvanttalet (n); Formen n² motsvarar det allmänna resonansvillkoret och som därmed garanterar access till samtliga atomers nuklider och deras energibaser enligt härledningarna i Spektrum och Kvanttalen. »Spinnfaktorn» (κ₁) för detta fall kan bara vara κ₁=1, analogt med kärntoppspinnets 1h för ett spinnvarv;

(N₁/κ₁) = (πn²/1) = πn² = π2h/e²R₀ = m_nc₀·2πr_n /e²R₀

Som fristående kvot (alla andra N=0) skulle motsvarande impulsmoment fås 1/πn², vilket därmed kommer att motsvara storleksordningen totalt för det extra tillskottet utöver 2-faktorn.

Genom utvecklingen för ekvivalenten till resonansvillkorets faktorterm n²~137 [Se FSC i TNED] blir storleksordningen approximativt

2 + 1/πn² = 2 + 1/(3,1415)(137)

= 2,00232342

att jämföra med uppmätta (den s.k. elektronens g-faktor)

g_e = 2,0023193043622(15)

CODATA 2010-10-05 [Source 2006 http://physics.nist.gov/cgi-bin/cuu/Value?gem],

TNED-värdet motsvarar tydligen en 99,99903%=0,9999903 direktträff.

Masstalet 2 (2mcr=2h)

— motsvarande en impulsmomentskoefficient 2 räknat från grundnukliden som Neutronen i Neutronkvadraten och som grundlägger alla tyngre nuklidbildningar via atomära massdefekten [se även i Deuteronens Hemlighet]

— är centralt för bildningen av kärntoroidens ändrade formfaktorer [Se Planckringens dimensioner] för alla nuklider med masstal större än 1.

Adderas — således — också den nukleärt associerade koefficienten κ₂=2 med

(N₂/κ₂) = (1/2)

motsvarande den fristående kvottermens invers h/(1/2) = 2h = 2mcr

samt också κ₃=12 med

(N₃/κ₃) = (1/12)

motsvarande den fristående kvottermens invers h/(1/12) = 12h = 12mcr som kopplar till atomära massenhetens definition i TNED (1/12 av Kolatomens atomvikt i Neutronkvadraten), ges grundformen utvidgat enligt

b = 2 + (πn² + ½ + 1/12)^–1

Resultatet (med de delvis förenklade konstanter som redovisas i HOP-blocket) blir

b = 2,00231930409728 .............. med 14 decimaler från Kalkylkortet

att jämföra med föregående CODATA (internationella standarden, 2006):

g_e = 2,0023193043622

Det blir svårt att förneka en viss samstämmighet med den passningen.

Sammansättningen i m(e)/n, utförligt

(πn²/ [1/2]h) /2 = (2πn²/[1]h)/2 = πn²/ 1h ; 1 ...... är fundamentalt masstal; formfaktorer för A=1

(1/ [1]h) /2 = 1/2h = 1/ 2h ; 2 ...... är fundamentalt masstal; formfaktorer för A>1

(1/ [6]h) /2 = 1/12h = 1/ 12h ; 12 .... är fundamentalt masstal; atomära massenhetens masstalsfaktor

;

För fullständighetens skull, skulle man därmed också i Neutronkvadratens ljus kunna förvänta sig att också skaltermerna för atomära massdefekten (18e), centralmassivet 1818e, neutroncirkelns masstalsradie (60) och (som redan omnämnts ovan) massdefektsskalans transferkoefficient på 12 (och därmed 60/12=5) alla skulle finnas med i en mera fullständig P-serie för b-formen.

Då det (i varje fall för min del — till att börja med) är enklare att laborera med dessa koefficienttermer än att försöka utreda i vilken (EVENTUELL) impulsmomentsanalogi man ska relatera dem i TNED, visar sig följande vidare upplösning i b-formen:

Enligt TNED — om termblocket (πn² + ½ + 1/12) är representativt för τ-ringens släta ringyta — måste varje vald ringparameter förstås som ett STÖRRE värde än det praktiska därmed att masstätheten växer med växande fraktaldjup i ringstrukturen [Se Atomkärnans gravitella härledning] genom att varje ringnivå är ihålig. OM ytterligare förfining skulle krävas, kunde man därmed — enligt TNED — förmoda att ytterligare (serie) termer av första ordningen måste ges subtraherande — och sedan vidare i en möjlig fraktal serieform.

Det visar sig också fungera så — i varje fall vid en första ytlig anblick:

Används genomgående CODATA-konstanterna i värdebestämningen, ges för det första relativt ovan

b₁ = 2,00231930409728 .............. med 14 decimaler från Kalkylkortet

ett större värde

b₂ = 2,00231967590269 ............ samma ekvation men med CODATA-konstanter

och som — lägligt — visar sig »autojusteras EXAKT serietermiskt» med — just — en subtraherande påbyggnad efter 1/12 enligt

b₃ = 2 + (πn² + ½ + 1/12 – [2 – 1/18 + 1/22986]^–1)^–1 ;

22986 = 18×1277 = 18·65 + 12·1818 = 18(60+5) + 12·1818 = 18(12·5 + 5) + 12·18·101

= 18·5 + 18·5·12 + 18·12·101

= 18·5 + 18·60 + 12·1818

= 2,00231930436221

mot CODATA:s

CODATA 2010-10-05 [Source 2006 http://physics.nist.gov/cgi-bin/cuu/Value?gem],

g_e = 2,0023193043622

Utan att det (här Okt2010) finns någon uttömmande impulsmomentsanalogi till var och en av dessa koefficienttal (talet 18 anger f.ö. atomära massdefektsmaximum i Neutronkvadraten)

[resp. 2h, h/18, h/22986, … = h/18·1/36, h/18, h/18·1277, … = h/18·0,02777…, h/18·1, h/18·1277, …]

är det under alla omständigheter uppenbart att vilka ev. ekvivalenter det än kan finnas rent serietekniskt, de tvunget måste återfalla på ovanstående servicebutiks underbara hyllsortiment och som tydligen bara är unikt för just Neutronkvadraten — TNED. Det är det anmärkningsvärda i likheten.

g-faktorn i MAC

ÄMNET TILLDROG SIG INTRESSE redan från kvantfysikens början (främst under 1940-talet) [‡]. För att mäta HELA elektronens magnetiska moment måste man fånga in en elektron, ungefär som visas av spårbilden för elektroner i bubbelkammarfotografier, samt »justera frekvensen» så att man kan observera spinnflippet: Energin som åtgår för detta är svaret. Mot normalkoefficienten 2 som gäller i det enkla teoretiska fallet svarar då ett något högre praktiskt värde benämnt elektronens g-faktor (g_e).

Experimentbeskrivningen,

elektronens g-faktor

EXPERIMENTBESKRIVNINGEN finns i artikeln (SA) SCIENTIFIC AMERICAN August 1980, The Isolated Electron, Philip Ekstrom, David Wineland, från s90.

I korthet: Med bara storleken nära 4cM har man konstruerat en s.k. elektronfälla [monterad på toppen av en stark magnet som sedan kyls ner till 4 grader över absoluta nollpunkten]: elektroner leds in i ett centralt litet hålrum (ungefär Ø3cM) bestående av en hyperboliskt formad ringelektrod. Tillsammans med övriga liknande specialformer, bygger hela konstruktionen på att via elektriska och magnetiska fält hålla elektronerna/elektronen i en sluten bana (magnetronbanan) där man via olika energitillskott eller avdrag i fältbilden kan få elektronen att anta olika banradier, samt utföra spinnflippningar. Genom att justera energin mellan en bana med spinn-upp och en bana med spinn-ner kunde man läsa av det sökta svaret i apparaturens frekvensskillnad (hf-energin).

Den enkla bestämningen av g-faktorn enligt TNED i Elektronringens magnetiska moment ger exakt

g_e = 2

Artikeln från SA (Aug1980) ger till jämförelse (ca + 1/1000)

g_e = 2,0023193044

CODATA (internationella standarden, 2006):

g_e = 2,0023193043622

TEORETISKA VÄRDET i MAC sägs ansluta in till sista decimalen med det experimentellt uppmätta värdet. Men, som det också sägs,

s91sp1mn:

”Both the calculation and the measurement are difficult, but they have been refined to such an extent that the g factor of the electron is now known to greater accuracy than any other physical constant.”,

SCIENTIFIC AMERICAN August 1980, The Isolated Electron, Philip Ekstrom, David Wineland

Den enda upphittade webbkälla (Okt2010) som ger någon liten ledtråd till vilken typ av matematik det är fråga om i den teoretiska delen, kommer från Arthur Schupp 1959: Man använder typen

”The second order term in α, has been evaluated by Karplus and Kroll [10] and by Sommerfield [11]. The results are

g_e = 2(1 + α/2π – 2.973α²/π²) = 2(1.0011454) (Karplus - Kroll)

g_e = 2(1 + α/2π – 0.328α²/π²) = 2(1.0011596) (Sommerfield)

”,

Schupp 1959 s3ö, med α som den s.k. finstrukturkonstanten (eng. FSC Fine structure constant), beskriven av Schupp (s2mn) enligt ”α=e²/ħc=7.29719×10^–3”, ~ 1/137.

Den vidare serien finns inte beskriven (i några gratis tillgängliga verk på webben, Okt2010) på annat sätt än som nedan,

”The current state-of-the-art theoretical calculation of the anomalous magnetic dipole moment of the electron includes QED diagrams with up to four loops. Combining this with the experimental measurement of g yields the most precise value of α:[4]

α^–1 = 137.035 999 070 (98)

”,

@INTERNET Wikipedia Precision tests of QED 2010-10-03

http://en.wikipedia.org/wiki/Precision_tests_of_QED

Sammanfattning g-faktorn TNED

Sammanfattning g-faktorn TNED

Vilken matematik ger TNED till elektronens g-faktor? Det finns inte så mycket att välja på: Villkoret gäller tydligen HELA elektronen — vilket ställer upp bara enkla, elementära koefficienter att räkna på.

Andelen utelämnade τ-ringar — (g-faktorn i TNED)/2 – 1

Då vi söker HELA elektronmassans magnetiska moment, är det naturligt att räkna med samma grundparametrar som finns med i det som gäller lika för alla nuklider: huvudkvanttalet (n) med resonansvillkoret (n²), elektronkomponenterna inre ringspinn (1/2), samt koefficienten till atomära massenheten (1/12), samt vidare de enkla skalkoefficienterna som återfinns i Neutronkvadraten och som ingår för alla nuklider

1, 2, 6, 12, 18, 60 och därmed 60/12=5, samt centralmassivet 1818

Resonansvillkoret (n²) tillsammans med pi (π) bildar magnetiska momentets cirkulära omslutningsyta (πn², se magnetiska momentet).

Den elementära termsamlingen som gäller för alla nuklider kan då skrivas ut enligt

πn² + ½ + 1/12

Eftersom värdet 2 från Elektronringens magnetiska moment är för litet, söker vi en tilläggskvot på enklaste sättet enligt

b = 2 + (πn² + ½ + 1/12)^–1

Resultatet (med de delvis förenklade konstanter som redovisas i HOP-blocket) blir

b = 2,00231930409728 .............. med 14 decimaler från Kalkylkortet

att jämföra med föregående [Artikeln från SA (Aug1980)], samt efterföljande

g_e = 2,0023193044

CODATA (internationella standarden, 2006):

g_e = 2,0023193043622

Dvs., en direktträff (TNED/CODATA) på 0,99999999986769.

Används i TNED också mera noggrant de internationellt standardiserade konstanterna genomgående enligt CODATA

ges med deras g-faktorvärde ekvivalenten från Kalkylkortet (Tabellflik 2)

b = 2 + (πn² + ½ + 1/12 – [2 – 1/18 + 1/22986)^–1 ;

22986 = 18×1277 = 18·65 + 12·1818 = 18(60+5) + 12·1818 = 18(12·5 + 5) + 12·18·101

= 18·5 + 18·5·12 + 18·12·101

= 18·5 + 18·60 + 12·1818

= 2,00231930436221

mot CODATA:s

g_e = 2,0023193043622

— För min egen del vill jag nog inte kalla ovanstående resultat i ljuset av TNED någon regelrätt TEORI [kombination av olika givna Stadsskyltar — VALET är extremt välordnat, men innebörden är hieroglyfisk]. Det är snarare ett resultat av en viss vana att umgås med siffror. Att DÄRMED termvärdena ansluter till fysiska detaljer i TNED är en sak för sig. Att RELATERA dem till någon begriplig dynamisk ORDNING är — tydligen — en annan sak för sig.

CASIMIREFFEKTEN — inledning · utförlig beskrivning

Casimireffekten, kort översiktlig inledning,

vidare från huvudrubriken,

Se även kortform i CasEx

2010X13

Casimireffektens allmänna form — TNED-MAC

Efter holländaren Hendrik Casimir 1947 i samband med observationer vid industriell materialutveckling [Philips Laboratory], se Casimireffekten, Historia

TNED-sambandet totalt

F/A = ke²Z[(d_xy+d)²(d_xy+[d+1]^d/a–1)²]^–1[n]^–1

Se från Härledningen till Casimireffekten i TNED

Grafisk form

y = x^–2[(x)^m]^–2 — Casimireffekten typfunktionen ovan renodlad som nedan

m = 1 ........................ motsvarar MAC-formen med d ⁴ bruna grafen markerad ^ 4

m = x/a ..................... motsvarar TNED-formen med separerade typ d₁ ²d₂ ² ; n=n/4 ; ljusblå graferna markerade 1 | ∞

a=1 i figuren ger en snävare funktion än MAC-formens;

a→∞ i figuren ger max överskjutande avvikelse relativt MAC-formen;

max fel (38%) ligger vid ca 20 nM (1,64) med nedanstående exempelreferens, a=50µM

EXEMPEL med Järn (26Fe56) vid rumstemperatur (20°C), a=50µM [dessa ingår inte i MAC], distansenhet 12,21 nM, tryckenhet 5,43 T4 Pa

distansenhet distans ekvivalent attraktionstryck med värden i TNED = MAC

———————————— —————————— ——————————————————————————————————————————————

1 12,21 nM 54 325 Pa (ca ½ atm)

81,9 1 000 nM 0,001 Pa

;

SOM VI SER är maximala differensen (38TILL5)% TNED-MAC begränsad till ett område 1TILL4 distansenheter, i exemplet ca 12-48 nM, och som i princip kan MODULERAS med tillägg av olika materialparametrar:

Citatreferenserna till Casimiereffektens experimentella uppvisning

[Lisanti et al., 2005, PhysicsWorld 2002, ARXIV-källan Svetovoy-Lokhanin 2008 i Sfär-Platta-samband, (m.fl.)]

vittnar själva om önskemålet med en mera preciserad mätbild (på många olika material): Casimireffekten ger (ännu 2010) inte någon överväldigande exakt redovisad fenomenform i linje med sambandets (primära) MAC-form som ovan. Dvs., mätavvikelserna är i vissa fall relativt stora — vilket å andra sidan sammanhänger med att mätningarna är (ytterst) svåra att genomföra då vissa modifikationer (sfär-platta istället för ideala platta-platta) kräver att grundsambandet modifieras, och vilket ämne (ännu, i citatreferensernas anda) är delvis oklart i teorins uttolkning.

Artikeln i Wikipedia [‡] använder den ungefärliga distansen 10 nM för att exemplifiera attraktionstrycket på 1atm=101325 Pa, men utan angivande av något särskilt material eller (ens) specifika materialparametrar. Med Järnexemplet i TNED som ovan ges motsvarande distans för 101325 Pa som 8,936 nM — medan Nickel (28Ni59) för 101325 Pa ger 9,5545 nM ~10 nM. Kalkylkortet (Tabellflik 2, Casimireffekten) ger beräkningscellerna.

Med andra ord: Inte förrän man genomfört noggranna mätningar som klarar ut huruvida Casimireffekten är materialoberoende eller inte kan någon vidare slutsats dras.

Till viss del är en viss aspekt redan klarlagd i saken, se Lisanti et al., 2005, där man redan konstaterat att materialytans (underliggande) beskaffenhet har betydelse (den s.k. skineffekten). Det krävs dock vidare mätningar för att klara ut vad som gäller generellt.

Casimireffekten i TNED — härledningens form

Casimireffekten i TNED — härledningens form

Atomära attraktionskraften mellan mikroskopiskt närliggande materialytor vars elektronbesättningar börjar intränga varandras lokaler

F = k(Q/d)² ...................................................... ; k = R₀c₀ = 1/4πε₀ ..... hela elektronens rymdresistansform

F = kZe²/nd_z² ................................................... ; k = R₀c₀ = 1/ε₀ ......... enskilda elektronelementets rymdresistansform

F/A = kZe²/nd_z²d_x d_y

= ke²Z[d_z²d_x d_y]^–1[n]^–1 .................................. ; n antalet elektronelement i elektronmassan

d(xy) = (Uu/ρM³)^1/3 .............................................. ; kubiska atommedelavståndet [vid rumstemperatur], materialet måste specificeras

F/A = (ke²/u^2/3)Z[d_z²]^–1[n]^–1 (ρ/U)^2/3·1M ;

= ke²Z[(d_xy+d)²d_xy²]^–1[n/4]^–1 ; med preciserad distansparameter

= ke²Z[(d_xy+d)²(d_xy+[d+1]^d/a–1)²]^–1[n/4]^–1 ; avståndsverkan med maxgräns vid a ~ 50-100 µM (0,05-0,1 mM)

Härledningen till ovanstående samband genomgås utförligt från Härledningen till Casimireffekten i TNED och i de steg som i denna författnings referens framträdde vid den första genomgången (Sep2010).

Till jämförelse, se [‡]

F/A = ħcπ²/240d_z⁴ .................................................. Casimir-sambandet i MAC

se exv. Wikipedia Casimir effect, Casimir’s calculation 2010-09-20;

Inga primärt särskiljande materialparametrar ingår (atomvikt, täthet). ħ=h/2π.

Hur MAC-formen kopplar beskrivs i huvudtexten [Se Den springande punkten].

Formerna för hc och ke² är f.ö. fysikaliskt identiska [‡], bägge i JouleMeter (JM).

Härledningen till Casimireffekten i TNED

mera teoretiskt utförligt

Se även i Kort översiktlig inledning

HÄRLEDNINGEN

Se även i Praktisk teoretisk bakgrund — Se även mera utförligt i Casimireffekten — Se även allmän, kortare genomgång i LEC

Genom att utgå ifrån den enkla, raka rena råformen i elektriska kraftlagen F = k(Q/d)² ges — utan inblandning av den moderna akademins mystiska och magiska ’fluktuationer i tomrummet’ då vi redan har fattat grundpremissen med noll förekomst av massa i den masslösa rymden enligt nollenergin 0=0c² oberoende av akademiska överenskommelser som vill ha det på annat sätt — en RATIONELL sambandsform som kan användas för prövning mot experimentella mätvärden.

SPÄNNINGEN (U=E/Q) Fd/Q = k(dQ/dd) som motsvarar laddningen (Q) fördelad över den kraftverkande distansen (d) kan i fallet med den enskilda elektronmassans komponent (e/n) — Den förkastades från 1927 i MAC — byggas på en helt linjär idealt (kubisk) differentialgeometri (dQ/dd). Nämligen så att spänningsdifferentialen (dQ/dd) — utan inblandning av den ordinära sfäriska geometrins faktor 4π — kan FÖRDELAS DIREKT över den idealt kvadratiska tvärsnittsytan (A) d(x)d(y); A som kraftflödestvärsnittyta täcker idealt EN elektronring som enda agent längst ut i motsvarande atommodells sfäriska formblock (här idealt rymdtäckande kubiskt). Därmed ges bilden av den enda mobila kraftenhet som kan finnas i växelverkan med närliggande materieytors liknande elektronringar. Därigenom erhålls ett uttryck för ekvivalenta tryckkraften per kvadratmeter (F/A) som ringens attraktion på atomkärnan utövar på det lokala ytplanet, analogt »materialytornas ömsesidiga, inbördes atomattraktion».

Elektriska konstanten

Elektriska konstanten (k) associeras med andra ord i detta speciella fall enbart med den rena rymdresistansens form, dvs, utan den normalt extra nämnarfaktor 4π som ingår i materiefysikens elektronkvanta och som normalt associeras med det elektriska fältets idealt sfäriska geometri via laddningsytan 4πd²,

k = R₀c₀ = 1/ε₀ = 1/(8,8543 t12 C/VM)

Från elektriska kraftlagens grundform F = k(Q/d)² sätter vi då först QQ mera preciserat för samtliga atomer (e/n)Ze med avståndsfaktorn som d_z så att vi får kZe²/nd_z². Division med kvadratiska tryckytan (A) [d(x=y)]² ger F/A = kZe²/nd_z²d_xy²;

Distansparametern

Med kraftavståndet (d_z) kärna-ring som halva materialdistansekvivalenten (d) mellan de bägge materialen ges först (d_z)=(1/2)[d_xy + d], analogt d=2(d_z)–d_xy ; Med materialytan idealt vid atomens kubgräns, analogt där elektronmassans medelavstånd från atomkärnan ligger, ges ett tillägg in till atomkärna på halva atommedelavståndet (d_xy/2) då d=0.

Medelatomavståndet via ämnets medeltäthet ρ=m/V ; Antalet atomer i m är N=m/Uu; Medelkubiska volymen för varje atom blir 1M³/N, kubiska medelavståndet blir d(xy)=(1M³/N)^1/3;

Därmed har sambandet modifierats till 4ke²Z[(d_xy+d)²d_xy²]^–1[n]^–1. Men elektronringen kan inte vara obetingat bunden till materialdistansen (d) via »kubKraftStrålytan» (d_xy²);

Vartefter d ökar, tappar ringen alltmer fokus på sin egen ideala kvadratyta (d_xy²). Kraftkopplingen kommer istället att spridas ut på alla möjliga underliggande kubsnittskvadraters atomstrålyta, typ (d_xy+Δd)² så att nettotrycket avtar. För att matcha det allmänna fallet, kan en enklare funktionsalgoritm utvecklas för ändamålet [Se Korrektion för växande avstånd]. Genom att ange en maxgräns (a ~ 50-100 µM [också grovt enligt vissa mätningar (220µM), se Citat från Hyperphysics]) för Casimireffektens verkan — med tanke på att också andra omkringliggande material får en allt större (mixad) inverkan med hänsyn till olika (minimala) medelavstånd mellan olika närliggande materialytor — får sambandet sin slutform enligt

F/A = ke²Z[(d_xy+d)²(d_xy+[d+1]^d/a–1)²]^–1[n/4]^–1

Se även grafiska jämförelsen i inledningen

För maximala näravstånd ([d+1]^d/a–1~0) ändras Δd bara marginellt; med växande d avtar kraftverkan alltmer med influens från Δd på d_xy och når max vid a-gränsen som ([d+1]^d/a–1~d) — vilket gör att hela sambandsformen närmar sig, MAC-sambandet nedan, funktionen för 1/d⁴ då d går mot a-gränsen. Se mera utförligt i Korrektion för växande avstånd.

Sambandet som anges i modern akademi är till jämförelse [‡]

F/A = ħcπ²/240d_z⁴ ........................ Casimir-sambandet i MAC,

se exv. Wikipedia Casimir effect, Casimir’s calculation 2010-09-20

~ (1,3 t27)/d_z⁴ ........................ N/M²

Materialparametrar anges inte i wikipediaartikeln (men antyds möjligen enligt ”the precise value depending on surface geometry and other factors”). Se även den grafiska jämförelsen mellan de olika typerna i inledningen.

Jämförande resultat

Jämförande resultat

Med referens till den tydligen allmänt generaliserade uppgiften från Wikipedia på d~10 nM med F/A = 101 325 Pa = 1atm kan vi pröva formen tillsammans med resultatet från sämsta fallets TNED-beräkningar för antalet elektronringar i elektronmassan som lägst 177062 genom att insätta det värdet som en första prövande grovform för n/4 (=177062), då vi inte har någon annan referens att utgå ifrån. Beräkningen finns i Kalkylkortet (Tabellflik 1, Casimireffekten). Beräkningarna visar (vid rumstemperatur) med värden i nanometer (nM=t9 M) för avståndet mellan idealt plana elektriskt oladdade materialytor respektive för ämnena Järn (26Fe58) och Nickel (28Ni59)

d, nM ämne Casimireffekten enligt TNED vid rumstemperatur och F/A = 101 325 Pa = 1 atm, n=708248

———— —— ———————————————————————————————

8,70832 Järn ₂₆Fe⁵⁶

9,26585 Nickel ₂₈Ni⁵⁹

för F/A = 101 325 Pa = 1 atm. Den jämförande uppgiften från Wikipedia är ospecificerad (material anges inte).

Med andra ord och sett enbart till den möjliga samhörigheten (9,26/10=92,6% träff), en mer eller mindre direkt fullträff.

Med det mera reguljärt härledda värdet på n [Utförligt i Antalet element i e] lika med 673 026 ges motsvarande värden

d, nM ämne Casimireffekten enligt TNED vid rumstemperatur och F/A = 101 325 Pa = 1 atm, n=673026

———— —— ———————————————————————————————

8,93588 Järn ₂₆Fe⁵⁶

9,50695 Nickel ₂₈Ni⁵⁹

för F/A = 101 325 Pa = 1 atm.

Med maxgränsen insatt vid ca 50 µM ges f.ö. ekvivalenta värden TNED-MAC då materialseparationen närmar sig den gränsen.

Resultatet endast understryker att man inte kan fälla något direkt avgörande om TNED-sambandet är det som verkligen gäller med mer än relativt omfattande materialtest har utförts i syfte att klarlägga den eventuella inverkan av olika material.

Men redan från en del av citatreferenserna [Lisanti et al., 2005, PhysicsWorld 2002, ARXIV-källan Svetovoy-Lokhanin 2008 i Sfär-Platta-samband, (m.fl.)] står det klart att de mätningar som redan gjorts på Casimireffekten uppvisar delvis stora differenser mellan teori och praktik.

Casimir-effekten | Casimir-kraften | Från Hendrik Casimir 1947

Casimir-effekten, utförligt enligt relaterad fysik

Se även från INLEDNINGEN med kort översikt

Från illustration i LJUSETS POLARISATION.

Casimir-effekten

Från 1948 (i samband med Lamb-Retherford-experimentet 1947 och förklaringen samma år från Bethe).

Alla materials uppvända utåtsida uppvisar ENLIGT TNED elektronmassornas τ-ringar — ELEKTRONMASSANS KOMPONENTER — som på olika sätt befinner sig i olika bindning till sina moderatomkärnor: Bilden infinner sig spontant: atomerna/materialen uppvisar gemensamt delade, kollektiva, elektronmassor.

Då avståndet mellan två (plana) materialytor kommer in i området för τ-ringarnas avståndskopplingar till atomerna, börjar också föreningsytan alltmer uppföra sig som en sammansvetsad enhetlig materialdel: en motsvarande attraherande kraft — atomattraktion enligt TNED — gör sig gällande mellan de åtskilda föremålen.

I MAC, där elektronmassans komponenter bannlystes från 1927 [‡5], kan man inte — följaktligen, då komponenterna inte längre beaktas — förklara fenomenet på något annat sätt än att tillskriva ett motsvarande fiktivt beteende hos tomrummet, ’vakuumfluktuation’ genom Plancks konstant (h) på Heisenbergs osäkerhetsprincip. Se särskilt jämförande citerad beskrivning i Teorin för elektronmassans komponenter, där beskrivs MAC-grunderna mera ingående till ’vakuumfluktuationerna’.

I TNED däremot kan fenomenet — denna framställning till vidare prövning för TNED — återföras på en regelrätt attraktion atomkärna-elektronelement tillsammans med signifikanta materialparametrar (atomvikt, täthet, medelatomavstånd, temperatur, värmeisolation och elektrisk ledningsförmåga), och som kommer att beskrivas mera detaljerat i denna presentation.

Enligt TNED: Från ett visst minsta avstånd (som beror på hur materialet uppvisar sin elektronringbindning) flyter τ-ringarna in i varandra, och det blir omöjligt att undvika att ringarna tar varandras materialatomkärnor för »sina». Därmed har en naturlig Coulombiskt grundad attraktionskraft etablerats mellan materialytorna.

Artikeln på Wikipedia anger ett exempelvärde typ 10nm (som betyder ca 30 medelatomavstånd i ett fast ämne).

Artikeln på Wikipedia (nedan) beskriver principen enligt MAC:

”In a simplified view, a "field" in physics may be envisioned as if space were filled with interconnected vibrating balls and springs, and the strength of the field can be visualized as the displacement of a ball from its rest position.”,

@INTERNET Wikipedia Casimir effect, Vacuum energy 2010-09-19

http://en.wikipedia.org/wiki/Casimir_effect

Casimireffekten, härledningen i TNED

Se även Mera Teoretiskt Utförlig Härledning

Praktisk teoretisk bakgrund

Casimir-effekten i relaterad fysik (TNED)

F/A = ke²Z[d_z²d_xd_y]^–1[n]^–1

————————————————————————————————

Faktorerna Znd_x d_y ingår inte i Casimirsambandets etablerade form — dessutom finns ytterligare (här veterligt ännu Sep2010 forskningstekniskt obeprövat i Casimireffektens ljus) som har utelämnats för den enkla framställningens skull (temperaturberoende, frekvensberoende, optiska parametrar …).

Vid genomgången av den (Aug2010) uppmärksammade s.k. Casimir-effekten (1947|48) med sambandet F/A=ħcπ²/240d⁴ [‡] — uppmärksammat i samband med den allmänna genomgången av artiklarna i MAC på ämnet PARBILDNING (’vakuumfluktuationer’) — TYCKS återigen TNED ha kommit till prövande undsättning i förklaringen av fenomenets fysik, nedan.

Praktisk teoretisk bakgrund:

Såväl beträffande de sammanhållande krafterna för förenade atomer till molekyler [Ström-, kraft- eller ’kemi-’ekvationen i TNED, F(BT)+F(eZ)=0)], som beträffande generellt sammanhängande atomgitterplan i ett ämne som bildar hela materialets sammanhängande hållfasthet, hänger hela den sammanhållande fysiken alldeles avgjort på elektronmassan, närmare bestämt elektronmassans komponent — massdelen — i formen av den här benämnda (τ, Grek. t, tau) τRingen. Från Spektrum tillsammans med Atomkärnans härledning är antalet beräknat till minst 177062; Dessa tillsammans formar — här till vidare prövning — det elektriska elementarkvantumet e=1,602 t19 C som vi kallar elektronen.

Om två normalt åtskilda material närmas varandra, är det givet — och ingenting kan hindra det — att domänerna med τRingar som vätter mot varandra och med visst näravstånd (inom hundratal-tusental atommedelavstånd, grovt tiondelar-hundradelar av mikrometer) kommer att börja anta varandras motsvarande moderatomkärnbindningar över materialgränsen (konv. Knudsen-skiktet) mellan de två föremålen. Ytterligheten, som vi får förstå saken, blir då föremålen pressas ihop så mycket att de har förenats i form av ett sammanhängande material [Se Kallfogningsgränser]. Och det är (om inte förr) uppenbart att den föreningsbilden påtvingar oss föreställningen om en ATTRAHERANDE sammanhållande KRAFT mellan materialdelarna åtskilda av ett geometriskt plansnitt genom materialet. Med hjälp av elektriska kraftlagen [F=k(Q/d)²] bör vi därför, och tydligen, också kunna formulera ett tämligen preciserat uttryck för hur den attraktionskraften ser ut rent matematiskt — Se HÄRLEDNINGEN.

WikiCasimirEx

”In fact, at separations of 10 nm—about 100 times the typical size of an atom—the Casimir effect produces the equivalent of 1 atmosphere of pressure (101.325 kPa), the precise value depending on surface geometry and other factors.[7]”,

@INTERNET Wikipedia Casimir effect 2010-09-20

Casimirsambandet

MAC

F/A = ħcπ²/240d_z⁴ ........................ Casimir-sambandet i MAC,

se exv.

@INTERNET Wikipedia Casimir effect, Casimir’s calculation 2010-09-20

~ (1,3 t27)/d_z⁴ ........................ N/M²

NOTERING 1. Inga primärt särskiljande materialparametrar ingår (atomvikt, täthet). ħ=h/2π.

NOTERING 2. För att inte d(z) ska urarta vid NOLLAVSTÅND måste d(z) vid noll betyda atommedelavståndet i materialets normala atomgitter så att nollavståndet får samma betydelse som ett ordinärt plansnitt genom materialet. Denna detalj omnämns inte i wikipdeiaartikeln (heller inte observerad på andra ställen).

NOTERING 3. Oberoende av Notering 2 ovan ges det orimliga resultatet att (t.ex. för Järn) materialets brottgränshållfasthet (4 T8 Pa för segjärn [‡]) uppnås innan materialets atommedelavstånd uppnås; sambandet ovan ger för 4 T8 Pa värdet drygt 1 nM [1,34 utan Noteringen i 2 och 1,115 med] att jämföra med råjärnets kubiska atommedelavstånd (vid rumstemperatur) 0,228 nM. [TNED-sambandet däremot ligger på den säkra sidan om brottgränserna; Det krävs extra inskjutningar för att uppnå brottgränsvärdets nivå [vilket också bekräftas av forskningen på området materialbildning under höga mekaniska tryck], se utförligt i Brottgränserna i Casimirsambandet].

Enbart av det skälet ser vi här tydligare vilka typiska teoretiska problem man har att brottas med i MAC för att få ihop det med Casimirsambandet, se även i Citatdelen. Av de studerade webbkällorna i ämnet, tycks dock ingen omnämna just detaljen med Casimirsambandets omöjliga koppling till materialens brottgränsvärden.

d_z anger avståndet mellan materialen (som förutsätts idealt plana, elektriskt oladdade).

hc-faktorn — leder till en approximation sett från TNED

AV PRINCIP kan vi se att varje material, materie- och massform i sin allmänna form (Planckstrålningen) innefattar en viss mängd egenenergi enligt Planckenergiformen E=hf. Med referens till neutronkärnan (mcd) och dess spinnradie (idealt d=c/f) ges till exempel totala genomströmningsenergin E=hf=mcd·c/d=mc². Varje motsvarande rymdavsnitt med motsvarande ’spinnradie d’ kan på samma sätt beskriva den aktuellt lokalt inneslutna egenenergin. På den vägen får man alltså en principiell sambandsform som uttrycker ekvivalens med elektriska kraftlagens form Fd²=ke² motsvarande Fd²=hc eftersom Fd²=Fd·d=Ed=hfd=mc²d enligt utläggningen nyligen ovan. Genom F=hc/d² ges alltså principiellt samma grundform som i fallet med elektronkomponentens (τRingens) elektriska attraktionsdel mot sin moderkärna. Dvs., sambandsformerna genom respektive elektriska kraftlagen (Fd²=ke²) och Planckenergin (Fd²=hc) blir analoga:

Analoga Fd²-former

Undersöker vi elektriska kraftlagen Fd²=ke² ser vi att analoga former ges via h·c=mcd·c=mc²d=Fd·d=Fd², så att

[Fd²]₁ = ke² = (1/[8,8543 t12] VM/AS)(1,602 t19 C=AS)² = 2,89848 t27 JM

[Fd²]₂ = hc = (6,626 t34 JS)(2,99792458 T8 M/S) = 1,98642 t25 JM (68,533326ggr [Fd²]₁);

[Fd²]₃ = ħc = hc/2π = 3,16148 t26 JM (10,907391ggr [Fd²]₁)

Den springande punkten

Den springande punkten i sammanhanget är emellertid att det, uppenbarligen enligt TNED (relaterad fysik), bara finns en och endast en enda komponent att upphänga hela dynamiken på — även med »enbart beaktande av alternativet Planckenergin Fd²=hc». Nämligen τRingen i e. Det finns, vad vi vet, ingen annan möjlig aktiv komponent i den relaterbara ordinära massfysikens elektronladdningsmassa som kan utverka en kraftvariation över avstånd. Frånses den möjligheten återstår bara det nu i MAC antagna alternativet med ’fluktuerande vakuum’.

Då τ-ringen i e inte finns observerad i modern akademi, måste man uppfinna en fiktiv kraftagent, en spektakulär ’vakuumfluktuation’, och som bara, tydligen, kan återföras på just Planckenergin Fd²=hc.

Därmed samhörigheten.

hc-faktorn — eller bara h-faktorn (tillsammans med 2|π; tecknet ħ brukas allmänt för h/2π) — brukar också användas generellt i MAC som substitutet för ’zero-point energy’ [Se även @INTERNET Wikipedia Zero-point energy, Varieties 2010-09-20], typ ħω: Genom Heisenbergs osäkerhetsprincip från 1927 [pλ=h=6,626 t34 JS (Gamow s108n)] lämnas — för samtliga MAC-fysikens fall — alltid en motsvarande kvantitativt obestämd del kvar mellan 0-h. I MAC har man tagit fasta på den öppningen som en ’tunnel’ till ’allt möjligt underbart’ som kan formuleras matematiskt och som kan studeras i något motsvarande verifierande experimentellt ljus.

Som framgår (för den som är bekant med TNED-grunderna) finns bara ett utfall av den historien: Förr eller senare kommer ett (kraftigt) genombrott.

Korrektion för växande avstånd

2010IX21

Korrektion för växande avstånd

CASIMIREFFEKTEN I TNED

Varje kvadratblock gömmer en ideal medelatomavståndskub, atomkärnan (inte synlig) i mitten.

Vartefter avståndet mellan materialdelarna ökar, och τ-ringarna kan fluktuera i mellanrummet, tappar den enskilda τ-ringen (ovan höger, idealt) alltmer fokus på sin individuella moderatomkärna: Istället för en alltmera noggrann ’kubstråle’ till moderkärnan, ges en medelfördelning på alla ingående kubytors atombidrag och som därmed försvagar den idealt närverkande en-till-en-kraftverkan med växande avstånd [Se även i Distansparametern]. I utvecklingsblocket nedan tas den distansbildningen som grund för att visa ett relativt enkelt sätt att funktionsbilda ett exponentiellt avtagande, och som kan användas som en första approximation i sambandsformen generellt.

Hur man öppnar (eller stryper) en variabel med variabelns linjära succession

Typformen

d_xy²

i föregående [‡] ke²Z[(d_xy+d)²d_xy²]^–1[n]^–1

skulle här behöva modifieras med den ordinära variabelparentesen

(d_xy+d)²

i formen med

d → 0 .................. maximalt näravstånd

d → d .................. maximalt fjärravstånd

med typfunktionen

(d+1)⁰ – 1 → 0 .................. maximalt näravstånd

(d+1)¹ – 1 → d .................. maximalt fjärravstånd

och som kan realiseras (en första approximation) enligt

(d+1)^m – 1 ;

m = d/a ;

d/a → 1 med d=a ;

d/a → 0 med d=0 ;

så att vi får faktorfunktionen

(d_xy+[d+1]^d/a–1)²

;

Sambandet totalt därmed, så långt,

F/A = ke²Z[(d_xy+d)²(d_xy+[d+1]^d/a–1)²]^–1[n]^–1

En första grovPrövning visar att a~50-100 µM ger hyfsad avstämning — men inom de typiska ’kaotiska’ referensvärden som Casimir-litteraturen (ännu Sep2010) uppvisar [Se jämförande grafer i Inledningen].

Se även de aktuella beräkningarna i Kalkylkortet.

Se även citatreferenserna till Casimireffekten, Lisanti et al., 2005, PhysicsWorld 2002, ARXIV-källan Svetovoy-Lokhanin 2008 i Sfär-Platta-samband, (m.fl.) — önskemålet framgår med en mera preciserad mätbild (på många olika material).

Maxgränsen i mätningar

CasimirDraget kan inte tillämpas i någon egentlig mening för avstånd över grovt 100 µM = 0,1 mM, se citat nedan. Andra närliggande material, samt även rumstemperaturen, spelar in alltmer då kropparna lämnar domänen för Knudsen-skiktet (den molekylära gränslokalen in till begreppet ’material’, speciellt mellan två olika dito).

[SYNBARHETSGRÄNSEN mellan två åtskilda plana hårdmetallytor ligger f.ö. runt 2µM med ett obeväpnat öga (testat med vanlig mikrometerskruv i ljusspringan mellan kontaktytorna)].

”Jens Gundlach and colleagues at Washington, for example, have used a torsion pendulum to determine the gravitational force between two test masses separated by distances from 10 mm down to 220 µm. Their measurements confirmed that Newtonian gravitation operates in this regime but that the Casimir force dominates at shorter distances.”,

(man måste logga in, men det är helt gratis)

PHYSICS WORLD — The Casimir effect: a force from nothing 2002

http://physicsworld.com/cws/article/print/9747

Kurvorna nedan visar de olika sätten MAC-TNED — och hur (liten) skillnaden är, se även från Inledningen:

y = x^–2[(x)^m]^–2 — Lambskiftet

x

ÖVRE m = 1 ........................ motsvarar MAC-formen med d ⁴

UNRE m = x/a ..................... motsvarar TNED-formen med separerade d₁ ²d₂ ² ; a=1 i figuren

Med a>1 kommer Undre kurvan att närma sig den Övre kurvan men skära denna (närmaste matchningen här är ca a=1,5).

Graf unit100

([x]'–2)([(x)'x/1]'–2)

Det verkar (ännu Sep2010 generellt ytterst) svårt att få fram några mera övergripande enhetliga CasimirMätData — ämnet verkar synnerligen kaotiskt på sitt sätt. Det är också erkänt svårnavigerat då känsligheten i mätningarna är stor och parametrarna delvis okända.

Jämför:

”But despite the intensive efforts of researchers in the field, many unsolved problems about the Casimir effect remain. In particular the seemingly innocent question of the Casimir force within a single hollow sphere is still a matter of lively debate. People are not even sure if the force is attractive or repulsive. Hendrik Casimir himself thought about this problem as early as 1953 while looking for a stable model for the electron. Half a century on, the mysteries of the Casimir force are likely to keep us entertained for many years to come.”,

(man måste logga in, men det är helt gratis)

PHYSICS WORLD — The Casimir effect: a force from nothing 2002

http://physicsworld.com/cws/article/print/9747

Avslutning Casimir

2010IX22

Avslutning

CASIMIREFFEKTEN

Citatreferenserna [Lisanti et al., 2005, PhysicsWorld 2002, ARXIV-källan Svetovoy-Lokhanin 2008 i Sfär-Platta-samband, (m.fl.)] i Casimireffekten vittnar själva om önskemålet med en mera preciserad mätbild (på många olika material). Det är en forskning som också en del (lyckligtvis) intresserar sig för, och som därför helt säkert inom den närmaste framtiden (enstaka år från nuv. 2010) kommer att få skörda en bättre naturvetenskaplig fenomenkontur.

Tills dess är ovanstående till synes i fördel för TNED (visserligen intressant, men strängt taget likväl) oavgjort.

CasimirEND.

ELEKTRONEN OCH ELEKTRONMASSANS KOMPONENTER · Antalet elektronelement i elektronen

BILDKÄLLA: Författarens arkiv · Bild46R2009· 17 MAJ2009 · Nikon D90 · Detalj

Antalet elektronelement i elektronen

Se även Inverkan av n på föregående beskrivningar.

Grundräkningen från ELEKTRONMASSANS KOMPONENTER ger ett sämsta fallets lägsta värde n=177062. Det mera avancerade resultatet här uppvisar n=673026. De enda föregående beräkningar som påverkas av det resultatet i TNED är den generella KEMISKA KOPPLINGENS GRÄNSSPÄNNING [U(G)]. Se särskild beskrivning i Inverkan av n på föregående beskrivningar.

Antalet masselement i elektronmassan

Se även sammanställning i ELEKTRONELEMENTETS ANTAL OCH DIMENSIONER i EelektronenIntro.

Det har påpekats vid flera tillfällen i Universums Historia att MASSFYSIKEN i MAC står orepresenterad. Likväl — vilket kommer att framgå i det följande — är massfysikens MATEMATIK (till viss del, men på ett kaotiskt sätt REDAN) representerad i MAC — men i former som (ännu Sep2010) saknar EXPLICIT formulering i gängse kretsar. Vi studerar innehållet.

2010IX27

TEORI — E = E₀[(1/n_a + 1/3n_b)]²/n_cn_τ

———————————————————————————————————————————

HÄRLEDNING TILL ANTALET ELEKTRONELEMENT I ELEKTRONMASSAN — preliminär framställning Sep|Okt2010

Från ATOMKÄRNANS BRUM PÅ ELEKTRONMASSANS KOMPONENTER

Genom Casimireffekten och Lambväxlingen har en möjlig metod visat sig för vidare prövning av och i TNED med en direkt bestämning av antalet masselement i elektronen (antalet τ-ringar). Följande sammanställning visar sambanden med utveckling och resultat.

FSC

OM med grund i den givna sambandsformen (1) nedan (FSC konv., Fine structure constant, sv. FinstrukturKonstanten, [ref. @INTERNET Wikipedia Fine-structure constant 2010-10-15] vi härleder den integrerat nedan i FSC i TNED)

(1) FSC = k_e·e²/ħc ; k_e = 1/4πε₀

= e²/4πε₀ħc ; ε₀ = 1/R₀c₀ ; ħ = h/2π

= e²R₀/2h ; R₀ = 376,72555 Ω=V/A

= 1/o ;

o = 137,0580237 ;

vi — tillsammans med TNED-villkoren för Lambväxlingen (4/3, se ATOMKÄRNANS BRUM PÅ ELEKTRONMASSANS KOMPONENTER) — utnyttjar den konventionella formen (@INTERNET Wikipedia, Lamb shift 2010-09-27)

(2) 1/n = [FSC⁵·m_ec²/4e] ;

så att vi får

(3) (4/3)²/n = [FSC⁵·m_ec²/4e] ;

med

1/n = [FSC⁵·m_ec²/4e](3/4)² ;

n = [FSC^–5·4e/m_ec²](4/3)² ;

n = [FSC^–5·e/m_ec²](8/3)²

= [FSC^–5·4e/m_ec²](4/3)²

= [FSC^–5·e/m_e(c/2)²](4/3)²

= [FSC^–5·e/m_ec_z²](4/3)²

= [(2h/e²R₀)⁵/(U_e=E_e/e)](4/3)² se utförligt i nr (15)

= [(2h/e²R₀)⁵/(m_ec_z²/e)](4/3)²

= [(2h/e²R₀)⁵e/m_ec_z²](4/3)² utförligt i nr (26)

= 673 026,65 ........................ från Kalkylkortet

kan vi också söka en möjlig härledning till det så erhållna n antalet elektronelement i elektronmassan i TNED genom att först utnyttja 3D-deriveringen för FSC-komponenten — med förutsättningarna i TNED, vidare nedan — enligt

(4) 60 = [1/x²]·(x⁵)’’’ = [1/x²](5·4·3)x² = 60

Om (1/FSC)² integreras genom d(xyz) bildas integrationskoefficienterna 3·4·5=60

och därmed sätta

(5) s = 60

i differentialekvationen (som strax ska förklaras)

(6) s·n² dn_x dn_y dn_z = ndU

n² tillhör Resonansvillkoret i Spektrum, hur det kopplar till FSC visas i FSC i TNED

(7) n² dn_x dn_y dn_z = ndU/s ; 1/s reduceras i HL om samma 1/s återfinns i VL

Vi förenklar

(8) dn_x dn_y dn_z = dn_xyz

så att vi får en enklare överblick genom

(9) n² dn_xyz = ndÛ

;

(10) n² = 2h/e²R₀ .................. Se FSC i TNED.

;

(n)²-formen ingår i atomens energispektrum genom RESONANSVILLKORET, formen n² — tillsammans med elektronmassans divergensenergi (E=Fr) i dess fördelning över elektriska laddningen (Q=e), analogt elektronens ekvivalenta elektriska (egen-)potential [E/Q=k(Q/r)]. Vi får då differentialformen i (11) och varianten i (12);

;

(11) (n²)(1V)/dU = n/dn_xyz ;

;

Elektronspänningen i neutronen — (n²)(1V)/dU — är lika med rymdutsträckningen hos elektronelementet i elektronmassan — n/dn_xyz;

Elektronspänningen i neutronen:

(n²) går ut på elektronantalet (m_n/m_e) i neutronen [Se FSC i TNED]; U avser masselektronspänningen E_e/e=Ue; Förenklat uttryckt kan man säga att kvoten (n²)(1V)/dU beskriver Elektronspänningen i neutronen.

Rymdutsträckningen hos elektronmassans elektronelement:

n är antalet elektronelement i elektronmassan och vars värde ska beräknas; n fördelat över den differentiella 3D-rymden [dn_xyz] för neutronelektronantalet (n²), dvs. varje elektronelement per 3D-rymd, kan då förenklat sägas beskriva Rymdutsträckningen hos elektronelementet (som finns i elektronmassan).

(12) n²/n = dU/dn_xyz(1V) ;

;

Atomkärnans impulsenhet (n²=2h/e²R₀) från N3m20-aggregatet i ATOMKÄRNANS HÄRLEDNING förhåller sig till det fasta antalet (n) delimpulsringar ([tau-]τ-ringen) i elektronmassan som elektronspänningen (U, se nr15 nedan) förhåller sig till varje elektronrings metriska 3D-fördelning i rummet via koordinaterna xyz;

Vi sätter n(xyz)-differentialen mera preciserat som 3D-differentialen

(13) dn_xyz = dn_x dn_y dn_z

så att vi får differentialekvationen

(14) n² dn_x dn_y dn_z (1V) = ndU

;

Spänningsformen m_ec_z² i (3) har sammansättningen

(15) U = E/Q

= mc²/e ;

m = m_e

c = c₀/2

= c_z ......................... se Potentialbarriären (w=c=c₀/2), ljusets g-beroende, stället där Q tas ;

U = m_e·c_z²/e

;

»Atomkärnans brum» på elektronmassan — men som inte ingår i den enkla matematiken för spektrum och som, tydligen, visar elektronmassans komponenter — betyder som ovan i ABPEK en tilläggsfaktor på (4/3)² till U-ledet så att dess fullständiga form blir

(16) U = (m_e·c_z²/e)(4/3)²

;

Den kommande 3D-integrationen över n²-enheten kommer att ge nämnarfaktorerna (3·4·5)=60 i vänsterledet. För att få ekvivalens med högerledet måste vi kunna härleda en motsvarande reducerande faktor (s=60) som omnämndes i början (5), motsvarande Û=U/s, och så att bägge leden blir ekvivalenta efter integrationen — och förutsatt att den här använda integralformen verkligen är relevant;

;

(17) s = 60 ;

(18) Û = U/s ;

= (m_e·c_z²/e)(4/3)²/s ;

(19) n²/n = dÛ/dn_xyz(1V) ;

(20) n²dn_xyz(1V) = ndÛ ;

;

s-formens fysiska ekvivalent

För att den redan observerade n-formen i (3), n=673 026=[FSC^–5·e/m_ec_z²](4/3)², ska bli härledningsbar måste vänsterledets integralnämnarkoefficienter i (20), n²dn_xyz, och som redan omnämndes i (4), 3·4·5=60, ha en väl relaterbar make i högerledets elektronspänningsekvivalent i (15), U=m_e·c_z²/e. I TNED — men inte i MAC —finns den möjligheten genom att NEUTRONKVADRATEN innefattar faktorerna (m_e/e) med grundläggande adress till samtliga atomer enligt (21) nedan.

2010IX28

Atomernas Materialsubstans — grundformen för m_e/e från NEUTRONKVADRATEN

— Om vi utnyttjar Neutronkvadraten i TNED

BILDKÄLLA: Författarens arkiv · MONTAGE: stora 17Jun2013 E19 Bild163 · Nikon D90 — lilla Neutronkvadratens grundform — Masstalsradien A=60 formar Neutronkvadratens byggnad i kärnfysiken enligt TNED.

Vattensplasharna [delelement från PARTIKELKOLLISIONER med höga energier] illustrerar också [ENERGILAGEN] atomkärnans odelbarhet [NEUTRONFRAGMENTEN] enligt TNED: Avdelade droppmassor som återförenas syns INTE som »snurrande objekt» inuti moderkroppen. Atomkärnan är partikelfri enligt TNED. Bergsäkert.

Genom att alla atomkärnor enligt TNED består av A(1838,624)e [minus delar som bränns av via massdefekterna] — från neutronens sönderfall med massan och laddningen för elektronen — får också alla atommassor samma effektiva massa-elektronladdningstäthet:

(21) 5,68572 t12 KG/C = m_e/e = m(A) · [A(1838,624)e]^–1

= m(A) · [A(m_n/m_e)e]^–1

= m(A) · [A(m_ne/m_e)]^–1

= m(A) · [Am_n(e/m_e)]^–1

= m(A) · (m_e/e)[Am_n]^–1

; det värdet beskriver alltså en ämneskonstant, »atomernas materialsubstans».

— kan neutronkvadratens specifika (m_e/e), via neutroncirkelns radie på masstalet r=60, uppfattas som

(m_e/[r]_Ae) = (m_e/60e)

med föregående

s = [r]_A=60

;

— Neutronkvadraten som sådan visar i sin neutroncirkel en obalans mellan å ena sidan den innefattade elektronladdningen (e) i neutronen och å andra sidan neutronradien med masstaletA=60 (eg. 58,69548); För enhetlighetens skull, skulle vi vilja att också A för neutronmasstalet vore satt på A=1, analogt ett enhetligt (m_e/e) via neutronen.

— Neutronkvadratens (m_e/e) alias (m_e/60e) kan alltså förstås ha antingen 60ggr högre massa än den verkliga neutronen [m_e/60], eller ha 60ggr för liten inneboende elektronladdning i förhållande till masstalsradien.

— För att få ut det enastående (m_e/e) i neutronen — och förutsatt framställningssättet är rationellt — måste alltså en motsvarande multiplikation med [r]_A=60 göras — och som därmed (perfekt) matchar villkoret med motsvarande integralkoefficienter 3·4·5=60 från vänsterledet. Överflyttningen skulle då ge

(m_e/e) = 60(m_e/[r]₆₀e)

(=) (m_e/e)

och därmed balans i härledningen.

Genom att neutronkvadratens massradie emellertid R=60 INTE är strängt exakt (58,69548), blir nettovinsten i utflykten att ALLA grundparametrar i kärnfysiken — alla atomer, alla ämnen, alla material — kommer med för optimal analys.

BILDKÄLLA: Författarens arkiv · MONTAGE: stora 20Aug2013 E25 Bild110 · Nikon D90 — lilla Neutronkvadraten — Grundnukliderna — alla atomer, alla ämnen, alla material — ALLA MÖJLIGA UNIVERSUM enligt TNED.

ANTALET n MASSELEMENT I ELEKTRONMASSAN

Med den kopplingen relevant, får högerledets U-form en väldefinierad betydelse endast om masstalet A=1 preciseras i neutronkvadratens (m_e/e); Antas sammansättningen fås alltså

(22) U[e] = (m_e·c_z²)/[r]_A=60e · (1V) ;

med nominella värdet för [r]_A=60=s lika med 60 .

Därmed är alla parametrar härledda [eg. relaterade på redan kända, beskrivbara grundformer].

Integrationen på differentialekvationen

(23) n²dn_xyz (1V) = ndÛ ;

skulle då ge

[Notera att antalet integrationer för högerledet kan göras godtyckligt genom att integrera successivt på integrationskonstanten (Se NOLLFORMSALGEBRAN) U/∞[x] /∞[y] /∞[z] /∞[å]… = d^nU; alla d[X]U behöver inte vara lika]

(24) ∫ n² dn_xyz(1V) = ∫ ndÛ ;

∫ ∫ ∫ n² dn_x dn_y dn_z = ∫ ndÛ/(1V) ;

(=) [n²⁺¹/(2+1)]; [n²⁺¹⁺¹/(2+1)(2+1+1)]; [n^2+1+1+1/(2+1)(2+1+1)(2+1+1+1)]

med lösningen = n⁵/(3)(4)(5)

(25) = n⁵/60 ;

n⁵/60 = nÛ/(1V)

= nU/s(1V) ; s = [r]_A=60 = 60

= nU/[r]_A=60(1V) ;

n⁵ = 60nU/[r]_A=60(1V) ; 60 = [r]_A=60 = 60

= nU/(1V) ;

n = n⁵U^–1(1V) ;

(26) = (2h/e²R₀)⁵(e/m_e·c_z²)(4/3)²(1V)

(27) = 673 026,65 = n₀ ;

(28) n = [n⁵·(1/60)[r]_A=60e/m_ec_z²](4/3)²(1V) ;

;

Tas optimala värdet för [r]_A=60=s lika med neutronkvadratens grundvärde 58,69548 ges ett motsvarande lägre n-värde

(29) n_A=58,7 = [(60)/(58,69548)=0,978258](673 026,65)

= 658 393,7 antalet masselement i elektronmassan

Exakta n-värdet

Det exakta n-värdet — 673 026

Optimalvärdet via masstalsradien 58,7 i samband (29) är inte realistiskt med referens till att värdet 60 är det som använts i framräkningen av atomvikterna (via atomära massdefekterna från neutronkvadraten). För enhetlighetens del, i varje fall, är det därför mera rimligt att utgå ifrån samma preferens i frågan om n-talet. »Exakta n-talet» bör alltså bli just 673026 (+0,65).

Epilog

Det som (ev.) kan avgöra värdet av ovanstående resultat är mera noggrant uppmätta värden för olika material i Casimireffekten — n-talet ingår i Casimireffekten enligt TNED som avgörande faktor, men har i dagens läge (Okt2010) ingen motsvarande bild i forskarvärlden.

Mätavvikelserna i Casimireffektens experimentella ljus är (enligt genomlästa rapporter, mer av regel än undantag heller) INTE marginella (som också kunde förväntas i ljuset av TNED: materialkonstanter preciseras inte konventionellt i Casimireffekten). Teorin är också delvis ofullkomlig i vissa avsnitt som berör aktuella mätanordningar (sfär-platta), och inga mera exakta besked finns därför ännu (mätfelen kan i vissa fall uppgå till mer än 15%). Se vidare i Casimireffekten.

Inverkan av n på föregående beskrivningar

Inverkan av n på föregående beskrivningar

KEMISKA KOPPLINGENS GRÄNSSPÄNNING

Det mera precisa (preliminära) värdet för antalet masselement i elektronen som n=673026 från föregående GRUNDBERÄKNINGARNA i Elektronmassans Komponenter [n=177062] har ingen direkt dramatisk inverkan på redan genomförda beräkningar utöver de som berör KEMISKA KOPPLINGENS GRÄNSSPÄNNING [U(G)].

De beräkningsresultat som direkt påverkas i UNIVERSUMS HISTORIA av det högre n-värdet (~3,8 ggr högre än grundformen via N3m20-aggregatets sämsta fallets beräkningar) är de som berör BLIXTURLADDNINGENS FYSIK — se GRUNDRÄKNING:

Med grundformen för n från enbart N3m20-aggregatets sämsta fallets beräkningar:

U_G = k(e/rn)

= (1/4πε₀)(e/rn)

U_G = (9 T9 VM/C)(1,602 t19 C)/((177062)[r]/2)

ges i sämsta fallets värden (n-faktorn här den absolut minsta möjliga) med r=3nM medelavståndet mellan luftmolekylerna

= 5,4286 t6 V ~ 5,4 µV

som ger 1800V/M med 3nM mellan luftmolekylerna

Med utvecklingarna för n genom Casimireffekten och Lambväxlingen:

U_G = k(e/rn)

= (1/4πε₀)(e/rn)

U_G = (9 T9 VM/C)(1,602 t19 C)/((673026)[r]/2)

ges med r=3nM medelavståndet mellan luftmolekylerna

= 1,42817 t6 V ~ 1,4 µV

som ger 467V/M med 3nM mellan luftmolekylerna

OM elektriska konstantens k-faktor istället räknas på det enskilda elektronelementets Coulombkoppling UTOM sfärgeometrin, dvs., frånsett faktorn 4π (vilket har utnyttjats i utvecklingarna för n, speciellt i Casimireffekten), ges istället

U_G = (1/ε₀)(e/rn) ;

U_G = (1/[8,8543 t12 C/VM])(1,602 t19 C)/((673026)[r]/2)

ges med r=3nM medelavståndet mellan luftmolekylerna

= 1,79219 t5 V ~ 18 µV

som ger 6000V/M med 3nM mellan luftmolekylerna

BLIXTURLADDNINGENS FYSIK SKULLE kunna vara den tänkbara observationsgrund som kunde AVGÖRA vad som är vad. Som redan påpekats i nämnda avsnitt, saknas emellertid (veterligt ännu Nov2010) avgörande observationsdata. Tills vidare får det ovan nämnda tjäna som referensgrund.

FSC i TNED

FCS i MAC betyder Fine Structure Constant, sv. FinStrukturKonstanten. FSC skrivs konventionellt i MAC (Se FSC)

α = e²/4πε₀ħc, i TNED mera reguljärt via ekvivalenten e²R₀/2h (Se utvecklingarna överst i FSC). Beskrivningen nedan visar hur termerna kopplar till resonansvillkoret med huvudkvanttalet i Spektrum för härledningen av antalet elektronelement i elektronmassan enligt TNED. Se även TNED-grundformen i Elektronmassans Komponenter.

2010-09-28

RESONANSKRITERIET FRÅN SPEKTRUM n² — vi utvecklar efter fysikens mest elementära sambandsformer:

Härledningen till Resonanskriteriets elementära ekvivalent

(n²) = 2h/e²R₀ = o = 1/FSC = 1/α

;

d = ρn² ; från Resonansvillkoret i Spektrum

n² = d/ρ

= mcr/mcρ ; h=mcr ;

= h/mcρ ;

Från Elektriska laddningen Q = √ (m/R)(A/dT) ges

m = Q²R(dT/A) ; Vi utnyttjar Q=e och R=R₀ i elektriska konstanten R₀c₀=1/ε₀ ;

m = e²R₀(dT/A) ; Från Divergensen i Ljusfysiken gäller a=c/dT med dT=c/a ;

m = e²R₀(c/aA) ; Fortsättningen blir då

n² = h/mcρ

= h/e²R₀(dT/A)cρ ; Vi utnyttjar A=ρ² ;

= h/e²R₀(c/aρ²)cρ

= h/e²R₀(c²/aρ) ; Vi utnyttjar att a=2ρ/T² och ρ/T=c vilket ger ;

= h/e²R₀(c²/[2ρ/T²]ρ)

= 2h/e²R₀(c²/[ρ²/T²=c²])

= 2h/e²R₀(c²/c²)

= 2h/e²R₀

= 1/FSC

= 1/7,296179915 t3 ........................ från Kalkylkortet till Casimireffekten

= 137,058023738

;

EKVIVALENTA SAMBANDSFORMEN UTVECKLAD — belyst — ALTERNATIVT

;

Elektronmassan (från elektronladdningens kvadrat i Elektriska laddningen, se nedan) i Neutronimpulsmomentet mcr (för neutronens ytterradie, eg. 1,9926606, se Toroidytan i Kärnradierna del 2) kan tydligen skrivas på formen

(10) o = 2h/R₀e² .................. numerisk enhet; nämnaren: (V/A)(C=AS)²=VAS²=WS²=JS; bägge faktorleden ger JS

= 2(6,626 t34 JS)/(376,72555 Ω=V/A)(1,602 t19 C)²

= 137,0665

= 2mcr/R₀[(m/R₀)(A/dT)]_{ELEKTRONLADDNINGENS KVADRAT}

= mc2r/(m_e)(A/dT)

= mcr/(m_e)(A/[dT=c/a])

= mcr/(m_e)(aA/c)

= mc²r/(m_e)(a[A=kπr²])

= mc²r/(m_e)(akπr²)

= m(r/T)²r/(m_e)([r/T²]kπr²)

= m/m_eπk

= (1,0086652)/(0,000548598)πk

= (1838,623545)/πk

= (585,25205)/k ;

k = 4,2698401 = 4(1,06746)

Vi måste — veterligt —alltid räkna med vissa minimala korrektioner inom atomkärnans komplicerade kraftväv eftersom ingen egentlig bestämt ändlig STATISK formstruktur existerar (PASTOM), samt med hänsyn till flödet i kopplingen mellan kärna elektronhölje. Konstanten k antyder den delen.

ELEKTRONEN · rubriker

Framträdande — vetenskapshistoriskt

Kraftekvationen

Framträdande — Tekniskt TNED

Allmänn