UNIVERSUMS HISTORIA |
PemE1a | Elektronikens Grunder — Strömskydd | 2012V7 a BellDHARMA production | Senast uppdaterade version: 2023-03-04 · Universums Historia
innehåll
denna sida · webbSÖK äMNESORD på
denna sida Ctrl+F · sök ämnesord överallt i SAKREGISTER · förteckning över alla webbsidor
Bildkälla: Författarens arkiv · MONTAGE: 11Jun2013 E12
Bild 105 — 24Maj2010 R Bild84 · Nikon D90 • Praktisk Elektromekanik — Se även från HUVUDDOKUMENTET MED
ÄMNESORIENTERING
sök ämnesord överallt inom ELEKTRONIKEN i separat sakregister för
Praktisk Elektromekanik i sakregister elektroniken
Gammaprojektets alla dokument — Maj2012-Jul2016
PBSR |
Spänningsregulatorer — Orientering | Stabil spänning |
3T-PBSR |
3T-CMOS-Var-PBSR |
4T-PBSR |
KONTAKTRESISTANSMÄTNING
|
ELEKTRONIKGRUNDERNA — Applikationer
SPÄNNINGSREGULATORER — olika typer
Spänningsregulatorer
— diskreta konstruktioner — spänningsstabilisatorer --
Spänningsregulatorer — diskreta konstruktioner
Spänningsregulatorer, orientering — 3T|4T
3T-PBSR —
Potential Barriär baserade Spännings Regulatorer
MosFet 3T-PBSR med fast utspänning
MosFet 3T-PBSR med variabel utspänning — enligt preliminära
test 11Maj2016
Enkel automatsäkring med Tyristor och MosFet
SPÄNNINGSREFERENS 5V000 typ 3T-PBSR — med låg strömförbrukning — 5V000
20°C — Sammanställt 16Apr2016
4T-PBSR —
Potential Barriär baserade Spännings Regulatorer
OP-baserade emitterregulatorer
Likriktning
— användning
av SMPS- enheter AC/DC och AC/AC för
grovtester
—
SKYDD:
Överbelastningsskydd — Strömskydd
NEGATIV STRÖMSÄKRING — transistor på
nollsidan
Enkel automatsäkring med Tyristor och MosFet
Strömsäkring
för SMPS-enheter med växelspänningsutgång
SPÄNNINGSREGULATORER
— olika typer — basdata
SPÄNNINGSREGULATORER
Allmän orientering
NOMENKLATUR
Kombinationer i
konstruktioner som används i denna presentation
NOMENKLATUREN HÄR ÄR ENDAST
SIGNIFIKANT FÖR FRAMSTÄLLNINGEN I UNIVERSUMS HISTORIA — termförenklingar
Vanlig [Positiv eller Negativ] SpänningsRegulator: SR -- eng. Voltage
Regulator [VR]
Konstruktioner
med diskreta transistorer:
PotentialBarriärspänningsbaserad
SpänningsRegulator — bipolära (NPN--PNP) eller unipolära (MOSFET Nch--Pch): PBSR
3-transistortyp: 3T-PBSR
4-transistortyp: 4T-PBSR
Emitterstyrd SR: emSR
EMITTERSTYRD SPÄNNINGSREGULATOR
:
Emitterstyrningen baserad på diskreta transistorer
[PBSR]: PBemSR
POTENTIALBARRIÄRBASERAD EMITTERSTYRD SPÄNNINGSREGULATOR
:
Emitterstyrningen baserad på operationsförstärkare
[OP]: OPemSR
OPbaserad EMITTERSTYRD SPÄNNINGSREGULATOR
:
Emitterstyrningens spänningsmatningsreferens baserad på
diskreta transistorer [PBSR]:
PBemSR: PBSR-PBemSR -- POTENTIALBARRIÄR-matad
PBSR-EMITTERSTYRD SPÄNNINGSREGULATOR
OPemSR: PBSR-OPemSR
-- POTENTIALBARRIÄR-matad
OP-EMITTERSTYRD SPÄNNINGSREGULATOR
:
Emitterstyrningens spänningsmatningsreferens baserad på
operationsförstärkare [OP]:
PBemSR: OP-PBemSR -- OP-matad
POTENTIALBARRIÄR-EMITTERSTYRD SPÄNNINGSREGULATOR
OPemSR: OP-OPemSR -- OP-matad OP-EMITTERSTYRD
SPÄNNINGSREGULATOR
I framställningen används dessa akronymer löpande och
omväxlande för att referera
olika konstruktioner och tester.
Bakgrund:
POTENTIALBARRIÄRSPÄNNINGSBASEN grundas helt på den vanliga bipolära kiseltransistorn med dess potentialbarriär — eller för den delen fälteffekttransistorernas något högre fälteffektbarriärnivå (ca 1V):
— Transistorns ledningsförmåga har ett maximalt skarpt förstärkningsknä där transistorns strömledningsförmåga drastiskt tillväxer från noll.
För kiseltransistorer ligger den nivån vid rumstemperatur (20°C) vid ca 0,6 volt. Också delvis beroende på strömbelastning. Genom speciella kopplingar kan den nivån utnyttjas för att styra ut en motsvarande stabil huvudspänningslinje, i princip praktiskt taget oberoende av belastning. Det är bakgrunden till den här använda PBSR-nomenklaturen.
EXPERIMENTPROJEKT
3T-PBSR Feb2016
SPÄNNINGSREGULATORER — IDEALT: stabil
lågbrusig rippelfri spänning oberoende av last
————————————————————————————————————————
ALLMÄN PROJEKTFORM 3T-PBSR
—————————————————
Tester, försök och utvecklingar I SAMBAND MED GAMMAPROJEKTET — Feb/Mar2016
Kretsbilderna
nedan: första skisser till aktuella experimentprojekt: praktiska dito redovisas
löpande i texten.
— Varje
sektion kopplar ett eget avsnitt (VänsterKlicka) med praktisk anknytning.
polskydd |
||||
|
|
|
|
|
lyxförsäkring, inget exempel än |
SMPS-tillämpning |
AutoFuse |
termoskydd |
med diskreta komponenter |
TROTS det switchade
nätaggregatets minimala mV-transientspikar [se SMPS-spikarna]
— speciellt tråkiga för instrumentapplikationer — är switchade nätaggregat, som
det visat sig, bekväma och starka, kompakta och små strömkällor för grovtester
av olika slag.
Spänningsregulatortypen ovan 3T-PBSR har framkommit i gammaprojektets ljus som följd av strävan att hitta lösningar för att få fram en (super-) strömsnål spänningsregulator — för batteriapplikationer.
— Batterimatning, som det har visat sig, är (här) det uteslutande enda alternativet i GAMMAPROJEKT: effektiva analyser på minsta möjliga detekterbara signaländringar )= »kemiskt ren» utgångspunkt — och med de medel som normalt står till elektronikamatörens förfogande. Framställningen i gammaprojektet har redan från början haft som mål att just undersöka se om det alls går att bygga en effektiv gammasensor — utan dyrbar utrustning och dyra specialkomponenter. Baskravet är emellertid motsvarande strängt: vi måste ha en absolut (så långt det går) ren, stabil ström och spänningslinje, eller så inte alls.
3T-PBSR-kretsens R3 kan enkelt sättas 10M för mindre maxströmmar (max tiotal mA) — med motsvarande underhålsströmmar i storleksordningen tiotal µA (för [variabla regulatorer som matas av] batterispänningar upp mot 30V).
Särskilt strömsnåla testade 3T-PBSR-kretsar med
iSUPPLY max utström:
———— ——————
6µA > 50mA
7µA > 30mA
En
kraftigare ±sort med variabel utspänning (1,5-40V) och överbelastningsskydd:
400µA > 1000mA
Viktigaste komponenten —
strömsäkringen
SPECIELLT MED DE KONVENTIONELLA KOPPLINGSDÄCKEN som bara låser insatta komponentben i EN punkt — vilket betyder att KOMPONENTEN SITTER OCH VICKAR mer av regel än undantag — ställs HÖGA krav på säkra isoleringar i experimentkopplingarna — VILKET INTE ALLTID HÅLLER. Ibland inträffar oavsiktliga beröringar som leder till kortslutningar, och därmed onödigtvis förstörda komponenter, eller i värsta fall ännu värre.
Kopplingsdäck med TVÅ monteringspunkter (HÅLKRAGE+BottenStopp) lider inte av den typen av äventyr, se vidare i KOPPLINGSDÄCK, Kopplingstyper. Ett (3mM plast-) hylsavsnitt för införing, ett avsnitt (3mM) för kontakt.
De kopplingsdäck som finns att köpa har alldeles för litet avstånd (1mM) mellan plastdel (däcktopp) och kontaktbleckdel (strax under). För att öka säkerheten (och reducera haverierna) måste motsvarande säkerhetskretsar finnas som hjälper till om olyckan är framme — eller/och att särskild omsorg iakttas med särskild isolering.
TESTADE 3T-PBSR — Potential Barriärspännings baserade Spännings Regulatorer med 3
transistorer
Testade och utprovade 3T-PBSR —
——————————————————————————————
Uut = UT3b(R1/R2+1)
Alla här testade 3T-PBSR-kretsar uppfyller utspänningsnivåer
med brus/brum inom intervallet 1mV — övriga har här utesluts på grund av
önskemålet med bästa status och förutsättningar för instrumentapplikationer.
Kravet på strömsnåla strömkällor
för instrumentapplikationer (GAMMAPROJEKTET)
har lett fram till en serie praktiskt användbara diskreta transistorkretsar.
3T-PBSR
med max 1mA utström, Bipolära transistorer — ISUPPLY = 4µA
3T-PBSR
med en variabel 0-1V-referens — kräver endast 4µA från ett 9V-batteri.
Testad
applikation Apr2016.
—
Med 9V-batteriets standard kapacitet 550mAh räcker ovanstående i kontinuerlig
drift:
T
= 0,55Ah/4t6A
= 137.500h = 5729,1666d = 15,685603y:
—
Batteriet hinner läcka ut (normalt runt 6 år [Wikipediauppgift 2016]) långt
innan det används ut.
Temperaturstabiliteten
Olika
grovtest har genomförts med varmluft (hårtork) och separat injusterad digital
ugnstermometer (spetsproben nära T3).
—
Typresultaten är som nedan med kretsbilden ovan på Lilla Kopplingdäcket:
1 — helt utan kompensering:
— 0V6 Potentialbarriären avtar drastiskt
med bara små ändringar i rumstemperatur (20°C): Mellan 25-30°C avtar
5V-referensen (3T-kretsen ovan) runt 100mV. I de allra flesta
instrumenttillämpningar är den avvikelsen INTE acceptabel.
2 — med ett NTC-motstånd:
— Märkbar förbättring/reduktion
av avvikelsen nås direkt med insättning av ett lämpligt NTC-motstånd, här 22K
vid 20°C: avvikelsen 25-30°C endast i mV-området.
3 — försök att öka stabiliteten ytterligare:
— Exemplet illustrerar
utmaningen: endast med tålmodigt = långvarigt experimenterande —
parallellkopplingar, seriekopplingar — är det möjligt att förbättra
temperaturstabiliteten. Och då, bara inom vissa intervall — för vår del
företrädesvis 20-40°C för allmänna laboratorieändamål i olika
instrumentapplikationer.
Typkopplingen ovan har begränsad
utström: max 1mA.
— Aktuella applikationen som
bara ska ge själva 1V-referensen har i det sammanhanget ingen betydelse.
Däremot om, separata, högre strömmar krävs måste en annan lösning sökas.
— Vi finner en sådan genom att
ersätta NPN-transistorerna med motsvarande unipolära (fälteffekt-)
transistorer:
MosFet
3T-PBSR med fast utspänning
3T-PBSR med MOSFET
— max utström begränsas enbart av
T1: 50mA lastström
testat med oförändrad utgång;
Unipolära regleringstransistorer
T2&T3 —
ISUPPLY = 6µA
ZENERDIODEN PÅ UTGÅNGEN 5V6 är insatt för att motverka
överspänning vid uppstart. Utan den komponenten (beroende på) kan
startspänningen sträcka sig (långt) över 6V.
STARTANORDNINGEN ger 3T-enheten automatisk startström via en
kort (1mS) initierande 010-puls — vilket annars är 3T-kretsens svaga punkt:
ingen egentlig startström existerar sedan strömkällan anslutits. Släcks enheten
ner, kan den sedan inte startas igen utom via separat startström.
Kretsen med variabel utspänning?
— Kretsen ovan lämpar sig INTE för typen VARIABEL utspänning via
potentiometrar.
ANLEDNING:
— När spänningen ändras variabelt via R1 (eller R2) svarar T1
(via T2) med momentan KORTSLUTNING:
— Rykande Jättekul: Komponenter (T1, T2) förstörs inom 1/100 sekund
— med vidare obehagliga äventyr. Kopplingen ovan med variabel utspänning via R1
eller R2 som potentiometrar är helt praktiskt oanvändbar.
— Det finns dock ett relativt enkelt sätt att lösa det
problemet. Se lösningen i MosFet 3T-PBSR med variabel utspänning.
Temperaturstabiliteten
Värmetester (Apr2016) har här
finslipats för att få fram en (enklare) optimal temperaturstabilitet runt
20-40°C. Preliminära tester visar att avvikelsen (med kretsbildens aktuella
individer) är ytterst liten: från området 20-25°C och närmast upp till 30-35°C.
— Svårigheterna att avgöra beror
också på testmetoden: varmluftblåsningen (sakta, ca 1°C ökning per sekund) är
INTE representativ för verkliga förhållanden där temperaturen ändras långsamt
under timmar och alla komponenter har god tid på sig att säkra en gemensam
termokoppling. Så: Vi vet inte hur saken ställer sig då, och om, ett mera
kompakt kretsbygge genomförs (kretskort). Ovanstående är en första (grov)
vägledning.
5V-SPÄNNINGSREFERENS MED 3 BIPOLÄRA TRANSISTORER
SPÄNNINGSREFERENS
typ 3T-PBSR — med låg strömförbrukning — 5V000
20°C — Sammanställt 16Apr2016
SE SLUTKRETSEN FÖR ANVÄNDNING MED ETT 9V-BATTERI
Isupply 4µA 5V-spänningsreferens med 3 bipolära transistorer
FÖR ANVÄNDNING MED 9V-BATTERI till STABIL SPÄNNINGSREFERENS (1V000@20°C)
— Batterispänningen kan utnyttjas ända ner till strax över (tiotal mV) 5V:
Foto: 14Apr2016 SR3T5V
1
minimum Input Voltage .......... 5,02 VDC
maximum Input Voltage ......... 40 VDC — akta AC-SMPS-produkternas RMS-värden, se särskild artikel i SMPS-RippelkILL
SupplyCurrent ....................... 4µA power-on indication and other peripherals excluded
6µA powerOn UltraGreen Ø3mM
LED + 1MΩLedR included
7,5µA powerOn UltraGreen Ø3mM LED + 1MΩLedR + 4MΩ Pot + Uz5V6 ZenerDiode (ElectroKit2016) included
Max Current Use ................... 1mA (5V000 decreases when equal or more current is used)
GRUNDVERSIONENS TESTFORM alla grundkomponenter — spänningsreferensen 0-1V ligger på utgången, inte utritat nedan, se Schemat längre ner.
Foto: 14Apr2016
SR3T5V 20 — Kopplingsschemat ovan med ALLA TESTADE GRUNDKOMPONENTER — Se
Slutkretsen särskilt för 9V-batterimatning.
▲ Notera IN-dioden Dsmps
öv.vä. typen 1N4148:
Dsmps-typen för AC-SMPS > 15V — Se även exempel i SMPS-RippelKill:
— Använd en mera spänningstålig diod typ 1N4007 (1KV) eller 1N4005 (600V) om
AC-inställningen är större än 15V. Används switchdioden 1N4148 för dessa fall
som Dsmps (75V/100V
beroende på fabrikationsepok)
— speciellt i 24VAC-läget (toppspänningen
obelastad ligger upp mot 40V: BAKÅT, ÅT ANDRA AC-hållet i andra
AC-halvperioden, get det totalt runt 80V mellan lägsta AC-läget och föregående
inlagrade toppspänning i kondensatorn: 75V-dioden bränns sönder) —
kommer med största sannolikhet en del komponenter att gå sönder (T1,
Dsmps) med vidare äventyr.
Kopplingsschemat till
3T-PBSR 5V ALLA GRUNDKOMPONENTER I BasTESTEN
med kretsanslutningar för experiment på Lilla
Kopplingsdäcket:
Funktion:
Utan Uz:
—
C1 och C3 uppvisar bägge tillsammans eller var för sig viss brum/brusdämpande
verkan. C3 särskilt (kretsen utan D/R4) gynnar START-funktionen men då
begränsat till högre inspänningar: För att kretsen ska starta automatiskt vid
inkoppling av lägre inspänningar (9V batteri) krävs D/R4. C3 verkar emellertid
också samtidigt hämmande för regleringens hastighet;
Med Uz:
—
Vid uppstart tenderar utspänningen via C3 att gå (betydligt) högre upp än
kretsens normala utspänning vid 5V (ibland
betydligt över 6V, beroende på inspänningen enligt flera observationer).
Med tillägget av Uz elimineras den överskjutningen.
C1:
—
C1-värden från ca 1nF uppvisar märkbar brumdämpning — C1 i mera strömkrävande
3T-kopplingar (se Tester 3T) har (680p)
viss stabiliserande (självsvängningseliminerande) verkan.
C1-värden (keramiska,,
inte elektrolyter, deras stora läckström demolerar kretsens normalt låga
drivström [4µA]) upp mot 1µ visar enligt test självsvängning med
AC-inspänning (test AC-SMPS
24Vin, självsvängningen i period runt 6 sekunder).
D/R4:
—C3
kan helt undvaras med insättning av switchdioden 1N4148 (R~2,7GΩ).
Brumdämpningen i sig kan då skötas antingen/och av C1 (1n) eller omsorgsfull
jordskärmning (kopparplan underst); en metallplatta under testkopplingsdäcket
ger ungefär samma funktion som C3 och/eller C1 (1n).
3T-kretsen anpassad för
batterimatning 9V:
—
I vart fall får man testa bästa lösning beroende på tillämpning. Kretsen ovan
som nedan för 9V batterimatning — med potentiometer för 0-1V-referens. Se SLUTKRETSEN.
Allmänt om Spänningsreferensen 3T-PBSR:
PotentialBarriärSpänningsRegulatorn
med endast 3 Transistorer (här bet. 3T-PBSR eller PBSR-3T) har förnämliga
egenskaper — och en del »vildhästTendenser»:
• Utgångsbrus mindre än 0,5mV t-t (1Hz);
• Kan konstrueras för extremt låg egen
strömförbrukning (ental eller tiotal µA);
• Kan reglera höga strömmar med liten
egenförbrukning;
• Uppvisar (för större drivströmmar) snabba
transientsvar (<1µS|1A stöttest, transientamplitud
ca50mV);
• TRIXIG I STARTEN — ingen direkt ON-strömväg
finns för att starta enheten (Dioden R4/D och kondensatorn C3 i schemat ovan ger
AutoStart — upptäckt efter många otaliga experiment och försök);
Kretstypen 3T-PBSR inte direkt
(ännu 2016) upphittad i etablerade korridorer — funktionen ovan upptäckt (2015)
i samband med studier (Texas Instruments Applications) av olika IC-lösningar
till OP (där den bipolära PNP-drivningstypen figurerar på olika ställen).
Test med höga normala motstånd
(10MΩ) fungerar visserligen för att ge enheten en STARTSTRÖMVÄG. Men med
nackdelen att totala strömförbrukningen i själva funktionen ökar (drastiskt,
långt mer än typ 4µA).
— Switchdioden D/R4 (1N4148) har
en backrestistans (vid 5V, särskilda mätningar) på drygt 2GΩ. Test visade
att denna komponent GALANT sköter startfunktionen, och sedan knappast alls
belastar huvudfunktionen.
— Test på samma diodkoppling med
en 3T-PBSR för högre strömmar fungerar
dock inte: diodbackresistansen är för hög för sådana tillämpningar: en särskild
START-knapp måste användas (eller någon mera omständlig elektronisk
AutoStartkoppling).
C3 — minimum 100n — INTE elektrolyter, endast plast eller keramik:
STARTfunktionen från grundtesten
visade att (också) C3-kondensatorn kan göra jobbet — förutsatt minst 100nF.
— Vidare C3-test med olika
värden och typer (keramiska, plast, elektrolyter) visade att elektrolyter (1µF)
helt DÖDAR den låga srömförbrukningen (4µA) genom hutlöst stora läckströmmar.
— Plastkondensatorer däremot och
även keramiska, samma värden, uppvisar ingen menlig inverkan på den låga
huvuddrivströmmen (4µA).
— Vidare test med
digitaloscilloskop visade en C3-bonus: den dämpar tydligt en annars märkbart
insmugen brumkomponent ~ som med C3 rätas ut (helt) —.
—
Den nyare typen (2016 ElectroKit) [äldre
fabrikationer (ELFA omkr. 2000)
uppvisar delvis andra egenheter vid låga drivströmmar]
Utan Zenerdioden drar 5V-utgången
upp långt över sin nivå (5,000 V) vid PowerOn:
— Zenerdioden fimpar den
utvecklingen genom att uppvisa en maxamplitud vid ON på just precis 5V6. Därmed
är överspänningstendensen eliminerad.
— Zenerdiodens ström vid den
normala utspänningsnivån 5V är försumbar: 1µA.
Testade strömkällor: Se DsmpsNOTERING : AC-SMPS : max15VAC med 1N4148
SWITCHADE NÄTSPÄNNINGSAGGREGAT (SMPS) är (ofta, numera) bekväma strömkällor
för grovtest.
— Här har två typer testats: en
DC-SMPS 9-24V och en AC-SMPS (9-24 VAC, ger toppspänningar, utan belastning,
resp. 13-34 VDC [uppmätt 40V]).
— Bägge dessa kan (galant)
anslutas till 3T-PBSR-enheten via en diod (Dsmps
för samtliga fall 1N4005 alt. 1N4007, se DsmpsNotering) och en
glättkondensator (Csmps 100µF/50V):
— I DC-fallet elimineras switchripplet
helt av dioden + kondensatorn (se oscillogrammen i DC-AC),
medan AC-fallet via dioden ger den nödvändiga (halv) likriktningen med den
nödvändiga glättspänningen (Csmps) till 3T-enheten.
3T-kopplingens oscillogram -- SCHEMAT :
DigitalOscillogram
— 3T-enhetens signalstatus:
ALLA GRUNDKOMPONENTER
Digitaloscilloskopets egen referensmätsignal FÖR JÄMFÖRELSE — Proben ihopkopplad med GND-klämman —
finast möjliga mätlinje:
Utspänningsstatus — SCHEMA:
DigitalOscilloskopOscillogrammen
ovan ger en relativt ingående
analysbild av hur 5V lågströmsregulatorn fungerar med de olika
grundkomponenterna.
Vänster:
Utspänningslinjens utseende med de olika Max (40V) Min
(9V)-ingångsmatningskällorna. Rödstrecken över C3 Uz anger att komponenten
tagits ur.
Höger:
Uppstarten vid PowerOn (Matningsspänningen ansluts).
—
3T-enheten tänder när spänningen T1emitter-GND överstiger ca 0V6. Generellt MED
C3 går utspänningen direkt upp till enhetens reglerande normalvärde 5V vid
rumstemperatur (20°C). Oscillogrammen nedan visar emellertid en del undantag
(ibland upp över 6V), fortfarande MED C3, som nödvändiggjorde införandet av Uz:
3T-enhetens
PowerOn-status -- SCHEMA:
Vänster: MED C3:
C3 hindrar maximalt snabb uppstart: Utgången skjuter under ett antal
sekunder över aktuella 5V-nivån; Uz-krävs för att säkra max utspänning 5V5
(eg. 5V6);
Höger: UTAN C3:
Ingen toppspänningsbegränsare behövs; Utgången går direkt upp till 5V0.
—
Orsaken till C3 över huvud taget: Från början observerat visade C3 (100n Plastkondensator eller Keramisk — inte elektrolyt [elektrolyter
har stora läckströmmar och förstör hela 3T-kretsens låga egenströmförbrukning])
en viss brumdämpning (AC-Oscillogrammet vänster med C3)
— Men den funktionen utförs ekvivalent med en metallplatta kopplad till GND
under kopplingsdäcket enligt test.
Se vidare i Slutkretsen.
Spänningslinjen på ingången till
3T-enheten vid de olika testade DC/AC SMPS-matningarna:
TRANSIENTSPIKAR
+ ordinära nätspikar följer SMPS-enheterna
som vädret följer klimatet: De snabba nano ±10mV-spikarna (syns först med upplösningen 1µS) är omöjliga att
eliminera — även i lågströmsapplikationer (Induktanser
med resistanser i KΩ -området testade: ingen förbättring). Test med
optokopplare (separat lysdiod och fototransistor)
visar också samma: inte minsta lilla ynka reduktion: går inte att få bort. Men
för grovtest gör SMPS-enheterna ett bra jobb. Batterimatning (med omsorgsfull skärmning) är här veterligt enda
alternativet för att få kemiskt rena utspänningslinjer: KONVENTIONELLA
Labb-nätaggregat är uteslutna. Helt.
Slutkretsen
3T-PBSR 5Vref med 0-1V-referens och iSUPPLY 7µA:
Slutkretsen — Uut: 5V000; Iut:
max1mA;
0-1V-referens (1MΩ) med
Bourns 3323P-potentiometer ingår :
Egen strömförbrukning: 7,25µA
inkl. lysdiodsindikeringen
Minst 6 år: Livslängden på 9V-alkaliska batterier beskrivs generellt bl.a.
i Wikipedia på artikeln Nine-volt battery (Self discharge, Apr2016). Med batteriets egen läckström
inkluderad: ”.. can be
expected to last for approximately 6 years”.
Den normala kapaciteten för ett 9V alkaliskt batteri anges som 550mAh
(0,55Ah). Med en konstantström på 7,25µA kommer ett sådant batteri att räcka
tiden (t) lika med
t = 0,55Ah/7,25µA = 75.862,068h =
3160,9195d = 8,654126 år: Batteriet hinner läcka slut innan det använts ut.
Kretsen nedan (7,25µA) med den ultragröna lysdioden kan lika gärna få
stå på och gå kontinuerligt som att man stänger av batterimatningen emellanåt:
batteriet självläcker i vilket fall snabbare än det används.
Kretsbilden nedan är den
slutliga krets som kan användas tillsammans med batterimatning (9V) — ända ner
till strax över 5V (ca 20mV enligt test).
3T-PBSR 5V-
enheten med 0-1V-referens — utgångsbrus 5mS [Se Oscillogram]:
ca 200µV SN ratio = 5V/200µV = 25000
—————————————————————————————————————
egenförbrukning: totalt 4(Basic) + 2(Indikering) + 1,25(RPot) =
7,25µA
OM UTGÅNGEN KORTSLUTS OCH SEDAN LÄMNAS ÖPPEN MED BATTERISPÄNNINGEN
TILLKOPPLAD DRÖJER DET 5-10 SEKUNDER
INNAN UTGÅNGEN TÄNDER UPP TILL 5V000. Max användbart
reglerat strömuttag vid 5V000: 1mA.
Se även kretsens OSCILLOGRAM.
Temperaturstabiliteten
Batteriversionen 3T-BPSR:
Temperaturstabiliteten
18Apr2016: 3T-kretsen har ännu
så länge testats endast i rumstemperatur (20-25°C) för allmänna
laboratorieändamål.
PBSR-enheterna
avtar i utspänningen med växande temperatur p.g.a. att 0V6-barriären i T3 går
mot noll med växande temperatur. Insättning av ett passande NTC-motstånd
tillsammans med R2 har visat sig kunna dämpa, eller helt eliminera inom vissa
intervall, den tendensen.
En del preliminära här ännu icke redovisade test har gjorts med
tillägg av ett 10K NTC-motstånd för R2 (97K6met1% = 10Kntc + 87K6met1%) för att
försöka få fram en allmän rumstempererad labbstabilitet året runt vinter-sommar
20-40°C.
För ev. vidare.
29Apr2016: Mera reguljära
värmetest av 3T-PBSR 5V- enheten
på kopplingsdäcket:
1:
R2 = 97K6;
2: R2 = 75K + 22Kntc; 3:
R2 = 75K + 22Kntc + 1Kntc;
°C | 1 |
Uut Volt | 1 |
|
°C | 2 |
Uut Volt | 2 |
|
°C | 3 |
Uut Volt | 3 |
24,2 |
4,90 |
|
24 |
5,03 |
|
24,1 |
4,95 |
29 |
4,80 |
|
25 |
5,02 |
|
24,5 |
4,96 |
32,5 |
4,70 |
|
28 |
5,03 |
|
26 |
4,97 |
35,5 |
4,60 |
|
34 |
5,02 |
|
27 |
4,99 |
- |
- |
|
36 |
5,01 |
|
30 |
5,00 |
- |
- |
|
38 |
5,00 |
|
33 |
4,99 |
- |
- |
|
- |
- |
|
35 |
4,98 |
- |
- |
|
- |
- |
|
40 |
4,94 |
OBSERVERADE MÄTVÄRDEN — termomätare typ digital
ugnstermometer — värmekälla typ hårtork: värmestegring ca +0,1°C/sekund
MOSFET 3T-PBSR — Potential Barriärspännings
baserade Spännings Regulatorer med 3 transistorer
MosFet
3T-PBSR med variabel utspänning — enligt preliminära
test 11Maj2016
MosFet 3T-PBSR med variabel utspänning och
låg egenström
Modifikation från MosFet 3T-PBSR med fast utspänning
— Som alltid i början: krävande utveckling. Efter TID (och sju svåra eländen): galant funktion. Vi studerar detaljerna från början.
Kretsen nedan preliminärt testad OK 11Maj2016:
— Lastresistans i test 500 Ω (2st 1K i parallell);
— Utspänning i test: 5-18V;
— Inspänning: Vanson DC SMPS 9-24V;
— Transientsvar vid 18Vut och last 36mA: +2mV under max 1mS
Transientsvaret är så litet
att det konkurrerar med brummet om man tar bort skärmningen i testet;
— Utgångslinjen helt oberörd; det
ser ut som att »ingenting händer» när man kör stötströmmen i test.
Utspänningsvärdet (separat digital voltmeter) står stabilt på samma.
T1 = Darlington PNP BC516
JORDPLAN KRÄVS — annars stora
brumkomponenter
FÖR ATT ELIMINERA KORTSLUTNINGSTENDENSEN då baskretsen ska användas MED VARIABEL SPÄNNINGSINSTÄLLNING har här ett 100K motstånd (R4) satts in mellan T1b och T2(c)drain. Test visar att den lösningen behåller kretsens förnämliga reglering.
Hanteringen av de olika R-värdena i R1 är krävande:
— På grund av kretsens ringa
egenström (7µA), speciellt vid varje uppstart, HOPPAR utspänningen ALLTID upp
till inspänningens maximum (20V i testen från DC SMPS-enheten). Och därifrån
sedan LÅNGSAMT (värre ju större C2) ner till inställt värde.
Utprovningen i försöken att blidka Vilddjuret i hanteringen av
de olika möjliga utspänningarna (5-18V) har lett fram till en någorlunda
acceptabel modifikation. Anledningen till intresset: Utspänningslinjens FINHET
(batterilinjen bevaras) tillsammans med den låga egenströmmen gör kretsen till
självskriven basregulator för krävande intrumenttillämpningar (GammaProjektet). Andra lösningar blir
(här veterligt) mera komplicerade.
— Se lösningen nedan i MosFet 3T-BCDvarPBSR.
FÖR ATT SÄKRA EXPERIMENTFORMENS ÄVENTYR MOT KORTSLUTNINGAR har nedanstående enklare säkerhetskrets utprovats och testats separat — med utomordentlig funktion:
Enkel
automatsäkring med Tyristor och MosFet
Foto: 12Maj2016 GammaProj2016 FotoPHP Panasonic DSO2016 Bild AutoFuseGND 3
Funktion — strömvägen GND bryts effektivt då bestämd max strömgräns
överskrids:
— Tyristorn (EC103A eller motsvarande [2016 ElectroKit:s 2N5060])
triggas i läge ON om en spänning på 0V6 med tillräcklig ström (0mA2) förs in till
gaten. Spänningen över tyristorn blir då 0V7 enligt observerad uppmätning.
— I läge TyristorOFF tillåts
huvudströmleden vara aktiv via en Power MOSFET (vilken
som helst N-kanals MOSFET med lägsta möjliga onresistans). Den
transistorn drivs på sin gate av en 1K-resistans från ett 9V-batteri. När
tyristorn tänds dras 1K-resistansen gate-sida ner på 0V7 och Mosfettransistorn
stängs av (lägsta spänning för ON ska vara minst
2Volt för STP-typen). Motsvarande lysdioder indikerar tillståndet.
1K-resistansen har testats optimalt — 10K fungerar inte.
— TRIGGPUNKTEN MED MAX TILLÅTEN
STRÖM som ger 0V6 till Tyristorgaten bestäms av MÄTMOTSTÅNDET (Rm) enligt Rm = Utrig/Imax = 0V6/Imax.
— ZENERDIODEN (10V) till
MosFet:en skyddar (speciellt) vid testkopplingar där komponenter hela tiden
byts och risken för ev. statiska beröringar alltid finns: Zenerdioden
garanterar livet för den avgörande Mosfettransistorn.
LYSDIODERNA har här valts av den UltraGröna typen — Ø3mM
lysdioder med exceptionellt liten strömförbrukning men ändå synbart lyse för
att minimera batteriströmmen (25µA: är funktionen
aktiverad kontinuerligt utan Fusehändelser räcker 9V-batteriet 500mAh/0,025mA =
20.000h = 2,3år) i normalfunktionen. När sedan automatsäkringen träder i
funktion, aktiveras strömvägen med 1K-resistansen genom tyristorn och
batteriströmmen ökar drastiskt till (Ubatt – 0V7)/1K, max 8,3mA med nytt
batteri.
Förutsatt att en RESET ges omgående (tyristorns strömväg bryts),
har inte den större strömmen under den korta tiden någon menlig inverkan på
batteriets livslängd i denna tillämpning.
MosFet
3T-BCDvarPBSR — Grundversionen
Lätt Modifikation av föregående grundversion [‡] med manuell insättning av aktuella R1-värden:
ExperimentKopplingen på lilla kopplingsdäcket i Slutkretsen.
Insättningen av R4 mellan
T1b-T2(c)drain (100K) har
samtidigt medfört att den övergripande risken för kortslutning inte längre är
aktuell (strömrusning genom T1b via T2 vid fasta
ändringar i R1/R2). Fortsättningsvis har därför SÄKERHETSKRETSEN
förbikopplats.
Extremt stabil och strömsnål
Instrumentförsörjningsregulator 5-18V
testad 11Maj2016 — för max LÅGA
(<50mA) strömuttag
HELT RENT BRUMFRI UTSPÄNNINGSLINJE analog
med batterilinjestatus
— belastad = obelastad: ingen skillnad syns 1mV/DIV
Egen strömförbrukning — lysdioden inte inkluderad (Uut—2V4 div 1M),
grovt Voltutspänningsvärdet i µA:
6,0µA vid Uut = 18V; 3,5µA vid Uut =
5V;
Foto: 12Maj2016 GammaProj2016 FotoPHP Panasonic DSO2016 Bild AutoFuseGND 1
Se SCHEMAT NEDAN uppkopplat
på Lilla Kopplingsdäcket.
Kopplingsschemat MosFet
3T-PBSR Uvar:
Se även kopplingsdäckets version i Slutkretsen.
C1, se nedan från C1-modifieringen.
Se även i SLUTKRETSEN
för aktuella komponentvärden med maxdata (Alla
C-värden med spänningstålighet minst 50V).
INSÄTTNING AV C3 eliminerar i stort sett inverkan av ALLT brum. Kretsen
via C3 blir extremt stabil för tillämpningar där (extremt) små strömändringar
är aktuella.
— Meningen i slutänden är att
3T-PBSR-regulatorn ovan ska matas med batterikraft (9V-batterier) för exakt
kemiskt REN utlinje (för testmätningar [Gammaprojektet]
i mV-området). DC SMPS-testkällan klarar inte den uppgiften på grund av de
smala snabba transienterna i nS-området (ca 10mV) som inte låter sig elimineras
(Se SMPS-spikarna).
— BCD-omkopplaren här från
Kjell&Company (2016 påse med div. omkopplare):
Med 20V inspänning enligt testet
(Alternativet 015 här bekvämast på
kopplingsdäcket/närmaste anslutningsbenen):
— Läge 0: ställer in utspänningen i
området 18V42 - 13V67;
— Läge 1: ställer in utspänningen i området 13V84 - 9V16;
— Läge 5: ställer in utspänningen i området 9V57 - 4V97;
Potentiometern och bottenmotståndet bägge 1M är fasta.
Justering med C1 (vidare i C1-modifieringen)
till värdet 68p avstämmer/definierar hela kretskonstruktionen vid UPPSTART:
Uppstarten:
KRETSEN UPPFÖRANDE VID UPPSTART
DSO-Oscillogram
— 3T-PBSR Uvar — kretsens beteende vid
uppstart via de olika inspänningsvalen 0 A AC.
Test 11Maj2016 — 1M-potentiometern nollställd — Regulatorns
utgång = 0V vid start förutsatt.
Insättning av andra
transistorindivider visar att ovanstående INTE är representativt: Andra
individer visar att uppstarten (ibland) drar iväg upp över inställningsvärdet —
I varje fall för lägsta inställningsområdet.
— I ett sådant fall,
oscillogrammet närmast nedan, visar (konsekvent) insättning av C1 = 10p en
förbättring:
Orsaken sammanhänger med olika transistorers
förstärkningar/tröskelvärden som, tydligen, återkopplar på startvillkor; 10p
för C1 KANSKE inte ens kommer att fungera med andra T-individer.
— Bara särskilda sluttest i aktuell kretskonstruktion kan avgöra vad
som gäller.
Ovan: Samma förlopp men med andra transistorindivider
insatta — oacceptabelt:
— RESULTATET MED
DESSA EFTER insättning av C1 = 10p:
5V/DIV—10S/DIV
Perfekt. Så vill vi ha det. C1
= 10p.
— BARA SEPARATA TESTER (via oscilloskop) KAN AVGÖRA VILKET
C1-VÄRDE SOM PASSAR VILKA TRANSISTORINDIVIDER.
— Det är HÄR inte känt huruvida 10p-värdet också fungerar
med föregående individer (ingen märkning görs i
testerna mellan olika individer i dessa test: individvalet är helt godtyckligt
bland tillgängliga exemplar).
Med föregående högre C1-värde
(100n) får — tydligen — startpulsen mer laddning än regleringen hinner med —
Och vartenda ändringstillfälle resulterar sedan i att utspänningen går upp till
UinMAX (20V i testen ovan) innan den går ner till inställt värde. Med lägre
C1-värden reduceras — tydligen —den möjligheten.
— Motsvarande mjuka övergångar
visar sig då BCD-omkopplaren vrids mellan de olika lägena. Frånsett ett litet
upphack i BCD-övergången mellan A(1) och AC(5): plötsliga språng visas ENDAST
om otillbörligt stora C1-värdena figurerar.
BCD-valen och 1M-potentiometerändringarna:
5V/DIV—20S/DIV
C1=10p: Alla vridningar på BCD-omkopplaren och 1M-potentiometern
visar mjuka övergångar — frånsett ett litet upphack i BCD-övergången mellan
1(A)[9Vlow] och 5(AC)[5Vlow].
Hela 3T-PBSR-kretsen lämpar sig alltså understruket bäst för
batterimatade — variationsfria — inspänningskällor — helt enligt önskemålet.
Transientsvaret — kretsens
snabbhet:
KRETSENS SNABBHET
TRANSIENTSVARET för 3T-PBSR-kretsen ovan [‡] med C1=10p vid Uut = 18V:
— Lastström via 500 Ω: i = 36mA stötström genom mikroswitch med keramisk 1µF över kontaktpunkterna, alla komponenter på Lilla Kopplingsdäcket:
10mV/DIV—100µS/DIV
Ut / i =
30mV·200µS / 36mA = 170µH
Motsvarande vid Uut = 5V och 500 Ω med i = 10mA:
10mV/DIV—500µS/DIV
Ut / i =
20mV·500µS / 10mA = 1mH
KRETSENS UTGÅNGSBRUS
Mätningen på utsignalens
brusgolv varierar något beroende på ännu icke kända omständigheter: min200µVt-t
med fast brumfri linje, alternativt andra kopplingsfall med max 800µVt-t med
fast brumfri linje.
Med nätansluten matning:
1mV/DIV—5mS/DIV
— Utsignalen från 3T-PBSR-kretsen
vid 5V nattetid runt
midnatt från den nätanslutna SMPS-enheten inställd på 20V.
— Observationer antyder att brusbilden tjockas något under
dagtid (högre nätbelastning, mera skräp i brusgolvet).
Nedan: Som ovan men med jordkabeln (se Foto) bortkopplad:
1mV/DIV—5mS/DIV
Med batterimatning:
Jämför ovanstående med nedanstående AC-utsignalen hos samma
krets med batterimatning 3×9V:
1mV/DIV—5mS/DIV --- med jordplattan inkopplad; DEN AKTUELLA
APPLIKATIONENS UTSIGNALSTATUS belastad = obelastad.
1mV/DIV—5mS/DIV --- utan jordplattan inkopplad:
Mätinstrumentets egen mätsignal:
DS-oscilloskopets
egensignal till jämförelse med
jordklämman till proben:
1mV/DIV—5mS/DIV
SLUTKRETSEN
— 3T-PBSR MosFet varBCD
SLUTKRETSEN 3T-PBSR MosFet varBCD
— aktuella komponentvärden för allmän användning Uut = 5Volt till max 27Volt
Alla komponenter finns på
Kjell&Company + ElectroKit (2016)
Max 30V toppspänning in
T1 PNP BC516 är specificerad enligt datablad för max spänningstålighet kollektor-emitter 30V. Det bildar den absoluta maxgränsen för toppspänningens invärde till denna 3T-PBSR-krets.
— För att få en viss marginal kan vi sätta en absolut högsta praktisk inspänning lika med max 3st seriekopplade 9V-batterier eller max 27V (nya 9V-batterier brukar visa 9V2).
Utgångskondensatorns C2
spänningstålighet 50V
Med max inspänning som ovan specificerad som 27 Volt (max 3×9V) måste utgångskondensatorn (C2) ha minst samma spänningstålighet: Säkra marginaler betyder en C2 med spänningståligheten 50V.
— Alla övriga C-värden bör ha minst samma spänningstålighet (50V är f.ö. också lägsta standard för typen keramiska kondensatorer, typ C1&C3).
Kretskoppling MED
KOPPLINGSSCHEMA underst
för experiment på Lilla
Kopplingsdäcket TILL MosFet 3T-BCDvarPBSR:
PBSR3Tb — Maj2016
SlutKRETSKOPPLINGEN lilla
kopplingsdäcket till MosFet 3T-BCDvarPBSR -- Maj2016:
1M-resistanserna i R1 är här maximerade för max 18V utspänning.
För att få högre Uut upp till max 27V:
— Byt ut en av de fasta 1M-resistorerna i R1-blocket mot en 3M. Test visar att den reglerade utspänningen då når upp till ganska precis 27V.
Var noga med att inte tillåta högre inspänningar än
den angivna — max 27V för 3st seriekopplade 9V-batterier:
— T1(Uec) är maximerad för max30V.
Den lilla BCD-omkopplaren finns (2016, 4st) i det restsortiment av omkopplare som Kjell&Company saluför [Kat2016.s362.Art.89-309.Kemo Switchar].
Darlingtontransistorn BC516 finns (om inte annat) hos ElectroKit i transistorsortiment (påse med olika typer).
BIPOLÄR 3T-PBSR — Potential Barriärspännings
baserade Spännings Regulatorer med 3 transistorer
Bipolär 3T-PBSR —
med variabel utspänning och överbelastningsskydd
Vinjetten till schemat för 3T-PBSR visas nedan i testad och utprovad
tappning (15Sep2016)
—
Men notera (R1) den avgörande trimpotentiometerns elektriska status:
—
Typen TRIMPOTENTIOMETER här (ElektroKit 2016) är av den (exceptionellt)
bruslåga typ vi helst vill se också i alla andra sammanhang. Tyvärr är så inte
alltid fallet med »alla möjliga potentiometrar». I tron att ett visst bygge
blir »jättebra i slutänden» — garanterat perfekt grundkrets — grusas hela
utspänningslinjen i slutänden av en KASS potentiometer: utspänningslinjen (1mV,
högsta upplösning) hoppar omkring med den tydliga karaktäristiska egenskapen
att ha dålig/undermålig elektrisk kontakt i manöverelektroden. Istället för en
batteriren utlinje visas en nedslående dubblad eller tredubblad eller
fyrdubblad bruslinje, eller ännu värre (slumpartade avvikelser från den rena
utlinjen med flera tiotal mV). Se exempel i PotSHIELD — Om TRIMPOTENTIOMETRAR SOM JÄVLAS.
Kopplingsschema PBSR-3TbipVar — se även mera utförligt POSIVA och NEGATIVA delen.
Överbelastningsskyddets
egenströmförbrukning vid StandBy: iSupply@5V6=max1,12µA
Foto: 19Sep2016 Termo2T--9
Principen för Överbelastningsskydd
med kiseldiod beskrivs i särskild artikel. Här följer en
tillämpad version med kopplingsdäckets speciella anpassningar för den speciella
spänningsregulatorn 3T-PBSR och dess regeleringstransistor (T1) med dess stora
TO3-kapsel. Se även nedan i Överbelastningsskyddets funktion.
MÄTPLATS:
A -- Mätdata:
MÄTDATA
MED KOPPLINGSSCHEMATS ANGIVNA KOMPONENTER OCH KOPPLINGSDÄCKETS INSÄTTNINGAR -- mätpunkter +GND: elektroderna C2:
iSUPPLY totalt inkl. överströmsskyddet = Tomgångsström vid Uut@5V0: Uin=9VDC--0,4mA; Uin=24VDC--0,7mA;
Uin Strömkälla: MÄTDATA med 9V-batterier
Uin=3×9=24V DC
och Uut=5V0:
Tomgång: Övre
= DS-oscilloskopets GND-mätreferenser till absolut mätjämförelse: Undre:
Aktuella
enhetens data. RÖDA kopiorna under, endast rena mätoscillogrammen.
SPIKARNA kommer från nätstörningar som kommer in av här ej
känd särskild anledning — normalt på Mätplats A finns inga sådana med ett
underliggande skärmplan.
Belastad 500 mA: samma -- batterispänningen vid Uin [3×9V använt] 22,63V
sjunker till 11V och sedan långsammare neråt med inkopplingstiden:
Transientsvaret vid 500mA stötlast:
(Rt) = Ut/i
Ex.: 1mV·1µS/1A = 1nVS/A
= 1 nH — en rejält stark/fin regulator
TRIGGER: Edge; CH1;
Rise; Single; AC
ON, delvis grovt uppskattat
grafmedelvärde 10mV under 0,1S med 0A5:
Ut
/ i = 2 mH
Off, delvis grovt uppskattat
grafmedelvärde 5mV under 0,1S med 0A5:
Ut
/ i = 1 mH
Testet med 270Ohms/10W reostat
[inställd på 10Ohm för Ut=5V0] och mikroswitch.
Uin Strömkälla: MÄTDATA med Uin=9VDC från Vanson
SMP-30WME-enhet (9-24VDC)
och Uut=5V0 :
Tomgång:
Jämförelse
strömkällan:
Vanson-enheten — Belastad 500 mA:
Belastningssvaret varierar med SMP[S]-enhetens varierande
matningsfrekvens [1KHz-800KHz] — tillsammans med aktuell effektförlust över
regulatortransistorn [T1].
Vellemans Switchade enhet vid inställda 9VDC:
Tomgång = Obelastad: 800Hz;
Belastad 500mA: 28KHz[+].
Vellemans Switchade enhet vid inställda 24VDC:
Tomgång = Obelastad: ca 290Hz; Belastad 500mA: ca 1,4MHz.
Regulatorkretsen KAN trimmas för att — någotsånär — hänga
med i elimineringen, till viss del, av dessa snabba switchtransienter vid
inställda 24VDC — OM baskondensatorn (C1) till T3 ersätts med en keramisk 470p:
Test
visar att C1 lägst också måste vara 470p vid batterimatning
—
annars uppstår självsvängning vid högre (0A5) laster.
Men de »elaka switchtransienterna» på runt 25MHz kommer vi
inte åt (med den här typen av regulator).
— Vi ser att 3T-Regulatorn här bara kommer åt att dämpa ut
1,4MHz-svängningarna bara till viss del.
Exemplet visar
dock det väsentliga: det GÅR att få fram en relativt snabb regulator även med
relativt få diskreta komponenter.
— Termoskyddet träder i detta fall in och stänger av
regulatorn efter runt ca 10 sekunder via 24VDC=Uin och 0A5 vid Uut=5V0
(Effektförlusten över T1 blir [24–5=19]V·0A5=9,5W).
Transientsvar
— SCHEMA:
Transientsvaret för 3T-PBSR vid 500mA
stötlast — C1=470p;
via Vanson SMPS Uin=24VDC; Uut=5V0: (Rt) =
Ut/i
Ex.: 1mV·1µS/1A = 1nVS/A
= 1 nH — en rejält stark/fin regulator
TRIGGER: Edge; CH1;
Rise; Single; AC
ON, delvis grovt uppskattat
grafmedelvärde 300/2=150mV under 40/2=20nS med 0A5:
Ut
/ i = 6 nH
DET VISAR I SAMMANHANGET EN STARK REGULATOR.
Testet med 270Ohms/10W reostat
[inställd på 10Ohm för Ut=5V0] och mikroswitch.
— Olika transienttyper visas.
Ovan den mest återkommande gynnsamma i testet.
Återgång till 9V-batterierna som
strömkälla visar en liten självsvängning med samma last 0A5:
— En liten
avkopplingskondensator på 10p över T2c-b avhjälper det problemet.
Med den testade belastningsformen Uut=5V med 500mA visas
utspänningslinjen nu snabb och stabil enligt schemat nedan.
Enligt
SMPS-DC-test måste C1-värdet nedan -- 470p -- ersättas med en 1n-kondensator
för att Uut-linjen inte ska börja självsvänga vid högre utspänningar [över 8V,
även tomgång].
Med C1=1n: Stabila utlinjer visas ända upp till testade
(minst) 20V med SMPS-enheten som Uin-strömkälla;
Med Uin=24VDC SMPS-strömkälla och Uut upp
till 20V, visas stabil utlinje utan observerad tendens till självsvängning med testad
kontinuerlig strömlast = 1 Ampere.
C1 testad OK även med 47p, samma belastningsfall: Uut=5V0,
0A5 last med Uin=24VDC SMPS.
—
Men C1=47p fungerar inte med batterimatning: självsvängning ges [för 0A5-last].
Lägsta C1-värdet i kopplingen
ovan för samtliga fall
—
testat upp till Uut=20V [med 1A testlast via SMPS]:
1000p=1n.
Däremot blir brusgolvet (25MHz-tillfällena dras ihop tätare)
med SMPS-Vansonenheten som strömkälla och testet på 500mA betydligt grövre
jämfört med 9V-batterierna:
Oscillogrammen nedan med SMPS-källa 24VDC, Uut=5V0 med 500mA
last för 3T-PBSR-enheten, med mätning +GND över C2 och C1=47p, samt den
avgörande extra insatta 10p över T2c-b.
Högra oscillogrammets kurvform alldeles
densamma som SMPS-transienterna vid tomgång = obelastad. Enda skillnaden här
mot belastningstestets 0A5 är att förekomsterna packas tätare och resulterar i
ett tjockare mera lågfrekvent brusgolv:
Utlinjen med batterier som strömkälla däremot skiljer sig
inte från tomgångens vid belastning:
Det blir också,
tydligen, gränsformen med (DC-) switchade enheter som strömkälla: Hittar vi ingen lösning som kan dämpa ut 25MHz-transienterna,
går det inte heller att få fram en motsvarande batteriren utspänningslinje från
en switchad strömkälla.
EXEMPLEN OVAN — de (många) olika sätten att laborera med C1
— visar att 3T-PBSR-kopplingen har många speciella möjligheter vid speciellt
fasta utspänningsvärden, speciellt det särskilt testade 5V-alternativet. Som
antytts ovan, måste dock C1 sättas (minst) 1nF om utspänningslinjen ska kunna
varieras uppåt till (minst) 20 volt — då också innefattat att 3T-PBSR-enheten
samtidigt klarar en kontinuerlig strömlast på 1 Ampere, enligt SMPS-test.
Bruset via SMPS-spikarna blir då ungefärligt som i ovanstående oscillogram.
Test med
motsvarande höga kontinuerliga (flera sekunder) strömlaster (1A) med batterier
som strömkälla kan här för närvarande inte göras för högre utspänningar än max
runt 10V och högst 0,5A.
Överbelastningsskydd med kiseldiod
Överbelastningsskyddets
funktion — överhettningsskydd för regulatortransistorn
Med
ÖVERBELASTNINGSSKYDDET behöver vi inte oroa oss för att regulatortransistorn
överhettas vid stora effektförluster. Regulatorn kan användas för test i många
fall under tiotal sekunder med förlusteffekter upp mot 10W. När temperaturen
för max tillåten höljestemperatur uppnås — vi sätter den här så lågt som
möjligt (R=357K) med hänsyn till mellanliggande värmeförluster som fördröjer
värmekopplingen — stängs regulatorn ner, och kan sedan inte återstartas förrän
höljestemperatur sjunker under triggvärdet.
Vid testen ovan med Uin=24VDC från SMPS-enheten och
Uut(3T-PBSR)=5V med 1A strömlast utvecklas över regulatortransistorn (T1) en
förlusteffekt (24-5=19)V·1A=19W.
— Det tar 15 sekunder med den strömlasten, med
komponentvärdena i överbelastningsskyddet, innan regulatorn stängs av.
Trigg-temperaturen är då ca 50°C enligt test vid T1-höljet.
Oscillogrammet ovan visar
3T-PBSR-utgången med Uut=5V efter en initierande OFF-händelse utlöst av
överbelastningsskyddets funktion. Med en förnyad kontinuerligt påförd belastning
av 1 Ampere (från vertikalrad 4) med Uin=24VDC SMPS, uppnås efter ytterligare 5
sekunder värmeskyddets värmetriggpunkt (50°C): regulatorn stängs snabbt ner och
röd lampa lyser.
— Genom 3T-PBSR-enhetens speciella
byggform — en startpuls krävs för ON — förblir regulatorn i läge OFF tills den
återstartas via den insatta startswitchen, och då förutsatt att temperaturen
sjunkit under triggpunkten. Annars går det inte att återstarta regulatorn
(T2-basen dras ner på GND av lastskyddet så länge temperaturen ligger över
triggpunkten).
Bilderna nedan visar funktionen i arbete.
2T-Överbelastningsskyddets
funktion
När överbelastningsskyddet löser ut, röd lampa,, stängs
regulatorn (grön lampa) av: T2-transistorns bas dras ner på GND och hålls där —
regulator ON spärras — tills temperaturen sjunker under triggpunkten.
2T-Överbelastningsskyddets resistansvärden för att få fram en given
triggtemperatur varierar med konstruktionens närdetaljer.
Komponentplaceringar,
lilla kopplingsdäcket
KOPPLINGSSCHEMAT
TILL OVANSTÅENDE:
Kopplingsplattan vänster: Överbelastningsskyddet; Kopplingsplattan
höger:
3T-PBSR-spänningsregulatorn
— START-resistansen (10K) ersatt med 100K (=LedR) garanterar enligt test att uppstarten vid PowerOn INTE överrider inställt Uut-värde. Nedan:
—————————————————————————————————————————————————
Negativa maken till positiva 3T-PBSR-enheten:
EN EXAKT SYMMETRISK KOPIA AV POSITIVA REGULATORDELEN — samma basdata, samma testade prestanda:
—————————————————————————————————————————————————
— START-resistansen (10K) ersatt med 100K (=LedR) garanterar enligt test att uppstarten vid PowerOn INTE överrider inställt Uut-värde.
(Vid högre Uut-värden (från ca
15 volt) självstartar regulatorn vid UinON utan att startswitchen behöver
aktiveras).
Övre:
KOPPLINGSSCHEMAT; Undre: Komponenterna insatta i lilla kopplingsdäcket.
Kopplingsplattan vänster: Överbelastningsskyddet; Kopplingsplattan
höger:
3T-PBSR-spänningsregulatorn
POSITIVA OCH NEGATIVA DELARNA TILLSAMMANS:
Foto:
25Sep2016 Term2t3tPBSR--10;12
R-värden för olika utspänningar:
Ungefärliga
resistansvärden för olika utspänningar — Med trimpot R1 = 100K:
Komponenterna ovan på lilla kopplingsdäcket medger utrymme för parallellkoppling med R1 via en parallellresistans här betecknad Rpa, plus en efterföljande serieresistans här betecknad Rse. Värdena nedan testade 25Sep2016 upp till 24V.
— Testet utformat i huvudsak för mesta möjliga känslighet hos R1 mot Uut.
— R1-potentiometern är insatt så att medurs vridning för POSITIVA delen ger växande positiv utspänning, moturs vridning för NEGATIVA delen ger växande negativ utspänning.
Rpa och Rse som
matchar utvalda Uut-värden:
Uut=U0, V |
Rpa, KΩ |
Rse, KΩ |
Umax, V |
Umin, V |
1,5 - 13 |
∞ |
0 |
13,10 |
1,50 |
13 - >24 |
∞ |
100 |
>24 |
13,10 |
5 |
15 |
20 |
5,28 |
3,77 |
9 |
47 |
0 |
5,23 |
1,54 |
12 |
20 |
75 |
12,21 |
10,20 |
15 |
20 |
100 |
15,23 |
13,19 |
18 |
30 |
120 |
18,49 |
15,64 |
20 |
7,5 |
150 |
20,20 |
19,34 |
ANVÄNDA RESISTANSER Rpa Rse i KiloOhm metallfilm 1%:
7,5; 15; 20; 30; 47; 75; 100; 120; 150
Bilden ovan
visar hur utrymmet på lilla kopplingsdäcket medger plats för de extra resistanserna
Rpa och Rse tillsammans med trimpotentiometern R1 [ElectroKit 2016].
Överhettningssituationen
då Uut är större än Uin:
OBSERVERA 3T-PBSR-ENHETEN VID Uin = Uut: kortslutning
utan extra skydd
3T-PBSR-enheten är i dessa ±-fall en s.k. Low Drop-Out regulator: Den reglerar utspänningen så länge inspänningen Uin bara är ytterst litet högre — test här visar att det rör sig om bråkdelar av volt som minsta accepterade skillnad mellan Uin och Uut.
— Den detaljen gör att vi kan utnyttja batterimatning till enheten (den drar max runt 1mA vid Uin=24V) ända ner till t.ex. 5V[02] om det gäller en fast matningstillämpning med bestämd utspänning.
EMELLERTID — vi exemplifierar med POSITIVA delen:
— Kopplingsbilden i detta PBSR-fall — inga komponentresistanser i strömvägen T1eb till T2ce — innebär att NÄR Uin = Uut, eller Ut blir lägre, försöker T2 mata T1 så mycket som möjligt för att försöka motverka att Uut sjunker under inställd Uut-punkt.
— Följden blir att T2 i princip KORTSLUTER strömvägen T1eb till T2ce.
— Stängs inte T2b ner mot GND och T1eb-strömmen stryps, kommer det inom ca 5 sekunder att börja lukta bränd/friterad IC-plast, samt att T2 strax går sönder på grund av överhettning.
Lösning
Det finns ett enkelt och effektivt (och galant) sätt att inkorporera en lösning till Uut=Uin-överhettningsproblemet för vår LowDropOut-regulator.
Vi studerar hur:
Foto:
27Sep2016 Term2t3tPBSR--19;21
Förklaring:
Kopplingsbilden lilla kopplingsdäcket har precis två lediga komponenthål intill den ordinära tD1 termodioden. Och, som enligt bilden ovan, lämpligt kan ordnas med insättning av en switchdiod 1N4148 för tD2 — med ett litet tillägg av inlödning av en extra pinne för det kortare tilledningsbenet som inte räcker ända fram.
LÖDFIXTUR TILL tD2.
Böjformen — säker fjädringsfunktion — i diodbenen som ovan garanterar en säker och fast montering på T2-transistorns TO92-kropp.
Foto: 28Sep2016 Term2t3tPBSR--22;23
Bilderna ovan visar
tD2 insatt i positiva delen till lilla kopplingsdäckets bägge enheter i den
fullständiga lösningen. Se hela kretsbilden från 3T-PBSR.
— Notera de
bägge korskopplade byglarna (ena vitisolerad) tillsammans med T2:
— Kopplingsdäckets
kopplingsbleck kan ta kombinerade anslutningar i samma hål om sammanlagda
trådtjockleken inte överstiger (ca) 0,7mM. Här används vanlig kopplingstråd
(Ø0,5mM) som plattas till i ena änden (tillsammans med maken) med plattång: den
tillplattade delen vrids så att den ligger parallellt med blecket. Metoden
reducerar samtidigt kontaktresistansen: de bägge makarnas (koppar-) ben får
direktkontakt utan mellanliggande bleckmaterial.
Inledande test med två parallellkopplade tD-dioder visade att funktionen bibehålls, men med en känslighet som kräver något högre R2-värde (357K i schemat ovan vänster); Motsvarande för samma tD1-funktion enligt test är R2=422K.
— Test med Uin=uUt-justering visar att tD2-dioden stänger ner regulatorn inom ca 5 sekunder från det att överhettningssituationen inträder:
— Någon äventyrligt värmeutveckling hinner aldrig utbildas förrän tD2-dioden når sin triggtemperatur (grovt, delvis uppskattat ca 50°C). På grund av kiseldiodens relativt långsamma termoreaktion, kan vi räkna med att motsvarande max temperatur i diodens halvledarsubstrat når runt kanske 100°C
Separat grovt strömtest visade att T2-strömmen vid överhettning är ca 50mA vid Uin=Uut=24V — vilket i princip betyder grovt 24V·50mA = 1,2Watt i förlusteffekt över T2 = säker transistordöd för småsignaltransistortypen BC546B/BC556B om den inte stängs av snabbt.
ÖVERBELASTNINGSSKYDDETS VÄRMEFUNKTION I PRINCIP
Graferna ovan illustrerar principen:
— Ju större effektförlust (P=iU) över den strömdrivande transistorn (BC556B i figuren) desto mera värme utvecklas: snabbare stigning per tid ju högre P-värde.
— Snabbast växer temperaturen från transistorns kiselkristall, mörkorangea grafen.
— Transistorhöljet följer efter med en mera långsam värmerespons — hetpunkten längst in.
— Höljestoppen med den påmonterade »termoDIODEN» (tD här 1N41418) nås sist med en ännu mera eftersläpande värmerespons — på grund av det mellanliggande materialet och tiden för dess uppvärmning-avsvalning.
Om vi utgår från laboratorielokalens aktuella rumstemperatur (T0), och vi önskar ett maximalt termiskt komponentskydd, ska triggpunkten (Ttrigg) i tD-kroppen väljas så nära T0 som möjligt. Nämligen därför att den aktuella komponentens kristalltemperatur (Tkrist), som ska skyddas, i vilket fall kommer att nå (långt) över Ttrigg, och vi därför vill få en så liten differens som möjligt mellan Tkrist och Ttrigg.
— NÄR Ttrigg nås, fortsätter temperaturen att stiga ytterligare — beroende på den inneslutna värmestrålningens accelererande art VID avstängningspunkten: värme tillförs hela tiden TILL ström = off. Om strömmen till en komponent stängs ner vid Ttrigg garanteras — alltså — en viss automatisk avstängningstid (»AutoTermoHysteres») tills temperaturen når under triggpunkten.
TESTFORMEN TILL 3T-PBSR-enheterna:
Förklaring till
Anslutningsklotsen (passande tillverkad kvadratisk furu):
Insticksröret i mitten på Ø5mM Tip-adapter:
— Ø2mM mässingsrör (Järnia-Alfer) med inpressad guldpläterad
Kontakthylsa (ElectroKit
[2016] har dessa i 25st radsocklar [StiftList]: pressa ur hylsan ur plasthöljet
[pelarstativ, borrmaskin, använd bara chucken, lämpliga mothåll/riggar] och
använd — för många, många olika ändamål). Kontakthylsan tar sedan
kopplingstråd (som går till kopplingsdäcket) upp till max Ø0,7mM — men helst
inte mer än Ø0,5mM.
— Ø2mM mässingsröret har tvärsågats upp i änden i ett
öppningskryss × med guldsmedssåg (bladtjocklek 0,2-0,3mM) för att få säker
fjädrande glappfri kontaktering mot inre TIP-cylindern (använd konad stålspets
med mjuk intryckning för att spänna ut fjädervingarna).
SPIRALEN KRING
YTTRE MÄSSINGSRÖRET
(yiØ6|5mM, Järnia-Alfer: vira på
borrskaft Ø5,5mM; använd metallkon [filsvarva själv en sådan om inte annat,
t.ex. med mässingsstång] för att justera/spänna ut till lämplig passning):
— Tennad koppartråd Ø0,8mM — tillplattad (0,5mM) i änden för
passning i kopplingsdäckets smala kontaktbleck, samt nerslipad/filad på bredden
(ElectroKits Lilla Kopplingsdäcket, runda hål, tar inte mer längsbredd än ca Ø0,8mM).
ENKEL METOD ATT ELIMINERA GRUNDRIPPEL FRÅN SWITCHADE
NÄTAGGREGATSFÖRSÖRJNINGAR — med tillhörande erfaret äventyr om man inte är observant
ENKEL METOD ATT ELIMINERA GRUNDRIPPEL FRÅN SWITCHADE
NÄTAGGREGATSFÖRSÖRJNINGAR
— med tillhörande erfaret äventyr om man inte är
observant
TESTA/mät ALLTID på RMS-APPARATUR före — alternativt UPPLEV det här eländet:
:
DC:
DC-SMPS-enheter innebär inga direkta problem
i bestämningen av MAX-spänningsvärden. Dessa SMPS-enheter håller tämligen
precis aktuellt inställningsvärde (± ripplet i storleksordningen bråkdelar av en volt).
Den enkla, effektiva och bekväma anordningen med en vanlig switchdiod
1N4148 + en glättkondensator eliminerar (för mindre svagströmsapplikationer)
allt SMPS-rippel (men inte de karaktäristiska ±10mV SMPS-transienterna i
nanoområdet).
Enkelt sätt att eliminera allt SMPS-rippel — ENDAST FÖR MINDRE
STRÖMMAR
AC däremot: Obetänksam inkoppling av motsvarande AC-SMPS-enhet (samma
värde) KAN leda till (allvarliga) haverier (exploderande komponenter, se nedan)
om spänningsgränserna/OLIKA EPOKER DATABLAD inte observeras av Konstruktören.
Beskrivningen nedan ger ett konkret praktiskt exempel.
AC-SMPS-enheten 9-24VAC — RMS-värdet — på Velleman-aggregatet PSU10AC visar i området 24VAC LÅNGT över toppvärdet
Utopp = RMS · √2; 24·√2 ; Gäller
som lägsta DC-maxvärde vid OBS full
belastning; Se Likriktning om ej redan bekant
= 33,941125 ~ 34V
Nämligen — i testkopplingen efter switchdioden 1N4148 — 40 Volt:
STANDARD ENERGIOMSÄTTNINGSSAMBAND för ideala sinusvågformer (typ AC-SMPS och det allmänna elkraftsnätet generellt) är som ovan (lägsta DC-värdet vid fullast): Utopp/RMS = √2. Se webben exv., www.electronics-tutorials.ws/accircuits/rms-voltage.html.
Sedan kopplingen ovan använts ett antal gånger tillsammans med tester på 3T-PBSR-enheten, kopplingsbilden nedan,
hördes en skarp knall med efterföljande »elektrisk doft» (lokal ozonbildning) — och följande utseende på T1 BC556B:
BC556B exploderade
med en ljudlig skarp knall — på
grund av våldsam överspänning Bas-Emitter [BENKONFIGURATION från vänster: c
b e]: SMPS-RippelKill
Foto: 16Apr2016
OverVolt 2
NOTERA
DE OLIKA EPOKERNAS DATAUPPGIFTER, SAMMA FABRIKANT PHILIPS:
1990-epoken: Max backspänningstålighet för 1N4148: 75V
2010-epoken: Max backspänningstålighet för 1N4148: 100V
—
Medan 100V-versionen klarar ovanstående AC-SMPS-koppling,
vidare nedan, gör 75V-versonen det INTE — och som dessutom inte visar
sig direkt, utan blott efter flera övergångar (komponentens smärtgräns).
—
KOLLA NOGA ATT DATABLADENS UPPGIFTER GÄLLER FÖR SKRIVBORDSLÅDANS KOMPONENTER:
det är tydligen skillnad mellan äldre och nyare fabrikationer på samma
typkomponent. Krävande.
Bägge komponenterna Dsmps — men inte D — och T1=BC556B gick sönder.
Varför då?
OM AC-SMPS-enhetens påstämplade RMS-apparatvärde ”24 VAC” skulle betyda en max DC-toppspänning 24Vrms·√2~34VtoppMax SKULLE också Dsmps-kopplingen ovan hålla måttet: |±34V|=67V — 1N4148/maxBack75V klarar uppgiften.
Nu förhåller sig praktiken inte så;
—Den aktuella Velleman AC-SMPS-enheten inställd på 24V ger vid minimal last en toppspänning (uppmätt 40V) på nära dubbla RMS-värdet (2·24=48 — räkna alltid med det för säkerhets skull):
Därför:
— När AC-SMPS-enhetens transformatorspole växlar riktning, blå utritade vägen ovan — efter att ha laddat upp 100µF-kondensatorn till uppmätta 40 Volt vilket var orsaken till hela haveriet — kommer ytterligare max minus 40 Volt att läggas till på spolsidan, bakom Dsmps-dioden
— Totalt 80 Volt kommer då, tydligen, under några bråkdelar av millisekunder att ligga över den gamla Philips 75V-1N4148 switchdioden:
— Den komponenten klarar inte det övertrycket: barriären bryts ner, och en motsvarande backspänning tillåts byggas upp över T1 i backrikningen BasEmitter; Backgränsen här är 5V för BC556B — att jämföra med gällande runt 80Volt sedan Dsmps-dioden havererat.
RESULTAT:
— T1 BasEmitter utbildar motsvarande överspännande rekylkraft, och komponenten exploderar.
Hur kan man gardera sig mot
liknande gränsäventyr?
MED
OVANSTÅENDE SKOLEXEMPEL SOM ERFARENHETS- OCH LÄROBAS:
I detta fall helt enkelt genom
att välja en mera spänningstålig Dsmps-diod.
— Typerna 1N4005 (600V) och
1N4007 (1KV), bägge 1Amax, bör väljas om minsta osäkerhet finns.
Då gränserna är osäkra:
AC-RMS-data:
• DUBBLA toppvärdet = 2([AC]RMS·√2) för
att få en SÄKER uppfattning om max toppvärde vid minsta möjliga belastning vid
valet av kringkomponenter (Ex.: 2·24√2=68V).
• DUBBLA IGEN (68V·2=136) för typen
hel/halvvågslikriktningar, skolexemplet ovan,
för att få SÄKER marginal vid valet av kringkomponenter (Ex.:
Ersätt 1N4148 med 1N4007 — eller kör två 1N4148 i serie = max 150V backsäkerhet).
För en stationär konstruktion
måste ALLTID sämsta fallets värden användas = använd mesta möjliga max tåliga
komponenter: största möjliga marginaler.
4T-PBSR — Potential Barriärspännings baserade
Spännings Regulatorer med 4 transistorer
4T-PBSR — PotentialBarriärbaserade
SpänningsRegulatorer
— Sammanställningar 23Jul2016 för GAMMAPROJEKTET i Universums Historia
EXPERIMENTPROJEKT
4T-PBSR Jul2016
SPÄNNINGSREGULATORER — IDEALT: stabil
lågbrusig rippelfri spänning oberoende av last
4T-PBSR
————
FyraTransistors PotentialBarriärspänningsbaserade
Spännings Regulatorer
Principschema med funktionsbeskrivning:
|
Funktion Givet Uut: Spänningsdelaren R1/R2 +1 =
Uut/Ube(T4) säkrar genom potentialbarriären (Kisel) Ube=0V6 att utspänningen
är Uut = 0V6 · R1/R2 +1 TENDERAR Uut att vara lägre minskar
T4-strömmen, som ökar T3-strömmen, som minskar T2-strömmen, som medför att T1
öppnar mera: Uut ökar. — Tenderar å andra sidan Uut att vara
högre, ändras strömmarna åt motsatt håll som medför att T1 stänger: Uut
avtar.
Transistorernas snabba återkoppling garanterar motsvarande stabil och
snabb utspänningsreglering som så söker eliminera alla invariationer. |
Spänningsregleringen
baseras helt på potentialbarriären 0V6 hos T4-basen. Enda variationskälla som
finns: TEMPERATUREN.
— Särskilda
termostabiliserande, enklare, anpassningar kan göras för att få en tämligen
konstant utspänning inom det normala laborerande rummets temperaturvariationer
(20-40°C). Dessa specificeras i så fall i de aktuella kretsexemplen via
NTC-motstånd.
För högre strömuttag används en NCH POWER
MOSFET för T1. 4T-PBSR-kretsen beskrivs teoretiskt utförligt i PBSR.
4TPBSR1M2012
— Data:
4T—PBSR—1M-2012—5V00—max0A5—Supply=0,8mA
Den första reguljära
PBSR-enheten i gammaprojektet, från Apr2012:
+5V PBSR-enheten (från Apr2012) i KOPPLINGSSCHEMA med Rb=1M — Tomgångsström endast 0,8 mA —
UltraBlå lysdioden ON inkluderat. Enheten klarar obehindrat
500mA med bevarad utspänningslinje — oförändrat samma som vid tomgång: ingen
ändring. Se LastTest.
Alla bipolära
transistorer (T2-T4) av NPN-typ BC546A.
Utgångstransistorn (T1)
av PowerMOSFET typ, här BUZ10. Ø3mM UltraBlå lysdiod.
Uut = +5V = 0V6[T4b] · [1 + R1/R2].
——————————————————————————
Enheten ovan uppbyggd på 2mM plexiglas
— borrat med Ø1,4mM hål för Kontakthylsor
som sedan värmts fast via hylskragens inskjutning med hjälp av en lämpligt
rundad kopparspets i en lödkolv. Hylscylindrarna förbinds sedan med separat
dragen förtennad koppartråd (som sist löds fast vid
varje kontakthylsa i ett slutligt separat moment).
PLEXIGLASMETODEN användes först (-2012) som enda mekaniska
kretsalternativ till etsade kretskort. På grund av äventyr med plexiglaset
särskilt som basmaterial — sprickor uppkommer lätt vid tvättning/hantering med
T-sprit: upprepad behandling leder till materialbrott — har numera (2016)
pleximetoden ersatts av en mera sofistikerad lösning. Metoden har utvecklats
successivt med gammaprojektets historia och redovisas utförligt i KRETSKORT.
DSO-oscillogram till 4T-PBSR-1M2012
PBSR-enheten ovan i bilden nedan för tillfället monterad tillsammans med
separat kopplingsdäck för konditionstest av OP:s.
— tomgång, obelastad:
MÄTPLATS: A -- 22Jul2016 --
4T--PBSR--1M--NoLoad -- Supply: 9Vbatt [K&C 2016] -- Foto: 22Jul2016
T4PBSR1M -5
———————————————————————————————————————————————————
Övre, mätreferens:
DIGITALOSCILLOSKOPETS EGEN NOLLMÄTREFERENSLINJE -- AC-mätning med proben
till jordklämman -- TRIGGER: Edge; CH1;
Rise; Auto; AC -- DS-Oscilloskop
UTD 2025CL:
Nedre,
mätobjekt: 4T--PBSR--1M--NoLoad -- Supply: 9Vbatt
[K&C 2016].
RÖDA
OSCILLOGRAMMEN SOM DE BÄGGE NEDAN MEN ENBART VISADE I SIGNALFORMENS PIXELS —
originalet förminskat 50% = varje mätpunkt i den förminskade bilden = 1
pixel
Nedan:
BRUSDATA VIA BRUSLÅDAN:
AC-mätning på utgångslinjens linjestatus -- 50µV/DIV i originalet via
förstärkningen 1000 ggr:
Notera om ej redan bekant att TRIGGER Mode=AUTO i
oscillogrammen ovan INTE är heltäckande representativa för den aktuella mätplatsen (A): digitaloscilloskopets
bilder endast visar »det som syns mest och oftast». Svårigheterna, och
detaljerna, att visa »samtliga förekomster» beskrivs utförligt med praktiska
mätexempel och oscillogram från DIGITALOSCILLOSKOPETS
BRUSGOLV .
kontinuerligt belastad: 500mA via 10Ω vid
bibehållet 5V000:
MÄTPLATS: C -- 25Jul2016 --
4T--PBSR--1M--NoLoad -- Supply: 9Vbatt [K&C 2016] -- Foto: 25Jul2016
PanMod-1
———————————————————————————————————————————————————
Övre, mätreferens:
DIGITALOSCILLOSKOPETS EGEN NOLLMÄTREFERENSLINJE -- AC-mätning med proben
till jordklämman -- TRIGGER: Edge; CH1;
Rise; Auto; AC
Nedre,
mätobjekt: 4T--PBSR--1M : 10 Ω Load @U=5V000 --
Supply: 12V Panasonic 7,2Ah MC-batt.
INGEN
OBSERVERAD DIFFERENS mot ovanstående obelastade
mätobjektets oscillogram DÅ FULL LAST [500 mA] ligger på.
—
MÄTPUNKTERNA TILL OSCILLOSKOPETS MÄTPROB har valts så nära den aktuella
spänningsreglerande utgångstransistorn som möjligt — annars inkluderas
motsvarande spänningsfall = felkälla vid mätning på högre strömmar.
Panasonic-12V-MC-batteriet i bilden ovan (det mörka underliggande rätblocket: 7,2Ah = 14ggr
kapaciteten hos ett vanligt 9V-batteri) med tillbehör har utformats som
en StandBy batteridepå som kan försörja den typ av testform som krävs vid test
på tillfälligt och kortvariga högre strömdrag — utan besvärande inblandning av
nätanslutna enheter: Batterikällan garanterar att det sedvanliga inslaget av
nätstörningar ska vara praktiskt taget eliminerat (Se även i Nätet Upplyser).
Se särskild beskrivning till PanasonicDepån.
— 4T-PBSR-1M2012-enheten
har som i bilden ovan monterats fristående på PanasonicDepåns speciella
kopplingsdäck [Kontaktresistans max 1mΩ].
4T-PBSR-1M2012 — stötströmstest: 500mA
——————————————————————————————————————————————————
stötströmstest: 500mA — 10Ω vid 5V000 via mikroswitch till mätobjektet avkopplad med 1µF keramisk kondensator:
TRIGGER: Edge;
CH1; Fall; Single;
AC -- TrigLEVEL = --20mV
REGLERINGSHASTIGHETEN
ÄR LÅG: 40µV/µS.
Ut/i = 0,8V·0,01S / 0,5A = 16mH
Transientsvar — hela pulsbredden: —800mV / 20mS /
500mA ¦ [40µV/µS]:
———————————————————————————————————————
Anledningen till den påtagliga trögheten i återhämtningen
ser vi här direkt beror på Rb=1M-resistansen i kopplingsschemat,
och i viss mån Rb-kondensatorn (100n).
— Det är också nackdelen generellt med »den vanliga» 4T-PBSR-kretsen
allmänt: den är svår att få fram med minimal strömförsörjning (höga Rb-värden i
så fall) för maximala utströmmar (låga Rb-värden i så fall = mera utgångsbrus);
Man får kompromissa med ett sämre transientsvar = långsammare återhämtning på
bekostnad av en exceptionellt REN utspänningslinje — i princip oberoende av
konstant strömstyrka. Men ett långsamt transientsvar är mindre kritiskt i
applikationer där minimala strömändringar gäller — som t.ex. i Gammaprojektet generellt: max runt 10mA
om det gäller strömmen till ett aktuellt gammasensorblock [Se 2TGamma och GammaOP1].
Det viktiga i de fallen är just som ovan: försörjningslinjens finhet.
TESTADE 4T-BPSR — Potential Barriärspännings baserade Spännings Regulatorer med 4
transistorer
Testade och utprovade 4T-PBSR — Uut = UT4b(R1/R2+1)
Testformen har i samtliga fall gjorts på konventionella kopplingsdäck (ingen skärmning utöver en basplatta av aluminium eller koppar under däcket ansluten till GND).
— LÅGSTRÖMSAPPLIKATIONER MED SMÅSIGNALTRANSISTORER har här begränsats till max 50mA. Anledning:
Beroende på olika strömkällor — matningsspänningar 9-24V från typiskt SMPS-enheter (för alla grovtester) — kommer FÖRLUSTEFFEKTER att utbildas över spänningsregulatorns utgångstransistor Ploss = Imax(Uin – Uut). När Ploss kryper upp mot 200mW börjar en småsignaltransistor att bli VARM/het: risken för haveri (transistorn börjar RYKA) blir STOR om inspänningen är av typen 24V och utströmmen typ 100mA (nedan: 1,9W). För att begränsa/säkra konstruktionerna från äventyr att användas utan speciell kylning har därför en max gräns här satts för lågströmsapplikationerna Imax = 50mA med Uin max24V DC.
För högre kontinuerliga strömdrivningar (>50mA<10A) krävs andra komponenter (T1 effekttransistor med ev. kylning — eller i kombination med termistorer [NTC-motstånd] med automatiska värmeskydd; ännu högre strömmar kräver än mer avancerade konstruktioner). Kretsen nedan med komponenter är främst tänkt att användas tillsammans med battrerimatningar (renast möjliga utspänningslinje) där krav finns på speciellt små drivströmmar (Idrive).
För LÅGSTRÖMSAPPLIKATIONER — max 50mA:
Alla T 1234 BC546B — Tabellens resistansvärden
angivna i K
betyder KiloΩ
Not |
Uin |
Uutmdl |
Brus 5mS |
Cb |
Cut |
Rb |
R1 |
R2 |
R3 |
R4 |
LED |
Rled |
iSUPPLY |
iMaxUt |
TestadOK |
PlossT1 |
1 |
9-24V DC-SMPS |
5V040 |
500µV |
1µ/50V ker |
220µ/10V el |
1000K |
39K2 |
3K92 + 1K NTC |
56K |
1M |
Ugr |
1M |
215-300µA |
1mA |
18Apr2016 |
4mW |
2 |
9-24V DC-SMPS |
5V040 |
500µV |
1µ/50V ker |
220µ/10V el |
100K |
39K2 |
3K92 + 1K NTC |
56K |
1M |
Ugr |
1M |
245-550µA |
10mA |
18Apr2016 |
40mW |
3 |
9V DC-SMPS |
5V040 |
500µV |
1µ/50V ker |
220µ/10V el |
10K |
39K2 |
3K92 + 1K NTC |
56K |
1M |
Ugr |
1M |
700µA |
50mA |
18Apr2016 |
200mW |
4 |
9V batt |
5V000 |
oscGND |
utgår |
100µ/10V |
1000K |
392K |
34K1 + 10K NTC |
1M |
1M |
Ugr |
1M |
35µA |
500µA |
24Jul2015 |
2mW |
|
24V DC-SMPS |
20V00 |
500µV |
1µ/50V el |
220µ/50V el |
|
130K |
3K10 + 1K NTC |
100K |
1M |
Ugr |
1M |
450µA |
6mA |
5Jul2015 |
24mW |
NOT:
1, 2, 3: R2
= 4K92—
utprovat optimalt med 3K92 + 1K NTC för att få hyfsad temperaturstabilitet för
laborationer i rumstemperaturer vinter/sommar ca 20-max40°C.
3: DC-SMPS-områdena
över 9V med Rb=10K demolerar 5V-regleringen (>6V) och höjer drivströmmen
Idriv drastiskt (10mA). EX: Uin=24V: 5V0-nivån återställs då med R4=100K, men
fortfarande med hög drivström; 4T-PBSR-enheten är därmed dimensionerad för
högre strömdrivningar: klarar då 100mA vid 5V0 — kortvarigt; förlusteffekten 19V·0A1=1W9: kylning måste anställas för
kontinuerlig drift av T1.
4:
5V-Utspänningslinjen kan inte skiljas från oscilloskopets
egen mätlinje med proben kopplad till GND — oscGND. Alla T 1234 BC546 A.
Uut kan
finjusteras med
marginell justering av (R1 eller) R3 — lägre R3-värden driver Uut högre; enl.
grovtest ca 0V2/30K.
ker, förk. keramisk
el, förk. elektrolyt
NTC, termistor med negativ
temperaturkoefficient
SMPS, Switched Mode Power Supply, switchad
nätapparatur (Velleman, Vanson, Goobay, m.fl., ofta 9-24V val, DC eller AC).
PlossT1, max förlusteffekten över T1.
UTSPÄNNINGENS BRUSFORM — typisk för samtliga fall med
SMPS-matning [Med SKÄRMAD batterimatning
försvinner spikarna HELT]:
PBSR1neg — Potential Barriärspännings baserade
Spännings Regulatorer med 4 transistorer
PBSR1neg, Negativa +5V PBSR-maken
NEGATIVA MAKEN TILL +5VPBSR
— Det är så här vi vill se
Elektroniken: inte en darrning — oberoende av last
Samma fina spänningslinje (–4,96V
vid +21,7°C) som positiva maken (+4,96V
vid +21,7°C) — här fångat med extra precision i kamerans lins med
jämförande förstoringar (se föregående manuellt skissade
jämförelse).
PBSR-enheternas
utspänningsstatus:
Foto: 16Dec2014 GL
Signal1 Bild PBSR1neg 4;5;6;7 — Den excellent batterifina utspänningslinjen från ±5V
PBSR-enheterna, ovan explicit från negativa enheten.
OSCILLOSKOPETS SVEPINSTÄLLNINGAR per rutenhet [1cM]: Resp.
1mV/2mS och 1mV/5mS enligt ovanstående specifikation.
Här framgår den sublima skillnaden mera konkret.
Som visades i ±PBSR är negativa maken till positiva
kretsbilden en EXAKT symmetrisk kopia.
— Det enda vi behöver göra — med en given uppkopplad positiv
enhet för att få en motsvarande negativ — är att
·
ersätta
alla NPN med PNP — samma insättning utan att ändra någon orientering
·
vända
alla elektrolytkondensatorer för korrekt polaritet
·
vända
skyddszenerdioder för korrekt polaritet
Så får vi från föregående +5VPBSR
BS170
— NCH TMOS Ptot0W83
V(DS)60V I(D)max0A5 V(GS)15V R(DS)max5Ω PhilipsData
NPN BC546A — Pmax0W5
I(CM)max0A2 V(CE)65V PhilipsData
Positiva
maken –5VPBSR — med likvärdiga ovanstående
oscillogram för utspänningslinjen — enligt kopplingsschemat
nedan:
Negativa
BS250
— P-Channel MOSFET Ptot0W83 –V(DS)45V
–I(D)maxs0A18 V(GS)±25V
R(DS)max8Ω VishayData
BS250
— P-Channel MOSFET Ptot0W83 –V(DS)45V
–I(D)max0A25 V(GS)±20V R(DS)max14Ω JamecoData
PNP BC556A — Pmax0W5
–I(CM)max0A2 –V(CE)65V PhilipsData
— NPN bipolärerna BC546A i +5V-delen
motsvaras av PNP bipolärerna BC556A i –5V-maken.
— N-kanals MOSFET BS170 motsvaras
(närmast) av P-kanals MOSFET BS250:
— P-kanals MOSFET är mera krävande
(tjockare isoleringsskikt) och har därför genomgående högre ON-resistans. Det
medför att vi måste göra en mindre modifikation i R-värden för att kunna
behålla Rb=1M:
— MinusPBSR:ens R3 måste sättas högre
(här 2K) vilket påverkar utspänningsnivån som här (enligt test) kräver
R1= 38K3 som visar Uut=–4V96 (samma som positiva maken via R1=39K2 och R1=1K).
KOPPLINGSBILDEN (»exakta
+5V-HustruKomponentsymmetrin») till kopplingsdäcket blir motsvarande (mera
begripliga)
Negativa PBSR-maken till +5V.
Nedan:
— Kopplingsdäckets negativa experimentkoppling till höger
helt lednings- och komponentBen-Identisk med +5V-hustrun till vänster (frånsett elektrolytkondensator-,
zenerdiodanslutningar och batterianslutningspolariteter som måste omkastas):
Foto: 16Dec2014 GL
Signal1 Bild PBSR1neg 3;1 — Se även vänstra +5V-enheten separat i PBSRtest1.
GROVKOPPLINGAR PÅ KOPPLINGSDÄCK
Höger: Vänster (+5V
PBSR) och höger (–5V PBSR) har
exakt samma underliggande
kretsledningsnät. Det enda som skiljer är
omkastade polariteter i negativa maken med motsvarande matchande komponenter
och korrekta polanslutningar.
Vänstra delen ovan med 9V-batteriet visar hur
slutkonstruktionen tänktes ansatt i den ursprungliga lösningen/ansatsen (2012)
till gammaprojektets strömförsörjningar (Se Hela Blockbilden):
— 2 separata +9V-batterier i ±Emittermatningarna, separata
anslutningar till den internt skärmade ±12V
linjära transformatorkällan, och sedan själva
gammasensorkretsarna inkapslade i 20mM Aluminiumfyrkantrör (innerkvadrat 17mM —
alla komponenter + kretskort ska rymmas inom den kvadraten).
I slutänden blev
det litet annorlunda för hela GAMMAPROJEKTET. Strömförsörjningsdelen (Sep2016) till
aktuellt praktiskt testade gammasensorer visas från 2TGamma
i Hela test- och
experimentblocket: bara batteriförsörjning (frånsett
kringkretsar).
EMITTERREGULATOR — Potential Barriärspännings
baserad Spännings Regulator med 4 transistorer
EMITTERREGULATORN
— Sammanställningar från Jul2016
EMITTERREGULATORN
En utspänningslinje som mera liknar en rättvis jämförelse
med utspänningslinjen från ett kemiskt batteri visas först med införande av en
separat emitterstyrning: separat strömförsörjning på den normala
spänningsregulatorns emittersida.
Spänningslinjens
status uppnådd:
14Dec2014
Det spännande delmålet uppnått — batterilinje OK
— Det kommer plötsligt.
Resistansvärden och spänningar
R2 = R1 · (Uut + 0,57)/(Uer – 0,57) ;
R2 = R1 · ( 10 + 0,57)/( 5 – 0,57)
= R1 · 2,3860045 ;
Testexemplet (14Dec2014) :
R1 = 10K :
R2 = 23K86 :
Digital mätning (14Dec2014 indoor20°C — Uut = 9,996 V) :
R2 = 23K81
Funktionen för potentiometern R2 är
helt linjär mot utspänningen Uut.
Abstrakt
Temperaturanalys (kan möjligen bearbetas för vidare begriplighet):
k = U(T4¦be):
T:
Temperaturanalys -- abstrakt: författarens
privata anteckning — som förmodligen framstår kryptisk för utomstående
Uut = – k + (Uer – k)(R2/R1) ;
Uer = + k · [1 + S1/S2] ;
? :
U0/U = 1 + R1/R2 -- abstrakt jämförande normal SR [S ers. R]:
Uut = – k
+ (k · [1 + S1/S2] – k)(R2/R1) ; 1+S1/S2 = 8,8 med Uer = 5V; R2/R1
= 2,386 med
Uut = 10V
= – k + k([1 + S1/S2] – 1)(R2/R1)
= – k + k([S1/S2])(R2/R1)
= k[–1 + ([S1/S2])(R2/R1)]
Netto: GENERELLT med växande T: Uut avtar (starkt — trots motriktad verkan).:
FÖRKLARING:
— Emitterstyrda temperaturberoendet hos T4 — Ube avtar med växande temperatur — är omvänt det normala temperaturberoendet hos en icke emitterkopplad T4; MAN KUNDE TYCKA att dessa bägge ska ta ut varandra. Så är icke fallet:
— Uut i fallet PBSR-emPBSR avtar starkt ehuru PBSR-försörjningen på emittersidan motverkar, tydligen, men helt försumbart.
Vilket vill säga: Bägge utstyrningssätten uppför sig på samma sätt: Utspänningen netto avtar i vilket fall med växande temperatur på grund av att T4(Ube) avtar med växande temperatur. Så visar det sig också i praktiken.
PBSRbattery
— Spänningslinjens status uppnådd
Kopplingsschemat nedan visar testkopplingen:
NOTERA bipolära
utgångstransistorn T1= NPN BC546A:
— Om STORA strömmar ska
dras med en motsvarande koppling — typ T1 som Power MOSFET — måste Uer vara
minst det dubbla: minst 10V. Annars kan inte power mosfet:en användas för sin
maximala strömkapacitet (med max låg ON-resistans). Kopplingen nedan med Uer=5V
lämpar sig därför INTE att användas tillsammans med Power-transistorer (typ
TO-220).
Testkopplingen 14Dec2014-12-14
— Uppnådd batterispänningsstatus — oscilloskopets GND =
belastad strömlinje: NÄRA
ingen skillnad syns:
Observera den
orange markerade skyddszenerdioden:
BS170 HAR V(GS) MAX 15V — NCH TMOS Ptot0W83 V(DS)60V I(D)0A5 V(GS)15V
R(DS)max5Ω:
OM vi UTAN ZENERDIODEN testar med Vansonkällan
inställd på 15V inträffar följande då den ansluts: BS170-gaten steks. Upphör.
Finito. End. MED 10V Zenerdioden fortsätter BS170-gaten att leva (i evighet).
Var särskilt noga med MOSFET transistorer och kolla databladets V(GS):
Småsignaltransistorer av typ MOSFET har ofta V(GS)=15V medan PowerMosfet:s har
typiskt 20V. Montera alltid en skyddszener
Gate-Source.
— MAXDATA BC546A:
Pmax0W5 Imax0A1 V(CE)65V
. Alla NPN nedan.
Svinget minus 0V4
till plus 22V ges här enligt grovuppmätta värden via
primärmatningens LinTransf
med max strömuttag 30mA per ±-kanal (totalt max 62,5mA får tas ut).
— Tomgångsströmmen för +5V PBSR-enheten ovan vänster är —
med en Ø3mM UltraBlå lysdiod och ett 10K-mostånd inkluderat (ej medtaget) —
bara 0,8mA [R3=10K; Med R3=1K ca 5mA].
— Temperaturkompensationen är här inte
kritisk (NTC-motståndet har här inte medtagits) — eftersom de variationerna i
vilket fall är så långsamma att vi helt kan bortse ifrån deras inverkan på
huvudmålet (distinkt avgörande test av ev.
förekomst av gammakvanta vid ett specifikt valt tillfälle som vi bestämmer, om
alls).
— Den fullständiga lösningen kräver en
till enhet som ovan men negativ.
Hur klarar PBSR
strömhanteringen med Rb=1M?
Rb 1M:
— +5V PBSR-enheten (ovan vänster) fungerar inte med Rb=1M om
T1 är samma som de övriga bipolära transistorerna BC 546A — en sådan för T1
kräver (max) 100K. Med 1M och T1=BC546 startar inte ens kretsen. Den
spänningsstyrda NCH unipolären BS170 gör det däremot lätt som en plätt.
R2 PBSeR 1µ:
— Med en 1µF (elektrolyt) kondensator över R2-potentiometern
försvann alla spår av brus + gungningar (»långsamma vågsvängningar»).
— Den nu synbarliga testbilden på oscilloskopet (1mV/2mS som ovan) går INTE LÄNGRE att skilja
från oscilloskopets GND-linje — samma fina linjestatus som från ett kemiskt
batteri — se oscillogrammen från motsvarande
negativa –5VPBSR-enhet under test:
tomgångsstatus = belastningsstatus (max 30mA per
transformatorlinje, se LinTransf).
— Linjen ändras inte.
Vi behöver inte oroa oss för att PBSRegulatorerna ovan
svarar långsamt på transienter: den instrumentapplikation vi ska använda
spänningsreferensen till varierar garanterat ingenting UTOM vid det tillfälle —
och då absolut Atomtekniskt Minimalt — då ett ev. gammakvanta ska visa sig (om vi alls når den känsligheten).
Strömvägen T2-T1 i Emitterregulatorn:
Strömvägen markerad för T2-T1:
— Vid NORMAL KONTINUERLIG reglering är
strömstyrkan i ovanstående markerade led ytterst blygsam (i området µA):
— HELA STYRKAN i den emitterstyrda
PBS-regulatorn BYGGER just på denna starka maximalt lågresistiva verkan som
garanterar »supersnabba» transientsvar: regulatorn arbetar med maximal snabbhet
genom att maximal ström alltid finns tillgänglig.
— EMELLERTID: Stängs primärmatningen (Vg) ner — och då den når under
nivån för de bägge Ube-spänningsfallen T2tillT1 = 2×0V6=1V2 uppkommer
motsvarande (nära) kortslutningsströmväg genom utgångstransistorn (T1) i
den batterimatade primära +5V-regulatorn. Testmätning visar att »kortslutningsströmmen»
ligger i området ca 40mA.
Det betyder:
— En AutoSwitch-koppling måste konstrueras separat,
som garanterar ett BreakBeforeMake-tillstånd:
— Batterimatningsströmmen (Vge) till
emitterreferensen får inte starta upp förrän primärströmkällans spänning (Vg)
kommit upp över gränsområdet (1V2): Och
omvänt vid Off: När primärkällan (Vg) tas bort måste
batterimatningsströmmen FÖRST stängas ner FÖRE gränsen (Vg=1V2), så att ingen
batteriström kan nå fram om primärmatning saknas, eller ligger under
gränsvärdet (1V2).
— Se lösningen till AutoSwitchen,
och hur den arbetar (galant) tillsammans med det övriga.
Hela Testkopplingen
på ELFA:s lilla kopplingsdäck:
Foto:
15Dec2014 GL Signal1
Bild PBSR1(3)
KOPPLINGSDÄCKETS GROVKOPPLING
ÖvreBlocket:
Den 9V batterimatade +5V PBSR-enheten som ger den reglerade Ver-spänningen
+5V00 till huvudregulatorn:
UndreBlocket:
Huvudregulatorns PBSR-form med den lilla [BOURNS] bekväma 50K R2-potentiometern
[fyrkanten blå mittenHöger] och den
avgörande brusdödande 1µ-kondensatorn.
— ENDA synbara skillnaden
är — här avbildat manuellt ungefärligt [skillnaden
är verkligen INTE påfallande enkel att visa med kamerans hjälp] — av
typen
OSCILLOSKOPETS GND- linje
1mV/5mS = tjocklek ca 50µV
PBSR-linjen (Uut = 10V) 1mV/5mS =
— SKILLNADEN består här i
att jag TILL den övre helt idealt rena linjen lagt till en pixelrad över och
under med en ljusgrå ton som ger PBSR-linjen en SVAGT MERA DIFFUS karaktär.
— Ungefär så ser också oscilloskoptes
CRT-bild ut när man växlar mellan
PBSR-mätningen och oscilloskopets interna icke anslutna GND-referenslinje. För
övrigt: Inte en darrning.
— Vi kommer (frekvent)
att upprepa dessa avgörande testmätningar för att säkerställa att inga fula
Jultomtar fuskar med att komma med julklappar FÖRE själva julafton. Vi VET
redan (genom flera erfarenheter) att den typen har en VISS tendens att ha
TeStar(testar)Elektronik som särskilt välbesökt butik.
Med den ursprungliga utvecklingstanken från det enda dokumentet i Gammasensorn (från 2012):
Dec2014: Testkopplingarna ovan hjälper till att förenkla
hela matningskonstruktionen (betydligt). Vi behöver nu i princip endast
komplettera kretsbilden med en negativ make (minus12 från LinTransf)
till ovanstående. Med deras hjälp kan vi sedan nå alla möjliga
matningsspänningar (och anpassa det som behövs
emellan) — mellan 0 och max 22 V på varje transformatorkanal (22Vmax — förutsatt belastningen också absolut
minimal, vilket ger oss max ±22V = 44V matningskälla med bibehållen motsvarande batterispänningsstatus — om det skulle
behövas).
Sep2016:
Hela ursprungside’n för strömförsörjningen till gammaprojektet »havererade» med de
successiva upptäckterna: ALL nätansluten strömförsörjning innefattar otillåtet
slumpartat uppvisade störspikar i speciellt millivoltsområdet — det vi först
inte riktigt kunde se eller analysera via det (äldre) analoga oscilloskopet.
Först med den djupare upptäckten (Vansonanalysen)
och med hjälp av digitaloscilloskopet (Nätet
Upplyser), kunde svårigheterna redas ut. Resultatet av den undersökningen
ledde fram till behovet av en strömförsörjning på rent kemisk bas: endast
batterimatningar visar rena utlinjer.
Se vidare de aktuellt praktiska
spänningsregulatorlösningarna i samband med presentationen från 2TGamma.
OPemSR:
INLEDANDE TEST med olika
OP-kopplingar för speciellt emitterstyrda spänningsregulatorer
OPemSR — OP-baserad Emitterstyrd
Spännings Regulator
PRINCIPKRETSEN
för en OP-baserad emitterstyrd spänningsregulator:
—
Utspänningslinjens STATUS bestäms frånsett T1 (Bipolära T1 tenderar att visa MINST utbrus) HELT av
OP:ns snabbhet, offsetnivå (idealt 0Voffset ger
exakt Uut = R · 5V/100K) och (3T-PBSR) SPÄNNINGSREFERENSENS RENHET (och
stabilitet).
— Enda
här kända acceptabla OP:n med låg strömförbrukning (10µA) som kan hantera en
instrumentorienterad (batterilinje UT-) reglering — CMOS-ingångar (med
TeraOhm-inresistanser) som kan känna av 0V — är: ICL7612.
Men den OP:n lämpar sig bara OM
strömändringarna i tillämpningen är minimala: transientsvaret för
spänningsreglering vid strömändringar via den långsamma ICL7612 ligger i
området (1mA iSupply) tiondels sekunder. Med en CA3140 förbättras den
statistiken (minst) 1000 ggr — men med större strömförbrukning till OP:n. Se
även Allmänna OP-data
(CMOS-JFET-typer endast).
— NOTERA
att utspänningsnivån INTE har något med OP:ns spänningsgränser att göra.
—
LÖSNINGEN OVAN är intressant ENDAST om strömkravet för drivningen är i området
ental/tiotal µA, eller att lösningar med mA-strömdrivningar kan göras
kortvariga då annars 9V-batteriet snabbt tar slut (normal kapacitet 500 mAh).
har uppvisat en del (speciellt) lågbrusiga aspiranter som skulle kunna användas
för speciellt instrumentkänsliga och strömsnåla ändamål där batterimatning
måste användas.
Se mera utförligt i särskilt
dokument från OP-baserade
emitterregulatorer (från Aug2016).
SKYDDSZENERMONTERING PÅ MOSFETTRANSISTORER MED
TO-220- hölje
Enkel mekanisk montering av skyddszenerdiod på
PowerMOSFET transistorer
Bilden ovan visar den +5V00 PBSR-enhet
som använts i testerna här med Rb=1M.
— Den ljusblå komponenten som sitter under MOSFET-kapseln
visar hur man enkelt kan montera en skyddszenerdiod (här 10V) genom ren
mekanisk kontakt.
Montering:
1. Stick ner MOSFET:en i ledande skumplast (annars är det
mera av regel än undantag att beröringen med Gate:en leder till en förstörd
transistor).
2. Placera Zenerkomponenten (10V) över tilledningsbenen som
bilden ovan visar (från vänster till höger [Bipolära BCE] GateDrainSource):
— för NCH MOSFET så som bilden visar: svarta till vänster:
— för PCH MOSFET svarta till höger:
3. Vik in Zenerkomponentens tilledningsben »lagom hårt» mot
transistorbenen:
4. Klipp av zenerdiodens tilledningsben så att bara den
vikta delen återstår på baksidan:
5. Tryck (försiktigt) ihop kontaktställen extra med en
plattång och kontrollera att zenerdiodkroppen inte sitter löst — det garanterar
att elektrisk-mekaniskt kontakt är fullgod.
Transistorn är nu
SÄKERT skyddad mot såväl elektrostatisk som direkt ledningselektrisk påverkan.
OP-ZENER — DEN SUPERSTABILA ZENERDIODBASERADE
SPÄNNINGSREFERENSEN
»OP-Zener» — ”SuperZener”
Hur får man AV PRINCIP fram en fast (säker) referensspänning
(U[Z]) som kan användas (säkert) i en viss applikation utan att använda
särskilda spänningsregulatorer emellan?
— Har man väl EN fast referens, kan man i princip sedan
bygga vilka som helst andra referenser.
Svaret är
SuperZenern.
”SuperZenern” visar ett (galant) sätt att få fram en fast (temperatur-) stabil referensspänning enbart med hjälp av en operationsförstärkare (OP) och en Zenerdiod (Uz), plus tre resistorer.
SuperZenern —
en klassiker med många ansikten
Välkänd OP-tillämpning sedan 1980-talet:
SUPERZENERKRETSEN finns bl.a. omskriven som Projekt52 (s53 ”SUPER ZENER”) i 501:an (501 elektroniska byggprojekt, Tredje upplagan, Electronik Press i Danderyd AB, 1984):
Komponenter i 501:an: OP 741; Rz 2K2; R1 100K; R2 220K; Uz 5V6; V+ 10..30V; U[Z] 8V. Rz ”skall väljas till ett värde så att strömmen genom zenerdioden är ca 1 mA”.
Men inte alla
uppkopplingsförsök lyckas:
Försöker man (2016) koppla upp ovanstående (med resistansvärden och rekommendationerna från 501:an Projekt 52) med en OP-typ CA3240 händer: intet — utom för en OP-individ på (kanske) 10. Är det fel på de övriga i samma parti?
Nej.
Problemet är inte så dramatiskt:
— Olika OP-typer kräver olika R-besättningar för att få fram SuperZenern.
I MINA EGNA TEST upptäcktes att GAMLA ZENERDIOER (äldre
tillverkningsprocesser — fram till runt 2000) uppför sig annorlunda tillsammans
med vissa R-kombinationer för vissa OP-typer ANNORLUNDA ÄN NYA (nyare
tillverkningsprocesser — efter 2000) — eller att olika fabrikörer
fabricerar olika fasoner.
Test på mina gamla zenerdioder 5V6 (inköpta runt 2000) jämfört med helt nyinköpa 5V6 zenerdioder (ElectroKit 2016) visade i mina testfall olika utspänningar på testOP-typen CA3240 — olika OP-individer testade, alla med samma beteende: nya Uz visar högre U[Z], gamla visar lägre U[Z].
Min rekommendation:
OM
SuperZenern inte fungerar (med godtycklig OP-typ på rekommenderade R-värden
från typ 501:an ovan), testa andra R-värden.
— Zenerkopplingen som sådan är verkligt användbar genom sin excellenta temperaturstabilitet: 5V6-zenergränsen markerar tämligen precis gränsen mellan negativa och positiva temperaturkoefficienter för materialet i zenerdiodtillverkningen, och är just därför särskilt temperaturstabil. Med OP-förstärkningar kan i princip sedan alla övriga spänningsnivåer tas fram från 5V6-nivån.
I mitt testfall, en av individerna i en CA3240-kapsel, var uppgiften att försöka få fram en referensspänning på 1Volt via matning från ett 9V-batteri:
— Test med en NYINKÖPT Zenerdiod på Uz=5V6 (med ungefärliga R-värden som i 501:an ovan): omöjligt — utom för EN CA3240-kapsel av fem testade. Övriga: U[Z] takade på runt 6V5 (=9V0–2V5).
Däremot gick det bättre med gamla zenerdioder (från runt 2000): U[Z] — men U[Z] visade då bara runt 3V5.
”SuperZener”-testkopplingar:
ALLA TESTADE KOMPONENTER AV TYPEN HÅLMONTERADE
1V0: EN GAMMAL Zenerdiod 2V7
och en av operationsförstärkarna i en
CA3240-kapsel för att få fram
en stabil 1V-referens:
SuperZener med
stabil utspänning U[Z]=1V0 via en äldre zenerdiod Uz=2V7.
5V0: EN NY Zenerdiod 5V6 (ElectroKit 2016)
och en av operationsförstärkarna i en
LM324 eller LP324-kapsel bägge typerna testade, exakt samma resultat för att få fram
en stabil 5V-referens:
SuperZener med stabil
utspänning U[Z]=5V0 via en nyare typ zenerdiod Uz=5V6.
— Test på den
äldre typen Uz visar ca 4V.
— Strömkällan
till ovanstående: ett switchat nätaggregat (Vanson SMPS) med en diod och en
100µF/25V avkopplingskondensator till OP-matningen — det arrangemanget
eliminerar ripplet från SMPS:en, men inte de små transientspikarna — se SMPS-ref.
LIKRIKTNING
Från Primär Strömvåg till Sekundär användbar
likström
Viktigt:
— Användning av alla öppna icke resistivt anslutna
induktiva element — spolar — alstrar i princip oändlig spänning VID
AVSTÄNGNING: ALLTID UTAN UNDANTAG bör man montera ett (100KiloOhm-1MegaOhm)
motstånd över ändarna till en transformatorlindning. Det garanterar att
induktansen inte ställer till med besvär.
Enkla
HÅLLPUNKTER:
• RMS =
DCfullast: RMS-värdet för
spolar/transformatorlindningar gäller ett motsvarande likströms=DC-värde vid
FULL belastning.
— Vi kan kontrollera den funktionen genom att studera (den likriktade)
toppspänningen från en transformatorspole genom växande belastningar:
• DCtopp =
2·RMS: Toppspänningen — idealt
likriktad DC-spänning via glättkondensator efter likriktningen =
glättkondensatorns absolut minsta spänningsvärde — är runt sagt (något mindre) än DUBBLA RMS-värdet
vid minimal belastning.
— Vi måste ALLTID ta hänsyn till UtoppGLÄTT = 2·RMS vid utformning av en
likriktning för aktuell RELEVANT spänningstålighet för likriktardioderna:
• Likriktardiodernas
backspänningstålighet: måste
OVILLKORLIGEN dimensioneras efter minst DUBBLA DCtopp = 2·RMS.
— Varför då? Därför att max2RMS gäller på glättsidan = likriktardiodens
katodsida vid minimal belastning — och lika mycket på likriktardiodens
anodsida då spolströmmen vänder åt andra hållet och den dioden spärrar.
Visar apparaturen RMS-värdet ”24VAC”
måste likriktardioderna tåla MINST 2(2[RMS]) = 96V backspänning. 100 V. Minst.
• Glättkondensatorernas
spänningstålighet Uc måste obönhörligen
dimensioneras efter högsta möjliga DC-toppspänning Umax: Bra huvudregel: Välj Uc = 1,5×Umax. EXEMPEL: Vellemans AC-switchade singulära
AC-utgång PSU10AC 33W
9-24VAC visar runt 42 volt
likriktad toppspänning obelastad på högsta läget 24VAC: Som glättkondensator
väljer vi då en kondensatortyp med spänningståligheten 1,5·42V=63V.
Från primärvågens spänningslinje — vanligen
transformatorns 50Hz sekundärspole — anställds dioder för att likrikta och
glätta sekundärspänningen till en mera användbar DC-strömlinje.
A: anod(plus); K: katod(minus).
Diodens
backspänningstålighet måste vara minst dubbla AC-värdet
— annars
ryker komponenten världens väg med tillhörande äventyr: Se praktiskt exempel i SMPS RippelKill.
Här väljer vi rejäla marginaler: Typen
1N4007 klarar 1 KiloVolt med max 1Ampere.
Hel Vågs Likriktning (helvågslikriktning) utnyttjar
primärvågens bägge ±-halvperioder för att få en 100Hz topperiodisk DC-spänning.
Halv Vågs Likriktning (halvvågslikriktning) utnyttjar bara halva den delen för
en motsvarande 50Hz topperiodisk DC-spänning.
Likriktning — en spole: Symmetriska ±-utgångar efter
likriktning kan i fallet med en enda singulär sekundär transformatorspole
endast åstadkommas med halvvågslikriktning: en singulär transformatorspole kan
inte ensam ombesörja helvågslikriktning på symmetriska ±-utgångar.
HalvVägsSymmetriska —
PRAKTISKT TESTEXEMPEL med Lilla Kopplingsdäcket
Lilla
kopplingsdäcket här från ElectroKit (Kjell&Company:s dito är enklare att avlägsna
häftplattan på, men inga markerade skruvhåll finns på den typen):
Avlägsna häftmassan under (Ytterst svårt att få
bort på ElectroKits typ — peta/rulla undan litet i taget med fingrarna — eller bättre:
spänn fast i skruvstycke, börja i ett hörn: lyft upp, skär LUGNT loss häftet
med papperskniv och fortsätt samtidigt lyftet: hundratals sådana LUGNA snitt
krävs för att lossa häftmassan: tryck/gnugga sedan bort resten med fingrarna,
tvätta sist med Xylen [Färghandeln/Järnia] eller cellulosaförtunning — testa
först att plasten inte löser sig); Isolera kontaktblecken mot
underlaget (kopparlaminat) med vanlig tejp (ICA:s Tejp med extra
vidhäftningsförmåga), eller bättre bokplast (bokhandeln); Den blottade
undersidan visar två Ø2mM hål; borra upp dessa mot framsidan, försänk sedan på
framsidan så att M2-skruv med försänkt skalle kan skjutas in och skallen ligger
några tiondels millimeter under toppytan (för att undvika att byglingar
kortsluter där); gänga (t.ex.) laminatplattan under med M2 gängtapp [Noggrann Metod, se INVÄNDIG
GÄNGNING] och skruva fast däcket på laminatplattan (M2×10mM passar precis); Ta upp motsvarande hål (Ø3mM, försänkt underifrån) för sexkantiga
distanshylsor som ska hålla metallramen till kondensatorerna så att dessa inte
vinglar omkring [här som i bilden ovan: 5mM Mässingsfyrkantstång,
10mM Aluminiumfyrkantrör (Järnia/Alfer); borra/gänga för M3-skruv — 3 skruvar
behövs med ett M3-gängat hål i mässingsstången].
Konventionell
linjär transformator: HALVVÅGSLIKRIKTNING belastar (konventionella,
linjära) transformatorn osymmetriskt om endera V± belastas ensidigt: transformatorn
brummar eller »knackar» hörbart för
högre laster.
AC-SMPS-test:
— Test (7Sep2016) med kopplingen ovan på en switchad
enhet — SMPS-AC-enhet (Velleman 33W 9-24VAC) — visar att den hörbara brum- och
knackningseffekten inte framträder. Belastningstest kollat OK upp till
0A5.
LILLA
KOPPLINGSDÄCKET har (beroende på fabrikatör/period) delvis relativt höga
kontaktresistanser (i en del fall upp mot flera hundra milliohm). Här har en
generaliserad strömgräns satts till 1A:
— lilla
kopplingsdäcket bör inte användas i kontinuerlig strömdrift för högre
strömmar än runt 1A: max 0,2W/kontakt — 5st per bleck ger max 1W = märkbar
värmeutveckling.
Enda helvågslikriktade tillämpningen med en sekundär
transformatorspole består i en vanlig enkel utgångslinje (V+). Tillsammans med
denna går det (dock) att få fram (helvågslikriktade) laddningspumpade extra
utspänningslinjer — men dessa blir delvis begränsade: ingen aktiv strömväg
existerar mellan utelektroder som saknar strömkopplingsväg till endera
spoländan. Exemplet nedan visar en lösning med samma 4st kondensatorer som ovan
i HalvVägsSymmetriska.
HelVägs-Halvsymmetrisk
Extra Positiv —
PRAKTISKT TESTEXEMPEL med Lilla
Kopplingsdäcket
Ovan: Samma monteringsteknik som i HalvVägsSymmetriska.
Den centrala helvågslikriktade delen betecknad V+
toppas här av en extra utlinje V++ —
med restriktiva villkor: Den enda singulära sekundära transformatorspolen
medger ingen returnerade strömväg mellan V++ och V+ med mer än en lika stor
strömdrivning är etablerad mellan V++ och GND.
Kopplingsbilden ovan med de 4 dioderna omvända, kondensatorelektroderna
också omvända, samt byglingarna anpassade, visar en motsvarande negativ make:
HelVägs-Halvsymmetrisk
Extra Negativ —
PRAKTISKT TESTEXEMPEL med Lilla
Kopplingsdäcket
Kopplingen ovan utnyttjar samma
komponenter på samma kopplingsdäck som i HelVägs-Halvsymmetrisk
Extra Positiv. Enda skillnaden är omvända Anod/Katod för kondensatorerna
och dioderna (samt anpassade byglingar).
Här finns en extra negativ utlinje — men också denna lider av samma
begränsning som V++ relativt V+ i POS-blocket:
ingen aktiv strömväg existerar mellan GND och Vminus med mer än ström går från
V+ till Vminus.
Exakt vilken tillämpning dessa extra men begränsade utlinjer har är här
inte känt. Hela kopplingsbilden har framkommit från en gemensam sammanfattade
helhetsform enligt kopplingsschemat nedan som innefattar alla de 3 ovan visade
alternativen:
HelVägs-Halvsymmetriska
med Extra PositivNegativ
— KOPPLINGSSCHEMA GENERELLT -- Hel Vågs Likriktad
Laddningspump:
Kopplingsbilden ovan sammanfattar de
(främsta, enkla) olika praktiskt möjliga likriktande utspänningslinjerna med
hjälp av endast en enda singulär sekundär transformatorspole. Ingen aktiv
strömväg finns mellan V++(2V–3D) och V+(1V–3D) respektive mellan GND och
Vminus[–(1V–3D)]. Se de 3 praktiskt möjliga och testade alternativen från HalvVägsSymmetriska.
Testerna har utförts (8-9Sep2016) med och komponenterna har anpassats
för (gränsvärden) en switchad nätenhet typ Velleman PSU10AC 33W 9-24VAC.
HelVågsLikriktning
Helvågslikriktning
med dubbla, symmetriska ±-utgångar:
KONDENSATORER EFTER LIKRIKTNINGEN — s.k. glättningskondensatorer — håller spänningen uppe, beroende på belastning (U=TI/C, kondensatorlagen). Spänningslinjen kallas då konventionellt för en GLÄTTAD dito (»glättkondensatorer», »glättspänning», »glättlinje» [VG±]).
— Räkna med att Transformatorspänningen Obelastad är (runt, minst) kvadratroten (1,4) gånger högre än transformatorlindningens märkspänning — typ 12VAC ger toppspänningen (glättlinjen) obelastad ca 17V — men ofta mera praktiskt 2×Märkspänningen (24VDCtoppMax efter glättning).
Helvågslikriktning
med en enkel +¦GND-utgång:
HalvVågsLikriktning
HALV-vågslikriktning
med dubbla, symmetriska ±-utgångar:
Se
HalvVägsSymmetriska — PRAKTISKT TESTEXEMPEL.
KONVENTIONELLA
LINJÄRA TRANSFORMATORSPOLAR
Sammankoppling av transformatorlindningar
för att få symmetriska ±-spänningsutgångar är normalt inga som helst problem
förutsatt att spolarna är av den vanliga linjära typen — inga switchade typer:
Switchade nätenheter har interna återkopplingsledningar som påverkar utdelarna
också i seriella sammankopplingar av flera spolar; Se exempel nedan i SMPSdcSymTest.
Symmetriska spänningsutgångar
Men hur är det med Switchade
nätaggregat (SMPS, eng. Switched Mode Power Supply) med
DC-utgång — Typ numera (2016) vanliga batterieliminatorer (Vanson, Velleman,
Goobay m.fl.) och andra liknande små, kompakta användbara effektfulla
strömförsörjningar?
SWITCHADE NÄTAGGREGAT skiljer
sig PÅ +-UTGÅNGEN från vanliga linjära transformatorströmkällor i ett viktigt
avseende: Switchade +-utgången har en avkännande sensorledning (eng. ”Chopper Controller”, ref Wikipedia, Switched Mode Power Supply [SMPS]) till ett primärt switchblock
längre bak i primärledet, den del som styr switchfrekvensen med hänsyn till
aggregatets belastning.
Det betyder att sammankoppling i
serie typ ovan i ” Helvågslikriktning
med dubbla, symmetriska ±-utgångar” »INTE blir bra» med hjälp av
två separata SMPS-enheter (INTERFERENSER i
belastningsavkänningen uppkommer som explicit INTE avser den egna enheten).
Vi testar det i kopplingen nedan
och ser resultatet i ett DSO-oscillogram:
— Två likadana SMPS-enheter
(9-24V, typ Goobay) har här använts i testet, bägge inställda på lägsta
spänningen 9V:
Testkoppling — undersökning av två
9-24V seriekopplade SMPS för gemensam GND:
DSO — Digital Storage Oscilloscope
DSO-mätning
Prob-Klämma: [CH1:
AC-mätning; TrigMENU: Source AC-line]: Bägge SMPS-enheterna
A och B i testet inställda på lägsta 9V-området:
Vänstra: mellan +U
GND;
Högra: mellan
GND +U:
Högra: — »It’s
horrible» — can’t use this crap.
DSO-mätning Prob-Klämma: [CH1: AC-mätning; TrigMENU: Source
AC-line]
Vänstra: mellan –U GND;
Högra: mellan
GND –U:
Bägge: —
»HelpUs» — can’t use this crap.
DSO-mätning Prob-Klämma: [CH1: AC-mätning; TrigMENU: Source
AC-line]
Vänstra: mellan +U
–U;
Högra: mellan
–U +U:
Sammanfattning
DC-SMPS sammankoppling av flera enheter:
Enkelt sagt: Den signalkällan går inte UTAN VIDARE att använda till något meningsfullt.
Resultatbilden — tydligt nätbrum
i alla utom U+GND — visar en väl komplicerad signalbild OM uppgiften skulle
vara att försöka få fram en någorlunda REN grundsignal — som den i
oscillogrammet överst, U+ GND.
Den är f.ö. den enda enhetligt användbara som varken innehåller SMPS-rippel eller brumkomponenter (men väl de små 10mV-transienterna i området runt 25MHz,
och som inte går att göra sig av med. Se särskild analys i Vansonripplet).
WEBBEN verkar för övrigt
(Mar2016) ytterst fattig på beskrivningar av användbara (AC-)SMPS-kopplingar
för SYMMETRISKA spänningsförsörjningar (typen med ±Uut): ingen enda ännu
upphittad.
Enda (här ännu kända) typformen med ±-utgångar från SMPS-enheter
ansluter till halvvågslikriktning via AC-SMPS-typen. Se praktikexempel i HalvVägsSymmetriska — PRAKTISKT TESTEXEMPEL.
För ev. ytterligare.
PRAKTISK ELEKTROMEKANIK — SPÄNNINGSREGULATORER -- Primärt
färdigställd INNEHÅLLSFÖRTECKNING
4Okt2016
Elektronikgrunderna
— SPÄNNINGSREGULATORER
BILDKÄLLA: Författarens arkiv · 22Jul2013 E22 Bild41 · Nikon
D90 --
PRAKTISK ELEKTROMEKANIK — finmekanik för hobby och amatörer — Se även från HUVUDDOKUMENTET MED ÄMNESORIENTERING.
END.
Elektronikgrunderna
— SPÄNNINGSREGULATORER
innehåll: SÖK äMNESORD på denna sida Ctrl+F · sök ämnesord överallt i SAKREGISTER
sök ämnesord överallt inom ELEKTRONIKEN i separat sakregister för
Praktisk Elektromekanik i sakregister elektroniken
Elektronikgrunderna --
SPÄNNINGSREGULATORER
ämnesrubriker
innehåll
referenser
Mätningar
(2016) från olika vägguttag med kringliggande olika typ av stationär
elkraftsnätsassocierad ledningskoppling uppvisar olika signalbilder för givna
elektroniska komponenter.
Signalanalysen i detalj
med hjälp av DS-oscilloskopet
har visat att spänningsmätningar innefattar i vissa fall relativt kraftiga
nätstörande bidrag. Se särskilt praktiskt beskrivande mätexempel i Batteriets Beröring.
Bidragen framträder i olika omfattning från
det allmänna elkraftsnätet beroende på vägguttag. Se särskilt bevis i Nätbeviset.
I vilken mån lokalt olika apparater för
tillfället är nätanslutna eller inte inverkar också, inkluderat även annan ansluten
eller icke ansluten »kabelvara». Internetkabeln (LAN-kabel) — oberoende av om
en värddator är av eller på — påverkar, liksom närheten till ett tangentbords
anslutna USB-kabel (USB-exempel),
för att nämna observerbara exempel.
För den jämförande ordningens skull blir
det alltså avgörande för beskrivningens begriplighet att, något, skilja de
olika mätställena åt — först och främst via en (lägenhetsorienterad) fast
nätreferens. Exakt hur denna är ordnad elektrotekniskt är här av mindre vikt
(och allt för komplicerad att redovisa i detalj); Det väsentliga är att ett
visst mätresultat refererar till en fast, bestämd mätstation, vilket eliminerar
kaotiska sammanblandningar — med obegripliga inbördes resultatbilder. Se
särskilt från Inledande Avslöjande
Batteritest.
Mätningarna i denna presentation (från
2016) använder främst tre olika mätplatspreferenser, specifika för just denna
författning:
Mätställe A — VDs vardagsrum
söder + ev. aktuellt beskriven apparatur
Mätställe B — K köket — av allt att döma mätstället med
minst nätassocierade störningar
Mätställe C — VDso vardagsrum sydost + ev. aktuellt
beskriven apparatur
[HOP]. HANDBOOK OF PHYSICS, E. U. Condon, McGraw-Hill 1967
Atomviktstabellen i HOP allmän referens i denna presentation, Table 2.1 s9–65—9–86.
mn = 1,0086652u ...................... neutronmassan i atomära massenheter (u) [HOP Table 2.1 s9–65]
me = 0,000548598u .................. elektronmassan i atomära massenheter (u) [HOP Table 10.3 s7–155 för me , Table 1.4 s7–27 för u]
u = 1,66043 t27 KG .............. atomära massenheten [HOP Table 1.4 s7–27, 1967]
u = 1,66033
t27 KG .............. atomära massenheten [ENCARTA 99 Molecular
Weight]
u = 1,66041 t27 KG ............... atomära massenheten [FOCUS MATERIEN 1975 s124sp1mn]
u = 1,66053886 t27 KG ........ atomära massenheten [teknisk kalkylator, lista med konstanter SHARP EL-506W (2005)]
u = 1,6605402 t27 KG .......... atomära massenheten [@INTERNET (2007) sv. Wikipedia]
u = 1,660538782 t27 KG ...... atomära massenheten [från www.sizes.com],
CODATA rekommendation från 2006 med toleransen ±0,000 000 083 t27 KG (Committe on Data for Science and Technology)]
c0 = 2,99792458 T8 M/S ........ ljushastigheten i vakuum [ENCARTA 99 Light, Velocity, (uppmättes i början på 1970-talet)]
h = 6,62559 t34 JS ................. Plancks konstant [HOP s7–155]
e = 1,602 t19 C ...................... elektriska elementarkvantumet, elektronens laddning [FOCUS MATERIEN 1975 s666ö]
e0 = 8,8543 t12 C/VM ............. elektriska konstanten i vakuum [FOCUS MATERIEN 1975 s666ö]
G = 6,67 t11 JM/(KG)² .......... allmänna gravitationskonstanten [FOCUS MATERIEN 1975 s666ö] — G=F(r/m)² → N(M/KG)² = NM²/(KG)² = NM·M/(KG)²=JM/(KG)²
t för 10–, T för 10+, förenklade exponentbeteckningar — TIOPOTENSER i förenkling; EX.: t6 = 10–6 = 1µ
PREFIXEN FÖR bråkdelar och potenser av FYSIKALISKA STORHETER
Här används genomgående och konsekvent beteckningarna
förkortning för förenklad potensbeteckning — t för 10^–,
T för 10^+
d deci t1
c centi t2
m milli t3
µ mikro t6
n nano t9
p pico t12
f femto t15
I elektroniken — kopplingar,
scheman — skrivs ofta enbart tusenprefixen K M osv. för de olika storheterna
Resistans i OHM typ 1K, 1M osv. och
Kapacitans i Farad 1µ 1n 1p osv istf.
det mera fullst. resp. 1KΩ, 1MΩ, osv; 1µF, 1nF, 1pF osv.
Alla Enheter anges här i MKSA-systemet [Se International System of Units] (M meter, KG kilo[gram], S sekund, A ampere), alla med stor bokstav, liksom följande successiva tusenprefix:
förkortning för förenklad potensbeteckning — t för 10^–, T för 10^+
K kilo T3
M mega T6
G giga T9
T tera T12
Exempel: Medan många skriver cm för centimeter skrivs här konsekvent cM (centiMeter).
(Toroid Nuclear Electromechanical Dynamics), eller ToroidNukleära Elektromekaniska Dynamiken
är den dynamiskt ekvivalenta resultatbeskrivning som följer av härledningarna i Planckringen h=mnc0rn, analogt Atomkärnans Härledning. Beskrivningen enligt TNED är relaterad, vilket innebär: alla, samtliga, detaljer gör anspråk på att vara fullständigt logiskt förklarbara och begripliga, eller så inte alls. Med TNED får därmed (således) också förstås RELATERAD FYSIK OCH MATEMATIK. Se även uppkomsten av termen TNED [Planckfraktalerna] i ATOMKÄRNANS HÄRLEDNING.
SHORT ENGLISH —
TNED in general is not found @INTERNET except under this domain
(Universe[s]History, introduced @INTERNET 2008VII3).
TNED or Toroid
Nuclear Electromechanical Dynamics is the dynamically (related)
equivalent — resulting description — following the deductions in THE PLANCK RING, analogous AtomNucleus’
Deduction.
— The description according to TNED is related,
meaning: all, each, details claim to be fully logically explainable and
understandable, or not at all. With TNED is (hence) also understood
RELATED PHYSICS AND MATHEMATICS. See also the emergence of the term TNED in AtomNucleus’
Deduction.
Senast uppdaterade version: 2023-03-04
*END.
Stavningskontrollerat 2014-01-27 | 2016-10-14.
*
åter till portalsidan ·
portalsidan är www.UniversumsHistoria.se
∫ ∫ Δ √ ω π τ ε ħ
UNICODE — ofta använda tecken i
matematiska-tekniska-naturvetenskapliga beskrivningar
σ
ρ ν ν π τ γ λ η ≠ √ ħ
ω →∞ ≡
Ω
Φ Ψ Σ Π Ξ Λ Θ Δ
α
β γ δ ε λ θ κ π ρ τ φ
ϕ σ ω ϖ ∏ √ ∑ ∂ ∆ ∫
≤ ≈ ≥ ˂ ˃ ← ↑ → ∞ ↓
ϑ
ζ ξ
Pilsymboler, direkt via tangentbordet:
Alt+24
↑; Alt+25 ↓; Alt+26 →; Alt+27 ←; Alt+22 ▬
Alt+23
↨ — även Alt+18 ↕; Alt+29 ↔
☺☻♥♦♣♠•◘○◙♂♀♪♫☼►◄↕‼¶§▬↨↑↓
→←∟↔▲▼
!”#$%&’()*+,
■²³¹·¨°¸÷§¶¾‗±
åter till portalsidan ·
portalsidan är www.UniversumsHistoria.se