CHEOPS REKTANGEL
IV Mar2019 — UNIVERSUMS HISTORIA | a
production 2019III8 | Senast
uppdaterade version: 2021-02-19 · Universums Historia
innehåll
denna sida · webbSÖK äMNESORD på
denna sida Ctrl+F · sök ämnesord överallt i SAKREGISTER · förteckning alla webbsidor
Sammanställningar
8Mar2019 | GAMMAPROJEKTET | Komparatorblocket | TransientFörstärkarEffekten — TRAMECT | HOLD-funktionen | |
BildKOLLAGE 2017-18 från författarens fotoarkiv.
CHEOPS
REKTANGEL: I r-Jcirkeln
¦ II noMACfysiken ¦ III
Cheops/MAC-fysiken ¦ IIIa Nattlysande Moln
¦ IIIb
KemiBeviset-Solen ¦ IIIbA Solsystemen i
Vintergatan ¦ IIIbA1 gCRL ¦ IIIbA2 GYRO
¦
Inledning: Kashiwasaki
ZAMBIAFÖREKOMSTEN INLEDER STADFÄSTNINGEN, KASHIWASAKI-KARIWA-BEKRÄFTELSEN SLUTFÖR DEN
GAMMASTRÅLNINGEN FINNS — HELT SÄKERT —
men specifika enkla elektroniska lågspänningsbaserade experimentella bevis saknas ännu 1Maj2019
POSITRONDELEN i TNED-delens teoretiska komplex är — SÅ — i varje fall särskilt bevisad och påvisad rent experimentellt genom främst ZambiaFörekomsten (2009¦2011) och sedan särskilt som ovan i KASHIWASAKI-KARIWA-BEKRÄFTELSEN Feb2017.
— SÅ behöver vi INTE längre sväva i någon som helst OMEDELBAR ovisshet om IFALL — huruvida — gammastrålning verkligen förekommer i samband med blixt — enligt TNED garanterat säkert[‡] därmed också i GNIST — urladdningar av särskild kraft. SAMHÖRIGHETEN är — säkert, särskilt — stadfäst och bekräftad genom KASHIWASAKI-KARIWA-BEKRÄFTELSEN Feb2017 — om inget framkommer som visar att hela komplexets uppfattade och redovisade matematiska fysik saknar naturförankring.
— Frågan är bara om vi också (ENERGIRÄKNINGEN), verkligen, har räknat rätt, och Aluminiumfolieurladdningarna, verkligen, besitter den TNED-påstådda kapaciteten att framvisa gammaförekomster också i de enkla (ofarliga: låg spänning, låg kapacitans) elektronikexperimenten.
Frågan är i andra ord inte (längre) huruvida. Utan när.
Editor2019V1
ATOMKÄRNANS ATA-KARAKTÄRISTIK ENLIGT TNED DEFINIERAR VILLKOR FÖR GAMMADETEKTERING VID CAT
VARFÖR KANONONLÄGE
FÖR GAMMATEST?
Gammastrålningen vid CAT är
INTE rundstrålande utan utpräglat planexpansiv — | — i normal till
urladdningsvägens riktning
— What’sUp?
ATOMKÄRNANS FULLSTÄNDIGA UPPLÖSNING enligt TNED — se ATA/CAT — bestäms av kärnans e-rippning med en kvarvarande POSITRONRING e+: e+-ringen expanderar genom inre Coulombisk repulsion i normal till urladdningsriktningen som sker genom ringens centrum, samtidigt som omgivande atomers elektroner attraheras mot den starkt besuttna positronringen (Q=A·909e). Annihilationsprocessen ±e mellan positronringen e+ och inkommande elektroner e– sker så primärt, tvunget, rätvinkligt urladdningsvägen — enligt TNED, vilket skulle prövas.
TNED:
— Gammastrålningen enligt TNED vid en TGF (Terrestrial Gamma-ray Flash) är svår att detektera på grund av den utpräglade planpolarisationen. I ett TYP foliematerial — AluminiumfolieurladdningsExperimenten — där atomerna ligger speciellt tätt kan gammastrålningen (LÄTT) absorberas (100%) av materialets egna atomer:
— Ingenting kan påvisas över/under folieplanet i urladdningsstället.
— EN kanturladdning DÄREMOT
AluminiumFoliekanten uppvisar
regelrätta halvcirklar i hålformen efter urladdningarna om katodstiftets Ø0,5mM
runda topp träffar precis på aluminiumfoliekanten.
bör i varje fall enligt TNED-teorin ha bättre förutsättningar för att kunna uppvisa respons.
Men uppgiften ATT konstruera en
sådan — noggrann — urladdningsenhet tillsammans med GammaLådan[‡] tillhör —
tydligen, och bevisligen i den här författarens möjligheter och kapaciteter —
INTE söndagspysslets allra enklaste övning.
Fotografiet ovan med experimentuppkopplingen — urladdningsanordningen — är av en helt annan, enklare, natur och tjänar bara att belysa själva principen i det nödvändiga urladdningssättet. I praktiken måste den gammaavkännande PIN-dioden i GammaLådan ha en — garanterat maximalt mekaniskt stabil — position nära ovanför foliekanten. Samt hela den utrustningen vara testad för alla möjliga fall av falskpulser[‡], falsktrigg och andra grymma lömska lurifaxer i elektroinduktiva och även seismiska möjliga fall — som det har visat sig.
GammaLådan[‡] står klar —
sluttesterna genomförda nu Maj-Apr2019. Men urladdningsenheten
— med krav på 1. absolut maximal
ledningsmassa över 2. minimalt korta avstånd med 3. maximal
kanturladdningsprecision: ±0,1mM max, och 4. någon form av bekväm och anpassad
tryckanordning som kan göra signalavläsningen enkel, direkt och snabb, samt så
INOM 5. en garanterat utformad urladdningskrets som INTE genererar falsktrigg[‡]
den svåraste delen, faktiskt, som
det har visat sig
— är ännu under utformning.
— 2Maj2019: Vi
är inne på tredje försöket nu — nr 1 här i GrymmaKnepigheter. Redovisning följer senare.
GammaLådans slutliga utformning (-30Apr2019) med tester och resultat redovisas i det här dokumentet — inkluderat en upplösande förklaring TRANSIENTFÖRSTÄRKAREFFEKTEN till en del »spektakulära» förstärkningsegenheter som visade sig i originaltesterna från (Maj)2016.
GammaPlanet: Inledning
GAMMASTRÅLNINGENS UTPRÄGLADE PLANFORM
Teoretiskt — ännu Maj2019 obevisat
— enligt TNED-teorin i ATA/CAT
UniversumsHistoriaAllmnnaSamband.htm#BlixturladdningensFysik_resume
GAMMASTRÅLNINGSARGUMENTET — omnämns inte på annat ställe än i
BlixtTGF2012.htm#KanonlägeGammatest
men är avgörande för hela gammaprojektets testform — planargumentet med kanturladdningsprincipen.
GAMMASTRÅLNINGEN GENERELLT FRÅN BLIXTURLADDNINGAR I KORT SAMMANSTÄLLNING
CheopsRektangel
II — Energiräkningen
som nedan, med vidare.
BlixtGamma, historia: GammaPlanet
GAMMASTRÅLNINGEN GENERELLT FRÅN BLIXTURLADDNINGAR I KORT vidare
SAMMANSTÄLLNING från Maj2018
• Gammastrålning från blixturladdningar
upptäcktes (officiellt) först i vår tid 1994 av NASA:s rymdfarkost BATSE
(Wikipedia, Gamma ray [31Maj2018]).
• 5Nov2009
tillkännages att Fermisatelliten registrerat positronförekomst i samband med en
gammaassocierad atmosfärisk blixturladdning.
• NASA-artikel
från 10Jan2011 beskriver observationsdata från Fermisatelliten 14Dec2009 som
registrerade positroner från en atmosfärisk blixturladdning i Zambia.
• Feb2017 registrerade strålningsdetektorer
vid Kashiwasaki-Kariwa-kärnkraftverket i Japan 0,511 MeV gammastrålning från
ett åskväder, en säker indikation på elektron-positron-annihilationsstrålning
(Science Alert — Breaking: Thunderstorms Observed
Triggering Nuclear Reactions in The Sky, 22Nov2017).
— Även omnämnt i CheopsRektangel II (Energiräkningen,
urladdningshålen). Nedan ges en särskild, mera ingående beskrivning.
KASHIWASAKI-KARIWA-BEKRÄFTELSEN Feb2017: BlixtGamma
KASHIWASAKI-KARIWA-BEKRÄFTELSEN Feb2017
Kashiwasaki-Kariwa-bekräftelsen omnämner även explicit neutronförekomster:
Kopierat 30Apr2019:
Science Alert — Breaking:
THUNDERSTORMS OBSERVED TRIGGERING NUCLEAR REACTIONS IN THE SKY
PETER DOCKRILL 22 NOV 2017
:
” For the first time, scientists have witnessed lightning triggering nuclear reactions in the atmosphere, confirming a hypothesis dating back almost a century.”,
” "Several groups have accumulated signatures of this phenomena, such as signals of either neutrons or positrons, which are the products of this reaction."”,
” Since the 1980s, scientists have detected these kinds of signals using ground-based observatories, aircraft, and satellites, but before now it was difficult to confirm experimentally that nuclear reactions were yielding the neutrons, positrons, or particles observed.”,
” Here, Enoto and fellow researchers made use of radiation detectors installed at the Kashiwazaki-Kariwa nuclear power station in Niigata, along the coast of the Sea of Japan.”,
” During a thunderstorm in February this year, the team detected "intense radiation" from lightning strikes just off the coast, including a brief gamma ray flash.”,
” This was followed by a prolonged gamma ray line at an energy of 0.511 megaelectronvolts (MeV) – the energy signature you'd expect to see from positrons and electrons after a nuclear reaction.”,
” "This line is a conclusive indication of electron–positron annihilation, and represents unequivocal evidence that photonuclear reactions can be triggered by thunderstorms," explains experimental physicist Leonid Babich from the Russian Federal Nuclear Centre, in a commentary on the research in Nature.”,
” "The photonuclear reactions indicate that lightning also interacts even with nuclei if gamma rays have sufficiently high energy to knock out neutrons from the nuclei."”,
” In addition to generating neutrons and positrons, the process observed is also important because it's only the second time we've seen radioactive isotopes being naturally produced in the atmosphere – with the other example being particles produced by cosmic rays.”,
” "We have proved the existence of photonuclear reactions at least from one lightning discharge… in order to answer your question, we need more statistical and quantitative studies. I am personally suspecting that the photonuclear reaction would happen at powerful events."”.
NEUTRONBILDNING enligt TNED (ATA/CAT) i samband med blixturladdningarnas positronkomplex — fortfarande enligt TNED — har inte explicit vidrörts i någon djupare mening i föregående artiklar i Universums Historia.
— Hur och på vilket sätt just NEUTRONER kan figurera — och (därmed) även »i stort sett vilka kärnprodukter som helst» i samband med TNED-teorins positronbildning via särskilt starka atmosfäriska blixturladdningar — har dock redan avhandlats Jun2010 av princip i
PARTIKELBEVISET FÖR ATT ENERGI INTE KAN SKAPA MASSA:
— Bevisexemplet utnyttjar neutronsönderfallets omvändning — analogt med KamLAND-observationerna, se Citat, i samband med Neutrinokomplexets experimentella observationer, se NEUTRINOBEGREPPET I MODERN AKADEMI: Vätekärnor — från sönderdelat vatten i atmosfäriska blixturladdningar — som exciteras kan bilda (härma) neutroner genom energiutbytesprocesser som är VÄL matematisk relaterbara enligt slutformen (speciella kärnomvandlingar under inverkan av neutrinostrålning från speciellt häftiga kärnsönderfall)
Neutrinostrålning
på sönderdelat vatten — vätekärnor, p — kan bilda neutroner, n — men
det krävs en hög energitäthet: primära neutrinoassocierade kärnsönderfall som
genererar enorma momentana energistötar
Se även utförlig beskrivning i NEUTRONPROTONEN.
— Bevisformen för neutronbildning explicit via TNED-teorins ATA/CAT-processer vid speciellt starka atmosfäriska blixturladdningar har alltså redan en egen, tydligt väl förklarbar plats i sammanhanget. Men vi avhandlar explicit INTE dessa speciella typer i de allmänna ATA/CAT-tillstånden (GammaProjektet och dess ändamål). Vi abhandlar endast själva den rena centrala positronbildning som kännetecknar själva den primära — fortfarande enligt TNED — atomkärnans fullständiga upplösning. Ämnets enda centrala uppgift:
— att påvisa bevisbar
gammastrålning från laboratoriebaserad gnisturladdning.
Den — våren 2018 — färdigställda
Gammaskärmlådans detaljer i KRETS översikt med vidare
— Den färdigställda skärmade
versionen av totalbygget från gammaprojektets experiment 2016 visas i
foto-figur nedan:
Se GammaFörstärkaren som visar
anordningens kalibrerade mottaglighet för Americium-241:s 60
KeV-gammaförekomster.
— Hela anordningen fungerar utmärkt.
Men en del förvecklingar — Grymma Knepigheter[‡] — visade sig från
våren 2018 som inte kunde föras vidare förrän nu, senvintern 2019, nära ett
helt år efteråt:
Vi är inte helt framme vid
experimentmålet med folieurladdningarna — än. Verkligen dramatiskt. Men vi
närmar oss det slutliga klargörandet — säkert.
• GammaBOXEN — helmetallversionen av föregående mera
primitiva typ;
• GammaFLASH-kretsen — från 5 OP till 2 transistorer ersätter GammaSekundären;
• GammaSekundären utgår t.v., ersatt av GammaFlashKretsen;
•
Gammaskärmlådans interna kopplings/kretsbild 2018+:
• En PROCEDUR måste iakttas för varje
uppstart av hela anläggningens elektronik med dess primära strömförsörjning
från de 5×9V=45V alkaliska batterierna:
— Det är DELS
för att säkra alla möjliga äventyr — »amatörernas» välkända felkopplingar och
allmänna ExperimentSull som föranleder tillfälliga olyckliga kortslutningar.
Och DELS att spänningsregulatorerna (typen 3T-PBSR) kräver en startpuls:
1. Matningen till AUTOSÄKRINGEN — separat egen batterimatning — slås på:
— Autosäkringen
startar i läge SÄKRAT = ingen huvudström kommer fram BlåLjusON:
2. Huvudströmbrytaren till primärbatterierna slås på — men ingen ström
kommer fram så läge Autosäkringen har den ledningsvägen bruten:
3. RegulatorStartPulsKretsen — också separat batterimatning, aktiveras endast
vid startpulsen — aktiveras med en OnPush — regulatorkanalerna ges var och en
en kort strömpuls till sina utgångskondensatorer som säkrar ATT regulatorerna
startar — men först när autosäkringen bryts:
4. Inom EN sekund måste sedan Autosäkringens ON-läge hävas med en snabb
RESET-push — vilket tänder upp hela försörjningssystemet:
—
3T-PBSR-Regulatorerna, strömförbrukning 24µA per, kan ställas in 2-50V — vilket kan leda till äventyr (vid högre
spänningsinställningar) OM regulatorn saknar långsam uppstartningskaraktär:
Typen 3T-PBSR har sådan långsam mjuk uppstart, vilket var en av
förutsättningarna för valet av den typen: inga otäcka spänningstransienter
(från primärbatteriernas max 50V) vid uppstart.
5. Nu först är Gammaskärmlådans elektronik igång och kan användas.
— Hela
proceduren tar max 2 sekunder att utföra när man väl har vanan inne.
— Alla
procedursteg har motsvarande lysdiodindikeringar som säkrar visuell koll på att
allt fungerar som det ska. Autosäkringen i experimenten är f.ö. (här) inställd
på att utlösa vid ca 50 mA — vilket den gör inom mikrosekunder om olyckan är
framme.
— Totala
strömförbrukningen (alla test 2018+ med
ovanstående komponenter) till GammaBoxen och efterföljande ligger strax under
3mA.
Ren anordningsbeskrivning
HELA SKÄRMLÅDAN MED SKÄRMBOXEN
STOD REDAN KLAR VÅREN 2018 — men vissa förvecklingar infann sig som det
brukar göra i den här märkligt dramatiska historien — och som i varje fall jag
inte vill missa en enda nanosekund av, fortsättningsvis ..
GammaSHIELD ¦ GammaSensorn
— Se hela den färdiga experimentskärmlådan i GammaSHIELD till GammaSensorn: färdigställd våren 2018
— med förvecklingar som återupptagits först nu senvintern 8Mar2019;
KOPPLINGSBILDEN
Den nu Mar2019 aktuella helhetskretsen till
GammaSkärmLådan:
Bilden indelad i två vertikala halvor— klicka på
aktuell del för att se större:
— Vänstra: Gammaförstärkaren till GammaSHIELDlådan med GammaFlashSignaturen.
— Högra: GammaRäknarkretsen från GammaFlash-kopplingen.
GammaSekundären — som kan undvaras, och ersättas
Detaljerna vänster visar omfattningen av det
ledningskomplex som krävs — det fungerar f.ö. utmärkt — för att kunna använda
gammaprojektets ursprungliga 2016 testställen för kontinuerlig åtkomst med
hjälp analoga switchar. Typ CMOS 4067 ; 1 av 16 — kan med vissa
anpassningar manövreras från utsidan av den helskärmade lådan. PROBLEMET med
att söka den lösningen visade sig emellertid snabbt: Det tar TID att utveckla
sådana finesser.
— Ett samtidigt problem visade sig i samband med GammaSekundären i dessa initierande tester: Vid
högre matningsspänningar test med 15 volt uppvisar den sammansatta
GammaSekundären på kretskortet — om den matas med en enda V+-källa — tendens
till instabilitet. Hur exakt, är här inte känt — och det är heller inte f.n. av
nöden att veta det:
— Ett enklare sätt att hitta TID för att komma
fram till målet visade sig — strax — genom en förenklad GammaSekundär — endast
två transistorer, se GammaFlash. GammaFlash-kopplingen ersätter kvalitativt hela
GammaSekundären 5 operationsförstärkare: Vi behöver inte bekymra oss
över i grunden onödiga konstruktioner av anpassningar till originalkopplingarna
från 2016. Målet är enbart att undersöka folieurladdningarna med den fungerande
gammasensorkrets kalibrerad via Americium-241-preparatet som visar god
funktion.
För
ordningens skull ges hela den ursprungliga GammaSekundärens komprimerat
utprovade kretskort som nedan — och med ett särskilt förtydligande separat
färskt preliminärtest 8Mar2019 att den kretsen med EN enahanda V+-matning
tycks vara helt stabil i varje fall vid matningsspänningen 9V0. Men den kräver
totalt nära 15 mA i matning mot den enklare lösningen som bara behöver totalt
2,8 mA. Batterilivslängden är också avgörande i de krävande experimenten.
Det kan
ev. kännas tryggt att veta för framtiden OM vi ev. vill avancera längre fram.
FÖRST GAMMASEKUNDÄREN SOM KRÄVDE EN EGEN UTREDNING:
GammaSekundären 16Apr2018 — överföringen av hela det primära OP-blocket till ett särskilt litet kretskort inuti den färdiga GammaShieldLådan:
— Fungerar utmärkt — men kan/måste ändå undvaras för en annan mera strömsnål (och mindre ledningskrävande) lösning med en enklare signalpresentation.
Kretskortet »GammaSEKUNDÄREN» från 16Apr2018 som sammanför
alla förstärkarkomponenter i steget efter själva gammasensorkretslådan från de
primära gammaexperimenten från Apr2015-Jun2016 — Hela Anordningen ¦ Sample&HoldKretsen.
Kretsschemat med strömtest till ovanstående:
Kretsschemat till GammaSekundären.
Kopplingsschemat till GammaSekundären
För spänningsmatningen till originalkopplingarna
från 2016, se MOSFET-3T-BCDvarPBSR.
— GammaSekundären används nu INTE vidare i de
fortsatta gammaexperimenten främst på grund av att enklare lösningar har framkommit
med betydligt lägre strömförbrukning för att spara på de viktiga och avgörande
primärbatteriernas kapacitet.
— Spänningsmatningen i GammaSkärmlådan (våren
2018) är mera utvecklad och anpassad och beskrivs i GLS.
GammaSekBeskr: Se Kretskortet
Särskilt strömmätningstest[‡GammaSekKrets] (8Mar2019) antyder en optimalt låg
strömdrivning kontra spänningsmatning:
—En märkbar brytning framträder mellan 9-10 Volt vid ca
14mA strömförbrukning.
— Lägsta testmatningsspänning till GammaSekundären har
här satts till 7V i anledning av den tidigare uppmätta lägsta känslighetsnivån
vid 6V9 (Se 6V9-nivån).
vid experimenten 2016.
Tanken var från början att använda hela GammaSekundären —
precis som i 2016-experimenten.
— Behovet av maximalt låg strömförbrukning — för att försöka behålla de primära
batterierna så länge som möjligt — gjorde att GammaSekdärmen ersattes av en
(betydligt) enklare lösning:
— Totala strömförbrukningen för den fungerande
Am241-kalibrerade gammasensorn i GammaSkärmLådan är till jämförelse med de ovan
ca 14mA vid 10V (från våren 2018, nu åter uppmätt 8Mar2019) endast 2mA8.
20Mar2019:
— Total strömförbrukning från primärbatterierna: 3,67mA efter
insättning av 5 nya 9V-batterier (48V1) och de nya intrimningarna med 30V
PIN-matning och 6V7-matningen till GammaAmp.
— Föregående 5-pack 9V-batterier (Maj2018) slutade på 32V — i medeltal
runt 6V per 9Vbatt.
Vi vill — helst — försöka bibehålla den nivån.
— GammaSekundären har också — som vi ser — »en massa
ledningar» som kopplar de olika ursprungliga mätpunkterna — som kräver extra
analoga CMOS-omkopplare, strömdraget från de kretsarna är i princip försumbart
(nanoAmpere) och inget hinder i sig.
— Vi har modifierat och förenklat den anslutningsbilden
så att endast en aktiv gammasignal registreras, se GammaFlash — vilket, i vilket fall, ändå är hela ändamålet med det
slutliga gammatestet med folieurladdningarna:
— Vi är — främst — inte intresserade av nivåbilder med
specifika Sample&Hold-värden. Det viktiga här är uteslutande enbart att
påvisa NÅGON ENDA gammarespons.
Den nu Mar2019 använda gammasensorkopplingen i hela
konstruktionen:
Så har totalkretsen till förstärkardelarna förenklats i
GammaSkärmLådan relativt originalexperimentens mera ambitiösa indikeringssätt.
enligt kopplingsbilderna som följer nedan.
GammaAmp: Se MOD.20Mar2019
Totalt uppmätt strömförbrukning via
5V-matningen: 2,8mA:
GammaFlash: GammaCount
GammaFlashDetektorn reagerar på gammaförekomster —
AMERICIUM 241 ca 60KeV — Se
PIN-dioden BPW34 i GammaFörstärkaren från ca 20mV. Den
Detektorn ger då en helpuls 0-5Volt som triggar Räknarkretsen
med »en registrerad förekomst».
GammaCount: GammaFlash
COUNT ENABLE — MASTER RESET — OnOff.
Åtta lysdioder i binära steg indikerar antal
registrerade GammaFlashar 0-255. »Försumbar strömförbrukning».
Räknarkretsen — räkna-stoppa,
nollställ — sitter utanpå skärmlådan, separat 9V-batterimatning, med skärmade
interna genomförande anslutningar.
— Ain, se från GammaFörstärkaren Aut.
GFGC: GammaCount — från
Maj2018+
Se GammaFlashSignaturen för signalbilden till
gammaFlashDetektorn.
GammaAmp — MOD.19Mar2019 — GammaSensorn
— TransientFörstärkarEffekten
KRETSJUSTERINGAR MED INTRIMNINGAR Mar2019+
ALLMÄNNA OBSERVATIONER — gammakänsligheten intrimmas — mindre justeringar genomförs:
MODIFIERAD TESTVERSION 19Mar2019 — högre gammakänslighet:
• Test med separat PIN-diodmatning (fungerar med 2V5 men märkbart mindre känslighet) upp till 30 V visar att känsligheten ökar med högsta PIN-diod-inspänning (en del förekomster > 40mV):
• Test med R1 (10K) som 1M förefaller sakna betydelse: vilkensom ger ingen märkbar skillnad:
• Test med varierande OP-matningsspänning till den övriga förstärkardelen , från nominella 5V0, visar en (något) märkbar högre känslighet (med motsvarande något högre brus) upp mot (max) 7V (originalkopplingarnas övre gräns vid 6V9). Nuvarande testspänning: 6V7.
• GammaFlashens 10K-potentiometer[‡] ersatt av en 100K — annars räcker inte justeringen till (kan kombineras med MainFine).
Se även JÄMFÖRANDE Am241-GAMMAFREKVENSER för de olika testade gammasenorkopplingarna i
JÄMFÖRANDE GAMMASENSORKOPPLINGAR.
Original 2016:
TRANSISTOR-KRETSARNA
2TGamma 1,45
Hz KainkaKretsen —
transistorOriginalet
GP2tJFET.vA 1,05
Hz
GP2tJFET.vB 10,0
Hz
OP-KRETSARNA
JFETgammaOP1basic 7,00 Hz utan
mätserie — samma som GammaAmp
JFETgammaOP1basic 9,67
Hz med mätserie
Nuvarande Mar2019:
OP-KRETSARNA
JFETgammaOP1basic 15,00 Hz nominell
frekvens efter intrimningar som ovan
Vänster: föregående.
Höger: Senast modifierade 19Mar2019.
Intrimningarna med modifikationerna ovan hamnar till jämförelse (grovt) 15-20 Hz — nära en fördubbling mot originaltesternas runt max 10Hz.
INSTÄLLNINGEN TILL GAMMAFLASHPOTENTIOMETERN (100K) görs här (hoftat) SÅ att »inga förekomster syns på räknarkretsen med borttaget Am-241-preparat»:
— På grund av vissa sporadiska brustoppar, slinker EMELLERTID — frånsett kosmiska förekomster — en och annan falsktrigg in, men då utspritt över TYP »2 per 15 sekunder» — att jämföra med 128 per TYP 9 sekunder = 14Hz med Am241.
AMERICIUMFÖREKOMSTER EFTER
INTRIMNING 19Mar2019 — se från GammaAmp:
GammaFlashTransistorbasen T1b visar 0V535 med oscillogrammets visade 20mV
GammaFlashTrigg. Utgången efter A leder vidare till Räknarkretsen.
— 30V-matningen till PIN-dioden ger — från minimum 2V5 och vidare uppåt —
en märkbart stegrad gammaamplitud SAMT högre gammafrekvens.
— Gammaförekomsterna — gula — ligger generellt mellan 20-40mV, med en
mindre mängd upp mot 50mV.
• 20Mar2019 — PIN-dioddata:
— Databladen på BPW34 (utan dagsljusfilter) och BP104 (med dagsljusfilter) anger max backspänning 60V:
— Insättning av 100K-potentiometern behövs vid de högre PIN-diodmatningsspänningarna. Men gör samtidigt den optimala potentiometerinställningen svår att finjustera.
— Nu har föregående 10K återinsatts som finjustering tillsammans med 100K-potentiometern, vilket ger en mera exakt optimal GammaFlashTriggning (0V535) med »minimalt falsktrigg» — pulser som möjligen tillhör brustoppar snarare än gammaförekomster.
• TEST med fininställningar
— FlashSpänningen vid T1b 0V547 med PIN-matning 30V visar nollförekomster utan Am241-preparatet närvarande
— ger MED Am241-preparatet insatt som nedan frekvenser på upp mot 25 Hz (64/2s45=26,12Hz). Men dessa värden är ännu osäkra, om alls representativa för GAMMA-förekomster;
— Med U(T1b) 0V545 sjunker frekvensen till runt (64/3s12=41,026Hz) 20Hz.
Se GammaBOXEN.
19Mar2019. GammaBoxens konstruktion Från Maj2018 relativt originalets
enklare folieskärmlåda ger här ett mindre maximalt näravstånd till
Am241-preparatet, ca 1mM mot originalets Am241-Ram[‡]
med lägst 1,7mM mellan PIN-diod och Am241-preparatets oxidyta.
— Den mindre närdistansen förklarar (delvis) den
något högre gammafrekvensen (15Hz) mot originalets (samma koppling) max 10Hz.
— För folieurladdningarnas del, nuvarande aktuell
konstruktion, blir minsta avståndet mellan PIN-diod och urladdningspunkt ca 1mM
ovanför plexiglasytan över — alltså i stort som originalets Am241-preparat.
AmericiumPreparatet borttaget:
NoSignal.
I vilket fall i slutänden är det oscilloskopets dispaly som avgör, och kommer att avgöra, den aktuella GammaTriggTestens vara eller icke vara.
För vidare.
ABSOLUT LÄGST — säkra — AMERICIUM 241 RESPONSERNA från GammaSensorn
KÄNSLIGHETSTEST — BPW34¦Am241
23Mar2019:
2V5 Lägsta PIN-diodSpänningsMatning
0V550 T1b-spänning vid NOLL GammaFlash INOM CA 10S
11Hz Am241-frekvens: 64/11s67=5Hz48
15mV0 DSO-triggpunkt vid NOLLPULS INOM CA 10S
30mV0 max Am241-amplitud SingleLevelTrig efter 30-40 S (max 40mV)
:
40V0 Högsta PIN-diodSpänningsMatning
0V541 T1b-spänning vid NOLL GammaFlash INOM CA 10S
21Hz Am241-frekvens: 64/5s99=10Hz68
16mV8 DSO-triggpunkt vid NOLLPULS INOM CA 10S
44mV8 max Am241-amplitud SingleLevelTrig efter 10-50 S (max 60mV)
NOMINELLT TESTLÄGE:
— Ett mellanläge verkar finnas
som uppvisar märkbart högre frekvens vid kalibrering via NollGammaFlash:
30V0 PIN-diodSpänningsMatning
0V543 T1b-spänning vid NOLL GammaFlash INOM CA 10S
39Hz Am241-frekvens: 64/3s31=19Hz33
(MEASUREmax: 58mV61¦62mV57) — Measure-displayen
redovisar högre digitalvärden än analogsignaldisplayen
TransientFörstärkarEffekten: DRAMATIKEN FÖRDJUPAS
26Mar2019
Se även särskilt summerande i Transientförstärkningens arbetssätt
TRANSIENT AMPLIFICATION EFFECT (TRAMECT — »transient amplifier» TRAM)
—————————————————————————————————————
GAMMADETEKTORN VIDAREUTVECKLAS
TransientFörstärkarEffekten
Förklaringen till
2016-originalens extra förstärkningseffekter — med vidare
Se särskilt sammanfattande beskrivning i TRAM.
GAMMAPROJEKTET (GP) bjuder — tydligen, som det får förstås — på (ständigt) utvecklande — dramatiskt befruktande — upptäckter:
Vi mötte fenomenet redan i
originalexperimenten från 2016[‡]. Men inte
förrän nu, med en mera ordnad experimentbas, har fenomenformen visat en mera
tydlig kontur.
— Vilken är
poängen?
— En alldeles
överväldigande glänsande GammaSensorFörstärkarDetektor har visat sig
framträda ur summan av experiment, tester och försök — med
Americium-241-preparatets preferenser som minsta känslighet — Med ett
SignalBrusförhållande på 50-100: ToppSignalAmplitud (2V0) dividerat med hela
brusbandets tjocklek (±10mV = 20mV vid 40V PIN-diodmatning) — hela
gammasignalpulsen inom 20µS.
Alla förekomster över triggpunkten (här komparator-OP:ns 12mV på minusingången)
— Gammaförekomster från Americium-241-preparatet, Kosmiska tillfällen, eventuella brustoppar, eller generellt störtransienter som inte hör till direkta gammaförekomster
— resulterar i samma optimalt kraftigt förstärkta transientpulsamplitud utan samtidig brusförstärkning:
— Gammatransienterna uppvisar amplituder omkring 1V5-2V0 med bevarat samma originalbrus runt ±10mV:
— Signal/Brusförhållandet ger då grovt som mest med C2=100n 2V0/0,02V = 100/1.
Med relationen ToppRespons/Triggnivå ges mera noggrant 2V0/0,012V ~ 167 som mest med samtliga fall signalen inom 20µS:
25Mar2019
KOMPARATORBLOCKET
TRAMECT: Inledning TFE
— AmericiumPreparatets placering CLOSE som
i originalets Testfigur 1
— Jämför närmast föregående Mar2019 GammaAmp + GammaFlash — utan Komparatorsteget nedan:
ETT SÄRSKILT KOMPARATORBLOCK är nödvändigt för att kunna studera en vidare fördjupning i gammaförekomsternas eventuella allmänna spridning för kännedom om gammadetektorns avkänningsfysik. Det var utgångspunkten — 25Mar2019, Komparatorns insättning.
I samband med test på det insatta komparatorblocket gjordes upptäckten som figuren ovan sammanfattar, och som figuren nedan renodlar i signalvägar, själva effektgrundens orsak — som den kan förstås:
GammaFlashEnhetens stora C2-kondensator[‡big] har dramatiskt maximal
inverkan på GammaFörstärkarens OP-utgång (A) — komparatorsteget förutsatt insatt,
samt GammaFlashEnhetens C3-kondensator eliminerad:
Om uppgiften gällde att få fram en maximalt ren och tydligt bild av en
individuell gammaförekomst — med Am241-preparatets minsta förekomster och uppåt
— kunde vi knappast ha fått en bättre instrumentvisning än den ovan med
C2=100n: Perfekt signalvisning. Am241-frekvensen
uppmätt till drygt 13Hz. Det är det hittills bästa instrumentresultatet.
AMERICIUM-241-RESPONSERNA i oscillogrammen i figuren ovan visar den dramatiskt SignalRENANDE effekten med växande C2-värden.
Det är tydligt att en högst gynnsam transientförstärkande — och SignalRenande — effekt uppkommer som följd av att ett triggtillfälle får styra ut en starkare (OP1-komparatorns utgång) strömpuls som resulterar i en negativ matningstransient — som fortplantas till GammaFörstärkarens minusreferens, och där åstadkommer en referensändring som resulterar i den aktuella signalförstärkningen — om ingen annan förklaring finns tillgänglig.
Oscillogrammen nedan (25Mar2019) visar responsen med och utan GammaFlashEnhetens C3-kondensator (22µ). Från början var den tänkt att säkra strömmen till flashtransienterna utan att belasta matningslinjen med ”störande transienter”:
— Det är tydligt att frånvaron av avkopplingsfunktionen för C3 framhäver — inte missgynnar — signalbilden.
Fenomenformen är — tydligen — alldeles densamma som observerades i originalkopplingarna (2016) då ett extra efterföljande OP-steg kopplades in på den ordinära GammaFörstärkarens utgång (A).
Flera tester behövs för att klargöra sammanhanget. Men oscillogrammen nedan är det testmateriel som för tillfället ligger närmast till hands för att förklara fenomenet enligt TRAMECT-Principen:
C3-kondensatorn — ursprungligen avsedd för GammaFlashEnheten. Jämför TRAMECT-principbilden.
TRAMECT-Principen förorsakar en sänkning i referensspänningen till Gammaförstärkarens OPinMinus — under DET att transienten befinner sig under förstärkande utlöp. Förloppet ligger i ”förstärkande resonans” med en slutbild som ger en stor 50-100ggr extra förstärkning[‡] av själva signalpulsen, men inte bruset — vilket var det mest intressanta.
TRAMECT-Original: TRAMECT
Samma fenomen som i originalets JFET gamma OP1 och
2T-kopplingen
Samma fenomenform omnämndes i originalexperimenten (2016) i
• AMPLITUDÅTERKOPPLINGEN FRÅN DETEKTORKRETSEN:
— När Detektor/Komparator/Flashkretsen ansluts till GammaFöstärkarens OP-utgång[‡] visas en tydlig signalförstärkning hos densamma.
• 2T-Gamma JÄMFÖRANDE BRUSTEST — Detektorkretsen:
— När Detektor/Komparator/Flashkretsen ansluts till GammaFöstärkarens utgång[‡] visas en tydlig signalförstärkning hos densamma.
I originalexperimenten (2016+)
fanns inte nuvarande GammaLådans mera förnämliga
experimentella förutsättningar: Först med dessa har
”TransientFörstärkningsEffekten” — möjligen — fått en mera tydlig kontur.
TRAMECT
VIDAREUTVECKLAS 26Mar2019+
Transientförstärkaren TRAMECT
uppvisar dubbelpulser vid test på kosmiska förekomster.
—
Originaltesterna från 2016 visade LÅNGTIDSTEST i medeltal grovt 1 kosmisk förekomst
per 2,5 minuter i vårt Regionkryss (Sverige 60°N). Test via TRAMECT visade
emellertid runt det dubbla. En närmare analys visade att det (ofta) förekommer
(i varje fall) dubbelpulser av samma ovanstående form som MED C3-kondensatorn:
Kosmiska förekomster med TRAMECT —
gammatransienter med minutlånga mellanrum — visade sig innefatta samma typ av
dubbelpulser som i fallet med C3-kondensatorn och de hörgre C2-värdena.
Den upplysningen (26Mar2019) ledde
fram till följande (glänsande) framryckning generellt i utvecklingen av
GammaDetektorn:
— HUR får vi bort de oönskade
dubbelpulserna från GammaFlashEnhetens utgång — i fallen Kosmiska förekomster
särskilt?
GammaFlashUtgången kopplas till
GammaFörstärkar-OP:n
DÅ det står
FULLKOMLIGT KLART att Komparatorenheten + GammaFlashEnheten — som nu via en
intern TRAMECT förvandlats till en reguljär TransientStrömFörstärkare — RESULTERAR
i att utgången från GammaFörstärkarens OP (CA3140) visar reguljära utspänningen
i storleksordningen en eller flera volt, varför då inte ta ut
GammaFlashSignalen DIREKT därifrån och bara låta den ursprungliga
GammaFlashEnhetens OUT stå som den är, utan att utnyttjas explicit?
TransFLASH — 27Mar2019: TFE
Ursprungliga GammaFlashEnhetens OUT har här avställts och en mera lämplig
GammaFlashPulsstyrning har anställts DIREKT från GammaFörstärkarens OP-utgång —
A, efter kondensatorn i Komparatorblocket — på TRAMECT-effektens
amplitudförstärkande kredit. Ändringen resulterade DELS i att de fula
dubbelpulserna upptäckta i samband med test på Kosmiska förekomster helt
försvann, och DELS i en betydligt bättre, renare och snabbare utstyrning hos
Räknarpulsen — nu genomgående en nära helt fyrkantformad gammaresponspuls under
15µS med hela 7V4 amplitud med matningen från det separata 9V-batteriet som
försörjer Komparatorblocket.
Det enda som
krävs: Två ordinära NPN bipolära
transistorer
— här standard
BC546B, kopplade som ett inverterande par T1 och T2
— som kopplas
in efter ingångskondensatorn (100n) i Komparatorblocket.
— Signalen till
Räknarenheten tas ut från kollektorn på T2 — allt med lämplig matning.
Oscillogrammet
nedan visar en resultatbild med gammaresponspulsen typisk från
Americium-241-preparatet CLOSE:
Separat test med Räknarblocket och stoppur:
Räknarkretsens 8 lysdioder bevakas till Nr7=63 tänds (+1): Antalet divideras
med perioden — ental till tiotal sekunder — och man får ett direkt värde på
motsvarande frekvens i Hz.
FREKVENSRÄKNINGEN
i detta speciella mätfall KAN kontrolleras — delvis omständligt — på
DSO-instrumentet UNi-T UTD2025CL:
Motsvarande automatiska funktion i
digitaloscilloskopet — den billigare sorten — är mera omständlig: Instrumentet
— här UTD2025CL — visar inte alltid värden
efter den inställda perioden 12×20mS=0,24S. Exemplaret ovan ackompanjeras av
en vid flora andra tillfälliga värden typ ”50Hz”, ”3Hz”, ”9Hz”, ”24Hz”, och så
vidare. För att få ut ett användbart medelvärde ur den Högen blir man hänvisad
till en KAMERA som tar stillbilder på visningarna: Man får sedan summera dem
manuellt i en tabell och ta medelvärdena därifrån. Den metoden tillämpas INTE
här då Räknarkretsen plus Stoppuret gör samma jobb mera effektivt.
Längsta
sveptiden för frekvensavläsning är i detta fall 50mS — längre perioder ger ingen
åtkomst till Parameterdisplayen med frekvensuppgifter. Vi skulle behöva en
avläsningsperiod på totalt minst 10 sekunder/12 = minst 80mS.
— MEDELFORMEN för Americium-241-gammaförekomsterna
med placering CLOSE ligger, förmodligen att döma
efter flera olika test typ ovan och andra, ungefär vid maximalt 15-18Hz med den
gammadetektor som används här. Den resultatbilden visar den absolut hittills
mest effektiva kretslösningen — med Am-241-preparatet som bestämmande
signalpreferens.
— Med tidssvepet inställt på (typiskt) 20mS visar
digitaloscilloskopet varierande värden under insamplingsperioden (12×0,02S) —
men inte alltid: Uppgifterna lämnas, oftast, här med tomma streck
(— = ingen
uppgift). SAMT när värden visas, med STOR spridning;
— Enskilda
DSO-displayvärden är i detta mätfall INTE tillförlitliga UTAN SÄRSKILDA
MEDELVÄRDESTABELLER ÖVER LÄNGRE MÄTPERIODER I VARJE FALL FLERA SEKUNDER = extra
manuellt jobb med Kamera. Den autofunktionen verkar inte finnas hos den här
mindre kostsamma digitaloscilloskopmodellen.
Se vidare krets- och
testbeskrivningar från TRAM.
Transientförstärkningens arbetssätt:
Se KopplingsSCHEMA i TRAMKS23Apr2019
28Apr2019
TransientTRAMförstärkningens arbetssätt
—————————————————————————————————
ENDAST SIGNALFORMEN FÖRSTÄRKS I AMPLITUD — INTE BRUSET
—————————————————————————————————
MATNINGSSPÄNNINGEN
6V7 TILL GAMMAFÖRSTÄRKAREN JFETgammaOP1 (A) — tidigare utan TRAMECT begränsad till max 6V9 — kan med TRAM-enheten
ökas uppåt (ingen övre gräns testad) till i varje fall 13 volt som i testet
nedan utan att signalvrängningar eller andra olägenheter visar sig.
DSO-oscillogrammen
ovan visar det principiella arbetssättet:
— Med i stort
sett samma brusbandsnivå ±10mV i jämförelsen mellan de två olika
batterireglerande 3T-PBSR matningsdspänningarna 6V7 och 12V9 växer
signalamplituden — t.ex. vid en Am241-respons — med växande matningsspänning:
från drygt 3V vid matning 6V7 till 8V5 vid matning 12V9 — i stort bibehållen
brusnivå.
SNR växer med växande
matningsspänning:
SNR-förhållandet
— Signal to Noise Ratio — i de bägge jämförande fallen MED EN SIGNALRESPONS
PRECIS I BRUSGRÄNSEN blir alltså respektive
8,5/0,01=850
och 3,4/0,1=340;
Med
signalexempel frrån Americium 241-preparatets maxamplitud ca 40mV i
GammaFörstärkarens referensband — alltså med TRAM-enheten bortkopplad — blir
motsvarande SNR-värden
8,5/0,4=212,5
och 3,4/0,04=85.
I analysen OSC4 (matning 6V7) av eventuella mellanförekomster
ligger lägsta Am241-responsen vid ca 200mV. Om SNR-värdet 85 är representativt
för hela det amplitudbandet 0-till max betyder TRAM-amplituden 200mV —
tydligen, som det får förstås — en Am241-förekomst motsvarande 200/85=2,35mV —
alltså gott och väl INOM det ordinarie brusbandet ±10mV: TRAMECT kan visa gammaförekomster INOM brusbandet.
TRAMECT styrs primärt av C2-kondensatorns värde
— Från början 100nF,
sedan modifierat i olika steg beroende på olika komponenttest och tilläg till
33n resp. 68n i nuvarande kopplingsbild 28Apr2019.
I vilket fall
bestäms transientförstärkningseffekten iTRAM — endast
signalformen förstärks i amplitud, inte bruset — av C2-kondensatorns allt
växande värden med motsvarande högre signalamplitud.
Anledningen till de (många) olika
komponentvärdena i den löpande framställningen
— Och som inte
alltid redovisas detaljerat i huvudtexten — med tillhörande (vidare) äventyr:
GammaLådan 28Apr2019. Tester och analyser sker löpande genom
snabba komponentbyten i de olika kopplingsblocken.
Under arbetets gång
görs löpande analyser, tester, komponentändringar BÅDE KONKRET PRAKTISKT OCH
TEORETISKT ASSOCIATIVT inom de olika kopplingsblockens olika sektioner och
avdelningar — allt eftersom tankeleden inspirerar till olika sätt att testa och
pröva eventuella modifikationer och förbättringar eller alternativa
resultatbilder.
I varje fall i
denna presentation finns inga direkt realtidsdokumenterande anordningar som — i
detalj — sparar ändringsbilderna i komponenter från tid till annan. Det är bara
OM »särskilda omständigheter föreligger» som särskilda anteckningar,
fotografier och schemaritningar framarbetas. Det KAN — som det händer sig i
vissa mera sällan förekommande fall — betyda att flera olika »serieändringar»
resulterar i att »en eller annan föregående ändring glöms av» — och man sedan
får tillbringa åtskillig TID för att luska ut VARFÖR apparaten inte fungerar
längre — typ en tillfälligt insatt BYGEL som spärrade. Typ. Jättekul.
Som Privat Personlig Experimentator vet jag
själv inte av något mera effektivt SÄTT att avancera i en elektronisk
kopplingsbild. Jag har gjort det från ruta ett (från runt 3), och jag berusas
ständigt av de framsteg man vinner i det arbetssättet: snabbhet, enkelhet — men
också som sagt med vissa äventyr som ännu undantagslöst rett upp sig i
slutänden.
(FÖLJ din egen individuella intuition —
»bästa kompis»).
Efter TransFLASH
Dramatiken fördjupas
31Mar2019
NORMALT SETT skulle
vi förmoda att amplitudtoppen i typoscillogrammet nedan KANSKE bara är en
tillfällig brustopp:
Kanal 2 — CH2 [indigo] — frånses här t.v.
— Oscillogrammet [ljusgula] visar den typiska
AC-utgångslinjen från GammaFörstärkaren (A) — utan inslag av andra komponenter
än tomgångsströmmen från gammasensorns egen elektronik. Den aktuella
amplitudtoppen strax under 20mV befinner sig — emellertid — i gränslandet
mellan »eventuella kosmiska inslag» och »ordinärt apparatbrus».
— Är vi enbart hänvisade till en analys av AMPLITUDER — aktuell
toppspänning — blir det hart när omöjligt att veta var, mera exakt, gränsen går
mellan en verklig (amplitudlåg) gammaförekomst och en simpel brustopp:
— Pulsformerna för de allra lägsta amplituderna är
— eller bör i varje fall vara — i bägge fallen praktiskt taget identiska.
— Vi har ingen
möjlighet att avgöra vad som är vad enbart genom att gå på amplitudformen DÅ
denna närmar sig området för det stationära brusbandet (här ca ±10mV)
BandPassIntro: DRAMA
TransFLASH-förstärkningen suddar ut varje
möjlighet att skilja ut gränsfallen — vilket gör beskrivningen — och
kretskännedomen — grumlig och luddig: alla signaler över en viss
amplitudbestämd nivå resulterar TFE i en och samma maximalt rena
transientpuls. Perfekt — på sitt sätt.
— Särskilt
galant för uppgiften att studera eventuella gammaförekomster som uppkommer vid
en av oss själva bestämd tidpunkt.
Ett elände — på sitt sätt.
— Inte så
upphetsande om uppgiften gäller att försöka reda ut vad, exakt, orsaken till
förekomsten har för någon källa: alla slutar på samma signalform.
PROBLEMET blir uppenbart
svårnavigerat i samband med HUR ATT VÄLJA kalibrering av Räknarenhetens
Triggrespons — och — precis SÅ — krånglig att hantera med »alla möjliga
triggpunktsinställningar»:
Svårhanterligt.
Svåröverskådligt.
— Jättefina
kretsresultat.
— Mera tveksam
nyttofunktion: IBLAND »jättebra». Och ibland: ”Vet inte”.
De facto.
— »Finns det
inga andra Läromedel att välja på?».
BANDPASSFILTRET
Det var då — plötsligt — som en
lösning (CH2) infann sig:
— Det var i
varje fall vad som FÖRST syntes uppenbart.
BP1:
— »full koll på samtliga
förekomster» med ett SÄKERT kriterium för vad som är gammaresponser
— och vad som inte är det
(brustoppar i nedre amplitudområdet):
— Hur då.
Förklara.
TEORIN bakom
problemets lösning är enkel att formulera — och är rent »genialisk», och
välkänd, i sin praktik:
— Vad skiljer BRUS från
GAMMAFÖREKOMST?
— Varför är
INTE brus »gammaresponser»?
— Varför är
INTE gammaresponser »brus»?
— What’sUp?
Kolla —
begreppet BANDBREDD: en viss TYPs energiSIGNATUR:
— Är
mittamplituden i oscillogrammet nedan en gammaförekomst eller bara en
tillfällig brustopp?
Enbart Kanal1 visar något som liknar ”en
gammapuls”.
—
Gammaförekomst.
— Hur kan du
vara så säker på det?
— FRÄMST därför
att uppgiften — här — är RETORISKT LEDANDE (»lärarn försöker spela smart inför
elevkåren») i det ATT Am241-preparatet REDAN ligger PÅ och arbetar med
Trig-DSO-inställningen SINGLE — vilket för den skull INTE utesluter att
oscillogrammet ovan ÄR falsktrigg från en tillfällig brustopp. Men SPECIELLT på
grund av den här signalbilden, nedan — CH2 borttagen ur oscillogrammet ovan,
medtagen nedan:
Kanal2 inkopplad visar resultatet av ett anpassat
BANDPASSFILTER som lagts till som en separat enhet efter GammaFörstärkaren (A).
JFET2tGammaOP1+BandPass: — BandPass No1
Föregående
KOMPARATORBLOCK med TransFLASH här ersatt av ett aktivt bandpassfilter
[Ref. s239 Fig. G19.13a: ALLMÄN ELEKTRONIK 1, Jan Soelberg], JOSTY KIT
FÖRLAG Malmö 1981]:
BandPassFiltrets förnämliga
funktion:
Separat 9V-batteri försörjer BandPassBlocket och
föregående insatta Komparatorblock. Test med den den separata
batteriströmkällan utanför GammaLådan med en förbindande skärmad kabel
uppvisar samma fina batterilinje (200µV) som gammalådans interna separata
batterilinjer.
Förklaring/Beskrivning:
Brusbandet representerar en HÖG
frekvens relativt en gammaförekomst som — alltid utan undantag — åstadkommer en
FREKVENSMINSKNING = energiförlust:
— Våglängden AVTAR = blir mindre —
inom det aktuella brusintervall DÄR en gammaförekomst uppträder.
Gammapulsernas
fotdelar ligger (i detta sensorbygge) omkring max 50-200µS:
— EN sådan
ideal sinusperiod omspänner alltså 100-400µS — eller motsvarande kontinuerlig
variation med frekvensen 10KHz-2,5KHz.
— HALVA
Perioden — tiden mellan topp-botten — hos gammaförstärkarens brusgolv å andra
sidan varierar grovt och runt mellan MAX 20µS till minimum — obegränsat
beroende på upplösning — med motsvarande frekvensband grovt 50KHz-Uppåt:
Bandpassfiltret BP rensar praktiskt taget bort hela brusbandet i A och
presenterar enbart den del som är signifikant för gammaförekomstens lägre
frekvensband.
Bandpassfiltrets teoretiska brytfrekvens f0 med R3=6KΩ är
teoretiskt (Sohlberg 1981) 29KHz.
— Högre R-värde visar en bredare pulsdel under
längre tid. Lägre R-värde visar mera toppiga/högfrekventa pulsdelar.
BandPassFiltrets
kopplingsschema [Sohlberg1981]. Här med komponenter anpassade för JFET2tGAMMA-sensorn.
Bandpassfiltrets kretsblock[‡] har separat batteriförsörjning på grund av den
enhetens relativt stora strömförbrukning — drygt 7mA.
— Bandpassfiltrets teoretiska
brytfrekvens grovt vid f0=29KHz motsvarar periodtiden 34,5µS. Kortare/Längre
periodinslag sovras bort allt kraftigare med allt växande differens från f0.
VI SER ATT FILTRETS
BRUSELIMINERINGSFUNKTION är ytterst förnämlig i dessa sammanhang: I princip
hela brusbandet elimineras och kvarlämnar en responsamplitud — som växer med
ENERGIN i gammaförekomsten:
Enda olägenheten med bandpassfiltrets utpuls är
ATT ekopulser KAN förekomma efter huvudpulsen om den innehåller märkbara toppar
och dalar — som i oscillogrammet ovan.
— Den olägenheten kan elimineras HELT genom att
spärra alla pulser till räknarenheten efter huvudpulsen inom ett rimligt
tidsintervall. §§§Vidare i
huvudtexten.
BandPassFiltret kräver en viss (här ca 10µS) behandlingstid innan
responspulsen visas, vilket resulterar i att utgångssignalen BP ser ut att ligga
märkbart fördröjd efter insignalens A rena gammapuls.
— Brusbandet
SÖNDERBRYTS/vrängs allt mer ju större gammaenergi som tränger in: Signalbilden
ger plats för en ren, säker, och distinkt detekterande huvudpuls.
— Inget
fibblande med amplitudtriggningsdetaljer
behövs längre. Gammaförekomsten visar sig undantagslöst alltid genom att
det aktiva bandpassfiltret avkänner en ändring — en märkbar »töjning» — i
brusfrekvensgolvet.
Den motsvarande
signalbilden vid OUT med 100 gånger
BP-signalförstärkning PLUS en AC-anpassad transistorutgång till räknarenheten:
OUT-pulsen FÖREFALLER »täcka ut det mesta» av
möjliga eko- eller
dubbelpulser från bandpassfiltrets signalblock.
— Gammaförekomsterna från Americium-241.preparatet
med JFET2tGammaOP1-enheten — enligt löpande test med ovanstående insatt —
ligger på grovt 15-20Hz. Vi kan alltså — på den grunden I ALLMÄNHET — utesluta att
gammaresponser uppkommer FLERA gånger inom OUT-pulsens fotlängd, typ 0,1-1mS:
— Gammaförekomsterna från Am241 sett av GammaFörstärkaren är, garanterat, INTE i
storleksordningen 1000 per sekund.
För att
garantera — helt säkra — att eko- eller dubbelpulser utesluts inom det
tidsfönstret krävs ytterligare en pulsenhet — samt även en sådan liknande om vi
vill se löpande (exakta) läsvärden för A-signalens amplitud
(Sample&Holdkrets). §§§Vidare i
huvudtexten.
Oscillogrammet ovan som föregående 31Mar2019 men
med längre tidssvep som visar typformen för OUT-pulsens slutliga användbarhet:
den är praktiskt taget densamma för samtliga förekomster.
Kosmiska förekomster —
Oscillogrammen nedan 30Mar2019 — visar digitaloscilloskopets
samlade Kosmiska/Am241 förekomster via BP1 med DSO-inställningen (Display¦Persist) på
Infinite: alla (Normal) förekomster
läggs ut ovanpå varandra så länge (Stop) man önskar.
BLÅ LINJEN —
OUT-signalen i CountTRIG-enheten efter BandPassFiltret — förblir helt
störningsfri TILLS ett energikvanta bryter brusbandet med en frekvensminskning
— här höger nedan med en förmodad kosmisk förekomst eftersom inget
Am241-preparat finns närvarande:
— Men hur kan vi — säkert — veta ATT
(det förmodade kosmiska) tillfället INTE i själva verket är en tillfälligt
störande brustopp?
INF — betyder responstest (inom [helst]
halvminuten) utan Am241-preparatets närvaro;
Inlägg 12Apr2019:
— Vi VET det strängt taget INTE.
Beroende på kopplingssätt — tillfällig ledningsdragning under
testarbetets löpande gång — uppkommer delvis olika förutsättningar som,
tydligen, påverkar slutbilden — speciellt med förekomsten av »oönskade
falsktrigg från tillfälliga brustoppar»: (INF) Interfering Noise Frequency
— här grovt 0,2 Hz:
— ca 10 per 50-60sek. En och annan av dessa ÄR
med säkerhet en kosmisk förekomst OM amplituden (säkert) ligger över ELLER ÄR
30mV — uppskattningsvis.
PINdiodMatning: 30V0:
12Apr2019
Oscillogram som visar HOLD-funktionen, se KopplingsExempel 13Apr2019. Mera utförligt i HOLD-funktionen.
DigitalOscilloskop(DSO)-Oscillogrammen ovan
uttagna enligt aktuella kopplingar 12Apr2019 visar förekomsterna med den
principiella brusinterferensen.
— OscillogramAvsnittet ovan vänster övre med
30mV KAN mest troligt vara en kosmisk förekomst — vi kan aldrig
utestänga/utesluta den typen ( 1 per 1-3Min) från brusanalysen.
— Amplituderna från Brusfalsktriggen ligger
(som vi ser) mestadels runt (max) 10-20mV med oscilloskopets angivna brusgolv
(CH1=MätpunktA) på (max) ±10mV.
Typanalysen 6Apr2019 med Cosmic10 nedan — noll INF — har INTE kunnat
upprepas med kopplingsbilden ovan.
— Enda GENERELLA sättet att få fram »korrekta
basdata» med de olika förekomsterna AM 241 gammaförekomster — med
kopplingsbilden som ovan 12Apr2019 — blir helt enkelt att acceptera en viss
INF>0 och subtrahera det värdet från det Am 241 uppmätta.
— Men den subtraktionen blir också försumbar
TYP lägst 5Hz minus 0,25Hz = 4,75Hz =ca 5Hz.
— INF-värdet blir försumbart i vilket fall.
För
det kosmiska inslagets fall — förekomster >30mV — kan INF-värdena (<30mV)
helt bortses ifrån. Men ingen sådan explicit utformad elektronik finns här,
ehuru digitaloscilloskopet kan eliminera förekomsterna.
Genom att inte utesluta INF-förekomsterna
(genom TYP en komparator som klipper undre nivåer) säkras maximal känslighet
för experimentets totala huvudsyfte: ATT undersöka ev. gammaförekomster som
uppträder vid ett förutbestämt tillfälle (folieurladdningar) — och som därmed
kan kontrolleras genom just TILLFÄLLET — med mesta möjliga minimala amplitud.
Forts. 30Mar2019:
FÖREKOMSTERNA tvingar oss att studera hela
signalresponsen närmare i EN ÖVERGRIPANDE SIGNAL- OCH SENSORANALYS:
— Hur VET vi
att kretsbygget inte FUSKAR och visar tillfälliga brusförekomster i stället för
verkligt tydliga energipaket — gammaenergier — som verkligen bryter brusbandet
och visar verkligt uppkomna energitransienter?
BANDPASSFILTRETS
BLOTTA FUNKTION (BPFsch) har redan illustrerat själva
principen:
• ENERGITRANSIENTER SOM bryter
BRUSbandet är INTE BRUS.
• ENSKILDA BRUSTOPPAR
representerar eller motsvarar högre frekvenser med mindre energier än VARJE
annan energiförekomst som BRYTER brustopparnas medelform (vilken den nu än kan
vara):
• BANDPASSFILTRET samlar/framhäver
en viss specifik brytfrekvens (f0) på vars kredit allt övrigt i signalväg
dämpas ut: endast den brusbrytande frekvensreducerade signalperioden — det
inkommande energikvantat, vilken dess källa nu än kan vara — kommer igenom.
Vi kan öka
tillförsikten i vissheten ATT enbart gammakvanta detekteras av BandPassFiltret genom
en mera avancerad datainsamling:
• Digitaloscilloskopet ställs in på NORMAL —
inget Am241-preparat närvarande:
— Endast
kosmiska förekomster kan påverka PIN-dioden
FRÅNSETT EV.
FÖRSMÄDLIGA FÖREKOMSTER FRÅN TYP HUSHÅLLETS FRYS SOM SWITCHAR:
MEN DEN störande
KARAKTÄREN ÄR LÄTT IGENKÄNNBAR, den kan sovras bort, och har för övrigt inte
visat sig med GammaLådans lock
tillslutet, trots försök och experiment under lång tid (flera veckor, från och
till).
• EN SYSTEMKAMERA ställs upp på stativ
framför digitaloscilloskopet:
• Gammasensorbyggets Räknarenhet aktiveras:
• Varje ny räknad förekomst DSO-fotograferas
— vi kontrollerar SÅ t.ex. tio stycken konsekutiva förekomster (i två följande
tio-serier, för ev. jämförelse).
Om alla enskilt
individuellt fotograferade DSO-oscillogram överensstämmer med varje särskild
konsekutivt följande förekomst, enligt Räknarenhetens indikerande lysdioder,
och inga störningar finns emellan eller extra räknade eller någon missad
relativt DSO-visningen, ÄR identiteten SÅ LÅNGT säkrad för ATT varje
fotograferad förekomst ÄR en kosmisk dito — OM också AMPLITUDEN är av
storleksordningen
(20)-500mV som
det redan kända kosmiska medeltalets förekomster (som
tidigare [2016] 1 per 1-3 minuter).
Kosmiska GammaFörekomster 60°N
Sverige 6Apr2019 nedan bevisar identiteterna via en trimmad BP-version som BP2
— se efterföljande sammanställning av filterdata.
Cosmic10: — 50µS/DIV—20mV/DIV —
6Apr2019
BP2 — PIN30V
10 konsekutiva Kosmiska gammaförekomster — inget Am241-preparat
närvarande: OSCILLOGRAMMEN visar BILDEN av den förekomst som
GammaSenorRäknarenheten avkänner. 50µS/DIV.
Foto: 6Apr2019 DSOcs12—1-10 ¦ 11-21
Serie1:
Start 01:03 — End 01:23 19,70Min/10
= 1,97Min/1
Serie2:
Start 01:28 — End 01:44
16,25Min/10 = 1,63Min/1
Inga observerade luckor mellan fotograferat och
visuellt noterad lysdiodräkning.
— RAKA BlåLinjen — BP-filtrets utgång — bryts upp
och följer tämligen exakt bruslinjens figur med BP2-komponenterna insatta, se
nedan.
— Serierna ovan fotograferade individuellt med
NikonD90 i samtidig koll på Räknarenhetens skiftande lysdioder, observerat som
ovan.
Kosmiska
gammaförekomster kan vara tålamodsprövande att samla: Ibland kan det gå tio
minuter utan ett liv. Sedan KAN det komma »ett smatter» av förekomster inom
bara ett par minuter.
Vid —
ytterst — sällsynta tillfällen, kanske 1 per dygn, drar någon förekomst in med
amplituder upp mot eller strax över 500mV — den här hittills högsta observerade
vid (över) ca 700mV.
Typiska Am241-förekomster till jämförelse, samma
krets:
§§§CGmar2019B1eB.PNG
— Ett mera trimmat BP-filter visade
att BP1-filtret — något — föreföll att hämma känsligheten för Am241-förekomsterna
i läge CLOSE: BP1 (PIN30V) visade runt
4Hz medan BP2 visade ända upp mot 20Hz.
— Men känsligheten ändras också något,
visst ibland, med den interna ledningsdragningen i GammaLådan. Det gör att
definitivt säkra Am241-frekvenser här (ännu) varierar beroende på tillfälliga
experimenterande och undersökande kopplingar — 5-20Hz beroende på.
BP12: BPintro
— Am241-förekomster i de olika BP-versionerna
under test.
INF — Interfering Noise Frequency — testades på
flera olika sätt med de olika BP-versionerna. Osäkerheten i BP2-fallet ledde fram
till mätserierna i Cosmic10.
Beroende
på kopplingssätt och tillfälligheter som ännu är under analys visar för
närvarande BP2 (8Apr2019) »NOLL» räknande förekomster med Am241-preparatet
avlägsnat — inom de långa tidsintervall mellan vilka kosmiska förekomster
normalt infinner sig. Serierna i Cosmic10 understryker den aspekten speciellt
genom de längre tidsintervallen (flera minuter) mellan två konsekutiva kosmiska
inslag — med noll förekomster i mellantiden och heller ingen ny inkommande
DSO-bild.
Längre
än så i synkronanalysen kan vi inte komma i den här genomgången: BP2-kopplingen
visar enbart energikvanta analoga med Am241-förekomster 20-40mV(+) och kosmiska
förekomster (20)-500mV+.
Vidare
beskrivning om BANDPASSFILTRETS gammasensor (selekterande) funktion nedan i HOLD-funktionen.
TRAM: 23Apr2019 ¦ TFE — Tramect
Se även i TRANSIENTFÖRSTÄRKARENS
HOLDFUNKTION
DEN RENODLADE TRANSIENTFÖRSTÄRKAREN med fortsättning från TFE-originalet i TRAMECT
———————————————————————————————————————————
Se även hela kopplingsschemat
i HoldTram
Se även analysen från början i TRAMECT.
TRANSFLASH-schemat innehåller rester från föregående
utvecklingar — löpande tester, analyser, alternativa komponentinsättningar —
som inte har dokumenterats på grund av den stora mängden kopplingsbilder under
relativt korta tidrymder.
Det är (främst)
potentiometerledet R1-R2a/R2b med utvecklingsresten ”0V548” vid T1-basen.
— Den
ursprungliga kopplingsbilden fanns på ett särskilt minikopplingsdäck — i sig en
rest från kopplingar föregående komparatorblocket genom ändrade (inte dokumenterade)
kopplingsalternativ.
—
Återinsättning av schemakomponenterna från kopplingsschemat för
Komparatorblocket leddes fram till en något annorlunda bild:
I allmänhet:
— FLERA OLIKA UPPKOPPLINGAR av en elektronisk
krets- eller/och kopplingsbild under test ger större möjligheter att upptäcka
ev. FEL i kretsbeskrivningar och även aktuella kopplingar: (självklart:) Först
med FLERA olika alternativ KAN en MERA tillförlitlig beskrivning visas.
Kopplingsbilden ovan höger har utprovats och uppmätts mera effektivt och
noggrant från ett föregående kretsschema, ovan vänster, från en tidigare
uppkoppling som sedan (utan explicit dokumentation) modifierades och som nu i
upprepad version ledde fram till alternativet ovan höger.
RC =
100nF · 851Ω = 85,1µS.
— Genom att
utnyttja föregående R1 (90K9) och utföra mätningen på T1-basen oberoende av T1
och C1 — dessa bortkopplade — visades den motsvarande tomgångsdelningsspänning som
är den aktuella vid Am241-gammaresponserna: 62 millivolt.
—
Potentiometerstegen R2ab visade: 851 Ohm.
— Ersättning av
de bägge trimpotentiometrarna med insättning av ett fast 850 Ohm (750+100) gav
samma resultat.
Dessutom visade
sig en snävare C2-bestämning (33n) ge en högre signalamplitud i slutänden (3V
mot föregående 2V).
— Samt:
TransFLASH-transistorerna NPN-PNP i högra
alternativet är strömaktiva ENDAST under GammaPulsens tidrymd (10µS).
En — närmast
ovan höger — annorlunda (mera ström[ekonomiskt]- och pulseffektivt) utformad
TransFLASH-koppling visade en mera snävt (10µS) — och högre (9V mot föreg. 7V4)
— detekterande transient-fyrkantpuls.
Under laborationsarbetet görs ibland —löpande utan
dokumentation — vissa smärre ändringar i komponentvärdena — som sedan i
efterhand LÄTT glöms bort VILKET IBLAND FÅR FASLIGA FÖLJDER I PRESENTATIONEN AV
MÄTDATA PÅ GIVNA GRUNDSCHEMAN. Rena kalabaliken uppkommer — då och då, tills
felkällan uppdagas.
— För att HELT eliminera den typen av LabbSLARV
krävs att varje STEG — tanke, association, minsta ändring — dokumenteras,
vilket vi VET inte ALLTID är praktiskt möjligt: friheten att laborera utan
övervakning. Hemska saker.
Hela kopplingsschemat — TRAM »transient amplifier»
transientförstärkaren
TRAMKS23Apr2019: TRAM
Inte enbart gammatransienter ger signalresultat:
PIN-diodens kopplingsbild i schemat ovan reagerar på alla möjliga signalenergier
— seismiska, elektroinduktiva typ frysen i köket som switchar ibland, se FalskTrigg — som kommer in i det
aktuella brusbandet och ger i TRAMECT-fallet en och samma slutsignabild för alla
förekomster — runt sagt 3V för allt möjligt, oscillogrammet nedan, över en viss
lägsta tröskelgräns: R4p i Komparatorblocket här inställd på 11 mV för vidare
analys i huvudtexten.
OscillogramExempel:
— DSO-inställningar särskilt: — Display— Persist— INFINITE samlar alla kurvbilder
tillsammans så länge inget nytt knappval sker:
I SAMBAND MED
BANDPASSFILTRETS KANDIDATUR som aspirant på GammaSensorSignalDetektor omnämndes
det OTILLFREDSSTÄLLANDE i — det faktum ATT — ATT transientförstärkareffekten
TRAMECT SAMTIDIGT — med sin högst förnämliga signalbild — suddar ut alla
möjligheter att avgöra energitransientens natur: om Det är Brus
(gammafalsktrigg, speciellt låga energier), Kosmiskt (speciellt höga
energiamplituder), eller Am-241:igt (låga och mellan).
Oscillogrammet
ovan till vänster MED TRAMKS23Apr2019 ger en samlad bild av förekomsterna under
en kortare period (kanske en halv minut) med Am421-preparatet CLOSE:
Am241-förekomster (grovt och runt sagt minst
10 i sekunden) + Kosmiska (1 per 1-3
minuter över dygnet i medeltal) — och inte här närmare specificerat
»särskilda BrusToppar». Vi ska försöka klara ut den delen — här närmast.
KOMPARATOR-OP:nMINUSin=11mV
Brusbandet:
BRUSBANDET —
alla förekomster 1µS/DIV ¦ 20mV/DIV under ca 1 minut:
Komparatorblocket INTE anslutet —
OSC1:
Inget närvarande Am241:
Komparatorblocket INTE anslutet —
OSC2:
Am241 närvarande CLOSE:
Komparatorblocket anslutet
— OSC3:
Inget närvarande Am241:
DSO-OSCILLOGRAM 24Apr2019 — GammaProjektet PIN30V — R2Tram139Ohm — OPkompMINUSin=8mV — OSC3¦4
Komparatorblocket anslutet
— OSC4:
Am241 närvarande CLOSE:
Oscillogrammen
ovan med anslutet Komparatorblock + TransFLASH och Am241 närvarande CLOSE antyder — starkt
— någon form av ett bandspektrum i källenergin: flera nivåer synes återkomma
periodiskt i amplitudformerna. Utan närvaro av Am241-preparatet visas ingen
sådan spridning (under de närmaste 30 testminuterna).; Kosmiska inslag visar
tydligen ingen särskild märkbar förekomst utöver ev. falsktrigg från brusbandet
(OSC3).
VARIERANDE instrumentKÄNSLIGHET I BRUSBANDETS
BRUSTOPPAR GER FALSKTRIGG
Digitaloscilloskopets anslutning har märkbar
inverkan
Mätexempel INF — som visar
den oerhört trixiga mätanalysens svårigheter:
24Apr2019 från ca 06:30 — hetdag på väg —
labbrummet uppvärms snabbt från 05:00 : marginell temperaturinverkan se nedan:
TIDEN för 16 förekomster via Räknarenheten — R2Tram850OHM — R4pOPkompMINin=11mV — PIN30V
OSCav OSCav OSCpå
PROBARNA inte anslutna PROBARNA anslutna PROBARNA
anslutna
TIDsek 43 6 14
Hz 16/43=0,4 16/6=2,7 16/14=1,1
— NÄR mätning OSCpå PROBARNA anslutna MEN INTE INKOPPLADE skulle genomföras — GammaLådans
kraftförsörjning stängs av manuellt och på igen manuellt efter varje mätrunda
för att spara på batterikraften — visades: intet.
— R2Tram851Ohm
ersattes med föregående trimpot (1K) — som i en snäv inställning NU krävde
endast 48 OHM för att få liv i utsignalerna: mindre = INTET; mera = INTET. SAMT
med följd i endast fjuttiga 5Hz (64/12) med noll INF i Am241-respons mot
normala max20Hz (max, gynnsamma inställningar) med INF max 1-2Hz.
— Mätsessionen
kunde alltså inte slutföras eftersom »samma jämförande
utgångsinställningar» avbröts.
— Jättekul.
UPPLYSNINGEN visade att hela anordningen
INTE uppför sig likartat efter »alla möjliga rumsförhållanden». Mätsessionen genomfördes
med hela apparaturen från läge AV efter en nattperiod. Och det ligger i så fall
nära till hands att FÖRMODA att orsaken till det plötsliga avbrottet med NO
SIGNAL AT ALL ligger /låg i en långsam temperaturändring i rummet — som KAN
påverka spänningsregulatorerna marginellt: De 5 3T-PBSR-sektionerna
i GammaLådan är INTE temperaturstabiliserade: det kan skilja på en eller annan
tiondels volt om temperaturen i labbrummet ändras ett par grader. R2TramPotentiometern måste SÅ TYDLIGEN finnas till hands — om
T1 är av typen (strömdrivande/strömtagande) NPN-bipolär.
— Ersätts T1
med en NCH MosFET (BS170) kan R2 helt slopas OM också R4pOPkompMINin justeras till 19mV — och därmed en
betydligt reducerad Am241-känslighet på endast (runt) 64/15=4,3Hz — med
en helt obefintligt INF. Den typen av
»konstellation» RADERAR i princip hela känslighetsspektret.: Am241-responer upp
mot 20HZ med INF runt 1-2Hz: Am241-effektiva frekvenser på runt 18Hz — som
kräver en bipolär T1 MED en R2Tram (1K) potentiometer.
TEST med BS170
och en mindre ingångskondensator C1 (1n) ger en något högre Am241-frekvens (64/10=6,4Hz)
med bibehållet INF=0 — på (ett förvånansvärt)
lägsta
R4pOPkompMINin = 8mV. Det är (nära) lägsta inställningsvärdet.
Test med ett minsta C1 (68p) visar: no
signal: inte ett liv.
Återgång till
T1= NPN BC546B med test på ett högre C1-värde
(1µ — ger
marginellt lägre toppamplitud, ganska precis 3V mot föregående upp mot 3V5,
samt en något kortare TransFLASH-puls)
visar avrundat
— med bibehållet R4pOPkompMINin = 8mV
— med (ett minsta) R2TramPot=138Ω8 (INF=0,3Hz) [nom150Ω]
Am241-respons 64/3=21,3Hz minus INF=16/18=0,9Hz, totalt Am241 = 20,4Hz
— och ett
största 350Ω med INF=0 och (allt) lägre Am241-känslighet.
KOSMISKA BIDRAGEN
25Apr2019:
Olika resultat
med R2pot [BournsMini typen 3323 5×5mM] och fast 150Ohm; OPkompMINUSin=8mV:
— OCKSÅ Svåra
inställningar med locket öppnat: stängning ger annat.
MÄRKBART (kaotiskt) OLIKA RESULTAT visas
med R2pot=153,3 Ohm och fast 150 Ohm:
FÖRKLARING:
— Upptäcker »ett 0-DIKE» (vid) R2p150Ω:
Am241-förekomster:
TEST 25Apr2019 — GammaProjektet: Fasta
R2Tram Ω:
R2Ω antalAm241/t INF nettoAm241
——— ————————————— ————————————— ——————————
100 64/2,8=22,9Hz 16/8,25=1,9Hz 21Hz
150 64/19,19=3,3Hz 0 inom 1 minut 3,3Hz ............ samma
typresultat upprepat flera gånger
200 64/2,67=24Hz 16/10,27=1,6Hz 22,4Hz
270 64/5,5=11,6Hz 64/4,28=15Hz —3,4Hz
Finns det BAND
(också) inom ental/tiotal skillnader i Ohm? Ingen analys ännu.
Särskild analys av »0-DIKET» vid
R2=150Ω
Resultatbild: Jämför OSC4 — Trots en hel timmes mätperiod finns inget
direkt visuellt oscillogrambevis för ATT de visade förekomsterna — tydligen
kosmiskt OBEROENDE TIDIGARE MÄTNINGAR I REGIONKRYSSET
VISAR GROVT 1 FÖREKOMST PER 1-3 MINUTER plus INF ev.
transienter från brustoppar — innehåller några större amplitudvariationer; Alla
förekomster (A, gult) från GammaFörstärkarens OP-utgång ligger nära 3V (±0,25).
— Lägsta OPkMin=8mV-värdet BÖR innehålla också den
hösta frekvensen bidrag från brustoppar, vilket understryks av resultatbilden
med OPkMin=20mV, högra ovan: Den högre triggtröskeln utestänger det mesta av
ev. falsktrigg från brustoppar (±10mV i DSO-apparatens preferensvisning från
GammaFörstärkarens OP-utgång). SÅ:
— 0-DIKET vid R2=150 Ohm erbjuder ett visst
fönster för särskild detektering av kosmiska förekomster utan överdrivet
störande inslag av falsktrigg från tillfälliga brustoppar
— speciellt tydligt (jämförande tidigare kosmiska
bidrag) vid OPkMin=20mV.
— 1 förekomst per 2,86 minuter (under en mättimme)
är — med vissa reservationer: kosmiska infall varierar också, beroende på .. —
en mera sannolik bild av RENA kosmiska bidrag än den betydligt ettrigare 1 per
1,7 minuter — en tydlig bruskälla i apparatkonstruktionen speciellt som
brusbandet OSC1 uppvisar tydlig
överrepresentation från strax under 20mV och vidare neråt (8mV).
— En kompletterande mätning med R2Tram=200Ω,
i övrigt samma som närmast ovan,
tydliggjorde att brusinslaget — bevisligt,
märkbart — ökar då R2 ligger märkbart skilt från »0-DIKET» vid eller nära omkring
150Ω.
Fotot: DSO-apparaten UNI-T UTD2025CL har en del
märkvärdiga mindre upphetsande egenskaper:
— SEDAN en
mätsession med PersistINFINITE har genomförts på oscilloskopet OCH
STOPP-knappen aktiverats — resultatet står FAST på dispalyen — RADERAS det OM
man försöker 1. koppla in USB-kabeln till en Dator, och 2. Starta
DSO-programmet: hela displayen (flera timmars resultat) nollställs och endast
första PersistFörekomsten framträder. Verkligt Avancerad KinaSupply.
— SÅ: För att
säkra PersistData när man INTE använder en REDAN datorinkopplad DSO-kopia är
man nödgad ATT använda SEPARAT KAMERA., fotot ovan — sedan man surt förvärvat
Den Erfarenheten från ett tidigare missat tillfälle.
RegionkryssetKompletterandeApr2019:
KOMPLETTERANDE
— via mest gynnsamma R2Tram=200Ω — fotot närmast ovan +:
—————————————————————————————————
INGET
Am241-PREPARAT NÄRVARANDE
—————————————————————————————————
Kosmiska +
INF-förekomster under 1 timme:
TEST 25Apr2019
— GammaProjektet: Fast R2Tram
200Ω:
R2Ω OPkMin mV SolTID INF+Cosm 1 per antal min
——— ————————— ————————— ———————— ————————————
200 20 12:05-13:05 37/60min → 1,62
200 30 14:16-15:16 19/60min → 3,16
200 25 15:18-16:18 27/60min → 2,22
:
Kompletterande mätningar REGIONKRYSSET 25Apr2019 för analys av transientförstärkarens
kosmiska inslag.
— 25Apr2019: Ovanstående mätning genomfördes efter
insättning av stabiliserande kondensatorer till OPkMin (10µ) och
OP-CA3140±-supply (220µ) — annars ges marginellt små (marginellt ovidkommande)
störtransienter på OPkMin vid transientförekomsterna Gamma/Brus.
Övergripande resultatbild 26Apr2019
Signalbilden OSC3 med (ev.) Brus + Kosmiskt
OPkMin=8mV
innehåller OSC4 INTE någon bevisbart påvisbar BANDSTRUKTUR
i GammaFörstärkarutgångens amplituder (A):
— OM det finns en
bandstruktur — tydligt separerade amplitudvärden med tydliga mellanrum — är
dessa förekomster i så fall återförbara på Am241-preparatet — eller annan
möjlig gammakälla SOM I VARJE FALL INTE ÄR AV KOSMISKT ELLER
APPARATBRUSNATUR.
Det är den övergripande resultatbild vi —
för vidare prövning OM DEN ÄR KATEGORISKT KONSEKVENT ELLER INTE — kan sluta oss
till för närvarande, för vidare analys.
Om vi går in
med ett lägre OPkMin — »mindre än runt 8mV», säg 7mV — börjar också brusbandet
inom några få sekunder att uppvisa amplitudsvar liknande »bandstruktur» som i
Am241-fallet. Oscillogrammet nedan endast med GammaFörstärkarens OP-utgång (A
gult):
Inget Am241 närvarande — DSO-OSCILLOGRAM 26Apr2019
— GammaFörstärkarens OP-utgång A:
OPkMin=7mV med R2=200Ω med respons efter runt 5 sekunder — i övrigt
samma data som i OSC3.
— Variabla Amplituder uppträder med
komparatorreferensen strax under 8 mV
SÅ:
— Vi kan — lägst
i denna apparatkonstruktion — studera EVENTUELLA ENERGIBAND i gammautgivningen
från Americium 241 från den nivå ”strax under 8mV” OPkMin då, som ovan,
»bandstruktur» uppvisas från nbart Brus+Kosmiskt. Alltså i princip (här) från
8mV=IngenBrusBandStruktur=»FörstaIngetBrusNivån».
DSO(DigitallySamplingOscilloscope)-Oscillogrammen
nedan visar i jämförelse hur »det lägre energibandet» hos
Am241-gammautgivningarna — möjligen — ter sig relativt brusformen i analys som
ovan:
GammaFörstärkarens OP-utgång, A gula.
OPkMin=8mV och R2=200Ω — i övrigt samma basdata som i OSC3¦4. DSO-oscillogram
26Apr2019.
Hur kan visningen utnyttjas?
»Amplitudbandet»
som uppvisas i Am241-fallet KAN tydligen utnyttjas som DETEKTERANDE signalform
som visar/bevisar SÄRSKILT LÅGA GAMMAENERGIER — precis på gränsen till, eller möjligen
till och med INUTI brusbandet eller dess översta toppdel..
— Det blir den
absolut MAXIMALA gammakänslighet som GammaFörstärkaren kan uppvisa.
Om
transientförstärkaren (TRAM) bidrar med
runt 100 gånger extra förstärkning — 30mV till 3V — kan en lägsta
TRAM-förekomst på säg 200mV, ovan höger, MÖJLIGEN tolkas som en normal
utgångssignal från GammaFörstärkan på endast 2mV — gott och väl inom
apparatbrusbandets stationära ±10mV (OSC1). Det är, i så
fall, ett helt utomordentligt resultat: »vi har lyckats läsa av gammaenergier
INOM brusbandet».
Vi har upphittat en Supertrimmad
CmosOP-JFET-Gammasensor baserad på en PIN-diod BPW34.
Jättefint.
Se vidare beskrivning i TRAMarb — transientförstärkningens
arbetssätt.
Strax efteråt:
— Visst.
Sedan mätningarna genomförts ovan — kanal 2
bortkopplad — och ånyo en kontrollmätning skulle genomföras (Am241-frekvensen vid
OpkMin=8mV) visade kanal 2: intet. Inte ett liv.
Genomletning — med test av nya insatta
komponenter — samma, ingen ändring — ledde till ”upptäckten” av ett 30K
parallellt över T1-basen (inget dokumenterat): då det togs bort, återställdes
TRAM-funktionen — men med reducerad förstärkning till typ 1,5V från föregående
3V, samt dubblerad TransFLASH-puls till 20µs (från nyligen observerade 5µS då
avkopplingskondensatorerna insattes mot föregående 10µS).
DET är jobbigt.
Ersatt 33n med
68n — 30K-resistansen medtagen (den förkortar TransFLASH-pulsen) — »återställer
värdena någotsånär»: ca3Vtopp¦10µS.
Se vidare beskrivning i TRAMarb — transientförstärkningens
arbetssätt:
— Föregående typamplituder
inte bara kan återvinnas/återställas, utan även ytterligare högre
amplitudsignaler kan erhållas.
Så länge vi
inte missar helheten, får vi räkna med att ett och annat bortfall sker under
laborationsarbetets gång och som sedan svårligen kan återskapas i någon exakt
kopia — med mer än exakt dokumentation finns MEN som inte alltid är fallet i
detta intrikata krävande verkligt djupintressanta projekt.
HoldFunktionen:
21Apr2019 — Med fortsättning från BANDPASSFILTRETS FUNKTION I
GAMMASENSORN BP12 — HoldTRAM
BANDPASSFILTRETS HOLDFUNKTION
HOLDFUNKTIONEN
DIREKT MERA
PRECIST TOPPAVKÄNNANDE ANALOG SIGNALELEKTRONIK kräver särskilda komponenter. Instrumenteringen
(nedan) innefattar INTE den typen, endast en enklare RC-pulsad
Sample&Hold-krets. Utnivån från HOLD-OP:n efter HOLD-kondensatorn (plastkondensator 100nF typ WIMA) utnyttjas
för visning på ett analogt visarinstrument där utnivån (kondensatorns ev. läckström) inte märkbart ändras inom minuter.
Den anordningen kan i sig användas som ett stationärt köksinstrument som visar
förloppet med inslag av pågående inkommande kosmisk strålning. Amplituder från
kosmiska gammaförekomster har här — men sällsynt,
kanske en eller ett par om dagen — observerats upp mot en hel volt,
medan de mera frekventa kosmiska gammainslagen CosmicAm241 håller sig omkring 50 till 200mV (RegionKrysset — i medeltal 1 förekomst per 1-3 minuter
[taget över flera timmar]: tillfällen finns
ibland då man får vänta upp mot tio minuter innan något visas — med snar följd
i ”flera inom minuten” — ibland).
Kopplingsbilden 21Apr2019 — GammaLådan
med kringutrustning — alla testinstrument:
Alla testinstrument: • Digitaloscilloskop 2 kanaler • 12V Panasonic MC-batteri med särskilt anpassad
elektronik för separat batterikraft • GammaLådan • Kamoden, analogt stort precisionsvisarinstrument.
HOLD-funktionens
olika typiska oscillogram visas nedan med olika anpassade R-värden för de olika
förekomsterna KOSMISKT och Am-241:
—
Am-241-förekomsterna: LÅGA amplituder i gammaförekomsterna kräver
en mera anpassad — kortare — Sample-HoldPuls för att ge någotsånär
rättvisa toppvärden till HOLD-kondensatorn. Här passar S-H Resistansen
20KΩ som mest optimala R-värdet.
FÖRKLARING:
—
BandPassfiltrets OP-förstärkare ger störst utkänslighet mot OUT-linjens
CountTrig då BPa-R-värdet är lågt, analogt stor förstärkning. Högre BPa-R-värde
sänker OUT-amplituden — och filtrerar därmed också bort de allra lägsta
amplituderna: Högre BPa-R-värde säkrar att möjliga inslag från brus INTE kommer
med.
— Kosmiska
förekomsterna: HÖGA amplituder i gammaförekomsterna kräver
för sin del också en mera anpassad — längre — Sample-HoldPuls:
— Används S-H-R-värdet
(20K) också till kosmiska förekomster visas stora HOLD-fel som i exemplet
nedan:
—
HOLD-kondensatorn stänger (långt) innan pulstoppen nås, och våldsamt stora, —
alldeles på tok för låga — toppfel visas.
Med en mera
lämpligt vald 100K-resistans för S-H-R-värdet hålls HOLD-kondensatorn öppen
längre tid och HOLD-felet blir litet vid höga gammaresponser, föregående
exempel oscillogram ovan höger.
—
100K-motståndet räcker inte riktigt — heller — då amplituderna kommer upp mot 1
Volt: HOLD-värdet kommer att ligga mer eller mindre marginellt något under det
sanna toppvärdet.
Exakta exempel på ”maxvärden” saknas här då
vi (kanske) får vänta en hel (eller flera) dag på att få se något sådant
inslag. Den här framställningen är, explicit, inte ägnad den uppgiften.
TRANSIENTFÖRSTÄRKARENS HOLDFUNKTION
HOLDFUNKTIONEN i TransientEffektFörstärkaren (TEF)
SamplaHåll
(eng. Sample And Hold, sv, »samla å håll») kan också konstrueras — »relativt
enkelt» — med TRAM-blocket (TransFLASH) efter GammaFörstärkaren. MEN med vissa negativa sidoeffekter som
förefaller öka inslaget av INF — förekomsten av
tillfälliga brustoppar i den mest känsliga låga signaldelen som ger
gammafalsktrigg.
Testade SampleHold-kopplingar som
»fungerar hyfsat» i TEF/TRAM:en:
SampleHold-FUNKTION:
—
MOSFET-transistorer har (i allmänhet) integrerade backdioder som extra skydd.
Det utesluter samtidigt att spänningar >0v7 INTE kan lagras med en
OnOff-strömväg över den typen av komponent.
— Så: Hur löser
vi problemet GENERELLT att sampla alla möjliga spänningar 0 till (säg) 5 hela
Volt i en HOLD-kondensator med en typiskt standard efterföljande högresistiv
spänningsavkännande OP (CA3140)?
SVAR:
— Genom att 1.
främst utnyttja maximalt små (minst störande) strömmar som ska styra lagringen
— vilket
betyder en MINIMAL lagringskondensator
KONDENSATORLAGEN
U=TI/C → T=UC/I kräver minsta möjliga kapacitans C för kortast T möjliga
spänningssving U via minsta möjliga kondensatorström I;
— och 2. en
tillagd negativ referensspänning som — då — möjliggör en bipolär PNP transistor
som O)nOff-Switch, typ T2 ovan vänster:
Separat extra battericell för
negativ referens
— T2-PNP-basspänningen för ON drivs
via en negativ batterireferens, här en 3V knappcell typ 1,5mM¦Ø20mM CR2016
(90mAh). Strömanvändningen i kopplingen är helt minimal då batteriet belastas
enbart vid en förekommande transientpuls — om gammaförstärkaren är aktiverad:
under 10µS med långa mellanrum. Batteriet läcker ut (flera år) innan det
använts ut.
KNAPPCELLSHÅLLARE FÖR KNAPPCELLSBATTERI kan
konstrueras på många (förnämliga) enkla sätt — FÖR SÄRSKILDA ANPASSNINGAR
TILL EXPERIMENTALELEKTRONIKEN — med de enkla tillgängliga byggkomponenter i
det kommersiella elektronikutbudet. Fotografierna visar principen.
Vad exakt är det PIN-dioden avkänner i gammaförekomsterna?
— 1: Vilken LÄGSTA möjliga avkännande PIN-diodENERGI finns för KOSMISKA förekomster?
— 2: Vilken HÖGSTA möjliga avkännande PIN-diodENERGI finns för TILLFÄLLIGA BRUSTOPPARs förekomster?
— 3: Vilken LÄGSTA möjliga avkännande PIN-diodENERGI finns för Americium 241 preparatets förekomster?
— 4: Vilken HÖGSTA möjliga avkännande PIN-diodENERGI finns för Americium 241 preparatets förekomster?
Med Americium 241 preparatets placering maximalt nära PIN-dioden finns, närmast,
TRE typer av transientresponser från tillfälligt inkommande energistötar:
A: Am-241-förekomster ......... (-max 50mV);
B: Möjliga brustoppar ............ (-max 50mV);
C: Kosmiska inslag (1 per 1-3 minuter [-max0V8])
Vi hade
»grundläggande frågeställningar»:
Tillgängliga
basdata på Americium-241-ämnets gammasönderfall visar ett antal möjliga
kandidater — men många flera finns, mera spridda, än de tre ovan främsta.
Vad är det
PIN-dioden avkänner?
— DE KOSMISKA
FÖREKOMSTERNA (Cosmic10) skvallrar MEST om ATT det som PIN-dioden
avkänner beror på HUR ett visst (myonsönderfall
— som slutar på elektron-positronannihilation med 2×511KeV) sönderfall
TRÄFFAR PIN-kristallens ledningsgitter;
— Allt mera
avancerade/känsliga gammasensorer tar med — SER — allt mera av den energi som
utvecklas inom den detekterande halvledarkristallen;
— Mindre
känsliga gammasensorer (PIN-dioden) har inte den kraften, utan »det mesta
dämpas ut».
— Å ANDRA SIDAN
VET VI INTE MYCKET OM HUR PIN-DIODEN t.ex. BPW34 SKULLE UPPFÖRA SIG OM t.ex.
BRUSBANDET HÖLL TYP 0,1µV istället för som här typiskt ±10mV: Vi KANSKE skulle
få se »alla möjliga gammaenergier» då. Kanske.
Förhållandet mellan Am241:s 60Kev
och ±e-parannihilationens ena hälft 500KeV är
511/60=8,5 drygt.
— OM en ruta 20mV×50µS är representativ
TransientEnergi för Am241-60KeV, då SKULLE »runt 10 sådana rutor»[‡] avspegla en kosmisk ±e-förekomst?
GammaSkärmLådan
GammaSHIELDlådan — strömförsörjningen
Maj2018
GammaSkärmLådan består i princip
enbart av en avlång metallisk lådinbyggnad på en stabil underliggande träplatta
av originalkretsarna från gammaexperimenten 2016.
Vi återkommer längre fram till detaljerna på
skärmlockets ovansida ANALOGT STYRDA elektroniska potentiometrar med ultralåg
strömförbrukning — delvis nödvändig styrelektronik för visst internt bruk.
Inkapslingen är, eller ska vara,
fullständigt elektriskt skärmad, samt strömtekniskt självförsörjande på en
uppsättning primära 9V-batterier (5×9V=45V):
— Batterispänningen har inbyggd
autoströmsäkring och försörjer fem separata särskilt utprovade högeffektiva
spänningsregulatorer med låg egen strömförbrukning (i storleksordningen endast några tiotal mikroampere). Se GammaLådans Strömförsörjning.
— Med lådan öppnad finns sex
kontrollswitchar med en separat 9V-batterispänning som försörjer en digital
testvoltmeter med vars hjälp de fem regulatorkanalernas spänningar kan
kalibreras och testats.
— Lådan har på sina två yttre
motstående sidor separat skärmade specialmonterade kontaktlådor anpassade för
två mätprobar till ett digitalt oscilloskop.
— Lådlocket kan öppnas och stängas
med ett enkelt handgrepp, och metalliskt kontakterande gångjärn — koppar,
aluminium — säkrar lockets jordning mot den övriga lådkonstruktionen.
— Hela lådans basplatta vilar på en
2mM tjock kopparplåt med iskruvade aluminumfyrkantrör i botten för mekaniskt
montering mot den underliggande styva träplattan, samt upptagna särskilt
gängande hål för fast montering av de separata (10+) minikopplingsdäcken.
— En aluminiumkabelkanal förbinder
lådan med gammaboxen där själva PIN-dioden (BPW34)
sitter tillsammans med gammaförstärkarens komponenter.
GammaBoxen — 2mM aluminium + 2mM
kopparplåt — har samma funktion som den enklare tidigare aluminiumfolieklädda
kartonglådan från gammaprojektet 2016, men här i mera stabilt helmetalliskt
utförande:
Hålet överst i plexiglaset är anpassat och
reserverat för Americium 241-preparatet — som garanterar hela gammasensorns
kalibrering och funktion.
Kopparplattan (laminat) över
GammaSkärmlådans bottenträplatta är försedd med metalliska styrsprintar[‡].
— Styrsprintarna är så avpassade — 2,54mM raster mot aluminiumfyrkantrörens y10mM¦i8mM;
testa själv med M2-skruv (med viss mindre justering): passningen är exakt —
att aluminiumRörKanterna PRECIS med viss modest TRYCKKRAFT kan PRESSAS ner i
exakt passning mot laminatplattan vilket säkrar gammaboxens jordning.
I GammaBoxen — vänster ovan — är
sedan upptaget EXAKT PASSNINGSSYMMETRI mot de två anslutningspinnarna till
PIN-dioden (BPW34) genom en anpassad PIN-diodsockel (av Teak) som skruvats fast
i aluminiumboxens ena vägg.
— Genom att skjuta ner boxlådan över
styrsprintarna ges exakt passning med PIN-dioden som då korrekt kan löpa ner i
sina kontaktspår.
— PIN-diodens passning på översidan
garanteras av en YTTERST NOGA anpassad hålform genom den 2mM tjocka
topptäckande kopparplåten — ytterst viktigt
att resistanstesta slutmonteringen så att säkra isoleringar bibehålls.
Plåten ljusskyddas underifrån genom ett noggrant tillskuret svart
konturtäckande klippark: inget ljusinsläpp är tillåtet här: inte underifrån,
inte ovanifrån.
— PIN-diodens enda mekaniska
anslutning neråt kopplingsdäcket blir genom dess egna anslutningsben som går
genom klipparket och därifrån direkt ner i hylskontakter som omges av
teaksockelmaterialet: inget ljus bör ha
möjlighet att komma in den vägen.
— Ljusinsläppet ovanifrån hindras
säkert genom att en slutlig aluminiumfolie läggs överst och sedan pressas ner
över boxkanterna av en TAJT UTFORMAD plexiglasram som samtidigt garanterar att
aluminiumfolien smiter åt kring boxens metallkanter — och därmed ger och säkrar
en slutlig — perfekt — total elektrisk boxskärmning. ResistansTesterna
bekräftar det också.
— När boxen sedan demonteras, och
återförsluts, upprepat, många gånger — för åtkomst till komponenterna i
boxkopplingsdäcket — är det bara boxens sidväggar som påverkas med moment,
plexiramen vidrörs aldrig.
Perfekt funktion.
Bilden nedan visar Americium-241-preparatet insatt i det reserverade
plexiglashålet för funktionstest och gammakalibrering.
AMERICIUM-241-prepararet
hålplacerat med maximal närhet — ca 1mM — till den underliggande PIN-dioden — BPW34
eller BP104
Se GammaBOXEN — Am241CloseGB
Gammapreparatet AM-241 från den gamla rökdetektorn
anpassat med monteringsram och sockelhållare för att passa i GammaBoxens
upptagna plexiglashål för kalibrering och funktionstest — Foto 29Maj2018.
GammaSHIELDlådan
Gammaboxen — Hela Skärmlådan
PRECIS
SOM I GAMMAPROJKETET 2016 med de enklare
skärmlådorna avgörs även här Maj2018 hela
experimentuppgiften på bekvämligheten att kunna ta av och sätta tillbaka
skärmlocket till gammasensorns aktuella elektroniska komponenter:
— Vi MÅSTE
kunna testa, analysera, pröva, byta komponenter, löpande, snabbt, utan krångligheter.
Fotografierna
nedan visar översiktligt hur gammaboxen har konstruerats, samt hur detaljerna
har monterats.
F5 ¦ 27Maj2018 ¦ Bild 20,22,26,33,37
SVARTA
KLIPPARKET (Heltäckande över hela lådans inre tvärsnitt utom hörnen) läggs över
PiN-sockeln, den sitter fast i ena lådsargen med en M2-skruv. PiN-diodens
anslutningsben skjuts sedan ner, genom papperet, i PiN-sockeln och ger då en
säker ljusisolerande funktion nerifrån och uppåt. Över PiN-dioden
monteras/skjuts sedan den tajt inpassade 2mM kopparplåten med det upptagna
rektangulära hålet. Över denna läggs slutligen den elektriskt och
ljus-isolerande aluminiumfolien som
sedan pressas ner tajt över lådkanterna via lådramen för att ge en säker
elektrisk lådkontakt — och säker ljusavskärmning uppifrån.
2mM kompakt kopparplåt, demonterad
som ovan, ska (också) föreställa en något sånär säker materialskärm mot alla
möjliga tänkbara störningar/inverkan som ev. kan nå den aktuella gammasensorelektroniken
på lilla kopplingsdäcket. Hålupptaget till PiN-dioden (efter cirkulärt
grundhål) är gjort med Clas Ohlsons gamla utomordentligt fina nålfilsset — som
tyvärr inte alls längre verkar ATT gå ATT få tag på. ATT:
— Jag märker mer
och mer (Maj2018) ATT Sverige håller på att konvertera språkligt till Turkiet
— VerbalGrunden
ATT (för ATT kunna arbeta .. för kunna ...
förkunna .. ) utelämnas allt mera frekvent:
Befolkningen befinner sig i
identitetschock. APPA.
Måste kompensera för ATT fortsätta ATT
verka vara viktig med ATT utelämna ATT:
— Det låter
»fräsigare» — Mera Viktigt.
Engelsmännen kanske imponeras med
förebilden: In order TO achieve ..: för ATT kunna uppnå .. för kunna .. in
order .. achieve ..
Båten har tappat rodret — Associerad
Navigation. Måste ha GPS för ... HITTA Hem.
LÅDRAMEN I
PLEXIGLAS är precis så
tajt konstruerad att aluminiumfolien smiter åt kring gammaboxens
toppmetallkanter: Hela förslutningen GARANTERAS en enhetlig elektrisk kontakt —
vilket vi alltid kollar med separat instrumentmätning.
PRECISIONEN i »Tajt:en» är enkel:
Plexiglasramens 5mM smala 5mM höga ramkanter är förborrade och förgängade med
M2. Borrhålen avpassas EXAKT, så noga man kan, så att varje borrhåls centrum
ligger 2,5mM utanför lådkanten.
NU VET VI att M2-skruv, och annan, besitter
en (CIRKA) 0,15 mM tolerans mot ideala Ø2mM:
— När vi
skruvar fast plexiglasunderkanterna mot plexiglastoppen, tre skruvar på varje
sida, med M2-skruv (stjärnskruvskalle), har vi ALLTID den marginalen att passa
på genom att — vid fastskruvningen — Synka/TRYCKA med fingrarna PRECIS så att
MAXIMALT TAJT PASSNING uppnås. Då väl den fastskruvningen gjorts en gång
(ordentligt) kan ramen sedan tas av, och återinsättas, med samma goda tajta
passning.
GammaLådans Strömförsörjning —
hela kopplingsbilden i sammanställning 12Mar2019
GammaLådans Hela Strömförsörjning
HELA KOPPLINGSBILDEN — primärbatterier
¦ strömsäkring ¦ spänningsregulatorer 5st 3T-PBSR ¦ startpulskrets ¦
spänningsmätande 6 kanalers
mikroswitchnav ¦ spänningsstyrda resistanser
SPÄNNINGSREGULATORERNA
— 5 stycken av samma typ 3T-PBSR som i originalet 2016 men här något modifierat
och anpassat — kan bestyckas med olika uppsättningar resistanser, höga-låga,
för anpassning till små-stora strömuttag — med tillhörande långsamt-snabbt
transientsvar. Här har en övre strömgräns satts till 50mA med höga
regleringsmotstånd då kanalerna i princip enbart ska garantera konstanta
belastningar utan variationer;
— Varje
regulator är testad och utprovad för att klara den försörjningen på max 50mA
(iSupply) utan att den fina batterilinjen (200µV) påverkas.
— Varje
3T-PBSR-regulators egen strömförbrukning — test vid 12V utspänning och 24V
primär inspänning — är 24µA utan indikering: Indikeringen vi här använda 5V
drar (5—2V4)/1M 2,6µA. Totala strömförsörjningen för hela GammaBoxen med
GammaFlashen vid 5V är uppmätt till 2,8 mA med OP1-kopplingens
gammasensorkrets.
PRIMÄRBATTERIERNA
5×9V=45V, nya ca 48V, efterföljs av ett 10 Ohms skyddsmotstånd som leder till
huvudkretsens strömswitch.
— Direkt efter
huvudswitchen följer STRÖMSÄKRINGSKRETSEN (NCFB-CMOS). Den utlöser
snabbt och effektivt (via en CMOS NAND-Latch) — separat test — vid ca 45mA.
— Regulatorkanalerna
följer efter säkringskretsen: 5 identiska 3T-PBSR-regulatorkanaler med låg
egenströmförbrukning (tiotal µA) med bibehållen (200µV) batterimatningslinje.
— StartPulskretsen
startar upp typen 3T-PBSR som kräver en hjälpströmpuls för att komma igång — Se
StartProceduren.
— Spänningskontroll
kan göras för alla 5 regulatorerna + ledningen till primärbatterierna; Ett
särskilt konstruerat spänningsMätningsNav med egen batteriförsörjning läser av
aktuell kanal — kretsen drar ström endast vid själva det avläsande
manövertrycket; En av de 6 mikroswitcharna aktiveras automomentant för
avläsning av aktuell kanalspänning vid intryck.
Spänningsstyrda resistanser
Vid
konstruktionsarbetet med att färdigställa GammaLådan
(våren 2018) gjordes en del test för att säkra EVENTUELLA BEHOV av att KUNNA
justera (någon) kanals regulatorspänning UTIFRÅN den totalskärmade lådan.
— Varfördå?
Liljornas
Heliga Trädgårdar:
— I samband med
utprovningen av GARANTERAT LÅGA EGENFÖRBRUKNINGSSTRÖMMAR för de nödvändiga
spänningsregulatorerna noterades — som har antytts tidigare — att
TRIMPOTENTIOMETRAR större än 500K — 0M5 — har en TENDENS att GRUSA fina
batterispänningslinjer (200µV) och introducera HEMSKA störningar:
TEORI
—
MiniPotentiometrarnas ledningsbanor (även
stora potentiometrar [ännu värre]) samlar Molekyldamm I TIDENS LÄNGD —
värre ju mindre strömmar som passerar.
— Test som
genomförts här (2016-2018) med de små trimpotentiometrarna, typen ovan i bild,
visar att MAX 500 KΩ — och inte ens det efter flitigt användande — kan användas
för att styra ut finspänningar på lågströmsregulatorer — typen som bara behöver
ental eller tiotal µA i egenström.
Trimpotentiometrar med högre värden
visar märkbart demolerad utspänningslinje.
Så blir alltid
nöden uppfinningarnas moder:
— Finns det
inget (enkelt) sätt att komma förbi den flaskhalsen?
Flera test med
en vanlig bipolär NPN småsignaltransistor (BC546 B) visade att det GÅR:
— Transistorn
kan öppnas — ner till 5Ω om basströmmen är stor — och strypas — upp till
flera gigaOhm med ingen basström alls. Strålande läge.
Det enda som
krävs är en separat spänningskälla — en 3V knappcell duger utmärkt — som kan
försörja en MINIMAL basström till transistorn.
Transistorn kan
kopplas in — kortsluta — på valfritt ställe i ledet med de ordinärt insatta
potentiometrarna.
I första
testbygget (LillaTransistorBoxen,
8Mar2018) användes en konstantspänningsdiod (LM 385 Z — ElectroKit) som
spänningsreferens: Tre mera lågohmiga trimpotentiometrar (100K, 10K, 1K — MainFineUltrafine) användes
för analog spänningsmanövrering på transistorsidan.
— Utmärkt
resultat.
Regulatorkretsens utspänningsnivå påverkas
inte av den insatta transistorn, förutsatt den är avkopplad mot GND i offläge
(Jord, 0V) då den inte används.
— Så får man
också en BONUS på köpet: TVÅ oberoende spänningsinställningar att laborera med:
När transistorn kopplas in, blir det dess inställning som gäller. Kopplas den
ifrån, är det den normala spänningsregulatorns inställning som gäller.
— En enkel
skärmad kabel förbinder det inre av GammaSkärmlådan med den yttre
TranistorBoxen — HÄR INBYGGD I ETT ALUMINIUMFYRKANTRÖR.
I andra
testbygget (StoraTransistorBoxen,
24Mar2018) utnyttjades tillfället för att anställa ett mera omfattande
Potentiometertest — totalt 6 stycken »normalt stora radiorattar».
— Här
anställdes en egen inre 3T-PBSR konstantspänningskälla på 0V635 för att
säkra transistorbasspänningens maxnivå.
—
TransistorLådan överst på GammaLådan har
skärmade sargar, underdel och topp.
— Den ansluts
precis som i Lilla fallet till det inre av lådan enbart genom en skärmad kabel
(bas+GND).
— Testerna
visade att även denna konstruktion håller måttet och kan användas för att styra
en av de inre 3T-PBSR -kanalerna utifrån — analogt.
Se även separat
i Räknarkretsen.
Oscilloskopanslutningarna och
GammaFlashNivån:
Oscilloskopanslutningarna och GammaFlashNivån:
Två lådjordade oscilloskopanslutningar,
en på vardera sidan, finns tillagda till GammaLådan
genom särskilda enklare konstruktioner, anpassade för oscilloskopets vanliga
mätprobar, vänster nedan..
I
originalkopplingen (GammaSekundären) fanns en
OP-komparator med en tillhörande FlashPotentiometer som kunde avläsas via en
särskild mätpunkt (IC1¦OP2Minus).
— Den
komparatornivån finns inte i den nu senare utnyttjade enklare GammaFlashKopplingen.
—
Digitalmätaren i bilden ovan höger är istället kopplad till mätning på
GammaFlashkretsens transistorbasspänning — ett relativt mått på nivån för
gammadetektering till räknarkretsen.
I vilket fall[‡] ser vi alltid primära utgångsnivån från gammaförstärkaren (A) genom en av mätprobarnas anslutning.
GrymmaKnepigheter, uppdagat våren 2018: Forts. frn. Sammanställningar Mar2019
Grymma Knepigheter grus(er)ar Framgångarna
Experimenten med den färdiga
»GammaProjektKonsolen» avbryts Maj 2018
De fortsatta experimenten med den
färdigställda Gammaskärmlådan avbröts — hastigt i Maj 2018 — sedan en del
»Verkligt Upplysande» detaljer visat sig:
•
GammaSekundärens olika tidskrävande
utflykter bidrog till den mera enkla lösningen i GammaFlashen
— vilket förenklade hela kopplings/kretsbilden, samt (drastiskt) sänkte strömförbrukningen
(från runt 15mA till nuvarande strax under 3mA). —»HejaSverige».
•
Mindre upphetsande — som det strax visade sig våren 2018 — var den här
»utmärkta lösningen» till Folieurladdningsenheten:
Den ursprungliga Maj2018 konstruerade Folieurladdningsenheten.
En separat kompakt konstruerad zyz
vrid- och justerbar urladdningsenhet med separat batterimatning 3×9V=27V max
urladdningsutspänning konstruerade våren 2018 med en speciellt
ALUMINIUMFOLIEBANDSANORDNING, se Foliebandet.
— Anordningen med urladdningsstiftet
kan vridas in över GammaBoxen med olika avstånd till och lutningar mot dess
underliggande gömda PIN-diod för »maximala test».
Våren 2018: Framgång — med förvecklingar.
— Man ska, då, kunna räkna ut och förutse allt
möjligt INNAN det händer/inkorporeras som inte får hända/inkorporeras.
Amatörer.
— Det blir omöjligt i längden att INTE beundra den
typen .. Glänsande konstruktion. Skitkass funktion.
Det var »den goda tanken».
Anordningen fungerar utmärkt — men INTE foliebandet som det var tänkt. Nämligen
så:
Tanken var god — men kolla den försmädliga
funktionen som förpassar det centrala resistanskriteriet — maximalt låg
kretsfolieresistans enligt TNED-teorin ATA/CAT säkrar det
avgörande urladdningsströmdraget — till avgrunden:
— Man måste se det för att tro det:
Efter — Se även FÖRE
nedan:
Foliebandet: Grymma Knepigheter Maj2018
Se URLADDNINGSANORDNINGEN
Maj2018 i detaljer — separat.
Före:
— Have a nice day:
Hur man än bär sig åt, vilken typ av
TEJP man än använder: Med TIDEN släpper tejpen mot VARJE påförd dragspänning,
fortare eller långsammare:
— Den avgörande LÅGA
kontaktresistansen (<10mΩ) försvinner och ersätts av »allt möjligt
mellan 0Ω2 och 2Ω0» — beroende på.
Hemska saker.
— Utan erfarenhet, och inte minsta
misstanke om äventyr, utformades HELA urladdningsapparaturen — i sig »jättebra»
— PÅ »tejpPrincipen»: enda då möjliga tillgängliga uppslaget för att få ett
justerbart FOLIEBAND för urladdningarna.
Urladdningsanordningen,
Maj2018:
Urladdningsanordningen Maj 2018
Inte allt glimmar som guld ..
— Perfekt konstruktion — kass
funktion.
Se inledningen från GrymmaKnepigheter:
Våren
2018: Framgång — med förvecklingar.
—
Glänsande konstruktion — med Skitkass funktion. Verkligen enastående.
Var sket det sig?
— Foliebandet.
— Varfördå?
— BANDFORMEN bygger HELT på att
skära ut en (1cM bred, noga) folieremsa och sedan montera ihop ändarna (noga)
med TEJP. Se Foliebandet.
En sämre tejpsort avslöjades DIREKT: Bandändarna separerade märkbart
(inom minuter).
Typen DOKUMENTTEJP användes sedan — med betydligt bättre resultat.
— Men toleransen för bandmåttet
(verkligen tajta lägen) — kritiskt på en millimeter när, DELS för att få
maximal åtspänning mot kontakthjulen och DELS att överhuvudtaget få IN
foliebandet i själva hjulbygget — begränsar friheten att få maximal åtspänning:
mindre bandmått = omöjligt att få in bandet: större bandmått = kass åtspänning.
Man börjar längta UT.
Efter många om och men — med
strålande resultat i ännu mera märkliga sammanhang — genomfördes en reguljär
kontaktresistansmätning[‡] 2Jun2018:
KontaktResistansMätning 2Jun2018 på
AluminiumFolieBANDETS Huvudroll avslöjade otillåtet höga värden. Annan
konstruktion krävs.
Otillåtet höga
kontaktresistansvärden visade sig mellan folie och anslutande metalliska
rullhjul.
— Hela TNED-teorin i urladdningsmomentet ATA/CAT bygger på en minimal
kontaktresistans (inte över 10mΩ, med fördel lägre). Utan den förutsättningen
— jämnt, kontinuerligt — kan resultatbilden inte garanteras.
— Och så ÄR det också av PRINCIP med
TEJPEN över folieändarna OCH pålagd mekanisk dragspänning: FolieÄndarna glider
isär — proportionellt mot bandspänningen (och tejpklistrets dragmotståndshållfasthet).
För att sabotera tajta milliohmresistanser behövs bara en tiondels millimeter
glipa. Oacceptabelt.
RESULTATBILD:
— TEJP FOLIEBANDET får under inga som helst
omständigheter användas i sådana sammanhang som konstruktionen ovan uppvisar.
En helt annan konstruktion måste
genomföras — som garanterar en optimal (inom mΩ) kontaktresistans mellan
folie och anslutande fasta metalliska ledare.
Och sant är det:
— Åtskillig TID hade spenderats med
att tänka ut originalanordningen[‡] ovan — och
bara med slutände i förbisedda inkorporerade felformer i hela konceptet.
Bra lärdom — för den som inte visste på förhand. Perfekt. Återstår en
mera upplyst konstruktion.
— Men RESULTATEN då —
gammaresponserna — i själva dessa misslyckade försök, om alls:
— Visade sig något, alls?
— Det kan man nog LÄTT säga att det
gjorde.
— MEN: Omständigheterna kring DESSA FÖRETEELSER
vill jag, nog, helst vänta med att spekulera i TILLS för det första en rejäl
folieurladdningsanordning kommer fram. Allt annat blir uteslutet för att kunna
skilja agnarna från vetet, och KLART fastställa vad som är Feltrigg och
Sanntrigg.
Vi VET inte säkert, än — 9Mar2019.
Men vi är på väg.
— Resan ÄR själva äventyret. Målet
(inget mer resande) är mindre upphetsande. Det är min erfarenhet.
Foleurladdningsenheten
Maj2018
RullBandFolieurladdningsenheten — den som
konstruerades men som inte höll måttet:
SAMMANSTÄLLDA
FOTOGRAFIER
Urladdningsenheten som sådan
fungerar helt utmärkt:
— Ett träblock utgör
monteringsstomme med minikopplingsdäck, batterifack och avståndspelarjusteringar,
plus en separat påhängd foliebandsanordning som kan vridas och lutas på
optimalt möjliga sätt relativt GammaBoxens avkännande PIN-diod.
Folliebandsanordningen särskilt:
Foliebandsanordningen särskilda
spänn- och upphängningsanordningar:
FolieBandet, Del 2:
Alternativ lösning Mar2019
Alternativ Folieurladdningsanordning
FÄRDIGSTÄLLD, KALIBRERAD
OCH PRELIMINÄRT UTPROVAD 19Mar2019
En första preliminär teoretisk genomräkning
för en alternativ foliebandsurladdningskonstruktion visade att det bara —
egentligen — finns ett enda alternativ att välja på:
URLADDNING I PRINCIP ÖVER
URLADDNINGSKONDENSATORNS TILLEDNINGSBEN:
— Maximalt låg kontakt- och
tilledningsresistans över urladdningsvägen.
— Uppladdningsvägen är inte kritisk.
PROBLEMET att tillverka den typen —
som det har visat sig — är emellertid betydligt mera krävande än alternativet
ovan. Det är vad som återstår här framöver — dock inte i detta dokument.
Utöver ovan antydda, finns ännu ett alternativ under utformning — men
det är (verkligen) krävande. Vidare beskrivningar följer i kommande dokument —
då, och om, samtliga konstruktioner är/blir slutförda och testade.
FalskGAMMATRIGGpulserna:
SAMMANSTÄLLNINGAR 22Mar2019
Lömska gammafalsktrigg genom GammaSkärmLådan
SEISMISKA — ELEKTROINDUKTIVA
Varje KRAFTNÄTsBRUMUPPSAMLANDE FYSISK MATERIEKROPP
— människokroppen
— en fysisk metallisk ledare, tråd eller stång
— alstrar en JORDNEUTRALISERINGSPULS vid ett (i princip varje, mer eller mindre) momentant kontakttillfälle — beröring, även helt ytterst lätt — med GammaLådans Jordskärm (GND)
Det finns två kategorier olika försmädliga gammafalsktrigg
i samband med den (Maj2018+) färdigställda GammaLådan:
• SEISMISKA falsktrig:
— GammaFörstärkaren är (super-) känslig även för mekaniska stötar;
• ELEKTRO-INDUKTIVA falsktrigg bilden ovan — endast i utpräglade kraftnätsmiljöer:
A: — inducerat 50Hz-brum åstadkommer JORDNORMALISERANDE PLANSTRÖMMAR I SKÄRMBYGGET då en icke-jordansluten fysisk kropp kommer i kontant — det allra ynka lilla minsta — med GammaLådans elektriskt isolerade skärmade metallkropp.
B: — SWITCHANDE NÄTANSLUTEN APPARATUR generellt ger ibland speciellt tydliga ”skräpiga” transienteffekter när (typiskt) en frys, ett kylskåp, eller någon annan starkströmsanordning switchar. Men dessa är lätta att urskilja (visuellt på ett oscilloskop) och inträffar dessutom sällan.
— SEPARAT ANSLUTNING TILL KRAFTNÄTETS REGULJÄRA JORDNINGSLEDNING ENDAST REDUCERAR — INTE ELIMINERAR (och inte heller alltid reducerar, märkbart) — FALSKTRIGGFÖREKOMSTERNA.
— Det avgörande i sammanhanget — som det har visat sig — är ÄVEN experimentpersonens med (metalliska detaljer) närliggande separata fysiska kropp: närmaterialens elektriska relation via huvudkraftnätets 50Hz induktiva inverkan till GammaLådans egen närabsoluta skärmkropp.
— »Grymma närinduktiva falsktrigg» uppkommer i synkron (induktiv) koppling med den skärmade GammaLådan — utan särskilda åtgärder. Det blir alltså avgörande viktigt att testa fram vad som gäller här — exakt.
Det tog ett tag innan det försmädliga gammafalsktriggande fenomenets faktor avslöjades — och insågs.
— Transientpulsen som bildas vid kontakttillfället ser VÄLDIGT mycket lika ut som en reguljär (Am-241-) gammaförekomst — men (betydligt) starkare.
Experimenten från Maj2018 FolieBandets
UrladdningsAnordning lurades under lång tid:
— Med reservation för ev. förekomster som ännu fortfarande
här 22Mar2019 INTE har klarlagts:
— Varje urladdningskontakt via en nertryckning av metallarmen[‡] resulterade i samma typ av falsktrigg som kunde konstateras vid separat kontroll med enbart metalliskt vidrörande kontakt
— Handhållen metallpincett i
lätt vidrörande kontakt —
med Gammalådans jordplan.
Tillsammans med FUE FoliebandUrladdningsAnordningens MINDRE AVANCERADE funktion — tejpen släpper, och kontaktresistansen avtar (drastiskt) inom bara kort tid — hade så flera faktorer uppdagats som innebar möjligheten till grava och allvarliga felkällor i resultatbilden. Den typen måste elimineras. Helt.
ELEKTRO-INDUKTIVA falsktriggens karaktär
Test 22Mar2019 med olika typer av — från GammaLådan — fristående fysiska kroppar — kabel, människokroppen, handhållna fysiska ledare med och utan isolerande mellanlägg — visar hur de falsktriggande, väldigt snarlika gammatransienternas makar fungerar.
ElektroInduktiva gammafalsktrigg
ELEKTRO-INDUKTIVA falskpulser BLIR i princip omöjliga att skilja från verkliga gammaresponser i och med att falskpulserna KAN anta alla möjliga amplituder på enbart ETT enda beröringstillfälle: en transientpuls framträder. Beroende på tillfälliga omständigheter, kan falskpulsens amplitud anta alla möjliga värden. Oscillogrammen ovan ger några exempel.
SÄTTET som falskpulserna uppträder på, avslöjar HUR det — hela fenomenformen — fungerar:
• Direkt handhållen metallpincett som berör jordplanet ger största amplituderna — men även små förekommer;
• Handisolerad handhållen metallpincett (skinnhandske) ger märkbart reducerad beröringsamplitud;
• Väl isolerad handhållen metallpincett (gummihandske) ger NÄRA ingen beröringsamplitud alls;
• ingen effekt; Kabelslinga (4dM) MED ENA ÄNDEN I JORDKONTAKT och den andra änden i beröring med jordplanet;
• ingen effekt; Direkt handhållen pincett som berör gammalådans jordplan SAMTIDIGT med andra handen i kontakt med GammaLådans jordplan;
Seismiska gammafalsktrigg
Även rent seismiska — mekaniskt vibrerande — stöt fenomen KAN åsamka gammaresponsliknande falsktransienter. Bilden ovan vänster antyder ett sådant tillfälle.
— EDnda skillnaden — mestadels — är att mekaniska vibrationer i allmänhet har MÅNGA svängningsperioder — och i allmänhet har långa perioder. Gammatransienterna har (i allmänhet, beroende på förstärkarsteg) kortare perioder och uppvisar enbart singulära pulser.
YTTERLIGARE
EXEMPEL PÅ SVÅRIGHETER I KOPPLINGSARBETET
EXAKT SAMMA KOMPONENTER — PÅ TVÅ OLIKA STÄLLEN — VISAR FÖRFÄRLIGA oacceptabla AVVIKELSER
Se Kopplingsschema i INF12AprRef: — Am241Close
—————————————
Övre vänster: Perfekt överföring till HOLD-OP:n.
Övre höger: Grymma störspikar visar sig om HOLD-OP:n
flyttas över till BP-blockets minidäck. Oacceptabelt.
ALLA FÖRSÖK ÄNNU 13Apr2019
MISSLYCKADE med attt försöka spåra transientfelet genom Hold-OP:n insatt på ett
separat minikopplingsdäck — inkluderat omständligt långa ledningsdragningar
till-från via 68p-SampleTransientkondensatorn;
— TransientFelet ALLA PULSER
GENOMGÅENDE visar sig — ännu — ENBART med ovanstående dokumenterade
kopplingsbild: invid CA3240-BP-operationsförstärkarna och nämnda
68p-SampleTransientkondensator.
Hittills enda möjliga rationella
förklaringen:
— Minikopplingsdäcken underst har
nära direkt anslutning i bottenplattan via ett minimalt isolerande plastskikt
till kopparjordplanet — läs: säker transientjordning. Minikopplingsdäcket med
BP-OP-CA3240 har INTE den typen — här en rest efter föregående separata
9V-batterimatning där minikopplingsdäcket monterades provisoriskt ovanpå
9V-batteriet.
— Enda sättet att klara ut den
teoretiska förklaringen är att flytta över BP-blocket till ett underliggande
jordkopplat minikopplingsdäck, återigen flytta HOLD-OP:n dit, och sedan kolla.
Svar 16Apr2019:
— Nej. Ingen som helst ändring.
Samma komponenter på ett kopplingsdäck maximalt nära kopparjordplanet,
och HOLD-OP:n insatt på detta, visar precis samma resultat: transientspikar i överföringsögonbliocket
som ovan mitten höger.
Störkällan är, tydligen[‡], själva
HOLD-transistorn BS17+ med transientkondensatorn (68p).
— HOLD-OP:n måste tvunget sättas separat
»på behörigt avstånd», typ bilden ovan vänster.
CHEOPS
REKTANGEL Mar2019
innehåll: SÖK på denna
sida Ctrl+F · sök alla ämnesord överallt i SAKREGISTER · förteckning över alla
webbsidor
Universums Historia —
CHEOPS REKTANGEL
ämnesrubriker
innehåll
referenser
[HOP]. HANDBOOK OF PHYSICS, E. U. Condon, McGraw-Hill 1967
Atomviktstabellen
i HOP allmän referens i denna presentation, Table 2.1 s9–65—9–86.
mn =
1,0086652u ...................... neutronmassan
i atomära massenheter (u) [HOP Table 2.1 s9–65]
me =
0,000548598u .................. elektronmassan
i atomära massenheter (u) [HOP Table 10.3
s7–155 för me , Table 1.4 s7–27 för u]
u = 1,66043 t27 KG .............. atomära massenheten [HOP Table 1.4 s7–27,
1967]
u = 1,66033
t27 KG .............. atomära massenheten [ENCARTA 99 Molecular
Weight]
u = 1,66041 t27 KG
............... atomära massenheten
[FOCUS MATERIEN 1975 s124sp1mn]
u = 1,66053886 t27 KG ........ atomära
massenheten [teknisk kalkylator, lista med konstanter SHARP EL-506W
(2005)]
u = 1,6605402 t27 KG .......... atomära
massenheten [@INTERNET (2007) sv. Wikipedia]
u = 1,660538782 t27
KG ...... atomära massenheten [från www.sizes.com],
CODATA
rekommendation från 2006 med toleransen ±0,000 000 083 t27 KG (Committe
on Data for Science and Technology)]
c0 = 2,99792458 T8 M/S ........ ljushastigheten
i vakuum [ENCARTA 99 Light, Velocity, (uppmättes i början på
1970-talet)]
h = 6,62559 t34 JS ................. Plancks konstant [HOP s7–155]
— Det internationella standardverket om universum sammanställt vid universitetet i Cambridge, The Cambridge Encyclopaedia of Astronomy, London 1977.
[BKL]. BONNIERS KONVERSATIONS LEXIKON, 12 band A(1922)-Ö(1928) med SUPPLEMENT A-Ö(1929)
t för 10–, T för 10+,
förenklade exponentbeteckningar
MAC, här ofta använd
förkortning för Modern ACademy — etablerad
vetenskap sedan början av 1800-talet
TNED — Related PHYSICS And MATHEMATICS —
Se särskild djupbeskrivning av innebörden i begreppet relaterad framställning.
(Toroid Nuclear Electromechanical Dynamics), eller Toroidnukleära Elektromekaniska
Dynamiken är den dynamiskt ekvivalenta resultatbeskrivning som
följer av härledningarna i Planckringen
h=mnc0rn, analogt Atomkärnans
Härledning. Beskrivningen enligt TNED är relaterad,
vilket innebär: alla, samtliga, detaljer gör anspråk på att vara fullständigt
logiskt förklarbara och begripliga, eller så inte alls. Med TNED förstås
(således) också
RELATERAD FYSIK OCH
MATEMATIK. Se även uppkomsten av termen TNED i Atomkärnans Härledning.
SHORT ENGLISH — TNED in general is not found @INTERNET except under
this domain
(Universe[s]History, introduced @INTERNET 2008VII3).
TNED or Toroid Nuclear Electromechanical Dynamics is
the dynamically equivalent resulting description following the deductions in THE PLANCK
RING, analogous AtomNucleus’ Deduction. The
description according to TNED is related, meaning: all, each, details
claim to be fully logically explainable and understandable, or not at all. With
TNED is (hence) also understood RELATED PHYSICS AND MATHEMATICS. See also the
emergence of the term TNED
in AtomNucleus’ Deduction.
Senast uppdaterade version: 2021-02-19
*END.
Stavningskontrollerat 2019-06-10.
rester
*
åter till portalsidan · portalsidan är www.UniversumsHistoria.se
∫
α √ π → ∞ τ π ħ ε UNICODE — often used charcters in mathematical-technical-scientifical
descriptions
σ
ρ ν ν π τ γ λ η ≠ √ ħ
ω → ∞ ≡ ↔↕ ħ ℓ
Ω
Φ Ψ Σ Π Ξ Λ Θ Δ
α
β γ δ ε λ θ κ π ρ τ φ
σ ω ∏ √ ∑ ∂ ∆ ∫ ≤ ≈
≥ ← ↑ → ∞ ↓
ζ
ξ
Arrow symbols, direct via
Alt+NumPadKeyboard: Alt+24 ↑; 25
↓; 26 →; 27 ←; 22 ▬
23
↨ — also 18 ↕; 29 ↔
Alt+NumPad 0-25, 26-...
☺☻♥♦♣♠•◘○◙♂♀♪♫☼►◄↕‼¶§▬↨↑↓
→←∟↔▲▼
!”#$%&’()*+,-./♦812...
åter till portalsidan · portalsidan är www.UniversumsHistoria.se