CHEOPS REKTANGEL Vb Jan2021  — UNIVERSUMS HISTORIA | a production 2021I16 | Senast uppdaterade version: 2021-10-04 · Universums Historia

 

innehåll denna sida · webbSÖK äMNESORD på denna sida Ctrl+F · sök ämnesord överallt i  SAKREGISTER  ·  förteckning  alla webbsidor

 

 

 

CHR IV — Sammanställningar 8Mar2019  ¦ GAMMAPROJEKTET — dokumentöversikt¦ Gamma2021 ¦  ¦  NaNo ¦  DOMEN ¦ Dokumentöversikt

 

 

 

 

TNED-FYSIKEN SAMMANKNYTER GAMMAPROJEKTET MED JORDYTANS PRIMÄRA BIOKEMI: kärnfysiken förklarar hela det kosmologiska sammanhanget

Internt bildade materialdomäner — korresponderande kvantitetsrelationer

JORDFYSIKENS KVANTITETER BEVISAR EN NATURHARMONI — som (2010+) Sverige och andra stater håller på att totalförstöra.

Jordmassan 5.975 T24 KG genom biologiska — AtmosBiosLitos — konstanter: vattenmassa ¦ växa-mulla-konstant — tiopotenser ¦ ingår inte i Svenska Vetenskapsakademin

mJ = S/c · (jH2O + T21c) — VATTEN + Fotosyntesfabrikanter Blad&Barr (c): grundvalen för hela uppkomsten, regleringen och underhållet av JORDLIVET (S). 10↑± = Tt.

NABIH

 

BildKOLLAGE 2017-18 från författarens fotoarkiv ¦

Dokumentöversikt ¦ FOLIEURLADDNINGSHÅLEN BEVISAR CAT ¦ Qfaktorn ¦ DBABgraf ¦ Urladdningshändelsen i detaljer ¦ iCAT ¦ STAD

CAT: 15Mar2021 — experimenten stadfäster CAT  i TNED — INLEDNING — En mera preciserad instrumentering bevisar CAT i folieurladdningsexperimenten — hålserierna

 

 

Enda [‡] elektriskt kända kraft (F=kQ1Q2/d²) som kan frikoppla en atom ifrån dess materiella bindning definieras av atomens allra lägsta s.k. bindningsenergi (eJON1+, anges i Joule J eller elektronvolt eV). Det är den mellan två närliggande atomer inbördes minsta möjliga repellerande kraft som uppkommer då varje atoms elektronbesättning påförs ett underskott i sin besättning av ett elektriskt elementarkvantum. Ett elektriskt elementarkvantum=Q[e]=1,602 t19 C definierar absolut lägsta möjliga jonisationsgrad (eJON1+). Med den förutsättningen har två närliggande atomer blivit inbördes elektriskt positivt  laddade — och därmed inbördes repulsiva med kraften F=k(e/d)².

k=1/4πε0 benämns konventionellt elektriska konstanten lika med 8,987437917 T9 VM/C, ofta förenklat 9 T9 VM/C i grovräkningen. ε0 benämns dielektricitetskonstanten för vakuum (och luft) lika med 8,8543 t12 C/VM. Se även särskilda termförklaringar i Magnetisk och Elektrisk Polarisation om ej redan bekant (ε-terminologin i vidare mening).

•   För att få N stycken atomer inom en materiellt begränsad domän att uppvisa inbördes elektriskt minimalt repulsiva krafter — som garanterar att de eJON1+-joniserade atomerna lämnar området i formen av ett hål — krävs tydligen en motsvarande viss minsta jonisationsenergi E(e)=N(eJON1+).

 

 

VI MÅSTE KUNNA PÅVISA γ-KVANTA — MEN den används 100 % för att jonisera hålatomerna så att hålet kommer fram ..

INGEN GAMMASTRÅLNING LÄCKER UT

————————————————————————————————————————————————————————————————

ALL E=hf=mc² genererad gammastrålning genom ±e-annihilationer används för att ge jonisationsenergin som hålatomerna behäver för att hålet ska kunna bildas.

————————————————————————————————————————————————————————————————

 

Gnisturladdning genom 0,017mM Al-folie: Ø0,3mM.

 

Enda (här) elektriskt kända (icke optiska, energiekvivalenta) sättet att aktivera en avgränsad domän atomer på en lägsta jonisationsgrad eJON1+ — »förbereda deras utträde» — är att »etablera» en central elektrisk hf-energikälla:

•   ett antal E(±e)=hf(±e)=2m(e)c² agenter som kan försörja N(eJON1+) med N=Q’/e=U’C/e.

•   hf-centralen kan excitera varje berörd atom precis så mycket (eJON1+) att den avdelar en elektron ur sin besättning: varje hålatom joniseras (»belånas») på en centralt belägen hf-källa.

 

forts.

 

Nref:

 

Referensartiklar och avsnitt som beskriver, relaterar och jämför med konventionell etablerad fysik och matematik där så är möjligt genom exempel, referenser och korsreferenser:  Parannihilation ¦

Atomkärnans härledning 1: Planckringen ¦ Atomkärnans härledning 2: Massans fundamentalform: gravitationen ¦ Neutronens sönderfall ¦ Neutronkvadraten med Atomära massdefekterna ¦ Järntoppen ¦

Jämförande atomvikter DEL 1 ¦ Jämförande atomvikter DEL 2 ¦ Nuklidbarriären ¦ Fusionsringar ¦ Udda och Jämna nuklidgrupperna ¦ Tunga nuklidgruppens atomer ¦ K-cellens värmefysik ¦ K-cellens expansion ¦

Himlakroppsbildningarna ¦ Galaxbildningarna ¦ Solsystemen i Vintergatan ¦ Fusionsgränsmassan ¦ Jordens 5 Ekvationer ¦ Solens 3 Ekvationer ¦ Solens Fotometriska Effekt — Generaltest ¦ Jordfysikens 10 Biotopiska Kvantitetsrelationer — MLN1470 ¦ Primära neutronformationsexempel i himlakropparnas primärbildning — med meteoritbevis — Bex ¦ Matematiken från början ¦ LISTAN ¦ noMACfysik ¦

ROOF 18 ¦ What 18 ¦ PROVING Flinders Petrie’s Floor 18 ¦ LJUSETS GRAVITELLA BEROENDE  från matematikens Cheops Rektangel ¦ rJ-CIRKELN i Cheopspyramiden ¦ Martha ¦

 

TNED (ATA/CAT) ¦ 13Mar2021

ATOMKÄRNANS FULLSTÄNDIGA mc² SÖNDERDELNING

FULLSTÄNDIG 100% ENERGIREDOVISNING i SAM5

— Enbart på den dokumenterade experimentella bevisningen No161718 och u12No3 som certifierar urladdningskondensators uteslutning från hålbildningens verkställande arbetsenergi (KoEnFn) stadfästs TNED-fysikens tidigare principiellt härledda CAT-fysik.

 

CAT-händelsen enligt TNED-fysikens beskrivning och förklaring:

Hålbildningens första initierande uppkomst definierar ett fullständigt makroskopiskt elavbrott: all elektronisk ledningstransport upphör.

 

•   Energiräkningens 100% verifierande härledda resultatbild i SAM5 endast understryker och autentiserar den bilden, tillsammans med bevispunkterna DBAB i funktionskurvan.

   Den enda återstående ytterligare kompletterande experimentella bevisning som krävs för att fullständiga bevisningen består i att påvisa de aktuella gammaförekomsterna — redan observerade i de atmosfäriska motsvarigheterna, se BlixtGammaHistoriken.

 

 

Gnisturladdning genom 0,017mM Al-folie: Ø0,3mM.

 

 

forts.

 

 

•   Fenomenformen kan inte förklaras av materiefysiken — endast massfysiken (E=mc²=hf).

•   U’C-faktorerna redovisas i SAM5 tillsammans med en särskild sammanfattning.

•   1818+18+k-komplexet redovisas i CENTRALKONTAKTERNA (k) med ATOMKÄRNANS CENTRALMASSIV (1818) och NEUTRONKVADRATEN (18) med de elliptiska funktionernas atomära massdefekter som leder direkt på atomvikterna — i jämförelse med experimentellt uppmätta värden och de som fås från motsvarande etablerade kärnfysikaliska teori, se särskild redovisning i DiffGRAFERNA — en ren utklassning relativt modern etablerad kärnfysik: alla detaljer förklaras genom jämförande exempel i teori opch experiment.

— FELET som modern akademi byggde upp 1800+ [LISTAN]: idéer att uppfinna, inte härleda, universums fysik: föreställningen om ”herre över universum”.

————————————————

CENTRALKONTAKTERNA ¦ ATOMKÄRNANS CENTRALMASSIV ¦ NEUTRONKVADRATEN ¦ DiffGRAFERNA ¦

 

 

 

 

 

TNED (ATA/CAT) ¦ 13Mar2021

ATOMKÄRNANS FULLSTÄNDIGA mc² SÖNDERDELNING

FULLSTÄNDIG 100% ENERGIREDOVISNING

 

GRUNDBEGREPP/terminologi:

 

TNED — relaterad fysik:

MASSTALET A = atomvikten U avrundad till heltal är varje atoms primära primitiva ursprung i antalet tätt närliggande neutronmassor. Genom neutronsönderfallen bildas den aktuella atomens kärna genom exotermiska fusioner så länge atomkärnorna ligger innanför varandras nuklidbarriärer, som ge gör enligt TNED från början: tätt packade neutroner. Summan av alla ursprungliga neutroner atomviktens avrundade heltal som så slutar på en viss atoms atomkärna beskrivs konventionellt som ”atomkärnans antal protoner (neutronens sönderfall till väteatom med sin vätekärna) och neutroner”.

U anger atomens atomvikt i (Dalton) atomära massenheter u(HOP) = 1,66033 t27 KG typ A,00.. eller (A–1),99..

A = AVRUNDAT(U): atomkärnan innehåller inga partikulärt fristående beståndsdelar.

 

KÄRNFYSIKEN i Modern Akademi: — »Fristående vattendroppar ur en vattenmassas delning FINNS verksamma inuti vattenmassan som FRISTÅENDE partiklar i rörelse»:

— ”Atomkärnan INNEHÅLLER Neutroner och Protoner”: Mänsklighetens — detaljerbart bevisligt — allra mest PRIMITIVA föreställning. Jämför Naturboken — relaterad fysik:

 

KÄRNFYSIKEN i Relaterad Fysik: — Atomkärnan är partikellös — men Strukturen kan beskrivas EKVIVALENT utifrån dess observerbara fristående partikelfragment: np-strukturen.

Se även den kortare sammanställningen i GENOMBROTTEN I TNED.

 

MAC — modern akademi (1800+):

MASSTALET A beskriver summan av antalet s.k. nukleoner i atomens kärna: Kärnan uppdelas på protoner (atomens yttre kärnladdning [Z, atomnumret]) och resterande antalet elektriskt neutrala neutroner (N) efter AVRUNDAT(U) – Z = N: 

A = N+Z = AVRUNDAT(U).

MAC kontra TNED, enligt TNED:

— NIVÅN PÅ FÖRESTÄLLNINGEN om ”partiklar inuti atomkärnan” illustreras i fotomontaget ovan. På (nära exakt) samma sätt som INTE fristående vattendroppar finns till som fristående partiklar inuti vattnet — inte före splashen, och inte efter heller — finns heller inga fristående partiklar (”neutroner och protoner”) inom atomkärnan. Vi kan SE dropparna, klart och tydligt då de frigörs ur vattnet (partikelfysikens fragmenteringskartor). Men inuti vattnet finns alls ingenting sådant.

   Vattendroppsmodellen är utmärkt — som en provisorisk primitiv modell. Tas den för given uppkommer Problem i den allmänna fysikförklaringen.

 

 

 

 

UlaDET: UlaDETbevis ¦ CAT ¦ GS ¦ Hålbildningen ¦ Kurvanalysen ¦ KoronaFältet — ljusbulans tydliga plasmafysik 

 

Sammanställt bearbetat 7Jul2021 — urladdningsexperimenten från 2007+ — testa plasmaljusbulans förklaring, den som kan ..

URLADDNINGSDETALJERNA

 

 

 

TEORETISK FÖRKLARING ENLIGT TNED:

•   Den centrala hf-källan:

När katodstiftet närmar sig anodytan (överslag sker inom några hundradels mM med U=24V)

 

 

 

Figuren visar TNED-fysikens beskrivningssätt.

 

 

spänningspolariseras allt flera atomers kärnbrunnar mot katodspetsens framryckning.

— Elektronbesättningarna följer fältlinjerna, och atomkärnorna följer (»dras med av») elektronmassorna.

 

Testa elektrostatisk spänning på riskorn eller växtfrön generellt — generera elektrostatisk spänning på samma form som i BEMEK: kornen¦atomerna inrättar sig efter — dras till — fältlinjerna [utpräglad elektrisk fältmorfologi bevisas genom ytterst enkla köksexperiment].

 

•   Vid ett kritiskt uppnått minsta avstånd sker ett inledande genombrott (TheHAM):

•   Genombrottet inleder urladdningskondensatorn urladdning — men »korrumperat»:

 

•   urladdningsvägen saknar varje någon enda bevislig direkt ledningskontakt med den underliggande aluminiumfoliens (max)10mΩ ledningsyta.

BEVIS: ULADET

Med bevis från 24V-serierna Jan2021:

 

 

 

Urladdningskurvorna i figuren sammanfattar experimentresultaten med 0,017mM Aluminiumfolien. Max R genom den 68mM långa tunna folieremsan är endast drygt 5mΩ.

— En ideal 95µF kondensatorurladdning från 24V via R=10mΩ skulle uppvisa figurkurvan ovan betecknad 10mΩ: strömstyrkan i utgångsläget är då i=U/R=2400A.

— Den inledande strömbranthetslutningen [U/R=i] i samtliga oscillogram i 24V-serierna visar snarare ett maxvärde på U/R=i=240A via ett motsvarande R=100mΩ.

— Det är materialets egeninduktans [L=Rt] som sätter gränsen för hur stor maximal ström som en urladdning kan initieras på. Den parameterns inverkan utläser vi ur fallkurvans begynnande branthet. Som ovan i de aktuella oscillogrammen: alla kurvor utom de speciella No161718 utgår från urladdningsresistanser [ledningsresistansen R + induktionsresistansen R, den senare tydligen den avgjort största av de bägge] utgår från en minsta urladdningsresistans på runt max 100mΩ.

— MEN dessa urladdningskurvor är också [PRECIS SÅ] »korrumperade»: spänningsfallet innefattar — tydligen — en parameter som tvingar upp bottennivån långt över noll — vilket förklaras rent matematiskt av en extra införd resistansökning: den slutar [KurvTOLKEN] på 2-300mΩ i de aktuella fallen 1-15, 19-23.

— Fallkurvan för No161718 är den enda i experimenten som uppvisar en normal kondensatorurladdningskurva, alltså med bevarad konstant urladdningsresistans — men den avbryts tvärt [efter 3-21µS] — med särskilda spektakulära effekter. Se särskilt No161718, samt vidare nedan:

— Understiger ledningsvägens egenresistans R ett minsta tröskelvärde [här omkring 1mΩ i fallen No161718: vi vet inte riktigt, än, Jul2021] uppvisar fallkurvan ingen resistansökning. Den fallkurvan blir då som observerats ovan i figuren märkt 560mΩ.

 

 

•   Uppmätt icke materialförstörande  konduktivt elektriskt ledande ledningsresistans över urladdningsvägarna ligger inom 10mΩ.

•   Kondensatorns Urladdning U/U0=e–^t/RC med experimentanordningens U0=24v, C=95µF över ledningsvägen R=0,010Ω=10mΩ ger ett samband via t/RC=ln(U0/U) med

t = RCln(U0/U):

•   Urladdning ner till U=0V1 skulle då ske på tiden (max)

t = 5,21µS.

•   Men det händer aldrig i det praktiska experimentella fallet.

MjukaLINJEN: BEVIS ¦ HBhigh ¦ HaLIN    

Samtliga utförda experimentella fall i 24V-serien 1-25 visar att urladdningskondensatorns urladdningskurva enligt de sammanförda oscillogrammen nedan (1-15, 19-23) aldrig ens når ner till 10V-nivån:

 

 

 

 

De mjukt avslutande sammanförda 20 oscillogrammen i 24V-serien som [utomNo23] motsvarar cirkulära hålbildningar.

 

gHIGH: MaLIN

Urladdningskondensatorn uppvisar (för dessa 1-15, 19-23 fall inom 10-20µS) ett konsekvent beteende som bevisar

•   en successiv resistansökning med ett bottenläge (efter 10-20µS) mellan 12-15V:

•   R tillväxer konsekvent obegränsat mot slutet av processen som innebär att:

•   den ordinära kondensatorurladdningen avslutas — förhindras — långt över slutnivån (0V).

 

 

Sammanställda jämförelser i MaLINHaLIN: aMH — Tangenskvadraten¦ bMH — Foliefunktionen¦ cMH — Flödesschema bägge

Den urladdningsprocessen kan tydligen illustreras och beskrivas schematiskt på följande sätt:

 

TANGENSKVADRATEN ANVÄNDS FÖR OÄNDLIGHETSSKALA.

Urladdningskurvan i versionen mjuk avslutning: 1-15,19-23 ¦ MjukaVersionen ¦  HBlow

EXEMPELFORM: HBno9

 

 

•   SEDAN fallet nått bottenläget 13V efter 11µS BÖRJAR en ljusbild [TheHAM] utvecklas [KoronaFält] under ca 60µS som varar ca 120-150µS.

— Spänningsfallet börjar [No9 ¦ KurvTOLKEN] på R=97mΩ och slutar vid bottenläget på 255,89mΩ med ett inledande motsvarande  »oändlig resistans» . Tangenskvadratens grönmarkerade del antyder hur R snabbt antar utgångsvärdet Rbegin = 97mΩ, som sedan ökas på upp till Rend = Rbegin · 256/97 = Rbegin · 2,64. Därifrån, de aktuella oscillogrammen (24Vosc), sker sedan en mindre (3%) återgång uppåt.

— Vi vet emellertid ännu Jul2021 inte riktigt hur den återgången slutar bortom oscilloskopfönstret begränsade (60µS) display. Men bara det faktum att slutvärdet [separat DVM, digitalvoltmeter som stundtals använts för separat kontroll] noterats ligga märkbart under toppvärdet [24V] bevisar att återgången uppåt planar ut: den når aldrig toppvärdet.

— Fallkurvans kontinuitet under — inom — fallintervallet [NtC] bevisar huvudsaken:

— OM ett hål, strömavbrott, skulle ske mitt under urladdningen, skulle vi förvänta oss ett BROTT med en urladdningskurva av typen \__ ..  Då så inte är fallet är det tydligt att heller inget avbrott, en hålbildning pågår eller inträffar under spänningsfallet:

•   folieytan bevaras intakt under fallet.

•   Aluminiumfolien ligger helt slät intakt och opåverkad under hela NtC-intervallet.

— Speciellt [TheHAM] den separata ljusmätningsanordningen visar och bevisar att den ljusutvecklande ljusbubbla som associeras med urladdningssmällen och det uppkomna hålet uppkommer först sedan — efter det att — bottenläget uppnåtts: noll kondensatorström där.

— Gåtfullt som det kan förefalla — spänningsfallet avslutas tydligen av en »internt arbetande el-maskin»;

•   Hålbildningen börjar först sedan bottenläget uppnåtts — samtidigt med ljusbildningen.

— Från bottenläget påförs fallkurvan en svagt uppåtstigande historia — se AllaUtom1.

•   NtC-intervallet beskrivs här ikoniskt med

 före och  efter:

— Någon internt formerande funktion åstadkommer tydligen att ett initierat R ökas på med en separat resistansväxande funktion som resulterar i att bottenläget förskjuts uppåt från ideala noll till mellan runt 12-15V.

— Det är tydligt att kondensatorn själv INTE utverkar den fysiken:

•   Kondensatorn är tydligen strömlös vid bottenläget: i = [Ua — Ub = 0]/R = 0.

— Omständigheter, tydligen helt och hållet utanför kondensatorn styr, reglerar, dess spänningsfall.

— Motsvarande beskrivning för HårdaLINJEN ges längre fram i  HaLIN.

 

RESULTATBILD, återigen:

•   urladdningsvägen saknar varje någon enda bevislig direkt ledningskontakt med den underliggande aluminiumfoliens (max)10mΩ ledningsyta.

 

Hur litet eller mycket vi än begriper av sammanhanget för tillfället:

 

•   Den normala urladdningsmatematiken visar att »kondensatorn är korrumperad», och ATT

•   kondensatorns ordinära matematik inte — direkt, längre — kan tillämpas.

 

KurvTOLKEN ger hjälp med kondensatorns ideala urladdningsmatematik som kan kontrolleras mot aktuella apparatoscillogram. Vi kan så få fram grovvärden motsvarande ideala kondensatorurladdningsvärden för de 20 uttagna sammanförda oscillogrammen i hela 24V-serien. Och vi ser ATT

 

 

 

•   oscillogramkurvorna ligger långt ifrån Al-foliens 10mΩ-kurva;

 

•   urladdningstangenten i början ansluter snarare till en lägsta urladdningsresistans på drygt (lägst) 100mΩ

— tydligen enhetligt representativt för hela 24V-seriens mjukt urladdande 20st oscillogramtyper 1-15, 19-23.

 

SEPARAT VÄRMEBILDNINGSRÄKNING STÄRKER BEVISEN

Strömstyrkan under den aktuella perioden runt 15µS räcker heller inte till för att förändra folieytan i någon som helst nämnvärd grad och mening. Som redan påpekats ovan:

 

•   Folieytan ligger helt intakt opåverkad under urladdningsperioden ner till bottenläget (12-15V).

IngenVärmebildning: BEVIS

 

Med det jämförande uppslaget på en initierande ledningsresistans på minst 100mΩ ges heller ingen nämnvärd

VÄRMEBILDNING genom elektrisk strömledning [matematiken för värmekapacitiviteten eller specifika värmet]

(c) = E/mT:

— Om vi utnyttjar det härledda sambandet för bestämning av den vanliga kondensatorurladdningens fasta normala kretsreistsans (KOENFN]

R           = t/[C ln(Ua/Ub)]

så nära toppen som möjligt, säg mellan 24V och 20V för att få en motsvarande tidsfaktor för ett möjligt uppskattat lägsta R-värde då urladdningen påbörjas — lägsta motståndet med största möjliga strömstyrkan, snabbaste urladdningsvägen — ges motsvarande tabellvärden som nedan.

•   Värmegradens stegring under tidsfönstret t [max 5µS, alla oscillogram] har beräknats ur [c]-sambandet ovan enligt

T = E/m[c] = UQ/m[c] = U²C/m[c] = U²t/Rm[c], värmegraden i °C=°K

med 1mΩ ledningsmassan 3.2t7 KG — aluminiumremsan 2mM × 7mM närmast 2mM aluminiumplattstången som leder upp till urladdningskondensatorns anodben —

ledningsvägen med den närmast största = mest värmeutvecklande ledningsmassan:

•   ju större massa vi väljer att utföra räkningen på, dess mindre blir värmeeffekten. Så, valet är rättfärdigat för att ge en sämsta fallets grovräkning [med mesta möjliga värmebild].

 

Tabell7¦P2 HONC2021.ods

 

Samtliga 25 oscillogram har kontrollerats mellan nivåerna 24-20V. Motsvarande tidsvärde har införts,

sedan har T-värdet beräknats ur aluminiummetallens värmekapacitetsvärde AL[c] = 900 J/KG°K.

 

 

•   Det finns i andra ord alldeles tydligt inte tillstymmelse till möjlig värmebildning som skulle kunna påverka folieytan på något som helst materialändrande sätt, allra minst någon förmodad smälta (LuBalt):

 

•   Värdena man får når inte ens upp till en enda hel värmegrad (1°C=1°K):

•   Samtliga fall (Utom No17¦18) visar samma värmegradsökning 0.958359326°C.

•  En alternativ värmeräkning VGtab med alternativt utvärderingssätt redovisas i HeatCapEXPL.

— Den resultatbilden ger andra värden, men med samma principiella slutbild som ovan

 

Hela slutbilden leder till (KonEnFn) en satsbild (»Kondensatorns frihetssats») som helt och hållet utesluter urladdningskondensators roll som energigivare åt själva det arbete som utför den aktuella hålbildningen. Eller i andra ord, de givna experimentella förutsättningarna (ULADET):

 

IntaktFolie: NoHeat

•   Folieytan ligger helt intakt opåverkad slät orörd under kondensatorns urladdningsperiod (15-12V, 10-20µS).

 

I originalförfattningarna från 2008 var vi helt borta på den resultatbilden [se utförligt i originalet från avdelningen Bakomliggande Resonemang]. Ingen varken instrumentering eller elektroniska komponenter fanns vid den tiden (här) tillgängliga som kunde kasta det erforderliga ljuset över komplexets milt sagt gåtfulla och krävande natur. Det är först nu (Dec2020+) genom en separat ljusmätning [Apr2021] på samtidig urladdning [LjusLådan ¦ TheHAMMER] som bevisningen nått nivån »dräpande saklig upplösning».

 

KATODSTIFTETS MÄRKBART INTAKTA MATERIALYTA

Ett ytterligare bevis — eller stark antydan — för att »vanlig värmebildning» INTE förekommer i övergången från katodstiftet ges (LuBALT) i fotografisk jämförelse. Aktuellt använt katodstift — efter upp mot hundratalet urladdningar — i jämförelse med ett helt nytt dito uppvisar inga som helst märken eller defekter på det redan väl använda katodstiftets ände, eller annat synbart.

 

Om katodstiftets ände vore agent i en aluminiumsmältande process (smältpunkt 933°K¦660°C) borde märkbara deformationer framträda i stiftets form i direkt fotografisk jämförelse med helt nya stift av samma typ. Ingen sådan deformation eller annan åverkan framträder med kamerans öga sett.

 

   RESULTATBILD:

•   stiftets ände är aldrig agent i annan trafik än ren elektronströmning:

•   ingen här känd eller synbar atomär inverkan förekommer på katodstiftet.

 

Ljusbildens oscillogram som tydligt och klart framträder efter spänningsfallets oscillogram ger det avgörande beviset och förklaringen till hela fenomenkomplexet.

 

Detaljerna beskrivs nedan i TheHAMMER och vidare sammanfört i HÅLBILDEN.

Urladdningskurvan i versionen den hårda avslutningen beskrivs längre ner i HaLIN.

 

 

TheHammer: Sammanställt 7Jul2021 — hålbildningens uppkomst i detalj

URLADDNINGSDETALJERNA

 

DROPPING THE HAMMER

HAMMARSLAGET

Hålets uppkomst och bildning — HÅLBILDNINGEN

 

En separat (LB) enklare testanordning avslöjar att ljusbildningen initieras först efter — sedan — kondensatornivån nått ner till sitt bottenläge:

 

 

Experimenten i resultat ¦ URLADDNINGSDETALJERNA ¦ URLADDNINGSSERIERNA

 

 

Se även oscillogrammen  i UFL från den första enklare ljusboxen [17Apr2021] som gjordes med en vit folietäckt plastburk.

 

 

LIGHT APPEARS AFTER ZERO CURRENT

•  ljusbildning inleds först efter uppnådd nollström:

TheHAMspark:

Med den resultatbildningen ska i princip varje gnistbildande förekomst av typen [kapacitiv] urladdning vara förknippad med en motsvarande ”energiutveckling sker först SEDAN makroströmmen nått noll nivå”.

 

•   SEDAN urladdningskondensatorn nått sitt bottenläge finns ingen påvisbar aktiv fysikalisk materiell strömkälla, inte ens av någon som helst teoretisk hypotetisk princip. En sådan är helt utesluten.

•   Den enda existerande energikälla som återstår att välja på är tydligen materialet självt: dess atombesättningar: massfysikens eget nukleära energiinnehåll.

— Oscillogrammen från urladdningarna genom Al-folien i den svartbeklädda ljuslådan (LB) visar entydigt och uteslutande enhetligt ATT ljusutvecklingen — ljusenergin källform — startar upp EFTER kondensatorns bottenläge.

 

•   Normalt tänds en lampa först PÅ anställd ström. Inte sedan strömmen stängts av.

— Ingen sådan makrokosmisk materiell fysik existerar.

 

Genom att SEDAN modern akademi heller INTE har någon ATOMKÄRNANS HÄRLEDNING — TNED-fysiken: Planckringen, Neutronen = h = mcr — görs saken slutligt 100% tvärställd: Varje etablerat försök att FÖRSTÅ kärnfysiken — kosmologins och universums fysikhistoria — är redan från ruta ett dömt att misslyckas.

 

Ingen sådan direkt makrokosmisk materiell fysik existerar.

— Bara en föregående motsvarande batteriuppladdning kan frambringa en sådan händelsehistoria. Här finns dessutom inte tillstymmelsen till något sådant.

 

 

HårdaLINJEN: TheHAMspark ¦ HBlow ¦ MaLIN

Händelsepunkten då ljusbildningen först börjar kan spåras särskilt exakt med hjälp av de tidigare kompletterande uppmätta oscillogrammens dokumentation, särskilt No161718:

 

ALLA 1-25 i 24V-SERIEN — oscillogrammen enbart

 

 

Särskilt No161718 ger experimentella bevis för att och hur ljusbildningens (ännu Jul2021 separat uppmätta) process inträffar vid ett urladdningskurvans bottenläge — antingen genom mjuk urladdning

(No1-15,19-23, 24,25) eller genom ett plötsligt avbrott (No16,17,18) som i fallen 161718.

gLOW: HBlow

Sammanställda jämförelser i MaLINHaLIN: aMH — Tangenskvadraten¦ bMH — Foliefunktionen¦ cMH — Flödesschema bägge

 

TANGENSKVADRATEN ANVÄNDS FÖR OÄNDLIGHETSSKALA.

Urladdningskurvan i versionen hård avslutning: No161718 ¦ HårdaVersionen

EXEMPELFORM: HBno16

 

 

•   SEDAN fallet nått bottenläget 16V efter 21µS BÖRJAR en ljusbild [TheHAM] utvecklas [KoronaFält] under ca 60µS som varar ca 120µS.

— Med ett samma inledande motsvarande  »oändlig resistans»  som i MjukaFallet börjar

spänningsfallet [No16 ¦ KurvTOLKEN] på sitt högre R=560mΩ — som bibehålls genom hela NtC-perioden. Tangenskvadratens grönmarkerade del antyder hur R snabbt antar utgångsvärdet Rbegin = 560mΩ som sedan bibehålls till Rend = Rbegin.

•   Därifrån, de aktuella oscillogrammen No161718 (24Vosc), sker en fullständig (100%) återgång uppåt till nivån före urladdning.

— Från bottenläget påförs fallkurvan sin egen fallhöjd omvänt i återgång uppåt.

•   NtC-intervallet beskrivs ikoniskt med   före — icke formerat — och  efter — formerat:

— Fallkurvans kontinuitet under fallintervallet [NtC] bevisar huvudsaken som i MaLIN:

— OM ett hål, strömavbrott, skulle ske mitt under urladdningen och därefter intet, skulle vi förvänta oss en urladdningskurva av typen \__ ..  Då så inte är fallet är det tydligt att heller inget avbrott, en hålbildning pågår eller inträffar under spänningsfallet — mellan toppläge och bottenläge:

•   folieytan bevaras intakt under fallet — mellan:

•   Aluminiumfolien ligger helt slät intakt och opåverkad under hela NtC-intervallet.

— Speciellt [TheHAM] den separata ljusmätningsanordningen visar och bevisar att den ljusutvecklande ljusbubbla som associeras med urladdningssmällen och det uppkomna hålet uppkommer först sedan — efter det att — bottenläget uppnåtts: noll kondensatorström där.

— Gåtfullt som det kan förefalla — spänningsfallet avslutas tydligen av en »internt arbetande el-maskin»;

•   En högst märkbar [spektralt plasmatisk, KoronaFältet]

ljusutvecklande energiutveckling framträder först sedan bottenläget uppnåtts — samtidigt med hålbildningen.

— Det är i de tre fallen No161718 utomordentligt tydligt att kondensatorn själv INTE utverkar den fysiken:

•   Kondensatorns energiutveckling är tydligen noll vid »utfört uppdrag». Ingen netto urladdning.

— Omständigheter, tydligen helt och hållet utanför kondensatorn styr, reglerar, dess spänningsfall.

— Motsvarande beskrivning för MjukaLINJEN ges längre fram i  MaLIN.

 

— Här visas direkt ATT och HUR ett ALLDELES MÖJLIGT HÅL , strömavbrott, inträffar mitt under urladdningen: Den förväntade urladdningskurvan av typen \__ infinner sig också — MEN:

•   Den förväntade avgörande bevisdelen ”__” uteblir och föregås istället omedelbart av en omvänd tvär vertikal | uppladdning — tydligen inte från kondensatorn själv i vilket fall: \|.

  I detta fall är det tydligt att ett strömavbrott, en möjlig hålbildning har inträffat mitt under pågående spänningsfall: folieytan bevaras intakt under fallet fram till avbrottet då — emellertid — en plötslig uppladdning tar vid.

 

MaLINHaLIN: ULAdet

MaLIN och HaLIN sammanfattar:

 

 

 

Vidare mera detaljerat i HÅLBILDNINGEN.

 

 

 

 

 

No161718-fallen särskilt allmänt

Andra liknande spektakulära ”nu-laddar-vi-upp-igen” 161718 fall finns också (men ännu delvis ofullständigt dokumenterade) — och de uppvisar alla en och samma gemensam typ av aspekt:

 

161718-fallen uppvisar

♦   1.   kortaste urladdningsvägen (nära eller omkring 1mΩ, se mätform i ShorTest) närmast 2mM AL-plattstången (0,1mΩ) som leder upp till urladdningskondensatorns anodben genom Al-folien.

♦   2.   återlämnat spänningsfall från urladdningskondensatorn:

♦   3.   Urladdningskondensatorns spänningsnivå slutar i netto på tillståndet före urladdningen:

•   Ingen urladdning sker alls i netto — med samtidig dokumentation enligt No161718:

•   full hålbildning på noll urladdning:

 

 

 

 

FullHoleNoDrop: TheHammer

 

FULL HÅLBILDNING — INGEN NETTOURLADDNING

 

•   Full hålbildning — ingen nettourladdning alls:

No161718 (&12V¦No3 ..)

 

 

 

Dokumenteringen för dessa fall slutför

— stadfäster tydligen, som det får förstås

— hela energiförklaringen bakom fenomenet genom en nukleär process:

— Händelsen är en utpräglat massfysikalisk händelse, ingen materiefysisk energihistoria.

Den aspekten (på den starka termen ”stadfäst”) styrks ytterligare av den (avgörande) ljusbulans tydligt plasmatiskt (”stjärnfysik”) uppvisade termiska spektrum:

 

•   lampor börjar vanligtvis lysa SEDAN strömmen slagits på:

•   INTE sedan strömmen stängts av:

 

Den enkla anordningen med ljuslådan klargjorde (TheHAM) vad vi tidigare inte kunde påvisa. Den resultatbilden bildar det egentliga nu (2021) helt säkra fysikbeviset för ATT

•   energi börjar utvecklas — hålbildning, ljusbildning — helt oberoende av någon som helst energimässig inblandning från kondensatorns rent statiska UCR-parametrar som startade hela förloppet;

•   Vid ett visst tröskelvärde igångsätts en E=hf=mc² ±e-annihilerande massförstörande exotermisk energiprocess på det begränsade involverade materialets atomkapital (AF).

 

 

Urladdningsdetaljerna

 

 

•   — Sedan strömmen avstängts?

•   — Sedan strömmen avstängts. InFO.

•   Nuclear Physics. Mass physics. No material physics. TNED-physics: ATA/CAT: lightning.

— Anyone with some alternative physical explanation is dearly welcome to light us up.

•   Den som har någon alternativ förklaring är ytterst välkommen med sin upplysning.

 

Folieytan ligger — så bevisligen som redan påtalats flera gånger efter de olika sätten — opåverkad intakt orörd under hela kondensatorns spänningsfall (ner till lägst 12V i experimentfallen).

 

Först när en tydligt märkbar intern pågående process (ett [NtC] formeringsintervall 3-21µS enligt 24V-serierna) i den underliggande Al-foliens atomgitter når sin fullbordan, avbryts spänningsfallet och ersätts av en annan (omvänd) flödeshistoria: en viss del av spänningsfallet återlämnas, helt eller delvis beroende på den aktuella ledningens resistiva (och induktiva) karaktär.

 

Så kan hela fenomenformen beskrivas och förklaras utomordentligt tvärsäkert klart så:

 

 

Hela fenomenformen bygger helt och hållet — kan förklaras, beskrivas och relateras i detalj — på en inneboende egenskap i atom- och kärnfysiken (ATA/CAT) som

tydligen lika tvärsäkert helt och hållet har undgått den moderna akademins geniala skarpsinnen (LISTAN) ..

Inte på grund av någon underlägsen fattnings eller förståndsförmåga relativt den här författarens penna (det vore i så fall förskräckligt, rent av korkat — men det enda företräde som modern akademi lyckats utveckla i publik mening ..). Utan snarare

på grund av »bevekelsegrunden för innehållets användning»: de mera naturnära förutsättningarna — utom det modernt akademiska företrädet (Atrain) — som grundlägger naturbeundran (A12). Det är i varje fall TNED-fysikens förklaring.

 

 

•   Vad vi inte förstod från början (2007 — »mindre befolkad instrumentering») i komplexet, var det numera (2021) väl FÖREFALLANDE bevis- och påvisbara faktum (BEVIS) i summering (»Kondensatorenergins Frihetssats») ATT

•   Urladdningskondensatorn deltar inte i någon energiutveckling i samband med hålfysiken.

•   DEN SENTENSEN FORMULERADES VÄL REDAN DÅ (”kondensatorkretsen leder aldrig, den bara initierar”, Händelsen efter hålbildning), MEN VIDDEN SKULLE KRÄVA EN RENT INSTRUMENTELL BEVISBAR ANORDNING SOM DÅ INTE KUNDE GENOMFÖRAS: TheHAM. Beviset för att HÅL&LJUS kommer EFTER ett spänningsfallets bottenläge. Inte före eller under. SAMT (DAIS) att hela händelseförloppet initieras på  ett avgörande FORMERINGSINTERVALL (NtC) som inte alls fanns med i, ens, den dåvarande teoretiska bilden.

— Inte på något enda sätt. Urladdningskondensatorn endast initierar genom parametrarna UCR.

— Se även sammanställda jämförande grafer i DBAB.

   Resonemanget i originalet från 2007¦8 med ”kondensatorförklaringen” (TIDSSCHEMAT) har här (Dec2020+) fått sin mera fullständiga nu också experimentellt tydligen enhetligt beskrivande förklaring genom HÅLBILDEN: hur och varför en återlämning alls kan ske.

 

 

 

 

HowHOLE: TheHAM

TNED-fysikens förklaring

HUR (DAIS) INITIERAS HÅLBILDNINGEN?

— Genom (AF) den TNED-härledda (atom- och kärnfysikens två kungsekvationer)

som (ATA/CAT) visar en Atomkärnans Inneboende Strömfälla i(N), inträffar ett nukleärt ±e-massupplösande utbrott

då, och endast då, i(N) tangeras eller överrids av en initierande makrokosmisk UCR-form

UCR-formens utlösande strömstyrka iC>=i(N) är endast momentant (induktivt) katalyserande:

materialets interna elektronströmningar i atomgittrets sammanhållning genomgår en plötslig omställning:

— Eftersom atomen-atomkärnan är förlustfri — nollresistans och nollinduktans AtomLR — kan en genomförd ändring sedan inte återställas:

DEN EGENSKAPEN MARKERAR HELA HEMLIGHETEN BAKOM FENOMENFORMEN, säger TNED-fysiken.

— Den atombesättning som är involverad i strömdraget påtvingas Nref en ±e-upplösning med tillhörande genererad annihilationsenergi E=hf=mcc.

— För luft (Syre-Kväve) ligger i(N)-gränsen nära runt 80 000 A. Strömtryck under den gränsen har inte förutsättningar för TGF enligt TNED.

— Normala atmosfäriska blixturladdningar håller i medeltal runt 20 000 A (FM1975s507sp1mn).

 

 

•   Folieytan ligger garanterat orörd — inget genombrott, ingen ljusutveckling — fram till urladdningsnivåns bottenläge som garanterar nollström.

•   Ingen tillgänglig materiefysik existerar som kan förklara energikällan bakom hålbildningen [FuHoND]:

♦   inget KONDUKTIVT MATERIELLTpåvisbart elektronströmflöde kan vad vi har förstått förklara uppkomsten av ett materiellt hål i ledningsvägen genom hålet

— enbart ett materialinternt massfysikaliskt atomärt nukleärt dito. Bevis FuHoND: ljusbulans plasmaspektrum.

•   Ingen annan energikälla än en som kan jonisera atomer — nukleär E=hf-omvandling, ±e-annihilation som genererar jonisationsenergi — kan förklara beteendet.

 

 

Är laddningstrycket Q=UC från kondensatorn tillräckligt starkt, kopplar de uppradade (ULADET) atomkärnorna en kortvarig tillfällig gemensam strömstam genom sina gemensamt polariserade kärnbrunnar.

 

— Det är — eller ska enligt TNED-fysiken vara — samma fenomengrund som döljer sig bakom artiklarna från NASA och KASHIWASAKI-observationerna — samt individuellt personligt upp- och genomlevda erfarenheter under särskilt kraftiga åskväder (Positronbollen).

 

Det strömdraget garanterar atomkärnornas uppdelning (Nref) i sina ±e-komponenter om gränsen i(N) nås.

•   ±e-massorna annihileras med följd i motsvarande omgivande materialatomers jonisering — och därmed deras inbördes repellerande utdrivning ur området.

♦   Uppdelningen 1818+18 är redan stadfäst i TNED genom atomvikterna från Neutronkvadraten: värdena överensstämmer utomordentligt med de experimentellt uppmätta värdena.

   Se särskilt jämförande avvikelser MAC/TNED i DIFFgraferna om ej redan bekant.

•   Atomära massdefekter. Inte nukleära. Se Jämförande Tabell. Det är två helt skilda världssystem.

 

 

 

 

KurvAnalysen: Graf16 ¦ Oscillogrammen 161718 ¦ Hålbildningen

 

 

KURVANALYSEN

 

ALLA 1-25 i 24V-SERIEN — oscillogrammen enbart

 

 

 

 

No23 [”delvis missad, dubbel”] är också av typen halvcirkel — men den kurvan har ändå sammanförts med helcirkelgruppen på grund av kurvans utpräglade jämnhet — i oscillogrammets början. Vi har i allmänhet ingen ytterligare information om oscillogrammen än displayfönstrets maximala 12 tidsintervall [här max 60µS]: Flera av urladdningshändelserna uppvisar dubbla eller multipla urladdningar — varav [ofta] enbart den första framträder i oscillogrammets tidsbild. Halvcirklarna i No24¦25 uppvisar resultat från en singulär urladdning. Vilket som är vad, en eller flera, avgörs löpande i dokumentationen vid mätningen genom anteckning av ljudbilden, antalet urladdningssmällar [i den mån sådana kan urskiljas].

 

 

De milt sagt mycket förfärligt hemskt utmanande rebelliska urladdningskurvorna (14Jan2021) — sammanställda ovan i de 25 överlappande oscillogrammen från 24V-serierna  — får en mera bevisbar förklaring genom (TheHAMMER)

•    ljuslådetestet (LB):

 

 

Experimenten i resultat ¦ URLADDNINGSDETALJERNA ¦ URLADDNINGSSERIERNA

 

 

•   Ljusbilden — energiutvecklingen — startar först SEDAN urladdningskurvans bottenläge uppnåtts (alla 22 utom No161718);

•   Lampan tänds först SEDAN strömmen stängts av. Det var något nytt.

 

Normalt sett börjar lampor lysa med strömmen i läge PÅ.

Inte i läge av.

 

Det separata ljustestet i förening med de speciellt rebelliska OSCILLOGRAMMEN (No161718) tillsammans med den aktuella hålbildningen (24V-SERIEN) ger en sammanhängande fysik- och matematikförklaring:

 

•   Oscillogrammen i No161718 är de enda tre oscillogram där

•   kondensatorns urladdningskurva uppvisar normalt beteende:

 

 

 

y = [(24)è'–5x/(10'6)(0.56ohm)(0.000095)]/5V

 

 

Oscillogrammen i No161718 visar och bevisar ATT

•   ett plötsligt avbrott inträffar vid B under pågående urladdning:

•   ett plötsligt ledningsbrott — hål — har tydligen uppkommit:

•   avbrottet efterföljs av en rebellisk återuppladdning till ursprungsnivån — före urladdningen.

— Den detaljen hör definitivt INTE till kondensatorns naturligt normala beteende. Återgången kan istället förklaras (nedan) genom den induktiva (L=Rt) återkoppling som hålbildningen medför.

 

De övriga 22 oscillogrammen visar och bevisar genom samma analys via KurvTOLKEN att

•   oscillogrammets urladdning ner till bottenläget — kondensatorns normala uppförande fram till avbrottspunkten — kan förklaras av en kondensatorns

•   normal urladdning — med tillägg av en resistansökande funktion R(1+ax^b):

 

 

Medelvärde R vid bottenläget: 0,289.

Endast kurvdelens passning med oscillogrammen i KurvTolken ner till bottenläget utnyttjas här för grovräkningen: R-ändring krävs för att få oscillogrammets kurvform.

 

 

Samtliga oscillogram (AllaUtom1) utom No1 i 24V-serierna uppvisar en större eller mindre återuppladdning efter avbrottet/bottenläget:

 

För de mjukt avslutande kurvtyperna ovan (1-15, 19-23) innebär uppgången en No161718 motsvarande särskild räkning som även i dessa fall definitivt INTE tillhör kondensatorns egen natur:

•   Återgivningen sker under relativt lång tid — approximativt genom hela ljusbulans ljushistoria (max ca 200µS för 24V-serierna);

 

Den tidsbilden förlägger energikällan bakom återlämningsfysiken till en

•   ljuskoronans (TheHAM) eget laddningsfält: ingen annan energiagent finns att välja på.

 

Uppgången i samtliga fall uppvisar en och samma energiförklaring. Men den kan, vad vi har förstått, omöjligen varken formuleras eller närmas genom den etablerade akademiska vetenskapens lärostol med dess etablera fysikbegrepp.

MaLINHaLINa: bMH ¦ cMH

 

DEN VIDARE BESKRIVNINGEN

Urladdningskurvornas olika fasoner beskrivs allmänt i URLADDNINGSDETALJERNA ¦ 3% ¦ 100% (Bevisen):

 

 

 

 

MaLINHaLINb: aMH ¦ cMH

 

DEN MERA DJUPFÖRKLARANDE FYSIKEN BAKOM

Den mera förklarande och avslöjande djupfysiken bakom oscillogrammens uppförande och beteende beskrivs ingående i HÅLBILDEN ¦ HBhigh3% ¦ HBlow100%:

 

Sammanställda illustrationer 14Jul2021 — folieurladdningarna 2007+, GAMMAPROJEKTET

 

 

I förklaringen av de ytterst (flera, många) rebelliska beteenden som fenomenformerna uppvisar i urladdningskomplexet med 0,017mM aluminiumfolien — alla strängt materialförstörande experimentfenomen — har vi inte mycket att välja på i termer av reda förklaringar. Det inledande avgörande överslaget (DAIS) preparerar hela det kommande händelseförloppet på urladdningskondensatorns UCR-parametrar genom en formateringshistoria (NtC) på principer (ATA/CAT) som helt och hållet — bevisligen — styrs av kärn- och atomfysiken: en dess avgörande härledda, inte akademiskt uppfunna, matematiska fysik: TNED. Den ska, om inga felslut insmugit sig, överensstämma alldeles utomordentligt med observationerna som omnämns i NASA- och KASHIWASAKI-artiklarna (BlixtGAMMAhistorien). Det får verkligen rättas om fel.

 

TheFLEET:

ÅTERUPPLADDNINGENS FYSIKBILD

HÅLBILDNINGEN STYR URLADDNINGSKONDENSATORN

 

 

Resistansflödenas variationer genom de olika uppvisade oscillogrammens fasoner kan förklaras och beskrivas (utomordentligt detaljerat) enligt ovanstående ordning (HÅLBILDEN) genom TNED-fysikens preferenser — CAT-händelsens inledande formeringfysik — kärn- och atomfysik — som föranleder hålbildningen.

 

Flödesschemat nedan orienterar hela fysikkomplexet på ovan nämnda länkande artikelavsnitt:

MaLINHaLINc: aMH ¦ bMH

 

 

 

Hela ämnesområdet avtäcker — absolut ytterst gärna rätta om fel: sakfel får inte förekomma här — en urgammal naturkunskap om kärn- och atomfysiken som helt och hållet (TNED) bygger på en härledande — inte uppfinnande, samtyckande akademisk — naturordning. I varje enskild detalj. In till sista fundamentala atomens innersta inre prick.

— Styrkan i bevisningen ligger helt och hållet på förmågan att även kunna innefatta en förklaring till varför insikten inte infann sig där den borde ha infunnit sig. Utan en sådan talar vi snarare om TEORI än NATURVETANDE: intrinsiskt rent på frågetecken.

———————————————

DAIS ¦ NtC ¦ HÅLBILDNINGEN ¦ UrladdningsDETALJERNA ¦ KurvANALYSEN ¦

 

 

Komplexets samband med härledningar beskriv i CHR5c.

 

Glödspåren beskrivs särskilt separat i CHR5d.

 

Atomkärnan, TNED/MAC: TheFLEET

 

Se även ENERGIBEGREPPET och PARTIKELFYSIKEN generellt i modern akademi med TNED FRÅN BÖRJAN, samt särskilt FUSIONSELLIPSERNA som slutför TNED-fysikens förklaring till atomvikterna — varför TNED-fysikens värden överensstämmer nära perfekt med experimentellt uppmätta värden.

 

 

FÖRKLARING kort:

Titta på naturbilden:

— När det spöregnar enskilda vattendroppar ner i dricksglaset är det alldeles uppenbart att VATTENDROPPARNA TILL TROTS vattenglaset fylls ENHETLIGT: det finns inga enskilda vattendroppar i vattnet — även om vi kan BILDA sådana UR — och utnyttja sådana för att formulera en allmän kraftmorfologisk »dynamisk vattenlära».

   Modern akademi 1800+ har inte den föreställningsförmågan.

   TROTS att dess enskilda individer VÄL kan den typen.

 

NABIH: — Atomkärnan ¦ KurvAnalysen

 

———————————————

NolldivergensZonen ¦ Dmax ¦ K-cellens expansion ¦ Galaxbildningen ¦ Solsystemen i Vintergatan ¦ DIAKVADRATEN — nuklidbildningarna

Energilagen ¦  Impact Reference

 

 

•   Naturbegreppets biologiska harmonigrunder framträder i bevis (MACRAN ¦ IBMKOK):

JORDKROPPEN TRÄDER FRAM MED AVGÖRANDE EGNA KVANTITETSBEVIS ¦ mJAPPENDIX

•   BioEK1-10 (TheTEN) bevisar atomkärnans härledning i TNED.

———————————————

mJBioek ¦ IRTeP ¦ MACRAN ¦ IBMKOK ¦ TheTEN ¦ BioEK1-10 ¦ BioGASEN — CO2¦ DIN ¦ MATIK ¦ Meteoritbevisen ¦ KemiBlocken ¦ Klorofyll- och HematinMatriserna ¦

GLUKOSMATRISERNA ¦ Isotopfördelningens ursprung i Jordskorpan ¦ Planckringen ¦ Dmax ¦ FYSIKENS 7 PRINCIPER ¦ Atrain ¦ FusionsGränsMassan ¦

LJUSETS GRAVITELLA BEROENDE ¦ Markören ¦ MACRAN ¦ VERA ¦ DOMEN ¦ SAL ¦ K18 ¦ ThePROOF

 

Inte tidigare formulerat i TNED-fysikens sammanställning (15Jul2021)

ALLMÄNNA BIO-KOSMOLOGISKA FYSIKBEVISET (Biotopiska fysikbeviset)

———————————————————————————————————

UTAN NEUTRONEN (Nref)

— Planckringen h=mcr, generellt benämnd Plancks konstant (Max Planck 1900) eller universella verkanskvantumet i äldre litteratur, här även gravitationens, massans, fundamentalform (FYSIKENS 7 PRINCIPER) som en fast icke komprimerbar kosmologisk byggsten

— finns heller ingen fysiskt möjlig grund för en kosmologiskt enhetligt primär himlakroppsbildning baserad på en bestämd primär kroppstäthet (VERA ¦ Dmax) 1,82 T17 KG/M³:

•   varje himlakropp (Impact Reference) utvecklar sin egen uppsättning grundämnen genom exotermiska (som avger energi: inget inledande krävs: Fusionsgränsmassan) fusionsprocesser som börjar från max tätt närliggande neutroner;

•   ljusfysikens gravitella beroende (Fig:1) garanterar att neutronsönderfallen sker snabbast i kroppscentrum (Järnkärnan) och sist i kroppsytan (AtmosBiosLitos, HONC-ämnena neutron→väte-syre-kväve-kol);

•   kroppsytans sist sönderfallande neutronskikt (primärt idealt sfäriska masskroppar) utvecklar tvunget ett specifikt isotopiskt relationsmönster (Meteoritbevisen i Sammanställning) — ämneshalternas inbördes kvantitetsrelationer (MATIK) — som senare kan spåras, återfinnas, verifieras och så bevisas i och genom kroppsytans geologi;

•   kropparnas samhörande ytmatrisiska bildningsformer garanterar att ämnesinnehållet i typen meteoriter avspeglar (nära exakt) samma kemigrunder som i den egna mottagande kroppens redan befintliga ytfysik;

•   BioEK1-10 bevisar Jordkroppens sammansättning (i exakta massekvivalenter) i det allmänna fysikbeviset:

— biogasen CO2

(den primära kroppsytans sist bildade kemi tillsammans med vattenmängden i form av ett primärt 54KM tjockt isskal kring Jordkroppen som sedan vatteninkokas av CO-O-gasen, den enda kemiskt hållbara, under en lång tid 16,32Ga i den underliggande litosfären i form av aktuellt nu påvisbara mineralogi och dess isotopiska fördelning; sista tunna kvarvarande istäcket 2,7KM på 50,3 KM altitud knäcks 4,5Ga och rasar ner på en fortfarande het primärt Jordyta som ger de nu äldst kända geologiska certifikaten: Månens recession börjar, atmosfäriska syret med ozonskölden börjar utbildas tillsammans med et första biologiska livets utveckling på Jordytan)

grundlägger hela bevisningens kvantiteter genom en dess egna fast cykliska domän:

ETT INTERNT ÅTERANVÄNDANDE VÄXA-MULLA CIRKULERANDE VÄXTSYRE

(O16 ¦ Dole1965) UNDERHÅLLER ALLT BIOLOGISKT LIV

INOM EN 100% BEVARAD NATURSKOG (Simard2012) SOM OM DEN REDUCERAS MÄRKBART MEDFÖR MOTSVARANDE REDUCERAD LIVSKRAFT FÖR ALLT — allt — BIOLOGISKT LIV:

— Fotosyntesfabrikanterna Blad&Barr — »solmaskinen» — garanterar och underhåller all energi till allt liv, 3 miljarder år: alla arter, alla former.

•   Borttagen del = icke naturtillåten del, Sverige1800+ = livsreducerad del.

   Varje Nämnvärt Borttagen del av det naturligt orörda 100% beståndet av fritt växande Blad&Barr

   medför motsvarande lokala/globala reduktioner i livskraft:

— hälsogrunderna reduceras för allt liv om naturskogen attackeras:

— Blad&Barr ÄR livskraftens underhållande, reglerande och balanserande solenergiagentur:

”RÄTT TILL LIV, FRIHET OCH PERSONLIG SÄKERHET” är så, DEFINIERAS BIOTEKNISKT SOM, FRITT VÄXANDE MAXIMALT SPRUDLANDE LUMMIGT UTFYLLANDE GRÖNSKA,

A3 UDHR210Dec1948. Är. Ifrågasätt gärna. Visa argumenten. Sveriges regering OCH riksdag: FN.

   Växtsyret (VoJ) ligger I 100% BEVARAD NATURSKOG (senast 1812, MLN) skilt ifrån det allmänna atmosfäriska syret (O16¦17¦18). Det allmänna atmosfäriska syret varierar genom de geologiska epokerna med början från 4,5Ga och framåt och som framträder sist i Jordkroppens historia. Med (ca 0,3Ga) fullt utvecklad biologi på den primära CO2-gasen, lämnas en slutligt balanserande atmosfärisk del (MLN) rest CO2 kvar (284ppmvCO2 1812, IPCC2013-graf som visar 100% naturskog bakåt till 1600-talet och tidigare) som balanserar (och skyddar och återställer vid typ skogsbränder) naturskogens säsongsvariabla (och geologiska) tillväxtperioder (On FIRE).

 

Men naturen kan inte, direkt, skydda sig själv från den här arten: industriell avskogning (»SarumanKlubben»):

— Perioden 1800+-2000 (ForestWORLD2012) reduceras naturskogens 100% med mer än 30% till återstående mindre än 70%, på bara 200 år — och ännu i våra tider i fortsatt reducerande takt (Sverige speciellt 2010+¦18¦20: chockerande avverkningsvågor sveper genom hela landet):

— landskapet förvandlas till ett svårt vandaliserat slagfält (Atrain) genom systematiskt organiserade — understödda, premierande attacker — från Svenska Staten med associerade (FN: Kyotoprotokollet — ”trädåkrar som kolsänkor”).

   Tillståndet (Quinney2020) nu 2021: Markörerna.

 

 

FRÅN BÖRJAN [1990-talet+], BILL GATES MICROSOFT-EPOKEN, FANNS BARA INTERNET EXPLORER. MICROSOFTS ORDBEHANDLINGSPROGRAM UTNYTTJADE Ctrl+Shift+Q för att omvandla/anpassa den traditionella naturvetenskapliga nomenklaturens och typografins ofta använda matematiska tecken typ pi, sigma, rho och andra som direkt gav de motsvarande grekiska tecknen med angivet p, s och r etc. MEN SEDAN [2000+] KOM MERA AFFÄRSBETONADE WEBBLÄSARE SOM INTE ALLS BRYDDE SIG I NÅGON TRADITIONELL MATEMATISK NATURVETENSKAPLIG LITTERÄR TYPOGRAFI. ISTÄLLET framhävdes ETT UNICODE-SYSTEM — MED ETT SPECIFIKT SYMBOL FÖR VARJE TECKENSNITT: den tydliga snygga jämna fasta traditionella naturvetenskapens typografiska enhetlighet existerar inte i Unicodesystemet — TYDLIGHETEN I DET SUVERÄNT ENHETLIGA URSPRUNGLIGA TECKENSNITTET SYMBOL HAR FÖRLORATS ibland in till tandgnissel. Webbläsaren Firefox är exempel på ett sådant sorgligt spektakel: läser inte symbol [Varför läser den då t.ex. Times New Roman? Varför inte enbart WingDings?]. Med växande folklig användning av den typen har de första tio årens motsvarande författningar här i UH blivit i princip oläsliga i matematikbeskrivningen. Då saken upptäcktes anpassades de fortsatta författningarna till Unicode-systemet, så långt möjligt [man får stundtals lägga in separata bildblock för att få fram den önskade tydligheten]. Läsaren bör känna till den mindre trevliga mera naturvetenskapligt oseriösa bakgrunden i Internethistorien: Vi lockas in i till synes himmelska möjligheter — till en början. För att sedan hamna längst ner i fängelsehålornas allra mest mörka hörn: — »NI omges av kvacksalvare och generella fuckUps». Det ekar för varje steg.

 

 

HavNOT:

EFTERSOM HAVSBIOLOGIN (agenten som tar upp värmekapitalet från fossilförbränningen) inte är utsatt för någon avlivning av solenergiupptagande klorofyllagenter, berör livsförsvagningen enbart den landbaserade verksamhetens avlivning av Blad&Barr:

 

•   fossilförbränningen i sig innebär ingen här direkt relaterbar biologisk livsvåda — därför att det i vilket fall är MLN-basen som, i vilket fall, reglerar biolivet (Sockret ¦ BioEK6 ¦ OnFIRE ¦ Bio6 ¦ KRITISERA) — men har andra sidoeffekter som påverkar helheten. Dessutom är den landbaserade solenergiupptagande bioytan i Blad&Barr den avgjort största relativt havsytans utbredda möjliga solupptag (UTBREDDA BIOYTAN för Blad&Barr med naturskogens preferenser täcker den släta ideala Jordytan upp till 8 gånger om): Den som ger sig på naturskogen har verkligen bitit i gräset.

   Det blir upp till var och en människa att själv ta ansvaret för att försöka få stopp på statens pågående uppenbara — omedvetna, okunniga — attacker på livet.

 

EN enda uppfattning som omfattas av en miljon föreningsmedlemmar är precis exakt en miljon gånger svagare, klenare och mera fjuttig — rent patetiskt löjeväckande — än en miljon enskilda individer som står upp för sin egen rätt att få existera, allas lika rätt — oberoende av föreningar och sammankomster (A20).

— »Miljonföreningen med lika många antal ordföranden».

 

 

Jämför u-landet Sverige 2021 (StatEX):

DET INTERNATIONELLT BEDYRADE SAMHÄLLSKONTRAKTET (SISI) innebär att man inte får avbryta sin medmänniska i hennes privata associationsrättighet utom om det gäller erinrad människorätt — K18 — ELLER SÄRSKILD FÖRFRÅGAN OM MAN FÅR STÖRA MED EN PERSONLIG FRÅGA och då är ja-ja och nej-nej:

 

 

 

StatEX: särskilt noterat i explosivt växande 2018+

 

ALLMÄNT EXEMPEL PÅ KONSEKVENSERNA  AV  SVENSKA STATENS VÄGRAN ATT EFTERLEVA SITT EGET INTYGADE SAMHÄLLSKONTRAKT (SISI): AFFÄRSRÖRELSERNAS VÄXANDE INTRÅNG I — ÖPPNA OFFENTLIGA VÅLDTÄKT PÅ — PRIVATLIVET:

 

— »Miljonföreningen med lika många antal ordföranden».

2021,numera snart sagt varje butik — vid varje enskilt köptillfälle, om och om och om igen, vecka in, år ut .. :

 

— Är du medlem?

— Får jag betala och gå hem nu?

 

RÄTTA GÄRNA OM FEL: FÖRETAGETS STRATEGI MED KUNDTJATET FÖR VARJE HANDLINGSTILLFÄLLE ” ÄR DU MEDLEM” ÄR INTE TILLÄGNAT NÅGON GLOBAL VÄLGÖRENHET FÖR MÄNSKLIGHETEN. DET BYGGER PÅ EN ILLALUKTANDE AFFÄRSSTRATEGI SOM GÅR UT PÅ ATT UTNYTTJA KUNDEN FÖR HÖGRE OMSÄTTNING, MERA FÖRTJÄNST. INTE MINDRE: LÄGRE PRISER PÅ FLERA ERBJUDNA KÖPTILLFÄLLEN. SOM FORTSATT OBEROENDE KUND DRAR MAN SIG FÖR ATT BESÖKA DEN TYPEN AV AFFÄRSBASERAD 0-RESPEKT.

— Korrekt sätt: Expediten frågar. Ursäkta om jag verkar påflugen, får jag göra ett personligt erbjudande? Det du, affära. Respekt i 100. Kanon. Sverige 0.

 

Vidarebefordra det till den ansvariga arbetsgivaren:

———————————————————————

— Nejtack. Jag vill fortsätta att leva, vara och existera oberoende — för varje handlingstillfälle. Kunden måste säga det, explicit?

 

 

— Får jag betala och gå hem nu?

— Eller kommer jag att utsättas för mera politiska och religiösa förhör bara för att jag handlar apelsiner här?

 

— Är du medlem?

 

K1 UDHR10Dec1948:

WHEREAS recognition of the inherent dignity and of the equal and inalienable rights

of all members of the human family is the foundation of freedom, justice and peace in the world,

EFTERSOM IGENKÄNNANDET (eng. recognition, igenkännande, erkännande) AV

DEN INNEBOENDE VÄRDIGHETEN OCH AV DE LIKA OCH OMISTLIGA RÄTTIGHETERNA

för alla medlemmar i mänsklighetens familj

ÄR GRUNDVALEN FÖR FRIHET, RÄTTVISA OCH FRED I VÄRLDEN,

är — blir — allt annat en definition på utövande förtryck: icke-FrihetRättvisaFred.

 

DET INTERNATIONELLT BEDYRADE SAMHÄLLSKONTRAKTET (K1-8, A1-30 UDHR10Dec1948) innebär att man inte får avbryta sin medmänniska i hennes privata associationsrättighet — privata affärsbesök — utom om det gäller erinrad människorätt — K18 — ELLER SÄRSKILD inledande FÖRFRÅGAN OM MAN FÅR STÖRA MED EN PERSONLIG FRÅGA: och då är ja-ja och nej-nej — särskilt uttryckligt enligt:

Markören:

.. that every individual and every organ of society, keeping this Declaration

constantly in mind, shall strive by teaching and education to promote respect for these rights and freedoms and by progressive measures, national and international,

to secure their universal and effective recognition and observance,

both among the peoples of Member States themselves

and among the peoples of territories under their jurisdiction.

K8 UDHR10Dec1948:

.. att varje individ och varje organ i samhället, hållande denna Förklaring/Deklaration

oförtrutet i sinnet, ska sträva genom undervisning och utbildning att befordra respekten för dessa rättigheter och friheter och genom framåtskridande åtgärder, nationella och internationella,

att säkerställa deras universella och effektiva igenkännande/erkännande och iakttagande,

både bland människorna i Medlemmarnas Stater dem själva

och bland människorna i länderna under deras domsrätt.

 

MAN HOPPAR INTE PÅ SIN MEDMÄNNISKA MED OLIKA TYPER AV TILLTAL OM DET INTE GÄLLER MÄNNISKORÄTTENS ERINRAN, ELLER URSÄKTAR SIG med INLEDANDE fråga om man får fråga OM DET FINNS NÅGON ANNAN TRÄNGANDE ANGELÄGENHET — SVERIGES RIKSDAG, REGERING, POLISEN, ÅKLAGAREN, DOMSTOLARNA: befolkningen: ”varje individ och varje organ i samhället”.

K18 — staternas internationellt högt, edligt bedyrade samhällskontrakt av 10Dec1948.

   Tack så mycket för uppmärksamheten.

 

— Hej.

— Hej.

— Är du medlem?

— JAHA, DU ÄR MEDLEM. VA KUL. FÅR JAG BETALA OCH GÅ HEM NU?

 

 

 

StatEXkom: StatEX

 

 

K18 ¦ SAL ¦ Markören :

— Svenska Staten har ett MÄNNISKORÄTTSLIGT 24/7 ansvar mot sin befolkning (K8) — som Svenska Staten — särskilt polis och domstol — fullkomligt totalt radikalt skiter i, struntar i, vänder ryggen åt:

— ”Nej. Det är ingenting som vi sysslar med dagligdags. Hör efter på biblioteket.” efter särskild förfrågan (2000).

 

Bristen på trygghet, personlig säkerhet, rätten till liv och frihet, respekt, omdöme, ansvar, ordning och uppförande har bara en känd, beskrivbar, förklarbar och relaterbar grundläggande orsak:

— Brottslighet och otrygghet finns bara, existerar bara, i samhällen där människorätt är okänt:

 

Noll igenkännande av en — någon alls — inneboende VÄRDIGHET:

(undanträngt »medfött barn- och djurmedvetande»):

— Öppna offentliga intrång, våldtäkt: icke-frihet. icke-rättvisa, icke-fred.

   I takt med att Svenska Staten för sin del fortsätter ATT strunta i ATT upplysa och undervisa, fortsätter våldet att vrålspöa vanvettet som en löpeld: våldets inneboende egenskap att avguda den egna hejdlösa utbredningen.

 

— »Fast egentligen skulle man vilja fråga efter maskinavdelningen, be att få testa motorsågen, och börja avverka — vertikalt».

   SENSMORAL:

— Inte förrän förståndet — människorätten, igenkännandet av en tidlöst inneboende värdighet — vaknar upp och besegrar vanvettets härjande våldskärlek på REN TIDLÖS INSIKT (medfött tjejvett: Barn och Djur klarar den biten galant redan från ruta ett) upphör förödelsen. Säg.

 

 

 

 

 

BESLUT I SIG — regionalt fri rösträtt, DEMOKRATI — har ingen myndighet över människorätt:

•   gravitation och elektricitet — KEMIBLOCKEN: livet. No mother god loving way. Universum. Kosmos.

Beslut utom människorättens uttryckliga igenkännande och erkännande (Samhällskontraktet 1948 ¦ DOMEN)

har bara kraft och makt att åstadkomma

•   förstörelse och

•   förödelse.

Inget annat.

Säg.

 

 

 

HålBilden: Sammanställt 12Jul2021 — HBlow ¦ HBhigh ¦ HBlexplain ¦ HBno9 ¦ HBno16 ¦ Urladdningens detaljer ¦ Kurvanalysen ¦ Hålserierna   

 

 

Urladdningsdetaljerna

HÅLBILDEN ¦ HÅLBILDNINGEN

— detaljbeskrivning enligt TNED-fysiken

Sammanställda jämförelser visas i MaLINHaLIN: aMH — Tangenskvadraten¦ bMH — Foliefunktionen¦ cMH — Flödesschema bägge

 

 

Med given kapacitans:

 

Hålbilden begränsas av urladdningskondensatorns toppspänning;

 

 

 

Skalanpassade hålbilder till nedanstående No161718 i 24V-serierna.

Se även särskilt om USB-mikroskopet.

 

 

•   För given toppspänning involveras en (idealt fast) avgränsad materiell atomdomän som definierar ett (idealt fast) bestämt antal utgående atomer som hålet bildas på.

 

 

De särskilda hålbildningarna med oscillogrammen No161718 ger särskilda bevis för funktionssättet:

 

 

 

 

 

Ingen materiefysik existerar som kan förklara funktionssättet:

 

•   Hålbildningen medför att verkställt spänningsfall hos urladdningskondensatorn återställs

— till nivån före urladdning;

•   Urladdningskondensatorns egen energiomsättning har så bevisligt

•   ingenting alls med hålbildningsarbetet att skaffa;

 

»KONDENSATORN MANIPULERAS AV HÅLBILDNINGEN». Jepp.

 

•   Energin som krävs för att få fram hålbilden

— kopplar INTE kondensatorn.

Det är tydligen Exempel på »definitivt icke materiefysik»: utpräglad massfysik: E=hf=mc²

 

 

Nref: I TNED-fysikens härledning till atomkärnan (Planckringen, h=mcr, neutronen)

— Atomfysikens två kungsekvationer med atomens uppdelning från neutronen i ekvivalenta ±e-domäner 1818 + 18 + k från neutronmassan/elektronmassan, k=2,624

— framgår att atomkärnan genom sin koppling till sin omgivande elektronmassa är en strömstyrd komponent: atomkärnan innefattar en sin egen strömfälla. Med tillräckligt (kapacitivt) elektrontryck (i atmosfären nära 80 000 A) påtvingas atomkärnan en ekvivalent ±e-uppdelning (en CAT-händelse) med obönhörlig följd i motsvarande massförstörelse E=hf=mc². Normala atmosfäriska urladdningsströmmar (FM1975s507sp1mn) anges ca 20 000 A. Det är bara i sällsynta fall som motsvarande positronbildning kan påvisas, de redan kända spektakulära s.k. TGF-fallen, se NASA- och KASHIWASAKI-observationerna. För Aluminium ligger gränsströmstyrkan i(N) vid drygt 130 000 A. I urladdningsexperimenten med 95µF ligger den teoretiskt (lägsta) gränsen via Q-faktorn för påvisad hålbildning via CAT vid U=9V (i annan beräknad teoretisk del vid drygt 11V5).

 

Den förlösande förklaringen — atomfysikens gömda och glömda hemlighet:

HB

— Rätta gärna om fel. Absolut. Sakfel får inte förekomma här.

Återlämningen — allt börjar från DAIS (det avgörande inledande överslaget):

Enda här kända tillgängliga fysikaliska SÄTTET som existerar för ATT kunna lämna tillbaka en viss utgiven omsatt energi (helt utan förluster) — spänningsnivån återställs till tillståndet före urladdning, No161718 —

 

 

Formeringshändelsen under tidsfönstrets NtC som initieras via DAIS bildar en inre förberedande kapacitiv spegel till den yttre makrokosmiskt upprättade-avkända urladdningskondensatorn — om och när och endast då i = iCAT (HowHOLE) iC ¦ iCAT tangerar i(N). Det var hela hemligheten. Kärnfysiken innefattar ett strömstyrt tröskelvärde som ändrar förutsättningarna (ATA/CAT): atomkärnan kan upplösas helt i E=hf=mc².

 

 

kan förklaras, figuren ovan, genom en motsvarande batteriuppladdningsfunktion:

•   Den avgränsade håldomänens atomer genomgår en FORMERINGSHISTORIA (NtC) under spänningsfallets lopp;

•   Spänningsfallets lopp innefattar ett elektronflöde från katodspets till underliggande aluminiumfolies anodyta i form av en KAPACITIVT FORMERAD KATOD som inte har med hålbilden att göra;

•   Den strömmen, kondensatorns urladdning, ingår INTE i själva atomdomänens interna elektronströmningsformering, utan ligger som en separat strömningsdel vid sidan om denna (utförligt i DAIS);

•   NÄR hålbilden uppvisar sitt första avbrott — kondensatorfallet avslutas tvärt — vänds formeringskatodens strömpol (AtomLR);

— Formeringskapacitansens UCR sammankopplas med den fysiska kondensatorns UCR:

•   Det sker en automatisk självstyrd (»självläkande») återställningsprocess, förutsatt max lågt lednings-R;

•   (exakt) lika stor mängd elektronladdning återlämnas genom katodspetsen som utgick ur denna;

•   ENERGIKÄLLAN bakom hela komplexet: utbildad massfysik: — genom hålbildningen;

•   Det finns bara en energikälla att välja på: ±e-upplösning som genererar den exakta jonisationsenergi som krävs för att få hålatomerna inbördes repellerande, samt med den energin integrerade icke anslutande föregående upptagna kondensatorfallets energi som med den förutsättningen — så, tvunget — återlämnas på formeringsenergins kredit.

 

Den särskilda bevisningen för uppkomsten av jonisationsenergi via ±e-uppdelning med tillhörande uppvisat E=hf=mc² visas av särskilda separata urladdningsexperiment med separat ljuslåda (TheHAMMER):

 

 

Experimenten i resultat ¦ URLADDNINGSDETALJERNA ¦ URLADDNINGSSERIERNA

 

 

 

Energibildningen — ljusbilden — uppträder SEDAN kondensatornivån uppnått sitt bottenläge

 

Bottenläget beskrivs särskilt av de typiskt mjukt avslutande oscillogramformerna (långt) över nollnivån i de 22 fallen av de 25 i 24V-serierna (KurvANALYSEN):

 

 

 

 

 

ALLMÄN FÖRKLARINGSBILD ENLIGT TNED-fysiken

Sammanställt 12Jul2021 efter flera (misslyckade) försök:

 

TNED-SCEN:

•   Hålbildningen initieras på en inledande formering (DAIS ¦ Formeringen) som enbart berör den fältavgränsade atomdomän som längre fram kommer att uppvisa det aktuella hålet

 

Formeringen innefattar två skilda sätt — de två observerade typiska urladdningskurvornas form.

HB, LOW: HBexplain ¦ gLOW ¦ HaLIN — HårdaVersionen

FORMERING (NtC) via

lägre ledningsresistans fram till anodbenet, fallen No161718 — 100% återlämnas:

Sammanställda jämförelser visas i MaLINHaLIN: aMH — Tangenskvadraten¦ bMH — Foliefunktionen¦ cMH — Flödesschema bägge

low resistance, se ShorTEST

— enligt experimenten mindre än eller omkring 1mΩ hålpunkt-anodben.

Om observationerna avspeglar en enhetlig dynamik genererar alternativet ovan — ”low resistance” = 1mΩ eller mindre mellan urladdningspunkt och anodben — en ordinär materiefysisk icke materialförstörande urladdningskurva som skulle sluta på noll, men som avbryts [efter 3-21µS] enligt fallen No161718. Den urladdningskurvan visar, nedan, en konstant urladdningsresistans på ca 0,6Ω [0,56Ω som nedan enligt KurvTOLKEN]. Är däremot resistansen mellan urladdningspunkt och anodben högre [preliminärt >1mΩ, se mätningen i ShorTEST] sker en fördelning i spänningsfallet mellan å ena sidan urladdningspunkt till anodben som innefattar urladdningens huvuddel och som — i urladdningskurvans oscillogrambevisning — utsätts för en resistansökning i urladdningskurvan [mot max 0,6Ω — vilket vi inte vet men kan förmoda], och å andra sidan en mindre del till formeringskatoden som medför en motsvarande lägre urladdningsresistans för urladdningskurvans startvärde [typiskt 0,1Ω som sedan växer till typ 0,3Ω mot formeringens avslut i de observerade 1-15, 19-23 fallen]. Se den jämförande beskrivningen nedan med högre ledningsresistans HBhigh.

 

ingen del av spänningsfallets elektronledningsväg går direkt mellan katod-anod:

fallet går direkt på formeringskatoden (figuren nedan med No16 i KurvANALYSEN):

 

HBno16: HBlow

 

KURVTOLKEN No16:

U    = U0e^–t/(µ)(Ω)(F)

       = 24e^–5t(1S/T6=1µS)/(0.56Ω)(95µF) · 1/5V

y = [(24)è'–5x/(10'6)(0.56ohm)(0.000095)]/5V

 

•   när formeringen (NtC) avslutas KLIPPS spänningsfallet tvärt — mitt i den nära konstanta fallströmmen.

elektronladdningen som ansamlats i formeringskatoden återlämnas omgående — på, som vi får förstå saken, kredit av den lägre ledningsresistansens räkning:

 

 

No161718 i 24V-serierna (samt No3 i 12V-serien) ligger alla inom ett (möjligt) närmaste lägsta resistansintervall på (max) 1mΩ i konduktiv ledningsväg mellan urladdningspunkt och anodben. Se särskild beskrivning i ShorTEST. Endast dessa uppvisar tvär brytning med direkt återlämning.

Kompletterande verifierade test krävs för att fastställa statusen i den resistansvägen. Ännu en särskilt utformad experimentutrustning krävs.

 

HB, HIGH: HBno16 ¦ gHIGH ¦ MaLIN  Mujka Versionen

FORMERING (NtC) via

högre ledningsresistans fram till anodbenet — 3% återlämnas:

Sammanställda jämförelser visas i MaLINHaLIN: aMH — Tangenskvadraten¦ bMH — Foliefunktionen¦ cMH — Flödesschema bägge

High resistance, se ShorTEST

— enligt experimenten större än 1mΩ hålpunkt-anodben — men inom området max 10mΩ.

Urladdningskurvans startvärde ligger här runt 100mΩ och växer [KurvTOLKEN] mot runt drygt 300mΩ vid spänningsfallets bottenläge. Se KurvANALYSEN som ger gränserna för de mjukt avslutande fallkurvorna.

   Fördelningen  avspeglar den högre ledningsresistansvägens urladdningspunkt-anodben  som mål för den [KurvTOLKEN] växande FUNKTIONEN FÖR urladdningsresistansens tillväxt [från Begin ca 100 mot 300mΩ End] på oscillogrammets fallkurva. Anledningen skulle vara — relativt formeringen med lägre ledningsresistans — att formeringskatoden tar emot en mindre  fallström — med motsvarande lägre fallmotstånd i fallkurvans början.

   Genom att hela den studien bygger på de få enskilda fallen No161718 [med en del ytterligare, typ 12Vno3] krävs mera exempelfall som — mera — kan fördjupa riktigheten i beskrivningssättet. Det kräver en ytterligare mera preciserat konstruerad experimentutrustning [utpräglat maximalt lågresistiva urladdningsvägar — typ max 1mΩ: ingen direkt enkel söndagsutflykt på nivån amatörens elektromekanik: en helt annan konstruktion än den ShorTEST som använts här].

 

huvuddelen av spänningsfallet går direkt mellan katodspets-anodben, en mindre del lagras i formeringskatoden;

 

formeringen

som går ut på att ansamla/formera intern elektronströmning till det berörda atomdomänområdet endast

motverkar

den del av spänningsfallets elektronledningsväg som går genom den högre resistansens ledningsväg från katodspets till anodben:

den ledningsvägen påförs — så — en motsvarande adderande växande urladdningsresistans (AllaUtom1):

kurvformen enligt KurvTOLKEN avslutas mjukt på en nivå (långt [12-15V]) över nollnivån

HBno9: HBhigh

 y = [(24)è'–5x/(10'6)(0.097ohm[1.19+0.2x'1.8])(0.000095)]/5V

 

R = 0,097[1,19 + 0,2·3^1,8] = 0,25588676 Ohm vid ca 15µS — resistansökning med växande tid.

— Vi har ännu Jul2021 ingen exakt bild av längden på det tidsfönster som återgivning av spänning över bottenläget innefattar i oscillogramformen av ovan visade typ. En separat digital voltmeter som användes under experimentens gång — men inte alltid antecknades — visade i flera [många] fall en [märkbart] högre slutnivå än oscillogramfönstrets slutvärde. Noteringen understryker att mera instrumentering krävs för att klargöra djupdetaljerna.

 

•   när formeringen (NtC) går mot sitt avslut har den direkta resistansvägen katod-anod (i det närmaste helt eller delvis) blockerats:

fallet avslutas mjukt med (nära) nollström.

den mindre delen ansamlad elektronladdning i formeringskatoden

har ingen motsvarande (tvärt avslutad större) induktiv form att (omgående) lämnas tillbaka på:

den högre resistansvägen blockerar direkt återlämning;

återlämningen sprids ut över ett längre tidsavsnitt — som bara kan ha en återgivande energikälla:

ljusbulans (KoronaFältets tydligt plasmatiska ljusområde) från ±e-upplösningens upptagna jonisationsenergiområde: varaktighet (max) 200µS (24V¦95µF), enligt ljusbildens oscillogram (TheHAM).

 

 

•   Hålet börjar bildas sedan formeringstiden (NtC) i den avgränsade atomdomänen avslutats internt.

 

•   Motsvarande spänningsfall i urladdningskondensatorn avslutas då oberoende tvärt (om alls: en del oscillogram visar inget alls med högsta inställda triggnivå 0V1 under toppspänningen, jämför 12V¦No3; full hålbildning, inget registrerat spänningsfall: triggnivå 11V9).

 

 

TNED.

 

 

 

LuBalt: 17Mar2021 — Inledning i CAT

 

No16:

Gnisturladdning genom 0,017mM Al-folie: Ø0,3mM.

 

LJUSBÅGEALTERNATIVET — också uteslutet (HeatCapEXPL)

Ljusbågealternativet i samband med en överslagshändelse är uteslutet av den enkla anledningen att en ljusbåge alltid initieras på konduktiv kontakt: elektrodetna sitter ihop från början med en påförd ström och förs sedan isär vilket ger ljusbågens fenomenform.

 

•   OM katodstiftet skulle figurera i konduktivt kontakterande elektrod-elektrod elektrisk värmebildning inom området metallsmälta borde vi se märkbara smältmärken på katodstiftets materialområde, inte enbart på anodens elektrodområde. Särskilt efter runt 100 sådana värmestötar (under ca 20µS per).

— Medan anodytan (aluminiumfolien i urladdningsexperimenten) uppvisar definitiva sådana märken — tydliga mätbara hål med tydligt märkbara smältkanter — finns inte tillstymmelse till någon som helst märkbar åverkan på katodstiftet, fotografiet nedan under experimenten FebMar2021.

 

Genom värmekapacitivitetens matematiska fysik kan vi undersöka en idealt elektrisk konduktiv värmebildningsgrad (T) om vi känner energiomsättningen över en given massdomän och materialets värmekapacitivitetstal ([c] = 900 J/KG°K för Aluminium; [c] = E/mT).

— Se matematiskt-praktisk genomgång i HeatCapEXPL.

 

•   Gnisturladdningar tillåter inga atomer — enbart elektroner — att utträda ur katodstiftet: ingen atomär massemigration förekommer där (ur A):

•   Gnisturladdningens fysik — hålbildningen i aluminiumfolien — baseras (alltså) inte på någon konduktivt kontakterande elektrodfysik:

•   Gnisturladdningens elektrontransport innefattar alltså aldrig någon elektrodisk atomfysisk konduktiv kontakt mellan elektrodmaterialen. Enbart av den anledningen utesluts varje form av materiestyrd (konduktiv) termo-elektrisk värmebildning.

 

 

En praktisk genomgång av experimentresultaten ges i HeatCapEXPL. Den resultatbilden visar att en värmekapacitiv matematisk fysik inte — inte på något enda sätt — kopplar ämnesområdet.

 

 

•   Värmebildning på elektrisk väg kan bara åstadkommas genom direkt genomledande konduktiv materiell elektrisk = resistivt uppvärmande ledning.

 

 

GNISTURLADDNING — typ materialförstörande strömledning från nollström —

initieras på ett kortvarigt tillfälligt elektrisk överslag mellan två materiellt åtskilda elektroder:

— En resistansminskning, ett s.k. överslag, en snabb fältändringshändelse, inträffar plötsligt.

 

 

 

Strömgrunderna: ¦ iCAT

 

Allmänna aspekter som berör urladdningskomplexet — relaterad fysik

STRÖMGRUNDERNA I FYSIKEN

 

— relaterad fysik och matematik enligt TNED

————————————————————————————————

Elektronhastigheten u blir mycket stor även med minsta lilla accelerationsspänning U.

————————————————————————————————

Elektronens massökning

 

StudFE:

FRIA ELEKTRONER — ingen undre uU-gräns:

•   Normal konduktiv elektronisk ledning genom goda elektriska ledare (silver/koppar/guld/aluminium/mässing):

•   alla kontaktpunkter mellan olika material är omsorgsfullt sammanförda med minsta möjliga kontaktresistanser:

— fria elektroner (i metallernas inre atomära ledningsband) kan lösgöras för strömtransport (hastigheten u) via hur låga initierande spänningar (U) som helst med hur låga u-värden som helst:

•   Ingen undre minsta uU-gräns existerar.

StudBE:

BUNDNA ELEKTRONER — bestämd undre uU-gräns för varje material:

•   Separationsavstånd — bruten strömkrets — mellan normalt ledande kretsdelar:

— bundna elektroner kräver en minsta frikopplande energi (jonisationsenergi) för att en elektrisk ström — elektronfart (u) — ska komma i fråga mellan åtskilda elektriska kontaktpunkter: elektrod katodMINUS och elektrod anodPLUS.

•   Varje metall/material har sin egen karaktäristiska uU-parameter.

— Wikipedia Ionization anger lägsta jonisationsgrad för olika metaller.

•   En definitiv undre minsta uU-gräns existerar som framtvingar en snabb och plötsligt elektronhastighet.

————————————————

MASSÖKNINGSEFFEKTEN INOM ELEKTROFYSIKEN ¦ Elektronens Massökningshastighet ¦ Resistiviteten i elektriska ledare ¦ 

Strömmens temperaturberoende ¦

 

 

 

Stud Mom: Stud

 

MOMENTAN STRÖMGENOMGÅNG — kortast möjliga strömtid (di):

Varje elektrisk ledare — elektronernas tillgänglighet inom en fast given temperatur (»kallström») —

•   bestämmer en specifik övre strömgräns för varje ledartyp med givet massinnehåll.

— Det finns tre relaterbart bestämt definierbara avgränsade strömdomäner i varje ledare, dess material och massa:

 

•   1. Ledarens/metallens atomära s.k. ledningsband — minst en tillgänglig elektron per atom;

— Beskrivning ingår i allmän lärobokslitteratur.

•   2. Ledarens/metallens atomära elektronbesättning — Z (atomnumret) elektroner per atom;

— Beskrivning ingår i allmän lärobokslitteratur.

•   3. Ledarens/metallens nukleära elektronbesättning — 909A (masstal A) elektroner per atomkärna;

— Beskrivning ingår inte i allmän lärobokslitteratur. Se även allmän beskrivning från INLEDNING om ej redan bekant.

— Vad är haken? ATOMKÄRNANS HÄRLEDNING.

— Ingår inte heller i den moderna akademins lärosystem.

 

 

 

Referensartiklar och avsnitt som beskriver, relaterar och jämför med konventionell etablerad fysik och matematik där så är möjligt genom exempel, referenser och korsreferenser:  Parannihilation ¦

Atomkärnans härledning 1: Planckringen ¦ Atomkärnans härledning 2: Massans fundamentalform: gravitationen ¦ Neutronens sönderfall ¦ Neutronkvadraten med Atomära massdefekterna ¦ Järntoppen ¦

Jämförande atomvikter DEL 1 ¦ Jämförande atomvikter DEL 2 ¦ Nuklidbarriären ¦ Fusionsringar ¦ Udda och Jämna nuklidgrupperna ¦ Tunga nuklidgruppens atomer ¦ K-cellens värmefysik ¦ K-cellens expansion ¦

Himlakroppsbildningarna ¦ Galaxbildningarna ¦ Solsystemen i Vintergatan ¦ Fusionsgränsmassan ¦ Jordens 5 Ekvationer ¦ Solens 3 Ekvationer ¦ Solens Fotometriska Effekt — Generaltest ¦ Jordfysikens 10 Biotopiska Kvantitetsrelationer — MLN1470 ¦ Primära neutronformationsexempel i himlakropparnas primärbildning — med meteoritbevis — Bex ¦ Matematiken från början ¦ LISTAN ¦ noMACfysik ¦

ROOF 18 ¦ What 18 ¦ PROVING Flinders Pedtrie’s Floor 18 ¦ LJUSETS GRAVITELLA BEROENDE  från matematikens Cheops Rektangel ¦ rJ-CIRKELN i Cheopspyramiden ¦ Martha ¦

 

 

TNED-FYSIKENS BESKRIVNING

— atom- och kärnfysikens två kungsekvationer

 

OM — när — strömtrycket (i=U/R) tangerar eller överskrider i(N) sönderdelas/uppdelas atomkärnan i sin ekvivalenta ±e-struktur — på sin egen inneboende TNED-fysiks härledda räkning.

•   Positrondelen (e+) 909A med elektrondelen (e–) 909A annihileras med tillhörande frigjord Planckenergi E=hf=mc² i form av gammastrålning — se utförlig beskrivning i parannihilation.

————————————————

Atom- och kärnfysikens två kungsekvationer ¦ Atomkärnans sönderdelning ¦ Neutronens sönderfall ¦ Nukleära sönderfallets gränsströmstyrka ¦

Parannihilation ¦

 

 

Se mera detaljerad beskrivning i

ALLMÄN FENOMENBESKRIVNING

 

 

 

No9: KurvANALYSEN

 

Särskild kurvreferens

No9

Se SAMTLIGA OSCILLOGRAM i 24V-serien

 

 

- komponenten

 

En resistansökning (KurvANALYSEN ¦ MaLIN ¦ KurvTOLKEN) planar ut spänningskurvan mot ett högre slutvärde än noll

¦ ↑d utjämnar, ↓d förstärker bottenbulan.

Sambandet visar ett alternativt sätt att beskriva de mjuka urladdningsfallen (MaLIN) rent matematiskt.

 

Alternativ matematik för de två fallsätten visas i HUR.

 

 

TNED.

 

 

 

 

iCAT: — ResKomp:  iCATref ¦ Stud ¦ LuBALT

 

Utförliga beskrivningar och härledningar

Strömfunktionen i CAT (iCAT)

CAT: TNED-fysikens beteckning för (eng.) CApacitive Transmision, kapacitiv (C) transmission [spänningsstyrd massupplösning i hf=mc²]

Strömstyrkan i avgör om en CAT-händelse ska inträffa eller inte.

ÖVERSLAGETS Händelse:

— FENOMENFÖRKLARING.

 

ELEKTRONBUDGET:

Se särskild räkning i Elektronbudget.

 

RAPI: — RAKLEDARENS PRIMÄRINDUKTANS ¦ ReKo

 

MATERIEFYSIKENS LEDNINGSVÄG — KONDENSATORKRETSEN

RAKLEDARENS PRIMÄRINDUKTANS L=Rt — exempel

Primära (lednings-/Induktions-) motståndet — »rakt på, linjär geometri» — är proportionellt mot kraften i ändringstrycket: strömstyrkan i över tiden t (di/dt):

•   Men parameterformera för givet material är (enligt TNED) komplicerade. Särskilda mätreferenser krävs som här INTE är kända (utom för Koppar i ParallellExperimenten).

— Se PRIMÄRINDUKTANSEN I SAMMANFATTNING. Här (iCAT) tillämpas följande:

 

Eftersom induktionsspänningen (U’=R’i) med sin associerade induktionsresistans (R’) enbart uppkommer under själva strömmens ändringstillfälle

— och ger en total strömresistans (ΣR) lika med ordinära fasta resistansen (R) plus induktionsresistansen

(R’ = L/t, L=R’t)

— kan vi i urladdningsfallen (»direkt approximativt») utnyttja den beräknande tändtiden

t(IGN) = Q/i = Ne/i (ZenRAD¦i) med i = iCAT — I 24V-fallet 3,449 t9 S för att beräkna induktansen L(IGN)

ekvivalent enligt L = Ut/i = Rt, = 24V · 3,499 t9 S / 3,305 T6 A = 2,505 t14 H (ZenRAD¦m).

— Det blir vår enda värdereferens för induktansformen — hålskivans stötströmssvar vid iCAT — i experimentfallet (U=24V, C=95µF).

•   INDUKTIONSSPÄNNINGEN (massfysikens del, inga förluster AFS) GER DÅ PRECIS ett motriktat U

— så att ingen ström alls släpps fram:

•   är strömrampen konstant gäller dt/di = t/i:

•   U = L(di/dt) = (2,5046519580 t14 H) · (3,3050980942 T6 A ÷ 3,4492168387 t9 S) = 24V. Exakt.   

•   R’ anger den tillfälliga induktionsresistansen som endast uppkommer under eller är associerad med strömändringstiden t.

–U=L(di/dt) = –24V

 

 

 

HeatCapEXPL:

 

4Jul2021 — Tabell7 HONC2021.ods

 

 

HÅLBILDNING GENOM materiefysikens ELEKTRISKT LEDANDE FÖRMÅGA ATT UPPHETTA ETT MATERIAL

på den konduktivt resistivt termofysikaliskt experimentellt uppmätta tillgängliga elektriska ledningsvägens räkning

UTESLUTS HELT

Enda återstående energikälla: ±e-annihilationer genererar en lägsta eJON1+ jonisationsgrad som bildar inbördes atomrepulsiva utkastande krafter, vilket ger hålet

Genom 24V-serierna 1-25 visas i samtliga fall en kondensatorurladdningshistoria med spänningsfall 2-12V genom de dokumenterade oscillogrammen som visar och bevisar den obrutna folieyta som garanterar kontinuiteten i de aktuella oscillogrammen över de aktuella tidsfönstren (3-21µS)

 

 

Smältpunkten (T) för en strömgenomfluten metallmassa (m)

bestäms av sambandet för metallens värmekapacitivitet (specifika värmet)

(c) = E/mT ¦ KH12s76tab4.5.

Värmekapacitivitetstalet (c) för aluminium är 900 J/KG°K.

Med E=Pt=Uit och i=Q/t och kondensatorlagen UC=Q ges E=Uit=UQ och ¦ C=Q/U=it/U=t/(U/i)=t/R

(c ) = UQ/mT = U²C/mT

Med metallmassan m=VD=L×strömArean · D, D metallens täthet i KG/M³, ges

T = U²C/m(c) = U²C/[LAD(c)] ¦  = U²t/Rm(c)

med det maximala spänningsfallet U=24V mellan L:s ändpunkter.

I de via oscillogrammen experimentellt uppmätta fallen 24V-serierna varierar spänningsfallet mellan 2-12V.

 

Ledningsvägens effektiva värmemotstånd bestämd av det ledningsavsnitt som har det allra största elektriska motståndet, analogt ledningsavsnittet med det allra trängsta smalaste massavsnittet.

 

För en aluminiumfolie med sämsta fallets experimentella ledningsväg, minsta/trängsta folieledningsmassan

tätheten             D = 2700 KG/M³

tjockleken          h = 0,017mM

bredden             b = 3,5mM ¦ No16

längden              L = 2mM och ett strömtvärsnitt

                          A = h × b

                          = 5,95 t8 M² ges ledningsmassan

m                       = 0,002M·A·D

                          = 3,213 t7 KG med konduktiva ledningsresistansen

R                       = 2,98 t8 Ω/M · 0,002M ÷ A vid 20°C

                          = 1,001680672 t3 Ω

                          = 1mΩ   7,3µΩ

Med ett spänningsfall på U=24 och en kapacitans på 95µF via m=6,426 t7 KG ökar T med värmegraden

T                       = U²C/m(c)

                          = 189,2312481 °C¦°K ...........   teoretiskt maximala värmebildningen över sista folieänden

garanterat ingen materiell åverkan sker på folieänden via 24V¦95µF

                          = 47,31°C via U=12V, största uppmätta (No10¦13) spänningsfallet

                          =   1,31°C via U=2V, lägsta uppmätta (No17¦18).

Dessa resultatvärden utesluter tydligen varje värmekapacitiv orsaksgrund.

 

Det är runt räknat den del av folien som ligger närmast det större Aluminiumblocket (2mM plattstången) som leder till urladdningskondensatorns anodben:

— Dess anliggning mot Al-plattan (inpressad, åtskruvad) representerar en här antagen försumbar ledningsresistans (mindre än 1mΩ).

— Men som vi har sett:

•   ingen åverkan sker på folien genom ledningsmassan närmast Al-plattstången (som ovan minst

m = 3,213 t7 KG) utom exakt rakt under katodstiftet, det aktuella hålet (Ø0,3mM);

•   kondensatorns urladdningsoscillogram (genom runt 0,5mΩ) bevisar att den urladdningshistorien görs med intakt opåverkad folieyta: inget strömavbrott under urladdningsperioden (3-21µS).

— Hålet bildas tydligen först efter den perioden, då också ljusbilden i ljusbulan framträder från 0.

 

•   Kondensatorn deltar på inget enda sätt i hålbildningens utförande arbete, tydligen endast via dess initiering på givet UCR.

 

ShorTest: HeatCapEXPL

2mM Aluminiumplattan som förenar Al-folieremsan med kondensatorns anodben.

 

 

Aluminiumfoliens änddel mot 2mM Al-plattstången som leder upp till urladdningskondensatorns anodben.

— Här i urladdningsexemplen No161718 i 24V-serierna.

 

 

De särskilda beräkningarna Tabell7HONC2021.ods — sista kolumnen i tabellen nedan — på de (1-25) aktuella hålens dokumenterade parametervärden i 24V-serierna genom sambandet för bildad värmegrad (°C¦°K) via urladdningstid (t) och urladdningsresistans

R = t/(C · ln[U0 – U1]) ¦ KoEnFn

T = U²t/Rm(c)

genom kortaste foliedelen mot Al-plattan — No16¦17¦18 —

klargör marginalerna genom den foliebitens minsta massa m = 3,213 t7 KG och de uppmätta/dokumenterade tids och spänningsnivåerna:

•   Ingen värmegrad genom den ledningsmassan bildas över (No10¦13 nedan) 33°C¦°K.

 

Värmegrader, tabell:

Tabell7HONC2021.ods — sammanställd 4Jul2021

 

Särskilt fallen No1718 i 24V-serierna: ÄVEN om man räknar med en generell värmekapacitiv matematisk fysik enbart i elektrisk ledning genom hålskivan Ø0,3mM med folietjockleken 0,017mM, vilket vi vet inte är fallet genom ATT de aktuella oscillogrammen uppvisar spänningsfall = elektriskt aktiv ledning över folieändarna genom tidsfönstren 3-21µS — som DÅ förefaller »stämma rätt bra» utom i fallen just No1718 — visar just fallen No1718 särskilt — +11,5 värmegrader — att en sådan förmodad matematisk fysik inte alls kan förklara hålbildningen:

— samma hålstorlekar i samtliga fall No161718. Energiräkningen understryker sammanhanget.

 

SUMMERING — undersökningen av en eventuell inverkan av värmekapacitivitetens matematiska fysik

Resultatbilden i helhet utesluter fullkomligt fullständigt varje värmekapacitiv matematisk fysik som delaktig i händelsen.

 

 

TNED.

 

 

 

 

FUR:

 

FULL ToppU ÅTERLÄMNAD — med efterlämnat hål

FULLT RETURNERADE — 12VNo3 ¦ 24VNo161718 — Ingen kondensatorurladdning i netto efter fullt tydligt utbildat foliehål: Ubegin=Uend

 

Alla hittills påfunna FUR visar att dessa hålindivider uppträder närmast kondensatorns anodben — regionen med kretsen allra lägsta resistans. Hela foliebandets egenresistans höger-vänster(kondensatorns anodben) har uppmätts till 5,6 mΩ. Och ULAFD anslutningen med kopparlaminatet till katodstiftet har uppmätts till 800µΩ. Dessa värden utpekar »i stora drag» att FUR-exemplaren uppträder i regionen närmast anodbenet — runt sagt inom 1mΩ (<2mΩ) räknat efter folievägen mellan hål och kondensatorns anodben.

 

 

 

 

EBförklaring:

 

Undersökande balansräkning

ELEKTRONBUDGET

 

mD(Al27) = avr. 16,9e — mD fråndras 18e: ¦ k = 2,624e ¦ kärnbrunnen

— Uppdelat på ±e i atomkärnan (Al27), per atom (hela atomvikten räknas i TNED: kärna + hölje):

27 × (909e+ + 909e– + 18e – mDe + k) =

27 × (909e+ + 909e– + D’ + k) =

27(1818e) + 27(D’) + 27k =

27(1818e) + (27–Z)(D’) + Ze + 27k =

27(1818e) + (14)(D’e) + 13e + 27k  per atom = kärna + yttre elektronbesättning

Al(D’e) = 18 – 16,9 ¦ 16,8951399(LBLdata) =

1,1e ;

Totalt hela Al27-atomen, antal elektronmassor ±e:

[27(1818e) + (14)(1,1e)] + (27k=70,848¦±e) + 13e

Upplösningen internt med de 13 höljeselektronerna inbegripet kan återföras på

(14)(1,1e) + (27k=70,848¦±e) + 13e = 28,4e + (27k=70,848¦±e):

— I TNED har (ännu Mar2021) ingen räkning gjorts på k-mängden 2,624e:

— Vi vet inte, enligt TNED, dess sammansättning på annat sätt än att k — av allt att döma — figurerar i atomkärnans kärnbrunn i samband med elektronflödet och de kontinuerligt underhållande (”smörjmedel”) utbyten som kärnan genomför i sin egen kraftbalans.

— Utnyttjar vi (den ännu obevisade möjligheten) att 28,4e uppvägs i 27k-delen av

70,848±e–28,4e+ = 42,448±e

kan (tydligen) de 28,4e annihileras med motsvarande 28,4e+, med en rest 42,448±e som annihileras med resten »0,448±e».

•   Med den räkningen antagen (21 par ±e annihileras) kan ”praktiskt taget” hela varje atom = kärna + elektronbesättning annihileras;

•   0,448±e kan återföras på en del av elektronmassan som det ”smörjmedel” som underhåller kärnbrunnarnas dynamik — och därmed också möjliga att annihileras på ELEKTRONMASSANS KOMPONENTER (tauRingarna):

 

— Hela atomen — 100% — mc²=hf-annihileras.

— Eller kan så förstås enligt räkningen.

 

Då samtliga höljeselektroner är atomstrippade återstår i den rena kärnmassan antalet elektronmassor (±e)

[27(1818e) + (14)(1,1e)] + (27k=70,848¦±e) =

[27(1818e) + (15,4e)] + (70,848¦±e) =

27(1818e) + 86,248e om kärnbrunnens k-mängd innefattas oberörd, =

49 086 + 86,248 varav den senare upptar 0,176% av den förra.

 

JUSTERING ..

Vi sammanför alla ±e i en total summa av enskilda positiva och negativa elektronladdningar (e):

ATOMKÄRNAN ALUMINIUM:

27 × (1818 + 18 – mDe + k) =

27 × (1818 + D’ + k);

ATOMENS ELEKTRONBESÄTTNING (rena e–):

Z = 13;

TOTALT:

27(1818 + D’ + k) + Z =

27(1818 + D’ + k + Z/27)

— Genom att (k=2,624) 27(masstalet)k i vilket fall alltid > Z(atomnumret) finns alltid en möjlighet att ”integrera” den rena elektronbesättningen i Z med en motsvarande (”passande”) positronmängd i 27k

— samt dess rest av samma godtyckliga uppdelning

— samt eventuella resterande decimaler återförbara på elektronmassans komponenter (tau-ringarna; ±dito).

— I slutänden kan hela massformen återföras på en möjlig parform ±q. Och därmed hela atomen hf-upplöst.

 

HOPdata:

(D’ + k + 13/27)/2 ....   =  2,9026737 ¦ 909/(909 + 2,9026737) = 0,9968169

Frånses Z ges

(D’ + k)/2 ..................  =  1,8642121 ¦ 909/(909 + 1,8642121) = 0.9979534

elektronmassorna ingår automatiskt i räkningen för atomära massdefekterna — läggs Z till, ges fel värde.

 

(18 – mD + k) = (D’ + k) ingår inte i 909A-räkningen — men i Al-U-värdet: differensen mellan de bägge blir

1818/(18 – mD + k) = 0,9979534,  både HOP och LBL ger samma värde.

Eanni    = E = mc² = nAnni[Uu]c²          = 0,06837.... J mot

E(e)       = 2 · Nia · m(e) · c²                   = 0,0682266 J justeras alltså med

Eanni × 0,9979534                                 = 0,0682266 J.

— Vi skulle egentligen räkna genomgående (exakt) med en (18 – mD + k)-faktor. Den förenklade grovräkningen med centralmassivets 1818 visar emellertid huvudsaken. Och vi kan (enkelt) justera slutvärdena med ovanstående tillägg.

 

 

LBLdata:

Al(D’) = 18 – 16,9 ¦ 16,8951399 = 1,1048601 ;

HOPdata — k = 2,6235458:

Al(D’) = 18 – 16,9 ¦ 16,8951216 = 1,1048784 ;

 

Atomära Massdefektsvärdet mD→D’ avser endast antalet elektronmassor utan hänsyn till ±e.

 

 

 

 

DBAB: DBABgraferna ¦ Funktionskurvan ¦ CAT ¦ DEFINITIVA BEVISPUNKTENS AKTUELLA BEVIS

 

 

Dubbla eller tredubbla (eller fyra) bevisen framgår som nedan för att urladdningskondensatorn inte har ett spår att göra med den arbetsenergi som utför hålbildningen:

•   fyra oscillogramdokumenterade bevis: De tre (+1) dokumenterade oscillogrambevisen No161718 och u12No3 som certifierar noll kondensatorurladdning i netto — efter fullt utbildat urladdningshål.

•   kondensatorenergins teoretiskt största möjliga värde (DBABgraferna):

— Även MED den möjliga kondensatorenergin medräknad, teoretiskt (integrala sambandet

[C/2][U1²–U2²]), enligt de dokumenterade oscillogrammen till respektive hålbild,

räcker änså inte kondensatorenergin som sådan till för att matcha den nödvändiga jonisationsenergi som hålbildningen kräver per hålatom:

Stadfästande argument och motargument: DBAB

ALLMÄN FENOMENBESKRIVNING ¦ Förutsättningar

Ett envist motargument skulle (fortfarande) vara:

— Men inget DIREKT bevis finns (ju) för ATT hålbildningen skulle baseras på förutsättningen med

ett lägsta eJON1+ som (i medeltal) påförs varje hålatom och får denna att repelleras ut ur hålskivan. De inledande experimenten (2007) med den tunna Silverfolien visade visserligen att hålbilden resulterar i en märkbar lufkemisk förening (de svarta hängande draperierna) som antyder en sådan eJON1+ fysik. Men något allmänt DIREKT bevis för att eJON1+-förutsättningen skulle vara hela förklaringen finns fortfarande inte.

   Vi har två grundläggande experimentella fakta som — bägge, helt — sänker det motargumentet:

— För det första — hålbilderna med oscillogrammen i No161718 — slutar kondensatorspänningen på samma nivå som före urladdningen:

•   inget spänningsfall i netto. Enbart en NUKLEÄR E=hf=mc² energikälla återstår för att föklara, särskilt, ljusbulan med dess utpräglade plasmatiska färgspektrum (KoFe) i ljuset av en sådan fysikhistoria. Ingen som helst materiebaserad elektronisk energikälla figurerar i hålbildningen.

— För det andra — just själva ljusbildens (LB) uppkomst enligt den (Apr2021 ¦ TheHAM) separata ljuslådans urladdningstest : Ljusbildens energiutveckling E=hf (mätningarna med fotodioderna) utvecklas FÖRST SEDAN kondensatorns urladdning nått sitt bottenläge (de 22 dokumenterade mjuka spänningsfallens oscillogram kontra den ljusmätande anordningens motsvarande) :

•   ljusenergi börjar utvecklas först sedan kondensatorströmmen nått nollnivå.  Se särskilt i URLADDNINGSDETALJERNA (MaLIN ¦ Bevis). Ingen materiefysik fungerar så. Enda uteslutande enda energikällan bakom en sådan uppvisad fysik kan bara vara just NUKLEÄR:

•   hålbildningsprocessen innefattar en ljusutvecklande bevisande Planckenergikälla, E=hf=mc².

Dessa inbördes utomordentligt samhörande argument — mot  eventuella motargument — stadfäster den enda möjliga hålbildande fysikgrunden:

— varje hålatom (medel) JONISERAS TVUNGET på en sin lägsta eJON1+ jonisationsgrad (6eV för Aluminiumatomen) vilket garanterar utträdet.

 

 

STAD-fästningens huvudbevis

24V¦No161718 — FULL HÅLBILDNING Ø0,3mM — NETTO NOLL SPÄNNINGSFALL

Triggnivå 23V0 — spänningens bottenläge: No16¦16V No17¦22V No18¦22V

 

12V¦No3 — FULL HÅLBILDNING Ø0,3mM — NETTO NOLL SPÄNNINGSFALL

Triggnivå 11V9 — spänningens bottenläge: inget oscillogram: händelsen inträffade inom 0V1 — använd DVM:12V0:

 

UlaDET: LJUSKURVAN UPPKOMMER EFTER — efter — SPÄNNINGSFALLETS BOTTENLÄGE:

•   Alltså: SEDAN makroströmmen stängts av. De särskilda 22 oscillogrammen i 24V-serierna — 24osc : 1-11, 13, 16-25 ;

— Ingen samtidigt ljuskurvsbild finns i dessa mätningar. Bevisningen [Jul2021] ligger helt på

•   separat ljusmätning i LjusBoxen, med

•   oscillogrammens spänningskurvor analoga/identiska med dem i föregående experimentserier.

 

FIND: LJUSBULANS PLASMATISKA SPEKTRUM BEVISAR UTVECKLAD PLANCKENERGI E=hf

• ENBART EN  fristående JONISATIONSKÄLLA KAN FÖRKLARA LJUSBULAN: varaktighet i 24V-urladdningarna, ca 150µS.

 

»KondensatorFrihetsSatsen» (KONFRI ¦ »CapLIB»):

•   En — makroskopiskt, kondensatorn — elektriskt BRUTEN — hål — ledning kan inte utveckla ett HÅL. Finns inte en chans.

 

 

Aktuella bevispunkten nederst i DBABgraferna nedan markerar den möjliga kondensatorenergin enligt oscillogrammen;

Definitiva bevispunkten överst markerar den fysiskt möjliga kondensatorrelaterade energin

E=UQ=U²C över huvud taget, och som väl överrids av 24V-hålbildernas energiräkning på hålatomernas lägsta möjliga jonisationsgrad.

Den ljusblå grafen visar grovformen för de aktuellt dokumenterat uppmätta urladdningshålen.

— Bevisformen innebär att varje form av förklaring till hålbildningarna INOM den kända materiefysikens ramar blir helt 100% uteslutna. Det innebär att TNED-fysiken får axla ansvaret för energiräkningens egen inre verifierande förklaring. Se utförligt från HÅLBILDNINGEN med CAT och URLADDNINGSHÄNDELSEN DETALJERAT.

 

 

DIREKT EXPERIMENTELLT VERIFIERANDE BEVIS FÖR CAT I TNED — men vi har (Jul2021) fortfarande inget direkt påvisat gammakvanta

Experimenten BEVISAR

URLADDNINGSKONDENSATORNS 100% FRIKOPPLING

•   UrladdningsKondensatorns egen energi utför inget som helst HÅLBILDANDE VERKSTÄLLANDE ARBETE

 

 

Gnisturladdning genom 0,017mM Al-folie: Ø0,3mM.

 

1. Hålbildningen via eJON1+ per hålatom kräver bevisligt mera energi, flera gånger om, än den tillgängliga genom urladdningskondensatorn.

2. Flera hålindivider med genomgående samma typstorlek (161718) uppvisar/certifierar oscillogram från kondensatorns uppförande med netto noll urladdning. Den delen bevisar särskilt och utesluter direkt varje form av energimässig inblandning från kondensatorns egen laddning i själva den utförande håldrivande fysikens arbete. Vidare med satsbilder i KoEnFn.

   Brytpunkten vid ca 18 Volt är angiven nedan som ”definitiv bevispunkt”:

•   Bevispunkten certifierar atomkärnans sönderdelning — energikällan — med urladdningsströmmar över strömgränsen i(N)=132 357.2 Ampere för aluminium, enligt TNED-teorin (ATA/CAT).

 

DBABgraf: DBAB ¦ Q-faktorn

y(EØ) = 500(0.0005686x[1+(x–12)/3]) ¦ y(maxEcap) = 500(0.000095[x'2]) ¦ y(FullActEcap) = 250(0.000095[x'2]) = y(maxEcap)/2

Gröna grafen är den integralt praktiskt härledda kondensatorns fullständiga urladdningsenergi E=U²C/2 om den urladdas helt från U ner till 0 volt.

Orangea grafen är den maximalt teoretiskt fysiskt möjliga energi E=UQ=U²C som kan utvecklas ur produkten av laddning Q och spänning U.

Ljusblå grafen är den aktuellt TNED-härledda/observerade experimentkurvan (testad 12-24V) med överensstämmelsen 98,59% mellan 1. totala hålmassans m antal N atomer på lägsta jonisationsgraden eJON1+ som E=N(eJON1+) och 2. annihilationsenergin E=mc² på den aktuella hålmassans TNED-beräknade CAT-atomer.

— Hålbildningen i tester 12-24V med någon begriplig förklaring över aktuella bevispunkten står helt orepresenterad inom materiefysiken — definitivt så över definitiva bevispunkten. Förklaringen enligt TNED-teorins massfysik via ATA/CAT (ATA/CAT) framträder genom härledningen av den ljusblå grafens matematiska fysik

jFAKTORN:

mc²             = N/(j[909A]²) · [Uu])c²           = Eanni       ¦ TNED ATA/CAT-teorin, atomkärnans fullständiga ±e-sönderdelning

———————————————————          = 100,20%  ¦ j=2m(e)c²/909A(eJON1+)=6,9573884. CaseClosed.

EØ               = N×eJON1+                           = Edia         ¦ experimentellt uppmätta grovvärden via hålmassan, ljusblå kurvan

———————————————————————————————————————————————————

Differensen på 0,2% förklaras av något olika preferenser i grundparametrarna. Se utförligt i Förorsakande Hålström (FoH).

 

Den fysiken står »garanterat omöjlig» i moderna korridorer: Atomkärnans härledning från Planckringen h=mcr ingår inte där

(atomvikterna från atomära, inte nukleära massdefekterna genom Neutronkvadraten — se länkarna till referensartiklarna i Nref).

— Hur framkom ovanstående? Vidare i Qfaktorn.

MED de noggrant dokumenterade resultaten från 24V-oscillogrammen i Mätserien 1-25, genomfördes sedan (JÄMFÖRANDE URLADDNINGSHÅL) grovtest på 12V med två särskilt uppmätta urladdninghshål ca Ø0,09mM. Hur sambandsblocket för 24V i granskning ev. skulle kunna ändras (Qfaktor 5) för att ur den räkningen få hålresultatet i 12V-försöket (Qfaktor 1) ledde så fram till Qfaktorns linjära bild mellan 24V och 12V: Qf = 1 + (U–12)/3.

— Om den funktionen nu också verkligen vore helt rät, borde vi få en Qfaktor 3 vid U=18V med ett Ø0,2mM hål.

— Vid 18V-försöken som följde visade sig också mycket riktigt just urladdningshål med (i det närmaste) Ø0,2mM.

   Med de grovresultaten framträdde kurvbilden ovan.

 

 

Experimentkopplingens Urladdningskapacitans 95µF enligt särskild uppmätning

Den absolut maximalt mest möjligt fysiskt tillgängliga energin i urladdningskondensatorn E=UQ=U2C

— urladdningsoscillogrammen i Mätserien 1-25 visar emellertid särskilt att någon kondensatorenergi aldrig ens kommer på fråga —

passeras vid urladdningskondensatorns toppspänning U=18V (18,01) av den aktuella hålbildningsenergin räknat på hålmassans antal atomer med varje aluminiumatoms lägsta jonisationsgrad (Wikipedia, Ionization) eJON1+ = 9,58840 t19 J = 5,98527 eV. Över den gränsen omsätts så — garanterat certifierat autentiserat — mera energi än den absolut fysiskt maximalt tillgängliga före hålbildningen.

— Men resultaten speciellt 161718 visar att en kondensatorräkning på energiomsättning inte alls — inte alls över huvud taget — kan göras i någon som hest begriplig mening. Endast kondensatorns rent statiska oanvända toppspänning (U), kapacitans (C) och kretsens urladdningsresistans (här max 10mΩ) samt kretsbildens egen inre induktans inverkar på olika sätt på hålbildningen vid urladdningstillfällena.

 

 

DBABgraferna

ENERGIERNA SOM OMSÄTTS

 

ENERGIERNA SOM OMSÄTTS är

 

•   G: gröna grafen : kondensatorns maximalt teoretiskt/praktiska energiomsättning med full urladdning ner till noll;

•   O: orangea grafen: fysiskt maximalt möjliga kondensatorenergin, dubbla ovan;

•   B: blå grafen: energiomsättningen beräknad genom uppmätt hålmassa och minsta jonisationsgrad (eJON1+) i de aktuella experimenten (U: 12V ¦ 18V  ¦ 24V ; C: 95µF ; R<10mΩ)

 

Skärningen GB ger den aktuella bevispunkten:

— U>12V kan inte alls förklaras ens av full kondensatorurladdning.

Skärningen OB ger den definitiva bevispunkten:

— U>18V utesluter varje fenomenförklaring på kondensatorns inblandning.

 

Urladdningsserien U24s1-25 ger i den resultatbildens ljus de definitiva bevisen (DBAB) för att hålbildningen under inga som helst fysikaliska omständigheter involverar kondensatorns egen urladdande energiomsättning — utöver dess rent statiska påtriggande laddningtryck (UC).

 

ENERGIRÄKNINGENS REDOVISADE SAMSTÄMMIGHET mellan de olika parameterdomänerna understryker slutsatsen — som därmed tydligen når statusen: stadfäst: KAN ALLTID ifrågasättas. Men »stadsmuren» blir speciellt svår att forcera. Stabil typ.

 

Se även mera detaljerat från

URLADDNINGSHÄNDELSENS DETALJERADE FYSIK (UlaDET).

 

ArticleEND:

LJUSBÅGEALTERNATIVET med VÄRMEKAPACITIVITETSALTERNATIVET — är också uteslutet (LuBalt).

 

 

USBmikroEx:

De banbrytande ARTIKLARNA I SCIENTIFIC AMERICAN 1979¦1987 särskilda citat i sammanställning ledde fram till TNED-genombrottet N3m20 TNED-1993

FolieUrladdningarna i mera noggrann analys — spektakulära resultat i No161718 — dokumentserien till lösningen av mänsklighetens trängande energiproblem: GammaPROJEKTET

mätvärden i redovisade bandserier

PRINCIPEN (TNED) MED DEN inte etablerat noterade MÖJLIGA ±e-SÖNDERDELNINGEN AV ATOMKÄRNAN ENDAST UNDERSTRYKS — energiproblemet

———————————————————————————————————————————————

FÖRBEREDANDE SÄRSKILD RESULTATREDOVISNING FÖREGÅENDE VIDARE TESTER I GAMMAPROJEKTET Dec2020+

 

— Det genomgående experimentella beviset för ATT hålbildningen omsätter mera energi än den tillgängliga via kondensatorns uppladdning.

FOLIEURLADDNINGSEXPERIMENTEN (2007+) MED CAT-analysen — klargörande kompletterande grundfysik genom utförda experiment Dec2020+

HÅLBILDNINGSANALYSENS ENERGIRÄKNING

•   HÅLBILDNINGEN OMSÄTTER BETYDLIGT MERA ENERGI ÄN DEN TILLGÄNGLIGA GENOM KONDENSATORNS UPPLADDNING:

— Blotta det faktum — räknat på en minsta möjliga jonisationsgrad per utgiven hålatom (Al1+ = eJON1+ = 9.58840 t19 J = 5.985 eV) — ATT den tillgängliga elektronmassan Q via given kondensatorkapacitans (C=95µF) och uppladdningsspänning (U=24V) med Q=UC=0,00228 Coulomb med antalet Q/e=1,42 T16 elektronmassor är mer än 5 gånger mindre än (minsta) hålatomantalet 7.24 T16 motsvarande utgivna hålatomer per ett förmodat Al1+ bevisar en enastående faktagrund:

•   den tillgängliga laddningsmängden via kondensatorns uppladdning räcker inte på långa vägar för att förklara hur och på vilket sätt som atomerna lämnar området och bildar det observerade uppmätta hålet. Jämförande hålcirklar redovisas i Us1-25.

•   Speciellt det tidiga experimentet med silverfolie —”hängande böljande luftdraperier av silver(di)oxid” understryker att hålbildningen baseras på enskilt utgivna hålatomer.

•   GLÖDSPÅREN (max något hundratal) från den tidiga analysen visar TabellRT att deras energibidrag är försumbart: huvuddelen av hålet transponeras elektrokemiskt.

 

Foto:   Dec2020-Jan2021  SKÄRMBILDER FRÅN DATORMIKROSKOPET under arbetets gång — Max urladdningsspänning 24V över 100µF/50V  [uppmätt 95µF] med minimal ledningsresistans — inom 10mΩ. Folietjocklek köksaluminium (GLAD) 0.017mM — uppmätt med tio urklippta remsor via mikrometer: ”0.17”.

— TYPISK URLADDNINGSKURVA från ett urladdningstillfälle:

 

 

KURVBILDEN SOM OVAN hade tidigare [2007+] endast förutsagts teoretiskt [Bakomliggande resonemang].

Först med digitaloscilloskopets hjälp har den kurvbilden numera [Dec2020] fått sin definitiva stadfästning.

Den lilla dippen efter 20µS antyder hålbildningen med tillhörande början på ljusbildens energiutveckling.

 

Kantbild i förstoring (Dec2020):

anodfolien

 

Mikrometermätning på folien vid smältkanterna visar som mest

0,032mM — folietjockleken 0.017mM. I allmänhet runt 0.020-0.024.

Men särskilt resultatet i STADFÄSTNINGEN klargör bortom varje rimligt tvivel att kondensatorns egen energiutveckling

— ingen urladdning i netto: ljusbilden utvecklas först sedan urladdningen nått ett horisontellt utsträckt bottenläge —

inte inverkar: inte alls över huvud taget: på inget sätt.

Det enda som räknas är kondensatorns rent statiska UCR-parametrar: påtriggningen under överslagsögonblicket (DAIS).

•   ATT kondensatorn själv inte deltar i fenomenformens arbetande fysik formulerades redan (Händelsen efter hålbildningen) i den ursprungliga författningen (2007 här i UH) , ”kondensatorkretsen leder aldrig — den bara initierar”. Men bristen på inblick och instrumentering hindrade en djupare förståelse.

   Föreställningen om kondensatorns RENT ARBETANDE roll i historien — utöver dess rent statiska laddningstryck via UC(R) —

 har med den historiska CaseHistory upplösningen degraderats till alldeles särskilt speciellt principiellt lika med 0.

— Se även DBAB-graferna med STADFÄSTNINGEN som ytterligare understryker kondensatorns uteslutning som energikällan bakom hålbildningen.

 

Summerande Resultatpunkter:

BLIXTURLADDNINGENS FYSIK — Jan2021

Noter: 10↑±=Tt ¦ Engelskans punkt används här för vårt svenska normala decimalkomma om inget annat anges

——————————————————

 

— Det genomgående experimentella beviset för ATT hålbildningen omsätter mera energi än den tillgängliga via kondensatorns uppladdning.

 

JONISATIONSGRADEN:

Given metallfolie:

•   HÅLBILDNINGEN BESTÄMS UTESLUTANDE AV TILLGÄNGLIGT LADDNINGSTRYCK UC=Q;

 

Komplexets hela matematikbild visas, genomgås och relateras i CHR5c, Tabell4¦5.

 

•   KONDENSATORNS ENERGIOMSÄTTNING KOPPLAR INTE — icke, nej, no, nada, inte;

— 1:  Kondensatorenergin Ecap = (C/2)(U02 – U12) varierar märkbart genom i stora drag samma hålbildningsmått;

— 2:  Kondensatorenergin Ecap är i samtliga fall tydligt mindre än hålbildningsenergin som krävs för att få ut hålatomerna via lägsta jonisationsgrad per atom (Aluminium EAl1+ = eJON1+ = 9.58840 t19 J = 5.985 eV);

•   SLUTSATS: HÅLBILDNINGEN OMSÄTTER MÄRKBART MERA ENERGI ÄN DEN TILLGÄNGLIGA;

KONDENSATORENERGIN Ecap — även räknat maximalt idealt som

E = UQ = (24V)2·100µF = ..................  0.0576 J. Idealt.

Hålbildningsenergin typiskt genom Ø0.3mM och eJON1+ = 9.58840 t19 J = 5.985 eV ger

EØ0.3mM = ........................................  0.0694 J. Praktiska (typiskt).

Aktuella Ecap via oscillogrammet i bild ovan skulle endast ge

Ecap = 95µF/2(24V2 – 13V2) = ...........  0.0193 J. Kondensatorn (särskild separat kapacitansmätning).

•   Om vi inte missar något avgörande i fysikbilden, är det tydligt att betydligt mera energi omsätts i hålbildningen än den som den uppladdade kondensatorn kan leverera.

 

 

 

 

DatorMikroskopet:

 

DATORMIKROSKOPET (Plexgear USB MICROSCOPE)

är användbart — men delvis krävande för att kalibrera en rättvis måttsättning

graderat 20-230 — men läser bara max 220 även i 230-inställning — inslagsrutan (efter ”foto”) tar inte mer än max ”220”.

 

Måttsättningen   500  48  0   i bilden nedan höger anger pixels.

 

 

Jämförande mätbilder via USB-mikroskopets egna bildrutiner visar att det medföljande måttsättningsprogrammet INTE är av någon utpräglad precisionstyp.

Skruvanordningen på mikroskopets skärpe/förstoringsinställning är inte anpassad för det angivna längdmåttets uppenbart FASTA positionsprogram: Beroende på justerskruvens (delvis flexibla) inställning, får man (något) olika bildförstoringseffekt på samma givna måttlängd, här 1mM i bilden. Avvikelserna är dock ”relativt små”.

— Enda sättet att få rättvisa bildmått är att ta med något känt föremål i varje mikroskopbild som sedan får användas som en mera exakt måttstolk. Detta har gjorts i en del mikroskopbilder tillsammans med en mikrometeruppmätt delkoppartråd (0,19mM) av de många fina i en starkströmskabel. Den preferensen ger en riktig måttpreferens — men blir å andra sidan svårfångad då mikroskopets fokus bara ligger i ett snävt plan på bestämt avstånd (1/100mM): trådbilden blir diffus i sin egentjocklek. Med viss bildteknik kan de diffusa gränserna fås att framträda mera tydligt. Detaljerna understryker svårigheten att utföra mätningar på »billiga prylar». 

— Se USB-exempel i USBmikroEx.

 

Se särskild exempelgenomgång i HÅLANALYSEN som exponerar en del av detaljerna.

 

 

 

 

Qfaktorn: Hålanalysen ¦ DBABgraf

 

Qfaktorn (Qf)

Upphovet beskrivs i DBAB-graferna

 

CAT-fysiken i enkla experiment

Fenomenformens matematiska fysik  UrDETALJER  fullständigt klarlagd:

FULLT 100% RELATERBAR ENERGIRÄKNING

 

 

 

 

 

Vilken roll spelar Q-faktorn(Qf = 1 + [U–12]/3 experimentellt approximerat 12-24V) ?

— (UC=Q)/e × Qf = N = antalet hålatomer = nAnni × (909A)² × j:

•   Högre statisk kondensatorspänning (U) med given kapacitans (C)

•   får en multiplikativt (Qf) allt växande bestämmande inverkan på den mängd atomer (N) som bildar urladdningshålet:

•   Högre U-värde framdriver/framtvingar ett exponentiellt växande antal hålatomer (e n f[U²]):

N = C × U(1 + [U–12]/3)/e = nAnni × (909A)² × j ;  j=nJOM(±e)/909A se j-faktorn RadÖ¦a¦b Tabell4¦5

•   Med högre Qf-värde omsätts kondensatorns egen statiskt uppladdade Q-mängd multiplicerande på antalet motsvarande antal eJON1+ joniserade hålatomer:

•   antalet hålatomer blir Qf gånger större än kondensatorns eget statiskt uppladdade antal elektronladdningar.;

— Högre spänning (U) har »djupinfluerande inverkan»

= innefattar allt fler nAnni sönderdelande atomkärnor HB ¦ [STAD‡].

 

GROVANALYSENS BILD AV Qfaktorn (q)

Qfaktorn — 1 + (U–12)/3

— Urladdningskondensatorns laddningsmultiplikator

 

 

 

 

EFTERSOM vi i vilka fall aldrig kan mäta oss fram till »exakta resultatvärden» i den här typen av strängt materialförstörande fysikexperiment, kan vi heller inte påvisa några »exakta samband»:

 

 STAD

 

— »Sambanden» — om alls — döljer sig bakom en säkert spårförstörande fenomenform som vi måste härleda — om alls — i reda matematik och fysik.

•   Sambanden, som ovan, blir endast, enbart, uteslutande grovt orienterande i förhållande till någon genomsnittlig hålbild som vi kan sluta oss till i varje särskilt spänningsförsök. Så avbildar Q-faktorn ovan just den mest direkt uppenbara sambandsbild som framträder mellan de olika U-värdena i de olika försöken 12-24V.

•   Notera: Experiment under 12V blir allt mer krävande: gnistbilden har tendens att ”spraka”, och hålen, om alls, blir allt mer otydliga. Försöken med U-värden under 12 volt redovisas därför inte alls här (med den nu aktuella utrustningen):

•   den teoretiska beräkningsgränsen för hålbildning i Tabell4¦5 ligger vi 11V57 via i(IGN) = i(N), Rad¦h¦zC.

•   En aspekt: Genom vissa smärre antydningar har möjligen kurvans nedre del en avböjning neråt under 12V. Och på samma tendens en möjlig avböjning uppåt från 24V. Men dessa antydningar är ännu osäkra: ”exakta” hålmått går inte att få fram (med nuvarande utrustning). Dessutom uppkommer volymära gränsfall (som ännu inte är matematiskt formulerade) då hålbilden närmar sig folietjockleken (och övergår i möjliga urgröpningar med avtagande U).

— Experiment (via C=95µF) med högre urladdningsspänningar (än 24V) är INTE att rekommendera i amatörens hemmarum. Särskilda försiktighetsåtgärder måste vidtas om sådana experiment ska utformas (inkapslade speciella glasrum för att förhindra onödiga ev. vådliga luftföroreningar).

 

 

DEN PRELIMINÄRT EXPERIMENTELLT MATCHANDE LINJÄRA SAMBANDSFORMEN

1 + x/3 → 1 + (x–12)/3 med Qfaktorns anpassade funktion

U[1 + (U–12)/3]

är (mest) osäker i experimentpunkten (Qf=1=1+(12–12)/3) med toppspänningen U=12V.

   Anledning:

•   Med allt lägre kondensatorspänning (U) blir urladdningsreaktionen alltmer blygsam med allt trängre hålbildning — »med mera smet och klet i kanterna»:

•   Omgivande luftmolekylers ev. inverkan vid urladdningstillfället (och kolatomer från förbränningen om tejp finns med i bilden: foliens montering), tillsammans med den allt mindre (snabbt utbildade) hålöppningen gynnar tillfälliga ansamlingar av »heta smetiga atomer» i urladdningsregionen:

•   »materialkokningen» tenderar att smeta ihop lokala atomgruper:

— Istället för en ren distinkt urladdningshändelse presenteras ”ringningar” eller dubletter eller tripletter eller multipler av mindre små urladdningar.

•   Det gör att utvärderingen av vad som faktiskt sker — hålmassa på energiomsättning — blir mer eller mindre komplicerad för små urladdningsspänningar (från runt 12V och mindre): lägre U-värden kräver flera försök för att få fram ett fåtal (idealt hålformade) användbara urladdningsbilder (oscillogram [5µS] med kompletterande digitala urladdningsdata [1S]). Den manuella datasamlingen blir så både tidsödande och krävande, om alls användbar.

 

TENDENSEN VID 12V.punkten är — möjligen men här ingalunda säkert avgjort — en avrundad avböjning ner mot x-axeln av den orangea (undre) arten

 

 

Vi har den kurvtypen generellt genom logaritm- (lnx) och rotkurvorna (√x). Dessa är emellertid inte asymptotiska (de böjer av konvext på någon punkt mot varje given rät linje) och kräver därför extra komponenter OM uppgiften gäller att få snäv passning mot den givna idealt räta funktionslinjen för växande U-värden (speciellt från U=24V+):

— Tendensen därifrån är att Qf (möjligen) inte bara är linjärt utan även (svagt) exponentiellt växande med växande U.

 

Vi får en nära passning mellan den linjära givna grovformen (1+x/3) med den önskade lilla avböjningen strax under 12V-punkten via funktionen (blå grafen)

 

 

 

[0.6+[0.32x1.005] + (0.2ln[x+3])]

Den kan justeras vidare med styrning av exponentiella ökningen via den känsliga exponenten i 0.32x1.005 för passning med speciellt 24V-punktens datasamling.

 

Den blå Funktionskurvan (DBAB)

500(0.0005686x[1+(x–12)/3])

får i sådana fall den mera modifierade formen underst

500(0.0005686x[0.6+[0.32(x–12)'1.005]+(0.2ln[x–12+3])])

 

 

— Den nedre funktionsformen kan anpassas hur nära som helst den övre primära linjärt växande grovformen via ovannämnda koefficienter:

•   Funktionsformen som sådan har i vilket fall ingen mening som CAT-begrepp (atomkärnans fullständiga upplösning) från kurvans x-skärning och under denna (noll energiutveckling).

•   Precisionstest (8Mar2021) på U=12V visar att vi i vilket fall bör vara försiktiga med att söka en ev. avspetsning som i den undre kurvan ovan: den linjära grovformen blir svår att överträffa genom att hålmassorna i 12V-urladdningarna är svårbestämda i tolkningsbilden.

 

Hålanalysen: DatorMikroskopet

8Mar2021

12V-punktens preciserade hålanalys

Det räcker om vi hittar ett enda största hålexemplar med

•   oscillogram och digitalt slutspänningsvärde (DVM) > 0V:

 

Ogiltig. En ren konduktiv kondensatorurladdning utan materialbrott = ingen hålbildning.

— Mera av regel än undantag vid gnisturladdningarna (s1-25¦24V-serien) ser vi stället oscillogram av typen

 

Giltig. Ocsillogrammet är speciellt giltigt om vi även har en separat DVM digitalvoltmeter som visar — och bevisar — kondensatorns slutspänning långt senare än de tiotal µS som displayfönstret visar (typ efter sekunder). I 24V-fallen är nivån ovan också typisk för den slutbilden.

— 12V-oscillogrammen uppvisar liknande fason — men med betydligt mindre differens mot 12V — men ofta med DVM-slutvärden lika med noll (»smetar ihop sig mot slutet och ger konduktiv kortslutning»):

 

 

Användbara/giltiga är alla Oscillogram med spänningsnivå mellan triggvärde och noll

— eller inget oscillogram alls med ett DVM-värde som ligger (vid eller) över triggvärdet (typen No161718 i 24V-serierna);

— flera sådana exempel finns i 12V-komplexet; Lägsta trigginställningen i 12V-fallen är 11V9 (med det aktuella digitalocsilloskopet).

 

•   skulle det så vara 1 på 100 eller 1 på 10 000:

 

Förklaring:

— Alla  DVM-värden som slutar på 0V definierar en fullständigt (avslutande) konduktiv normal ledningsurladdning.

•   En sådan händelse, en kondensators fullständiga kontinuerligt obrutna urladdning, innefattar inte något hålbildningsfenomen, ingen

materiell deformation;

 

 

 

SÄRSKILT I DE LÄGSTA SPÄNNINGSFALLEN MED KRAVET PÅ DET MINSTA ÖVERSLAGSAVSTÅNDET:

— Den finns särskilda fall av tillfälliga ledningsbroar i molekylär närkontakt i hålområdet som kan få kondensatorn att ladda ur SEDAN en hålbildning verkställts, eller under det att den verkställs, i varje fall av elektrisk princip.

— Då vi på förhand aldrig kan veta vilket som är vad, blir även 0-slutvärden potentiella analysobjekt som giltiga hålbildningsdito.

•   Enda förutsättningen i så fall är att kondensatorn från urladdningstillfället och vidare är helt avstängd från varje kontakt med uppladdningsvägen, så att kondensatorn inte kan stjäla uppladdningsström under urladdningen, och på den väga vränga slutbilden.

 

 

 

Varje SANN SINGULÄR urladdningstendens avbryts med en hålöppning. Och därmed ett garanterat slutvärde för kondensatorspänningen över noll; Mätserien1-25 med U=24V till jämförelse visar hur slutvärden (oscillogrammen) ofta hamnar omkring 15V (ofta i slutligt växande upp till en något högre nivå).

— Vi kan inte riktigt vara så kategoriska i och med att begreppet SANN här förutsätter »ett uppkommet stort hål» som garanterat inte berör katodstiftets material, och därmed en garanterad avbruten urladdningsväg.

TENDENSEN HÄR :

— begreppet Sann Singulär Urladdning blir mera säkert med högre kondensatorspänning:

•  större urladdningshål — mera säker breddseparation mellan katodstift och hålkant;

•   mera säker avståndsseparation i höjdled mellan katodstift och anodyta på grund av den högre spänningen (U):

— med högre U inträffar överslaget längre ut från anodytan.

 

•   Varför är det klart ”räcker med 1 på 10 000”?

 

— Hålbilden med förutsättningen eJON1+ per atom ger en oeftergivlig energiräkning som måste förklaras (STAD).

   Genom känd håldiameter och folietjocklek och aluminiumets material och atomparametrar (eJON1+) kan vi bestämma massan och därmed hålvolymens atomantal, och därmed den totalt samlade eJON1+-energin.

— Den hålbilden — hålets diameter — blir ett direkt certifierat bevis för urladdningens MINSTA möjliga SÄTT:

•   Ett STÖRSTA hålexempel visar en MINSTA energiomsättning.

 

— Varfördå — Hur kan du så säkert påstå det?

OM flera hål

— varje med en singulär urladdningshändelse med samma U inom samma smala begränsade resistansområde, vilket vi förutsätter

— uppvisar märkbart skilda håldiametrar  OCH  förutsättningen för varje hålbildning är är eJON1+ per hålatom, kommer hela energiförklaring att, tvunget, kräva ATT det största hålet, tvunget under alla förhållande obönhörligt, måste representera just en energiräkning på just eJON1+ per hålatom. Vi behöver inte se till de mindre hålen i DEN förutsättningen [eller ens bry oss i orsaken ..].

   Men observationen och utvärderingen bygger på just ett urval med »en singulär urladdningsknall per hål». Det blir den enda flaskhalsen att beakta.

 

No3

    mikroskoptubens orientering i skärmbilderna efter folietejpens insättning på plexiglas

 

 mikroskoptubens orientering i skärmbilderna från träblockets folietejp  

”skräppartiklar” från den dubbelhäftande tejpen vränger den rena hålbilden — som kan justeras med lämplig motbelysning

 

 

 

Orientering på träblocket före foliens demontering till dokumentlagret med urladdningsserier

————————————————————————————————————

förstoring 220 ggr: 155pixels/0,50mM = k = 310 (PlexGear-upplösningen vald till 640×480)

————————————————————————————————————

PlexgearProgrammets Fotofunktion: Man ställer in skalan för mikroskopets justeringsskruv på t.ex. (max) 220 (graderat till max 230, men inslagsrutan tar bara max 220). Man kan välja ”mm” med ett ritverktyg som drar märklinjer (DaMi) med angivna mått. På den vägen får man fram motsvarande mM-värden för givna förstoringsgrader. Funktionen vid förstoring 220 har här testats mot en Shinwa mM-stålskala i 220ggr förstoring — med mikroskopets acceptabla visning på motsvarande (godkända) mM-värden för skalstrecken. Vi kan sedan kontrollera den primärinställningen mot tidigare håltolksmått (den tunna koppartråden, USBmikroEx) för att kontrollera korrekt storleksordning för angivna håldiametrar.

•   vi får ”marginellt olika storlek” på hålbilderna beroende på hur ljuset (diffraktion) växelverkar med kantformen — vi försöker justera motljuset så att bilden av ev. skymmande tejprester elimineras. Som sagt: dokumentationen är krävande.

•   Med inställningarna ovan ger PlexgearProgrammets bildruta vid maximerat fönster en förstoring på 211% relativt ovan:

 

100%: 155p/0,50mM = 310 = k; 211%: k = 654.1F: 63/k = 0,96315548

 

Ljusbrytningssätten spelar också viss roll via förstoringarna — vi mäter på max bildstorlek=211original% :

•   exemplet ovan visar en något trängre maximal jämn hålringsdiameter via den större bilden — men inga garantier finns (här) för att den ljusbilden är genomgående av samma art. Vi får acceptera resultaten som ”grovresultat” tills ev. vidare.

•   Det aktuellt hoftade håldiametermåttet för No3 har satts som Ø0,093mM¦61p i mätseriens redovisning (och som ovan roterat +45° i passningen mot mikroskopbilderna från folien på träblocket före demonteringen).

 

De mindre infällda hålindividerna med ljussättning bakifrån (u12) kommer ifrån det uttagna foliebandet med sin dubbelhäftande tejp på baksidan — sedan monterat på plexiglas och belyst bakifrån med en separat LED-lampa — enda belysningssättet som kan tränga igenom den smetiga dubbelhäftande tejpen och framhäva de skarpa kantkonturerna.

   Hålformen kan variera något efter tejpavdraget beroende på att folien också delvis veckas/tejpdegas minimalt med bandets avdragning;

•   tejpen insattes för att garantera maximalt slät folie utan bucklor som annars äventyrar jämnheten i urladdningstillfället.

 

Serie1-28 8Mar2021, 12V-serien:

Nedan visas alla de 28 urladdningstillfällena i 12V-analysen med mikroskopets bilder då folien fortfarande fanns monterad på träblocket. Folien demonterad och belyst bakifrån visas i u12..

Aktuella bilder med folieremsan monterad på plexiglas i efterhand (bilder med motljus) används här bara undantagsvis i de särskilda referensexempel som motiverar särskilda noter.

12V-serien — 24V-serien

12V-serien markerar gränsen mot undre lägsta praktiskt (meningsfullt) observerbara urladdningshålen: Lägre U (teoretiskt enligt Qfaktorn: 9V; beräkningsteoretiskt enligt Tabell4¦5 med gränsen iCAT=iN: 11,57V) betyder kortare överslagsavstånd som betyder högre risk för tillfälliga (luft) molekylära smetbildningar i överslagsområdet: tendensen med multipla urladdningar ökar och ger (alltmer ofta) svårtolkade hålbildningar, om alls.

 

 

Alla bilder via datormikroskopet DaMi (max bildstorlek med uppl. 640×480¦211%) placerat framför aluminiumfolien på träblocket (Se även Instrumenteringen i 24V-serien).

 

 

Mera utförliga/fullständiga data med individuella oscillogram och DVM-värden redovisas separat med bilderna ovan på särskild 12V-SERIERNA plats med nedan exemplifierade typformat (No3).

 

 

Baserat på en Ø0,19mM koppartråd (en av de många små i en starkströmskabel) med mikrometer särskilt uppmätt måttstolk — inkorporerad med datormikroskopets bild på högsta förstoring tillsammans med hålbilder —

 

 

Datormikroskopets maximala bildstorlek på hålindivid No28 tillsammans med Ø0,19mM kopparteråden, 8Mar2021.

— För att få maximalt linsfokus på koppartråden — mitten — måste närfokuspunkten/avståndet lins/objekt ställas in strax över hålbilden — som genom diffraktionsverkan — därmed — tappar i skärpa. Undre bilden motsvarar den mera närliggande hålbildens aktuella närskärpa.

   Detaljerna understryker tålamodet och viktigheten i ämnets presentation.

 

har ett omvandlingsvärde på 124pixels använts:

•   tillsammans med tråddiametermåttet 0,19mM beräknas då (kalkylkort) ett jämförande motsvarande håldiametermått från motsvarande beräknade teoretiska kondensatorenergi direkt i millimeter (mM) för de aktuellt tolkningsbara urladdningshålen i serien 8Mar2021¦1-28.

•   Jämförelsen med datormikroskopets egen programvara, som ovan Hålanalysen, ger motsvarande k-värde vid max största hålbild

k = (155p/0,50mM) × 211% = 654,1.

•   Motsvarande uppmätta håltolkens 0,19mM med det datormikroskopets programvara blir (här)

p = 0,19mM × 654,1p/mM = 124,279p.

•   Vi ser att överensstämmelsen mellan de olika metoderna för att certifiera hålmåtten är god.

 

 

DET EXCEPTIONELLA EXEMPLET ovan No3 ansluter till samma fenomentyp som i No161718 i 24V-analysen.

 

 

— Det genomgående experimentella beviset för ATT hålbildningen omsätter mera energi än den tillgängliga via kondensatorns uppladdning.

 

 

 

Ref: Jan2021

REFERENSER — urladdningsfysiken i enkla experiment

Referensdetaljerna till kompletterande folieurladdningsdata Dec2020+

————————————————————————————

 

 

 

EAl1+ = eJON1+ = 9.58840 t19 J = 5.985 eV för Aluminium enligt standardiserade tabeller (Wikipedia Ionization):

— ENDA HÄR KÄNDA FÖRUTSÄTTNINGEN FÖR ATT MED MINSTA MÖJLIGA ENERGI ÅSTADKOMMA ETT MATERIELLT HÅL I EN METALLFOLIE VIA ELEKTRISK ENERGI:

VARJE HÅLATOM PÅFÖRS EN ABSOLUT LÄGSTA JONISATIONSGRAD PÅ EN ELEKTRONMASSA:

•   Jonisationen garanterar en minsta elektrisk Coulombisk repulsionskraft mellan de joniserade atomerna i metallgittret (medelavstånd ca 2.5Å=0.25nM):

•   repulsionskraften garanterar utträdet — samt ljusbildningen i omgivande växelverkan med luftatomer med tillhörande kemikopplingar (AluminiumNitrid, AlN och AluminiumOxid Al2O3).

 

 

BEVISNING — STAD.

———————————————

Urladdningsdetaljerna ¦ Kurvanalysen ¦ HÅLBILDNINGEN

 

 

 

Kondensatorenergin:

KONDENSATORNS UPP OCH URLADDNING — KONDENSATORENERGIN enligt integrala härledningen:

Ecap                              = (C/2)(U02 – U12)

ØFÖRUTSÄTTNINGARNA MED LÄGST  JONISATIONSGRAD 1    = 2√  E·Uu/(EAl1+·h·π·D) ¦ EcapCond

från r = Ø/2:  EØ = n(Al-atomer) × eJON1+ = [(m=[V=hπr2]D)/Uu] × eJON1+ = hπr2D/Uu × eJON1+:

 

 

FOLIETJOCKLEK h 0.017mM

TÄTHET D ALUMINIUM D = 2700 KG/M3

ATOMVIKT U i Dalton (u=1.66033 t27 KG) U(Al) = 26.9815389

Minsta möjliga Jonisations Energi — AluminiumAtomen:

EAl1+ = eJON1+ = 9.58840 t19 J = 5.985 eV för Aluminium enligt standardiserade tabeller (Wikipedia Ionization)

E           = m/Uu × eJON1+ = U2C = UQ

E           = π   ·   r2h × D/Uu × eJON1+

             = π(Ø/2)2h × D/Uu × eJON1+  → 69.4 mJ vid Ø0.300mM ¦ Tabell4¦5 Rad¦Z

 

 

 

ULAS:

 

Dec2020-Jun2021

URLADDNINGSSERIERNA

0.017mM ALUMINUM FOIL ¦ C=100µF (measured 95µF) ¦ maxR 10mΩ ¦ MinMaxU 12-24V

 

 

 

24V-serien: 14Jan2021 — 24V-Oscillogrammen ¦ 12V-Oscillogrammen ¦ HålSerierna i detalj

24Vholes — Jan2021 ¦ 24Vosc ¦ 12Vseries ¦ 12Vholes ¦ 18Vholes

——————————————————————————————————

1•••3 ¦ 4•••6 ¦ 7•••9 ¦ 10•••12 ¦ 13•••15 ¦ 16•••18 ¦ 19•••21 ¦ 22•••24 ¦ 25•••

24V-SERIEN 1-25 14Jan2021

——————————————————————————————————

1•••3 ¦ 4•••6 ¦ 7•••9 ¦ 10•••12 ¦ 13•••15 ¦ 16•••18 ¦ 19•••21 ¦ 22•••24 ¦ 25•••27 ¦ 28•••

12V-SERIEN 1-28 8Mar2021

——————————————————————————————————

 

GRUNDEXPERIMENTEN (2007+) MED ALUMINIUMFOLIEURLADDNINGARNA

I MERA NOGGRANN UNDERSÖKNING AV RESULTATBILDEN (Dec2020+)

— energiräkningen granskas mera ingående

24V-serien 1-25

PRAKTISKA URLADDNINGSSERIER — detaljer

KOMPLEMENT — EXPERIMENTELLA resultat

Allmän genomgång med utvecklingar (Dec2020-Jan2021)

BEVISEN I GRUND FÖR TNED-FYSIKENS ATA/CAT

Energilösningsproblematiken uppvisar oväntade framryckningar genom enkla experiment

 

 

 

 

Området vid 16-20 — totalt max 2 milliOhm urladdningsresistans. Kondensatorns återuppladdning sker via anslutningar på bortsidan (2mM-röretMinus¦BakreAnodplattanPlus). Den anslutningen bryts mekaniskt/fysiskt helt säkert via en insatt mekanisk mikroswitch efter uppladdningen: ingen återuppladdningsväg existerar den vägen förrän en ny manuell switchtryckning sker. Så: om inget missats: varifrån kommer »uppen»:

— UtellMe.

 

Normala urladdningskurvornas utseende i de 22 av de 25 testade fallen — och generellt även övriga allmänna fall — som nedan vänster:

No161718: 14Jan2021 ¦ BANDSERIE 1 — 24V ¦ 95µF ¦ max10mΩ

 

 

— »Vad ska det här föreställa»? Främst uppenbara delsvaret: Kondensatorenergin ansvarar tydligen inte — inte alls över huvud taget, inte i exemplen 161718 och inga andra hålexempel heller — för energin till hålbildningen. Kondensatorenergin endast ger en ansats — UC = Q — till vad som sedan följer, i allt beroende på resistans (R=U/i), induktans (L=Rt) och kapacitans (C=Q/U=RiQ). Se vidare teoretiskt i STARTVÄRDE.

Missfärgningarna (kolning) kring hålen beror möjligtvis på den bakomliggande tejpen. Dessutom framträder — med det fasta bakomliggande materialet — tydliga ”splash-kronor” från metallsmältan runt urladdningshålens kanter. Den detaljen är mindre eller helt omärkligt synbar vid de rena folieurladdningshålen som bildas utan bakomliggande material. Glödspår syns här spridda återkastande bakåt på sidan om katodstiftet som splashträffen från vattendroppe på vattenyta.

 

FULL HÅLBILDNING Ø0,3mM — NETTO NOLL SPÄNNINGSFALL

TRE SÄRSKILT SPEKTAKULÄRA FALL

Ett närmast liknande fall i 12V-serierna visas i 12VNo3

 

I TRE FALL AV DE 25 i 24V-serierna VISADES SPECIELLT SPEKTAKULÄRA RESULTAT No16¦17¦18:

•   Varifrån kommer åter/påfyllnadsströmmen?

•   Hur förklaras den (milt sagt) rebelliska kondensatorkurvan?

 

 

•   Enda tillgängliga påfyllnadsvägen till Ucap:en är via påfyllnadsSwitchen (i bild vänster från kopplingsdäcket).

— OCH DEN VÄGEN ÄR GARANTERAT STÄNGD FRÅN SENASTE MANUELLA PÅFYLLNINGEN FÖRE URLADDNINGEN. — »Call911».

•   No16: Varifrån kommer åter/påfyllnadsströmmen 16V åter till (nära) 24V — Q=UC=8V·95µF=0.00076 Coulomb?

•   0.00076 C / 1.602 t19C = 4.744069913 T15 stycken enskilda elektronmassor: varifrån?

 

Se utförligt i HÅLBILDNINGEN.

 

SVARET (STAD)

— det enda vi känner till och har att välja på (Jan2021):

 

 

 

•   Hålets egen energiomsättning — resistivt ¦ induktivt ¦ kapacitivt: massfysik (CAT). Inte materiefysik (elektronik).

CAT — kapacitiv atomär transformation (kapacitiv transmission).

•   Fenomenformen omsätter (returnerar) mera energi än den energi som används för att igångsätta förloppet (DBAB):

•   Endast en massförstörande/massupplösande (Emcc=hf) fysik kan förklara en sådan process (STAD).

 

 

 

 

AllaUtom1: U24Vosc: 24V-serierna ¦ Kurvanalysen

•   En svagt uppåtgående spänningskurva visas i allmänhet från urladdningarna generellt i de 25 oscillogrammen i 24V-Bandserie1 — alla utom No1;

•   efter bottenläget (10-15µS) visas en liten (0V4) marginell spänningsökning:

 

24V-serien 1-25 14Jan2021 — OSCILLOGRAMBLOCKET

BANDSERIE 1 ¦ 14Jan2021

 

— alla förekomster 1-25 utom No1 visar uppgång efter ett första bottenläge:

 

 

Alla 1-25 — utom No1 — uppvisar mer eller mindre tydliga tendenser att sluta på en något högre nivå än bottenbulans.

 

 

 

 

 

 

AtomLR: DAIS ¦ AFS

— Ledningsvägen (TNED) för ljusbåge (ATA) och senare CAT avkänner i atomens egen närfysik ingen materiell ledningsresistans: atomen avkänner inga förluster: nollresistans med nollinduktans gäller i kärnfysiken (TNED):

U = Ri = 0i = L(di/dt) = 0(di/dt): atom- och kärnfysiken innefattar inga spänningsfall = inga förluster: ingen påfyllande energi krävs för att atomerna ska fortsätta att vara atomer: summan av alla krafter och moment = 0.

 

 

Graf16: KurvAnalysen ¦ Oscillogrammen 161718

 

 

 

Kurvformen No16(17¦18):

 

 

y = [(24)è'–5x/(10'6)(0.56ohm)(0.000095)]/5V

 

(utprovad efter KurvTOLKEN) visar samma form för alla No161718:

•   Oscillogrammen No161718 är de enda i 24V-serierna som motsvarar (KurvANALYSEN ¦ KurvTOLKEN) en helt ren ideal kapacitiv urladdningskurva (ända ner till noll i förlängningen) utan inslag av resistansändring.

•   Vid B sker ett avbrott — med tydlig följd i ett returnerat spänningsfall: materiefysiken kan inte den typen.

 

Härledda samband med förklaring till det returnerade spänningsfallet ges i KurvANALYSEN.

 

 

 

 

 

 

Sammanfattning Jan2021:

HÅLBILDEN ÄR INTE PROPORTIONELL MOT SPÄNNINGSFALLET:

 

•   Hålbilden är inte proportionell mot spänningsfallet U0–U1 (Qfaktorn).

•   Hålbilden följer snarare konstanten UC (här 24V·100µF¦95µF) och ledningsresistansen (R) med smärre lokalt resistiva variationer (inkluderat luftens inverkan vid själva överslagsögonblicket):

•   De studerade och dokumenterade 25 hålen i 24V-serierna är i stort lika stora (Ø0.3mM), medan spänningsfallet (kondensatorns nivå U1 efter urladdningen) kan variera betydligt (2-11V ¦ 22-13V).

 

 

 

Hålbevisen:

KurvAnalysen

SE SÄRSKILD EFTERFÖLJANDE JÄMFÖRELSE FÖR ENERGIRÄKNINGARNA I HÅLSERIERNA — Ecap kontra aktuellt uppmätt

HÅLBEVISEN I SAMMANSTÄLLNING

——————————————————————————————

Med förutsättningen om Al1+ = 9.58840 t19 J = 5.985 eV per hålatom som den absoluta energigrunden för hålbildningen:

 

 

 

— Det genomgående experimentella beviset för ATT hålbildningen omsätter mera energi än den tillgängliga via kondensatorns uppladdning.

•   Alla hål bevisar genomgående ett högre omsättande energikapital än urladdningskondensatorns eget Ecap-hål:

 

Alla uppmätta — 14-15Jan2021 ¦ Mätserie Band 1:  ¦  24V-serien 

 

 

— Det genomgående experimentella beviset för ATT hålbildningen omsätter mera energi än den tillgängliga via kondensatorns uppladdning.

Ecap                              = (C/2)(U02 – U12)

ØFÖRUTSÄTTNINGARNA MED LÄGST  JONISATIONSGRAD 1    = 2√  E·Uu/(EAl1+·h·π·D)  ¦ EcapCond

FOLIETJOCKLEK h 0.017mM

TÄTHET ALUMINIUM D 2700 KG/M3

ATOMVIKT i Dalton (u=1.66033 t27 KG) U(Al) 26.9815389

Minsta möjliga Jonisations Energi — AluminiumAtomen:

EAl1+ = eJON1+ = 9.58840 t19 J = 5.985 eV för Aluminium enligt standardiserade tabeller (Wikipedia Ionization)

E           = m/Uu × eJON1+ = U2C = UQ

E           = π   ·   r2h × D/Uu × eJON1+

             = π(Ø/2)2h × D/Uu × eJON1+  → 69.4 mJ vid Ø0.300mM

 

 

 

 

— Det genomgående experimentella beviset för ATT hålbildningen omsätter mera energi än den tillgängliga via kondensatorns uppladdning.

 

 

 

 

EnergiHålen i jämförelser: JÄMFÖRELSENS FÖRUTSÄTTNINGAR: eJON1+ — se AVGÖRANDE ARGUMENTERING I STAD

 

24V-HÅLEN 1-25

HÅLJÄMFÖRELSER I ENERGIRÄKNINGEN FÖR HÅLSERIERNA 1-25 VIA LÄGSTA JONISATIONSGRAD 1

EAl1+ = eJON1+ = 9.58840 t19 J = 5.985 eV för Aluminium enligt standardiserade tabeller (Wikipedia Ionization)

 

Ecap                              = (C/2)(U02 – U12)

EcapEkv                       = (C/2)(U0 – U1)2 enbart en motsvarande U0—U1 uppladdad kondensator

ØFÖRUTSÄTTNINGARNA MED LÄGST  JONISATIONSGRAD 1    = 2√  E·Uu/(EAl1+·h·π·D)  ¦ EcapCond

från r = Ø/2:  EØ = n(Al-atomer) × eJON1+ = [(m=[V=hπr2]D)/Uu] × eJON1+ .

 

 

KONDENSATORENERGINS MÖJLIGA HÅLBILDNING — se jämförande energigrafer i DBABgraferna

—————————————————————————————————————————

 

 

enligt oscillogrammets urladdningskurva — med förutsättningen av en lägsta jonisationsgrad 1

(för Aluminium, 9.588840 t19 J = 5.985 eV) som garanterar varje hålatoms utträde

= minsta möjliga elektriska repulsionskraft som kan bryta atomgittret och garantera ett materiellt hålbrott:

—————————————————————————————————————————

stora vita cirkeln .......  — enligt N · eJON1+ med N = antalet hålatomer teoretiskt med håldiametern Ø0,3mM

Inre större cirkeln ......   — teoretiskt med eJON1+ via kondensatorenergin i Ecap                    = (C/2)(U0² – U1²)

Inre lilla fyllda ...........    — teoretiskt med eJON1+ via kondensatorenergin i EcapEkv           = (C/2)(U0 – U1)²

—————————————————————————————————————————

Den sista EcapEkv motsvarar kondensatorn uppladdad endast till toppnivån 24V minus oscillogrammets bottennivå.

 

 

Serie 1-3: URLADDNINGSHÅLEN 1-25 ¦ 24V¦95µF ¦ <10mΩ — URLADDNINGSHÅLEN 1-25 Januari2021

Experimentform — förhållandet i storlek med förstoring/förminskning är 4/1 i de avbildade urladdningshålen:

u24 ¦ 4-6 ¦ 7-9 ¦ 10-12 ¦ 13-15 ¦ 16-18 ¦ 19-21 ¦ 22-24 ¦ 25 —— TECKENFÖRKLARINGAR

Ø(E¦0.0697 J) = 0.30mM = 206p

Serie 1-3: — Kalkylceller i Tabell2 RadJ+ CAT2021.ods

ØEcap refererar en ideal kondensatorenergi E = (C/2)(U0² – U1²) då urladdningskurvan är avbruten/avhuggen, se Kondensatorns upp- och urladdning.

— Slutsatsen generellt är att

•   Kondensatorns energiomsättning EcapEkv ansvarar tydligen INTE för själva den aktuellt observerade hålbildningen. Kondensatorenergin är på tok alldeles för liten ( ~10-20ggr).

mJ: 69.4 / ¦3.95¦4.75¦ ~ 18 ¦ 15

 

1•••3 ¦ 4•••6 ¦ 7•••9 ¦ 10•••12 ¦ 13•••15 ¦ 16•••18 ¦ 19•••21 ¦ 22•••24 ¦ 25•••

24V-SERIEN 1-25 14Jan2021

Serie 4-6:

 

”DUBBEL” — urladdningar (No6) mot aluminiumfolien sker ibland med dubbla — mera sällan tripletter av urladdningsknallar. Inverkan av luftmolekylerna i överslagsområdet — och särskilt kolatomerna från plastförbränningen bakom folien — förhöjer [möjligen] i teorin möjligheten för extra mikroskopiska överslag i omslagspunkten — även, som här, med en helt idealt spänd/slät folieyta.

 

ØEcap refererar en ideal kondensatorenergi E = (C/2)(U0² – U1²) då urladdningskurvan är avbruten/avhuggen, se Kondensatorns upp- och urladdning.

— Slutsatsen generellt:

•   Kondensatorns energiomsättning EcapEkv ansvarar tydligen INTE för själva den aktuellt observerade hålbildningen. Kondensatorenergin är på tok alldeles för liten ( ~10-20ggr).

mJ: 69.4 / 4.75  ~ 15

 

1•••3 ¦ 4•••6 ¦ 7•••9 ¦ 10•••12 ¦ 13•••15 ¦ 16•••18 ¦ 19•••21 ¦ 22•••24 ¦ 25•••

24V-SERIEN 1-25 14Jan2021

Serie 7-9:

ØEcap refererar en ideal kondensatorenergi E = (C/2)(U0² – U1²) då urladdningskurvan är avbruten/avhuggen, se Kondensatorns upp- och urladdning.

— Slutsatsen generellt:

•   Kondensatorns energiomsättning EcapEkv ansvarar tydligen INTE för själva den aktuellt observerade hålbildningen. Kondensatorenergin är på tok alldeles för liten ( ~10-20ggr).

 

1•••3 ¦ 4•••6 ¦ 7•••9 ¦ 10•••12 ¦ 13•••15 ¦ 16•••18 ¦ 19•••21 ¦ 22•••24 ¦ 25•••

24V-SERIEN 1-25 14Jan2021

Serie 10-12:

ØEcap refererar en ideal kondensatorenergi E = (C/2)(U0² – U1²) då urladdningskurvan är avbruten/avhuggen, se Kondensatorns upp- och urladdning.

— Slutsatsen generellt:

•   Kondensatorns energiomsättning EcapEkv ansvarar tydligen INTE för själva den aktuellt observerade hålbildningen. Kondensatorenergin är på tok alldeles för liten ( ~10-20ggr).

mJ: 69.4 / ¦6.84¦6.28¦ ~ 10 ¦ 11

 

1•••3 ¦ 4•••6 ¦ 7•••9 ¦ 10•••12 ¦ 13•••15 ¦ 16•••18 ¦ 19•••21 ¦ 22•••24 ¦ 25•••

24V-SERIEN 1-25 14Jan2021

 

Serie 13-15:

ØEcap refererar en ideal kondensatorenergi E = (C/2)(U0² – U1²) då urladdningskurvan är avbruten/avhuggen, se Kondensatorns upp- och urladdning.

— Slutsatsen generellt:

•   Kondensatorns energiomsättning EcapEkv ansvarar tydligen INTE för själva den aktuellt observerade hålbildningen. Kondensatorenergin är på tok alldeles för liten ( ~10-20ggr).

mJ: 69.4 / 6.84 ~ 10 

 

1•••3 ¦ 4•••6 ¦ 7•••9 ¦ 10•••12 ¦ 13•••15 ¦ 16•••18 ¦ 19•••21 ¦ 22•••24 ¦ 25•••

24V-SERIEN 1-25 14Jan2021

 

Serie 16-18: Träblockets Foliehål:  OSCILLOGRAMMEN ¦ KurvANALYSEN

SÄRSKILT SPEKTAKULÄRA RESULTAT

 

Speciellt serien 161718 i 24V-serien understryker helheten — om vi inte har missat något väsentligt: Kondensatorenergin som sådan kopplar tydligen och bevisligen INTE själva fenomenformen — enbart anställer en initierande laddningsmängd på lokal induktans L, resistans R, spänning U och kapacitans C.

Vi ser samma principiella resultat i alla övriga exempel (Se även Varför förkortas urladdningstiden med låga R?):

•   kondensatorenergin som sådan är på tok för liten (DBAB) för att alls kunna koppla någon som helst begriplig fenomenförklaring:

•   Fenomenformen är alldeles tydligt av en helt annan karaktär än materiefysikens icke materialförstörande kretsbevarande funktion.

 

ØEcap refererar en ideal kondensatorenergi E = (C/2)(U0² – U1²) då urladdningskurvan är avbruten/avhuggen, se Kondensatorns upp- och urladdning.

— Slutsatsen generellt:

•   Kondensatorns energiomsättning EcapEkv ansvarar tydligen INTE för själva den aktuellt observerade hålbildningen. Kondensatorenergin är på tok alldeles för liten ( ~10-20ggr + ..).

mJ: 69.4 / 3.04 ¦ 0.19 ~ 23 ¦ 365

•   Resultatvärdena här understryker särskilt att kondensatorns egen strömflödeshistoria KNAPPAST spelar roll i händelseförloppet — men väl dess laddningstryck UQ: alla hålen är i stort sett lika — och varierar endast om produkten UQ=U²C=E gör det (här utan redovisning).

 

1•••3 ¦ 4•••6 ¦ 7•••9 ¦ 10•••12 ¦ 13•••15 ¦ 16•••18 ¦ 19•••21 ¦ 22•••24 ¦ 25•••

24V-SERIEN 1-25 14Jan2021

Serie 19-21:

ØEcap refererar en ideal kondensatorenergi E = (C/2)(U0² – U1²) då urladdningskurvan är avbruten/avhuggen, se Kondensatorns upp- och urladdning.

— Slutsatsen generellt:

•   Kondensatorns energiomsättning EcapEkv ansvarar tydligen INTE för själva den aktuellt observerade hålbildningen. Kondensatorenergin är på tok alldeles för liten ( ~10-20ggr + ..).

mJ: 69.4 / 5.75 ¦ 6.28 ¦ 4.75 ~ 12 ¦ 11 ¦ 15

 

1•••3 ¦ 4•••6 ¦ 7•••9 ¦ 10•••12 ¦ 13•••15 ¦ 16•••18 ¦ 19•••21 ¦ 22•••24 ¦ 25•••

24V-SERIEN 1-25 14Jan2021

Serie  22-24:

ØEcap refererar en ideal kondensatorenergi E = (C/2)(U0² – U1²) då urladdningskurvan är avbruten/avhuggen, se Kondensatorns upp- och urladdning.

— Slutsatsen generellt:

•   Kondensatorns energiomsättning EcapEkv ansvarar tydligen INTE för själva den aktuellt observerade hålbildningen. Kondensatorenergin är på tok alldeles för liten ( ~10-20ggr + ..).

mJ: 69.4 / 5.75 ¦ 4.75 ¦ 3.43 ~ 12 ¦ 15¦ 20

 

1•••3 ¦ 4•••6 ¦ 7•••9 ¦ 10•••12 ¦ 13•••15 ¦ 16•••18 ¦ 19•••21 ¦ 22•••24 ¦ 25•••

24V-SERIEN 1-25 14Jan2021

Sista 25:

ØEcap refererar en ideal kondensatorenergi E = (C/2)(U0² – U1²) då urladdningskurvan är avbruten/avhuggen, se Kondensatorns upp- och urladdning.

— Slutsatsen generellt:

•   Kondensatorns energiomsättning EcapEkv ansvarar tydligen INTE för själva den aktuellt observerade hålbildningen. Kondensatorenergin är på tok alldeles för liten ( ~10-20ggr + ..).

mJ: 69.4 /  4.29 ~ 16

 

1•••3 ¦ 4•••6 ¦ 7•••9 ¦ 10•••12 ¦ 13•••15 ¦ 16•••18 ¦ 19•••21 ¦ 22•••24 ¦ 25•••

24V-SERIEN 1-25 14Jan2021

 

 

 

12V-serien : 8Mar2021: u12detaljerna

 

12V-SERIEN 1-28 ¦ 8Mar2021

12V/95µF ¦ 0,017mM Aluminiumfolie max urladdningsresistans¦träblockets folietejp 10mΩ

 

De aktuella urladdningshålen — markerat i vänsterkanten nedan — finns inte med på detta fotografi. De aktuella hålen tillfogades folieremsan sedan fotografiet tagits. Hela folieremsan demonterades sedan och häftades upp på plexiglas som sedan fotograferades i motljus.

— Komplikationerna är att folieremsan monteras på träblocket med en underliggande dubbelhäftande tejp. När sedan det paketet demonteras för en ny folieremsa, deformeras folieytan delvis på grund av vidhäftningen mot den underliggande dubbelhäftande tejpen. Vi skulle önska en bättre testanordning — men den med tejpen är den hittills bästa för att få en maximalt plan folieyta med minimal chans för fastbränningar via olika små variationer i ytjämnhet.

 

 

Träblocket ovan 7Mar2021 — preliminära test 9 10 12 18V — före nedanstående fullt dokumenterade 12V-serier.

Hålbilderna nedan tagna  — med tillagt motljus — sedan folien avlägsnats från träblocket.

 

 

De aktuella urladdningshålen 8Mar2021 — här fotograferade i efterhand Jun2021 med folieremsan slutmonterad på ett plexiglas och belyst bakifrån.

— Foliens underliggande dubbelhäftande tejp gör att folien delvis deformeras vid avtaget — ytterligare ett experimentellt elände: dokumenteringen demoleras.

Finns det inget bättre sätt? I’m working on it.

 

Hålbilderna med USB-mikroskop:                                               Hålindividerna med jämförbara urladdningsdata:

3  (11)  13  15  17  21  26  28

 

 

 

HÅLDETALJER 1-28: 1-3 ¦ 4-6 ¦ 7-9 ¦ 10-12 ¦ 13-15 ¦ 16-18 ¦ 19-21 ¦ 22-24 ¦ 25-27 ¦ 28 ¦

DVM-nollor • : digitala voltmetern visar ett kondensatorspänningsvärde lika med noll — en sekund efter urladdningshändelsen

Håldiametern Ø0,09mM är typvärdet som ges med U=12V¦C=95µF ¦ EØ=0,0068J enligt sammanställningen i kalkylkortet (Mar2021).

Den cirkeln har lagts in i de olika ljusbilderna för jämförande referens.

 

 

VAD SÄGER DOKUMENTEN?

•   matchningen mot den typiskt beräknande hålcirkeln Ø0,09mM bör ha viss rättvis ställning — om den matematiska TNED-fysiken har naturtäckning.

 

U12 ¦ s1-28 — detaljerat med hålindividernas oscillogram

— Oscillogrammen visar/mäter urladdningskondensatorns uppförande.

— Ljusbilderna är tagna från ett PlexGear USB-Datormikroskop i upplösning 640×480.

— No3 ansluter till samma typ av resultatbild som i BandSerie 1 ¦ 24V ¦ 95µF No161718: full hålbildning medd netto noll urladdning.

 

TECKENFÖRKLARINGAR —  Redovisade Samband Tabell2—Tabell4¦5 CAT2021.ods ¦ EXPERIMENTANORDNINGEN ¦ Ecap ¦ ØEcap

 

1•••3 ¦ 4•••6 ¦ 7•••9 ¦ 10•••12 ¦ 13•••15 ¦ 16•••18 ¦ 19•••21 ¦ 22•••24 ¦ 25•••27 ¦ 28•••

12V-SERIEN 1-28 8Mar2021 — hålserierna

U12¦s1-3: u12 ¦ Teckenförklaringar

 

 

1•••3 ¦ 4•••6 ¦ 7•••9 ¦ 10•••12 ¦ 13•••15 ¦ 16•••18 ¦ 19•••21 ¦ 22•••24 ¦ 25•••27 ¦ 28•••

12V-SERIEN 1-28 8Mar2021 — hålserierna

U12¦s4-6:

 

 

U12¦s7-9:

 

No8 visar något olika ljusbilder — möjligen beroende på hanteringen av den demonterade folien på den bakomliggande dubbelhäftande tejpen; En eventuell foliebrygga mellan två partier har i efterhand plattats ut. Folien monteras på plexiglas som läggs i ett kuvert; Möjligheten finns att ev. utstående partier berörs med åtföljande ändrad ljusbild vid senare tillfällen.

 

1•••3 ¦ 4•••6 ¦ 7•••9 ¦ 10•••12 ¦ 13•••15 ¦ 16•••18 ¦ 19•••21 ¦ 22•••24 ¦ 25•••27 ¦ 28•••

12V-SERIEN 1-28 8Mar2021 — hålserierna

U12¦s10-12:

 

 

U12¦s13-15:

 

 

1•••3 ¦ 4•••6 ¦ 7•••9 ¦ 10•••12 ¦ 13•••15 ¦ 16•••18 ¦ 19•••21 ¦ 22•••24 ¦ 25•••27 ¦ 28•••

12V-SERIEN 1-28 8Mar2021 — hålserierna

U12¦s16-18:

 

 

U12¦s19-21:

 

 

1•••3 ¦ 4•••6 ¦ 7•••9 ¦ 10•••12 ¦ 13•••15 ¦ 16•••18 ¦ 19•••21 ¦ 22•••24 ¦ 25•••27 ¦ 28•••

12V-SERIEN 1-28 8Mar2021 — hålserierna

U12¦s22-24:

 

 

1•••3 ¦ 4•••6 ¦ 7•••9 ¦ 10•••12 ¦ 13•••15 ¦ 16•••18 ¦ 19•••21 ¦ 22•••24 ¦ 25•••27 ¦ 28•••

12V-SERIEN 1-28 8Mar2021 — hålserierna

U12¦s25-27:

 

 

1•••3 ¦ 4•••6 ¦ 7•••9 ¦ 10•••12 ¦ 13•••15 ¦ 16•••18 ¦ 19•••21 ¦ 22•••24 ¦ 25•••27 ¦ 28•••

12V-SERIEN 1-28 8Mar2021 — hålserierna

U12¦s28:

 

 

1•••3 ¦ 4•••6 ¦ 7•••9 ¦ 10•••12 ¦ 13•••15 ¦ 16•••18 ¦ 19•••21 ¦ 22•••24 ¦ 25•••27 ¦ 28•••

12V-SERIEN 1-28 8Mar2021 — hålserierna

 

TNED.

 

 

 

Glödspåren:

 

5Mar2021

GLÖDSPÅREN

SAMMANFATTANDE BEVISNING — håldiameter Ø=0,3mM via 24V/100µF på 0,017mM Al-folie via (max) 10mOhm urladdningsresistans:

Energiomsättningen via glödspårens bidrag kan helt bortses ifrån — TabellRT: 0,00002% — i den övergripande energiräkningen. Vi studerar det.

GRUNDSAMBANDEN (TOR)

 

Med

GITTERBRYTNINGSTIDEN (tändtid, t) t = 8,3 t14 S som en fast materialkonstant ur

GITTERBRYTNINGSKRAFTEN F = 3,6 t9 N hos varje aluminiumatoms hålrymning på minsta jonisationsenergin

eJON¦Al1+ = 9,6 t19 J = 6 eV med en resulterande gitterfrigörande utgångshastighet v=p/m=Ft/m

v = 6 500 M/S tillryggalägger N stycken sådana sammanslagna Al-atomer N(Al) som en enda sammanhängande glödpartikel (P) en distans

som P med massan m och begynnelsehastigheten v färdas i mediet med friktionen R innan P stannar i R

R¦luft = 2,340061 t16 NS/M ......           molekylära medelimpulsmotståndet per spårmeter för normal luft vid 20°C -- via en komponent

rLUFT = 1,7 t9 M ..............  tvärsnittsradien idealt för medelluftmolekylen vid 20°C normal luft

— enligt IMPULSANALOGIN via lösningen till en konventionell s.k. andra ordningens homogena linjära differentialekvation [Utvidgning¦TVÄRSNITT] spårlängden [‡]

d           = N(Al)1/3 · v · (Uu)1/3/RLUFT([3/4πρ]1/3/rLUFT)²

d           = N(Al)1/3 · v · (2,20 t8 S ¦ decimalt förenklat för grovräkningar);

N(1)      = [d/v(2,20 t8 S)]3       ; 2,20 t8 → (Uu)1/3/RLUFT([3/4πρ]1/3/rLUFT)² = 2,19646 t8 S = k’;

K          = d/k’                            ;

N(1)      = [K/v]3                       ; x=d ;

N(2)      = xR/Uuv                      ;

R           = N2/3 RLUFT (k = 8,6624617 t3) = N2/3 × 2,027 t18 KG/S;

R           = N2/3 × 2,040 t18 KG/S

t            = (m/R)ln(1/[1 – d × R/mv]) ¦ v := d × R/m + 0,000 000 001;  

tilläggsdecimalen är resultat av avrundade värden som kompenserar för logaritmräkningen

[SÅ delvis itererade konstanter för minsta d-fel]

dR/v      = N1/3 · v · (2,21 t8 S) · N2/3 · 2,040 t18 KG/S · 1/v

             = N · (2,21 t8 S) · 2,040 t18 KG/S

m          = NUu  ;

dR/mv   = (2,21 t8 S)/(Uu) · 2,040 t18 KG/S

 

 

Skalan är ungefärlig:

 

Vid urladdning genom aluminiumfolien bildas glödspår: Varje utkastad glödpartikel hinner tillryggalägga en viss spårlängd innan den, märkbart, avviker via någon kollision med en ordinär luftmolekyl. Känner vi luftens parametrar — sammansättning, täthet, tryck och temperatur inom en bestämd volym — kan vi beräkna medelluftmolekylens medelhastighet och medelmässiga rörelsemängd. Kan vi också mäta spårlängderna kan vi på den vägen framgångsrikt göra jämförande beräkningar som fastställer glödpartiklarna möjliga motsvarande kinematiska och atomfysiska parametrar: massa, begynnelsehastighet, sluthastighet och därmed jämförande rörelsemängder p=mv.

 

 

 

 

För att få fram en spårlängd d lika med runt 3cM

— de typiskt längsta spårlängderna enligt observationerna med de givna förutsättningarna (Anordningen Dec2012 ¦ Urladdningslådan ¦ Instrumenteringen)

— krävs tydligen en mängd aluminiumatomer av ordningen tio miljoner enligt

N(Al)    = [(0,03 M)/(6 500 M/S · 2,21 t8 S)]³

             = 9 108 500,22 ............ antalet Al-atomer som krävs i en glödpartikel med max spårlängd 3cM i vanlig 20°C lägenhetsluft

             ~ T7 stycken Al-atomer i samma glödpartikel med en max medelbaserad rörelseenergi på

Ekin      = mv²/2 = (m = T7 · Uu)(6500M/S)²/2 = 9,47 t12 J ~ t11 J per glödpartikel

 

Genom nyligen utförda särskilda hålmätningsexperiment på samma grundparametrar

 

•   24V/100µF ¦ 0,017mMAl.folie — max urladdningsresistans 10mΩ,

•   räkningar på lägsta möjliga jonisationsenergin för aluminium eJONAl1+ = 9,6 t19J = 6eV

•   med typiskt (minst) uppmätta håldiameter katodstift-anodyta Ø0,3mM med atomantalet (minst)

•   NØ = 7,2 T16 stycken hålatomer AluminiumU=27

 

7,2T16/T7 = 7,2T9 [glöd]partiklar: deras sammanlagda energi med  t11J per blir:  E = t11J·7,2T9 = 0,07 J:

— Det är alldeles samma som energiekvivalenten till antalet hålatomer gånger eJON1+:

— Oavsett antalet atomer i en [glöd]partikel ges alltid samma grundvärde för hela samlingen: Ekin = mv²/2

 

kan vi nu närmare undersöka hur glödpartikelkomplexets samlade möjliga energi förhåller sig till den total möjligt tillgängliga hålbildningsenergin via eJONAl1+ som

 

•   EØ = NØ · eJONAl1+ = 70mJ = 0,07 J

 

FÖRSTA SLUTSATSEN

— antalet observerade längre ljusspår är omkring tiotal (knappast hundratal):

———————————————————————————————

Även om vi antar T7 Al-atomer i en genomsnittlig glödpartikel — säkert synlig — och även med tusen sådana

1000 Ekin = 1000 · t11 J = t8 J berör vi enbart en obetydlig bråkdel

0,07/0,00000001 = 7 000 000 en på sju miljoner av hela det hålbildande jonisationsgrundade energikapitalet:

 

Glödspårens energibidrag i helhetsräkningen kan helt och hållet utan minsta tvekan och tvivel bortses ifrån i den övergripande bilden av den energi som hålbildningen omsätter.

 

Vi kan styrka den satsbilden ytterligare genom ännu mera övertygande och enkla rent matematisk-fysikaliska luftrelaterade bevisexempel:

 

 

MEKANISK BAKÅTSTUDS via vanliga medelbaserade luftmolekyler sätter vissa mekaniska gränser som — här — definitivt utesluter 10 miljoner aluminiumatomer i en och samma glödpartikel. Enligt de fotograferade glödspåren gäller: Max antal ligger på 25-30 000.

— Glödspårens energibidrag blir ännu mera markant ovidkommande i den övergripande energiräkningen.

 

— I ImpulsBASIC visas att ett glödspår som uppvisar bakåtstuds efter kollision med en luftmolekyl INTE — garanterat, helt säkert — kan ha större massa än 25.000 ekvivalenta medelluftmolekylmassor (28,24u).

 

Den räkningen förutsatte en högre utgångshastighet, runt 50 000 M/S.

 

•   TEORIN FÖR PARTIKELIMPULSERNA glödpartiklar/luftmolekyler som använts i denna framställning beskrivs utförligt i Impulsbilden.

 

ANDRA SLUTSATSEN

— luftens egen kinematik utesluter allt annat än mindre mängder atomer i en och samma glödpartikel:

———————————————————————————————

Med runt 25 000 atomer i samma glödpartikel krävs en betydligt högre utgångshastighet än det ovan lägst medelberäknande v = 6 500 M/S. Nämligen runt 50 000 M/S.

•   Räkningen visar att med N=25 000 och spårlängden 3cM krävs en accelerationsenergi för den glödpartikeln på 1,6 t12 J (10 MeV) — runt 400 eV per Al-ekvivalent.

•   Även med tusen sådana N=25 000 glödpartikelblock, som ger 1,6 t9 J, blir fortfarande den glödspårsenergimängden helt försumbar i jämförelse med den totalt medeljonisationsberäknade 7 t2 J: nära en del på 44 miljoner.

•   Accelerationskravet (10MeV) understryker — bara vidare — att energiutvecklingen helt och hållet saknar varje form av koppling till kondensatorns egen möjliga energiomsättning — även för det fall att HELA toppspänningen skulle delta i urladdningen; maxEcap = 100µF·(24V)²=0,0576 J — vilket den aldrig gör. Se Mätserie 1.

•   Speciellt resultaten i No161718 visar (och bevisar — dessutom särskilt) att varje försök att blanda in någon form av »kondensatorns egen energiomsättning» är dömt på förhand: endast toppspänning, kapacitans, urladdningsresistans och kretsinduktans bestämmer tydligen helhetsresultatet.

 

 

På grund av det relativt få antalet glödspår och deras bevisbart begränsade kroppsmassa i växelverkan med luftens molekylbollar blir deras sammanlagda energiräkning försvinnande liten i jämförelse med hela hålatomkapitalets rörelseenergi: TabellRT: 0,00002%.

 

 

HUVUDDELEN AV HÅLATOMERNA INGÅR KEMISK FÖRENING MED LUFTEN

 

Det tidiga försöket med SILVERFOLIEN (17ggr tunnare än Al-folien)


 

visade (och bevisade) att huvuddelen av hålatomerna i folieurladdningarna ingår luftföreningar.

— Bilden ovan vänster visar hur den tunna silverfolien såg ut efter en urladdning.

— Den högra upptecknade delen återger (tecknat) de ”hängande böljande svävande draperierna” som observerades efteråt:

•   svarta (silveroxid) tydligt molekylära ”hängen” sågs i luftrummet intill den genomträngda silverfolien.

   Vi undviker (helst) den typen av experiment och håller den på den aluminiumminimala nivån med små urladdningshål. Metalliska luftföreningar (Aluminiumoxid Al2O3, Aluminiumnitrid AlN) i allmänhet är inte de mest kända för hälsan.

 

 

TNED.

 

 

 

Spårlängden:

 

FULLSTÄNDIGT (dFORMENtvärsnitt) x=d:

x            = (mv/R)(1 – 1/etR/m) ¦ R = RLUFT  × a = RLUFT × (N¦Al)2/3 · 8,6624617 t3

 

x            = 2,340061 t16 NS/M × (N¦Al)2/3 · 8,6624617 t3

 

RLUFT    = 2,340061 t16 NS/M ¦ m = (N¦Al)Uu = VD ;  N = VD/Uu =

t            = (m/R)ln[1/(1 – xR/mv)]

vMIN   = xR/m = xR/(NUu)                               ;

NUu     = xR/v                                                     ;

N          = xR/Uuv                                                ; R = N2/3 RLUFT (k = 8,6624617 t3) = N2/3 × 2,027 t18 KG/S;

ref.Tabell5¦H145¦CAT2021.ods

             = xN2/3 RLUFT (8,6624617 t3)/Uuv         ; 8,6624617 t3

N1/3       = xRLUFT (8,6624617 t3)/Uuv                ;

N          = (xRLUFT (8,6624617 t3)/Uuv)3

N          = (xRLUFT (8,6624617 t3)/(4,480 t26 KG)v)3  

;

Se kompletterande samband i Glödspåren.

 

 

 

ECATsum:

5Mar2021

ENERGIRÄKNINGEN I CAT i SUMMERING (Ecount):

annihilationsatomernas teoretiska — och praktiskt experimentellt verifierade — energibudget

ENERGIRÄKNINGENS MATEMATIK REDOVISAS SÄRSKILT I Ecount MED NEO

EØ = NeJON1+

ATTE2008—CAT2021

Inledande beskrivning

Genom (STAD ¦ MainREF) förutsättningen med eJON1+ definieras energin till hålbildningens Ø-hål enligt

EØ = N(eJON1+), N antalet avdelade hålatomer, (eJON1+) atomens lägsta jonisationsenergi.

Genom TNED-fysikens (atomkärnans härledning, Nref) härledda grundfysik för kapacitiv transmission (CAT), får N(eJON1+) kapitalet direkt koppling till atomkärnans centralmassiv (1818 = ±909)e. Det ger (eJON1+) kapitalet till hela hålenergin EØ genom en (betydligt 909A, A atomens masstal: 27 för Aluminium) mindre andel (CAT)sönderdelade Planckenergiupplösta hf=mc² atomer: mängden nAnni. Den plasmatiska ljusbulans spektrala fenomenform (IN) vittnar särskilt om att Planckenergikällan hf  är av tveklöst (nukleärt) joniserad karaktär.

Jonisationsenergins upplösande atomagenter nAnni summerar antalet upplösta atomer/atomkärnor med masstalet A:

 

EØ = N(eJON1+)

=

EØ                     = nAnni [mATOM = 1818A · me = 2 · 909A · me = 909A · 2me] c02                         ;

N ÷ nAnni         = [909A · 2me] c02(eJON1+)–1                                                                 ;

N/nAnni            = 909 · 2me· c02 · A/(eJON1+)

                          =  2me909c02[A/(eJON1+) = specifik materialkonstant] = materialkonstant            ;

 

Materialkonstantens fason är sammanställd nedan i översikt med tabellkomplexets sammanfattande detaljer (SAM5):

Energikonstanten NEO (»N-baserade Energins diametrala Omfattningskonstant»):

 

 

 

Sambandsformen uttrycks specifikt i NEO.

VILLKORET för den kapacitiva transmissionen (CAT)

 

 

 

 

finns i särskilt redovisad matematik och sammanhang i SAM5.

iC-parametern avgör hela funktionskomplexets elektriskt/tekniskt materiella förutsättningar;

iC redovisas och härleds utförligt i iC.

HÅLRESISTANSEN R (Hresist) härleds och visas (bevisen i sammanfattning, BIS) med övriga parametrar som ovan i iCAT.

Den allmänna fenomenbeskrivningen beskrivs i ALLMÄN FENOMENBESKRIVNING.

 

Särskild konsekvens: TheHAMspark

KONSEKVENSBILD

Genom ljusbildens särskilt dokumenterade RELATERADE fenomenföljd — ljusenergi utvecklas först sedan urladdningskurvan nått ett horisontellt bottenläge — uppkommer (den intressanta) följdfrågan

(jämför Kondensatortestets gnistbildning (KtestDET) i foto mellan de två koppartrådarnas slutande kontakt)

 

Glödspåren utgår från ljusbulan — IN

 

 

 

UTAN minsta rent spekulativa teoretiska anspråk:

•   OM nu ljusbilden, ljusbulan, ljusbubblan med sitt karaktäristiska plasmatiska (stjärnljus-) spektrum (KoFe) nödvändigtvis kommer EFTER det mätande oscillogrammets urladdningskurvans (100µF från 24V) uppnådda horisontella utplanade varaktighet — urladdning dit sker alltså FÖRE ljusbildens utveckling —

 

 

Inpassad kurvform (Ktest2) från KurvTOLKEN enligt U = [24è'–10x/(10'6)(0.0008ohm[175+230x'0.98])(0.000095)]/5V

 

 

DÅ — i så fall — har vi hamnat i alldeles exakt samma slutledande position som i STAD:

•   Den kapacitiva energikällan — den uppladdade kondensatorn med dess förorsakande spänning — kopplar inte gnistbildningen, ljusfenomenets energiutveckling. Endast initierar den på en efterföljande underliggande materiedestruktions kredit: den som utvecklar själva den ljusbärande ljusbevisande energin.

   I ANDRA ORD:

— Alla former av gnistbildande — med plasmatiskt framträdande ljusbubbla, den blir själva beviset — innefattar en CAT-händelse: energibildning ur massförintelse genom bevisbart påvisad Planckenergi

E = hf = mc². Varje. TNED. Kärnfysiken visar och bevisar sig.

 

Ljusbulan bevisar Planckenergi E = hf, ett jonisationsfenomen — Följdfråga:

— Gnistbildning typ tändstift i bilmotorer?

— Naa ..  Klurig fråga.

   Elektrontransport genom vakuum (trådstråleröret, katodstråleröret) innefattar inte CAT: Vakuum innefattar (idealt) inga atomer, eller så få sådana att deras inbördes stora avstånd utesluter kopplingar (vid normal rums- laboratorietemperatur). Luftens förmåga att leda samma atomfria elektronström skiljer sig (dock) obetydligt från vakuumets: det är fortfarande relativt stora medelavstånd mellan atomer/molekyler i luften: ca 3nM, runt tio gånger medelatomavståndet i fasta ämnen. Det är (så) enbart genom typen atmosfäriska urladdningar — mycket höga spänningspotentialer — som atomsträngar i lufthavet kan fås att bilda motsvarande urladdningstvärsnitt. I en typ bensinmotor finns komprimerad bensinbemängd luft omkring tändstiftets urladdningselektroder — som i princip skulle kunna påtrigga en CAT-händelse på minimalt antal lokala ”bensinatomer” i elektrodgapet. Så:

   I vakuum: nej. Knappast — på grund av avsaknaden av atomer.

   I elektrodgapet på ett tändstift i en vrålande V8-motor på högvarv med maxat bensintryck mellan elektroderna: möjligen. Sambandsformen ovan kräver (ju ”bara”) ett enkelt iC = U/R >= i(N). Ett stort U (1KV) med ett grovvärde på säg i(N)=50 000 A kräver ett maxR=1KV/5T4A=0,02Ω=20mΩ. Är R i praktiken säg 0,0001Ω=0,1mΩ blir iC=10T6A=10MA: en säker CAT-händelse.

   Genom att förhållandet mellan antalet joniserade atomer och antalet sönderdelade som ger jonisationsenergin är så STORT (för Aluminium som ovan: 4,191 T9) finns inga direkt enkla metoder för att påvisa (genom typ vägning) själva svinnet: ”en elektrisk urladdning” bevisar ingen nukleär aktivitet.

 

 

ENERGIRÄKNINGEN i ATTE2008 (24V¦100µF)

—————————————————————

Inledningen till ATTE-räkningen använder samma basdata som i CAT2021.ods Tabell2-Tabell4¦5.

— Men beräkningen i CAT2021 baseras på uppmätta håldiametrar med mera precist bestämd hålmassa:

•   Hålbildningsräkningen grundas på en lägsta jonisationsgrad eJON1+ som garanterar att varje hålatom lämnar området;

— Den räkningen blir därför mera relevant och klargörande:

•   strömstyrkan i CAT2021 beräknas INTE efter kondensatordatat Q=UC, utan istället efter antalet hålatomer på minsta jonisationsenergi per hålatom;

•   tändtiden i CAT2021 beräknas inte efter gängse blixtbildningsbanlängd (1KM/1mS) utan mera nyanserat efter Gitterbrytkraft och Gitterbryttid; tändtiden blir kortare i CAT2021, samt klargör att längre tändtider betyder högre energier, vilket i sig förklarar vikten av så kort tändtid som möjligt för att få så liten energiomsättning som möjligt;

•   mängden annihilationsatomer blir så betydligt mindre i CAT2021 än i ATTE2008, och så även annihilationsenergin

(EØ = 70mJ i CAT2021 mot 2,5 KJ i ATTE2008).

 

FÖR URLADDNINGS KONDENSATORNS EGEN ENERGIOMSÄTTNING I HÅLBILDNINGSFENOMENET

visar sig hela den tidiga beräkningsgrunden i ATTE2008 — emellertid — inte alls kunna tillämpas

enligt resultaten i den mera omfattande hålurladdningsredovisningen i CAT2021:

 

 

DIAGRAMMEN NEDAN: CAT2021 ¦ 3Mar2021: Grovt uppmätta orienterande GNISTBILDNINGSPROCENT — visuellt uppskattat

— vid olika toppspänning U=0-24V med fast kapacitans C=100µF och varierande urladdningsresistanser i OHM

på 0,017mM aluminiumfolie —

efter två olika urladdningssätt: det allmänna vanliga

katodspets-yta sättet och ett kompletterande katodstång-foliekant

 

Katodstift:

 

 

•   Hålets energiomsättning via lägsta jonisationsgrad (eJON1+) överstiger vida varje räkning på kondensatorn egen möjliga energiomsättning via dess uppmätta (oscillogram) urladdningskurva. I en del fall (161718) återgår nivån till toppvärdet (!):

•   Kondensatorenergin i dessa fall kan inte relateras alls till hålbildningsfenomenet med den resultatbilden (DBAB ¦ STAD).

— Endast kondensatorns kapacitans (C) och toppspänning (U), samt urladdningsvägens resistans (R) blir relevanta som bas för hela hålbildningsfenomenet

•   enligt särskilt grovt uppmätta resultatkurvor som nedan:

 

— Mätkurvorna visar översiktligt hur gnistbildningen katodspets-aluminiumfolie fungerar på en fast kapacitans 100µF/50V med olika toppspänning (0-24V) och kretsresistanser (0-50Ohm), samt med två olika fason på urladdningssätt:

 

 

MYCKET GROVT UPPMÄTT Urladdningskurva GNISTPROCENT/OHM¦VOLT -- katodspets-anodyta ger runda hål -- 6[1–(1+0.2[x/7.7]'6)'–1] ¦ –0.7+6.7[(1+[(x/3)–4]'2)'–0.8]  — större hålmassa

 

 

Kretsresistansens variation i experimenten placerad mellan kondensatorns plusben och kontaktbenet till aluminiumfolien. Urladdningsmanövrer helt manuella.

Grovskattningar, manuellt enkla basexperiment 3Mar2021 — 24V/100µF — gnistbildningsintensitet, visuellt uppskattat;

— Kontaktresistanser i experimentkretsens anslutningspunkter, i allmänhet mindre än 1/10 Ohm, har här helt bortsetts ifrån.

 

Urladdningskurva GNISTPROCENT/OHM¦VOLT -- katodstång-anodkant ger halvrunda hål -- 6[1–(1+0.2[x/1]'2)'–1] ¦ –1+7[(1+[(x/3)–6.75]'2)'–0.5]  — mindre hålmassa

 

 

 

 

•   Resultatbilderna med oscillogram och hålbildningar (HÅLSERIERNA) i CAT2021 antyder — starkt, särskilt (DBAB) — att kondensatorenergin inte alls spelar roll, endast dess laddningstryck via toppspänning och kapacitans, samt hela kretsens urladdningsresistans (och induktans).

 

 

— Hålbildningsberäkningarna enligt CAT2021 blir i så måtto mera klargörande än de första grovberäkningarna i ATTE2008:

•   De första grovberäkningarna (2008) visar hur saken blev tänkt utifrån de då gällande förutsättningarna (CaseHistoryClosed).

 

SAMMANSTÄLLD KALKYLRÄKNING

———————————————————————————

visas och genomgång detaljerat i CAT2021.ods Tabell 2—Tabell4¦5.

———————————————————————————

 

FÖRORSAKANDE HÅLSTRÖM i(IGN)Rad¦h = U/R¦DAIS = Q/t = Ne/t , N antalet hålatomer

FÖRORSAKANDE TÄNDTID      t(IGN)Rad¦i = Q/i = Ne/i

 

Strömstyrkans beräkning — uppdatering (6Mar2021)

Medelformen för den totala elektriska elektronströmmens aktivitet måste under alla omständigheter återföras på varje hålatoms enda minsta elektronmassans bortförande ur laddningskomplexet — en minsta eJON1+-jonisation:

•   den berörda atomen garanteras helt säkert kapacitet att lämna området i hålbildningens bidrag.

   Det ger att elektronströmmen (i) tvunget måste omfatta lika många elektronmassor som antalet atomer i hålet — minst taget i medelform över hela hålvolymens atommassa:

i = [nAlØ(hålets atomantal Rad¦L)= N] · e / t(IGN)

•   j-faktorn framgår automatiskt särskilt i DBABgraferna.

 

 

 

JmfUH121824V:

Jämförande urladdningshål vid olika toppspänningar — särskilda energisamband, Qfaktorn

 

 

24V¦95µF¦Ø0,3mM ................  Qfaktor 5

 

18V¦95µF¦Ø0,2mM ................  Qfaktor 3

 

12V¦95µF¦Ø0,09mM ..............  Qfaktor 1

 

 

OM det finns eventuellt samband mellan de två 12-24-datapunkterna — via en möjlig rät helt linjär funktion med alla mellanliggande, skulle vi förvänta oss att med U=18Volt blir hålbilden mycket tillfredsställande förklarad med enda tillägget att mata in en Qfaktor = 3:

 

 

y/x = 1/3; y = x/3; Qf(U) = (U–12)/3 + 1

Uppvisad LaddningsMultiplicitet (»je») vid ekvivalenta hålenergier 12-24V

 

 

 

Gisturladdningarna försvagas märkbart ner mot U=10 V och är då ofta av typen multipla, vilket ger mätningen en viss märkbar osäkerhet. Avgörande för tillförlitligheten är att urladdningshålet förknippas med en avläst kondensatornivå över noll, som annars betyder rent konduktiv urladdning (på grund av många urladdningsblixtar i serie). U=12Volt är här nedre gränsen för en relativt uppskattad tillförlitlighet i hålbilden så som bildad genom en singulär urladdning — som visar att kondensatornivån ligger (50%) nära toppvärdet. Bevisningen här skulle alltså innefatta också motsvarande oscillogram per hål som i s1-25.

 

Hålet bör i så fall vara av storleksordningen

 

 

0,2mM.

•   Och mycket riktigt:

 

 

18V¦95µF¦Ø0,2mM ................  Qfaktor 3

 

 

•   Effekten blir alltmer explosiv med högre U-värden — varför vi undviker att laborera på högre spänningar (än här 24V):

•   energiomsättningen i hålbildningen blir alltmer markant bevisande i TNED-teorins CAT-process: atomkärnans sönderdelning.

— Se särskilt resultaten i No161718 som pekar (med hela handen) på ämnets innehåll:

 

•   Kondensatorns egen jämförande förmodade energiomsättning vid dess förmodade urladdning — Se särskilt resultaten i 161718 — har här (Mar2021) ingen som helst påvisbar experimentell motsvarighet i någon som helst begriplig mening annan än noll. Kondensatorns funktion återfaller endast på dess rent statiska toppspänning, kapacitansvärde och kretsens urladdningsresistans (och egeninduktans) — om inget annat tillkommer som kan förklara resultaten.

 

 

 

 

LedRest:

LEDNINGSRESISTANSEN HOS GIVET MATERIAL/metall:

R = ks/A

Resistansen per meter för koppartråd med diametern Ø=2r vid rumstemperatur 20°C:

Ω/M = 1.78 t8 ΩM/πr2;  k = RA/s ¦ R = ks/A

Ø1.0mM ........  → 0.022663663 Ω/M ¦ 0.223 mΩ/cM

Ø0.6mM ........  → 0.062954621 Ω/M ¦ 0.630 mΩ/cM

Ø0.5mM ........  → 0.090654655 Ω/M ¦ 0.907 mΩ/cM

 

 

CapBASIC: ¦ KonUppUr:  Kondensatorns upp- och urladdning, KONDENSATORENERGIN

 

KondensatorTest: KONDENSATORNS UPP OCH URLADDNING

 

 

Se uppladdningsexempel i UPPladdEx.

 

URLADDNINGSTEST — MOT NOLL

KONDENSATORTEST

GRAFISKA SAMBAND

I experimentkopplingarnas anslutning — för säker resultatreferens

 

— Varför kortas urladdningstiden (ner till noll volt) då kretsresistansen (R) minskas?

   (U=Ri=RQ/t  ;  t = R × Q/U):

•   Elegant parallell till Vattenfysiken: Uppladdad kondensator = vattenfylld hink; Resistansen som elektriska laddningarna går genom = ett rör (med kran OnOff) i botten:

— Grova rör = stor öppning = litet motstånd = lågt R-värde ger en snabb tömning;

— Trångrör = liten öppning = litet motstånd = högt R-värde ger långsam tömning.

•   Stort motstånd = högt R-värde ger långsam framryckning — undantag existerar inte.

 

 

 

Dubbelkurvorna: Bägge kanalerna inkopplade, oscilloskoptest — en av kanalerna visar ett mindre fel av okänd natur, här utnyttjat för vidare dokumentation.

 

överslagshändelsen — två separerade elektroder närmas varandra tills ..

— En elektriskt slutande krets på givet fast material klarar inte en normal urladdningskurva med ”hur litet R som helst”.

TEST I LUFT med 24V¦100µF på två slutande trådändar (tennadCU) ger normala urladdningskurvor för R ända ner till strax under 1Ω. Därifrån (500-100mΩ med vidare mindre) urartar varje normalt idealt obruten kapacitiv urladdningskurva: den planar ut på en nivå betydligt över 0V (runt strax över U/2).

 

jämför normalt obruten konduktiv elektrisk ledning med given strömstyrka och växande motstånd

— Strömgränsen uppnås med ett avbrott då materialet smälter: största värmeutvecklingen = största motståndet typ säkring mellan ledarområden med lägre motstånd.

 

allmänt

•   Överslagshändelsen (genom luftrummet; samma som vakuumets elektriska ledningsförmåga) mellan de bägge elektrodändarna bestämmer en gräns för hur stor strömstyrka som kan ledas fram över luftgapet.

— Det är avgjort den praktiska fältkopplingen mellan katod och anodyta som avgör hur och på vilket sätt — olika material visar olika sätt.

•   Ledningsmaterialet bestämmer för sin del hur strömdraget verkställs.

Luftöverslagets strömgräns beror på fältkopplingens geometri (morfologi) mellan elektrodändarna: flera överslags- (blixt-) kanaler ger högre totalström.

Luftöverslag (även i vakuum: mellanrummet mellan två närliggande gasatomer) saknar egen materiell (konduktiv) ledningsförmåga:

— U=Ri gäller inte med fast R och en hur liten spänning (U) som helst med en hur liten ström (i) som helst: Strömstyrka och spänning (effekten P=Ui) måste minst nå upp till Arbetet för att motverka gasatomerna inbördes rörelseenergier och få dem (deras elektronbesättningar) att samverka i en gemensam strömled.

Luftöverslagets inverkan avtar med minskad överslagsström: höga R motverkar överslag:

— Elektroderna leder först sedan de i princip kommit i direkt (atomär) kontakt.

 

Konsekvenser enligt STAD:

 

OM EN CAT-HÄNDELSE INTRÄFFAR VISAS (FIND) EN SPEKTROMETRISKT PLASMATISK LJUSBULA I ÖVERSLAGSOMRÅDET SOM AVSLÖJAR EN BAKOMLIGGANDE JONISATIONSKÄLLA E=hf=mc².

— Om gnistbildning finns/syns, har ALLTID en sådan CAT-händelse inträffat:

— Ljusbulan, bevisbart jonisationsområde, är källan bakom de glödspår som bildar gnistfenomenet (IN).

•  Vi eftersöker argument/bevis som kan dementera den kategoriska meningen.

 

VAD EXPERIMENTEN VISAR:

Luftöverslaget exponerar en normal urladdningskurvan MEN DÅ

påförd (KurvTOLKEN) en växande resistans (R):

Växande R tvingar kurvan att plana ut på en spänningsnivå långt över den normala nollnivån:

 

 

StartR-värdet går ännu djupare än det angivna 0.0008 Ohm (men blir då också motsvarande svårare att hitta en lämplig numerisk passning för i den alltmer vertikala inledningen). R-slutvärdet efter 50µS blir 0.0008Ω[195+230·5^0.98] = 1.046857883 Ω.

— Genom anordningens strängt mekaniskt påtryckande elektrodkontakt, anliggningen, finns aldrig någon chans för ett direkt strömavbrott som i de urladdande foliefallen: Strömstyrkan här inledningsvis vid 24V via 0,0008Ω blir i=24/0,0008=30 000 A.

— Oscillogrammet visar att den inledande strömstyrkan efter 50µS har reducerats till noll. Genom att spänningsfallets tangent inledningsvis är (betydligt) brantare än kondensatorkurvtolkens grovt angivna 0,0008 Ω, blir den inledande strömstyrkan i realiteten också (betydligt) större — under en ytterst kort tidrymd.

— Vi får också räkna med den HASTIGHET med vilken elektroderna närmas: snabbt närmande ger större sannolikhet för ”omedelbar kontakt utan överslag”, medan långsamt närmande ger maximalt utrymme för ”luftens eget överslag”. Den senare delen är definitivt den som är representerad i hålexperimenten här i de olika urladdningsserierna. Se Hålserierna.

 

KURVTOLKEN:

U    = U0e^–t/(µ)(Ω)(F)

             = 24e^–10t(1S/T6=1µS)/(0.0008Ω[175+230t’0.98])(92µF) · 1/5V

y        = [24è'–10x/(10'6)(0.0008ohm[195+230x'0.98])(0.000092)]/5V

 

— Urladdningen börjar på ett lägsta R-värde: initierande snabbt spänningsfall:

— Den begränsade luftelektronledningsförmågan tillsammans med det underliggande mottagande anodmaterialet utbildar — tydligen — en FUNKTION:

•   R växer med en tillhörande utplaning av spänningskurvan.

— Lägre fram i tidsbilden med fortsatt anliggning mellan elektroderna, laddas kondensatorn ur slutligt på normal sätt — successivt genom flera liknande platåer, eller med en gång beroende på tillgängligt motstånd.

 

 

jämför normalt obruten konduktiv elektrisk ledning med given strömstyrka och växande motstånd

— Strömgränsen uppnås med ett avbrott då materialet smälter: största värmeutvecklingen = största motståndet typ säkring mellan ledarområden med lägre motstånd

(smälta [P(W)=T(°K)/Rth(W/°K)=E(J)/t(S)] eller förstörelse [E=mc²]);

— smältan bryter/korrumperar/demolerar den normalt fasta ledningsresistansen (R=U/i)

beroende på strömmens styrka (i): i = U/R ;  E = UQ = U²C = (Ri)²C = RiQ = Pt (allm.samb.).

 

KONDENSATORNS URLADDNING: U = U0e–t/RC

————————————————————————

 

En del resultat uppvisar särskilt avancerade uppträden hos urladdningskondensatorn. Absolut:

— full hålbildning ned netto noll urladdning.

 

forts.

fortsättning efter reklamen

 

 

 

Internet 4Nov2020+ stängs ner ¦ Markören:

— Sverige inför maskinstyrd/elektronisk rattstyrning .. ”välj: låg medel hög” ..

 

— Mediafolket, polis, domstol, allmänhet verkar inte ens förstå själva konceptet: den universella privata utvecklingsrättens domän: vad den är till för, och hur det går när den utsätts för intrång

(A12, UDHR10Dec1948):

 

— Vad kul att du engagerar dig .. MSokt2020

 

 

 

 

fortsättningen fortsätter här efter reklamen

forts.

 

 

GRÄNSERNA FÖR KONDENSATORNS NORMALT ICKE MATERIALDEFORMERANDE URLADDANDE FUNKTION

 

 

TESTEXEMPEL (22Jan2021 — 9Feb2021) — kalkylkortets teoretiskt jämförande spänningsvärde efter t sekunder:

y = [24’–10x/(1mS)(100·0.092)]/5V

R = 100Ω ¦ 10Ω ¦ 1Ω ¦ 0,1Ω ¦ 0,01Ω

 

De dubbla oscillogramkurvorna beror på samtidig test av KinaSkåpets två mätkanaler: av okänd anledning visar Kanal 1 (från en tidigare okänd tidpunkt) ett något reducerat spänningsvärde relativt Kanal 2 — som fortfarande (Mar2021) ”verkar ligga på topp”. Jättefint. Vi kanske har missat någon hemlig Kinesisk inställningsknapp ..

 

 

TESTFORMEN går ut på att försöka

•   kontrollera/jämföra faktiskt uppmätta urladdningskurvor på ett inköpt kommersiellt digitalt oscilloskop [DSO-manual]

•   via en aktuellt uppmätt kretskoppling, dess teoretiska matematiska fysik och dess parametrar:

— främst för att undersöka var och hur urladdningskurvorna ”börjar urarta” då kretsresistansen närmar sig noll (ental milliOHM).

ANLEDNING:

— Det är uppenbart att varje anordning har en viss gräns för presentation där mätkurvan urartar.

— Var går den gränsen och hur kan man få någon minsta visshet i preferenserna?

 

Mätapparatur:

UNI-T 25MHz UTD2025CL oscilloskop: max tidsupplösning 10nS/Ruta.

 

Testets KOPPLINGSANORDNING:

Separat särskild anordning för kapacitansmätning, ej i bild här

 

Vänster: kretsbilden för det enkla kondensatortestet. Höger: skärmbild från testkopplingen som visar resultat för kapacitansmätning: C=it/U/=0,01·0,0046/0,5=92µF.

•   Kontaktpinnarna (1 2 3 — Bild No2 nedan vänster) består av förtennad koppartråd (Ø0,5-0,8mM) med enkel montering på kopplingsdäck (Bild No3 nedan).

U=ti/C=Q/C; C=Q/U

 

 

MATCHNING mellan praktisktUppmätt(PU)/teoretisktBeräknat(tB):

•   Matchningen fungerar idealt analogt i kurvform

— bara med R-värden ner till en viss minsta lägsta gräns:

 

 

R = 100¦10¦1¦0,1¦0,01Ω REDOVISAR TESTDETALJER MED TESTFÖRSÖKENS TILLHÖRANDE OSCILLOGRAM:

 

 

 

DETALJER i Testkopplingen:

 

 

TESTEXEMPLEN (22Jan2021) ¦ 24V/92µF:

R = 100Ω ¦ 10Ω ¦1Ω :

 

 

De dubbla kanalbilderna GulBlå användes här för allmänna/samtidiga oscilloskoptest: Kanal 1 Blå visar något mindre spänningsvärde än Kanal 2 Gul som, testat mot separat digitalvoltmetrar, visar ett närmast korrekt spänningsvärde. Anledningen till Kanal 1-felvisningen (och när den skulle ha inträffat) är här inte närmare känd.

 

 

 

TESTEXEMPLEN (22Jan2021) ¦ 24V/92µF — begynnande gnistbildning (urladdning i luft med ljusfenomen):

R = 0Ω1 ¦ 0Ω01 : ofullständiga/avbrutna urladdningsförlopp

 

 

De dubbla kanalbilderna GulBlå användes här för allmänna/samtidiga oscilloskoptest: Kanal 1 Blå visar något mindre spänningsvärde än Kanal 2 Gul som, testat mot separat digitalvoltmetrar, visar ett närmast korrekt spänningsvärde. Anledningen till Kanal 1-felvisningen (och när den skulle ha inträffat) är här inte närmare känd.

 

BEGYNNANDE GNISTBILDNING

 

Märkbart strax under 1Ω (från ca~0Ω3 ±0,1) visas en märkbart korrumperad/bruten urladdningskurva:

 

•   störningar, hack, avbrott, ringningar, platåer;

AVBROTTEN MARKERAR

•   »begynnande materialförstörelse» (begynnande gnistbildning) som

•   syns i den praktiska mätdelen då kontakterande elektroder möts.

 

 

TNED.

 

 

UppladdningsEX:

Vi vill undersöka om en observerad spänningsökning är rimlig relativt en bestämd kondensatoruppladdningsnivå från 13V5 till 14V5 med en 95µF kondensator som toppar 24V via en uppladdningsresistans 1K.

Vi bestämmer tidsfönstret mellan de två nivåerna — som sedan kan jämföras med annat.

 

UppladdningsEx: 13V5—14V5 med C=95 µF, R=1K Ohm; 

1/(1 — U1/U0)  = e^t/RC;  t/RC = ln  1/(1 — U1/U0);  t = RC · ln[1/(1 — U1/U0)];

tA = RC · ln[1/(1 — UA/U0)]

tB = RC · ln[1/(1 — UB/U0)]

tB — tA = RC[ln[1/(1 — UB/U0)]  —  ln[1/(1 — UA/U0)]]

tB — tA      = RC[ln[U0/(U0 — UB)]  —  ln[U0/(U0 — UA)]]

                    = RC[   lnU0 — ln(U0 — UB)  —  lnU0 + ln(U0 — UA)   ]

                    = RC[    — ln(U0 — UB)   + ln(U0 — UA)   ]

                    = RC[  ln(U0 — UA)  —  ln(U0 — UB)  ]

                    = RC[  ln(10.5)  —  ln(9.5)  ]

                    = 9,51 mS

 

Tabell7 J44 CAT2021.ods

 

 

 

 

ResRef:  Hur:

 

ALTERNATIV MATEMATIK FÖR DE TVÅ OLIKA KURVFALLEN ¦ Urladdningsserierna

RESISTANSÄNDRINGEN i KONDENSATORNS URLADDANDE RESPONS om alls

 

MaLIN-typen

TYPFALL MED HÄMMAD URLADDNING — resistansens ändras under fallet

Se SAMTLIGA OSCILLOGRAM i 24V-serien

 

Alternativ (begränsad) matematik till typformen No9:

 

 

 

Kondensatorns normala urladdning ner till noll dämpas ut och når ett bottenläge > 0:

•   Från bottenläget sker en större eller en mindre återhämtning upp mot startnivån:

•   Kondensatorns beteende kan förklaras på kondensatorns basmatematik som

1. en resistansökning som definierar bottenläget och

2. en spänningsminskande funktion som ger den slutliga spänningsnivån mellan toppvärde och bottenläge.

 

 

typfunktionens matematiska fysik

 

— normal men dämpad urladdning som sedan sakta ökar uppåt igen via en resistansökning:

(è'–ax)+bè'–cxè'–dx

 alla abcd = 1

KOMPONENTERNA:

-komponenten

Bottennivån högre b ger högre startvärde; högre c ökar bottenbulans djup

-komponenten

Resistansökningen planar ut spänningskurvan mot ett högre slutvärde än noll ¦ ↑d utjämnar, ↓d förstärker bottenbulan

-komponenten

Spänningsminskningen i netto som avslutar resistansökningen mot ett fast slutvärde över noll;

”negativ uppladdning” = spänningsminskning: växande a drar in bottenbulan mera mot x=0 och gör den mera bulig

-----------------------------------------------------------------

e^–ax = 1 – (1 – e^–ax) = 1 – 1 + e^–ax

-----------------------------------------------------------------

 

HaLIN-typen

Alternativ (begränsad) matematik till typformen No161718:

 

 

   

 

Unit25 ITV10 Graf y = –3.2+8[(1.2è/2.62)'–[(x–0.2)/4.2](è'–100[(x–0.2)/4.2]'10000)]

 

 

GENERELLT — genom att det finns två märkbart olika kretskomplex:

•   Någon enhetlig (enkel) kurvform som beskriver det som oscillogrammen visar finns inte.

— Vi kan bara sätta samman olika partier från de olika komplexen — som ovan i begränsad mening.

 

 

 

UDFill: UlaDET

 

Illustrationen som visar den ungefärliga situationen då överslaget (DAIS) inträffar

URLADDNINGSHÄNDELSENS DETALJERADE FYSIK

Enligt experimentens förutsättningar — 1Å = 0,1nM:

 

 

•   Enligt uppgift (KH12s101) inträffar genomslag över 34mM luft (temperaturuppgift saknas) vid en pålagd 50Hz växelspänning på 20 000 Volt.

Uppgiften är endast orienterande: exakta data okända.

— Det ger en ( likspänningsbaserad ) referens på U/d=k=588 235,2941 V/M: Med U=24V ges d=k/24=0,000 0408 M = 0,041 mM.

Förutsatt minimal kretsresistans (experimentellt inte mer än 10mΩ: fenomenformen försvagas med växande kretsresistans):

 

 

 

SAM5: CAT2021.ods Tabell4 — ULADET

 

•   Hela kvantitetsbilden med samtliga samband i härledning och beskrivning finns samlad i Tabell4¦5 (Sammanställning5). Där genomgås detaljerna mera relaterat i sammanhang.

 

•   URLADDNINGSKONDENSATORNS ENDA FUNKTION ÄR så äntligen i partikulära djupbevis ATT TILLHANDAHÅLLA UCR: toppspänning (U) och kapacitans (C) och resistans (R). Inget annat. STAD.

Σ: SAM5

Kvantiteterna i korthet (ECATsum) — enligt energiräkningens förutsättning med eJON1+ och TNED-fysikens i(N):

 

•   nAnni aluminiumatomkärnor ±e-sönderdelas i

•   Nia = nAnni×909A elektroner (och positroner);

•   Varje frigjort par ±e-annihilerande massförstörande mc²-energi

•   2m(e)c² = E(±e) kan ombesörja en lägsta jonisationsgrad

•   (eJON1+ = E¦Al1+ = 9,5884 t19 J) hos aluminiumatomerna in till antalet

•   nJON = E(±e)/(eJON1+) med en konstant specifik nukleär transform

•   j = nJON/909A (för aluminiumfolien: j = 6,9573884) som ger

•   909A×(j=nJON/909A) = nJON aluminiumatomer per ±e-par:

•   Totala antalet (N) joniserade aluminiumatomer

— antalet ekvivalenta hålatomer som garanteras en lägsta medelbaserad eJON1+-jonisation

som certifierar och autentiserar deras inbördes repulsiva hålbildning

— blir alltså

 

fortsättning efter reklamen

 

 

 

 

 

Översikt TNED: SAM5

 

Referensartiklar och avsnitt som beskriver, relaterar och jämför med konventionell etablerad fysik och matematik där så är möjligt genom exempel, referenser och korsreferenser:  Parannihilation ¦

Atomkärnans härledning 1: Planckringen ¦ Atomkärnans härledning 2: Massans fundamentalform: gravitationen ¦ Neutronens sönderfall ¦ Neutronkvadraten med Atomära massdefekterna ¦ Järntoppen ¦

Jämförande atomvikter DEL 1 ¦ Jämförande atomvikter DEL 2 ¦ Nuklidbarriären ¦ Fusionsringar ¦ Udda och Jämna nuklidgrupperna ¦ Tunga nuklidgruppens atomer ¦ K-cellens värmefysik ¦ K-cellens expansion ¦

Himlakroppsbildningarna ¦ Galaxbildningarna ¦ Solsystemen i Vintergatan ¦ Fusionsgränsmassan ¦ Jordens 5 Ekvationer ¦ Solens 3 Ekvationer ¦ Solens Fotometriska Effekt — Generaltest ¦ Jordfysikens 10 Biotopiska Kvantitetsrelationer — MLN1470 ¦ Primära neutronformationsexempel i himlakropparnas primärbildning — med meteoritbevis — Bex ¦ Matematiken från början ¦ LISTAN ¦ noMACfysik ¦

ROOF 18 ¦ What 18 ¦ PROVING Flinders Pedtrie’s Floor 18 ¦ LJUSETS GRAVITELLA BEROENDE  från matematikens Cheops Rektangel ¦ rJ-CIRKELN i Cheopspyramiden ¦ Martha ¦

 

 

 

fortsättning efter reklamen

 

•   N      = Nia × nJON = nAnni × 909A × nJON = nAnni × 909A × 909Aj

             = nAnni × (909A)² × j = 7,116 T16   (j[Aluminium] = 6,9573884);

             ref. ¦ Ø0,3mM ¦ 0,017mM Al-folie — 24V ¦ 95µF ¦ R<10mΩ

•   Kondensatorlagen U = ti/C = Q/C: Q = UC ger motsvarande experimentellt

•   N = U × C × Qf med här experimentellt uppmätt i området U=12-24V på C=95µF

•   Qfaktorn = 1 + (U – 12)/3 = Qf, nukleära laddningsfaktorn;

— Sambandet för Qf antyder (också delvis grovt bekräftat) att gränsen för hålbildning går vid U=9V med här angivna materialparametrar (sambanden totalt i SAM5 ger gränsen vid 11V57).

•   Vi ser att energiräkningen i kalkylkortets sammanställning SAM5 visar överensstämmelse (100%) mellan de olika partiernas egna sätt: E(e)=Eanni=EØ.

— Glödspåren i särskild detaljerad analys (speciella differentialekvationer som beskriver partiklarnas kinetik + dokumenterade glödspår i fotografier) visar (certifierar) att deras energiandel är försumbar (miljondelar).

 

 

 

KoEnFn: 11Mar2021

 

Fysikalisk satsbild — 11Mar2021 — KondensatorEnergins friställning från Hålbildningsenergin — CapacitorEnergyLiberty

———————————————

Kondensatorenergins frihetssats

———————————————

KONDENSATORENERGINS FULLSTÄNDIGA FRIKOPPLING FRÅN HÅLBILDNING

KONDENSATORENERGINS FULLSTÄNDIGA FRIKOPPLING FRÅN HÅLBILDNING

 

 

KONDENSATORNS UPP- OCH URLADDNING

Kondensatorns urladdning från U0¦Ua till U1¦Ub

 

KONDENSATORNS NORMALA URLADDNINGSKURVA

R           = t/C(lnU0 – lnU1)

             = t/(ClnU0 – ClnU1)

             = t/(k – ClnU1)             ;

t1           = R(k – ClnUa )

t2           = R(k – ClnUb )

t2 – t1     = R[(k – ClnUb) – (k – ClnUa)]

             = R[k – ClnUb – k + ClnUa]

             = R[ClnUa – ClnUb]

             = RC[lnUa – lnUb]

             = RC ln(Ua/Ub)          ;

t            = RC ln(Ua/Ub)          ;

R           = t/[C ln(Ua/Ub)] = constant .......................  on given U0RC 

DIGITALOSCILLOSKOPETS OSCILLOGRAMBILD — vi behöver inte ens veta toppspänningen U0;

•   På godtyckligt kurvställe tar vi ut t-intervallet mellan U1 och U2. Med given kapacitans C får vi kretsbildens urladdningsresistans R.

 

KONDENSATORENERGINS FULLSTÄNDIGA FRIKOPPLING FRÅN HÅLBILDNING (HB)

KONDENSATORENERGINS FULLSTÄNDIGA FRIKOPPLING FRÅN HÅLBILDNING

Grundsats:

•   kapacitiv elektrisk ledning genom en icke materialförstörd — intakt = resistivt oförändrad, atomgitterintakt — ledningsväg

 

bygger på en fast elektronisk kretsrelaterad urladdningsresistans (R) under urladdningstiden (t) med given kondensatorkapacitans (C=Q/U). Så klargörs, relateras och bevisas enbart med den förutsättningen att

»Kondensatorenergins frihetssats»: KOENFN

•   kondensatorns urladdning kan INTE underhålla en hålBILDANDE energi = resistansavbrott:

•   kondensatorns energiinnehåll kopplar INTE begreppet energi under hålBILDNING  = resistansavbrott:

 

Så visar också experimenten i det praktiska fallet (STAD):

— explicit jämförande energiräkningar (DBAB) mellan hålmassa (lägsta jonisationsgraden eJON1+ gånger antalet hålatomer) och maximalt möjlig kondensatorenergi :

 

•   kondensatorn kan bara initiera en hålbildning  = resistansavbrott på kondensatorns eget statiska laddningstryck spänning×kapacitans tillsammans med urladdningsvägens totala kretsresistans och induktans.

 

Experimenten visar också i några sällsynta fall hur och att en kondensatorurladdning slutar på samma netto toppvärde (U0) — efter fullbordad hålbildning [No161718; U12No3] — som före.

Det finns ingen materiefysik som kan hantera en sådan fenomenform — men massfysiken kan det.

Se utförligt i HÅLBILDNINGEN.

 

•   kondensatorns eventuella urladdning i samband med hålbildning avser så bevisligt endast tillfälliga möjliga rent lokala sporadiska eventuella konduktiva ledningsvägar som formerats på sidoeffekter från hålbildningen, och som på den vägen tillåter en konventionell hel eller delvis kondensatorurladdning via en tillfälligt fast eller permanent kretsresistans.

FÖLJDSATSER ¦ STAD :

•   Kondensatorns urladdning påverkar inte hålbildningen:

•   KONDENSATORENERGI (Ecap=UQ=U²C) ANSTÄLLER ALDRIG ETT MATERIALS UPPLÖSNING.

— Satsbilden bevisas särskilt tydligt i 24V-serien genom kondensatorenergins (DBAB) omöjliga koppling till aktuellt hål

— genom förutsättningen (ECATsum¦MainREF) på en lägsta jonisationsgrad eJON1+ för varje utbruten hålatom:

 

 

 

•   Kondensatorenergin som sådan uppvisar ingen som helst fysisk del i hålbildningens energiutvecklande fysikprocess.

•   Kondensatorns uppförande beror på hålbildningens deformationsfysik.

•   Kondensatorns beteende styrs/regleras av hålbildningens egenfysik.

SUMMERING:

 

 

•   Ingen enda fysik i 

KONDENSATORNS URLADDNING VID MATERIELL DEFORMATION/hålbildning

styr hålbildningens egen energiunderhållande verksamhet.

 

 

 

Vad går summan av kardemumman ut på i den övergripande meningen, om alls?

— Den modern akademin missade kärnfysiken.

 

 

 

 

BULF2021: Funktionskurvan

 

Dec2020+  — kondensatorenergin som sådan räcker inte för att förklara hålbildningen

— ljuskurvan bevisar energiutveckling (TheHAM) sedan kondensatorn nått bottenläge:

ingen sådan materialfysik existerar.

 

FOLIEURLADDNINGSHÅLEN BEVISAR CAT

———————————————————————————————————————————————————————

Se även — i fortsatt klargörande — Gamma

———————————————————————————————————————————————————————

Funktionskurvan ¦ DBAB ¦ De jämförande hålenergierna i 24V-serierna ¦ TheHAM

 

 

— Som också framgår (KONFRI) explicit ur energiräkningen i de aktuella fallen (DBAB):

kondensatorns egen möjliga energiomsättning kan inte förklara hålbildningen.

 

 

Urladdningsfenomenet frigör energi

 

•   hålbildningsenergin måste komma någonstans ifrån:

•   kondensatorns egen möjliga energiomsättning KONFRI ¦ DBAB räcker inte, inte på långa vägar:

•   hålbildens förklaring kräver multipla tillgängliga kondensatorenergier — i växande med växande kondensatorspänning (U).

 

 

DatorMikroskopet är delvis krävande som precisionsinstrument i dokumenteringen: [produkten innefattar ett ospecificerat mindre axiellt cylinderglapp].

— Men: SOM avvikelserna är ringa, gör onoggrannheten ingen större skada för helhetsbilden. Experimentfysiken på området är dessutom materialförstörande, vilket bidrar till inexakta uppgifter.

 

Med en viss första grov favorisering av utvalda urladdningshål:

 

 

En mera noggrann bevisning kräver urladdningsserier med varje urladdningspunkts redovisade oscillogram från urladdningskondensatorn — så att man säkert ser bevis för den ofullständiga urladdningen på en givet uppfläkt håldiameter. En sådan presentation har här [i skrivande stund 7Mar2021] gjorts ännu endast i fallet U=24V i Mätserien 1-25. En komplementär 12V-urladdningsserie har lagts till senare [8Mar2021].

Svårigheterna att få fram säkra urladdningsdata omkring U=12V och mindre visar sig i att urladdningshändelsen ofta interfererar — som det får förstås — med påtriggande medverkande luftmolekyler i överslagspunkten: Det uppkommer ”ringning” eller multipla miniurladdningsgnistor som är ypperligt svåra att undvika — vi kan inte säkert använda den typen i analysen. Vi använder enbart de exemplar som ger begränsade/jämna urladdningskurvor — alla dessa måste dokumenteras ytterst noga — som i huvuddelen av Mätserien1-25. Urladdningshålen för 18V har [ännu] gjorts separat och redovisas särskilt i JmfUH121824V.

 

Funktionskurvan: BULF

Sammanställningen av de förhållandevis enkla översiktliga mätresultaten i de tre diagrampunkterna 12V 18V och 24V visar en enhetligt matematiskt beskrivande hålbildningsfysik som verifierar den aktuella hålmassans omfattning:

 

 

DIAGRAMKURVAN från OpenOfficeKalkyl

 

OpenOfficeKalkyl, observera — »hopplöst skitkass jätteanvändbart ytterst primitivt värdelöst kalkylprogram» BEROENDE PÅ UPPGIFT —

— Klara tydliga exakta SKALOR FÖR EXAKT PIXELREDOVISNING som nedan MÅSTE ARBETAS FRAM SÄRSKILT med andra datorverktyg.

 

 

Tabell3¦J33 HONC2021.ods

 

 

Energikurvorna sammanställda för aktuellt experimentellt observerade (praktiska och teoretiska, DBAB) maxima.

•   Observationsintervall 12-24V via 100µF (uppmätt 95µF) och 0,017mM aluminiumfolie.

———————————————————

EØ        = E(ALUMeJON1+)(1 + [U–12]/3)C/e              = N·E(ALUMeJON1+) ¦ RadL¦ZAN

             = E(ALUMeJON1+)Qf C/e ..............       hålenergin via lägsta jonisationsgrad per uttagen hålatom

mEc      = U2C ................................................      absolut maximalt tillgänglig kondensatorenergi: E=UQ=U·UC, kondensatorlagen

———————————————————

Den aktuellt tillgängliga betydligt lägre kondensatorenergins motsvarande värden

redovisas med jämförande data i de aktuella hålseriernas dokumentation.

— Se från Hålserierna  samt vidare i DBAB-graferna.

 

De jämförande energierna — enligt den linjära sambandsformen för Qfaktorn (Qf) — är ekvivalenta i U-punkten 18,05 Volt. Med högre U-värde härifrån blir hålbildningsenergin via eJON1+ på hela antalet hålatomer större än kondensatorns E=UQ=U2C.

 

 

Med den sammanställda räkningen i Tabell4¦5 för given aluminiumfolietjocklek (h=0,017mM), kondensatorkapacitans (C=95µF uppmätt) och en minsta urladdningsresistans mindre än eller omkring 10mΩ visar matematiken hur hålmassan och hålenergin enbart bestäms av kondensatorns statiskt uppladdade spänning U vid given rumstemperatur 20°C.

— Se även i »kondensatorns frihetssats» KONFRI.

— Ø-värdena — Q-faktorn — ansluter jämförligt till de observerade håldiametrarna enligt mätningar med hjälp av ett datormikroskop i de undersökta experimentområdena U=12-24V.

   Se särskild experimentell redovisning i Hålserierna.

 

 

Se även de mera utförligt sammanställda funktionskurvorna i DBAB.

 

 

 

 

KurvTOLKEN: KurvANALYSEN ¦ Hålbildningen

 

KurvTOLKEN

 

Analys och kontroll av oscillogrammens kondensatorurladdningsformer

via motsvarande idealt teoretiskt härledda kondensatorsamband

kondensatorns urladdning:

U    = U0e^–t/RC

       = U0e^–t/(µ)(Ω)(F)

 

FRITT DISTRIBUERBART OCH ANVÄNDBART INTERNETPROGRAM för Windows i Programformen ovan

— användbarheten med och i tidigare fri datoranvändning i Windows ursprungliga programmiljö

— förbjöds/stängdes för/försvårades avsevärt (2016¦18+) av Microsoft genom borttagning/förstängning (NyaMicrosofts portning av DELPHI:s allmänna programmiljö [D1-4] för utveckling av program i Windows). INTERNETFRIHETEN FRÅN BÖRJAN VAR OERHÖRD. Nu 2021: ett övervakat fängelse.

 

•   Inrättningen MICROSOFT (2010+) respekterar inte erkända mänskliga fri- och rättigheter i följande bevisning:

 

Article 27

1. Everyone has the right freely to participate in the cultural life of the community, to enjoy the arts and to share in scientific advancement and its benefits.

1. Var och en har rätt att fritt ta del i samhällets kulturella liv, att glädjas åt humaniora och att få vara med och dela vetenskapligt framåtskridande och dess nytta.

 

Graf: y = [24è'–5x/(10'6)(0.5ohm)(0.000095)]/5V

UNIT25 anpassat efter digitaloscilloskopets (UNI-T UTD2025CL [billigaste 25MHz KinaSkåpet]) 50% datorförminskade fönsterdisplay.

 

Markör 2021:

Det blir allt svårare att motivera en internetanvändning över huvud taget med dagens allt mer växande 2021 förstängande undergivenhetskrävande affärsattityder.

 

 

 

 

 

— Ursäkta. Vet du VARFÖR MicrosoftEfterBillGates håller på som MicrosoftEfterBillGates håller på?

— Aaa.

— Och?

— Du vill inte veta.

— Jodå. Kom igen .. snåla inte nu ..

— OK .. därför att MicrosoftEfterBillGates tror sig vara BÄST i klassen ..

— Och?

— .. Tycker du att det ser så ut? Visa. Ge exempel. Något enda vore förjävla KUL. Ett enda ynka:

— Privat universell utvecklingsrätt: avskaffad, ”we are unique in thought” ¦ DOMENinBe. Och du ville säga vadförnågotsadu? Säg.

 

ELEKTRONIKANVÄNDNING — AFFÄRSRÖRELSER elektronisk signaltrafik — FÅR INTE INKRÄKTA PÅ PRIVATRÄTTEN — inte på några som helst villkors vis

— inte avbryta, inte styra, inte kommendera. No mother god loving way. VAR FINNS DEN människorättsliga LAGSTIFTNINGEN I SVERIGE — HALLÅ? A19.

 

 

 

 

 

ALLA 1-25 i 24V-SERIEN — oscillogrammen enbart

 

 

 

 

CapBASICS: 12Jul2021 — ORIENTERING

 

↨

 

TheHAMMER:

 

Återgången kan bara förklaras av en

EGEN AKTIVT GIVANDE

återgivande energiprocess.

•   Spänningsfallet återlämnas:

•   laddningsmängden återställs:

•   age old hidden elementary — TNEDiCAT — nuclear physics: Planck Energy = hf = mc²: no waste.

 

 

 

 

CATstartATA: 

 

 

STARTVÄRDE (ATA)

Ljusbågen tänds — ATA.-fasen — sammanställt 19Jan2021

 

Ljusbågen som fenomenform (startar konduktivt) ingår inte i CAT (överslagshändelse).

Men ljusbågens minsta startström kan härledas teoretiskt genom ATA-karaktäristiken enligt TNED.

 

Elektriska fältets sammanhängande utbredningshastighet (c0) mellan atomerna i det fasta ämnets atomgitterstruktur måste täcka atomernas individuella elektronbesättningar (Z) i ett deras gemensamma kontinuerliga strömdrag för att en fast s.k. ljusbåge ska kunna bildas och upprätthållas mellan två ändelektroder.

•   Grovräkningen med den förutsättningen ger en gränsströmstyrka I(ATA) för ljusbåge med referens till ett visst atomslags elektronbesättning (ATA vid max Q=Ze som dras kontinuerligt från varje atom i ljusbågen) lika med

I = Q/t = Ze/(d/c0) med d lika med halva medelavståndet atomradien mellan atomerna i metallen. Medelvärdet 2d för alla fasta fasta ämnen ligger nära 2,5Å = 2,5 t10 M = 0,25nM = 2d: d=2,5Å/2:

 

I(ATA) = Q/t = Ze/(2,5Å/2c0)

             = 2Zec0/2,5Å ;

För Aluminium (Z=13) ges absolut TNED-teoretiskt minsta strömmen som kan öppna en hålväg (ljusbåge) lika med

I(atAl)  = (Z=13)2(1,602 t19 C)(2,99792458 T8 M/S)/2,5Å

             = Z ×  0,38 421 40 14 A

             = 4,994782184 A

             ~ 5A

     ~ 0,384A × Z

 

Med förutsättningen som ovan

Är toppspänningen (vårt allmänna experiment och testfall) 24V ligger kretsresistansens gränsvärde omkring

R(ATA) = U/I = 4.8 Ohm.

— Direkttest i vår testanordning med R=1 Ohm urladdningsresistans (C = 100µF) ger en observerad svagt hörbar gnistknall. Kapacitansvärdet (C) avgör genombrottets styrka (laddningstrycket), om alls.

— Test med R=10 Ohm visar endast en typisk normal elektronisk kondensatorurladdning utan materialangrepp.

 

Se vidare R-test i KONDENSATORURLADDNINGSTEST.

 

 

 

 

Första fullständiga syntaxgenomgången (efter viss del i början på 5c) — ytterst omfattande (1 vecka)

19Jul2021

 

 

 

 

 

CHEOPS REKTANGEL  Vb ¦ Jan2021

 

innehåll: SÖK på denna sida Ctrl+F · sök alla ämnesord överallt i SAKREGISTER  ·  förteckning över alla webbsidor

 

 

Universums Historia — CHEOPS REKTANGEL

ämnesrubriker

                      

 

innehåll

 

              CHEOPS Rektangel Vb — GammaProjektet 2021

 

CAT

Nref

FullEnergi

GBterm

 

UlaDET — urladdningens detaljer

UlaDETbev — BEVIS

MaLIN

gHIGH

NoHeat

InFO

TheHAM — hålets bildning

TheHAMspark

HaLIN

gLOW

MaLINHaLIN

 

FuHoND

HowHOLE

KurvAna

MaLINHaLINa

MaLINHaLINb

TheFLEET

MaLINHaLINc

AtomTnedMac

NABIH

HavNOT

StatEX

StatEXkom

HB — hålbilden

HBexpl

HBlow

HBno16

HBhigh

HBno9

 

LuBalt

No16 — 24V-serien

Stud

StudFE

StudBE

StudMom

No9 — 24V-serien

iCAT

EB

ReKo

Rapi

HeatCapEXPL

VGtab

ShorTest

FUR

EBf

 

DBAB

STADaom

Stad22

DBABgraf

jFAKT

TypUrl20mikro

JonGrad

DaMi

Qfaktorn

Hanalysen

 

Serie1t28 — 12V-serien

Ref

KIN

ULAS

u24Vinl

Instr24V

Kompl

No161718

AllaUtom1

u24Vosc — 24V-oscillogrammen

BS1osc

AtomLR

Graf16

Øbevisen — Hålbevisen i sammanställning

Alla25 — hålbilderna

EØcomp

Uh1t25 — 24V-serien

U24s1t25

s1t3

s4t6

s7t9

s10t12

s13t15

s16t18

s16t18ill

s19t21

s22t24

s25

u12 — 12V-serien

U12detaljer

u12s1

u12s4

u12s7

u12s10

u12s13

u12s16

u12s19

u12s22

u12s25

u12s28

 

GS — Glödspåren

GScompl

ECATsum

UrLadKur

SAM1

JmfUH121824V

GrafBilden — Qfaktorn

LedRest

CapBASIC

KonUppUr

Ktest — KONDENSATORTEST

KtestDET

Ktest1

Ktest2

UPPladdEx

ResRef

Hur — Hämmad Urladdning

 

UDFill

SAM5

Summa

OverTNED

KoEnFn — KONDENSATORENERGINS FULLSTÄNDIGA FRIKOPPLING FRÅN HÅLBILDNING

KONFRI

BULF2021

Fkurv — FUNKTIONSKURVAN 12-24V

KurvTOLKEN — KurvTOLKEN

CATstartATA

 

 

 

 

 

referenser

 

[HOP]. HANDBOOK OF PHYSICS, E. U. Condon, McGraw-Hill 1967

Atomviktstabellen i HOP allmän referens i denna presentation, Table 2.1 s9–65—9–86.

mn        = 1,0086652u  ......................    neutronmassan i atomära massenheter (u) [HOP Table 2.1 s9–65]

me        = 0,000548598u  ..................    elektronmassan i atomära massenheter (u) [HOP Table 10.3 s7–155 för me , Table 1.4 s7–27 för u]

u           = 1,66043 t27 KG  ..............     atomära massenheten [HOP Table 1.4 s7–27, 1967]

u           = 1,66033 t27 KG  ..............     atomära massenheten [ENCARTA 99 Molecular Weight]

u           = 1,66041 t27 KG ...............     atomära massenheten [FOCUS MATERIEN 1975 s124sp1mn]

u           = 1,66053886 t27 KG  ........     atomära massenheten [teknisk kalkylator, lista med konstanter SHARP EL-506W (2005)]

u           = 1,6605402 t27 KG  ..........     atomära massenheten [@INTERNET (2007) sv. Wikipedia]

u           = 1,660538782 t27 KG  ......     atomära massenheten [från www.sizes.com],

CODATA rekommendation från 2006 med toleransen ±0,000 000 083 t27 KG (Committe on Data for Science and Technology)]

c0          = 2,99792458 T8 M/S  ........     ljushastigheten i vakuum [ENCARTA 99 Light, Velocity, (uppmättes i början på 1970-talet)]

h           = 6,62559 t34 JS  .................    Plancks konstant [HOP s7–155]

e           = 1,602 t19 C  .......................   elektriska elementarkvantumet, elektronens laddning [FOCUS MATERIEN 1975 s666ö]

ε0          = 8,8543 t12 C/VM  .............   (di-)elektriska konstanten i vakuum [FOCUS MATERIEN 1975 s666ö]

 

[KH]. KARLEBO HANDBOK Upplaga 12 s101 — MASKINAKTIEBOLAGET KARLEBO, Esselte Herzogs, Nacka 1977

[BA]. BONNIERS ASTRONOMI 1978

— Det internationella standardverket om universum sammanställt vid universitetet i Cambridge, The Cambridge Encyclopaedia of Astronomy, London 1977.

[FM]. FOCUS MATERIEN 1975

[BKL]. BONNIERS KONVERSATIONS LEXIKON, 12 band A(1922)-Ö(1928) med SUPPLEMENT A-Ö(1929)

 

t för 10–, T för 10+, förenklade exponentbeteckningar

 

MAC, här ofta använd förkortning för Modern ACademy — etablerad vetenskap sedan början av 1800-talet

 

TNED — Related PHYSICS And MATHEMATICS — Se särskild djupbeskrivning av innebörden i begreppet relaterad framställning.

Toroid Nukleära Elektro MEKANISKA Dynamiken

 

 

  

 

(Toroid Nuclear Electromechanical Dynamics), eller Toroidnukleära Elektromekaniska Dynamiken är den dynamiskt ekvivalenta resultatbeskrivning som följer av härledningarna i Planckringen h=mnc0rn, analogt Atomkärnans Härledning. Beskrivningen enligt TNED är relaterad, vilket innebär: alla, samtliga, detaljer gör anspråk på att vara fullständigt logiskt förklarbara och begripliga, eller så inte alls. Med TNED förstås (således) också

RELATERAD FYSIK OCH MATEMATIK. Se även uppkomsten av termen TNED i Atomkärnans Härledning.

 

 

SHORT ENGLISH — TNED in general is not found @INTERNET except under this domain

(Universe[s]History, introduced @INTERNET 2008VII3).

TNED or Toroid Nuclear Electromechanical Dynamics is the dynamically equivalent resulting description following the deductions in THE PLANCK RING, analogous AtomNucleus’ Deduction. The description according to TNED is related, meaning: all, each, details claim to be fully logically explainable and understandable, or not at all. With TNED is (hence) also understood RELATED PHYSICS AND MATHEMATICS. See also the emergence of the term TNED in AtomNucleus’ Deduction.

 

 

 

Senast uppdaterade version: 2021-10-04

*END.

Stavningskontrollerat 2021-08-25.

 

rester

*

åter till portalsidan   ·   portalsidan är www.UniversumsHistoria.se 

 

 

∫ α √ π → ∞ τ π ħ ε UNICODE — often used charcters in mathematical-technical-scientifical descriptions

σ ρ ν ν π τ γ λ η ≠ √ ħ ω → ∞ ≡ ↔↕ ħ ℓ

Ω Φ Ψ Σ Π Ξ Λ Θ Δ

α β γ δ ε λ θ κ π ρ τ φ σ ω ∏ √ ∑ ∂ ∆ ∫ ≤ ≈ ≥ ← ↑ → ∞ ↓ 

ζ ξ

Arrow symbols, direct via Alt+NumPadKeyboard: Alt+24 ↑; 25 ↓; 26 →; 27 ←; 22 ▬

23 ↨ — also 18 ↕; 29 ↔ ¦ ☺☻♥♦♣♠•◘○◙♂♀♪♫☼►◄↕‼¶§▬↨↑↓→←∟↔

 

 

 

 

Alt+NumPad 0-25, 26-...

☺☻♥♦♣♠•◘○◙♂♀♪♫☼►◄↕‼¶§▬↨↑↓

→←∟↔▲▼ !”#$%&’()*+,-./♦812...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

åter till portalsidan   ·   portalsidan är www.UniversumsHistoria.se