UNIVERSUMS HISTORIA | SÄRSKILD ELEKTROMEKANIK — PemSO8DIL |  | 2013IV30  a BellDHARMA production |  Senast uppdaterade version YearMonthDayTime 2016-10-20

 

innehåll  denna sida | webbSÖK äMNESORD på denna sida Ctrl+F · sök ämnesord överallt i SAKREGISTER · förteckning över alla webbsidor

 

BILDKÄLLA: Författarens arkiv [Apr2010] · NIKON D90 · Spår ur det förflutna — de finns alltid kvar som ekon hos efterkommande. Evigheten i en enda bild. Tidens spår är Omöjliga att utplåna — deras ekon följer med i allt kommande.

 

 

sök ämnesord överallt inom ELEKTRONIKEN i separat sakregister för Praktisk Elektromekanik i  sakregister elektroniken  

 

PRAKTISK ELEKTROMEKANIK — finmekanik för hobby och amatörer — Se även från HUVUDDOKUMENTET MED ÄMNESORIENTERING -- Gammaprojektets alla dokument — Maj2012-Jul2016

 

ADAPTERKONSTRUKTIONER

YTMONTERAT TILL HÅLMONTERAT — P1  P2  P3  P4 — Testserien MAX4475

SÄRSKILD ELEKTROMEKANIK

YTMONTERAT TILL HÅLMONTERAT

 

BATTERIKONTAKTER — 9V —

KONTAKTRESISTANSER — KontaktResistansMätare

 

KONTAKTMÄTNING

 

SO8DIL:

FRÅN YTMONTERAD SingelOP MAX4475 — till hålmonterad

——————————————————————————————————————

Allmänna enkla metoder för användning av ytmonterade kapslar typ Operationsförstärkare —

för reguljära teständamål tillsammans med vanliga kopplingsdäck med 2,54 mM hålraster

 

Praktiska Exempel — med eller utan fastlödning:

Se TESTSERIEN

 

PraktiskaTillämpningsexempel — från ytmonterat 1,27mM raster till  hålmonterat 2,54mM raster

 

Flera alternativ från första exemplet i P1 — Alla med MAX4475:

 

P1

P — halvlödning — 2

P3

P — hellödning — 4

 helmekanisk

ElectroKit Adapterkort — tillämpn.A

helmekanisk

ElectroKit Adapterkort — tillämpn.B

 

DEN FORMADE TENNADE KOPPARTRÅDEN I P4-DELEN VISAR ETT SÄTT ATT ANORDNA EN STÖDFIXTUR FÖR KAPSELN SOM FIXERAR DEN SÄKERT MOT UNDERLAGET FÖR SÄKER LÖDNING. Andra, snyggare, mera effektiva sådana trådformeringsexempel finns. Däremot verkar de VIRSTIFT som den metoden bygger på INTE finnas tillgängliga längre (2016).

 

 

PraktiskaTillämpningsexempel — från ytmonterat 1,27mM raster till  hålmonterat 2,54mM raster

SO8tillDIL8 — P1 — mekanisk kontakt, ingen lödning — se även Anpassningsbygel P1

P2 | P3 | P4 |

 

30Apr2013

TILLÄMPNINGsEXEMPEL 30Apr2013-04-30 — PRAKTISK ELEKTROMEKANIK — Från Ytmonterad 8-bens till Hålmonterad 8-pinnars DualInLine (DIL)

SO8 till DIL8

Se även från HUVUDDOKUMENTET MED ÄMNESORIENTERING

 

Bakgrund

BILDKÄLLA: Författarens arkiv · 29Apr2013  Bild10  SO8DIL · Nikon D90

— Ingen lödning behövs. Elektrisk kontakt garanteras med mekaniskt tryck.

 

 

Teknikens utveckling med en successiv övergång från klassiska hålmonterade — DIL, DualInLine 2,54 mM delningsraster — elektroniska komponenter till ytmonterade dito — SO, SurfaceOriented 1,27 mM delningsraster, m.fl. — har medfört en del komplikationer för den klassiska elektronikskolans utövare som enbart vill testa olika elektronikkopplingar, inte producera projekt på färdigetsade kopparlaminat.

— De enklaste av alla testprocedurer är naturligtvis ett konventionellt kopplingsdäck där man monterar en viss typ IC-krets i en hålrasteranpassad IC-sockel, tillsammans med övrigt som kan inpassas i den klassiska 2,54 mM rasterdelningen.

— Ytmonterade IC-kretsar verkar inte ha någon utbredd motsvarande IC-kapseltyp som kan anpassas för 2,54 mM-delningen.

— Sökning på webben visar att det visst finns sådana övergångssockeltyper, speciellt för typen operationsförstärkare (klassiska DIL8) — men bara i USA som det verkar. Se exv.,

 

 

BROWN DOG Electronic Component Adapters — Single-to-dual Op-Amp Adapter (p/n 020302A)

http://cimarrontechnology.com/single-to-dualop-ampadapterpn020302.aspx

http://cimarrontechnology.com/surfacemountadapters.aspx

— Prisuppgift [Apr2013] $3.00/st — fraktkostnader tillkommer — om man alls får köpa varan från USA, utanför USA.

— Tyvärr har inte ElectroKit den här typen — den mest användbara för kopplingsdäcket.

 

 

Den typ som visas bygger i samtliga fall på att löda in ytkapseln på en DIL-sockel av ovanstående fason.

— Jo. Faktiskt. Det finns på ElectroKit — »adapterkort» SO8 till DIL8, men det framgår inte om det finns anslutningspinnar under kortet, eller om det bara är ett plant, helt oborrat, kort man får:

 

ElektroKit—AdapterKort SO8DIL8

 

ELECTROKIT — Adapterkort SO8 - DIL8

http://www.electrokit.com/adapterkort-so8-dil8.43178

— Prisuppgiften är 10kr/st.

 

Se även P2 och P4.

 

— Webbsökningen i svenska delen (Apr2013) ger magra resultat. Ämnet omnämns visserligen. Men det verkar som att, i varje fall en del, föredrar att »löda ytmonterat direkt på färdigetsat» — YouTube har flera instruktiva videos. Det är också ett problem: att för varje enkel testkoppling man har, man ska försöka specialbeställa ett ytkapselanpassat etsat kopparlaminat bara för att kunna få dit den ytmonterade komponenten. Det var, liksom, inte uppgiften. Det verkar emellertid som att (speciellt) yngre trivs bättre med ytmonterat, trots frågan om ledningslaminatet, och de gör säkert rätt i det för sin del.

 

 

Så här Pmek1 kan man konstruera en sockel från ytmonterat 1,27 mM raster till hålmonterat 2,54 mM raster, själv — men det kräver en del erfarenhet i verkstadsteknisk mekanik (allmän hantverksteknik med goda kunskaper om de olika materialen och deras bearbetning):

 

 

PraktiskaTillämpningsexempel — från ytmonterat 1,27mM raster till  hålmonterat 2,54mM raster

Mekanisk sockelkonstruktion som inte kräver lödning

Använd komponenterna för grundtest utan att löda fast dem

ANPASSNINGSSOCKEL P1

— från SO8 till DIL8

Ren mekanisk tryckkontakt: grundverktyg för bearbetning och utförande:

PELARSTATIV med borrmaskin OCH KOORDINATBORD

 

 

 

BILDKÄLLA: Författarens arkiv · 29Apr2013  Bild30;34  SO8DIL · Nikon D90

— Den färdiga sockeln med trycklås.

 

 

 

GRUNDMATERIAL:

   5 mM transparent plexiglas:

— En drygt 10mM bred remsa sågas ut och parallellslipas till 10,00 mM.

— På plexiplattans översida fräser man sedan bort 2,00 mM inåt från varje kant och med djupet 1,00 mM;

 

BILDKÄLLA: Författarens arkiv · 29Apr2013  Bild16  SO8DIL · Nikon D90

— Plexiremsan efter urfräsningar, borrningar och gängning, samt insättning av manuellt tillböjda tilledningsben (smal plattång).

— En fixtur för tilledningsbenen böjning kan också konstrueras, vilket ger bättre (jämnare) resultat, men har här inte genomförts.

— Jämnheten i tilledningsbenen utmed fräskanten fås genom att använda en nålfil av typen triangulär med prägling på största sidan och de andra släta.

 

— I mitten mellan de urfrästa kantdelarna fräser man sedan, med samma djup 1,00mM, ett spår med bredden 4,00 mM.

— Man fräser sedan upp de fyra styrspåren med samma djup 1,00 mM för den ytmonterade IC-kapselns tilledningsben: spåren ska vara med bredden 0,50mM, i intervallet 1,27 mM. Halva det urfrästa djupet kommer att tas upp av sockelns tilledningsben, som tillverkas av 0,50 mM tennad koppartråd;

 

BILDKÄLLA: Författarens arkiv · 29Apr2013  Bild4  SO8DIL · Nikon D90

— Den avgörande Ø0,55mM borren med kopparfodret som krävs för inspänning i borrchuckar som inte kan ta mindre än Ø1,5mM.

— Borra med LÄGSTA MÖJLIGA HASTIGHET i plexiglas, och i små djupsteg i taget med rensning av borrgraderna emellan: För stor värmeutveckling i borrhållet skapar plastsmälta, och borren jammar fast = går av. Är du osäker, testa först separat, tills du VET hur det fungerar.

 

— Efter urfräsningarna utför man borrmärken — och en viss förborrning — med en borr med diametern 0,55 mM — se särskild beskrivning hur man kan inspänna den typen i dagen grova borrchuckar som inte tar mindre än Ø1,5 mM.

— För den som är obekant med materialtekniken:

— Kör på lägsta möjliga varvhastighet: värmen som bildas i det lilla Ø0,5mM-hålet kan lätt bilda plastsmälta i plexiglaset. Resultatet blir att borren nyper — och snabbt går av, ev. i bästa fall snurrar på inspänningsfodret. För att få loss den måste den värmas bort, försiktigt.

 

Mått i mM — SO8tillDIL8

 

— Var därför smart från början: utnyttja huvudregeln generellt för borrning — och ge inte efter för frestelsen att strunta i den regeln: När borrhålet blir djupare än dubbla borrdiametern, dra upp borren emellanåt, använd en pensel/tandpetare för att rensa bort det urborrade material, så att borren kan leda ut max värme (igen), sänk sedan borren och ta en litet avsnitt till, och så vidare. Gör man på det sättet, går det galant att borra de åtta Ø0,5mM-hålen.

 

 

— Ytterligare två hål med diameter Ø1,50mM och centrumavstånd 7,62 mM ska borras i sockelkroppen, symmetriskt kring mittpunkten; dessa hål ska sedan gängas med M2 för den slutliga skruvfastsättningen.

 

BildHålgängningen ...

 

— Sedan hålen borrats i sockelkroppen, och gängningens slutförts, ska också en 3,95mM smal kopparremsa konstrueras med två hål med centrumavståndet 7,62 mM, Remsan ska tas upp på mitten i motståndena långsidor med en nålfil som säkrar att ingen elektrisk kontakt finns mellan remsan och anslutningsbenen. Remsan säkrar att IC-kapseln inte kan tryckas ner helt mot plexibottnen (vilket i så fall deformerar anslutningsbenen mer än nödvändigt).

— Sist ska ett spännlock konstrueras som ska hålla IC-kapseln fast och som säkrar det elektriska kontakttrycket.

 Topplocket har här gjorts av en 10,00 mM remsa plexiglas som sedan borrats med Ø2,00mM för skruvarna.

 

AnpassningsBygelP1

 

BILDKÄLLA: Författarens arkiv · 29Apr2013  Bild25  SO8DIL · Nikon D90

— Den färdiga SO8DIL-Sockeln med detaljerna på underliggande elektriskt ledande skumplast..

 

AnpassningsbygelP1

 

   VIDARE ANVÄNDNING visade att den mekaniska kontakteringen via monteringsbygeln ovan (den grova Ø1,4mM isolerade koppartråden) — sedan den tagits ut efter första monteringen — upphörde efter ett antal insättningar och urtag.

   När adapterblocket sätts in (upprepat utan monteringsbygeln), trycks tilledningsbenen (naturligtvis) upp (mer och mer) av motkraften, och därmed kapselbenen. Och så var det med den förträffliga funktionen: kontakten upphör, förr eller senare.

 

Lösningen (7Jun2015 — i samband med OPtesterna):

 

 

Foto:  SO8DIL P4  Bild P1234.14  7Jun2015

 

 

Bilden ovan visar den (galanta) lösningen:

— Istället för den grova Ø1,4mM transformartråden används här en dito Ø0,7mM.

   Det är viktigt att den omslutande koppartråden ligger så tätt in till kapselkroppen som möjligt; Vi realiserar det genom att U-böja tråden kring ett Ø4mM borrskaft — och använda en plattång för att NÅGOT LITET klämma ihop rundeln (till innerØ3,8mM); Vi trycker sedan ihop änden — så att bygeln/märlan vid insättningen tränger sig tätt mot kapselkroppen, strax under dess översida — samt böjer ut ändarna så att bygeln glider in mjukt och fint.

— M2-Skruvarna ska inte vara HELT åtdragna under inskjutningen — för att ge maximalt utrymme åt de kapselben som ev. ligger marginellt (hundradels mM) över de andra, och därmed maximal mekanisk slaglängd vid skruvinpressingen i slutet:

— Lämna den slutliga skruvningen (också helt lätt) tills hela kapselblocket är insatt i aktuellt elektroniskt kopplingsblock. Skruva (lätt och försiktigt) åt först då.

 

Eftertest har visat att lösningen ovan ÄNNU FÖREFALLER permanent: inget ytterligare utrymme finns för mekaniska positionsändringar — då väl monteringen gjorts en gång som ovan.

 

 

Trycklåset och dess tillfälliga monteringsfunktion — man kan undvara trycklåset helt genom att använda en droppe superlim på undersidan på varje anslutningsben vid inloppet till plexisockeln, men det är inget jag själv använder:

   Eftersom anslutningsbenen via den tennade koppartråden Ø0,5mM kommer att ligga som fria, icke låsta anslutningsdelar mellan IC-kapseln och den underliggande kretskonstruktionens kontakter, måste det finnas en separat stoppmekanism — ett trycklås — i mellanrummet IC-kapsel-topplockets undersida som hindrar att anslutningsbenen följer med i den nedåttryckande rörelsen då sockeln monteras för sin del.

— En Ø1,4mM transformatortråd har här anställts för att verkställa den detaljen: den kan skjutas in tillfälligt om man inte drar åt skruvarna helt från början, och säkrar därmed att anslutningsbenen vid IC-kapseln inte deformeras då sockeln insättning möter mekaniskt motstånd från undersidan. Då detta moment gjorts. kan trycklåsbygeln tas bort, att skruvarna slutjusteras.

— Notera att spelet mellan friliggande ytmonterad IC-kapsel och den slutligt fastspända då kapselbottnen ligger an mot kopparremsan under, bara är (ca) 0,2mM;

— M2-skruvens gängstigning är 0,4mM per varv. Så, det ska — från det man precis känner att skruven börjar ta emot — bara krävas i princip ett kvarts skruvvarv — 0,1mM — för att få säker elektromekanisk kontakt;

— Slutmomentet består i att kontrollera att den elektromekaniska kontakten för samtliga åtta anslutningsben verkligen visar (idealt) 0 Ohm: här har ett konventionellt visarinstrument använts för att kontrollera att fullgod elektrisk kontakt gäller.

 

BILDKÄLLA: Författarens arkiv · 29Apr2013  Bild33  SO8DIL · Nikon D90

 

MAX4475 — PinLayout

 

Se MAXIM datablad för OP MAX4475

http://datasheets.maximintegrated.com/en/ds/MAX4475-MAX4489.pdf

Pin Configurations s12, Pin Description s8 — ovanstående i komprimerad sammanställning.

— nc betyder no internal connection.

 

SLUTTESTET består i att koppla upp IC-komponenten för att genomföra något enkelt funktionstest, så att man verkligen ser att detaljen visar full funktion, utan konstigheter.

— Man placerar ena mätelektroden mot IC-kapselns toppsida så att IC-kapselns anslutningsben ligger mellan mätelektroden och den underliggande sockelns anslutningsben. Den andra mätelektroden får sedan beröra motsvarande anslutningsben. Är allt OK ska resistansen visa ”0,00Ω” (eg. mindre än 1mΩ).

— Notera beträffande SO8-kapseln MAX4475 — OP-förstärkaren från MAXIM: STROBE-ingången (ben8 databladet) måste kopplas till V+ för normal användning — annars uppför sig MAX44755 som om något vore väldigt mycket fel. Strobeingången på OP:n CA3140 (samma IC-ben) — för att jämföra en annan CMOS OP-typ med samma benkonfiguration — kan däremot lämnas öppen utan risk för underliga funktioner.

 

 

MISSHANDELSTEST — vad tål IC-kapseln tillsammans med sockeln?

— Förutsatt rimliga spänningsnivåer: i stort sett »vad som helst»:

 

— Jag testade via matningsspänningen +5V (MAX4475 kan inte ta ingångsspänningar högre än V+ minus 1V6) med att MISSHANDLA IC-kapseln MAX4475 (var noga med att inte testa med högre matningsspänningar än den fabrikanten anger, här max 6V) enligt följande:

— Först vände jag den FEL — moderna IC-kretsar har ofta visst (avancerat) skydd för felvändning, inom matningsspänningens gränser.

— Sedan tryckte jag ner sockeln så mycket att tilledningsbenen i mellanrummet där trycklåset används åkte upp, och därmed deformerade IC-kapselns tilledningsben;

— Jag tog sedan isär sockeln, böjde tillbaka benen — de ska i sin planform stryka strax under IC-kapselns bottenplatts (ca 0,2mM enligt standard) — och satte tillbaka IC-kapseln, monterade sedan sockeln helt lätt i en separat ordinär DIL8-IC-sockel, och upprepade testet — spänningsföljare via potentiometer. Ingen felfunktion syntes.

   För att kontrollera resultatet togs en annan IC-kapselindivid av typen MAX4475; som denna uppförde sig på samma felfria sätt, kunde man dra slutsatsen att misshandeln inte påverkade komponentens funktion.

— Andra (liknande, tidigare) tester understryker IC-kretsarnas tålighet (inom spänningsgränserna). Däremot, om man är ovarsam med allmänt skydd mot statisk elektricitet i hanteringen av CMOS-kretsar — använd underliggande elektriskt ledande skumplast, och berör komponenten (ofta) på det materialet, tillsammans med fingrar, det gör att man, i begränsad tid, kan hantera komponenten relativt fritt tillsammans med olika metallverktyg typ elektroniktänger — är det lätt hänt att IC-komponenten blir körd.

 

 

 

P2 —  P1 | P3 | P4 |

 

4Mar2015

ElectroKit:s adapterKort [‡]

— hur man skapar användbara anslutningar till ett kopplingsdäck

från en ytmonterad IC-kapsel

———————————————————————————————————————

Mekanisk (MULTI-) kontaktmetod med lödning av tilledningsben — för särskilda experimentkopplingar

 

Denna metod har visat sig delvis krävande:

— Minsta lilla (några hundradels millimeter) variation i tjockleken i adapterkortets pålagda förtennade lödrektanglar kan påverka en eller flera av ytIC-kapselns tilledningsben och deras mekaniska kontakt med underlaget. Av de två här genomförda montagen, som nedan, har bara den ena visat fullgod funktion (den som visas i bilderna nedan, den först konstruerade, se vidare P2.1 i TestSERIEN), medan en måste lödas i efterhand på grund av stora svårigheter att skapa kontakt med ett envist kapselben som vägrade komma med.

 

 

 

 

Foto:  SO8DIL P2P3  BildP2.40  5Mar2015

 

Nödvändiga Verktyg:

1. Stadigt monterat STABILT maskinskruvstycke — delvis höga arbetsmoment används — slinter ansatserna kan skador uppkomma (både på material och person): var vaksam:

 

Anpassningen SO8DIL i färdigt skick (insatt i 8pin IC-sockel underst)

 

 

Foto:  SO8DIL P2P3  BildP2.1  5Mar2015

 

Kort beskrivning:

Ø0,5mM Tennad koppartråd — en längd för varje anslutningsben, och därmed en extra benanslutningsrad per kapselsida — läggs runt Ø0,5mM isolerad transformatortråd (den kopparfärgade böjda tråden som syns överst) som dragstopp och samtidig anliggningsfjäder för IC-kapseln — tanken är att endast tryckkraften ska räcka för fullgod elektrisk kontakt.

 

 

Foto:  SO8DIL P2P3  BildP2.4  5Mar2015

 

Bildkollaget nedan sekv. 1-6 visar EN METOD för att monteringen och lödningen av tilledningsbenen i ElectroKit:s adapterkort:

 

 

Foto:  SO8DIL P2P3  BildP2.9;11;12;13;14; 16;17;18;19;20;21;22  5Mar2015

 

SEKVENS 5 — efter lödningen — är avgörande:

— Lödningen får inte ha genombrutit transformatortrådens elektriskt isolerande/skyddande plasthölje. Ett resistanstest måste därför obönhörligen göras som garanterar att alla tilledningsbenen är elektrisk isolerande från varandra.

— Testa ett ben i taget mot alla övriga.

 

Bilderna nedan visar anliggningsfjäderns slutform.

 

 

 

Foto:  SO8DIL P2P3  BildP2.24;25  5Mar2015

 

Lödningen — allmän SÄKER metod

 

— Ju större metallmassa som ska värmas för lödning, desto mer krävande (och svår) blir lödningen. Slår ALDRIG fel.

 

— PLANERA ALLTID LÖDNINGEN FÖRST — utför »enkla huvudräkningar» med ERFARENHETER FRÅN OLIKA VÄRMETEST och separata lödtest (erinra metalldelarnas värmeledningsförmåga och massmängden som ska värmas: silver 105%; koppar 100%; guld 70%; aluminium 60%; mässing 45%; tenn 15%). Var SÄKER. Alltid. Finns minsta osäkerhet: genomför ett praktiskt TEST på motsvarande anordning — kunskapen segrar ALLTID.

 

 

   I detta fall ska två närliggande Ø0,5mM tennade koppartrådar värmas ihop med lödtenn via en ca 1,5mM lång ca Ø1mM metallbaserad genomföringskanal:

— använd INTE den allra smalaste lödspetsen — och chansa ALDRIG på »extra mycket temperatur» — risken är att materialet STEKS = totalförstörs;

— I förekommande fall: FILA TILL LÄMPLIG LÖDSPETS (använd en separat Ø3-5mM kopparstång — rengör den ofta, håll den i trim, och den gör underverk);

— I detta fall: närma lödspetsen till en MultiCoreTennTråd, och låt en liten tennkula smälta in på den väl rengjorda lödspetsen

— använd fuktad wettextrasa att stryka av lödspetsen mot då och då; wettextrasan kan sedan sköljas ren i vanligt vatten:

— Applicera ETT VÄL UTPROVAT LÖDVATTEN (med fin pensel) — tennlödning STÅR OCH FALLER (garanterat) med ett lödvatten som just under värmesekvensen kan hålla oxideringen på ett minimum. En undermålig lödvätska kan HELT spoliera en lödning.

— För lödspetsens ena förslipade plana kantsida (så stor del som möjligt = maximal värme kommer att överföras på maximalt kort tid) mot lödstället — stället där trådarna delas vid utloppet på baksidan: lödvätskan hettas upp, det fräser till, lödspetsen värmer upp stället, och tenndroppen glider snyggt in i hålrummet och fyller ut.

— Lödningen (i allmän elektronik) tar inte mer än (och ska aldrig ta mer än) en bråkdels sekund — för ytmonterade tilledningsben gör lödningen (säkert) på bara ett par tiondels sekunder — bara en liten NUDD.

   Se vidare praktiskt i tillämpningsexempel P4.

 

 

Sedan tilledningsbenen rätats ut (plattången rätar ut krokiga ben) och klippts i lämplig längd är SO8DIL-adaperkortet färdigt för IC-kapseln:

 

Bilderna nedan efter konstruktion nr2:

 

 

Foto:  SO8DIL P2P3  BildP2 40;41;44;45  5Mar2015

 

— Häll ut den ytmonterade IC-kapseln ur leveransröret (plast) på ledande skumplast

 

 

Foto:  SO8DIL P4  Bild28  5Mar2015

 

 

— det garanterar att ev. olika potentialer (IC-kapselns tilledningsben — adapterkortets metalldelar) hamnar på samma elektriska grund. Berör även samma grund med den metallpincett som ska användas för kommande TAG:

— Flytta sedan över IC-kapseln till adapterkortet, och skjut (försiktigt) in kapseln under spännfjädern.

   Klart.

 

Kapseltest

 

   Det som återstår är att testa kapseln och se om allt fungerar som det ska.

   Se KAPSELTEST EFTER ADAPTERMONTERING [KTeam].

 

 

PraktiskaTillämpningsexempel — från ytmonterat 1,27mM raster till  hålmonterat 2,54mM raster

P3 —  P1 | P2 | P4 |

 

5Mar2015

Helmekanisk kontaktmetod

 

 

 

Foto:  SO8DIL P2P3  BildP3.10  5Mar2015

 

Specialanpassning för särskilda skärmningstest

 

VERKTYG

1. Borrmaskin i STABILT Pelarstativ som kan ta Ø0,5mM borrar — och borra SÄKERT (inget PELARVINGEL — som i så fall garanterar att borren går av).

 

PRINCIPEN här är att den ytmonterade IC-kapseln SO8 — tilledningsbenens ändar UTRÄTADE  NERÅT — ska ligga nere i resp. bens Ø0,5mM-hål MOT nerifrån införda PLANSLIPADE Ø0,5mM koppartrådsändar SÅ att kapselbenen TRYCKER EMOT MEKANISKT — via en särskild skruvanordning — och elektrisk kontakt garanteras på den vägen.

   Mellanliggande plan för monteringen ska vara av typen kopparlaminat (för separat skärmning) och/eller aluminium eller kopparplåt.

 

 

Foto:  SO8DIL P2P3  BildP3.1  5Mar2015

 

FÖRUTSATT att de planslipade motliggningsändarna också är i tillräcklig parallellitet, finns ingen möjlighet att MISSA själva den elektriskt mekaniska kontaktfunktionen: ingen separat tennlödning kan överträffa den kontaktformen.

 

 

Vi börjar med utforma HÅLMALLAR — i (10mM breda) parallellslipade kopparlaminatremsor; Vi utformar en borrmall främst med de centrala förborrade Ø0,5mM hålen till ytIC-kapseln — samt hålen för skruvmonteringen (M2):

 

 

Foto:  SO8DIL P2P3  BildP3.3  5Mar2015

 

 

Detaljerna till hela anpassningskonstruktionen visas i bilden nedan:

— Undre kopparlaminatplattan gängas med M2 (borrØ=1,5mM) — se INVÄNDIG GÄNGNING om ej redan bekant.

 

 

 

Foto:  SO8DIL P2P3  BildP3.13  5Mar2015

 

ANSLUTNINGSBENEN — de böjda Ø0,5mM tennade koppartrådarna — görs antingen »efter erfarenhet» (ofta första experimentanordningen) eller efter en böjmall (för mindre serier) — här inte närmare preciserad (metoderna kan variera, principen är klar).

 

Mekaniska Principen:

— Bilden nedan visar KÄRNDELEN i hur So8DIL-anpassningens mekaniska kontaktering fungerar:

 

 

Foto:  SO8DIL P2P3  BildP3.12  5Mar2015

 

 

POÄNGEN MED ÄNGEN:

— Den underliggande U-böjda isolerande Ø0,5mM transformatorkoppartråden bildar en FJÄDERDISTANS för de ovanförliggande böjda tennade Ø0,5mM raka koppartrådsstängerna — tilledningsbenen i slutänden:

— Sedan OP-kapseln monterats i ett laminatplan över ovanstående, kommer den att skruvas fast med sina tillledningsben i förborrade Ø0,5mM hål i det laminatplanet och som kommer att trycka mot de noga planfilade trådtopparna som syns på bilden ovan (fixturen samma som tilläggslaminatet, nedan). Den kontakteringen bildar hela adapterfunktionen från den ytmonterbara OP-kapselns 1,27mM raster till hålrastret 2,54mM.

 

 

TRANSFORMATORTRÅDEN, den kopparglänsande Ø0,5mM-tråden som ligger UNDER de tillböjda Ø0,5mM tennade koppartrådsbenen GARANTERAR ELASTISKT MARGINAL när ytIC-kapselns ovanförvarande (nedåtRätade) tilledningsben PRESSAS mot:

— Vi behöver »bara» passa in ytIC-kapselns ben i en 1,27mM- matris — och »skruva på locket»:

 

 

 

Foto:  SO8DIL P2P3  BildP3.7  5Mar2015

 

;

 

 

 

Foto:  SO8DIL P2P3  BildP3.8  5Mar2015

 

Hur man hanterar elektrostatiskt känsliga — CMOS — komponenter utan äventyr

ytIC-kapselns korta tilledningsben måste rätas ut RAKT neråt:

 

— Använd hela tiden ledande skumplast som underlag för att — med jämna (täta) mellanrum VIDRÖRA alla metallföremål mot skumplasten — ytIC-kapselns samtliga tilledningsben inkluderat — för att i görligaste mån utesluta alla eventuella elektrostatiska äventyr;

— ENLIGT ERFARET MÄTEXEMPEL —  högresistiv OP (CA3140) som mäter på en öppen plastkondensator (100n) med en vertikalmonterat koppartråd för beröringstest — påförs grovt och runt i medeltal (vissa upp, vissa ner) 4Volt vid varje beröringstillfälle. Men den siffran kan variera (kraftigt) beroende på omständigheter.

— Förutsatt att man DÅ OCH DÅ avleder CMOS-komponenternas tilledningsben + alla andra berörande material MED en gemensam elektriskt ledande bas — ledande skumplast eller aluminiumfolie — BÖR risken aldrig föreligga för att elektrostatiskt känsliga komponenter förstörs vid manuell hantering: man kan — emellanåt — beröra tilledningsben med fingrarna utan risk för äventyr.

 

Platta ut tilledningsbenen med en plattång så att benändarna bildar (noga) rät vinkel med IC-kapseln.

 

 

Färdigt.

 

 

 

Foto:  SO8DIL P2P3  BildP3.11  5Mar2015

 

 

Det finns — EMELLERTID — en del väsentliga ISOLERTEKNISKA TRIXIGHETER som måste garanteras:

 

1.

INGÅNGAR OCH UTGÅNGAR mellan kopparledare och kopparlaminat måste försänkas — = kopparlaminatet tas bort just runt hålkanterna: vilket garanterar att den rena (förtennade) koppartråden inte får någon kontakt med laminatets kopparyta;

 

2.

Delarna i tilledningsbenen som EVENTUELLT kan komma att beröra kopparlaminatet (absolut mekanisk stoppgräns) får heller inte vidröra laminatets kopparyta.

 

Dessa två detaljer ordnas gemensamt genom att belägga laminatytan med ett plastskikt — vanligt tunn (5/100mM) bokplast (isolerar mot flera kilovolt):

 

 

 

Foto:  SO8DIL P2P3  BildP3.14;15;16;17;25  5Mar2015

 

Sist genomborras plasten vid borrhålen med en knappnål, kopparbenen sätts in, mellanplattan monteras, IC-kapseln sätts in, skruvarna monteras.

 

Kapseltest

 

Monteringen testas slutligen per tilledningsben mot alla övriga för att säkra att benen är elektriskt isolerade — samt en slutlig IC-kapseltest för att kontrollera att den insatta ytIC-kapseln verkligen uppför sig på fabrikantens beskrivna sätt.

  De olika metallytorna kan slutligen (som här) i efterhand anpassas/anslutas mekaniskt med olika metallanslutningar för särskilda skärmningsändamål (anslutning av omgivande metallmassor till typ JORD/GND/NollVolt).

 

Se vidare i KAPSELTEST EFTER ADAPTERMONTERING [KTeam].

 

 

PraktiskaTillämpningsexempel — från ytmonterat 1,27mM raster till  hålmonterat 2,54mM raster

P4 —  P1 | P2 | P3 |

 

4Jun2015

ElectroKit:s adapterKort [‡]

— hur man skapar användbara anslutningar till ett kopplingsdäck

från en ytmonterad IC-kapsel

———————————————————————————————————————

Kontaktmetod med lödning av tilledningsben och ytmonterad operationsförstärkare (MAX4475)

 

 

 

 

Foto:  SO8DIL P4  Bild27  5Jun2015

 

DEN SPECIALKONSTRUERADE TRYCKFJÄDERN (Ø0,5mM tennad koppartråd — fatta med plattången, vira runt — korsande — böj ner, klipp av) har (i denna speciella tillämpning) visat sig vara den mest effektiva och tillförlitliga vid slutmonteringen av ytIC-kapseln för säker placering före lödning. Se även nedan med alternativa positionshållarmetoder (tandpetare, gummisnoddar, mindre trälister som monteringbas)

 

VERKTYG/material:

Elektriskt ledande skumplast, IC-sockel med kontakthylsor, Virstift

 

 

Foto:  SO8DIL P4  Bild8  4Jun2015

 

 

Förslipning (mina egna exemplar):

 

 

Foto:  SO8DIL P4  Bild8  4Jun2015

 

ElectroKit:s adapterkort [‡] har relativt BREDA marginaler:

— För att få STANDARD PACKNINGSTÄTHET — flera kort kan sättas efter varandra i 2,54mM raster — måste en måttsreduktion verkställas.

— Bilden ovan visar adapterkortet insatt i maskinskruvstycke för slipning med sliprulle (borrmaskin i pelarstativ).

   Avståndet mellan hålet ytterst och kanten närmast ska vara max 1,27mM, annars passar inte stackningen med flera kort i rad utan tillägg av ett 2,54mM mellanrum.

 

 

PRINCIP                                                                

 

KONTAKTHYLSA        ELFA — Art........           48-178-62

VIRSTIFTsHylsa          ELFA — Art.........          48-168-13

 

8st VIRSTIFTsHYLSOR per adapterkort används här till ElectroKit:s SO8DIL-adapterkort [‡].

 

— Virstiften monteras först på en separat (8pinDIL, runda kontakthylsor) IC-hållare för att få maximal fasthet och rakhet i benmonteringen före lödning.

 

 

Foto:  SO8DIL P4  Bild9  4Jun2015

 

OBSERVERA för optimal användning tillsammans med kopplingsdäck:

— Se till att de kvadratiska virstiftspinnarna visar raksidorna rätvinkligt hålraderna;

— Kopplingsdäckens plåtbleck, nämligen, är gjorda för att HELST ta typ 0,5mm breda anslutningsben;

— Virstiftens kvadratsida är just 0,5mM, medan diagonalen är 0,71mM — betydligt tuffare tag, speciellt i en del kopplingsdäckstyper där man verkligen får ta i för att få ur komponenten..

 

— Därefter skjuts adapterkortet ner över virstiftsbenen och lödning av dessa utförs på baksidan.

 

 

 

Foto:  SO8DIL P4  Bild11;12  4Jun2015

 

LÖDNINGEN:

— Syrafri lödvätska (endast för förtennade/väl rengjorda lödobjekt) appliceras (riktligt) på lödställena (med fin [nylonfiber] pensel);

— Lödkolvens lödspets (här Ø5mM kopparstång — väl rengjord i lödtoppen) filas till för maximal värmeanliggning mot det långa virstiftsbenet som är av mässing (45% av kopparens termiska ledningsförmåga).

 

 

I detta fall krävs en större värmemängd än normalt (för SMÅ lödställen) vilket kräver särskild uppmärksamhet:

 

 

Foto:  SO8DIL P4  Bild21  4Jun2015

 

— Lödspetsen få ta emot en lagom stor smält tennkula (efter erfarenhet — varje lödområde har sin egen specifika lödfysik);

   Använd MultiCore lödtenntråd, den innehåller flussmedel (i små integrerade kanaler) som garanterar att lödspetsen hela tiden hålls ren och därmed mottaglig för den avgörande smälta tennkulan;

— När sedan lödspetsen (preparerad som ovan) förs mot området och lödobjektet uppvärms, glider tennet  ner i eller sluter sig omkring (kapillärprincipen) lödobjekten. Därmed hålls lödtillfället i TID på ett absolut minimum.

— Lödspetsens temperatur ska också avvika så LITET som möjligt från tennsmältan (strax under 200°C — tennspetsen kan ha runt max 220-250°C); För höga temperaturer riskerar att STEKA området (mer eller mindre totalförstörda detaljer).

 

Bilden nedan visar resultatet efter lödning från lödsidan=undersidan.

 

 

Foto:  SO8DIL P4  Bild16  4Jun2015

 

Efter lödningen tvättas/sköljs lödområdena med vanligt vatten och pensel. Om rester finns från lödpastan i tenntråden måste dessa rester tvättas/penselborstas med cellulosaförtunning (Thinner).

— Avstånden mellan ledningsbenen/ledningarna  är i detta fall relativt stor, ingen direkt kritisk risk finns för att smuts mellan ledningarna kommer att störa funktionen. DET — däremot — kan bli ett verkligt problem om avstånden är mindre mellan ledningsdetaljerna, och då om rester finns efter lödningen: Kretsen kommer i sådana fall GARANTERAT INTE att fungera korrekt på grund av parasitiska resistanser. Renhet här är A och O.

 

LödningYtICkapseln

 

 

Foto:  SO8DIL P4  Bild3  4Jun2015

 

ytIC-kapselns lödning

 

 

Foto:  SO8DIL P4  Bild20  4Jun2015

 

1. Anpassad lödspets till lödkolven monteras:

   ANLEDNING:

— 1. LITEN lödmassa kräver också LITEN UNDERHÅLLANDE värmemängd under den (extremt) korta lödfasen (all extra överflödig värme = äventyr för komponenten):

— 2. SMÅ lödområden — trånga lägen — kräver SMÅ värmeöverförare: maximalt smal lödspets med påförd lagom liten smält tennkula garanterar — tillsammans med lämpligt applicerad lödvätska — att lödningen sker inom några få tiondels sekunder — i »samma ögonblick» som lödvätskan fräser till och förångas.

 

LÖDMETOD — bästa resultat för ENSKILDA lödningar

— Ha IC-kapseln i vy som nedan (rakt framifrån, litet ovanifrån):

 

 

Foto:  SO8DIL P4  Bild19  4Jun2015

 

Sikta in den förpreparerade smala lödspetsen med den lilla tennkula mot lödställets lödvätskebestrukna lödområde;

— Det behövs bara en minimal TOUCH — en eller ett par tiondels sekunder — så är lödningen utförd — perfekt.

   Sätter man hela objektet strax innanför kanten på typ köksdiskbänken, och använder pannlupp (typ guldsmedsförstoringsglas) för maximal koll, kan man använda bänkkanten som extra stöd för att få en stadig och darrfri anliggning.

   [Är man överdrivet darrhänt — testa att äta MASSOR av grönsaker och frukt (tillsammans med det övriga): jag vill inte garantera några resultat här. Men OBSERVATIONERNA pekar entydigt åt samma håll: energin kommer tillbaka, till och med synskärpan, tydligt; darrhänthet försvinner].

 

I bilden ovan syns en föregångare till den senare uppmärksammade tryckfjädern för att hålla kapseln på plats: en tillfilad trätandpetare som PRECIS (på hundradelar) skapar en friktionslåsning mellan virstiftsparen.

— Problemet med den typen är att inte alla parmellanrum mellan virstiften är lika stora — olikheter i hundradelar efter lödningarna gör att verktyget inte passar generellt för alla fall. Annars utmärkt.

 

 

Foto:  SO8DIL P4  Bild1  4Jun2015

 

Bilden ovan visar ännu ett alternativ (första bästa):

— Tandpetare med gummisnodd runt smal trälist (generell utomordentlig monteringsmetod).

   NACKDELEN är uppenbar i denna tillämpning: svårt att komma åt — och svårt att precisionsjustera med den hela tiden HÅRT anliggande tryckkraften mot kapseln.

   Bästa lösningen, se Tryckfjädern i P4.

 

 

— Den färdiga sockeln sätts sedan ner i ledande skumplast, ytIC-kapseln (först berörd med sina tilledningsben mot skumplasten) placeras ovanpå, tryckfjädern skjuts in via virstiftens kontakthylsor; kapseln pillas in i position med tandpetare via LÄTT anliggning från tryckfjädern; först när positionen är tillfredsställande görs en extra nedtryckning som garanterar att kapseln ligger säkert och fast an mot lödplättarna. Därefter kan lödning ske — snabbt och säkert.

 

Uppslag —  ROBOTMekanik

Ovanstående ger tydligen ett utomordentligt tillfälle för amatören att konstruera en ROBOT — vridbar stabil arm med variabel längd och justerbar anliggningsVertikal FjäderTryckPlatta i änden — för allmän Assistans vid lödning av ytmonterat.

 

 

Foto:  SO8DIL P4  Bild4  4Jun2015

 

Efter lödningen:

— Lödsidan får en spray av små lödvattensdroppar efter sig efter lödningen. Den orenheten kan tvättas/borstas/sköljas med vanligt vatten och plast/syntetpensel för att få fram en REN och KLAR toppyta. Inget annat behövs.

 

 

Se vidare i KAPSELTEST EFTER ADAPTERMONTERING [KTeam].

 

 

 

 

KapselTest — TestSERIEN

 

KAPSELTEST

TestSERIEN EFTER ADAPTERMONTERING

 

Speciell&AllmänElektronik

SPECIELL ELEKTRONIK

Komponenter och material som kräver speciellt kostsam och krävande instrumentell utrustning.

 

ALLMÄN ELEKTRONIK:

Införskaffande av allmänt tillgänglig elektronik till den arbetande självstuderande personens rimliga kostnad, samt praktiskt realiserande av alla möjliga elektroniskt experimentella tillämpningar med hjälp av tillgängliga komponenter och material;

:

Kan ytmonterade OP-kapslar (tidigare [före 2000] 8pinDIL) användas i allmän elektronik?

 

— Under halvledarelektronikens stora utvecklingsepok — decennierna 1960-, 70-, 80-, och 90-talen — fanns ett riktligt allmänt utbud av hålmonterade komponenter med en stor mängd beskrivande, utomordentligt illustrerade databöcker från de olika fabrikanterna: Man köper en operationsförstärkare typ 8pinDIL: UTAN NÅGRA SPECIELLA INGREPP typ fastlödning eller annat kan komponenten insättas DIREKT MEKANISKT, och tas ur, direkt i olika EXPERIMENTSOCKLAR: ingenting äventyras på grund av krav på olika mellanliggande speciella monteringsmoment som påtvingar komponenten en komplicerad/äventyrlig experimentell användning.

— Numera (2016: allt mer efter millenniumskiftet 2000) har hålmonterat ersatts av ytmonterat — mer eller mindre starkt förminskade versioner av hålkomponenter: från hålkomponenternas 2,54mM hålraster till de ytmonterade 1,27mM (och mindre) ytraster, och som resultat av den allt mer automatiserade allmänna industriella — högt specialiserade och drivna — produktionen av elektronik.

 

Resultatbilden har plötsligt ställt elektronikamatören »utanför»: För att få tillgång till SAMMA TYPKOMPONENTER som tidigare, måste elektronikamatören nu BÖRJA KÖPA TILL YTTERLIGARE:

 

— Komponenten är betydligt mindre, avgjort mera svårhanterlig, och den kräver (i allmänhet) TENNLÖDNING för att (alls) kunna användas/testas/experimenteras med. Samt: det blir allt svårare att få tag på en viss (tidigare existerande hål-) komponent (databöckernas register). Utbudet har — märkbart (allvarligt) — reducerats.

 

Genomgången här

— försök till mekanisk anpassning, från ytmonterat 1,27mM till hålmonterat 2,54mM

— inbegriper studium av ett antal olika SÄTT [P1234] som elektronikamatören kan använda för att komma över, eller förbi, de uppresta svårigheterna:

 

»Allmän EXPERIMENTELL elektronik 2016» — möjligheten att BYTA/insätta olika typer i samma experimentsockel, för test och utvärdering i olika tillämpningar MED INTAKT KOMPONENTFUNKTION.

 

Går det, alls, i någon GENERELL mening?

——————————————————————————————

— Gammaprojektet har bevisat det (2016); Ja. Det går. Utmärkt dessutom. Se utförligt från OP1-Gamma.

— Men kännedomen om tillämpningarna verkar Jul2016 vara i det närmaste obefintliga på Webben.

— Det vi hittar där (Se GammaWebben) är av typen »Omständliga PlåtburksIhopLödningsProjekt med Kretskort och Ytmonterat: Osynligt Pill».

   Elektronikamatörens Rena Skräcknatt.

 

 

Före den kännedomen:

— Jag vet inte det. Alla tillvägagångssätt kräver numera (i stort, allt mer efter 2000) EXTRA MATERIAL (adapterkort) OCH RESURSER (anpassningar), och som alldeles tveklöst har FÖRSVÅRAT praktiken i den allmänna elektroniken.

— För personer som bara intresserar sig för att bygga en redan väl beprövad elektronisk byggform, är ytmonterad produktion den enda tillgängliga: Man får (själv, eller i grupp) specialbeställa sitt elektronikbygge från någon leverantör, eller konstruera egna etsprojekt — med olika tillägg av lödmasktekniker (lödrester under en ytmonterad komponent = förstörd funktion: finns inte en chans) — för att kunna förverkliga sitt elektronikprojekt.

— SLUTBILDEN blir bara den: Elektronikamatören äter idag från smulorna som ramlar ner från de rikas bord. Det tidigare (i stort före 2000) rika utrymmet för allmän experimentell elektronik har — starkt — utarmats genom tvånget att vara alltmer hänvisad till pyttesmå kopior av mera hanterliga föregångare som dessutom inte kan användas direkt utan kräver speciella termiska ingrepp — med tillhörande möjliga äventyr för komponenten; KOMPONENTENS FABRICERADE TILLSTÅND undandrar sig amatörens insyn: ingen kan kontrollera om ev. den MANUELLT termiska behandlingen allvarligt skadat komponenten: tillståndet före/efter har ingen preferens.

 

 

FÖRSÖK MED MEKANISK ÖVERGÅNG — från ytkomponent till hålmonterat — har anställt flera olika konstruktionssätt i denna dokumenthistoria, främst då med syftet att undersöka slutresultatet — och eventuellt få fram någon tillförlitlig bild av huruvida en mekanisk montering alls kan fås att fungera.

   I vilket fall kräver det mekaniska monteringsalternativet extra resurser (Pelarborrmaskin + Koordinatbord + Extra verktyg, tid och möda) som bara av den anledningen ytterligare decimerar elektronikamatörernas möjligheter.

 

 

Det ger också en speciellt trevlig bild av »elektronikmarknaden»: inte ett dugg kunskapsintresserad (Allmän Elektronik): utvecklar ENBART för profit:

— Med den trenden: Inom 50 år är elektronik som kunskapsobjekt förbehållet enbart rika institut. Komponenterna är så små, att ingen praktisk visuell hantering alls är möjlig. Med den bilden dör också — tvunget — kunskapsintresset: »elektronikmarknaden» självkvävs: En bild framträder av en utdöende kultur = noll praktiskt hantverk.

   ALTERNATIVET:

— Fabrikanter INSER att teknikutveckling — liksom naturlig biologisk artutveckling — kräver »ett allmänt socialt ansvar». Nämligen tillhandahållandet av möjligheter för den vanliga enkla människan — elementärt från barndagis — att (också) REALISERA elektroniska experiment (A27 UDHR10Dec1948). Samarbeta — primärt för kunskap, inte primärt för marknad. Marknad (Nyskördade Äpplen och Bananer) kommer i vilket fall ALLTID att finnas.

 

 

ANALYSEN I GENOMGÅNGEN ytkomponent till hålmonterat

Grundläggande frågeställningar — presentationens syftesform

 

Kan en vanlig arbetande självstuderande person meningsfullt och praktiskt ENS använda det numera (Jun2015) alltmer ersatta utbudet av

 

— tidigare ytterst enkelt användbara DIREKT INSÄTTNINGS-uttags-BARA hålmonterade IC-kapslar typ operationsförstärkare (8pinDIL) med 2,54mM raster, men numera allt mer svåröverkomliga för att inte säga helt obefintliga, med istället alltmer ersatta —

 

ytmonterade operationsförstärkare för experimentella ändamål i allmänna elektroniska projekt?

 

 

GAMMAPROJEKTET med speciellt OP1-Gamma-resultaten är ETT sätt att ha funnit ett specifikt bevis i svaret på den frågan — ännu inte uppdagat vid tiden (Jun2015) för den här omgivande huvudtextens författning:

   SVAR:

— Nej — inte utan, som här i TESTSERIEN, omständliga anpassningar.

   UTVECKLINGSARBETET FÖRSVÅRAS STARKT AV MARKNADENS ALLT MER TYDLIGT PROFITERANDE, ALLT MINDRE HANTVERKSINTRESSERADE, ENGAGEMANG.

— Det faktum att den enkla allmänna experimentlösningen i detta speciella fall OP1-Gamma-resultaten som kan tilltala elektronikamatören INTE verkar vara representerad, alls, på webben (Jul2016) EHURU PROJEKTINTRESSET VERKAR VARA RELATIVT STORT visar att det heller inte finns någon SÅDAN utvecklad METOD — inte ens på universitets- eller högskolenivå — som elektronikamatören kan känna dragning till: experiment med enkla kopplingsdäck med direkt tillgängliga insättningsbara komponenter — så som det var runt tiden omkring 2000: synligt: hanterligt: snabbt: enkelt.

Editor 2016VII27

 

 

Innan vi (ens) kan fundera på svaret till den frågan, måste vi först anställa någon meningsfull — enkel, elementär — TESTFORM med vars hjälp slutbilden kan studeras.

 

För (säker) förvissning om att den mekaniskt eller tennlödda inmonterade IC-kapselns komponent fungerar korrekt, måste en enklare undersökning anställas.

 

 

Det är den som nu (Jul2016) finns presenterad i TESTSERIEN, men som inte enhetligt kunde framföras vid tiden för den här omgivande huvudtextens författning Jun2015 på grund av här omnämnda, gruvliga, signalstörande detaljer av då icke närmare känd natur.

 

Kretsbilden nedan visar den (Jun2015) praktiskt FÖRSTA uppkopplingen för test av 8-bens enskilda operationsförstärkare (typ MAX4475, CA3140, m.fl.) och som garanterat missar hela tillställningens central springande kärna — själva centralfelet som gjordes här, först (Jun2015): inblandning av en mekanisk trimpotentiometer. Se mätexempel (Jul2016) i PotSHIELD: den kan ställa till med åtskilliga signaltivolin.

   Se även separat allmänna test på ett antal CMOS-JFET-OP:s i OP-tabell CMOS-JFET. Den testkrets som redovisas där — noll inslag av mekaniska potentiometrar — är av felsäker typ.

 

 

 

Jun2015: Kretsbilden nedan visar en praktiskt FÖRSTA uppkoppling för test av 8-bens enskilda operationsförstärkare (typ MAX4475, CA3140, m.fl.):

 

Testform Spänningsföljare

OP:ns allmänna respons på mätande spänningsändringar via en mekanisk potentiometer [typ TrimPot]

 

TESTKOPPLING

 

Testkopplingen ovan med en mekanisk potentiometer visar OM OP:n alls är med oss

— är den inte det, och monteringen är mekanisk, saknar antingen en eller flera ben elektrisk kontakt, eller att komponenten är trasig vid insättningen:

Vridning på potentiometerarmen ska

 

inom fabrikantens VCMR Input Common-Mode Voltage Range

— för MAX4475 normalt via matningen +5V lägst minus0V2 högst 3V4

 

visa motsvarande analoga utslag.

 

Och, som redan då antyddes:

 

— DÄREMOT berättar INTE spänningsföljartestet om OP:ns signalkondition, utan snarare om POTENTIOMETERARMENS mekaniska kontaktering:

 

Mätoscillogrammen nedan, de första reguljära i testmätningarna från Jun2015, visar INTE EXPLICIT OP:ns kondition, utan snarare tilledningsbenens anslutning + POTENTIOMETERMEKANIKENS anliggande elektriska kontaktering

— [förutsatt korrekt elektromekanisk kontakt]: hur VÄL OP:n SER att potentiometerarmen ligger an elektriskt kontakterande.

 

 

 

DELRESULTAT -- Jun2015 -- I FÖRSÖKEN ATT MÄTA OPERATIONSFÖRSTÄRKARENS KONDITION EFTER MONTERTING — huruvida komponenten fortfarande är FRISK:

 

 

P1

P2.1

P2.2

P3

P4.1

P4.2

P4.3

AC

 

NOTERA:

TESTKOPPLINGEN TILL BRUSMÄTNINGARNA OVAN gjordes VIA OP:N kopplad som spänningsföljare, alltså med A = 1ggr förstärkning

— till skillnad från TESTSERIENs A = 2ggr.

 

 

 

Sekvenserna ovan — de första mätningarna av de 7 olika MAX4475-individerna efter monteringsingreppen — är här sparade från originaldokumentet enbart för att understryka en del av (de delvis kaotiska) svårigheterna i testresultaten (från Jun2015).

 

De delvis underliga mätresultaten från Jun2015 — olika typer med då, vid den tiden, icke förklarliga ingredienser av »mystiska signalstörningar» — förmörkade bilden, avsevärt, av ett enhetligt presenterbart resultat.

   Det glappet i presentationsbilden skulle senare (2016) leda fram till en mera grundlig signalanalys — och därmed presentationen från Ursprungligt Totalt Kaos till Fullständig Ordning. Kunskapen har segrat. Igen.

   Se utförligt med mätexempel och jämförelser från SIGNALSTÖRNINGAR.

 

 

Testform Utspänningsstatus

 

Grundfelet nedan i den Jun2015 första reguljära testseriens mätningar: användning av en mekanisk trimpotentiometer:

— Se särskilt från PotSHIELD:

— Gruvliga slumpartade störningar kan uppkomma via slitna materialbanor hos redan väl experimentellt använda trimpotentiometrar, och som grusar varje begripligt enhetlig signalanalys.

 

 

Se även testresultaten från Jun2015 i KomparatorTest.

— Schemat nedan till den 5V-regulator som användes Jun2015

— med (den tokiga) testkopplingen till MAX4475-enheterna:

 

 

Kopplingsschema — OP-test — Se KOPPLINGSDÄCKET

 

+5VPBSR-komponenterna:

BC546A, 4st TO-92 NPN-transistorer

  Se även FÖRENKLING I KOPPLINGSBILDEN

10K (1%metallfilm), 2st [Rb, R3]

100K (1% metallfilm), 3st [2st för indikeringen]

39K2 (1% metallfilm), 1st [R1]

4K87 (1% metallfilm), 1st [R2, alt. 3K9 + 1K NTC; kompenserar för temperaturändringar]

100nF (keramisk kondensator), 1st

100µF/16V, elektrolytkondensator

Lysdiod BatteriSupply On, Grön(9000mcd/20mA/525nM/3,1-3,6V) Ø3mM, 1st

Lysdioderna säljs bl.a. på Kjell&Company [Grön Art.90701; Blå Art.90702]

Lysdiod PBSR-On Blå(4000mcd/20mA/470nM/3,3-3,8V) Ø3mM, 1st

9V Alkaliskt batteri, 1st

————————————————————

TOMGÅNGSSTRÖM inkl. lysdioderna, <1mA

En OP-kapsel drar beroende på typ 1-5 mA.

 

 

DETALJER I TESTANORDNINGEN

Kopplingsdäcket — Lilla Kopplingsdäcket

 

TestKopplingsBasen Jun2015 till Testserien MAX4475

 

 

Foto:  SO8DIL P4  Bild25  5Jun2015

 

— Det lilla vita kopplingsdäcket säljs bl.a. av Kjell&Company.

En bygel (orange, manuellt) kopplar på/stänger av strömtillförseln till/från batteriet.

 

 

DETALJER I TESTANORDNINGEN

Förenkligar i kopplingsbilden

 

Förenklingar i TestKopplingsbilden — spara utrymme

Kopplingsdäckets kontaktpunkter kan reduceras med följande »benböjararrangemang»:

 

 

FÖRENKLINGEN:

— Från

3×3=9 tilledningsben med 9st monteringshål i 9 separata kopplingsdäcksspår till

3×3=9 tilledningsben med 9st monteringshål i 5 separata kopplingsdäcksspår.

 

Här tas endast 5st rader upp på kopplingsdäcket — mot 9st med separat insatta TO-92 transistorer.

   Ytterligare förenkling av ovanstående kan göras (aktuella kopplingslösningen) genom att löda ihop de tre transistorerna på motsvarande fem ben:

 

   

 

FÖRENKLINGEN:

— Från

3×3=9 tilledningsben med 9st monteringshål i 9 separata kopplingsdäcksspår till

5 tilledningsben med 5st monteringshål i 5 separata kopplingsdäcksspår.

 

— En (14pin) IC-sockel med runda kontakthylsor användes som monteringsrigg:

— Man böjer T3b för passning till T4c; sedan på samma sätt T2b för T3c men »en våning lägre»; T3e-benet viks för passning mot T4e-benet och löds först, därefter T3b till T4c;

— Sist löds T2b mot T3c, samt T2e-benet vikt mot T3e-benet;

— Återstår 5st ben i rad som ovan.

 

 

Foto:  SO8DIL P4  Bild TransPBSR.3;5  8Jun2015 — T2 T3 T4, se Kopplingsschemat

 

 

Bara ett uppslag.

 

 

 

TestSerien — Bakgrund Jul2016 —

 

 

Testserie OP-SO-8DIL

Ytkomponenter MAX4475 till 2,54mM hålmonterat

 

 

Allmänna OP-data på bl.a. MAX4475 finns separat i OP-tabell CMOS-JFET .

   Notera speciellt för MAX-OP:ns VCMR:

 

Common-Mode INPUT Voltage Range för MAX4475 vid 5 volts matning är begränsad (sämsta fallen) mellan –0V1 till 3V4:

— OP-typen MAX4475 har, alltså, ingen GARANTERAD avkänning för spänningar direkt anslutna till ±-ingångarna — utöver den parameterformen. Med typ +5V till OPin+ betyder det att OP:n i det läget är praktiskt taget BLIND. Test visar också (beroende på kapselindivid) att MAX4475-OP:n reagerar instabilt om man försöker styra ut utgången via en pulsform +5V till GND (pulsformen flickrar, visar max 4Vut).

 

— Maximum MAX4475 »OP-ickeBlind-in+» = 3V4.

— Halveras +5Vin till +2V5in OCH vi gör en förstärkning på OP:n MAX4475 med 2ggr, se Testkopplingen, DÅ, säger fabrikanten, ska OPut visa (praktiskt taget) ända upp till 5V (minus MAX ett antal tiotal millivolt). Precis så som testserien nedan också visar.

 

 

Upplysningen OM — ALLS — komponenten kan användas — efter montering och hantering:

 

 

OP-4475-Test — 26Jul2016 — Testkopplingen

MÄTPLATS: A--C, bägge likvärdiga

OPoutCharacteristics of SO8DIL  MAX4475 -- Tested 26Jul2016  —  Alla OP-mätningar enligt Testkopplingen:

Test av MONTAGEPÅVERKADE elektroniska ENHETER för säkerställande av användbarhet i praktisk allmän elektronik:

 

 

P1

P2.1

P2.2

P3

P4.1

P4..2

P4...3

typ

DC

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AC

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AC-

Mätpl.

 

A--C--Al-SHIELD

A--C--Al-SHIELD

A--C--Al-SHIELD

A--C

A--C--Al-SHIELD

A--C--Al-SHIELD

A--C--Al-SHIELD

 

Alla 14st DSO-oscillogram individuellt tagna på respektive OP-individ 26Jul2016 via Digitaloscilloskopet UTD-2025-CL:

DC:  1V/DIV--5mS/DIV

AC:  1mV/DIV--50mS/DIV -- Al-SHIELD betyder en underliggande jordkopplad aluminiumfolie [viket A4] uppvikt täckande [runt] över testanordningen som en motsvarande primitiv, effektiv, jordskärm.

NOTERA att OP:n förstärker utsignalen 2ggr:  Brusgolvet exemplifierat ovan med P2.1-utgången med förstärkningen A=1ggr [100K-motståndet från OpinMinus till GND borttaget]:

 

: P2.1 via A=1ggr förstärkning [Separat intaget DSO-oscillogram].

 

Jämför DS-oscilloskopets egen AC-mätreferenslinje 1mV/DIV--50mS/DIV som ovan, proben till GND:

 

--DSO.ex.

 

 

PULS-, Ström- och TestKÄLLA 26Jul2016 — 4T-PBSR-1M-2012:

Pulse Source: Foto: 26Jul2016  OPtest

—————————————————————————————————————————————————

65Hz CH1-DC TwinTransistorOscillator -- 1V/DIV--5mS/DIV

 

    

—————————————————————————————————————————————————

PULSKÄLLANS inSIGNAL 5V000/2--GND UPPMÄTT MED CA3140 SOM SPÄNNINGSFÖLJARE [schema som ovan med 100K-resistorn mot GND borttagen].

Brustestet har utförts med oscillatorn i läge OFF = OPinMinus till GND via 1M — med samma A = 2ggr förstärkning.

 

Ändamål:

DC-mätningen visar om OP:n förefaller fungera mätkorrekt: fullt spänningssving 0V-5V00.

AC-mätningen visar om OP:ns mekaniska montering är korrekt = inga störningar, maximalt lågt brusgolv.

 

Spänningskällans brusstatus — +9V Alkaliskt batteri — via DSO-mätning

 

 

— Digitaloscilloskopets AC-nivå höjs sakta (under flera minuter) från en första svagt negativ nivå (samt en maximalt tunn utspänningslinje = brusgolvets tjocklek) då oscilloskopet först sätts på. AC-nivån stabiliseras sedan till strax över GND-nivån (efter tiotal minuter), samt att utspänningslinjen förtjockas något marginellt. Anledningen till vandringen är här inte känd — det antas tills vidare att vandringen (och brusförtjockningen) är specifik för oscilloskopet (uppvärmningstid ca 10 minuter), inte för batteriet.

— Manualen till det digitaloscilloskop som används här (K&C Dec2014, UTD-2025CL) antyder på sidan 5sp2m att oscilloskopet ”operates under the best status” efter en uppvärmningstid på 30 minuter. Apparatens termiska stabilisering är säkert orsaken till att AC-nivån behöver lite tid på sig (10min) för att stabiliseras.

 

Speciella noteringar

Jun2015

P1 — helmekanisk kontakt mellan kapselbenen och tilledningsben — har i efterhand justerats med en mera anpassad mothållsbygel. Se särskilt tillägg i AnpassningsbygelP1. Senare test visade då OPutMIN 12,85mV RMS — att jämföra med testseriens hela 780mV.

   OP:n i den monteringen har (emellertid) utsatts för flera prövningar (felvändning, i flera omgångar): utspänningslinjen (brusgolv som övriga) innehåller tydliga sporadiska slumpartade transientspikar, vilket skvallrar om att OP-kretsen inte längre är (riktigt) frisk.

P2.1 — mekanisk kontakt mellan kapselbenen och adapterkortet — har i efterhand testats igen — brusnivån visade då samma som de andra låga (P34) grovt ca 400µV — avvikelsen KAN bero på potentiometervisaren (vridning i allmänhet på potentiometrar visar typiska resistiva störningsspikar; olika slutlägen kan visa delvis olika kontaktform — men inga direkta bevis finns här, än).

P2.2 — också mekanisk kontakt mellan kapselbenen och adapterkortet — visade i resistanstest efter monteringen

 

RESISTANSTEST efter montering

— mekanisk kontaktering mellan kapselben och underliggande lödö

— görs som antyds i teckningen nedan:

 

 

 

 

 

 

— Ena mätelektroden A (bägge typ smal, tunn) placeras på OBS kapselbenet (ingången till kapseln) — undvik tryckande moment, en helt lätt beröring räcker;

— Andra mätelektroden B ska beröra den underliggande lödrektangeln:

   Mätinstrumentet — med fördel ett analogt visarinstrument för resistansmätning, lägsta området — ska vid kontakten visa maximalt utslag »= noll Ohm» (eg. resistansen ligger i området milliOhm), vilket visar fullgod elektrisk kontakt.

   Sker inget utslag (eller om både/och), är kontakten otillfredsställande/bruten, och monteringen måste då justeras.

 

att ett av tilledningsbenen inte ville kontaktera med den underliggande adapterlödön.

— Efter flera försök blev enda lösningen att löda fast kapseln på adapterkortet (Se Lödning YtIC).

   Den kapseln hade (emellertid) också utsatts för speciellt omild behandling — typ Felvändning (flera gånger). Eftertest visade att kapseln fortfarande var vid liv — men med tydliga (delvis kraftiga) störningar (transienter) på utspänningens brusgolv. Det har sedan inte gått att få fram någon ren och fin utspänningslinje i klass med de (P34) testade MAX4475 (OPtestMax4475).

 

 

26Jul2016:

P2.1: ‡

Här närmast föregående grovmätning 3Maj2016 — efter föregående från Jun2015.

— Med upprepad hantering, insättning, urtagning (och litet slarv) måste SO8-kapseln till slut tryckas (hårt, vertikalt) mot adapterkortet med en tandpetare för att få fullgod kontaktfunktion. Åtgärd: Lödning.

   Efter fastlödning:

— Tvättning med cellulosaförtunning — med noggrann efterborstning med en finhårig maximalt REN pensel — krävs för att få bort rester från lödningen: Utgångsspänningen gick annars bara upp till en (1) volt — sakta, i växande.

   ERFARENHET:

— MEKANISK MONTERING PÅ ELECTROKIT:s adapterkort KAN vara trixig: tennade lödöar — det krävs bara en differens på någon hundradels millimeter på något ställe — KAN gynna en minimal mekanisk kontaktdifferens som gör att ett eller annat tilledningsben inte kommer på, riktigt. Enda säkra sättet är då att löda fast SO8-kapseln.

   Se Lödning YtIC.

   Bilden på P2.1 är före lödningen.

   Se monteringsmetoden i P2.

 

P3: ‡

— Oskärmad. Mekaniska skärmningen kring kapseln ger automatiskt lokal kretsskärmning.

   Det är ett praktiskt exempel på hur effektiv en MINIMAL LOKAL kretsskärmning fungerar [=utomordentligt].

 

 

 

Bakgrund Jul2016

26Jul2016:

Upplysningen OM

— ALLS —

komponenten kan användas — efter montering och hantering:

 

Första mätomgången (Jun2015) via DS-oscilloskopet — MAX4475-Test efter adaptermontage:

 

 

 

— »signalsstörningsspektaklet» framträder visst, men insikt och inblick saknas: delvis kaos råder:

— olika mättillfällen spökar med olika resultat;

— ingen referens finns för urskillning mellan olika mätställen = olika nätstörkällor: noll inblick;

— orepresenterad uppmärksamhet på vilka ev. signalstörningskällor som inverkar;

— beroende på individ och omständighet kan viss skärmning behövas för att få fram bästa, renaste, signalresultat — men ingen generell översiktlig experimentell referens eller metodbild för sådana fall fanns Jun2015:

 

Resultatbilden blev — delvis, milt sagt — ofullständig:

— En av anledningarna låg redan i testanordningen ovan: potentiometern. Se generellt från PotSHIELD:

— Väl använda experimentpotentiometrar blir slitna med tiden och KAN STUNDTALS — slumpartat — uppvisa kraftiga signalstörningar — som för lekmannen leder tanken, närmast, till »det är fel på OP:n ..». Inte alls.

 

En förnyad mätserie (26Jul2016) på samtliga 7 stycken monterade MAX4475-individer har rett upp alla oklarheter.

   ORSAK:

— INBLICK I MASKINERIET SIGNALSTÖRNINGAR och exempel på deras praktiska förkärlek för följande: Konsten att göra ElektronikLivet speciellt surt för nybörjare och lekmän:

   Antingen tappar man modet, försvagas och ger upp. Eller så blir man Upprörd, Rebellisk, just därför att det Jävlas: skjortärmarna kavlas upp ÄNNU mer, och man försöker igen, och igen, med vila emellanåt. Ända tills det ger med sig. TID är allt vi har, så länge andan finns. Det är tillåtet att vila, aldrig att ge upp.

— Ingen testpotentiometer tillåts längre. Istället har en fast testoscillator installerats för test av operationsförstärkarnas allmänna kondition:

— Mätplatsen är specificerad och klassificerad genom jämförande mättest på olika fasta stationära mätplatser, se utförligt från DIGITALOSCILLOSKOPETS BRUSGOLV: mer eller mindre lokalt omfattande tester på nätanslutningar har gjorts för att säkerställa ett homogent presenterbart slutresultat. Se särskilt från BATTERITEST och Nätet Upplyser. Från ett tidigare MÄTKAOS — mer eller mindre — till Fullkomlig Ordning.

 

 

BAKGRUNDSANALYSEN —

Komparatortest -- Resultatbild Jun2015— med Icke Förklarbara Störningar

 

 

 

En första trevande dokumenterad bild av »de mystiska störspikarna» Jun2015:

 

 

OPoutCharacteristics of SO8DIL MAX4475 — Tested 6Jun2015--26Jul2016

———————————————————————————————

KONDITIONSTEST efter monteringar — Testresultat för 7 testade SO8DIL OP MAX4475

Jul2016: Usupply=+5V000 4T-PBSR-1M-2012 från 9V Alkaliskt batteri [K&C 2016]

———————————————————————————————

 

En del av de tidigare, delvis kaotiska, mätresultaten framskymtar ur nedanstående deldokument — sparat endast för att visa en del av den omfattande dramatiska historiens olika utflykter.

— Inte förrän en omfattande platsanalys genomfördes (Jul2016) med studier av störningarnas karaktär, kunde den slutliga, enhetliga, mätanalysen av MAX4475-enheterna genomföras.

 

 

Testresultat (25MHz DSO UTD2025CL) — VOL|H (VoltageOutLow|High) 8Jun2015

—————————————————————————————————————————————

device      VOL¦2V/DIV            VOH         NOISE = standard VsupplyBattery [80µV] = ren, störningsfri utspänningslinje

——     ——                 ——     ———

P1               6,80mV                    4V96      OK

P2.1           11,74mV                 4V94      [kopplingsdäcket visar glapp] — 400µV, störspikar 600µV, osäker metod

P2.2           9,07mV                    4V99      [kopplingsdäcket visar glapp] — 400µV, störspikar 600µV, osäker metod

P3               9,52mV                    4V99      OK — 200µV, störspikar 600µV

P4.1           7,48mV                    5V01      OK — 200µV, störspikar 600µV

P4.2           8,36mV                    5V01      OK — 200µV, störspikar 600µV

P4.3           6,82mV                    5V03      OK — 200µV, störspikar 600µV

 

De mystiska störspikarna

Jun2015

Utgångslinjens ungefärliga utseende — störspikarna [ALLA — kommer och går med dygnet — borde inte finnas på batterispänningen]:

 

DAGtid — 06:00 - 18:00

 

Separat AC-mätning på 9V-batteriet visar ungefär samma fason — oförklarliga smärre störspikar finns med, ibland upp över ±1mV.

 

Störspikar på utspänningslinjer — alla från nätanslutna apparater — brukar uppvisa ovanstående typ — »nerlusat» mest dagtid, mera lugnt nattetid.

   Jag vet inte — men anar [‡] — orsaken varför batterispänningen innehåller den typen.

   Det FÖREFALLER (DSO-oscillogrammen) ibland som att batterilinjerna särskilt är HELT rena. Och så, plötsligt, när man ska mäta (igen) visar Det sig.

 

Jämför (EXEMPLET FRÅN P3|4) den typiskt »rena» utspänningslinjen på högsta upplösning 1mV/DIV:

 

NATTetid — 22:00 - 04:00

 

Upprepat test:

P1               9,45mV                    5V03      OK — 200µV, störspikar 600µV

P2.1           13,47mV                 5V00      OK — 200µV, störspikar 600µV

P2.2           10,75mV                 5V00      OK — 200µV, störspikar 600µV

 

Oscilloskopet visar olika RMS-värden beroende på utspänningsområde (lägst på 2mV/DIV, högst på 10mV/DIV). Värdena här efter 2mS/DIV, eller 5mS/DIV om inga data (”—”) visas på 2mS/DIV.

 

Resultatbild, Komparatortestet

KOMPARATORTESTET klargör — mera reguljärt — OP-komponentens allmänna elektriska status RELATIVT FABRIKANTENS DATABLAD, tillstånd och kondition — kort sagt: upplysningen OM ALLS komponenten kan användas (efter monteringar och hanteringar).

 

RESULTATBILD:

   Grovt sett — med vissa reservationer (P2) — visar alla de 7 testade MAX4475 OK för användning i aktuell elektronisk tillämpning.

— Trots relativt omild behandling — typ felvändning — visar sig elektroniken i IC-kapslarna (generellt) förvånansvärt TÅLIG — förutsatt felen sker INOM matningsspänningens gränser: IC-kapselns interna elektronik verkar överleva (med reservation för smärre mindre synliga elektriska avvikelser);

 

De 4 olika SO8DIL-konsolerna har här testats med redovisning i TestSERIEN — med delvis olika resultat.

   Bilden nedan visar de olika adaptersätten i P1, P2, P3 och P4.

   Se från Tillämpningsexempel P1234.

 

 

 

Foto:  SO8DIL P4  BildP1234.3  5Jun2015

 

 

Testoscillogramen i TestSERIEN med Spänningsföljare och Utspänning visar att MONTERINGSTEKNIKEN

 

— de 4 utprovade monteringssätten yt-IC till Hål-IC TestP1234 via de 7 testade MAX4475, alla fullt användbara enligt testet, med viss reservation för P2-metoden, se P2 för exakt beskrivning

 

inte inverkar menligt på komponenten.

 

Se utförligt från P1234.

 

 

Upprinnelsen till Den Stora Signalanalysens Svårighet

———————— ‡

TRANSIENTERNAS ORSAK

— Olika separata test (här utan redovisning) har visat att SPECIELLT NÄTANSLUTEN APPARATUR typ Laboratorienätaggregat TENDERAR att — på högsta upplösning 1mV/DIV — uppvisa utspänningslinjens status som »NÅGOT spikbetonad» under dagtid. Nattetid visar sig inte den typen, inte alls, eller möjligen starkt reducerad.

 

— OM (DSO-) oscilloskopets interna elektronik OCKSÅ känner av den detaljen, bör motsvarande visa sig i den allmänna signalbilden (på högsta möjliga spänningsupplösning).

— Jul2016: Inte nödvändigtvis. Se Signalexempel med förklaringar i BESVÄRLIGA STÖRKÄLLOR.

   Analogt Till Digitalt innefattar mera avancerade möjligheter att rensa bort nätstörningar via jämförande mätlinjer.

 

   Tills någon mera rudimentär genomgång får visa annat, verkar den enda möjliga plausibla orsaken till DSO-störspikarna (dagtid — även mätt på ren batterispänning) vara just DSO-instrumentets interna känslighet. Vad vi vet (nämligen) existerar inte typ 1mV.sporadiska transienter i ett fullt laddat obelastat kemiskt 9V batteri. Den spänningen SKA vara »helt ren», sett även i en µV-upplösning (spänningsvariationer i ett kemiskt batteri ligger närmast i nanovoltsområdet, ref. Boggs 1995).

 

— Genomgången senare (Jul2016) i Allmänna Signalstörningsexempel avslöjade ett system av mer eller mindre svårfångade signalnät från olika störkällor — vårt allmänna dagliga umgänge med elkraftsnätets olika detaljer som få av oss (tidigare) haft ens en elementär inblick i. Först med kännedom om deras fysik har detaljerna klarnat och givit grund för den här redovisade TESTSERIEN för de 7 MAX4475-individerna.

 

Nedan från några av observationerna:

——————————————

BRUS OCK KONTAKT

12Jun2015:

— Oj. Oj. Oj.

   Testmätningar på 9V batteri visar ”TaKänslighet”;

   Se mätexempel från Nätet Upplyser.

 

   Testmätningar på kontaktresistansen hos K&C:s lilla kopplingsplatta visar

 

100mA/10Kontakter/120mA = 10mA/Kontakt/120mA = 1mA/Kontakt/12mA = 0,0833OHM;

— VICKAR man på en bygel i testet ändras utslaget markant (ner mot hälften, observerat).

 

83mOhm i medeltal.

   Test på Särskilda Kopplingsdäcket (kontakthylsor) visar 100ggr mindre: 0,000833 Ohm;

— Uppmätt 1mV/10Kontakter/120mA (100Ohm via 12V).

 

Dessa, milt sagt, alarmerande »sensationella fynd» ledde fram till åter andra analyser — bland annat konstruktionen av en pålitligt kontaktresistansmätare. Dess föregångare som nedan — enklare strömtest:

 

 

 

BATTERIKONTAKTER —

Batterikontakter 9V | Batterikontakter för multipla 9V |

 

 

Kontakteringar för Multipla 9V-batterier:

 

BATTERIKONTAKTER

Multipla

V27-stängerna:

Multipel 9V-matning — 3×9 = 27V

Se 2TGammaKretsens experiment- och analysanordning Jun2016.

 

 

Foto:  3Jun2016  BatteriPolB-1

 

 

Ändarna med tennad Ø0,5mM utvalsad koppartråd för virningen kan skjutas ner direkt i Lilla Kopplingsdäcket: inget extra kablage krävs.

   DET TREDJE BATTERIET som häktas in direkt i de bägge mittre polknapparna på de två andra (+–+–), sitter stadigt i den positionen förutsatt att man är LAGOM aktsam och varsam med batteripacket. Det finns bara ett sätt att koppla ihop polknapparna 0-27V.

   Var varsam med batterianslutna kabeländar om sådana används: Använd om möjligt polskydd (plast/trä) för att förhindra oavsiktliga kortslutningar då enheten flyttas och inte används.

 

 

KONSTRUKTION: på en passande spillbit 12mM spånplatta:

 

 

Måttsättningen ovan är från mitt eget exemplar. Notera att olika fabrikanter har något (på tiondelar) olika 9V-batterimått — testa/mät med skjutmått först (med eget valda typer) innan konstruktionen så att maximalt TAJTA passningar uppnås, hela konstruktionen bygger på det: inga glapp tillåts.

   Plexiglaset som låser batteripacket är här också från en överbliven spillbit.

   Sexkanthylsorna med förgängat M3 skruvas in i spånplattan (borr Ø2,5mM) med gängning på vanligt sätt i spånplattan — distanshylsskruvarna (1cM infästning) sitter säkert och fast i spånplattan, förutsatt att ExperimentNisse inte börjar BANKA på dem med hammare.

— Med denna konstruktion har man en behändig och lätt inkopplingsbar ren elektrokemisk strömkälla (för mindre strömmar) som kan användas för test och laborationer 0-27V.

 

 

Foto:  13Maj2016  Gamma2T5V-1

 

Se 3×9Vsupply i 2TGammaKretsens experiment- och analysanordning Jun2016.

 

 

 

Batterikontakter 9V:

 

BATTERIKONTAKTER

Enkla

 

9VRingPlus:

KORT LEDNING med lödning | KORT LEDNING utan lödning

Batterimatningen till 2TGamma

Enkel och effektiv batterikontakt med för ändamålet lämplig anslutningskabel:

 

PLUS:    Ett yØ6mM¦i5mM mässingsrör tas av med en smal (2mM) ring som sågas upp och tvingas ut (koniskt via stålspets) så att den kan trängas på batteriets pluspol. Den förtenta änden på en flerledare (röd) plattas till så att den kan låsas av mässingsringen mot polknappen. Ringfjädringen med dess anslutning blir ytterst stark — svagare ju tunnare ring.

MINUS:    Skala av (vita) ca 1cM på minuskabeln, tenna och platta till med plattång; böj försiktigt ut minusknappens (2 par motstående) kontaktbleck i toppen så att den platta ledaren smiter in diagonalt. Böj sedan tillbaka blecken. Monteringen sitter bergfast.

   Andra änden monteras efter olika behov (hylskontakter, stift, etc.)

 

 

Mera utförligt i Batterimatningen till 2TGamma.

 

9VVirat:

9V Batterikontakter — enkla

Batterikontakterna till kopplingsdäckets enkla testanordning

 

 

Foto:  SO8DIL P4  BildBP.1  6Jun2015

 

KONSTRUKTIONEN OVAN HAR TVEKLÖST VISAT SIG VARA EN AV DE ALLRA ENKLASTE — PASSAR DIREKT FÖR ATT SKJUTA NER KONTAKTBENEN I LILLA KOPPLINGSDÄCKET FÖR MAXIMALT TAJTA EXPERIMENTAPPLIKATIONER: batteriet maximalt nära, utan mellanliggande kablage.

 

 

— Batterikontakterna till 9V batteriet — bilden ovan — tillverkas (här) av Ø0,8mM tennad koppartråd som viras några (3) varv på borrar med diametern

 

————————————————————

Ø5,0mM för minuskontakten, och

Ø5,5mM för pluskontakten

————————————————————

dessa borrar finns i standard borrkassetter;

 

— Änddelen plattas ut med plattång till ca 0,5mM, plattsidorna i slutmonteringen ska peka i samma längsutsträckning som batteriets största längd (annars passar de inte i kopplingsdäckets plåtbleck).

   Måttstoleranserna ger utmärkt friktionslåsning för kontakterna;

— Vrid in trådkontakten i sin batteripol åt samma håll som tråden virades kring borrskaftet (så att motståndet [den virade cylindern måste trängas in] tenderar att minska den virade cylinderdiametern), justera tilledningarna för ca 15mM inbördes mellanrum — vilket kommer att passa precis för insättning i kopplingsdäcket.

 

OK — Ända ner till 6V:

 

 

Foto:  SO8DIL P4  BildBP.2  6Jun2015

 

— Batterispänningen i denna tillämpning behöver vara absolut MINST 6V (belastat med 10mA). Med lägre batterispänning äventyras spänningsregleringen (här 5V00).

9VRingPlusStänger:

 

RingPlus med rakt anslutna tennade koppartrådar

En variant som nedan från RingPlus och typen ovan V9Virat:

 

 

Foto:  12Maj2016  AutoFuseGND-3

 

Kretsbilden ovan försörjer en elektronisk automatsäkring som löser ut och stryper en separat huvudströmväg i händelse av kortslutning (bestämt strömvärde som överskrids) vid speciellt känsliga test och laborationer.

KORTRingPlus med/utan lödning:

MED LÖDNING:

Två olika sätt — med/utan lödning

BATTERIKONTAKTER — MED LÖDNING — UTAN lödning

 

 

Samma upptagna mässingsring som i RingPlus men här med yttre en pålödd först tillplattad (och under lödningen monterad med maximalt kontakttryck) Ø0,5mM tennad koppartråd. Minuspolen samma konstruktion som i RingPlus men här med en stel entrådig Ø0,5mM tennad koppartråd.

 



Foto:  12Maj2016  BatteriPolA-1

 

 

Tillböjningen av ledningstrådarna anpassade så att batteriet inskjutet i lilla kopplingsdäcket tyngdvilar mot samma bottenplan.

 

 

RingPlus utan lödning — KORT LEDNING utan lödning

Två olika sätt — med/utan lödning

UTAN LÖDNING

 

 

 

 

 

Sättet att löda fast pluspolens anslutningsledning till mässingsringen (KRingPlusMED) är inte nödvändigt.

— Bilden ovan visar det enklare direkt mekaniska sättet, här via en enkel kopplingstråd, samma sätt som för pluspolen i RingPlus med flexibel kabel

— Använd plattång för att forma/driva anslutningsänden till planform; Forma först en passande krokhäkta i änden

 

____________________|¯|

 

så att ledningstråden kan häktas över pluspolens kraterkant, provisoriskt låsande för monteringen, och därmed mässingsringen sedan skjutas ner över planprofilen som därmed kommer att sitta fast och säkert över polknappen. Slutjustera anslutningen sist till önskad passning.

   Minusdelens anslutning monteras som beskrivs i RingPlus.

 

NOTERA FLEXIBILITETEN:

— Såväl mässingsringen med den låsta Positiva anslutningsänden som negativa polknappen, kan nu fritt vridas 0-360° för anpassning till olika kontaktsätt.

— Speciellt för plusknappens mässingsring: Använd en spetspincett för att skjuta ena delen av ringens öppning runt polknappen, vilket framtvingar en motsvarande vridande funktion.

 

 

 

V9±GND:

PlusNollMinus 9V

Batterikopplingen nedan används här (bl.a.) i konstruktionen till KONTAKTRESISTANSMÄTAREN.

 

 

Foto:  6Mar2016  ConBATT-1

 

Kompaktversion i tajt montage med vävtejp: 2st 9V-batterier med gemensam nolla kopplade som en ±9V-enhet med mittnolla.

   Anslutningarna till minus och nollan (GND) samma som i RingPlus.

   Anslutningen till plus via ett anpassat kopparrör yØ4mM som sågas upp via ett kryss i änden med guldsmedssåg vilket ger fjädrande funktion. Den delen tuktas/formas sedan (med stålkon eller annat passande) tills en lämplig inskjutande passning fås till batteriets positiva polknapp. kring kopparröret (först på Ø3,5mM borrskaft) viras sedan ena änden av anslutande ledningskabel (entrådig tennad Ø0,5mM koppartråd) så att denna (vid påskjuten utvidgning över kopparröret) får en fast och säker ledningskontakt.

   NOLLBYGELN (–+) dras direkt sedan batterierna monterats ihop: Här används en tennad koppartråd Ø1mM. Den lämpliga distansen mellan polknapparna med hänsyn till koppartrådens grovlek ger en automatiskt fin, tajt och väl anpassad mekanisk fjäderfunktion med säker elektrisk kontaktering.

 

 

V12Knappceller:

4×3V = 12V knappcellsstapel

Se BATTERITEST (ExDSO3).

 

 

Foto:  14Jul2016  Batterier-8

 

 

KONSTRUKTIONEN ALLMÄNT:

— Utgå (alltid, först) från INDUSTRINS EXPERIMENTKORT med 2,54mM hålraster — det som hela elektroniken under 1900-talet byggts upp på.

— Kolla sedan hålavstånden tillsammans med basdata i konstruktionen + sådana tilläggsdata i konstruktionen som tillgängliga rör- och stångdimensioner (ovan + särskilt tajt passande dimensionstestad krympslang).

   I allmänhet hittar man alltid något hålrastermått som passar och som övrigt kan anpassas till. Därmed kan konstruktionerna överlag förenklas — och lätt anpassa till varandra: en och samma metriska bas. Alltid.

 

 

 

 

KONTAKTRESISTANSER —

KONTAKTRESISTANSER I TEST — för  Jämförande Tabellöversikt  mellan olika typer av kopplingsdäck (KD)

                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                     

 

 

KONTAKTRESISTANSER—KD

avslöjande mätningar 13Jun2015 — preliminära resultat

——————————————————————————————————

KONTAKTRESISTANSTEST PÅ OLIKA KOPPLINGSDÄCK

——————————————————————————————————

Ytterst besvärliga detaljer INNAN man upptäcker FEL — ovärderlig nyttoinformation — mest för ElektronikAmatören

 

 

— Det är GAMMAPROJEKTET som (2015) har lett till en stor mängd upplysande detaljer i den allmänna — amatörmässiga — elektroniken: kravet på absolut maximal känslighet har uppdagat Vissa Instrumentella Detaljer — tidigare inte uppmärksammade, och avgörande viktiga för själva instrumentutvecklingen.

 

 

 

TESTFORM: 5st kopplingsbyglar i serie formar 10st kontaktställen — SPÄNNINGSFALLET över kontaktställenas sammanlagda strömväg mäts [U].

— Medelvärdet R per i Tabellöversikt nedan visar kontaktresistansen i det allmänna enskilda fallet.

 


 

Foto:   13Ju n2015  FotoPHP GammaProj2013 GL KopplDck  Bild6

MIKROSTRÖMBRYTAREN/slutaren i bilden är av typen max125VAC/3A, finns på Kjell & Company Art. 36-054.

 

 

 

ELEKTRISK EKVIVALENT — Kopplingsdäck med kontaktbleck:

 

 

 

ELEKTRISK EKVIVALENT — Kopplingsdäck med KONTAKTHYLSOR — Se Typ4:

 

 

 

 

VARJE BYGEL: ca 32mM Ø0,6mM tennad Cu-tråd — effektiva ledningslängden per bygel ca 20mM [varierar något beroende på typ av anslutning i värdens kopplingspunkt];

Varje 20mM-bygel har vid 20°C egenresistansen ca 1,2mOHm. Denna frånräknas i slutresultatet. Ytterligare mellanliggande fria ledningsvägar inte medräknade.

 

 

Typ5 samma schema som ovan (IC-stift ersätter kontakthylsor) — Rb skapas i det fallet (Typ5) via tennlödning (ca 15% av kopparens ledningsförmåga), ingen mekanisk direktkontakt mellan IC-stift och ledningsbana finns — därav det relativt höga mätvärdet, ca 50mOhm per Rk+Rb.

 

Jämför »försumbart Rb» i Typ6 (2mOhm).

 

 

Jämförelsen FÖREFALLER bevisa att TENNLÖDNING UTAN SAMTIDIG (primär) MEKANISK LEDNINGSKONTAKT inte är en optimal lösning — OM minsta möjliga resistiva kontaktvägar önskas.

 

 

 

Rk och Rb för de olika kontaktsätten:

 

 

 

 

 

Tabellöversikt KD

TESTFORM: 100Ohm via 12V6 [MC-batteri, 7,2Ah], Itest = 126mA — se ANORDNINGEN särskilt. Uppmätt spänningsfall U i mV mellan 5st [Eff.] L=20mM Ø0,6mM Tennade isolerade kopplingstrådbyglar, totalt 10st likadana kontaktresistansställen — Resistans 20°C Ø0,6mM Cu [1,7t8OhmM/(3t4M)²·pi=0,0601252 Ohm/M eller ca 60mOhm per meter; 1,2mOhm per 20mM; 5×1,2=6] ca 6mOhm frånräknas:

KONTAKTRESISTANS i avrundat medelvärde per i mOhm = R per:

 

Tabell Rtest

 

param →

U

Rtot = U/I

minus 6mOhm per alla 10

medelvärde mOhm: R per via 10 kontaktpunkter

avr. mΩ

NOT

bild — klickaStörre

typ

 

mV

mOhm

mOhm

mOhm

mOhm

‡

1

K&C87-886Lilla 170KP

230

1.825,4

1.819,4

181,94

182

[‡1]

2

ELFA Avlånga 640KP

2,1

16,7

10,7

1,07

1

 

3

ELFA Stora 958KP

5,2

41,3

35,3

3,53

4

 

4

DIY.A.kontakthyls

2,5

19,8

13,8

1,38

1

 

5

DIY.B--enklaIC

65,6

520,6

514,6

51,46

50

 

6

DIY.C--enklaIC

3,7

29,4

23,4

2,34

2

 

 

NOT:

‡ [1]: Typ 1 Varierar starkt — vickning på ett bygel/kontaktben KAN ge STORA ändringar i mätvärdena för Rper [flera tiotal mOhm] ;

— KONTAKTBLECKEN KAN TUKTAS (se särskild beskrivning i METOD) för att reducera Rper 2-4ggr;

— Separat mätning efter justering vid två tillfällen visade 1. Rper = 46mOhm [182/46=4ggr] och 2. Rper = 67mOhm [182/67=3ggr];

— Ett bleck observerades där en ofullständig delning mellan två närliggande kontakter fanns — Åtgärd efter urtag: klipp upp med (Fiskars sax) .

— Denna typ av kopplingsdäck — kontaktresistansen ändrar sig med flera tiotal milliohm om man vickar på eller kommer åt en redan insatt komponent — lämpar sig INTE för mera känsliga elektroniska uppkopplingar — om man inte VET vad man håller på med. Se EXEMPEL12V — utmärkt för provisoriska första grovtest.

 

 

A             Typ 4: Scott Electronics — se KONTAKTHYLSAN:

 

 

 

INLÖDD MED HYLSANS KONTAKT [kragen] MOT UNDERLIGGANDE KOPPARLAMINATS LEDNINGSBANA — inget mellanliggande ledningsutfyllande lödtenn.

B              Typ 5: Baserat på enklare IC-sockel [Tidigare ELFA 48-161-04,  m.fl.]:

 

   

 

[DATABLAD ELFA — ingen tillverkare angiven]

 

INLÖDD MED IC-stiftet friliggande i [Ø0,7mM] borrat hål i ledningsbana i kopparlaminat — ledningsutfyllande mellanliggande lödtenn skapar kontakt mellan stift och kopparledning.

 

MÖJLIG FÖRKLARING:

— 50mOhm per kontaktställe kan (här veterligt, frånsett något större tekniskt mätfel) bara förklaras av att denna typ kännetecknas av en mellanliggande lödtennsutfyllnaden i konstruktion: Det tunna kontaktblecket från IC-sockeln sticker upp genom ett Ø0,7mM borrat hål:

— Ingen mekanisk kontakt existerar mellan blecket och det omgivande kopparlaminatets kopparplan. Det är bara genom ÖVERBRYGGANDE tennlödning som den elektriska ledningen kan etableras: TENN har f.ö. endast ca 15% av kopparens ledningsförmåga.

 

C             Typ 6: Samma som DiyB ovan men med Ø0,5mM koppartråd [L=7,62mM] inlödd mellan stift-stift — inget mellanliggande ledningsutfyllande lödtenn:

 

 

            

 

Inget mellanliggande ledningsutfyllande lödtenn.

 

 

— Jämför kontaktresistansen i detta fall, samma IC-sockeltyp i grundkonstruktionen som DiyB: 2mOhm.

 

 

Typ 1: Kjell & Company:s MiniKopplingsPlatta; Art. 87-886 med 170KontaktPunkter

MEDELKONTAKTRESISTANS — kan variera

40-180mΩ

 

Foto:   13Ju n2015  FotoPHP GammaProj2013 GL KopplDck  Bild4

 

— Notera att detta mycket bekväma och i många avseenden ytterst användbara kopplingsdäck KAN vara äventyrligt att använda om noggranna LÅGA resistansmätningsuppgifter är viktiga — typ strömmätningar över 0,1-Ohmsmotstånd — mätvärdena, då, blir galna, helt omöjliga att återföra på aktuella komponenter.

 

— Kontaktresistansen — nämligen som det har visat sig — KAN variera flera tiotal (för att inte säga hundratal) milliohm bara om man råkar komma åt en insatt komponent.

   ÅTGÄRD:

   Det finns ett enkelt sätt att TUKTA kontaktblecken (och göra dem mera elektriskt hållfasta — enkel spännteknik) från köptillfällets uppmätta hutlöst stora medelkontaktresistans på 180mOhm ända ner till 4ggr mindre (40mOhm per) — Men OBS FORTFARANDE:

— Kontaktresistansen KAN ändras [med mindre belopp — några ental mOhm — om blecket är tuktat] bara man oavsiktligt kommer åt en insatt komponents tilledningsben.

   Se utförlig metod i KOPPLINGSBLECKEN..

 

Typ 2: ELFA Kopplingsdäck Art. 48-332-66 med 640KontaktPunkter

MEDELKONTAKTRESISTANS

1mΩ

 

Foto:   13Ju n2015  FotoPHP GammaProj2013 GL KopplDck  Bild1

 

Typ 3: ELFA Kopplingsdäck Art. 48-426-47 med 958KopplingsPunkter

MEDELKONTAKTRESISTANS

4mΩ

 

Foto:   13Ju n2015  FotoPHP GammaProj2013 GL KopplDck  Bild7

 

 

Typ 4: DIY.A — Egenkonstruktion med KONTAKTHYLSOR.

MEDELKONTAKTRESISTANS

1mΩ

 

Foto:   13Ju n2015  FotoPHP GammaProj2013 GL KopplDck  Bild8

 

 

Typ 5: DIY.B.IC — Egenkonstruktion med ELFA:s tidigare standard IC-socklar Art. 48-161-04.

MEDELKONTAKTRESISTANS

50mΩ

 

Foto:   13Ju n2015  FotoPHP GammaProj2013 GL KopplDck  Bild9

 

— För den möjliga förklaringen till den relativt stora kontaktresistansen på hela 50mOhm, se DiyB.

 

 

Typ 6: DIY.C.IC.ELFA — Egenkonstruktion baserad på samma IC-sockel som i Typ5 men med separat Cu-trådlödda anslutningar.

MEDELKONTAKTRESISTANS

2mΩ

 

Foto:   13Ju n2015  FotoPHP GammaProj2013 GL KopplDck  Bild10

 

 

 

 

 

KONTAKTRESISTANSMÄTARE — Kontaktmätning —

KONTAKTRESISTANSMÄTARE — Kontaktresistanser —

 

 

Kontaktmätning — exempel på praktiska tillämpningar för DSO-manualen

Hela KontaktresistansMätaren

 

 

HELA PROJEKTUTVECKLINGEN TILL KONTAKTRESISTANSMÄTAREN:

Inledning | n-Talet | Grundkrets | Källströmmen | Kretsschema med SMPS | Testkopplingen 2Mar2016 | Mera avancerat | Färdiga batteriversionen | Förbättring med OP | MÄTEXEMPEL |

Kretsutveckling med konstantströmsgenerator — 10Mar2016 | Sample & Hold-Kretsen | Hela mätaren | Probkablaget | 

 

 

I slutänden når vi ett 4-punktsmätande instrument som kan mäta kontaktresistanser i området från lägst tiotal µΩ och uppåt — med i stort sett en helt försumbar strömförbrukning via 3st 9V-batterier: den strömmätande pulsen på 1 Ampere är bara verksam under ca 1 mS vid varje mättillfälle, och som bestäms av en nedtryckt mikroswitch. Den måste sedan släppas upp innan en ny mätning.

 

 

Inledning:

Mät Kontaktresistansen

——————————————————————————

— med ett digitalt lagringsoscilloskop (DSO) och enkla komponenter — eller mera avancerat med mer elektronik

 

Teoretisk mätekvivalent:

 


 

Kontaktresistansen R som  ska uppmätas mäts av ett instrument med en egen inre instrumentresistans R(M): Parallellkopplingen av de bägge motstånden ger

nTalet:

Rtot                   = 1/[1/R  +  1/R(M)]

                          = 1/[1/R  –  1/nR]

                          = R/[1  –  1/n]               ;

 

Mätresistansen i oscilloskop är (standard) 1MΩ; Med mätning på max R=1Ω är då n=R(M)/R = T6/1 = T6:

— Mätfelet ligger (först i) sjunde decimalen.

   I allmänhet i dessa sammanhang är mätinstrumentets egen inre resistans R(M) helt försumbar mot mätobjektets R:

 

 

TVÅ OLIKA MÄTSÄTT finns — vi förutsätter att mätströmmen är 1 Ampere:

 

A:

Om källströmmen I är oberoende av mellanliggande motstånd (konstantströmsgenerator): R = U / Ikonstant

eller om spänningsfallet mellan insättningspunkterna och R-stället kan anses försumbart — vilket gäller i de flesta fall om ledarna är av (inte helt tunn) koppar

kan mätsättet i A användas

FÖRUTSATT att Mätprobens insättningspunkter sätts så nära R-stället som möjligt för att undvika ev. tillägg på grund av växande spänningsfall med växande avstånd till R-stället:

Mätvärdet blir i vilket fall ALLTID spänningsfallet i huvudströmvägen mellan mätpunkterna.

 

 

B:

Om källströmmen INTE är konstant oberoende:

—  Det är vårt enkla fall nedan: Se vidare med mera utförligt SCHEMA i CoRT:

 

GrundKrets:

 

Spänningen: Nya 9V-Batteriet visar runt 9V2; Batteriet tappar (max) 1V0 för 1A under 1mS (U=TI/C=1mS·1A/1mF=1V);  Återstår: 8V2; Dioden tar (max) 0V7; Återstår 7V5;

Resistanserna: MOSFET-transistorn (förutsatt max VGS [minst 4V för 1A]) STP60NF06L har (typiskt) ON-resistans 0,016Ω; Tilledningarna för källströmmen (grova silikonledare) här uppmätt bägge till ca 5mΩ; Totalt 16+5=21mΩ. Antalet kontaktställen VIA LILLA KOPPLINGSDÄCKET är här markerade som de orangea punkterna i bilden ovan, 6st: Dessa (se mätexempel nedan i LKoscRK) varierar (stundtals slumpartad, okontrollerbart) 0,1-0,2Ω. Minst därmed 6·0,1=0,6Ω; Totalt: 600+21=621mΩ — R-mätställets aktuella mätresistans inte medräknad.

— Insättning av ett motstånd på 6,8Ω ger då totalt 6,8+0,621= 7,241 Ω.

Med MAX R-kontakt som ska mätas runt 0,2Ω blir källströmmen genom R lika med

I = U/R =  7V5 / (7,241+0,2 = 7,441)Ω = 1,007929 A — minst 1,0357685 A utan R.

 

Med en liten omändring i schemabilden ovan — vi tänker oss att R-luckan sätts nederst, under MOSFET:en — kan vi (möjligen, med vissa äventyr) förenkla grovräkningssättet genom följande spänningsdelande ekvivalenter:

 

Ubatt/Urest      = Rin/R + 1     ;

Urest är mätspänningen över R som ska mätas PLUS ALLT DET ÖVRIGA — förutsatt dessa är (mycket) mindre än Rin:

Då gäller

R                       = Rin / (Ubatt/Urest  –1)

 

Säg att Urest visar 150mV med Rin = 6,8Ω och (efter diod och spänningsfall via strömstöten) Ubatt = 7V5, då ges R = 6,8/(7,5/0,15 –1) = 0,1387755Ω.

— I varje fall för Lilla Kopplingsdäcket skulle den mätuppgiften bli MYCKET UPPLYSANDE (R-värden för lilla kopplingsdäcket varierar grovt 100-200mΩ); »hyfsat bra resultat».

Batteriet räcker länge:

— Med kopplingsbilden ovan behöver man inte riskera att batterispänningen avtar märkbart ens inom hundratusentals mätomgångar:

Källströmmen:

— Källströmmen 1Ampere under 1milliSekund och 7V5 motsvarar

E=Pt=UIt=7W5·1mS = 7,5mW·1S = 7,5mJ. Det motsvarar en kontinuerlig drift på 1mA under 1 sekund via 7V5 genom ett 7,5KΩ motstånd.

 

9V-batterier har normalt kapaciteten 500 mAh: 500 timmar = 1.800.000 sekunder med konstant 1mA. Så: 9V-batteriet i denna tillämpning bör räcka (minst) till grovt 1,8 miljoner mättillfällen: 9V-Batteriet hinner läcka ut (2-4 år) innan det används ut.

 

Mätprobens insättningspunkter är inte kritiska.

Mätvärdet i B-fallet ovan blir i vilket fall ALLTID spänningsfallet i huvudströmvägen mellan mätpunkterna:

— Genom att mätinstrumentets egen mätande ström relativt R-objektet ALLTID är LITEN (n-talet ovan), har det ingen egentlig betydelse om mätprobens kontaktpunkter ligger (långt) vid sidan av R-stället. Mätinstrumentet kommer i vilket fall att avläsa R-stället som lokalen med största spänningsfallet

— Mätprobens tilledningar är JUST i vilket fall (normalt halvmeter-) LÅNGA i sig. Så VAR man sätter mätpunkterna blir i B-fallet inte kritiskt.

 

 

Kopplingsschema med SMPS:

 

Kopplingsschema med SMPS-matning — enklaste, mest strömsnåla, anordningen

— en enklare elektronisk mätanordning för (grov-) uppmätning av kontaktresistanser,

bilderna nedan från kopplingsdäckets testkoppling (Feb/Mar2016)

— visas nedan.

 

NOTERA SMPS-försörjningens rippeleliminering:

— Praktiskt taget allt switchrippel, nedre vänster— men inte de smala snabba 10mV-transienterna  (se MätExSMPS)— kan elimineras med lämplig ingångskondensator (här 100µF/50V) tillsammans med en diod (här den vanliga småsignalswitchdioden 1N4148): Diodens strömkapacitet måste dimensioneras efter den kontinuerliga maxströmmen så att komponenten inte havererar (kylning kan behövas för högre strömmar).

 

TESTKOPPLINGEN — 2Mar2016 — Jämför Färdiga BatteriVersionen CoRT -- MIKROSWITCHEN finns på Kejll&Company [Art.36-054 s364 Kat2015/16, 4st 70:-; klarar 3A / 125 VAC].

 

 

TestOKFeb2016 — NCH Mosfet i testet STP 60 NF 06L  60V 60A  110W  R(DS)on max16mΩ —

 

 

 

 

Foto: Rkontakt 1 —  1Mar2016

 

 

 

Mätteori — kontaktresistanser, mera utförligt i Kontaktmätning

Är spänningsfallet över strömvägen  (i) försumbart (vilket normalt är fallet) kan mätpropens anslutningar kopplas in godtyckligt »nära omkring» det kontaktställe som R-kontakt ska mätas över.

— Figuren ovan visar hur mätprobens +-pol får sin +-referens från inkommande (RÖD) ledare, ner i kontaktblecket och därifrån ut till den orangea +-probanslutningen; Minuskontakten till mätproben sätts sedan så nära det aktuella kontaktstället som möjligt (för att minimera ev. resistansförluster om materialet är annat än koppar). Idealt visar då mätningen spänningsfallet JUST vid stället där minusledningen (SVART) vidrör kontaktblecket.

 

FUNKTION:

 

PULSVIDDEN (RC) bestäms bara delvis av R och C. Mosfettransistorn har också en egen relativt hög ingångskapacitans (runt 1,5nF) som påverkar (lägre avkopplingsresistans 100K förkortar ON-tiden). Här har bara utprovats en lösning som visar ON-pulser omkring 1mS.

 

— För att få upprepade pulsbilder måste MikroSwitchen FÖRST släppas upp sedan den en gång tryckts ner: Nertrycket triggar en 010-puls, och sedan inget alls förrän nästa nertryck.

— MikroSwitchen nedtryckt betyder att ström kopplas till PNP-transistorn, men endast under tiden t=RC (1µS). Det betyder att N-kanals MOSFET:en kommer att leda endast under den tiden: Med matningen 9Volt över motståndet 9Ohm dras 1Ampere under 1 mikroSekund genom kretsens huvudströmled.

   Digitaloscilloskopets mätprop med + till delen som kommer IN till R-kontakten som strömmen går genom, och probklämman GND till utgående UT från R-kontakten (så nära kontaktstället som möjligt — om ledaren är av koppar är den delen mindre kritiskt: spänningsfallet för probdelen är i vilket fall försumbart), strömvägen i exemplet som ovan.

— Digitaloscilloskopet (CH1-X) ställs in på SINGLE (F4) via TrigMENU, och DC-mätning via (F1) CH1;

— Sveptiden ställs in på (runt, till att börja med) 1mS;

— Spänningsområdet ställs in på (runt, till att börja med) 10mV.

 

OSCILLOGRAMEXEMPEL från mätning på ovanstående kretskoppling:

 

 

OSCILLOGRAM KONTAKTRESISTANS  R-kontakt = U/I = 45mV/1A = 45mΩ.

— Upprepade tryckningar på MikroSwitchen ger EXAKT samma puls.

— Petning på tilledningsbenen i kontaktblecket ändrar pulsbilden:

 

 

OSCILLOGRAM KONTAKTRESISTANS  R-kontakt = U/I = 130mV/1A = 130mΩ.

— Kopplingsdäcket av denna typ »JÄVLAS KONTINUERLIGT» på det sättet genom R-kontaktvärden grovt  mellan 20-200 mΩ, beroende på.

— Känner man inte till denna egenhet hos DEN TYPEN  hamnar man förr eller senare i gruvliga bryderier om man försöker mäta på mera precisa instrumentvärden.

 

Mera avancerat:

Mera avancerade anordningar

 

Mätning av kontaktresistanser FÖR MERA NOGGRANNA ÄNDAMÅL — mindre än eller omkring ental milliOhm — är krävande.

   Ovan ges ett enklare sätt VIA SMPS-matning som direkt kan tillämpas med hjälp av ett DS-Oscilloskop och ett kopplingsdäck från Kjell&Company, + en handfull komponenter — men med en undre mätgräns på runt 5mV. Den gränsen kan pressas ner till strax under 1mV om batterimatning används, se CoRT.

 

Mätgränsen för SinglePulser med SMPS-matning — inte under 5mV

 

Beroende på strömkälla:

 

— SMPS (switchade typer): Störningar i ental-tiotal millivolt går inte (enkelt) att eliminera från typen Switch Mode Power Supply (SMPS). Se exempel på oscillogram från sådana i MätExSMPS. Det utesluter samma områden i den här tillämpningen:

 

lägsta triggvärde (beroende på) ligger runt 5mV, analogt MINST 5mΩ R-kontakt kan uppmätas. Inte mindre.

 

— Batterikälla: Inga undre gränser finns — förutsatt inga (större) metallföremål finns i närheten (sådana samlar upp störningar från kraftnätet, värst dagtid, i området ental mV).

 

 

Färdiga BatteriVersionen CoRT [3Mar2016]

 

KONTAKTRESISTANSTESTERN — strömsnål batterimatad anordning, mäteffektiv med DSO ner i µΩ-området

Färdiga BatteriVersionen CoRT — ContactResistanceTest

——————————————————————————————————————————

Versionen som kan användas direkt med ett DSO för mätning av kontaktresistanser ner till (min) 0,2mΩ.

— Ännu finare kräver OP-baserade konstruktioner med KonstantströmsGenerator. SpänningsStab., och Offsetjusterade MätOP:s.

——————————————————————————————————————————

ANORDNINGEN DRAR BARA STRÖM  UNDER DEN KORTA (1mS) ON-MÄTPULSEN. Batterispänningen hinner läcka ut innan den förbrukas ut.

 

 

 

Foto:  Rkontakt 14;21;23;30;34

 

— Lilla kopplingsdäcket (höger ovan) insatt i en hyvlad trälist som tagits ur lagom för att hålla fast däcket. 9V-Batteriet (och tillbehörsasken) fast monterat med dubbelhäftande tejp.

— Alternativa PNP-transistorer till BC556B här INTE testade:

— TYVÄRR: Mer och mer av de klassiska TO-92-transistorerna (BC546¦556|A¦B) försvinner från marknaden. Jag köpte mina i 100-tal (för mindre än 50 öre styck), en gång i tiden. Industrin kanske ska Rationalisera Mera genom att göra TeveAntennerna kortare också.

 

 

BATTERIKONTAKTERNA KAN VARA stationärt ANSLUTNA — anordningen kopplar in batteriet bara under den korta ON-tiden (1mS)

 

 

 

MIKROBRYTAREN SOM MONOFLOP — upprepade pulsbilder kräver att kontaktarmen släpps upp innan nytt.

— Den förnämliga Mikroswitchen ovan finns bl.a. på Kejll&Company, passar rastermått 2,54mM:

— VRID de platta anslutningsbenen 90° med en plattång så att de LÄTT smiter lätt i det lilla kopplingsdäckets smala kontaktbleck.

— Kontaktfunktionen — ENPOLIG VÄXLING — är som ovan höger.

 

 

som påtriggas vid tillfället då MikroBrytarens kontakt växlar. För att få en ny puls, måste mikrobrytarens arm först släppas upp.

 

 

Alla komponenter till CoRT finns på Kjell&Company och ElectroKit — utom de »klassiska» mycket universellt användbara TO-92 kapslarna 65V 100mA 100 MHz PNP BC556 och NPN BC546 [B:hFE200-400], dessa finns annars på ELFA;

— NOTERA: Kontaktresistansen på det lilla kopplingsdäcket varierar grovt 0,1-0,2Ω.

 

KOPPLINGSDÄCKETS KOMPONENTER ENLIGT KOPPLINGSSCHEMAT

 

 

 

 

1st 9V-batteri; ALLA HÅLKOMPONENTER SOM KAN MONTERAS I KOPPLINGSDÄCK 1st 1N4148 SwitchDiod; 1st 1000µF/10 AluminiumElektrolytkondensator; MOTSTÅND (1%) i OHM:  6,8¦1K¦100K¦1M; PowerMOSFET: välj någon NCH R(DS)on 16mΩ eller mindre, här en STP 60 NF 06L [110W 60A 60V; VGS max ±20V] i TO-220-kapsel; 1st 15V Zenerdiod; 1st TO-92  BC556B (hFE 200-400, 65V 100mA): 1st Keramisk Kondensator 1nF (min50V).

 

— De orangea punkterna markerar vilka (sådana) kontaktresistanser som ingår i ledningsvägen (+ den mellan sladdändarna, här utelämnad): 6st × min(0,1Ω) = +0,6 Ω; Insättningsresistansen på Rin = 6,8Ω ger då totalt 6,8+0,6=7,4Ω hela strömvägen (frånräknat batterikontakterna); DSO-mätning över Rin = (6,8+2[min0,1max0,2] = min7max7,2) visar i mitt fall ca 7V3, vilket betyder en ström I=U/R på 7,3/min7max7,2 = max1,04min1,01 Ampere: Vi grovräknar det som »1A».

— Separat DSO-mätning över aktuella R-kopplingar betyder då att Rkontakt = U(DSO)/1A.

— För att få syn på mätresultatet måste DS-oscilloskopet ställas in för SINGLE-svep.

   Vi studerar några fall nedan som ansluter till mätanordningen.

 

 

Batterimatade kretsen testad och kontrollerad efter utprovning via NYTT 9V alkaliskt batteri:

— NOTERA att batteriets strömförbrukning — ganska precis 1 Ampere via ett nytt (ca 9V2-)batteri — bara utnyttjas under den korta (1mS) ON-tiden; »praktiskt taget ingen strömförbrukning alls». Ingångskondensatorn på 100µF/10V avlastar batteriet. Utan kondensatorn uppnås inte lika hög stötström

   Ett (optimalt) RD = 100Ω-motsånd kan kopplas mellan batteriet och anordningen för att ytterligare begränsa strömrusning från själva batteriet vid kondensatorpåfyllningen emellanåt; Kondensatorn tappar bara max U=TI/C=(t3·1/t3=1)V under on-tiden 1mS, och som batteriet sedan i mera maklig takt (max 90mA via 100Ω) kan fylla på (inom några tiondels sekunder).

 

 

Mätning av R-kontakt på Lilla kopplingsdäcket — m.fl.

Lilla Kopplingsdäcket

Enkla IC-hållaren

Kontakthylsan

Ø0,5mM Cu-tråd

 

Kabeländarna till anordningen är 2st Ø0,8mM tennade koppartrådar som stuckits in och tennlötts i 2st SvartRöd grova silikongummiisolerad ca20cM långa ledare (ca 2,5mΩ per). Genom olika passande kontaktkombinationer kan kontaktresistansen mätas i stort sett för alla möjliga praktiska elektroniska fall, ända ner på nivån mikroOhm — med hjälp av ett digitalt oscilloskop med max upplösning 1 mV/Ruta.

 

 

Alla mätdata nedan via strömgenomgången 1Ampere enligt schemat i CoRT: R(kontakt) = U(DSO)/1Ampere:

— Se DSO-exempel i SINGLE hur man gör grundinställningar i sitt digitala oscilloskop för att få fram nedanstående typoscillogram:

 

LKoscRK:

 

ANORDNINGEN, se CoRT.

 

PULSFORMEN OVAN i oscillogrammet är den som visas av DS-oscilloskopet från färdiga batteriversionen CoRT — här med tidssvepet 100µS. Se ursprungliga pulsbilden 1mS i TestkopplingenCoRT. Vi studerar här enbart första toppdelen via digitaloscilloskopets mera förnämliga upplösning.

 

Lilla Kopplingsdäcket

Notera [2015/16] att kontaktresistanserna på Lilla Kopplingsdäcket stundtals KAN variera (Kraftigt) mellan runt 50-250mΩ, beroende på »HUR insättningen ligger». Vickar man bara litet på komponenten eller den insatta tråden kan man få se ändringar på upp till 100mΩ. Ovanstående är (kanske) ett statistiskt medelvärde som »visas i de flesta fall» för den aktuella produkten.

 

Se MANUAL för hur speciellt »vickliga» kontaktställen i typen ovan kan förbättras betydligt.

— I ett sådant, mitt eget fall, då blecken togs ut och justerades, upptäcktes hur väl SULLIG (»billig») produktionsfabrikationen är: ett par normalt skilda uppslitsade närliggande bleck hade inte stansats ut ordentligt, utan satt ihop (!). JätteTrevliga HemUppgifter. För att ALLTSÅ vara på den säkra sidan EFTER inköp (eftersom fabrikanten ibland KAN ha tagit semester): testa alla insättningshål FÖRST, så att man vet i förväg att detaljen fungerar när man ska till.

 

— Lilla Kopplingsdäcket är därför INTE lämpligt för tillämpningar där små resistanser är avgörande: I min egen upptäckande historias fall via en kapsel LM324 (4stOP) där strömmätning skulle göras över ett insatt 0,1Ω motstånd: mätningarna visade snarare svar på 0,2Ω på det aktuella stället — idel huvudbry, tills kontaktbleckets kontaktresistanser mättes upp: JUST:

— LillaK=0,1Ω + Ordinära=0,1Ω=0,2Ω. Så upptäcktes saken i min historia.

   Lilla Kopplingsdäcket tillhör den typ av NUMERA (efter 2010) MODERNA ELEKTRONIKKOMPONENTER som saluförs av olika lycksökande företag UTAN REDOVISADE DATABLAD: Vi vet inte ens tillverkningslandet eller någon produktfabrikant. Vi kan räkna med att dessa varor GENERELLT ÄR RENA RAMA SKITEN — men ytterst användbara under deras begränsade förutsättningar.

   Exakt vilka dessa förutsättningar är: se exempel ovan.

 

ICEoscRK:

 

ANORDNINGEN, se CoRT.

 

Enkla IC-hållaren

KLASSISKA IC-hållare av den enklare sorten — förtennade eller försilvrade @-böjda mässingsbleck — visar som ovan 4,4mΩ (helt ny oanvänd kapsel).

— Efterhandstest på INLÖDDA IC-hållare som ovan — 0,7mM breda 0,1mM tjocka tennade mässingsbleck instuckna i Ø1mM kretskortshål som sedan tennlötts — efter runt 25 års (flitig) användning visar (optimalt med Ø0,8mM Cu-tilledare) 4,8mΩ: Möjligen står tennövergången mellan den annars obefintliga ledningsvägen för runt 0,5mΩ.

   Tennets ledningsförmåga (runt 15% av kopparens) ger för en 11mM lång Ø0,5mM Cutråd (1mΩ) motsvarande grovt samma 1mΩ för samma tenntrådsgrovlek men 1/15 av längden (0,7mM) — vilket grovt och ungefär motsvarar tennutfyllningen i den aktuella lödningen mellan IC-hållarblecket och den omgivande kopparytan i Ø1mM-hålet — eller kanske bara 1/10 (tennlött 4,5mΩ), eller något, beroende på aktuellt fall. Oscillogrammet nedan från en av mätningarna på den inlödda IC-hållaren.

 

 

Inlödda enkla IC-hållaren — det utfyllande lödtennet lägger UPPSKATTNINGSVIS till 0,1-1mΩ beroende på utfyllnadsområde

 

 

ANORDNINGEN, se CoRT.

 

Enkla IC-hållarna inlödda till kretskortslaminat. Mätningen avsåg att undersöka det utfyllande lödtennets ev. märkbara bidrag (15% av kopparens ledningsförmåga): Det kontaktlösa utrymmet mellan IC-hållarens kontaktbleck (mM: 0,7×0,1) och det borrade Ø1mM hålet antyder en möjlig minimal differens på max 0,5 mΩ per lödställe.

 

 

Anordningens mätgräns — strax under 1mΩ

 

TRIGGFUNKTIONEN med SINGLE-mode begränsas i detta fall av störningar från yttre källor. Jämför studium av sådana typiska störformer i NätetUpplyser. Sporadiska spontana självtriggningar blir allt svårare att undvika om man försöker ställa in Trigg-LEVEL på allt från 1mV och neråt.

 

KHoscRK:

  

ANORDNINGEN, se CoRT.

 

KHScEl:

Kontakthylsan (Scott Electronics) — dimensioner

< 1mΩ (800µΩ)  mellan koppartråd-mässingshylsa

Den mest användbara AllRound-kontakten av alla — standard i IC-hållare av den finare sorten.

 

 

 

 

 

 

KONTAKTHYLSA — tennpläterad svarvad mässing — förgyllda inre kontaktbleck — tar max Ø 0,7mM

SKALA: stora ca 24p/mM, lilla 10p/2,54mM

FABRIKAT Scott Electronics SA / E-tec

—————————————————

Se även mätdata på ovan, tabellen No4|6 i Kontaktresistanser.

Scott Electronics — säljs i förpackningar av dyra ELFA [mer än 1000kr för 1000 st]

— eller billigare som HYLSLIST FÖR KRETSKORTSMONTAGE av billiga Electrokit.se [1000st för under 225kr] — svarvad mässing med guldpläterade kontakter;

— Tar max Ø0,7mM × 3,5mM.

 

Kontakthylsan typ bilden ovan [ScottElectronics] har många förnämliga användningsområden.

— Speciellt den cylindriska formen med den koniska övergången mellan minsta/största garanterar maximalt mekanisk kontakt med kopparledningar i borrade hål i samband med fastlödning.

— Den relativt låga övergångsresistansen (0,7-2mΩ) [Se tabellen no4|6 i Kontaktresistanser] mellan stift|stift och stift-tennad koppartråd garanterar bästa möjliga förutsättningar i alla sammanhang där lägre strömmar är aktuella.

 

 

Det är den här typen vi, helst, vill ha ÖVERALLT (MINST).

 

 

 

CuToscRK:

 

ANORDNINGEN, se CoRT.

 

Tennad Cu-tråd (Vanlig enkel kopplingstråd) Ø0,5mM — 1mΩ per 11 mM vid ca 25°C

DSO-oscillogrammet ovan från mätning på en ca 11 mM lång bit tennad koppartråd Ø0,5mM.

— Bilden ovan höger visar hur enkelt det är att sätta upp och mäta ut den lilla resistansen när man väl har en (väl) fungerande anordning.

 

RESISTANSEN R (Se även i Resistivitet) FÖR LEDARE MED GIVEN TVÄRSNITTSYTA (A=πr2) beräknas generellt

 

R           = R0 · l · A–1 · 1M          ;

R0         = 1,78 t8 ΩM               ; Resistiviteten för Koppar vid rumstemperatur (20°C) — ändras med ca ±0,4% per ±1°C

Betecknas ofta med RHÅ = ρ — men Firefox kan inte läsa Symbol-r annat än som ”r”.

EXEMPEL:

— Bestäms resistansen vid ca 20°C för en 0,011M lång cu-tråd med radien 0,00025M.

 

SVAR: R          = R0 · l · A–1 · 1M

                          = (1,78 t8 ΩM) · 0,011M · (π[0,00025M]2)–1 · 1M

                          = 9,97201 t4 Ω

                          ~ 1mΩ

 

Vi ser att det stämmer utomordentligt väl överens med DSO-resultatet i ovanstående oscillogram.

 

 

Mätgränsen för Single-pulser ca 1mV

KONTAKTRESISTANSMÄTNINGAR

 

Batterimatningsanordningen CoRT blir allt svårare att får ut resultat av då man försöker mäta på allt mera tajta kontaktställen:

— TYPEN MOSFET-transistorben till en kopparhylsa (350-450µΩ) visar: INTET.

 

 

 

Foto: CoRTop 2;17 ·  5Mar2016

MER AVANCERAD R-KONTAKTMÄTNING:

Vi vill också väldigt gärna få veta storleksordningen på kontaktelektriska övergången i typen ovan.

— Många enkla elektriska kontakter med mjuk och fin följsamhet kan NÄMLIGEN konstrueras som ovan: kopparstift till kopparhylsa (kopparrör, uppsågat i toppen med guldsmedssåg för fjädrande funktion) med tajt åtsmitning. Men vilken är R-kontaktens övergångsresistans? Hur kan vi mäta den?

 

Det finns ett sätt att komma förbi 1mV/1mΩ/1000µΩ-spärren. Men det kräver en OP-komponent — OCH en ±9V-matning. Se mera utförligt nedan från CoRT-OP.

 

 

Foto: CoRTop 18  ·  5Mar2016

Grovuppkopplingen ovan, CoRT-projektet med separat tillagd offsetjusterad OP CA3140 och separat ±9V-matning.

— Se vidare nedan i CoRT-OP.

 

 

 

CoRT-OP: —  ContactResistanceTest

 

 

KONTAKRESISTANSMÄTARE MED OPERATIONSFÖRSTÄRKARE

CoRT-Batt med OP

ELIMINERAR BEHOVET AV OSCILLOSKOP FÖR ATT SE MÄTRESULTATEN

————————

Enkel Sample&Hold

 

Med en insatt offsetjusterad OP (här CA3140) kan problemet med oscilloskopets begränsade upplösning lösas som följer:

 

CoRTbatt-schemat

 

 

 

Beskrivning:

Jordplattan, Batterierna, MikroSwitchen

Skärmade Mätkablar

BATTERIMATNINGENS onOff

OffsetJusteringen,

MÄTEXEMPEL

 

 Foto: CoRTop 18  ·  5Mar2016

Jordplattan:

Jordplattan

Högra oscillogrammet ovan från mätpunkt (A) illustrerar tydligast förnämligheten i vanan att ALLTID använda en metallplatta under (speciellt känsliga) elektronikuppkopplingar — speciellt på enkla kopplingsdäck.

 

 

Jordplattan kopplas till kopplingsdäckets kretsnolla (GND) via en isolerad Ø0,5mM kopplingstråd. Plattan här ett bokplastbelagt kretskortslaminat borrat i ena hörnet med Ø1,5mM, sedan M2-gängat. En 6mM lång M2-skruv har sedan insatts med anpassad Ø3mM kopparhylsa (4mM längd) för att få skruvtoppen under plattan jäms med dess bottenplan.

 

Metallplattan kan vara en aluminiumplåt, eller enklare som här, ett kretskortslaminat: Ett Ø1,5mM hål borras i ena hörnet; Gängtapp för M2 med gängning: En 6mM M2-skruv med mutter mot skruvhuvudet (eller bättre ett 4mM långt Ø3mM kopparrör med innerdiameter 2mM [Kopparrör finns på IronBill]) ser till att den separat JordTråden (Ø0,5mM vanlig kopplingstråd) ligger an säkert mot laminatet; Ett skikt täckande bokplast skyddar laminatytan och ger en bekväm ytform för olika tillfälliga fastsättningar med dubbelhäftande tejp för stabila provisoriska montage; Bokplasten, hörnet med Jordskuven, skärs av och lyfts bort så att Jordanslutningen till laminatet friläggs. Andra änden av JordKabeln kopplas till kretsens GND (Ground=0V).

— Oscillogrammen i jämförelse visar den enastående effektiviteten i den enkla skärmningen.

 

Batterierna:

Batterierna — ±9V-matningens enkla provisoriska konstruktion

 

Foto: ConBATT 1  ·  6Mar2016

 

1. Två nya 9V-batterier, montera ihop dem som ovan med VÄVTEJP (grymt stabilt material): en remsa på ca 12cM räcker för att vira runt — klipp av så att utrymme sparas för polmarkeringarna (för säkerhets skull). Vävtejpen i mitt fall finns på Clas Ohlson (Kat.2015/16 s106 art.31-949 29:-);

2. Vanlig kopplingstråd — Bl.a. Kjell&Company säljer påsar med Ø0,5mM isolerad enkel Velleman-kopplingstråd i 10st olika färger (Kat.2015/16 s341 art.39-515 79:90). Beräkna Svart-Blå ca 1dM vardera, Röd ca 1dM + 5-6cM:

3. Kopparrör Øi¦Y=3¦4mM 1cM: såga upp, filsvarva bägge ändar; såga upp ett toppspår i kryss (+) (guldsmedssåg, bladtjocklek 0,2mM); använd en konisk stålspets (typ dorn el. likn., och ett lämpligt mothåll.) och pressa ut +-öppningen: pressa sedan in hylsan försiktigt i batteriets +-pol och justera (kopparen blir styvare för varje gång fjädringsdelen tuktas/drivs); man får efter några tag en mjuk och följsam kontaktkylsa som sitter stadigt i batteriets +-pol, bilden ovan övreVänster.

4. Plus-anslutningen: Kopplingstråd RÖD; skala av för ca 4-5 varv med Ø0,5mM-tråden (5-6cM); vira på ett Ø3,5mM borrskaft; använd konisk stålspets (dorn) för att MJUKT expandera ena änden på den virade ledningen: vir:en ska sedan ÅT DET HÅLL VRIDNINGEN UTVIDGAS (andra hållet tvingar ihop virningen) skruvSkjutas in över ØmM-kopparhylsan så att åtsmitningen garanteras. Andra ledaränden (skalad, ca 7mM) kommer sedan att stickas ner i kopplingsdäcket.

5. GND-anslutningen, nollvoltsreferensen: Använd Ø1mM tennad koppartråd (enda f.n. kända leverantören: ELFA ”tennpläterad” koppartråd, sökning på katalogterminologins ”förtennad” koppartråd ger ingen träff; minsta förpackningen [25M] art.55-503-26 [hitta om möjligt annan leverantör; lätt att beställa; omöjligt att hämta ut (efter företagets nyordning 2016)]):

— Vira först ett varv kring ett Ø5mM borrskaft, bilden ovan högerNedre; pressa in över batteriets andra +-pol, och vira (hårt) över motstående batteris minuspol, ovan vänsterNedre, klipp av; se till att tråden ligger tajt utan glapp;

6. Återstående GND och minus-anslutningar:

— 9V-batterierna minusknappar består av 3st par slitsprofilerade specialHEXformade kontaktbleck: de är fjädrande = öppna i spetsändarna; Använd plattång och böj försiktigt ut resp. två par motstående blecktoppsändar så att en TILLPLATTAD kopplingstrådsände kan pressas ner i skåran; böj sedan tillbaka blecken, vilket garanterat kommer att LÅSA den inskjutna kopplingstråden i sin polslits, bilden ovan nedre GND-kontakten (SVART) och övre minuskontakten (BLÅ).

 

                                       Foto: ConBATT 15  ·  6Mar2016

 

Tidigare (före 2000) Rikliga Sortiment Kopplingsmaterial verkar bli allt svårare att hitta. Det som en gång fanns i närmast överflöd under »Elektronikens UtvecklingsGuldålder» (1980-2000) — inkluderat MEKANIKEN — är idag 2015/2016 hart när omöjligt att få tag på. Virstiften i brytbar list med 2,54mM delning finns idag (2016) veterligt bara hos ELFA, som det ser ut.

   För min egen del, lever jag på de lager som inköptes under »Guldåldern» (allt i stort »i hundratal»).

   Idag 2016 verkar folkintresset istället som mest häpnadsväckande stort för handikapphjälpmedel för analfabeter: pekplattor: folk går omkring med blicken stadig ner i asfalten, tittar aldrig upp, knappar på Peka. Frågan är om Folk i Allmänhet ens vet vad en Skruv, längre, är. Vi trodde att Det (elektroniken, mekaniken) skulle Utvecklas — för kunskapsändamål. Det ser istället ut som en stark tillbakagång. Mayday, Mayday, Mayday.

 

 

— Använd sedan en kopplingslist (brytbar, 3st) med (motsvarande) virstift (långa ben) som sedan kan monteras direkt i kopplingsdäcket [den typen verkar numera 2016 svår att få tag på].

 

 

MikroSwitchen:

MikroSwitchen

  Foto: CoRTop 18  ·  5Mar2016

 

Hävarmen uppåt: kontakt finns mellan vänstra-högra benen.

Hävarmen nedåt: kontakt finns mellan vänstra-mittre benen.

 

En av de mest användbara elektroniska komponenterna: Mikroswitchen (Kjell&Company):

1-polig växling - Tål höga strömmar (3A 125VAC) - liten - passar direkt i (Lilla) kopplingsdäcket OM man använder en plattång och (försiktigt) 90°-vrider de smala kontaktbenen.

— MEKANISK ON-OFF-funktion fås direkt genom att, figuren ovan vänster, montera en planplatta med 2st tilledningsben (mera provisoriskt, en plan keramisk kondensator av lämplig storlek, eller ett vanligt axiellt motstånd om inget annat finns till hands):

 

En bit 2mM kartong (passepartout) går utmärkt; 2st tillklippta monteringsben ca 20mM av Ø0,5mM kopplingstråd, tillplattade i ändarna (använd plattång och kläm till); skjut in en bit i kartongkanten, dra ut; Applicera litet Fotolim, skjut in igen; Limmet hindrar att kartongen (pressat flerlagrat papper) fläks upp; limmet säkrar hållbarheten.

 

— Figuren ovan vänster visar funktionen: Planplattan med sina (koppar-) ben monterad i kopplingsplatta (eller annan anordning) har en viss fjädring. Lämpligt monterad framför mikroswitchens hävarm, glider denna ner under plattkanten i ON-läget. Hävarmen ligger sedan LÅST tills plattan sidputtas, och hävarmen åker upp igen.

   Den lilla plats som hela konstruktionen tar gör denna enkla lösning ytterst användbar på de små utrymmen som vanligen finns på kopplingsdäck.

 

Skärmade mätkablar:

Skärmade mätkablar

Många olika varianter finns — samtliga i stort sett lika knöliga för elektronikamatören och Lilla Kopplingsdäcket.

— I detta fall blir resultatet allt bättre med allt mer omsorgsfullt skärmade mätkablar. Uppgiften är att utestänga så mycket som möjligt av »Hela Universum Utanför» själva den enskilda mätanordningen. I annat fall visar sig störningar av typen som i CoRT-Batt-oscillogrammet (Högra, A).

 

För att få ut mätkabelns jordskärm (GND, 0V) så långt möjligt ut mot själva mätpunkten, måste varje mätpunktsled förses med en egen skärmad ledare:

 

 

ANPASSADE KONTAKTERINGAR: Här höger har använts typen miniTestklämma (finns numera 2016 möjligen på ElectroKit):

— Kabeländen höger vid probklämman måste isoleras med krympslag för att eliminera kontakt med skärmstrumpan: den delen kläms sedan åt, varefter lödning sker med den aktuella probledaren.

— Andra änden vänster: De individuella skärmade ledarna har här sammanförts med en (tillplattad) Ø0,5mM tennad koppartråd som virats runt bägge ledarnas skärmstrumpor, och sedan lötts. Själva centralledarna har sedan skalats, samt förtennats så att de lätt kan stickas in i kontakthylsorna som sedan ska sättas in i kopplingsdäcket.

   I princip får man syssla med dylika problemlösningar för varje särskild kabelkoppling i olika projekt: det är riktigt aldrig samma lösning som kan tillämpas, min erfarenhet.

— Slutligen isoleras alla kritiska delar med krympslang där man kommer åt.

   Använd med fördel ett stearinljus för att värma krympslangarna: med erfarenhet lär man sig (snabbt) precisionsvärma, samt var värmen finns som mest (ca 1-3cM ovan lågan, beroende på — även utmärkt som värmekälla vid tennlödning av mindre kontaktdelar [med lämpligt ansatt lödpasta eller lödvatten]).

 

Strömförsörjningen:

Strömförsörjningen

 

 

 

Strömmatningen med OnOff för bägge symmetriska matningslinjerna ±9V.

— För OnOff-funktionen, se MikroSwitchen.

 

 

ETT UTMÄRKT SÄTT att kombinera (säker) Power On-Off för batterimatning MED garanterad strömbegränsning, visas som ovan i schemat till CoRTbattOP.

— Småsignaltransistorerna (BC546B[NPN] och BC556B[PNP]; 65V 100mA hFE(test) 300-350) via Rb=100K och strömförstärkningen ca b=300 ger i denna tillämpning max huvudström I = b(Ubatt–0V7)/Rb = 24,9mA.

   (CA3140 måste garanteras runt minst 1,6mA i drivström per kapsel).

   Småsignaltransistorer i allmänhet (kapsel TO-92 för kopplingsdäck: 100mA; 40-65V, fmin100MHz) har förstärkningar runt 100-400 beroende på typ. Utan grovräkningar för att kontrollera gränserna i aktuell tillämpning för den transistortyp som används riskerar man ev. obehagliga överraskningar. Bara om man känner typen och är bekant med områdena kan man improvisera direkt.

— Typerna ovan kan ersättas direkt med MOSFET-transistorer om högre strömmar önskas (PNP med PCH och NPN med NCH — med tillägg av skyddszenerdioder för att säkra V[GS]-gränserna, normalt ±20V för PowerMosfets; PowerMOSFETs leder lätt stötströmmar på flera hundra ampere, förutsatt kortvarigt).

— INDIKERINGSLYSDIODERNA (Ø3mM Kjell&Company) är av den nyare (indium-) typen. Speciellt den GRÖNA (9000mcd) visar ljus med exceptionellt låg ström (runt 5µA i kopplingen ovan, svagt men fullt synligt sken), vilket gör den typen speciellt lämplig i batteriapplikationer.

 

Offsetjusteringen:

Offsetjusteringen

 

 

 

 

ASPEKTER PÅ OFFSETJUSTERINGEN OCH DETALJERNA IKRING

 

Rutdiagrammen ovan höger orienterar om PRINCIPEN för offsetjustering — olika IC-kapslar kommer att uppvisa (något) olika värden beroende på hur offsetdifferensen hamnat vid fabrikationen.

— Vänstra rutdiagrammet visar mitt exemplar med schemats insatta resistanser (1% metallfilmsmotstånd).

   Inställningen för att få potentiometern precis i mitten med symmetriska värden omkring, visar sig ytterst känslig (här) för R-offset-värdet till ben 5. Bara med en liten variation på några hundra ohm (14K7) flyttas nivån uppåt.

— Med hjälp av en digital voltmeter som kan visa 0,nµV, eller DS-oscilloskopet direkt, kan OP:ns offset justeras via 1K-potentiometern.

   Inställning för att få EXAKT 0V kräver (här) egentligen en flervarvig potentiometer. MEN notera också det: sätt munnen intill kapseln och andas ut 37-gradig luft: offsetinställningen ändras märkbart; Den fluktuerar i själva verket i mikrovoltsområdet (för denna OP-typ). Och begreppet »exakt inställning» blir därför en kompromiss mellan »jag ger upp» och »så noga som möjligt» — eller »köp dyrare OP-typ = lägre offset».

— FÖRSTÄRKNINGSNIVÅN, här 11ggr i testversionen, spelar också in: Ju högre förstärkning, desto trixigare att få inställningen »exakt på noll-volt-OP-ut».

   Arrangemanget efter OPut (A) vid (B) dämpar inverkan av brum/brus som (i detta fall) också förstärks med signalförstärkningen.

   RC-komponenterna (1K·100n = 0,1mS) är valda så att minimal dämpning (max 1/10) sker på den viktiga 1mS-pulsen.

 

Mätexempel:

Mätexempel — med samtidig test på 101ggr förstärkning för att se om anordningen håller måtten ..

Med R1 = 1M blir förstärkningen 101ggr = 1M/10K + 1: 1mV motsvaras via 1A stötström av 1Ω/101=9,90099mΩ~9,90mΩ.

— Från tidiga mätningar via direkt konstant ström från en konstantströmsgenerator och avläsning via ett analogt oscilloskop i 1mV-området vet vi att typen Ø4mM BANANSTIFT har den överraskande HÖGA kontaktresistansen på hela ca 4mΩ.

— Man trodde att en så pass kraftig konstruktion skulle uppvisa (långt) under 1mΩ. Så tydligen icke.

   Mätexemplet nedan återknyter till uppgiften:

— Vi studerar först mätvärdet via CoRTop-kopplingen för ett Ø4mM bananstift instucket i en dito kommersiellt anpassad hylsa (från tidigare Clas Ohlson-sortiment före 2000) — via en ströminsättningspunkt som INTE ger »optimalt på mitten»;

— Bananstiftets maxkontakttryck ligger (nämligen, just) ungefär på stiftets mittpunkt. Mäter man från andra ställen, vilket just görs här för att visa differenserna, innefattas spänningsfallet över materialet (här förnicklad mässing; mässing har ca 45% av kopparens ledningsförmåga) fram till mittpunkten, och mätvärdet bli (onödigt) högt:

 

 

 

Foto: ConBANAN 1  ·  6Mar2016

 

— DS-oscilloskopet visar 600mV med förstärkningen 101ggr från OP:n CA3140;

   Det betyder att originalsignalens amplitud är ca 6mV; via 1Ampere, 6mΩ.

   Mätvärdet stämmer med föregående redan kända resultat — vilket understryks av omsättning av inströmspunkten mera på mitten av bananhylsan (bör visa som lägst ca 4mΩ):

 

Notera att dessa kurvformer INTE är enstaka unika versioner: upprepade pulser ger nära EXAKT samma figur, om och om igen, hur många gånger man än försöker:

 

 

 

 

 

— DS-oscilloskopet visar nu som  väntat ca 400mV med förstärkningen 101ggr från OP:n CA3140;

   Det betyder att originalsignalens amplitud är 420mV·9,9µΩ/mV = 4,158mΩ.

   Det är alldeles i överensstämmelse med resultat från långt tidigare genomförda mätningar med (helt) andra metoder.

 

KOMBINERADE RESULTATBILDEN VISAR ATT OP-KOPPLINGEN i CoRTop VÄL KAN ANVÄNDAS MED 100ggr FÖRSTÄRKNING.

 

 

Oscillogrammen höger visar OP:ns utgång vid 0V DC med respektive förstärkningar 11 och 101.

— Verkligen enastående resultat: Anordningen fungerar, tydligen, och kan användas.

 

 

Mätexemplet nedan på föregående omnämnda detalj som inte visade något värde alls på grund av för låg upplösning (MätgränsSingle):

 

 

Mindre än en halv milliohm:

 

 

Foto: ConCuRör 1 ·  7Mar2016 — Oscillogrammet från mätpunkt B.

 

 

— DS-oscilloskopet visar ca 32,5mV med förstärkningen 101ggr från OP:n CA3140;

   Det betyder att originalsignalens amplitud är 32,5mV·9,9µΩ/mV = 0,32175mΩ.

 

VI HITTAR INGEN MERA AVANCERAD ELEKTRISK KONTAKTERING — INTE ENS INOM DEN MEST AVANCERADE KOMMERSIELLA PRODUKTIONSFABRIKATION.

— Förutsatt att monteringen är fast och stabil, blir typen ovan tydligen det allra mest förnäma vi alls kan åstadkomma inom elektroniken om det gäller att etablera elektriska kontaktövergångar med absolut minsta möjliga förluster via mesta möjliga krafter.

 

NOTERA ATT PULSBILDEN — form och kontur — HELA TIDEN ÄR, och ska vara, en och densamma, oberoende av fall.

— För PULSGENERATORN 1A/1mS kopplad till Probingångarna ovan vänster, se från CoRT.

 

 

CoRT med Konstantströmsgenerator — TestadOK10Mar2016

 

Mera noggrann strömpuls — oberoende av mellanliggande kontakter

———————————————————————————————————

PULSGENERATORN vidare utvecklad MED KONSTANTSTRÖMSGENERATOR

 

 

 

 

 

Föregående CoRT-batterikonstruktion här vidareutvecklad med insättning av en konstantströmsgenerator (OP2+T3).

— PULSLÄNGDEN har ökats (Rg ändrat till 220K ca2mS från föregående 100K ca 1mS) för att i slutänden via CoRT-OP:n få den mera reguljära mätpulsbilden som nedan — här med R-mätning över Ø0,5mM koppartråd till en Kontakthylsa.

 

 

 

 

 

Pulsformen i oscillogrammet ovan nu direkt från mätpunkt A. Pulsen mäter tydligen grovt 65mV. Med 101ggr förstärkning ger det en originalsignal på drygt 0,64mV: Via 1Ampere därmed  motsvarande 0,65mΩ.

— UPPTÄCKT: MätOP:n ovan CA3140 med den känsliga offsetinställningen behöver runt 5-10 minuter (7minOK) i uppvärmning innan DC-offsetnivån så sakteliga infinner sig på 0V (eg. omkring ±0,5mV). Från START ligger den nivån (med mina individexemplar) på ca +10mV, här med 100ggr förstärkning. Känner vi den detaljen, kan vi dra ifrån det extra värdet (ca 10mV) för resultaten direkt från ON.

 

 

VI SER ATT OSCILLOGRAMMEN AV STRÖMPULSEN I DE  BÄGGE FALLEN

från pulsgeneratorns resistanssensor kontra den mottagande OP:ns 100ggr förstärkta utgång här via det aktuella mätobjektet ovan höger

ÄR I STORT SETT IDENTISKA.

 

 

DET ENDA SOM FATTAS FÖR ATT BLI OBEROENDE AV DIGITALOSCILLOSKOPET för att få veta mätvärdet ÄR »EN SIMPEL» SAMPLE AND HOLD-KRETS — som sedan kan läsas av en vanlig digital eller analog voltmätare.

 

                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                     

SoH:

Sample&Hold-kretsen

KontaktResistansMätaren

 

Många (otaliga) olika lösningar finns om uppgiften gäller att ta ut (eng. sample) ett elektriskt spänningsvärde från en snabbt varierande signal inom en viss tidsmarginal, och sedan lägga ut det (eng. hold) som ett fast idealt beständigt mätvärde. Webben innehåller många exempel (sök på ”sample and hold”). Dock har ännu inget upphittats liknande det enkla sättet/tillämpningen nedan.

 

 

 

Sample&Hold-krets med en kapsel CA3240 (±9V), en NPN vanlig småsignaltransistor (här BC546B), tre motstånd och två kondensatorer. RC-motsåndet till Switchen vid HoldCap:en tömmer/nollställer senaste Uin-värdet.

 

 

Funktion:

SAMPLINGSMOTSTÅNDET (Rs) i förening med TIDSKONDENSATORN (100n) bestämmer verkningssättet genom en allmän TIDSKONSTANT t = RC, här 10K·100n = 1mS.

— Så länge Uin befinner sig i ökande gäller tydligen ett spänningsfall över Rs från OPin+ till OPin–. Det betyder att OP1ut = 1 (här V+=9V minus grovt 2V5 för typen CA3x40). Tidskondensatorn (100n) EXPLICIT under Rs garanterar att den ordningen gäller, obevekligt.

— I den situationen, växande Uin, leder då också Sample&Hold-SWITCHTRANSISTORN T1:

— Mätspänningen Uin Samplas in till Hold-Cap:en så längre T1 leder.

— När Uin vänder från växande till avtagande, ändras också strömflödesvägen över Rs: OPin+ kommer nu att ligga på nersidan i potentialvandringen, och OPin– kommer att bli den högre av de bägge: OP1 switchar ut till nolla (–9V).

— Därmed stängs T1 ner, och det insamplade Uin-värdet i Hold-Cap:en blir fryst — med den snabbhet som bestäms av reaktionstiden dels hos T1 (för småsignaltransistorer ofta i området nS) och dels hos OP1 (här med SlewRate 9V/µS, som betyder att OP:n garanterat att ett swing på 0,2V uppnås inom 22nS; k=9V/µS? U/t; t = U/ k = 0,2/k = 0,022µS). I detta sammanhang och med aktuella komponenter, finns praktiskt taget ingen förlust i Uin in till Hold-Cap:en.

 

HoldCap:en

Beroende på typ och värde finns, verkligen, kondensatorer som har »anpassad läckström»: precis så mycket att hållvärdet i HoldCap:en inte ändras nämnvärt ens inom halvminuten. Enda sättet att  hitta en sådan lösning är att prova ut ordningen med olika kondensatorer (allt mellan 1n till 1µ — plastkondensatorer, andra brukar uppvisa stora läckströmmar).

 

 

Hela kontaktresistansmätaren — Kontaktmätning

DÄRMED ÄR HELA ANORDNINGEN FÄRDIGSTÄLLD OCH ANPASSAD FÖR DIREKT AVLÄSNING VIA ETT YTTRE ENKLARE SPÄNNINGSMÄTINSTRUMENT.

———————————————————————————————

KRETSEN FÖRBRUKAR STRÖM ENDAST UNDER PULSTIDEN 2mS — idealisk för batterimatning

 

 

Bilden nedan visar hela experimentkopplingen (12Mar2016) via hålkomponenter på 3st Lilla Kopplingsdäcket, monterade i olika block med dubbelhäftande (tjock) tejp på underliggande kopparlaminat kopplat till kretsen jordnolla (GND):

 

 

 Foto:  SoH 1  12Mar2016

KontaktResistansMätaren — hela kretsblocket:

 

 

Alla enheter till KontaktResistansMätaren;

1. Pulsgenerator med KonstanströmsGenerator (vänstra delen, +9Vbatt);

2. SensorFörstärkaren med Offset (±9Vbatt), högra delen vänster;

3. Sample&Hold-enheten, samma matning som 2, , högra delen höger.

— Separata provisoriska kontakteringar har lagts till för mera (förberedande) bekväm stationär användning.

 

 

Se uppgifterna i KÄLLSTRÖMMEN:

— Hela anordningens strömförbrukning via 1A-pulsens varaktighet (max 2mS) är HELT FÖRSUMBAR: mätningen görs bara under den korta mätpulsen, och sedan finns ingen strömdrivning till mätpulskretsen inkopplad. För att upprepa mätningen, måste switcharmen först släppas upp för att en ny mätpuls, alls, ska kunna komma fram.

 

KontaktResistansMätaren

 

 

Foto:  SoH 6;7 12Mar2016

 

Vänster: Pulsgenerator med KonstantströmsGenerator (vänstra delen.

Höger: SensorFörstärkaren med Sample&Hold-kretsen.

 

KOPPLINGSSCEMAT TOTALT — delvis anpassat från tidigare efter särskild utprovning för

 

 

KontaktResistansMätaren — Pulsgeneratorn 1A 2mS

 

PULSGENERATORN ovan HÄR OMBYGGD på nytt Litet Kopplingsdäck MED SAMMA KOMPONENTER SOM TIDIGARE MEN här TILLSAMMANS MED KONSTANTSTRÖMSGENERATORN — med tillagda komponenter (rött ovan) för justering av olika sidoeffekter (specifika för den aktuella experimentkopplingen).

— Pulsgeneratorns signakoppling till SensorFörstärkaren och Sample&Holdkretsen:

 

 

KontaktResistansMätaren — SlutSensorFörstärkaren med Sample&Hold (»Samla&Håll»).

 

STRÖMFÖRSÖRJNINGEN:  För att få plats med OffsetOP:n (SensorFörstärkaren) på samma kopplingpslatta som strömförsörjningen har ovanstående (höger) förenkling i indikeringen genomförts. Lysdioden Ø3mM UltraGrön (strömmar i µA-området ger synbart sken; säljs bl.a. av Kjell&Company).

 

SENSORFÖRSTÄRKARENS FÖRSTÄRKNING här med två olika val: ×101ggr (100) eller 11ggr (10) via en enkel 1-polig växlande omkopplare.

— Speciellt har Sample&Holdkretsens IC-kapsel CA3240 testats med insättning av olika IC-kapselexemplar, för att se efter om ev. olikheter finns beroende på kapselindivid — sådana obehagliga effekter är INTE ovanliga i Amatörens hemmaVerkstad. Här ser det ut som att värdeformerna stämmer för alla kapselindivider. I varje fall för de här (5) testade: samma funktion.

 

 

UTGÅNGEN (höger) KAN NU LÄSAS AV DIREKT VIA t.ex. EN DIGITAL VOLTMÄTARE.

— Minsta avläsningsvärde: 10mV (via ×101ggr) motsv. 100µΩ = 0,1mΩ.

 

DSO-TESTEXEMPEL PÅ KRETSKOPPLINGEN OVAN SOM VISAR ATT DIGITALVÄRDENA ÖVERENSSTÄMMER MED KRETSENS INRE PULSAMPLITUDER:

 

 

AKTUELLT MÄTOBJEKT: Transistorben till kopparhylsa — mätt över extra ledningsväg — 13Mar2016

 

Foto: CoRT 2; CoRTm 4 ·  13Mar2016

 

RESULTATBILDEN VISAR I STORT (här 99% överensstämmelse) SAMHÖRANDE MÄTVÄRDEN.

— Upprepade tester (här utan redovisning) med de olika förstärkningarna ×11 resp. ×101 visar analoga områden;

— Typiskt (enskilt godtyckligt på KontaktHylsan-Kopparledare) visas 82mV med 101ggr förstärkning (82/101=0,8118811) och ca 9mV med 11 ggr förstärkning (9/11=0,8181818).

 

— Det visar explicit att anordningen är känslig ner till i varje fall 10mV med 101ggr förstärkning (99µV);

 

— Med 101ggr förstärkning kan alltså mindre än eller lika med ca 100µΩ uppmätas: variationerna  vid insättningspunkterna sätter definitiva gränser runt detta område: mätningar på mindre värden är knappast meningsfullt — utan motsvarande precis analys.

    Apparaturen utvärderas med löpande tester under Gammaprojektets utveckling.

 

Probkablaget:

PROB-KABLAGET — special

 

MätPLUS-PROBEN ovan är specialkonstruerad för ändamålet: skärmningen-GND-referensen går ända ut till probklämman minus ett par millimeter. GND-klämman har sedan kopplats till separat mot skärmen en bit nedanför via en testklämma (MätMINUS ovan):

— Anordningen är ett (enklare) alternativ till föregående testade två separata skärmade mätledare (som har delvis begränsad skärmning mot ändarna):

 

 

Foto:  CoRTm 4  13Mar2016

 

MÄTPROB MED JORDNING ÄNDA UT TILL PROBSPETSEN — minus 1 millimeter:

 

KONSTRUKTION:

 

 

 

RÖR-Material (Järnia/IronBill har alla — inhandla alla röryper mässing/koppar ytter-Ø 2-5mM), samt typ skärmad mikrofonkabel yØ3mM (Clas Ohlson m.fl.):

A:

1A. (Svart, Clas Ohlson 2016) skärmad 2-ledar-mikrofonkabel, yØ3,00mM;

2A. Skala av ~20mM i ena änden;

— Min kabeltyp särskilt besvärlig att få ytterhöljet att släppa: Gör så här; ICA:s Bomullspinnar: vät med Xylen (Eller CellulosaFörtunning); applicera på kabeländen så att KAPILLÄRPRINCIPEN suger upp vätskan och den fastklibbande massan inuti löses upp; vänta i någon minut; skär sedan upp isoleringen med papperskniv (försiktigt så att inte också skärmstrumpan skärs av); nu ska det gå enkelt att dra av isoleringen;

3A. Använd stålnål för att peta upp den flätade skärmstrumpan så att trådarna friläggs raka; Böj sedan dessa vinkelrätt utåt och klipp av så att ca 5mM återstår; Böj sedan den delen bakåt över isoleringen;

B:

1B. Skala av ledarändarna, ca 5mM — använd samma papperskniv och skär (försiktigt) runt, plasthöljet ska sedan gå lätt att dra av;

2B. Ta en ca 1dM isolerad (röd) Ø0,5mM enkel kopplingstråd med isoleringens ytterdiameter inte mer än Ø1,10mM — den isolerade tråden MÅSTE kunna glida LÄTT genom ett yØ2mM mässingsrör (Järnia, ALFER) med innerdiameter ca 1,35mM;

— Skala av ca 5mM i ena änden, kläm ihop änden med palttång;

— Montera separat (med LÄMPLIGAST två stadiga maskinskruvstycken) bägge trådtyperna (1B + den nya röda i 2B) mot varandra så att ledartrådarna i 1B ligger tätt emot den skalade rödledaränden i 2B;

— Använd Ø0,05mM STARKSTRÖMSKABELTRÅDAR för att vira ihop de tre trådändarna till en mekaniskt stabil temporär enhet FÖR EFTERFÖLJANDE SÄKER LÖDNING: STARKSTRÖMSKABELTRÅDARNA dras ut med en plattång ur en bit (1dM) avklippt starkströmskabel (utmärkt allmänt monteringsmaterial);

— Använd en plattpincett för att jämna ut monteringstrådklippen i ändarna så att inga extra vassa delar sedan kommer att sticka ut EFTER lödningen:

3B. Löd ihop; TVÄTTA RENT (cellulosaförtunning eller bara rent vatten, beroende på lödmetod); Lägg en bit KRYMPSLANG över lödningen och värm (testa materialet först så att krympningen  inte överstiger Ø3mM) (använd med fördel ett stearinljus för att värma krympslangsområdet — effektiva hetdelen ca 3 cM över lågans topp);

C:

C1. Använd ett mässingsrör (Järnia, ALFER) yØ4mM iØ3mM och — beroende på mikrofonkabeltyp — borra upp ena änden (ca 1cM in) med borr Ø3,2mM eller Ø3,5mM — så att röränden PRECIS kan PRESSAS in över den skärmuppvikta kabeländen i 3A.

— Använd MASKINSKRUVSTYCKE och PELARSTATIV med infäst borrmaskin för att utföra borrningen (använd vanlig motorolja som smörjmedel i borrhålet, det underlättar betydligt om det kärvar); rengör (diskmedel, piprensare); torka torrt;

C2. Trä in ett kopparrör (IronBill) yØ3mM iØ2mM i mässingsröret; såga upp MED GULDSMEDSSÅG kopparröret (i ett ×-kryss, ca 5mM långt) två par spännskåror; stick in en KONISK stålnål (eller passande dorn) och pressa (försiktigt) ut så att kopparröret kan SKJUTAS IN I mässingsröret MED SÄKER FASTHÅLLNING; alla detaljer kan testas innan slutmonteringen, och justeras, så att tillfredsställande funktion i slutänden uppnås;

— KOPPARRÖRET: ta upp en öppning (med guldsmedsfil = nålfil, set om 12st salufördes en gång av Clas Ohlson) ca 1cM, ca 1cM från toppänden — så att en pincett sedan kan användas för att fatta om det mindre Ø2mM mässingsröret som i slutänden ska SKJUTAS UT för att garantera probändens fasthållning och SKJUTAS ÅTER för att frikoppla;

— Öppningen kan sedan (försiktigt) klämmas åt med plattång för att få en passande friktionslåsningskraft mot glidröret som ska skjutas in (C3);

C3. Nu kan mässingsröret yØ2mM skjutas in i yØ3mM kopparröret MED DEN AVGÖRANDE RÖDA ISOLERADE FRITT GLIDANDE PROBLEDAREN i mitten;

— Applicera en bit krympslag i mässingsrörets ände, i bilden ovan vit — dels för att säkra toppisoleringen mellan mässingsröret = GND = MätMINUS och probänden = MätPLUS, och dels för att få att SKJUTSTOPP;

D:

D1. Anpassa längden på den utstickande rödisolerade probledaren (2B) så att en böjd ändklypa precis ligger an om den (vita) krympslangsänden i Ø2mM mässingsrörets topp: man får testa sig fram till man ser hur det ska vara.

— Böj slutligen till (testa särskilt innan) probänden med plattång så att den passar minimalt för typen tilledningsben (Ø0,5mM), eller så;

— När det sista momentet väl är utförts, är sedan hela konstruktionen FÖRSEGLAD; rören kan då inte längre dras ut och justeras;

— Planera därför konstruktionen (noga) i förväg: utför separata tester i vart särskilt fall INNAN slutmontering om minsta osäkerhet finns.

 

GND-ANSLUTNINGEN har i mitt fall gjorts genom att skjuta på ett extra yØ5mM iØ5mM kopparrör (IronBill) (med uppsågade kryssändar för att få lämplig friktionslåsning) över Ø4mM-mässingsröret; PÅ den kopparhylsan har sedan VIRATS (tillplattad, särskild enklare kopparTRÅDSvals) koppartråd på typ Ø4,5mM borrskaft — vilket ger fjädrande friktionslåsning då den virningen träs över Ø5mM; Änden på den tråden har sedan kopplats till en KONTAKTHYLSA, med vidare anslutning till en separat GND-kabel som slutar i en (svart) Testklämma (40mM, Kjell&Company) med en någon grövre ändkrok.

 

HELA KONSTRUKTIONEN garanterar (därmed) att SKÄRMNINGEN via Ø2mM-mässingsröret ligger an ända ut mot MätPLUS-probspetsens ände, så när som på den en till två millimeter isolerande (vita) ändkrympslangens isolerande distans.

 

 

 

KOPPLINGSDÄCK —  Lilla Kopplingsdäcket särskilt

Kopplingsdäck — PROBLEMET MED kontaktresistanser — behovet av instrument för mätning av kontaktresistanser — digitala oscilloskopet är oumbärligt

 

 

KOPPLINGSDÄCK/Kopplingsplatta

 

 

Kopplingsdäcket nedan Kjell&Company (49:90 Katalog 2015/16 s341, Art.87-886) är enastående användbart för en snabb och grov testkoppling. Men konktaktblecken lämnar (oftast [2015/16]) en del övrigt att önska:

 

       kontaktresistanserna varierar grovt 20-220mΩ — de ändras om man vickar på eller bara kommer åt den insatta komponenten;

       den mekaniska åtsmitningen är inte alltid »tillfredsställande».

 

LILLA Kopplingsplattan från Kjell&Company [fyrkantiga hål 2016] eller ElectroKit [runda hål 2016]

— numrering får man göra själv, här Laserprint med dubbelhäftande tejp och bokplast.

 

Foto:  FotoPHP CuTvals Kretsfel   9Mar2015  Bild8  NikonD90

 


IBLAND (äldre partier, sämre fasthållning) kan det hända att vissa kontaktbleck smiter åt sämre än övriga.

— Gör så här — för att slippa riva hela plattan (Mekaniken nedan) — den skruvade bladbilden närmast ovan:

— Använd en plattång och platta till tilledningsbenen/benet så att de blir utpräglat tillplattade (en bit ca 5mM ca 3mM över bottenänden). Vrid/skruva sedan det benet något i längsled: Vid återinsättning i kontaktblecket har då bildats en liten skruvfjädrande åtsmitningsfunktion mot det hårdare kontaktbleckets insättningsspringa som helt säkert har förbättrat både kontaktfunktionen och styrkan i den mekaniska åtsmitningen.

 

 

Kjell&Companys (Även ElectroKit:s) minikopplingsdäck — utmärkt för snabba separata uppkopplingar — med omedelbara resultat. NUMRERINGEN ingår inte — här separat Laserprint på plastad toppyta på anpassad underliggande dubbelhäftande tejp.

 

 

Ytterst användbart för snabba testkopplingar — men akta kvaliteten

AKTA MINIKOPPLINGSDÄCKET från Kjell & Company (även ElectroKit):

— Kontaktblecken inuti har en TENDENS ATT SPÄNNAS ut om en anslutningstråd typ Ø0,8mM pressas ner. När sedan mindre (Ø0,5mM) sticks ner, sitter den komponenten och GLAPPAR på föregående utspända kredit.

— Generellt uppvisar kontaktblecken kontaktresistanser i allt mellan 20-200mΩ.

— I mitt speciella fall: Utan tillgång till ett oscilloskop, hade kontaktfelet svårligen kunnat avslöjas.

 

 

 

Problemlösning

— hur kopplingsplattan kan förbättras: FÖRBÄTTRA MEKANIKEN.

— hur man kan studera KontaktresistansMätning med ett DSO.

 

Mekaniken, KB

FÖRBÄTTRA kopplingsbleckens kopplingsMEKANIK

 

 

 

SKÖTSEL — för att bevara kopplingsbleckens mekanik:

— Försök anpassa alla insättningsben till max 0,7mM

 

— FÖR ATT BEVARA kopplingsbleckens mekanik krävs KONSEKVENT arr man vägrar pressa in större dimensioner än (ca) max 0,7mM i kopplingsbleckens längsled: överskrids den gränsen, eller däromkring, spänns blecket ut och uppvisar sedan mindre mekanisk åtsmitning med högre elektrisk kontaktresistans.

— Här följer några tips grundade på egen erfarenhet hur man kan anpassa olika komponenter så att de fungerar perfekt med Kopplingsplattan. Samt hur åtsmitningen i plattans bleck kan förbättras.

 

 

 

Foto: Kopplingsdäck 5 —  29Feb2016

 

KOPPLINGSPLATTAN MED KOPPLINGSBLECKEN och verktygen som behövs:

1. Vanlig Ø0,6mM Knappnål med avbrutet huvud (använd två plattänger, tätt ihop, bryt med den ena);

2. Plattång;

3. Spetspincett;

4. Ø2,5mM borrskaft eller dito stångdiameter;

 

 

 

Foto: Kopplingsdäck 6-11;13;14 —  29Feb2016

 

 

METOD — bilderna i tur och ordning:

 

0. Riv av den dubbelhäftande kudden på kopplingsplattas undersida;

1. Med kopplingsplattans plasthölje i ena handen: Sätt i knappnålen i ett hål med den avbrutna delen nedåt, fatta tag med plattången kring knappnålen och pressa nedåt;

2. Kopplingsblecket skjuts ut och kan nu plockas ut på undersidan,

3. och inspekteras;

4. Skjut in spetspincetten i blecket, från bägge ändar, så att blecksidorna spänns ut;

5. Skjut/pressa in Ø2,5-borrskaftet i blecket och pressa ner skaftet i bleckets botten så mycket det går;

6. Böj sedan ihop blecksidorna i toppen med tumme-pekfinger:

7. Bilden visar bleckprofilen efter åtgärd: PRINCIPEN är den att de utböjda sidorna kommer att påföra blecket extra mekanisk kontaktkraft i toppdelen när blecket sätts tillbaka i sin slits — och som sedan bevaras med högre effektivitet än det tidigare, lägre mekaniska trycket;

8. Kontaktbleckets profil från fabrikstillverkningen efter uttaget (1).

 

METOD I SAMMANFATTNING för att tukta lilla kopplingsdäckets kopplingsbleck:

Förbättra kontaktbleckens kontaktresistanser

 

Riv av den underliggande självhäftande delen.

Använd en knappnål från toppsidan (hållen stadigt i en plattång) för att trycka ut toppen på varje kontaktbleck; ta ut blecket på undersidan med en spetspincett.

 

Kopplingsplattan nedan med botten uppåt och dubbelhäftande massan borttagen:

— Verktyg: Borr Ø2,5mM; Spetspincett; Plattång, samt en avbruten stålknappnål — använd två plattänger som griper i stålnålen och med minimalt mellanavstånd mellan tängerna: bryt/snärta av stålet.

 

 

Foto:   13Ju n2015  FotoPHP GammaProj2013 GL KopplDck  Bild11

 

Förbered — utträngning — för nästa moment med spetspincetten genom att föra dess koniska form genom varje bleckända;

 

Foto:   13Ju n2015  FotoPHP GammaProj2013 GL KopplDck  Bild12

 

Nu kan Ø2,5mM-borrskaftet tryckas ner i blecket — tryck in skaftet i botten.

 

Foto:   13Ju n2015  FotoPHP GammaProj2013 GL KopplDck  Bild13

 

Tryck sedan ihop blecktopparna med tummen-pekfinger.

   Bleckbasen — fotdelen — har nu fått en MAXIMAL MEKANISK ANSPÄNNING — och som (garanterat) ingen insättning i toppen någonsin kommer att kunna ändra på.

   När man sedan skjuter tillbaka blecket i plastfåran, tvingar den extra utpänningen ihop topparna-

 

Foto:   13Ju n2015  FotoPHP GammaProj2013 GL KopplDck  Bild15

 

Slutför genom att trycka emot pincetten eller annat plant föremål mot bleckens undersida så att de sitter i ordentligt.

 

Mätningar som genomfördes efter ovanstående justeringsteknik visade i ett fall att medelkontaktresistansen hade minskat ca 4ggr — från 180mOhm per till ca 40mOhm per. I ett annat mättillfälle visades en reduktion med ca 3ggr.

 

FÖR ATT BEVARA BLECKAVSTÅNDET med minsta möjliga åverkan: använd MAX 0,5mM insticksben — använd plattång för att VRIDA typ MOSFET-ben 90° så att de passar parallellt med bleckspåren — hitta metoder att anpassa för övrigt (fila/slipa/driv/kläm).

 

Efter ovanstående:

— Man märker direkt skillnaden

 

 

Foto: Kopplingsdäck 15 —  29Feb2016

 

Tidigare vinglande komponenter sitter (klart) fast bättre — samt uppvisar lägre kontaktresistans (R-kontakt), eller variationer av R-kontakt inom ett mindre intervall.

 

 

NOTERING. Senare inköpta partier har möjligen förbättrats i produktionen —bättre åtsmitning av inskjutna komponentben..

 

 

 

Kopplingstyper — KOPPLINGSDÄCK

Kopplingstyper — kopplingsdäckens mekanik

 

 

Blecktypen:

Foto: Kopplingsdäck 8 —  29Feb2016

 

— En insatt kopplingstråd har inget fast bottenfäste, glider omkring i sidled.

 

 

Hylstypen:

 

Scott Electronics — säljs i förpackningar av dyra ELFA [mer än 1000kr för 1000 st] — Eller som HYLSLIST FÖR KRETSKORTSMONTAGE av billiga Electrokit.se [1000st för under 300kr] — svarvad mässing med guldpläterade kontakter;

— Tar max Ø0,7mM × 3,5mM.

 

 

— En insatt kopplingstråd sitter perfekt, fast — dessutom med låg R-kontakt: Se MÄTEXEMPEL Kontakthylsan: 800 mikro Ohm.

 

 

 

PRAKTISK ELEKTROMEKANIK — SO8DIL -- Primärt färdigställd INNEHÅLLSFÖRTECKNING 29Sep2016

 

 

 

 

 

 

 

Praktisk ElektroMekanik — SO8DIL

 

 

Bildkälla: Författarens arkiv · MONTAGE: 1. APRIL2010  --  2. 11Jun2013  E12  Bild 105 — 24Maj2010 R Bild84 · Nikon D90 •  Praktisk Elektromekanik — Se även från HUVUDDOKUMENTET MED ÄMNESORIENTERING

 

 

END.

 

 

 

 

 

 

Praktisk ElektroMekanik — SÄRSKILD ELEKTROMEKANIK

 

innehåll: SÖK äMNESORD på denna sida Ctrl+F · sök ämnesord överallt i SAKREGISTER

 

sök ämnesord överallt inom ELEKTRONIKEN i separat sakregister för Praktisk Elektromekanik i  sakregister elektroniken  

 

SÄRSKILD ELEKTROMEKANIK -- SO8DIL

innehåll

              SO8DIL — från ytmonterat 1,27mM till hålmonterat 2,54mM

 

                                                         Praktiska tillämpningsexempel

 

                                                                            SO8 till DIL8

 

                                                                                               P! — mekanisk kontakt, ingen lödning

 

                                                                                               Bakgrund

 

                                                                                               ElectroKit — adapterkortet

 

                                                                                               P1 — Mekanisk sockelkonstruktion som inte kräver lödning

 

                                                                                                                  AnpassningsBygel P1

 

                                                                                                                  MAX4475 — PinLayout

 

                                                                                               P2 — Flerbens lödsockel med mekanisk kontakt

 

                                                                                               P3 — Helmekanisk sockel

 

                                                                                               P4 — Enkel lödsockel med mekanisk kontakt

 

                                                                                                                  Lödning -- Yt-IC-kapseln

 

                                                         KapselTest — efter anpassningar

 

                                                                            Speciell & AllmänElektronik

 

                                                                            Testform Spänningsföljare

 

                                                                            DELRESULTAT -- Jun2015

 

                                                                            Testform Utspänningsstatus

 

                                                                                               Kopplingsschema — OP-test

 

                                                                                               Kopplingsdäcket

 

                                                                                               Förenklingar i kopplingsbilden

 

                                                                            Testserien Jul2016 — OP SO8DIL, MAX4475

 

                                                                                               OP-4475-Test

 

                                                                                               Testserien 26Jul2016

 

                                                                                               PULS-, Ström- och TestKÄLLA

 

                                                                                               Spänningskällans brusstatus

 

                                                                                               Speciella noteringar Jun2015

 

                                                                                                                  P2.1

 

                                                                                                                  P3

 

                                                                                                                  Bakgrund Jul2016

 

                                                                                                                  BAKGRUNDSANALYSEN

 

                                                                                                                                     Komparatortest -- Resultatbild Jun2015— med Icke Förklarbara Störningar

 

                                                                                                                                     Resultatbild, Komparatortestet

 

                                                         Batterikontakter

 

                                                         Kontakteringar för Multipla 9V-batterier:

 

                                                         V27-stänger

 

                                                                            Batterikontakter 9V

 

                                                                                               9V RingPlus

 

                                                                                               9V Virat

 

                                                                                               9V RingPlusStänger

 

                                                                                               KORT RingPlus med/utan lödning

 

                                                                                                                  KORT RingPlus med lödning

 

                                                                                                                  KORT RingPlus utan lödning

 

                                                                                               9V ±GND

 

                                                         12V Knappceller

 

                                                         KONTAKTRESISTANSER — kopplingsdäck

 

                                                                            TESTFORM

 

                                                                            Tabellöversikt

 

                                                                                               Typ 1 -- LILLA KOPPLINGSDÄCKET                  Antal Kontaktpunkter: 170

 

                                                                                               Typ 2 -- Avlångt ELFA                                               Antal Kontaktpunkter: 640

 

                                                                                               Typ 3 -- Avlångt ELFA                                               Antal Kontaktpunkter: 958

 

                                                                                               Typ 4 -- Egenkonstruktion med Kontakthylsor

 

                                                                                               Typ 5 -- Egenkonstruktion med IC-socklar

 

                                                                                               Typ 6 -- Som ovan men med separata speciallödningar

 

                                                                            KONTAKTRESISTANSMÄTARE

 

                                                                                               Kontaktmätning

 

                                                                                                                  Inledning

 

                                                                                                                  n-talet

 

                                                                                                                  Grundkrets

 

                                                                                                                                     Källströmmen

 

                                                                                                                  Kopplingsschema med SMPS-matning

 

                                                                                                                  TESTKOPPLINGEN

 

                                                                                                                  Mera Avancerat

 

                                                                                                                  Färdiga BatteriVersionen CoRT [3Mar2016]

 

                                                                                                                                     MÄTEXEMPEL Lilla Kopplingsdäcket

 

                                                                                                                                     MÄTEXEMPEL IC-hållare

 

                                                                                                                                     MÄTEXEMPEL Kontakthylsan

 

                                                                                                                                     KONTAKTHYLSAN Scott Electronics

 

                                                                                                                                     MÄTEXEMPEL 11mM tennad Ø0,5mM koppartråd

 

                                                                                                                                     MÄTGRÄNSEN

 

                                                                                               CoRT-Batt med OP

 

                                                                                                                  KOPPLINGSSCHEMAT

 

                                                                                                                  Jordplattan

 

                                                                                                                  Batterierna

 

                                                                                                                  MikroSwitchen

 

                                                                                                                  Skärmade Mätkablar

 

                                                                                                                  BATTERIMATNINGENS onOff

 

                                                                                                                  OffsetJusteringen

 

                                                                                                                  MÄTEXEMPEL

 

                                                                                               CoRT med Konstantströmsgenerator

 

                                                                                                                  Sample & Holdkretsen

 

                                                                                                                  Hela kontaktresistansmätaren

 

                                                                                                                                     PROBKABLAGET

 

                                                                                               Kopplingsdäck

 

                                                                                                                  LILLA Kopplingsplattan

 

                                                                                                                  FÖRBÄTTRA kopplingsbleckens kopplingsMEKANIK

 

                                                                                                                  METOD I SAMMANFATTNING

 

                                                                                                                  Kopplingstyper -- Bleck och Hylsa

 

                                                        

 

 

 

referenser

[HOP]. HANDBOOK OF PHYSICS, E. U. Condon, McGraw-Hill 1967

Atomviktstabellen i HOP allmän referens i denna presentation, Table 2.1 s9–65—9–86.

mn        = 1,0086652u  ......................    neutronmassan i atomära massenheter (u) [HOP Table 2.1 s9–65]

me        = 0,000548598u  ..................    elektronmassan i atomära massenheter (u) [HOP Table 10.3 s7–155 för me , Table 1.4 s7–27 för u]

u           = 1,66043 t27 KG  ..............     atomära massenheten [HOP Table 1.4 s7–27, 1967]

u           = 1,66033 t27 KG  ..............     atomära massenheten [ENCARTA 99 Molecular Weight]

u           = 1,66041 t27 KG ...............     atomära massenheten [FOCUS MATERIEN 1975 s124sp1mn]

u           = 1,66053886 t27 KG  ........     atomära massenheten [teknisk kalkylator, lista med konstanter SHARP EL-506W (2005)]

u           = 1,6605402 t27 KG  ..........     atomära massenheten [@INTERNET (2007) sv. Wikipedia]

u           = 1,660538782 t27 KG  ......     atomära massenheten [från www.sizes.com],

CODATA rekommendation från 2006 med toleransen ±0,000 000 083 t27 KG (Committe on Data for Science and Technology)]

c0          = 2,99792458 T8 M/S  ........     ljushastigheten i vakuum [ENCARTA 99 Light, Velocity, (uppmättes i början på 1970-talet)]

h           = 6,62559 t34 JS  .................    Plancks konstant [HOP s7–155]

e           = 1,602 t19 C  ......................    [ref. FOCUS MATERIEN 1975 s666]

ε0          = 8,8543 t12 C/VM  .............    [ref. FOCUS MATERIEN 1975 s666]

 

t för 10–, T för 10+, förenklade exponentbeteckningar

Dekadiska prefix

 

PREFIXEN FÖR bråkdelar och potenser av FYSIKALISKA STORHETER

Här används genomgående och konsekvent beteckningarna

 

förkortning       för        förenklad potensbeteckning — t för 10^–, T för 10^+

 

d                       deci      t1

c                        centi    t2

m                      milli    t3

µ                       mikro  t6

n                       nano    t9

p                       pico      t12

f                        femto   t15

 

Alla Enheter anges här i MKSA-systemet [Se International System of Units] (M meter, KG kilo[gram], S sekund, A ampere), alla med stor bokstav, liksom följande successiva tusenprefix:

 

förkortning       för        förenklad potensbeteckning — t för 10^–, T för 10^+

 

K                      kilo      T3

M                     mega   T6

G                      giga     T9

T                       tera      T12

 

Exempel: Medan många skriver cm för centimeter skrivs här konsekvent cM (centiMeter).

 

TNED — Related PHYSICS And MATHEMATICS

 

 

  

 

(Toroid Nuclear Electromechanical Dynamics), eller Toroidnukleära Elektromekaniska Dynamiken är den dynamiskt ekvivalenta resultatbeskrivning som följer av härledningarna i Planckringen h=mnc0rn, analogt Atomkärnans Härledning. Beskrivningen enligt TNED är relaterad, vilket innebär: alla, samtliga, detaljer gör anspråk på att vara fullständigt logiskt förklarbara och begripliga, eller så inte alls. Med TNED förstås (således) också

RELATERAD FYSIK OCH MATEMATIK. Se även uppkomsten av termen TNED i Atomkärnans Härledning.

 

 

SHORT ENGLISH — TNED in general is not found @INTERNET except under this domain

(Universe[s]History, introduced @INTERNET 2008VII3).

TNED or Toroid Nuclear Electromechanical Dynamics is the dynamically equivalent resulting description following the deductions in THE PLANCK RING, analogous AtomNucleus’ Deduction. The description according to TNED is related, meaning: all, each, details claim to be fully logically explainable and understandable, or not at all. With TNED is (hence) also understood RELATED PHYSICS AND MATHEMATICS. See also the emergence of the term TNED in AtomNucleus’ Deduction.

 

 

 

Senast uppdaterade version: 2016-10-20

*END.

Stavningskontrollerat 2014-01-27 | 2016-10-14.

 

rester

*

 

 

 

åter till portalsidan   ·   portalsidan är www.UniversumsHistoria.se

 

 

√ τ ρ π ħ ε UNICODE — often used charcters in mathematical-technical-scientifical descriptions

σ ρ ν ν π τ γ λ η ≠ √ ħ ω → ∞ ≡

Ω Φ Ψ Σ Π Ξ Λ Θ Δ  

α β γ δ ε λ θ κ π ρ τ φ ϕ σ ω ϖ ∏ √ ∑ ∂ ∆ ∫ ≤ ≈ ≥ ˂ ˃ ˂ ˃ ← ↑ → ∞  ↓

ϑ ζ ξ

Arrow symbols, direct via Alt+NumPadKeyboard: Alt+24 ↑; Alt+25 ↓; Alt+26 →; Alt+27 ←; Alt+22 ▬

Alt+23 ↨ — also Alt+18 ↕; Alt+29 ↔

Alt+1-49:

☺☻♥♦♣♠•◘○

◙♂♀♪♫☼►◄↕‼

¶§▬↨↑↓→←∟↔

▲▼ !”#$%&’

()*+,-./01 …

 

*

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

åter till portalsidan   ·   portalsidan är www.UniversumsHistoria.se