TNED begin — UNIVERSUMS HISTORIA | a production 2019VIII2 | Efter sammanställningar från 1986-1991+ | Senast uppdaterade version: 2019-08-27 · Universums Historia

 

innehåll denna sida · webbSÖK äMNESORD på denna sida Ctrl+F · sök ämnesord överallt i  SAKREGISTER  ·  förteckning  alla webbsidor

 

Genombrotrten i TNED | N3m20 — härledningen från 1993 | Nollzoner och Urpartiklar | PROJEKT LIKFRAKT: Trafiken Sverige Sommaren 2019 — LIKFRAKTEN

 

Inledning: Story

TNED FRÅN BÖRJAN — hur det hela började ..

ENHET UTAN DELAR

The Spin of The Proton ¦

ENHET UTAN DELAR är själva grundpremissen i hela Fysikboken. Annars går det inte: sammanhang utan luckor.

Massans upplösning i värme och ljus: (m→γ) — noll restmassa. PRINCIP¦aLe STRUCTURE OF MASS ¦ PASTOM.

 

 

KÄRNFYSIKEN i Modern Akademi: — »Fristående vattendroppar ur en vattenmassas delning FINNS verksamma inuti vattenmassan som FRISTÅENDE partiklar i rörelse»:

— ”Atomkärnan INNEHÅLLER Neutroner och Protoner”: Mänsklighetens — detaljerbart bevisligt — allra mest PRIMITIVA föreställning. Jämför Naturboken — relaterad fysik:

 

KÄRNFYSIKEN i Relaterad Fysik: — Atomkärnan är partikellös — men Strukturen kan beskrivas EKVIVALENT utifrån dess observerbara fristående partikelfragment: np-strukturen.

Se även den kortare sammanställningen i GENOMBROTTEN I TNED.

 

TNEDbeginStory: — Hur började den här Historien?

TNED FRÅN BÖRJAN

TOROID NUKLEÄRA ELEKTROMEKANISKA DYNAMIKEN (»TidNuEmeDan» — svenska språket är oerhört ..)

Populationen studenter efter andra världskriget:

 

 

Einsteins relativitetsteori 1905+ — se utförligt från vic-felet — utmanar förståndet:

EXPERIMENTELLA RESULTAT som förefaller BEKRÄFTA en SÅ uppenbart ologisk, irrationell och tydligt vilsekommen — irrationell — fysikuppfattning att den nödgas omformulera preferenserna för själva tänkandet och fattandet som sådant BÖR ha en fullständigt rationell enhetlig sammanhängande naturlig förklaring. Någonstans, på något sätt. Annars vinner idioterna. Jag accepterar inte det.

   NATURVETENSKAP: Det finns en förklaring som i detalj kan förklara alla naturfenomen utan undantag. Den förutsättningen blir Speciellt angelägen då någon mera prominent innovation framträder i mänskligheten som försöker hävda det irrationella över det rationella med samtidig hänvisning till den enda rationella naturvetenskapliga grund som finns att välja på: instrumentmekaniken: mätinstrumenten: rationellt logiskt väl naturförankrat tänkande.

   Experimentalfysikens resultat är den enda vägledande guide vi har i arbetet med att förstå, förklara och beskriva naturen i detalj. Harmonierar inte naturbeskrivningarna med instrumentgrunderna, ligger ämnet tydligen fortfarande på bordet för en förklaring.

 

— EXEMPEL: ”slump och urval” som en del ExperimentNissar vill kalla det med den här slutliga figuren och formen

är uppenbarligen INTE något avancerat vokabulär i anslutning till själva naturinnehållet.

— Korrekt sätt, rätta gärna om fel: Naturen är Uppenbarligen Ypperligt Avancerad och Ordnad. Inte primitiv:

ändamålsenligheten och skönheten är förstummande i alla naturens former och mönster.

 

   Så återstår endast

— om och då vi möter speciellt uppenbart irrationella förslag, typ Einsteins Relativitetsteori

— att klara ut hur och varför en väl avancerad instrumentfysik med exakt redovisad resultatbild

MEN INTE Aktuella Påstått Etablerade Intellekt

kan matcha en motsvarande genuint grundad rationellt förklarlig matematisk fysik (med exempel):

   1881: Ljusets friställning från Kinetiken:

   Planckekvivalenterna — inte Einsteins relativitetsteori — beskriver och förklarar fysiken.

   Elektriska Laddningens Härledning ingår inte i Modern Akademi;

— Det gör inte LJUSETS GRUNDLÄGGANDE FYSIK heller: Konvergens och Divergens; Fysikens 7 Principer.

 

 

1980: Någon hade alldeles tydligt missat pårampen.

Ljusets grundläggande fysik (Solens omvandling av massa till värme och ljus):

a = dv/dT ; dc=c=lokala ljushastigheten i varje lokalt gravitellt relaterad rymdpunkt; a(c)=c/dT; E=mad= m c/dT c/T = mcc. Relaterad fysik och matematik.

DIVERGENSENERGIN E=mcc — Ekvivalensen mellan massa och energi

(konv. ofta ”Einsteins berömda ekvationmen en del relaterar den snarare till Plancks E=hf-samband:

h=mcr=mc·cT = mc· c/f; hf = mcc)

sammanfattar — direkt — hela den moderna akademins Akilleshäl i hela fysik OCH matematikkomplexet.

Se särskilt från NOLLFORMSALGEBRAN ¦ Cog1. Omedelbar konsekvens från kraftlagen F=ma: ingår inte i MAC:

Elektriska Laddningens Härledning ingår inte i Modern Akademi. Jämför anledningen i Exempel Cog1: inget naturutvecklat förstånd på matematikgrunderna.

 

 

— Inga särskilda kronologiska anteckningar finns på exakt när dessa högst elementära rationellt fullständigt matematiskt förklarande detaljer

 

— DIREKT med divergensen (c) som en (cirkulär, centralkraftsverkande a=v2/r, v=c) gravitellt punktlokal (dr) ljusfysikalisk domän enligt:

E = m a dr = m c2/dr dr = mc2.

 

först uppdagades i den här historiens ljus — annat än »praktisk taget direkt» i samband (kanske runt 1980) med grundarbeten och härledningar i differential, derivata och integralmatematiken:

   Ingetdera av dessa två möjliga E=mcc-härledningar ingår (här veterligt) i den moderna akademins lärosystem — trots deras uppenbart enkla och raka matematik. Och därmed heller ingen etablerad förklaring till elektriska laddningen (Q).

 

   Elektriska Laddningens Härledning ingår inte i Modern Akademi  — trots dess högst uppenbart enkla, raka och direkt förklarande matematik:

   Planckekvivalenterna  m0/m ¦ f0/f ¦ λ/λ0 ¦ = √ 1–(u/c)2 — inte relativitetsteorin — förklarar fysiken: ljusfysiken kopplar INTE mekaniken.

   Se även INDUKTANSBEGREPPET och KAUSALSAMBANDET — ingår inte heller i den moderna akademins lärosystem: skillnaden mellan magnetism och induktion.

 

Fysikens Allmänna Förklaring

 

 

 

OBSERVATIONEN av HUR Svenska Staten behandlar våldsvägrare ([(Tibetansk) Buddhism] under 1900-talet)

— BLOTTA IFRÅGASÄTTANDET av etablerade synsätt, hävder och meningar från helt fredliga människor som utsätts, upprepat, systematiskt, frekvent för direkta övergrepp av Sverige

— introducerade en mera djupgående önskan och strävan att efterforska den etablerade akademins företräden i övrigt inom de s.k. etablerade ämnesområdena:

— Någon/något hade alldeles tydligt missat pårampen.

 

Resten sedan blir »rena semestern».

   Studier (i bibliotek så länge man inte utsätts för överfall och bakhåll av den allmänna befolkningen) av etablerade meningar med egna försök att genomföra härledningar UTAN FRÅGETECKEN OCH LUCKOR visade sig — som redan föranat — ge en helt annan resultatbild till noggrann jämförelse. Det blev en lång kamp med många förgreningar, alla med (stor) dramatisk historik.

1984:

1984 — Analog och Digital Elektronik Introducerar:

INTEL SLÄPPER FÖRSTA MIKROPROCESSORN (8080) 1980-81

 

ELEKTRONIKgrunderna introduceras.

 

GRUNDLÄGGANDE ELEKTRONIKSTUDIER GARANTERAR DET KOMMANDE GAMMAPROJEKTET.

 

 

— Upptäckten (1984+) av ATT magnetismens etablerade matematik lämnar en del övrigt att önska relativt experimentella observationer infinner sig.

   Undersökningen krävde en (rejäl) djupanalys i teoretisk matematik och praktisk experimentell fysik för att — i varje fall försöka — få grepp om en begriplig och enhetligt sammanhängande relaterbar förklaring:

— Modern Akademisk Litteratur och lärostol hoppar över detaljer som inte närmare förklaras;

   Se särskilt utförligt från EXPANSIONSINTEGRALEN och PARALLELLEXPERIMENTEN 1994.

 

 

LGB:

1990: genombrottet ..

LJUSETS GRAVITELLA BEROENDE

Hela historien börjar ..

1990 VI 7 — F2 ¦ s14+

En Introduktion till GRAVITATIONEN — ljusets gravitella beroende härleds ur kraftvektorledet

F(c) = F(c0) – FG, illustrationen nedan. Bakgrund:

— Bibliotekslitteraturen (se vidare i VME) innehåller referenser som ger Albert Einsteins matematik

 

 

(Einsteins allmänna relativitetsteori) i ett samband som kopplar till gravitationen. Men Einsteins samband har ingen begriplig rationell förklaringsgrund utan grundas på Einsteins uppfinning med (Einsteins speciella relativitetsteori) ”ingenting kan gå fortare än ljushastigheten c”, se vic-felet. Det säkerställer att Einsteins samband ligger utanför varje form av en förklarbar matematik (man måste anta speciella logiska uppfinningar, »nya tankeordningar», för att »acceptera» Einsteins teori). En vidare undersökning genom det enkla kraftvektorledet som ovan, ledde så fram till en fullständigt relaterbar förklaring:

Fysikens Allmänna Förklaring:

Kollegieblockets utdrag 1990:

 

Based

On The Principles of Classical Physics

LJUSHASTIGHETEN SOM FUNKTION AV GRAVITATIONEN

härledning

 

FIGUR Kraftledet — F2 ¦ s15 — 1990 VI 7

 

 

I beaktande av det ovan framförda, kan vi syntetisera gravitationen på följande

sätt:

 

   Gravitationen är negativa vektorkomplementet

till den divergenta  — positiva — verkanshastighe-

ten (c), så att den senare avtar med styrkan

hos den förra.

 

 

— MEN: Cheops Rektangel i den härledningen framkom först (strax) efteråt i efteranalysen av sambandets matematik i jämförelse med Einsteins motsvarande sambandsform.

Einsteins ekvation

McGRAW-HILL SCIENTIFIC ENCYCLOPEDIA Edition 1970, Light, s570

c = c0(1 – w2/c2).

— KRAFTVEKTORLEDETS HÄRLEDDA EKVATION — Samma som Cheops Rektangel-sambandet

c = c0(1 – w2/cc0).

— Sett från den enhetliga matematiska fysikaliska förklaringen i Cheops Rektangel: Vad missade Einstein?

   Se separat sammanställt avsnitt i VME.

   Först i en eftergranskning uppdagades att geometrin för det enkla sambandet bd=h2 CheopsRektangel inte bara innefattar utan även djupförklarar ytterligare detaljer i matematiken till ljusets g-beroende (naturkonstanten c0 bevaras oberoende av gravitationens inverkan).

 

 

CR1991:

1991: Historien börjar klösa i på allvar ..

CHEOPS REKTANGEL framträder som ekvivalent förklarande geometrisk grund — Efter anteckningar 1991 XII 4:

 

 

UPPENBART var det vid den här tidpunkten (1991¦2) ATT »hela konceptet är på väg att rasera Etablerad Akademi». Så. Istället för att spilla tydligt förutbestämd bortkastad tid på att besvära överheten med »förskrämda upplopp», låt oss fortsätta på den inslagna vägen mera självständigt och se vart den leder — om alls (och om vi överlever upploppen från den uppretade lokalbefolkningen som inte alls gillar vad vi håller på med ..).

   Ämnesområdet blev alltmer intressant — i takt med att inget direkt konkret framkom som kullkastade framvisade resultatbilder.

 

Renskrivningar med vidare utvecklingar följer 1994 ..

 

 

Atomkärnan:

Under hela utvecklingsarbetet fanns naturligtvis det ständiga intresset och frågorna kring atom- och kärnfysiken. Bibliotekslitteratur, populärvetenskapliga böcker och speciellt artiklar i SCIENTIFIC AMERICAN bildade grunden för den följande fortsatta utvecklingshistorien.

 

 

1993: Atomkärnan framträder ..

ATOMKÄRNANS FORMELLT MATEMATISKA HÄRLEDNING INLEDS

 

    PASTOM Princi¦ple/pal Structure of Mass [MAFACE Mass Fractal Clause] — 5Jun2019 E5 Bild—151

 

N3m20 1993:

HUVUDARTIKELN — atomkärnans avgörande formbild

1993 GRUNDLÄGGS DEN RENT FORMELLA MATEMATIKEN TILL DEN SENARE MERA FULLSTÄNDIGT HÄRLEDDA TNED-TEORIN.

Men helhetsbeskrivningen låter vänta på sig tills runt ett decennium senare (2002 — inledningen till Fysikens 7 Principer).

 

1993 VII — F3 ¦ s60ill

TOROIDAGGREGATET N3m20 FRAMTRÄDER — atomkärnans formgeometri

— Detaljen framträder som en rent formmässig matematisk-geometrisk strukturell domän:

 

   KUBGRAFEN nedan höger approximerar atomkärnan på formen av en VOLYMÄR vattendroppe

   TOROIDGRAFEN skärper approximationen genom en utpräglad FRAKTALT GRAVITELL YTFORM

   Jämförelser med uppgifter i HANDBOOK OF PHYSICS (1964¦7) ger avgörande uppslag.

 

TOROIDPRÖVNINGEN FÖR KÄRNRADIERNA TILL ATOMKÄRNAN:

Deuteronens Hemlighet ¦ Kärnradiernas Grundgrafer ¦

 

Bakgrund:

Kubgrafen — 1930+

DEN ENKLA UTGÅNGSPUNKTEN I KÄRNFYSIKEN även i etablerade korridorer är ATT använda vattendropparnas kompaktvolym som en första vägledande approximation, den s.k. kubanalogin med kubradien (r) som ovan enligt r = r0A1/3, A masstalet från 1 och uppåt med r0 som proton (eller neutron-) radien (1,37 Fermi).

— Den approximativa formen användes också inom den etablerade experimentalfysiken under »i stort sett» hela 1900-talet och finns angiven på flera ställen i referensmaterialet HANDBOOK OF PHYSICS.

 

INTRESSET FÖR ATOMFYSIKEN och bekantskapen med huvuddelen av populärlitteraturen i ämnet under 1900-talet, kulminerar i den här beskrivande historiens ljus genom artiklar i SCIENTIFIC AMERICAN (SA).

   Avgörande experimentella brytpunkter kommer fram från våren 1979 genom SA-artiklarna av Alan D. Krisch: May 1979 (första avsnittet) och August 1987 (andra avsnittet, högre energier, alla spinnpolariserade) på temat kolliderande protoner. Märkbara, (delvis etablerat »sensationella») resultabilder kommer fram — men utan förklaring.

 

Most high-energy physicists were quite sure that spin would be unimportant in elementary-particle collisions at billions of electron volts of energy. For years this belief was tested only in a series of difficult experiments done by Owen Chamberlain and Emilio Segré of the University of California at Berkeley, among others.”, se hela citatdelen i SA Aug 1987 s32sp2n.

 

Med ytterligare djupdykningar i separat bibliotekslitteratur (alla tillgängliga aspekter på djupdetaljer samlas), genomfördes en del begynnande skisser med ett första sammanfört trevande helhetsintryck (19Jun1993¦F3s50).

 

1979-2002: HEMLIGHETERNA BÖRJAR UPPVISA KONTURER ..

 

 

 

Potentialbarriären 1994:

1994:

1994, året efter N3m20 framträder den avgörande Potentialbarriären

med elektriska och magnetiska fälten genomlysta

POTENTIALBARRIÄRENNollzonerna och Urpartiklarna — STÄLLET DÄR Q TAS

Med ljusets gravitella beroende klarlagt återstod så att först härleda en potentialbarriär för elektriska laddningens fysik:

 

 

Potentialbarriärens 6 grafer — [16Maj1994, F4¦s28] —GENOM LJUSETS GRAVITELLA BEROENDE: ingår inte i den moderna akademins lärosystem

 

GRAVITATIONENS FUNDAMENTALFORM — massans fundamentalform: gravitationen — KAN INTE HÄRLEDAS AV MODERN AKADEMI:PLANCKRINGEN h=mcr, atomkärnan: NEUTRONEN.

— Varför inte då? Potentialbarriären. Energizonen.

 

 

Ändamål POTENTIALBARRIÄREN (nuklidbarriären i kärnfysiken):

— Att eftersöka en möjlig matematisk fysik som — möjligen — kan förklara HUR någon elementär elektrisk formprincip — ringen (Plancks konstant h=mcr) — kan förstås uppföra sig i växelverkan med elektriska och magnetiska fält från andra liknande ”principalpartiklar”.

   NOLLZONER — regioner som är ogenomträngliga för divergens (ljus): gravitation = massa.

— Potentialbarriären: Här framträder den avgörande ENERGIZONEN som sedan blir central i härledningen till ELEKTRONEN med VÄTEATOMENS LINJESPEKTRUM — Spektrum och Kvanttalen.

   Spektrum med kvanttalen blev den första prövningen som kan förklara (galant) den redan kända experimentalfysiken på området som en detaljerat beskrivbar mera primitiv framställning.

   POTENTIALBARRIÄRENS ANGELÄGENHET (1994) växte fram successivt med utvecklingarna av elektriska och magnetiska fältens bekantskaper tillsammans med experimenten inom analog och digital elektronik (1991-1994). Själva formuleringen (energizonen) inträffar runt 1994.

 

N3m20Härledningen:

N3m20-härledningen i sammanställning 1995 från 1993

 

Utan ännu någon mera fördjupad inblick i den förklarande fältfysiken (Potentialbarriären, den framkom 1994, året efter N3m20) genomfördes en första matematisk prövning (Jul1993¦s60 i kollegieblocket s50 i bild ovan) mot den enkla Kubgrafen genom en motsvarande teoretisk toroidgeometri (utdrag nedan). Vi skulle — nu, äntligen — undersöka en möjlig AGGREGATUR som — möjligen — skulle kunna förklara hela uppsättningen grundämnesnuklider utifrån en ENKEL matematisk algoritm — och speciellt (de sensationella) resultaten från SA-artiklarna 1979¦1987:

— Nämligen en allmän kvalitativ/kvantitativ förklaring till neutroner/protoner som förenas till allt tyngre atomkärnor.

 

TOROIDMATEMATIKEN kräver för sin del att en TOPPRING (atomkärnans toppspinn) måste preciseras på ett ANTAL underringar (N). Den detaljen kräver en bestämd matematisk form för olika (fraktala, först i två nivåer) ringdimensioner — som måste prövas. Vår enda tillgängliga prövningstolk i slutänden (aktuella kärnradier i resultatbilden) är just Kubgrafen.

— Så ToroTest1993: hur gick det till — och vad blev resultatet?

— »Fasten seatbelts, no smoking»:

UItdrag från Grundmanus Del II 1995:

ILLUSTRATIONEN nedan till vänster

förminskad från originalet

— utarbetad på COMPAQ Presario 433 med HP Deskjet 320 under Windows 3.1 — från 1994

sammanfattar hela matematiken till toroidprövningen.

Vi studerar den sammansättningen i detalj i ett utdrag från en av de tidiga sammanställningarna,

DEL II Grundmanus från 1995.

Se även mera kortfattat i den långt senare sammanställningen N3m20 ¦ Planckringens dimensioner ¦ Kärnradierna II.

 

RA         = rAK+2(rA+r2mA/rA)  ; mA = mA(r/rA)2 ;  mA = mA(rA/r)2

             = rAK+2(rA+r2mA(rA/r)2/rA)

             = rAK+2(rA+mArA2/rA)

             = rAK+2(rA+mArA)

               

             = rAK+2rA(1+mA)        ;

För att kunna hänga med i det algebraiska påtet, RA-formen i huvudtexten, ges förtydligandet ovan från vänsterfiguren nedan.

 

 

 

Illustrationen här till vänster utgör en sammanställning och orientering över komplexets formsammanhang. För att greppa komplexet enhetligt genom framställningen, benämner vi här grundtoroiden analogt med protonaggregatet. Vi betecknar detta aggregat med ytterradien R och innerradien I  och bestående av N  stycken toroidlameller analogt underaggregat till R. Vi sätter lamellens ytterradie som T,  innerradien t och radien för lamellens undertoroid som r. För den sammansatta (aggregerade) toroidkroppen använder vi index A (masstalet, hela tal endast). A på normalformen får även avse talvärden från två (deuteronen) och uppåt motsvarande nuklidens masstal (en derivering ingår i komplexet, vi kommer strax till den). Med ytaggregaturens princip utgår vi därmed ifrån vid undersökningen av (fusioner) sammansatta grundaggregat att protonaggregatet integrerar sina lameller additivt med den aktuella nuklidens lameller, varigenom vi för nuklidradiens del, RA, endast behöver koncentrera oss på ett av de specifika lamellaggregatens ytmatematik. Med protonaggregatets individuella lamellyta som Y, multipliceras således denna analogt med växande masstal A; YA=YA. Vi sätter rotationsradien för r-lamellens tyngdpunkt som S i protonaggregatet, dvs lika med T–r, vilket ger oss toroidlamellens rotationsyta på formen

  Y  = (2πr)(2πS) = (2π)2rS  med motsvarande

  YA=(2π)2rASA för det sammansatta nuklidaggregatets toroidlamell.

 

Nuklidkvanta

Toroidaggregaturens Inneboende Identitet

AGGREGATENS BEVARADE FORMFAKTOR GENOM VARIERANDE MASSTAL

 

När vi först utvecklade matematiken för toroidaggregaturen, visade de matematiska formaliteterna på en del intressanta konsekvenser för strukturen i stort och som insågs på ett överraskande sätt.

   Om vi betraktar uttrycket för nuklidradien i grundformen, sambandet

  RA = rAK+2(rA+r2mA/rA) SE SAMBANDET FÖRE DERIVERINGEN, ser vi strax att rA måste agera given för ekvationens lösning. Är vi riktigt på hugget, inser vi strax också att de variabla rA-mängderna motsvarar olika form på det resulterande aggregatet. Litet rA ger en smal men vid toroid och större rA ger en tjockare ring och samtidigt en mera kompakt helhetsform. Variationerna för rA är emellertid inte analoga med motsvarande variationer för RA.

   Således uppstod frågan: hur ska rA väljas? Ur energisynpunkt är naturligtvis det mest naturliga att formen hålls så samlad och kompakt som möjligt, vilket analogt ger kortaste räckvidden för den sammanhållande dynamiken inom systemet som helhet.

   Om nu det här ämnet, våra grundläggande beståndsdelar, verkligen också ska föreställa grundvalen för vår neurologiska elektronik, är det absolut ingenting sett rent logiskt som hindrar oss ifrån att slå in på den vägen; vi söker helt enkelt lösa RA-ekvationen för minsta möjliga värde, mesta möjliga kompakthet. Nollderivatan till RA med avseende på rA ger oss efter utveckling sambandet

  rA2 = r22mA/(2+K) vilket insatt i uttrycket för mA (ruta 1 i logoceptet: )

  rA2 = r2mA/rA2, ger mA=1+K/2konstant (emedan K genom grundaggregatet ligger fast).

   Denna konstantform kan synas trivial, men den kom som en ren överraskning. Vad betyder den?

   Konstantformen innebär, uppenbarligen, att proportionerna i de successiva aggregationerna, från A=2 och uppåt, blir (är) identiska: — alla sammansatta nuklidaggregat ser ut på ett och samma sätt, besitter en och samma proportionella formgeometri. Aggregaturen beter sig med andra ord utåt sett som om den vore »analog med en ideal sfär»: "sfären" varierar homogent i sin metrik allt eftersom grundaggregat ingår till eller utgår från den aktuella nukliden.

   Om denna modellteori har fog för sig, återstår ändå den kanske allra mest överraskande klariteten, om vi nu får klä kärnfysiken med modellens begrepp:

— en nuklid kan inte avge eller ta emot massa, och i bevarande av sin karaktär som nuklid, på annat sätt än i formen av nuklidkvanta — grundaggregat, ett eller flera åt gången. Dvs analogt (neutron- eller) protonaggregat.

   Dessa enkla men avgörande formuleringar är endast andra ord för den ovannämnda trivialiteten.

 

Toroidens formella matematik innehåller tydligen avgjort grundläggande begrepp om former och identiteter som vi återfinner och känner igen från beskrivningar inom den allmänna vetenskapliga litteraturen i ämnet kärnfysik. Vi kommer att studera dessa detaljer närmare och efter bästa förmåga i den vidare framställningen.

     Om vi löser ut sambandet för RA via

  IA+2TA = rAK+2rAnA = rA(K+2nA) = rA(K+2mA+2) och med 2mA=2+K via den tidigare RA-derivatan, får vi

  RA = 2rA(2+K) som med rA i derivatadelen, rA2 = r22mA/(2+K), ger oss

  RA = 2r √ 2mA(2+K) där r via

   R = I+2T = rK+2rn = r(2n+K) = r[K+2(m+1)] ges ekvivalent som

   r = R/[K+2(m+1)]. Slutekvationen således

  RA = [2R/(2[m+1]+K)]√ 2mA(2+K) där m(=S/r) anger protontoroidens formfaktor, K toroidens polygonmodul (med PREFIXxSIN lika med cosec(180/N) –1, N antalet lameller), A masstalet, R protonradien 1,37 Fermi =1,37 t15 meter och RA slutligen nuklidradien.

 

Utdraget från Grundmanus Del II 1995 fortsätter:

 

   I den här situationen uppstår givetvis behovet att få fullständig tillgång till naturvetenskapens samlade kunskaper i ämnet kärnfysik. I begränsad mening kan vi säga att vi också verkligen  har en sådan tillgång. Nämligen genom litteraturen på bibliotek (äldre författningar) och i övrigt de speciella vetenskapliga tidskrifterna (nyare rön). Som vi främst söker elementarfakta, noter och erfarenheter från den experimentellt beprövade partikel eller kärnfysiken, skulle idealet vara en stor och tjock bok som behandlar ämnet utförligt.

   På nivån grundvetenskap inom kärn och partikelfysiken finns en sådan bok, McGraw-Hill, Handbook Of Physics, Edition 1964 (med efterföljande upplagor 1967 ..). På sidan (9-12) i kapitlet om kärnfysiken, anges formen R(³√A)  som en "close approximation"  till nuklidradierna, R=1,37 t15 M se KubGrafen.

 

 

Med den kurvformen som bas, sökte vi sedan den RA-kurva som via olika m och N  bäst och närmast anslöt sig till kubgrafen. Som vi närmare inte vet vad som i precis mening menas med "close approximation", källmaterialet ger ingen vidare vägledning på den punkten, gjordes jämkningen av sökgrafen gentemot kubgrafen med referens till nuklidspektrats ungefärliga mitt. Det motsvarar toroidaggregatet N3m20, dessutom med tämligen snäva toleranser: Med större N-tal flackas kurvan ut, analogt större felyta omkring mitten, större m-tal sänker grafen mot A-axeln, mindre m-tal driver grafen bort från A-axeln (möjligheten med N=2 har vi lämnat därhän då dess formsymmetri synes iögonenfallande instabil — atomkärnans elektromagnetiskt sammanhållande ringkrafter i senare analys understryker denna detalj ytterligare genom kärnspinnets nödvändiga existens: första symmetriskt centralt ringkopplande ±-strukturen ges av N=3: A+–+–+–A+.. sedan vidare med udda N:  5 7 9 .. osv.). Toroidformen N3m20 är således och med hänsyn till kubgrafen ett tämligen optimerat element.

 

Som vi ser finns inga direkt övergripande anledningar att betrakta prövningen så här långt som helt misslyckad.  

   Vi måste alltså finna mera precisa uppgifter för att komma till ett avgörande.

   Vad håller den här N3m20-modellen för?

   När det stod klart att formen N3m20 allra bäst matchade kubgrafen, hade jag och också dåvarande redaktören för Scientific American (”a little thin”) ärligt talat väldigt svårt för att ta till mig den här faktorn N=3. Det var verkligen inte mycket att hurra för, tycktes det. Hur skulle något så ynka smalt och tunt kunna representera något sådant som en verklig atomkärna? Verkligen svårsmält. Fem, eller tolv, eller tjugo underlameller hade man väl kunnat acceptera som formgrund, men en veritabel elvisp av ynka tre toroidlameller, det var verkligen inte mycket att hänga i julgranen. Ämnet låg alltså nere en tid stoppades längst bak i bokhyllan — undangömt, bakom de andra böckerna — under runt ett helt år. Tills vi (jag) återigen friskade upp minnet genom tidigare lästa och samlade artiklar från Scientific American (dimensioner och proportioner avgjorde det vidare). Vi ska senare återkomma till vad dessa detaljer handlar om (vidare citat nedan).

 

 

BEKRÄFTELSER PÅ ATOMKÄRNAN ENLIGT TNED bl.a. från instrumentepokens etablerade experimentalfysik genom olika citat finns sammanställda i separat avsnitt i Bekräftelser på atomkärnan enligt TNED.

 

Deuteronens radie

MODELLENS ANDRA ELDPROV

 

Minsta lilla fel eller avvikelse mot den kända experimentalfysiken innebär ett farväl för den här framlagda principteorin. Definitivt. För att inte uppehålla oss i onödan invid en falsk naturbild, är vi därför och fortsättningsvis ytterst angelägna att hjälpa till med den begravningen — om det finns utrymme för det.

 

 

     Betrakta masstalen via toroidgrafen nr2 till 5 första delstrecket i figuren ovan: om modellen är korrekt, ska deuteronradien (A=2) mäta endast drygt 62% av protonradien. Dvs, mindre, ehuru mera kompakt till volymen. mA-värdet från A=2 och vidare uppåt, blir via N=3 och RA-derivatan konstant med värdet 1,07735 avrundat. Protonradien passeras sedan via A=6 (nukliderna omkring helium). Finns det nu, vad som helst eller hur som helst, någon noggrann uppgift som kan avgöra denna detalj? När vi intensivgranskade källan Handbook Of Physics  fann vi på sidan (9-210) ett samband där deuteronradien, faktiskt, omnämndes. Emellertid och som vi strax ska se, utan någon klar och avgörande entydig innebörd. Uttrycket som vi fann, vilket vi förenklat nedan med r för rº+, R för rD och a för a´+np, lyder

 

r = 2R(1–R/a) = 1,7 t15 M,    a = 5,38 t15 M

 

där R=h¹/√ 2µED (h¹= h / 2π) anges som "den så kallade deuteronens radie". Termen ED= 2,23 MeV anges som deuteronens bindningsenergi. Nu förklaras inte termen µ närmare, men då vi letade systematiskt längre fram i källan fann vi på sidan (9-197n, sp1) "where µ is the reduced mass of the system". Men värdet 2,23 MeV är just masskillnaden — (1,00866520+1,00782519–2,01410222)•932 = 2,23 MeV avrundat — så hur att tolka termen µ blev därmed en öppen fråga. Emellertid syntes termen vid närmare eftertanke ha innebörden av själva deuteronmassan: med

R = h/[2π√2mDED] — ED i MeV, gånger T6 gånger 1,602 t19 Coulomb = ED i Joule, mD i atomära massenheter

(2,01410222 u), gånger 1,66043 t27 KG = mD i KG, h=6,625 t34 JouleSekunder — får vi "rD" = 2,16 t15 meter avrundat. Men detta värde satisfierar ingalunda ekvationen för r ovan; värdet för r blir i Fermi eller t15 meterenheter lika med 2,58. Vilket, uppenbarligen, är något helt annat än det angivna r=1,7 Fermi. Vad står då rD för i sambandet för r? Vi kan lösa denna fråga ur sin boja genom att utveckla leden enligt r=2R(1-R/a),

r/2=R–R2/a=(1/a)(Ra-R2), ra/2=Ra–R2; R2–Ra=–ra/2 = (R–a/2)2(a/2)2. Dvs andragradsekvationen

 

R = (a/2) ± √(a/2)2ra/2

 

Lösningarna blir i Fermi

POSITIVA ROTEN        Dividerat med protonradien 1,37

R = 4,32                         3,15

NEGATIVA ROTEN       Dividerat med protonradien 1,37

R = 1,058                       0,77

 

Om formerna har någon relevans, är det tydligt att tredubbla protonradien för deuteronen (värdet 3,15) är osannolikt stort (kubformen med A=2 ger R=1,26 protonradier). Återstår alternativet med de 77 procenten. Det värdet är visserligen ingen direkt bingo på den enkla teorins förutsagda 62% — men å andra sidan inget direkt farväl heller (81% träff).

 

Blotta Antydan om en möjlig noterad mindre deuteronradie (instrumentepokens spridningsexperiment 1960-) räckte för att garantera en vidare undersökning.

 

Tyvärr ger HOP-källan ingen uttolkning som kan vägleda oss i denna viktiga och avgörande undersökning.

   Matchen är alltså fortfarande oavgjord.

   Vi kan med exemplen ovan inte göra någon definitiv sluttolkning. Varken från eller till. Endast notera en öppen möjlighet som i kvantiteter på intet sätt tycks skämma proportionerna i principteorin.

   Om det finns flera sådana här exempel är det tydligt att N3m20 kommer att framstå som mer än en modell.

 

Protonaggregatet:

 

Partikelfysiken

TOROIDMODELLEN OCH PROTON-PROTON KOLLISIONERNA

PRÖVNINGEN AV MODELLEN GENOM ARTIKLARNA FRÅN SCIENTIFIC AMERICAN

 

TOROIDAGGREGATET N3m20. Teckningen i illustrationen ovan förtydligar proportionerna i toroidaggregatet N3m20. Aggregatets inre dimensioner stämmer väl överens med data från den experimentellt beprövade partikelfysiken och utgör såtillvida en direkt bild av protonen. Huruvida denna form är tillämplig i någon vidare mening, återstår att finna bevisen för.

 

"The excess (ymnigheten) of widely scattered particles implied that the proton has embedded within it objects whose diameter is no more than a fiftieth that of the proton as a whole.". SCIENTIFIC AMERICAN March 1980, The Inner Structure of the Proton, s48sp1ö.

 

"; it appears as if the outer layer of the proton is relatively soft and large — about one fermi, or 10-15 meter, in radius.". SCIENTIFIC AMERICAN August 1987, Collisions between Spinning Protons, s34sp3m.

 

"By scattering pointlike electrons from stationary protons at the Stanford Linear Accelerator Center (SLAC), a group of investigators from Massachusetts Institute of Technology and SLAC obtained data showing that the proton´s constituents have a radius of less than 1/20 fermi. (One fermi is equal to 10-15 meter — approximately the radius of a proton.)". Samma som ovan, s35.ill.n.

 

Om vi  betraktar toroidaggregatet N3m20 rent metriskt, talar citaten ovan för sig själva: med förhållandet 1/21 för tjocklek och diameter hos N3m20-aggregatets toroidring, ges ringtjockleken relativt hela aggregatdiametern (r/R=2n+K) i runda tal som förhållandet 1/42  (i.e. 1/42,1547 avrundat). Denna dryga fyrtiondel är helt sant ingen kvittering på det första citatets femtiondel. Men som toroidmodellen i denna prövning är baserad endast på de allra enklaste formerna, ger aviseringen femtiondel mot fyrtiondel ingen direkt nackdel för formgeometrin i N3m20-aggregatet. Speciellt inte som vi i den reala meningen (aggregatet som modell förutsatt relevant) inte vet något vidare om i vilken utsträckning de toroida underfraktalerna ingår som fragment i experimentalformerna. Om nämligen fraktalstrukturen ska vara konvergent nerifrån och uppåt, och därmed divergent från större till mindre underfraktaler, måste närmast mindre ringform ha ett större förhållande än toppaggregatets 1/21. Med andra ord och mera troligt, snarare mera mot 1/50 än 1/42. Proportionerna är emellertid intressanta som sådana; i den övergripande granskningen spelar 1/40 eller 1/50 ingen roll (skillnaden är ½ procent). Det var denna detalj i storleksrelationerna som avgjorde den vidare prövningen.

 

Här avslutas utdraget från Grundmanus Del II 1995.

2002: Förarbeten till Fysikens 7 Principer

Se även vidare utförligt i

   DEUTERONRADIEN I HOP

   DEUTERONENS HEMLIGHET:

   ATOMKÄRNAN STÅR REDAN PÅ NOLL garanterat av den ihåliga rörformade toroidaggregaturens oändligt fraktala ringdelningsprincip (PASTOM¦MAFACE) enligt

elektriska kraftlagen och potentialbarriären från Inledningen (enhet utan delar)

F = k(Q/r)2=k([Q/(n→∞)]/[r/(n→∞)])2 = k(Q/r)2 :

atomkärnan kan inte komprimeras;

atomkärnans massa är en ytform

hos en oändligt delbar ihålig toroidfraktal struktur (Planckringen¦Plancks Strukturkonstant);

atomkärnan är ingen volymform, ingen sfär. Där kom den.

 

Så, »Moderna Akademins Intelligenta Lokala GalaxTrust»:

SAMMANHANGET I DET INSKJUTNA BROTTSTYCKET NEDAN ÄR BARA HALVA HISTORIEN. Se komprimerat den andra halvan i AtaCat.

— JätteIntelligenta Förespråkare för Friskt Minne:

 

 

Se särskilt de avgörande problemnötterna i UNIVERSUMS KRITISKA TÄTHET och DET EKOLOGISKA UNIVERSUMET.

 

K-cellens Expansion ¦ Galaxbildningarna ¦ Nuklidbildningarna

 

OM UNIVERSUMS (K-cellen, se från c0-kroppen) SAMLADE CENTRALA MASSA ca 4,15 T53 KG börjar i ett maximalt tätt neutronpackat tillstånd med maxtätheten 1,82 T17 KG/M³

 

Vi når omedelbart fram till FUSIONSGRÄNSMASSAN 6,80016 T24 KG, exakt jämvikt mellan divergenskraft (Coulombkraft) och konvergenskraft (Gravitationskraft) och därmed klassificeringen i Stenkroppar och Gaskroppar med STJÄRNFYSIKENS GRÄNSMASSOR med sina centralt täthetskompakta STJÄRNSTÄD (konv. rest: ”vita dvärgar”) med en helt annan solenergiomsättningsteknik jämfört med ”kollisionsprincipen” i MAC och därmed bl.a. SOLENS 3 EKVATIONER med hela floran Solfysikens beräknande parametrar (Solens Gravitella Radie 6,97063467 T8 M ¦ Solens Fusionsperiod 11,44112839 år ¦ Solens Fotometriska Effekt (SFE) ¦ SFE i Jämförelse med IAU 3,827500101 T26 W ¦ Solfläckarnas uppkomst ¦ Koronafysiken ¦ Pulsarerna ¦ HR-diagrammet, m.fl.) till experimentell jämförelse. Och därmed obehindrat vidare bl.a. till SOLSYSTEMEN I VINTERGATAN (utförlig generalgenomgång), med vidare.

— Vi skulle INTE sätta fram rubrikerna om deras innehåll inte avspeglar experimentalfysiken.

 

Himlakroppsbildningen enligt TNED utgår från en bestämd maximal täthet (Dmax) via Neutronen = Planckringen h=mcr som fundamentalpartikel:

 

 

ligger N3m20-aggregaten garanterat INOM varandras nuklidbarriärer EXOTERMISKA KÄRNREAKTIONSLAGEN, och ingen extra kraft behövs för att igångsätta fusioner FÖRUTSATT att neutronområdet befinner sig i POSITIV DIVERGENS (c>0): neutronens sönderfall garanterar spontana fusioner i tätt liggande fusionsringar med olika neutronkvoter (mer eller mindre restneutroner i de möjliga primära fusionsringarna: största g-potentialen i kroppsranden betyder höga neutronrester relativt det kroppsfria g-centrumet där sönderfallet sker snabbast [Järnkärna för de större stenkropparna ¦ Udda|JämnaNuklidGrupperna]; se c0-zonen). Den förklaringsbilden är helt utesluten i den moderna akademins lärostol.

Grundämnesbildningen sker DIREKT från max täthet i VARJE primärt utkastad J-kropp så snart den lokala gravitationen genom K-cellens expansionshistoria tillåter en ljushastighet — neutronsönderfall — större än noll. Se särskilt sammanställningen i LJUSETS GRAVITELLA BEROENDE.

   Allt det ovan framställda (deuteriumfrågan) bekräftas och bevisas detaljerat med uppdagandet av Neutronkvadraten:

 

NK: BEVISET FRAMTRÄDER — Deuteriumbevisningens koppling

Neutronkvadraten  med atomvikterna

2003:

Neutronkvadratendetaljerna faller på plats ..

DeuteriumKriteriet:

Resultatbilden ¦ kan förklaras enhetligt genom ett 1/√2=0,71r-villkor från protonradie till deuteronradie

 

”alla sammansatta nuklidaggregat ser ut på ett och samma sätt, besitter en och samma proportionella formgeometri

 

för N3m20-aggregatet från härledningen 1993 innehåller en avgörande (härledande) kärnteknisk detalj:

impulsmomentet J=mvr=mωr2 hos N3m20-aggregatet bevaras med deuteriumbildningen via två förenade N3m20-aggregat — N3m20-aggregaten besitter tvunget samma nukleära toppspinn v=r/T= (2π/T)r = ωr:

— Summan av de bägge sammanslagna N3m20-toroidytorna bildar genom toroidformfaktorernas nödvändiga ändring under fusionen en kompenserande mindre nukleär tyngdradiecirkel (r/√2=0,707..) som precis exakt uppväger dubbla massan (minus en liten massdefekt som krävs för att verkställa energin i själva det interna arbetet med ombyggnaden):

 

(rr/√2)2 + (rr/√2)2 = 2(r/√2)2

                                                   = 2(r2/2)

                                                   = mωr2 = »mωr2 + mωr2».

 

Fråga:

— Men varför just ”√2”? Är inte Ingenjören nu litet väl Bekväm av sig: Finns något direkt bevis? Jag kan nog se att passningen fungerar utmärkt. Men hur är det i praktiken? Svaret kom ett decennium senare, 2003:

 

 

 

Juni2003+:  — Neutronkvadraten uppdagas via TNED-teorins 1818+18+k-massiv i N3m20.aggregatet genom analys av HOP-tabellen [1967], de experimentellt uppmätta atomvikterna. Se även jämförelser med senare atomviktsvärden i CODATA.

— Halvcirkelradien 12 enheter [f.ö. atomära massenheten Kol12]: HeLinjen 14,48.. = 6 + 12/√2.

— Med Neutronen=h=mcr som Urpartikel och dess Negativa Magnetiska Moment enligt en given sammansatt toroid ±e-struktur garanteras att

   Kosmos materiedomän är intrinsiskt REN från s.k. antimateria (= omvänd ±e-struktur).

— Antipartiklar [omvända kärn-±e-strukturer] kan bara bildas genom att påföra normala kärnpartiklar höga kollisionsenergier som medför en starkt tillfällig kortvarig ändring/växling i ytladdningsstrukturen, säger TNED.

   Alla nuklidföreningar (fusioner) genom successiva Neutron-Proton-föreningar konserverar samma kärntoppspinn (impulsmomentets speciella deuterium 1/√2=0,71r-villkor).

 

 

— HELIUMLINJEN 14,485281 (som också utpekar Kol-12-Linjen med flera) från Deuteriumtyngdradien r0/√2 i Neutronkvadraten [ELLIPTISKA FUNKTIONERNA]

med N3m20-massivets elektronekvivalenter [1818+18+(k=2,624)]me [np-Strukturen]

med Atomära — inte Nukleära — massdefekterna som överensstämmer mycket nära helt klockrent med experimentellt uppmätta atomviktsvärden

som HELT utklassar den moderna akademins kärnteori —

den kommer inte ens i närheten:

 

 

ATOMVIKTERNA VIA MASSDEFEKTERNA I JÄMFÖRELSE MELLAN TNED (atomkärna) OCH MAC (nukleära) — modern akademisk kärnteori utklassas:

— Medan ingen skillnad i skala syns mellan HOP och TNED framgår däremot mer eller mindre våldsamma avvikelser mellan HOP och MAC — särskilt från masstal 1.

 

 

Den återstående bevisningen infann sig med uppdagandet av NEUTRONKVADRATEN: praktiskt taget identiska värden samstämmiga med experimentellt uppmätta atomvikter. En ren utklassning i jämförelse med den moderna akademins kärnteori, se (delillustrationen ovan) Atomvikterna.

 

Det finns här veterligt, särskild analys, heller ingen kommunicerande matematik mellan de olika sätten Atomär/Nukleär massdefekt: det är två helt väsensskilda teoretiska grundvalar:

 

 

TNED utgår ifrån HELA atomen (se särskilt från Neutronsönderfallet) som toroidformad; MAC utgår ifrån KÄRNAN som en sfärisk kompaktvolym utan elektronhölje (»Dödskallarnas Riksdag»: se även i Entropibegreppet i Modern Akademi).

— Det mest anmärkningsvärda i ljuset av Neutronkvadratens uppdagade överensstämmelse med experimentella atomviktsvärden: Ingen mänsklig hand har skapat Neutronkvadratens mönsterbild — lika litet som den mönsterbild som gäller för Pythagoras Sats, med flera. Jämför även Förståndsgrunden i Energilagen.

 

Summering:

Detaljer framkommer spontant genom analysen som alldeles tydligt sammanknyter N3m20-aggregatets matematiska fysik med en vidare övergripande totalförklaring för hela atom- och kärnfysiken. Neutronkvadratens slutliga uppdagande, dess elliptiska funktioner och ekvationer som leder till bevisbart träffsäkra kvantitativa värden för motsvarande experimentellt uppmätta atomvikter, mönstergeometrin som tydligen innefattar hela toroidkonceptets väsentliga rent kärntekniska relationer, lämnar knappast något tvivel om att en så pass sammanvävd naturuppenbarad mönsterväv inte har någon annan förståndsgrund att framvisa och presentera än just en ändamålsenligt detaljerad fysikförklaring på atomkärnans nivå. Det blir svårt att blunda för en mera övergripande ändamålsenlighet för hela mänskligheten med den reklamen.

 

 

Det enda vi behöver göra i fortsättningen är att ”fylla i och kolla så att det stämmer”: alla branscher, alla områden, alla detaljer inom hela atom- och kärnfysiken — noga, detaljerat. Fel får inte förekomma. Se särskilt vidare från

NUKLIDBILDNINGARNA—Fusionsbildningen i exempel genom EXOTERMISKA KÄRNREAKTIONSLAGEN;

K-CELLENS VÄRMEFYSIK.

   Så baseras hela framställningen i Universums Historia på JÄMFÖRELSER mellan resultaten i TNED och dem i moderna korridorer — om alls tillämpligt i någon jämförelse: citat, utdrag, referenser, exempel.

   Ändamålet är en förklaring. Naturvetenskap. Självklart. Även felen vi gjorde — hela kunskapsbokens allra mest intressanta och dramatiska läsning.

 

 

Energilagen i relaterad fysik: massa KAN förintas till ljus och värme DÄRFÖR ATT DEN INTE KAN SKAPAS — men mass-energiekvivalenten kan alltid EXCITERA i motsvarande grad.

 

 

— Heliumlinjens massdefektsvärde 14,485281 motsvaras av HOP-tabellens experimentellt uppmätta 14,4834105. Och det fortsätter sedan i samma anda (99,98%) — tajta lägen.

   Se jämförande tabellexempel i ATOMVIKTER — Jämförande Tabell.

 

 

Så uppdagades i den historiens remarkabla ljus det som folket i etablerade korridorer borde eller hade teknisk möjlighet att ha insett redan från James Bradleys upptäckt 1725 (publ. 1729) av Aberrationen: det första reguljära experimentella beviset för ljusets gravitella beroende.

 

Kärnradierna, vidare:

Kärnradierna vidare

Genom (NK) deuteriumbevisningens koppling till Neutronkvadraten kan vi sedan söka/pröva de marginella justeringar i Kärnradiegrafen som behövs för att förklara den mera praktiska sidan av atomkärnornas tyngdradiebaserade kärnradier i den mån vi hittar resultat från massbaserade (klassiskt tyngdradierelaterade) spridningsexperiment.

— Se utförligt från DEUTERONENS HEMLIGHET med Impulsmomentets 0,71r-kriterium och FUSIONSVILLKOREN och Toroidgrafens justerande komponenter;

MassaSpinnKompensationen ¦ MassaTäthetsKompensationen.

— Se även den senare LASERSPEKTROSKOPIN (ljusbaserad kärnexperimentalfysik) och dess sätt att mäta kärnradier — som innebär en helt annan metod (atomkärnans ytkontur) än det klassiska elektronmassabombardemanget, och också helt andra värdereferenser. Se särskilt Laserepokens nya deuteronradie.

 

 

Notera Ekvivalenterna: ATOMKÄRNANS TYNGDCIRKELRADIE ÄR LIKA FÖR N3m20 Neutronen / Vätekärnan OCH HELIUMKÄRNAN.

 

 

Atomkärnans Toppspinn N3 syns aldrig blottlagt i praktiken — UTOM I SAMBAND MED SPINNRIKTADE KOLLIDERANDE ATOMKÄRNOR, se citat. Men vi använder det i teorin för att förklara, beskriva, analysera, testa och framför allt pröva naturfenomenen på TNED-nivån atom- och kärnfysik mot experimentella observationer. Se även i Atomfysikens Två Kungsekvationer.

 

Notera att atomkärnornas praktiska toppspinn alltid tvunget gömmer den interna TNED-aggregaturens fraktalformer genom energiekvivalenter (se SA-artikeln från 1979 hur högenergikolliderande atomkärnor kan avtäcka toppspinnet):

— Atomkärnan står redan på noll[‡]: summan av alla krafter och moment är noll: en atomkärna behöver ingen påfyllning för att fortsätta spinna.

— Enda sättet att ”stoppa” neutronens eller protonens N3m20-toppspinn — i tanken om att kunna »titta på den osedvanligt löjligt spinkiga trearmade elvispen» — resulterar (se MIC-ekvivalenterna) bara i en motsvarande (»vattenkaskad») SPLITTRING i eventuella undernivåer — eller kortvariga sensationella spinn-kopplingar. Alla sådana partikelfragment slutar alla, vad vi vet, på elektron-positron-formationer (±e) och därmed i slutänden en parannihilationsstrålning (massomvandling till värme och ljus).

— I den rent praktiska atom och kärnfysiken framträder TNED-aggregaten just som avbildas ovan vänster som toppspinnande (enormt) ythårda toroidkroppar (Atomkärnans härledning II) med kärnmassan koncentrerad i en tät fraktal ytväv av en spinnbaserad ytterst från neutronen sammanhållande ±e-elektromagnetism (BT-fältet ¦ Centralkontakterna) med ett utpräglat ytbaserad laddningsdeplacement som är karaktäristiskt för kärnladdningen (Z) och dess omgivande elektronhölje.

   Se mera utförligt i NEUTRINOSPEKTRUM och PLANCKS STRUKTURKONSTANT:

Atomkärnans oändliga fraktalstruktur: Plancks Strukturkonstant.

— Av de här redan genomgångna detaljerna kan den läsare som själv sett innehållet säkert sluta sig till resten: Garanterat inte en prick av dessa detaljer ingår i den moderna akademins lärostol i ämnet kärnfysik — ehuru en stor del av experimentalfysiken tydligen som det får förstås bygger på dem.

 

RESULTATBILD:

Man får ha vilka uppfattningar man vill. Men i slutsumman av alla genomgångna detaljer (2019) i kärnfysikens elementa råder inga som helst tvivel om att det — verkligen — existerar en motsvarande ”kärnfysikens pythagoras sats” som just Neutronkvadraten: Neutronkvadraten ensam sammanför, och bevisar, de olika delarnas sammanhängande rent matematiska fysik:

TNED-teorin innefattar och förklarar tydligen MAC-teorin som primitiv:

— TNED + Experimentalfysiken = Sant: N3m20. Så:

— »Kapitulerar NI frivilligt»?

 

Som sagt var.

 

 

Ursäkta:

— Människa (jaget talar till sig självt, Kapitel Ett): Hur kan du vara så urbota korkad ATT du börjar ifrågasätta en redan given ordning, när du verkligen kan förnimma att ditt eget menande åberopar NÅGOT sammanhang, låt vara ett negativt förnekande sådant, men likväl en förvissning om ditt eget menande? DET är inte intelligent. Jämför:

— »Det som JAG åberopar är vettigt. Inget annat». Erkänn. Vakna.

   Det ligger i den okunniga människans natur att vara överdrivet egoistisk. Med växande inblick i Naturboken, avtar den meriten och andra mera omfamnande uppenbarelser infinner sig.

— »Kapitulerar NI frivilligt»?

 

Sensationella p-p-spinnkopplingar, Krisch 1979-1987:

 

EXPERIMENT BEKRÄFTAR TOROIDMODELLEN

 

De vidare citaten från protonkollisionsartiklarna i SCIENTIFIC AMERICAN finns upptagna (och illustrerade) i Bekräftelser på atomkärnan enligt TNED särskilt i SPINNRIKTADE KOLLIDERANDE ATOMKÄRNOR.

— TNED-modellens förklaring till de spektakulära resultaten från spinnpolariserade proton-proton-kollisioner (SA May1979 Alan D. Krisch frn. s58 och Aug1987 frn. s32) kan illustreras som nedan:

 

 

TNED-modellen förefaller att kunna förklara de spektakulära experimentella resultaten RINGKOPPLINGARNAS ELEKTRISKA-MAGNETISKA KRAFTER SAMVERKAR I FÖRSTA UNDERFRAKTALENS N3-RINGAR, ELLER MOTVERKAR, BEROENDE PÅ SPINNKOPPLING. Utförligt i SPINNRIKTADE KOLLIDERANDE ATOMKÄRNOR. Djupförklaringen ligger i den inre (ekvivalenta) strukturens spinnande fraktala ringstruktur: elektriska och magnetiska repellerande-sammanhållande krafter med starka reaktiva effekter över närliggande sammanstötningar. Se utförligt i

BT-fältet ¦ Kärnmagnetiska momentet ¦ Dia Para och Ferromagnetismen ¦ Centralkontakterna .

— Som artikelförfattaren Krisch själv uttrycker saken[‡] hade ingen väntat att spinnpolariserade proton-proton-kollisioner skulle uppvisa något revolutionerande. Det gjorde de.

 

— Med orden nedan i citat från författaren till SA-artikeln Alan D. Krisch här i beskrivande illustration enligt TNED:

 

 

 

 

I MODERN AKADEMI RÄKNAR MAN I ALLMÄNHET frånsett vissa rebeller ENBART MED ATOMKÄRNANS TOPPSPINN — vilket leder till uppfattningen att spinnets inverkan vid höga kollisionsenergier borde bli alltmer försumbart.

TNED:

Toppspinnet (J[0K]) spelar allt mindre betydelse som kollisionsväxelverkande aspekt ju högre hastighet/kollisionsenergi de kolliderande protonaggregaten har:

Första underfraktalens tvärringsspinn (J[1K]) däremot uppvisar en allt mera märkbar tendens att VÄXELVERKA/spinnkoppla med en mötande make ju högre kollisionsenergin är: tvärringarna kan allt mer obehindrat gripa in i varandra ju större deras möteskraft/kollisionsenergi är — eller stöta ifrån varandra, beroende på de sammanträffande kärnspinnens aktuella riktningar.

 

Det blir ”hela hemligheten” med TNED-förklaringen till artikelbeskrivningens nettoresultat, illustrerat längre upp[‡]:

experimentella resultatet bekräftar N3m20-modellens principiella elektromekanik.

 

 

2008+:

Universums Historia @Internet

 

 

Med NK neutronkvadratens klarlagda atomvikter i nära exakt överensstämmelse med experimentellt uppmätta dito, samt grundfysiken klarlagd och genomlyst via FYSIKENS 7 PRINCIPER fanns inte mycket kvar att välja på än det: PLÖJ igenom alla avgörande väsentliga områden inom den redan kända etablerade fysiken och matematiken och belys ämnet utifrån de vunna resultaten — löpande i htm-dokument. Beskriv så långt möjligt. Universums Historia introducerades i egen domän under en period Juli-September 2008 på Internet genom en första uppsättning htm-dokument.

 

 

 

 

Referensavsnitt:

 

HUVUDTEXTENS REFERENSAVSNITT I DETALJERADE ARTIKELLÄNKAR

 

 

 

N3m20-fysiken:

 

N3m20-toroidmodellens praktiska förankring i fysiken

STARKASTE MEST BEKRÄFTANDE EXPERIMENTELLA INDIKATIONER

 

 

 

DEN ALLRA STARKASTE MEST BEKRÄFTANDE EXPERIMENTELLA INDIKATIONEN (1960)

The electron-scattering method and its application to the structure of nuclei and nucleons

Se avsnittet särskilt från EPOKEN HOFSTADTER.

Robert Hofstadters tidiga spridningsexperiment (nobelpriset 1961) ger en mer eller mindre DIREKT FULLTRÄFF i de olika relativa TNED-indikationerna på de olika atomkärnornas motsvarande experimentellt undersökta volymära laddningstätheter: protonkärnan uppvisar en exceptionell (enorm) avvikelse mot övriga (Hofstadters diagram visar protonen i en förminskad skala 1/10 relativt övriga):

 

 

Protonkärnans inre detaljer N3m20 markerar en skarpt unikt avvikande resultatbild från alla övriga atomkärnor.

 

— Protonkärnan (volymära laddningstätheten) ligger skyhögt över alla andra — den enligt TNED utpräglat unika interna strukturen med snäva materieringar mot alla övriga atomkärnors mera kompakta interna struktur. I moderna kvarter använder man genomgående en helt idel sfärisk modell i tolkningen av spridningsresultaten, medan vi här inte är explicit beroende av den modelltypen, vilket är viktitgt att hålla i minnet: den etablerade underförstådda sfäriskt antagna experimentella statistiska metoden utesluter/slätar ut en atomkärnans toroidformade skarpa byggnad.

 

Wu1957:

EN ANNAN OCKSÅ MYCKET STARK EXPERIMENTELL RESULTATBILD STYRKER TNED

ElektronEmissionsExperimentet från 1957 — Wu, Ambler, Hayward, Hoppes and Hudson:

 

The assumption of parity conservation — an expression for the reflection symmetry of the interaction — was dramatically shattered by the experiment of Wu, Ambler, Hayward, Hoppes and Hudson, following the theoretical suggestions of Lee and Yang. They showed that the electrons are emitted, by the decaying Co60 nucleus, preferentially in the direction of its spin”, [HOP 9-55col.1mt].

   Vidare beskrivningar av samma experimentella art visar att positroner från kärnan emitteras i den motsatta riktningen, [ref. FOCUS MATERIEN 1975 s143sp1ö. TNED ansluter perfekt:

 

Positroner och Elektroner emitteras diametralt motsatt — ur Atomkärnan enligt TNED och tydligen också enligt experimentalfysiken ..

 

Atomkärnans BT-fält i TNED medger bara en enda möjlighet för emissioner av elektron- och positronmassor från en atomkärna:

elektronmassor och positronmassor emitteras i motsatta polriktningar.

 

 

Neutronsönderfallet

Neutronsönderfallet:

NEUTRONSÖNDERFALLETden mest uppenbara bekräftelsen i sitt slag

Kärnmagnetiska momentets ändring från negativt till positivt — toroidstrukturens väv av ±e, ytformens kärnladdning

Se även i Neutronens Nolladdning och Nuklidkartan AZ.

 

 

 

 

TNED-Neutronens h=mcr neutrala kärnstrukturella ±e-sammansättning via 1818+18+k-sammansättningen beskrivs i CENTRALMASSIVET och får sin definitiva bevisning genom uppdagandet av NEUTRONKVADRATEN som via Atomära massdefekten leder till mycket nära experimentellt uppmätta identiska atomvikter.

— Den avgörande detaljen med atomvikterna från Neutronkvadratens fasta geometriska18-skala med den distinkta Heliumlinjen och de övriga basnuklidernas detaljer — modern akademis kärnteori utklassas helt — stadfäste definitivt TNED och ledde fram till Universums Historia (@INTERNET Aug2008).

 

 

Elektronens bubbelkammarspår:

Elektronens bubbelkammarspår

 

ETT ännu mera bekräftande AVGÖRANDE EXPERIMENTELLT BEVIS som styrker TNED

Elektronens bubbelkammarspår — kan bara förklaras detaljerat i matematisk fysik av TNED-ringarna

men ämnet finns inte omskrivet i modern litteratur

— TAU-ringarna i TNED bekräftas. Se ELEKTRONENS BUBBELKAMMARSPÅR ENLIGT TNED.

 

     Exempel 3.

 

 

LightPol:

LJUSETS POLARISATION FÖRKLARAS DIREKT ENLIGT ELEKTRONMASSANS KOMPONENTER

 

 

TAU-ringarna i Elektronens bubbelkammarspår bekräftas sedan vidare fördjupat med ypperlig experimentell förankring i Spektrum Och Kvanttalen ¦ Ljusets Polarisation ¦ Grundämnenas Periodiska System — där ges också jämförelser med den moderna akademins (mera primitiva) synsätt (Bohrs atommodell).

— I ljusets polarisation framkommer ytterligare anmärkningar mot etablerat, samt också vidare i HÄRLEDNINGEN TILL PERIODISKA SYSTEMET genom kärnmatrisiska algoritmen — helt okänd i moderna kvarter.

— Ljusets polarisation särskilt är väl bekant i modern akademi — men detaljer framkommer genom TNED som pekar på detaljer som fattas i etablerad beskrivning, bl.a. det enkla köksexperimentet.

— Se även mera detaljerat om elektronen i praktiken i

CASIMIREFFEKTEN och VAN DER WAALS KRAFTER.

 

 

 

ElMagField:

 

Elektriska och Magnetiska fälten

Elektriska och Magnetiska fält, 1980-1996:

 

Efter N3m20-matematikens första prövningar (Jun-Jul1993) följde i denna historias ljus det nödvändiga klarläggande arbetet med elektriska och magnetiska fältens matematiska fysik (INDUKTIONEN OCH MAGNETISMEN). Potentialbarriären framkommer först i detalj runt 1994. och det dröjer sedan (Fysikens 7 Principer) ytterligare fram till runt 2002 innan en mera fullständig formulering in finner sig som beskriver hela atomkärnans härledning mera i detalj.

 

ELEKTRISKA OCH MAGNETISKA FÄLTEN

Elektromagnetismens detaljer studeras integrerat under hela utvecklingsperioden. Vartefter tiden går, framväxer en allt mer tydlig bild av sammanhangen.

 

 

c: Elektriska Dipol och antidipolfälten.

— Se utförligt i ELEKTRISKA FÄLTETS MATEMATIK.

 

Även här framkommer olika synsätt.

 

 

 

Urpartiklarna:

 

ENHETEN UTAN DELARfrågan om alltings absoluta upphov

1996 — Explicit genomgång med Nollzoner och Urpartiklar

Ljusets gravitella beroende är klart (1990-92), med N3m20-aggregatet (1993) och Potentialbarriären (1994). Men hur ..

 

 

Hur har atomkärnorna bildats?

ENERGILAGEN I RELATERAD MENING ger ett svar:

— Se särskilt LJUSETS FRISTÄLLNING FRÅN KINETIKEN med det särskilda PARTIKELBEVISET FÖR ATT ENERGI INTE KAN SKAPA MASSA;

— Eftersom massa KAN förintas (värme och ljus) kan den INTE skapas,

och måste därför

— energi kan varken skapas eller förintas, endast omsättas, och måste därför förutsättas utan upphov, utan början och utan slut —

förutsättas utan upphov, utan början och utan slut:

EFTERSOM alla stjärnor förbrukar sin egen massa genom omvandling till värme och ljus, i det faktum att vi finns till NU i ett universum fullt av lysande stjärnor, kan bara betyda ATT det finns en ORDNING vilken den än må vara som UNDERHÅLLER (periodiskt) en process med nybildning av stjärnor — eller hela universum: ändlöst, utan upphov, utan början och utan slut. (Rigvedas urlära i Upanishaderna — ingen direkt citatform finns här). Enligt TNEDatomkärnans härledning — leder den detaljen direkt på K-CELLENS VÄRMEFYSIK; allmänna kosmiska tillståndslagen.

 

 

Oavsett den kosmologiska huvudfrågan ”Finns massa av princip kvantitativt ändligt eller obegränsat?” möter oss en ännu mera fundamental fråga att finna svaret på:

— Varifrån har X kommit, hur har X uppstått?

   Det BLIR den verkliga nöten att knäcka för oss vanliga dödliga Jordbor.

   Jämför: Folk som springer omkring och babblar om (Entropibegreppet i Modern Akademi) speciellt negativa livsyttringar med riksdagsförslag av typen ”Ingenting varar för evigt” och ”Tillvaron är meningslös” med mera är  alldeles tydligt låsta i särskilda högavlönade självberöm EFTERSOM det också finns meningar (inom den lägre delen av fångvården) som säger ”När upphör den meningen då” och ”Det du menar är meningslöst?”. I andra ord: ”meningen som princip upphör aldrig”, ”meningslöshetsbegreppet är en vanföreställning”.

   Det finns för varje framställd SAK helt säkert en livs- och förståndsBEJAKANDE egenskap i vårt sätt att vara människor som  säger (försvarar och hjälper): Håll ut: det finns bra SVAR. Problemet är bara att vi inte alltid finner på svaren när de verkar vara som mest angelägna.

 

Förståndsvärld och fenomenvärld:

Detaljerna i förstånds- och fenomenvärlden hjälper oss klargöra begreppsgrunderna, fatta grundprinciperna. Jämför Buddhas undervisning (runt 500 f.Kr.) i Surangama sutran då han inför skaran lärjungar undervisar om viktigheten att SÄRSKILJA mellan ”det som är i rörelse” och det som är (evigt) rörelselöst (»Ananda, kan du inte se väsensskillnaden ..»). Ändamålet är detsamma (Cog1): frågan om alltings upphov, hur och varför, och på vilket sätt.

   Illustrationen nedan (Nollformsalgebran) sammanfattar huvudsaken.

 

 

 

 

Hur många kvadratsidslängder innehåller kvadraten?

Svar: ”hur många som helst” — mängdbegreppet i enheten är meningslöst utom som enhet.

— Den enkla observationen uppställer åt oss ett begrepp om ett mängdoberoende:

— Enhetens (x) fördelning över den mängdoberoende () har ingen värdemässig representation, den (differentialen dx=x/) kan bara förstås som värdemängden noll.

Hur många  kvadratsidslängder med bredden 1/(n→) innehåller kvadraten? n, ett heltal som tillåts växa obegränsat ”går mot oändligt”, och därmed en värdemängd för bredden som närmar sig noll obegränsat.

Svar: Ett obegränsat antal enskilda x/(n→) som alla skiljer sig från noll, om än aldrig så litet.

— Vi skiljer SKARPT mellan

differens (Δx, fenomenvärldens ändliga mängder och variabla tillstånd: n växer obegränsat: n→: intervallets oförstörbarhet ¦ Atomtriangeln) och

differential (dx, förståndsvärldens nödvändiga nollbegrepp om positionspunkter xyz i fenomenvärldens skeenden genom den mängdoberoende enheten ). Differentialen (noll: 0) är ett abstrakt begrepp för fenomenvärlden, men avgörande nödvändigt för att vi ska kunna beskriva fenomenvärldens ständigt varierande forminnehåll.

   TILLSTÅNDSBEGREPPET (absolut total kosmisk tillståndsmässigt frusen överblicksbild utan variation ¦ TAOP) finns (heller) inte i fenomenvärlden — absolut positionsbestämning under nolltid saknar helt och hållet fysikalisk representation — men vi måste använda sådana, idealt tidsfrusna tillståndsfattade (xyz) positionspunkter för att kunna beskriva, beräkna, analysera och förklara fenomenvärldens olika yttringar, processer och variationer: förståndsvärldens nödvändiga verktyg.

   NOLLFORMSALGEBRAN med ATOMTRIANGELN relaterar, förklarar, beskriver och härleder alla dessa nödvändiga begrepp genom differential, derivata och integralkalkylens grundtermer. Men den typen av grundbegreppens genomgång saknas helt i den moderna akademins lärosystem. Vi ser där istället sådant typiskt som (Cog1) ”dx=Δx” med särskilt uppfunna begrepp som berör Tal, Värden och Oändligt. Se särskild genomgång i ALLA TAL.

   Modern akademi (1800+) har lagt ner stor möda, kraft och akademisk energi på att INTE ENS NÄRMA SIG de ovan berörda grundbegreppen i matematiken och fysiken. De står helt orepresenterade i den moderna akademins lärosystem. Se särskilt i ZENONS TEOREM.

   Se även förteckningen över matematikdokumenten i Universums Historia som berör och omnämner de olika synpunkterna mellan MAC och relaterad matematik i MATEMATIKEN, om ej redan bekant.

Elag:

Vilken är poängen här?

 

Speciellt intervallets oförstörbarhet i exempel klargör/slutför grundfrågan

— Varifrån har X kommit, hur har X uppstått?

genom den tillhörande relaterade formuleringen i energilagen (F3):

 

Energi har alltid funnits EFTERSOM — om man nu envisas med att hävda den ståndpunkten att — energi inte kan förintas.

 

Det blir/är tydligen hela det fundamentala svaret på den fundamentala kosmiska/existentiella livsfrågan för oss vanliga dödliga Jordbor:

— Varifrån har Massan kommit, hur har Massan uppstått?

:

Massa — atomer (m, gravitation) — Neutronen = Planckringen = Plancks konstant h=mcr har alltid funnits EFTERSOM — om man nu envisas med att hävda den ståndpunkten att — energi inte kan förintas.

 

Vad vi vet: vi kan inte gömma oss för den konsekvensmeningen: Vi är besegrade. Vi kapitulerar frivilligt, hur än motbjudande det ter sig: det finns inget upphov, ingen skapelse, ingen första tillblivelse till massan, atomerna, energin.

 

Så länge vi INTE har klargjort energins enkla men nödvändiga förutsättning (existens utan upphov) kommer vi sagt i andra ord obönhörligt ofrånkomligt att hamna i gruvliga ”filosofiska utläggningar” om allt möjligt med garanterad slutstation: inget klargörande: »Kaos i Hatten».

 

Modern akademi 1800+ som ansåg och fortfarande anser att ”den kosmiska tillvarons innehåll av kvantiteten massa är ändlig” har tydligen hamnat i den »Kaos i Hatten»-karusellen. Alternativet i Universums Historia, utgångspunkten med ”massa utan upphov medför obegränsad mängd existerande massa” (Solen förbrukar massa genom värme och ljus — och alltså .. eftersom vi, tydligen, är här, nu ..), med den avgörande matematiska fysikens

 

Allmänna Kosmiska Tillståndslagen:

 

 

Intervallets oförstörbarhet ¦ Atomtriangeln

 

har tydligen gett en långt mera fullständig helhetsbild — med den moderna akademins synsätt innefattat som en mera primitiv beskrivning av helheten.

 

 

Case Closed. Ifrågasätt gärna. Jag letar ständigt.

 

 

Grundämnesbildningarna: NUKLIDBILDNINGARNAen helt annan, totalt väsensskild beskrivning av Universum och Kosmos som garanterat inte finns i den moderna akademins lärosystem:

Se särskilt i UNIVERSUMS KRITISKA TÄTHET ¦ GRAVITELLA RÖDFÖRSKJUTNINGEN ¦ K-CELLENS INRE

 

 

Speciellt (N3m20) STRUKTURFORMERNA I KÄRNFYSIKEN utesluter hela den moderna akademins kosmologiska utläggningar — och gör det komplett omöjligt att anställa jämförelser. Relaterad fysik&matematik (TNED) och modern akademi (MAC) uppvisar två helt vitt skilda existensuppfattningar. Inte bägge kan gälla samtidigt. Och bara den ena kan förklara den andra som primitiv. En del av aspekterna kan vi belysa här, till jämförelse.

 

Genom den moderna akademins rent kvantitativa allmänna 1900-talsuppfattning (Plancks konstant h från 1900) av begreppet ENERGI (E) E=mc²=hf med uppfattningen att ”massa är högfrekvent ljus” — ljus är masspartiklar som åker genom rymden — har man full frihet att laborera med olika ”skapelseteorier” utifrån den moderna akademins också allmänna föreställning att ”universums massa är ändlig” och ”ingenting kan gå fortare än c” (1905).

 

 

Energi har alltid funnits EFTERSOM — om man nu envisas med att hävda den ståndpunkten att — energi inte kan förintas.

 

FEE:

Modern akademi och relaterad fysik (TNED) uppvisar många exempel på KVALITATIVT (våldsamt) stora gruvliga olikheter — med KVANTITATIVT (ofta exakt) samma matematiska formalia. Fotoelektriska effekten sammanfattar motsättningarna och förklarar olikheterna.

 

FOTOELEKTRISKA EFFEKTEN (1900-1905)

— Vilken är skillnaden?

(Citaten Ur George Gamows bok TRETTIO ÅR SOM SKAKADE FYSIKEN, Prisma 1966/68)

 

Originaltexten

”Om man placerar en glasskiva, som absorberar ultraviolett strålning, mellan ljusbågen och metallplattan, avges inga elektroner. Detta är ett oantastligt bevis för att emissionen vållas av strålningen.”, s34m.

— Fotoelektriska effekten avslöjar ljusegenskaper.

:

Här modifierad

”Om man placerar en glasskiva, som absorberar ultraviolett strålning, mellan ljusbågen och metallplattan, avges inga elektroner. Detta är ett oantastligt bevis för att emissionen vållas av egenskaper i det avkännande materialets sätt att visa respons på den inkommande strålningen.”, s34m.

— Fotoelektriska effekten avslöjar materialegenskaper, inte ljusegenskaper.

:

Elektronerna i sensormaterialet reagerar på hf-kvanta enligt EFTERSOM alla materials atomstrukturer elektronbindningarna som sammanhåller materialatomerna baseras på hf-kvanta ENLIGT härledningen till periodiska systemet från Keplerresonanserna — vilken härledningen heller inte ingår i modern akademi (speciellt inte runt 1900-1905) ehuru resultatbilden gör det.

— Impulsmomentet Plancks konstant h=mcr=mK (atomkärnan Neutronen, K för Keplermomentet) med frekvenskomponenten (f=1/t) ger hf=mcr/t=mcc=E: atomernas energibaserade elektronbindningar: resonanser.

 

Ljuskvanta och den fotoelektriska effekten

Efter att sålunda ha släppt kvantumanden lös ur flaskan, blev Max Planck själv dödsförskräckt och föredrog att tro att energipaketen inte beror på någon egenskap hos ljusvågorna själva utan snarare på egenskaper hos atomerna — atomerna kan emittera och absorbera strålning endast i bestämda kvantiteter.”, s33m.

 

— Plancks tolkning är som här i den relaterade fysikbeskrivningen bevisligen den korrekta.

 

hf-energi är källenergi, på stället — den energi som den påträffade massan uppvisar och som bildar själva den avkända sensorkällans uppförande. Inte målenergi som färdas via ett materiellt transportmedel för att träffa en målagent. Men hf-energin kan beskrivas så, kvantitativt. Märk väl (konv. fotonen);

Energi kan bara påvisas där massa/materia/material kan påvisas — allt annat faller uppenbarligen utanför ramen för naturbeskrivningen som rena obevisbara spekulationer.

 

NOTERA ATT FOTOELEKTRISKA EFFEKTEN (Einsteins framställning 1905) ligger (långt) före Niels Bohrs atommodell (nobelpris 1922) och de senare Heisenberg och Schrödingers matris och vågfunktioner (1925-1927) som förklaring till atomernas emissionsspektrum.

 

Gamow sammanfattar till Einsteins favör (beskriver en experimentanordning och ger Originaltexten ovan):

 

”Bara fem år efter det att Planck beskrivit sina idéer blev det emellertid bevisat att ljuskvantum existerar oberoende av den mekanism som verkar när ljus emitteras från eller absorberas av en atom. Beviset lämnades av Albert Einstein i en artikel publicerad 1905, samma år som han författade den första artikeln om relativitetsteorin. Einstein påvisade att ljuskvanta måste existera fritt rörliga i rummet för att man skall kunna förklara de empiriska lagarna för fotoelektriska effekten, dvs. emissionen av elektroner från metallytor som bestrålas med violett eller ultraviolett ljus.”, s34ö.

 

JÄMFÖR SEDAN GAMOWS VIDARE TEXTDELAR I ÄMNET — precis Plancks beskrivning:

 

”.. utan snarare på egenskaper hos atomerna — atomerna kan emittera och absorbera strålning endast i bestämda kvantiteter”, som ovan s33m från Max Planck.

 

”Upptäckten att ljuset .. och emitteras eller absorberas av materien endast i form av från varandra skilda energipaket (ljuskvanta), vilkas energiinnehåll entydigt bestäms av deras svängningsfrekvenser ..”, s39.

 

”.. atomära system .. emitterade och absorberade ljus i form av planckska ljuskvanta ..”, s42mö.

 

FINNS DET NÅGOT ANNAT BESKRIVNINGSSÄTT? Jag ser inget.

 

Se även ett lärboksexempel i GYMNASIETS FYSIK åk3 Liber 1980 s186-187:

”Moderna experiment bekräftar Plancks teori”:

— Läroboken beskriver en anordning med en apparatemitterad rektangulär rak ljusstråle som får passera en ”roterande skiva med ställbara spalter”. På baksidan i ljusvägen finns en fotoelektrisk sensor som känner av ifall något ljus kommer in där. Och läroboken sammanfattar s187:

 

Experimentanordning för påvisande av den elektromagnetiska strålningens diskontinuitet

Om strålningen består av en kontinuerlig energiström skulle vi även om vi gör spalterna smalare och roterar skivan fortare få kurvor av den typ som vi ser i det vänstra diagrammet nedan [  ]. Den registrerande anordningen redovisar emellertid vid tillräckligt låg intensitet antingen en puls eller ingenting alls (diagrammet till höger [  ]). Energiflödet kan alltså inte minskas kontinuerligt.”

 

— Vilken är skillnaden?

 

1. E=hf-resonanser bestämmer hur normalt materialbundna elektroner kan frigöras ur ett material

Elektriska laddningar i periodiska rörelser (elektronerna i ett atomgitter) påverkar omgivande atomers elektronhöljen med motsvarande induktiva responser enligt kända grundregler:

— HUR ett omgivande materials atomelektronhöljen reagerar på ett materials utsända ljus bestäms inte av det utsända ljusets atomer och elektroner, utan av det mottagande materialets atomer och elektroner: deras (relativa) bindningar (resonanser) till varandra i materialet. Endast om sådana resonanta energibelopp påförs det materialets elektronbindningar som förmår lösgöra materialbindningarna — materialelektronernas karaktäristiska atomgitterbindningar — kan enskilda elektronmassor frigöras:

— Elektroner frigörs i försorg av det pålagda ljusets resonanskopplande energi, inte vilka som helst energier: energibindningen (de bindande stående fasta resonanserna genom E=hf-kvanta) kan bara upphävas för vissa, inte vilka som helst E=hf-värden beroende på mottagarens konstruktion.

 

2. E=mv2/2-energier bestämmer hur normalt materialbundna elektroner kan frigöras ur materialet

Ett materials resonant bundna atomgitterelektroner påförs en sådan viss rörelseenergi från en motsvarande inkommande åkande materiell kropp (se t.ex. sekundära elektronemissioner från omgivande redan utslagna elektroners framfart i exempel med elektronens bubbelkammarspår) ATT en eller flera enskilda elektroner stöts ut ifrån gitterbindningen.

 

I DET FÖRSTA FALLET talar vi om den masslösa LJUSENERGINS INDUKTIVA EFFEKT (COEI) på omgivande material Conservation of Energy by Induction — Energins bevarande genom Induktionen

Men den delen ingår inte heller i modern akademi, eftersom inte heller elektriska Q laddningens härledning gör det och inte heller föreställningen om ljuset som masslöst: ljusets grundläggande fysik ¦ ljusets friställning från kinetiken. Modern akademi har antagit en helt annan väsensskild naturuppfattning.

— HUR mottagaren svarar på inkommande givet ljus från en avsändare beror inte på egenskaper hos avsändaren och heller inte på egenskaper hos ljuset som sådant utan primärt på egenskaper hos mottagaren.

I DET ANDRA FALLET talar vi om principiellt samma kvantitativa effekt och verkan men via en materiell agent (Einsteins foton) som överför första fallets mottagande induktionsenergi på målobjektet.

 

I andra ord:

 

Albert Einsteins helt glänsande

fotonen som en sensationell ljusbärande masspartikel” kvantitativa ”förklaring” har alltså

ingen som helst kvalitativ fysikalisk motsvarighet; Den är endast en mycket bekväm MATEMATISK modell. Om den tas för en kvalitativ beskrivning av fysiken, är det klart att den leder vilse, att den

leder till helt felaktiga missvisande missuppfattande grundföreställningar om fysikens natur.

 

Se även artikeln om ALLMÄNNA FÖRUTSÄTTNINGAR i LJUSETS POLARISATION och FOTOELEKTRISKA EFFEKTEN i relaterad fysik (PEFECT).

 

Se även i SPINNBEGREPPET I MODERN AKADEMI man tilldelar — uppfinner — Einsteins Foton ett Spinn.

 

Kärnfysiken, strukturerna:

 

Särskilt framträdande bevisgrunder för att atomkärnan och dess möjliga fragment besitter en utpräglad struktur som helt utesluter bildning ur rena hf-kvanta

EXPERIMENTELLA OBSERVATIONER SOM BEKRÄFTAR TNED-N3m20-aggregatets 1818-±-elektronmassiv med atomära massdefektskapitalet 18 (Järntoppen 26Fe56 högst med 17,759142) och centralbrunnens resterande (utfyllande) 2,624 elektronmassor

— INGENTING AV DESSA DETALJER INGÅR I MODERN AKADEMI (utom summan som sådan 1818+18+2,624 ekvivalenta elektronmassor i Neutronen).

 

   ATOMVIKTERNA GENOM ATOMÄRA MASSDEFEKTERNA FRÅN NEUTRONKVADRATENS ELLIPTISKA FUNKTIONER OCH 0,71r-DEUTERIUMKRITERIET — hela nuklidspektret särskilt

   SPEKTRUM OCH KVANTTALEN — elektronmassan särskilt

   ELEKTRONENS BUBBELKAMMARSPÅR — elektronmassan särskilt

   PLANCKRINGEN = NEUTRONEN = PLANCKS KONSTANT h=mc0r=6,62559 t34 JS

   Särskilt (Neutronkvadraten) NeutronTyngdradien h/mc0=r=1,32 Fermi via protonradien r0=1,37 Fermi med neutromassan (HOP) mn=1,0086652u (u=1,66033 t27 KG=m[6C12]/12)

 

   ±e-Emissioner från atomkärnan i diametrala riktningar — Experimenten från 1957

   Spinnsynkroniseringen (N3m20) mellan spinnpolariserade kolliderande protoner — Experimenten 1979-1987

 

 

 

BPORP 2002:

 

 

UTVECKLINGSARBETET ALLMÄNT

 

2002 — BASIC PRINCIPLES OF RELATED PHYSICS — 1:st edition (Windows XP med WORD2000, PackardBell)

Fysikens 7 Principer formuleras efter förarbeten — Atomkärnans härledning inleds

UNIVERSUMS HISTORIA påbörjas (Aug2008@Internet ¦ Juli-Sptember).

 

 

NÄR man väl samlat ihop en STOR mängd basfakta infinner sig (strax) ett stort behov av ÖVERBLICK:

 

 

Första åtgärden blir att samla helheten i en ORDNAD FÖRFATTNING som kan utvärderas mera ingående, alla detljer noggrant uppställda och genomarbetade.

 

På den vägen har flera sådana sammanställda Verk författats under arbetets gång. För varje ny sådan gång har oklara detaljer kunnat utvecklats vidare, samt helheten givit uppslag till nya områden. Så har helhetsbilden klarnat — precis som en naturteckning: först vaga (snabba) skisser, vaga konturer som växer fram alltmer tydligt och till slut antar fotografiets skärpa — till exakt noggrann jämförelse.

 

 

2008+ — UNIVERSUMS HISTORIA

Perioden Juli-September 2008 introduceras Universums Historia på Internet via den första samlingen färdigskrivna htm-dokument.

 

 

 

Multipla Ljushastigheter i Universum:

 

Multipla Ljushastigheter i Universum

HUR TNED — RELATERAD MATEMATIK OCH FYSIK — FÖRKLARAR Beviset för MULTIPLA LJUSHASTIGHETER FÖR INKOMMANDE PARTIKLAR — KOSMISKA PARTIKELSTRÅLNINGENS URSPRUNG — TILL JORDATMOSFÄREN (i medeltal 10c — högsta: en hlav miljon c beräknat efter uppmätt energi [E=m0v2/2 = T11 GeV = T20 eV = 16,02 J]: v=√ 2E/m0=461.568,39c med en proton 1,67332 t2 KG som m0) SOM FÖRKLARING TILL MYMESONERNAS FÖREKOMST NERE VID JORDYTAN EFTER DEN HÄFTIGA SAMMANSTÖTNINGEN MED JORDATMOSFÄREN

 

 

Den högst observerade/uppmätta kosmiska partikelenergin (T20 eV = T11 GeV) ligger långt ifrån de energivärden som kan framställas i Jordbaserade laboratorier, T12 eV - T13 eV (T3 GeV - T4 GeV, citat Wikipedia). Man medger det också öppet angående de mystiskt höga partikelenergierna: ”Their source are a mystery” (citat Berkely Lab 2012).

 

TNED ger förklaringen på följande grunder — garanterat uteslutet i moderna korridorer:

 

   1881: Ljusets friställning från Kinetiken:

— Garanterar att ljusfysiken under inga som helst omständigheter, på inga som helst villkors vis kan skapa GRAVITATION: centrifugalkraft hos ljusbanor i G-fält är fundamentalt principiellt fysikaliskt uteslutet.

— Modern akademi har ännu i denna dag (2019) inte tagit till sig de entydiga experimentella resultaten från 1881: mekanikens v och ljusfysiken c adderas inte. Fysiken innehåller ingenting sådant. Utan envisas istället med att uppfinna nya fysikaliska fenomen — tankeordningar — för att SLIPPA; ”ingenting kan gå fortare än c”.

   Se särskilt utförligt i vic-felet (grundsambanden i Einsteins speciella relativitetsteori), samt vidare i PLANCKEKVIVALENTERNA med jämförande sammanställning i LJUSETS GRAVITELLA BEROENDE och den mest övergripande resultatbilden från Atomkärnans N3m20-härledning

 

   TNED-KOSMOLOGINS MOTSVARANDE ”BIG-BANG”:

— Divergensnollzonen eller Nolldivergenszonen:

 

   K-cellen grovt avrundat 4,15 T53 KG detonerar enligt TNED-matematiken på max drygt 27 miljoner c0:

   Ljusets gravitella beroende säkrar att K-cellens samlade massa i det läget är elektromagnetiskt inaktiv genom c=0:

   Samtidigt sveper den c=0-NOLLDIVERGENSZONEN utåt tillsammans med K-cellens expansion med konstant hastighet v=c0:, se Nolldivergenszonens konstanta hastighet.

   K-cellens expansiva gravitation bromsar den initiellt höga expansionshastigheten successivt med tiden:

— Perioden fram till 100% gravitell inbromsning är TNED-beräknad till 336 miljarder år, se Härledningen.

— Se även i Universums Kritiska Täthet.

Nollzonens svep:

 

 

   Vartefter Nolldivergenszonen sveper fram över den allt mer gravitellt expansivt inbromsade K-cellens expansion och dess aktuellt avdelade separat primära neutron-J-kroppar, sker en DIVERGENSTÄNDNING vid Nollzonens passage:

J-kroppen kommer in i positiv divergens (c>0) garanterat av ljusets gravitella beroende.

— Neutronsönderfall inträder vid c>0 med början i J-kroppens centrum där g-potentialen är lägst och därmed lokala ljushastigheten som störst och därmed snabbaste neutronsönderfallet. Längre ut mot J-kroppens sfäriska rand ges en allt större andel neutroner (neutronkvoten växer mot kroppsranden).

— Beroende på J-kroppens massa finns olika divergenständningsalternativ:

De observerade GRB-objekten — säger TNED — bevisar de ytterst sista kvarlämningarna av sådana exploderande J-kroppar från deras divergenständningar (5-6 miljarder år bakåt, ungefär motsvarande vårt universums synhorisont med den TNED-beräknade medelljushastighetens tidssfär).

 

TNED-beräkningarna för sådana ytterst befintliga snabbt expanderande J-kroppar via deras divergenständningar (med en lokalt betydligt reducerad ljushastighet) visar att inte heller TNED kan förklara så mycket som en halv miljon c0 på en enskild neutron/protonmassas kredit: utkastningshastigheten kräver en viss mängd expanderande modermassa:

 

   För att få fram en ekvivalent utkastningshastighet på 10c0 krävs enligt TNED grovt (minst) 10.000 Solmassor koncentrerade till en neutronmaxtät J-kropp i en snabb (exploderande) divergenständning (Coulombkrafternas snabba aktivering via c>0).

 

   TNED-detonationsmassan bakom en halv miljon c0 blir 2,5 T48 KG eller runt 1,25 T18 Solmassor eller runt 9 miljoner nuvarande Vintergatsmassor — en helt orimlig räkning för att förklara den kosmiska strålningens högst observerade energier: Universum innehåller helt säkert mer än runt 165.600 stycken enskilda galaxer (i själva verket miljardtals). Så, vilken skulle då TNED-förklaringen vara?

 

J-Kroppsrandens gravitellt tätt packade neutroner vid J-kroppens lokala detonation medger vissa möjligheter:

— Mindre netronkallplasmakärnor (neutroner fortfarande i läge avstängd makrokosmisk elektromagnetism) kan kastas ut med betydligt lägre hastigheter på mera massa än den som krävs för en enskild typ proton eller neutron för att nå den nödvändiga observerade partikelenergin T11 GeV;

— En sådan ”neutronpärla” som via en bråkdel av en vintergatsmassas divergensdetonerande primära J-kropp kastas ut med hastigheten 10c0 och massan 3,565 t17 KG (3,92 T10 stycken tätt max neutrontäthetspackade 1,82 T17 KG/M³ neutroner: sfärradie ca 3,6 t12 M = 0,0036nM — hastigheten v>c garanterar att neutronerna inte börjar sönderfalla förrän de kommer in i områden med v=c) ger rörelseenergin (med marginal) ca T21 eV eller 12 GeV.

— Den observerade högsta ”over 1020 eV” är därmed säkrad.

 

När neutronpärlan plötsligt och hastigt träffar på Jordatmosfären (som ett motsvarande relativt hårt skal) sker principiellt samma som i en konventionell Jordisk partikelaccelerator men där i betydligt lägre energinivåer (se MIC-sambanden):

 

KÄRNFYSIKEN i Modern Akademi: — »Fristående vattendroppar ur en vattenmassas delning FINNS verksamma inuti vattenmassan som FRISTÅENDE partiklar i rörelse»:

— ”Atomkärnan INNEHÅLLER Neutroner och Protoner”: Mänsklighetens — detaljerbart bevisligt — allra mest PRIMITIVA föreställning. Jämför Naturboken — relaterad fysik:

 

KÄRNFYSIKEN i Relaterad Fysik: — Atomkärnan är partikellös — men Strukturen kan beskrivas EKVIVALENT utifrån dess observerbara fristående partikelfragment: np-strukturen.

Se även den kortare sammanställningen i GENOMBROTTEN I TNED.

 

— Neutronkärnorna splittras upp tillsammans med Jordatmosfärens atomkärnor (Väte-Syre främst) med följd i en (enormt energirik) skur av delpartiklar med tillhörande sönderfall som sprids ner mot Jordytan och som kan mätas i intensitet och utsträckning. Se Beviset för MULTIPLA LJUSHASTIGHETER.

 

I den moderna akademins korridorer är den förklaringsgrunden fullkomligt garanterat helt utesluten.

 

 

 

 

Enhet utan delar:

 

ENHET UTAN DELAR

 

Enhet utan delar .. The Story Begins ..  

EN ENDA SAMMANHÄNGANDE FORMBYGGNAD .. som kan delas upp .. med delar som kan återförenas ..

 

 

 

Figurkollaget sammanfattar kärnfysiken i relaterad mening — men ingår inte i den moderna akademins lärosystem, och kommer heller aldrig att göra det: Den moderna akademins hela föreställningssätt upphör — utraderas — med innehållet ovan. Det blir ingenting kvar. Alla branscher. Alla delar. Alla områden. Varför då? Därför att modern akademi 1800+ har byggt upp hela sin lärostol — betyg, meriter, undervisning, samhälle — på egna akademiska uppfinningar, idén att intelligens är förbehållet ett fåtal A-människor[‡], att matematiken är en skapelse av dessa[‡], inte härledningar UR naturens egen mönsterskrud. Och vi finner just därför också rikligt med tillfällen[‡] i alla genomgångar i Universums Historia att peka på dessa olikheter genom jämförelser, referenser och korsreferenser[‡].

 

 

UTAN EN MINUTIÖST DETALJERAT BEVISBAR RENT MATEMATISK grund kunde vi inte — skulle vi aldrig, någonsin kunna — HÄRLEDA en motsvarande naturfysik i ämnet atom- och kärnfysik. Helt komplett rudimentärt fundamentalt totalt 100% uteslutet. Nada. Vilken är den bevisgrunden? Svaret:

Enhet utan delar: A = A(n/n) = nA/n = n(A/n). Så:

— ENDAST under den förutsättningen (energiprincipen, energilagen ¦ PASTOM) ATT

massa (A) består av ett obegränsat (: mängdoberoende, »o-ändligt») växande (→∞) antal n delelement som oupphörligen delas (n→∞) så att ingen minsta massdel existerar

A = (n→∞)A/(n→∞)

KAN bildningen av värme och ljus från massdestruktion (Solens energiomsättning ¦ parannihilation) förklaras, relateras och beskrivas i varje förståndsmässig detaljoch därmed massans motsvarande principiella struktur ¦ PASTOM.

— Hur gick den historien till? Vi studerar det.

 

 

 

ENHETEN: TNEDbegin

 

ENHET UTAN DELAR

— Hela naturfilosofins fundamentala fråga

 

GRUNDBEGREPPEN INOM DEN RELATERBARA MATEMATIKEN (Nollformsalgebran) leder os direkt på ENERGILAGEN eller rörelsens princip: Energin kan varken skapas eller förintas, den måste förutsättas.

 

Det blir (»Urpartiklarna») också det fundamentala svaret på den fundamentala frågan om ”alltings upphov och ursprung” — som vi ständigt återkommer till i  naturvetenskapernas olika ämnesfrågor:

det som saknar upphov och slut.

— Jämför särskilt mönsterformerna i MATEMATIKENS FEM GRUNDLAGAR:

 

 

Ingen mänsklig hand har lagt grunden för dessa. Liksom heller — helt säkert — ingen mänsklig hand haft någon del i fotbladets fysiologiska konstruktion. Helt säkert som amen i kyrkan. Vi finner sambanden och sammanhangen, förklaringarna och förgreningarna genom att studera naturmönstren. I modern akademi däremot[‡], har man tydligen mindre lätt för att förstå begreppet Intelligens som naturgrundat — tidlöst, utan upphov, utan ände — snarare än människoskapat 1800+.

— Jämför även i Buddhas undervisning i Surangama sutran[‡] om varseblivandets — förståndets — natur: tidlös helande harmoni.

 

 

Så kan hela den kosmologiska frågan om tillvarons fundamentala existens sammanfattas på energilagens formalia:

 

Allmänna Kosmiska Tillståndslagen:

 

 

Intervallets oförstörbarhet ¦ Atomtriangeln

 

 

Energi — arbete — kan varken skapas eller förintas, endast omsättas, och måste därför förutsättas utan föreställning om någon begynnelse eller någon ände.

— Se särskilt i K-cellens Inre Fysik.

 

 

I den moderna akademins historia 1800+ utgick man ifrån — av här ej närmare känd redovisad anledning — att ”universums massa är ändlig” underförstått »därutöver finns inget annat». Med den föreställningen når man heller ingen egentlig enhetlighet med energilagen, och därmed heller ingen möjlig totalförklaring för hela den kosmiska tillvarons fundamentala fråga: totalförklaringen havererar på ändlig massa.

 

För den relaterade matematikens och fysikens räkning, se vidare mera utförligt i c0-KROPPEN med K-CELLENS VÄRMEFYSIK.

— Den som har någon annan världsbild att presentera, med tillhörande förklaringar utan luckor och frågetecken, får gärna höra av sig. Jätteintressant. Absolut.

 

 

 

 

LJUSETS GRUNDLÄGGANDE FYSIK:

 

LJUSETS GRUNDLÄGGANDE FYSIK

LJUSETS GRUNDLÄGGANDE FYSIK

 

Ett av de allra först uppdagade fysikdetaljerna i den här historien berör LJUSETS GRUNDLÄGGANDE fysik

— särskilt genom SPEGELLAGEN

 

 

 

(naturen visar principerna — vi har bara att klä dem i härledbara samband: sanningspostulatet)

och LJUSBRYTNINGEN I VATTEN och glas:

 

 

 

 

Genom särskilt bevis i Ljusets gravitella beroende och därmed Ljusets friställning från kinetiken

 

 

 

— redan utomordentligt experimentellt bekräftat (men i dåtidens samtid tydligt och bevisligt illa fattat) från 1881 i M&M:s experiment

— klargörs skillnaden mellan ljushastighet över intervall (medelhastighet) och ljushastighet i en lokalt gravitellt dominant rymdpunkt genom LJUSETS ABSOLUTA ACCELERATION eller Ljusets Optiska Acceleration a=c/dT (som direkt klarlägger Elektriska Laddningens Härledning) — DIVERGENSEN (DEEP från GRIP) i relaterad fysik:

 

 

Den distinktionen finns (här veterligt) inte i den moderna akademins lärosystem.

— Ljusbrytningen i övergången från ett tätare/tunnare till ett tunnare/tätare medium sker — eller får tydligen förstås ske — utan inblandning av något mellanliggande intervall; Vi har bara två distinkt skilda ljusmedia att välja på:

övergången mellan de bägge ljusvägarna sker teoretiskt idealt genom en distinkt gravitell rymdpunkt.

 

 

INSIKTEN i den grundfysiken (främst genom en viss djupdykning i den rent artistiska avbildningens naturdjup) bär ansvaret för den vidare upplysningen i den här historiens ljus.

 

 

 

 

LFFK, 1881: Mel2RefBEVISEN FÖR ATT LJUS INTE ÄR ELLER KAN SKAPA MASSA¦Spinn = Plancks konstant h=mcr

 

SAMMANSTÄLLDA BEVISGRUNDER FÖR

LJUSETS FRISTÄLLNING FRÅN KINETIKEN

Mekanikens v och elektrofysikens c är inte additiva — se även från James Bradley 1725 publ. 1729: Aberrationen

 

 

LJUS enbart AV GRAVITATIONENS CENTRIFUGERANDE ASPEKT ljusets gravitella avböjning SOLRANDSAVBÖJNINGARNA utvecklar ingen centrifugalkraft

KAN INTE SKAPA massa=gravitation:

 

GRUNDBEVISET FRÅN 1881:

   1881: Ljusets friställning från Kinetiken:

— Garanterar att ljusfysiken under inga som helst omständigheter, på inga som helst villkors vis kan skapa GRAVITATION: centrifugalkraft hos ljusbanor i G-fält är fundamentalt principiellt fysikaliskt uteslutet.

— Modern akademi har ännu i denna dag (2019) inte tagit till sig de entydiga experimentella resultaten från 1881: mekanikens v och ljusfysiken c adderas inte. Fysiken innehåller ingenting sådant. Utan envisas istället med att uppfinna nya fysikaliska fenomen — tankeordningar — för att SLIPPA; ”ingenting kan gå fortare än c”.

   Se särskilt utförligt i vic-felet (grundsambanden i Einsteins speciella relativitetsteori), samt vidare i PLANCKEKVIVALENTERNA med jämförande sammanställning i LJUSETS GRAVITELLA BEROENDE och den mest övergripande resultatbilden från Atomkärnans N3m20-härledning

 

Ljushastigheten bestäms av den lokala gravitationens dominans och påverkas inte av den kroppens rymdrörelser: ljusets gravitella beroende.

Se utförligt från SAMBANDEN i LJUSVÄGARNA I GRAVITATIONSFÄLTET.

Se även resultaten i SOLRANDSAVBÖJNINGARNA FRÅN 1919:

 

Formellt exakt samma matematik — helt väsensskilda fysikaliska (matematiska) teorier.

— Matematiken är ALDRIG fel. Däremot är synpunkterna på innehållet inte alltid lika upphetsande.

 

SEPARAT FRISTÅENDE BEVISNING (1):

FORMELLA PARTIKELBEVISET FÖR ATT LJUS INTE KAN SKAPA MASSA¦Spinn h=mcr visas särskilt i PARTIKELBEVISET FÖR ATT ENERGI INTE KAN SKAPA MASSA.

 

Se även i Mel2: LFFK1881

 

PLANCKS KONSTANT h=mcr=Neutronen BESKRIVER MASSANS FUNDAMENTALFORM GENOM PLANCKS STRUKTURKONSTANT — toroidaggregaturens obegränsade fraktalform.

 

SEPARAT FRISTÅENDE BEVISNING (2):

MASSANS KÄRNSTRUKTUR SAKNAR LJUSKOPPLING

Spinnbegreppet ..

 

 

 

 

VME: — Vad  missade Einstein? LGB

 

Hela historien bakom framväxten och uppkomsten av TNED i den här beskrivande historiens ljus har en central naturlig — tidlös — mönsterform som grund:

Cheops Rektangel (se Matematikens 5 grundlagar): bd=h² — den enkla  FULLSTÄNDIGT RELATERBARA matematik och fysik som detaljbeskriver ljusets gravitella beroende LGB.

— Dess nära likhet med Einsteins samband

 

 

JÄMFÖR (vic-felet) BESKRIVNINGEN  i Einsteins Relativitetsteori:

ingenting kan gå fortare än ljushastigheten c” blev en Einsteins nödvändiga uppfinning för att konservera ett fysikbeskrivningsfel (vic-felet) för att kunna RÄDDA den primitiva teorin — Einsteins första grundliga miss är ljusfysikens friställning från kinetiken (uppdagat redan 1725 med upptäckten av Aberrationen — men ingen förstod tydligen den delen i vidare mening, och inget nytt har heller framkommit sedan dess): c och v adderas inte i fysiken: c bestäms av den lokalt dominanta gravitationens inverkan (Aberrationen: redan uppdagat 1725|29), inte av några relativa hastighetsresonemang: ljusfysiken kan inte tillämpas på kinetiken. Einsteins rent formella samband (Planckekvivalenterna nedan) beskriver fysikgrunden, ja, men INTE det bakomliggande teoretiska resonemanget: Relativitetsteorins bakomliggande resonemang leder till att de experimentella resultaten också misstolkas på relativitetsteorins räkning (se EXPERIMENTELLA BEKRÄFTELSER): r-teorin kräver NYA LOGISKA UPPFINNINGAR »för att matcha grundsambanden». Se speciellt klargörande jämförande sammanhang i GPS-exemplet. Matematiken är aldrig fel. Däremot idéerna OM innehållet kan vara mindre upphetsande.

 

ger oss en ”CheopsRektangel”-vinkling med alla i konsekvens senare efterföljande — jämförande — resultat, TNED kontra MAC, med frågan (LGB¦1990):

VMEtext:

Vad missade Einstein?

UTVECKLINGARNA FRÅN LJUSETS GRAVITELLA BEROENDE — termen/begreppet Ljusets Gravitella Beroende finns inte i modern akademi

 

— Vad missade Einstein (läs: vad missade hela det moderna akademiska samfundet 1900+)?

SVAR:

 

   Solrandsavböjningarna från 1919: Ljusets friställning från Kinetiken: Ljusbanor utvecklar ingen centrifugalkraft: Newtons Klassiska minus Centrifugalkraft. Exakt. Ljusbanorna bestäms av den lokala gravitationen: Ljusets gravitella beroende. Ingår inte i den moderna akademins lärosystem. Men sambandet gör det.

   vic-felet: Ljusets friställning från Kinetiken: c och v adderas inte i fysiken: c bestäms av den lokala gravitationen, inte av massföremålens rörelser (v); Einsteins berömda liknelser med tåg och ljusblixtar har ingen fysikalisk koppling. Ljusfysiken fungerar inte additivt med mekaniken.

Se även Aberrationen — hela ämneskomplexet blottlades redan 1725.

   Elektriska Laddningen Q = √ (m/R)(A/dT): Ljusets friställning från Kinetiken: R ingår inte i mekaniken: massändringseffekten har ingen betydelse utom elektrisk acceleration inom slutna elektriska system;

DEN ELEKTRISKA ACCELERATIONSSPÄNNINGEN U producerar en separation mellan ett

MoveQ (+Δm kan mätas med trådstrålerör) och ett

RestQ (–Δm aldrig experimentellt uppmätt i fysikens historia). Summan är naturligtvis, Albert, noll:

 

         FYSIKEN naturen INNEHÅLLER INGET HOKUS POKUS: ingår inte i modern akademi.

         ELEKTRONENS MASSÖKNING MoveQ (påvisbart i trådstrålerör) balanseras av en motsvarande reduktion i det fasta accelerationssystemets energidrivande RestQ (aldrig ens omnämnt i etablerad litteratur) som förklaras galant av Planckekvivalenterna: ingen massa skapas, ingen massa försvinner: systemets massa och enerrgi bevaras konstant: E=UQ: U=(m–m0)(c2/Q). Se matematisk-fysikalisk djupförklaring i MAFEM Mass-Force Exchange Mechanism. Områdets teori ligger garanterat helt utanför den moderna akademins horisont.

:

Fysiken innehåller ingen massökning netto som följd av rörelse. Utförligt i PLANCKEKVIVALENTERNA;

Ämnet ingår inte i den moderna akademins lärosystem.

— Se den formella bevisningen i BEVISET FÖR MULTIPLA c med den möjliga TNED-förklaringen i  KOSMISKA PARTIKELSTRÅLNINGENS URSPRUNG: den Jordatmosfäriskt experimentellt högst observerade partikelenergins energiekvivalent E = T11 GeV genom sambandet E=m0v2/2 kräver för protonkärnans del en hastighet v= 461.568,39c.

— Den utlösande medelhastigheten för en inkommande kosmisk proton i de observerade mesonsönderfallen är ca 10c.

   vic-felet: Ljusets friställning från Kinetiken: IMPULSANALOGIN I EXPERIMENTEN MED MY-MESONERNA I DEN KOSMISKA STRÅLNINGEN SÄKRAR LJUSETS FRISTÄLLNING FRÅN KINETIKEN I EXAKT DET REDAN KÄNDA KVANTITATIVT FÖRKLARANDE ANGIVNA SAMBANDETS EKVIVALENTA MATEMATISKA FORM men MED SAMTIDIGT SÅ ERKÄNT EXPERIMENTELLT PÅVISANDE AV MULTIPLA (10c) LJUSHASTIGHETER och inte Einsteins tidsdilation:

   FYSIKEN naturen INNEHÅLLER INGET HOKUS POKUS: ingår inte i modern akademi.

— De (mycket — energier som motsvarar en halv miljon gånger ljushastigheten) höga partikelhastigheterna förklaras i relaterad fysik (TNED) genom GRB-objekten:

— ljus- och partikelstrålskurar (grovt 5-6 miljarder år bakåt) från primära födelser av stjärnor från de mest avlägset synliga delarna av vårt universum (Gravitella Rödförskjutningeningår inte i modern akademi: man kompenserar med att uppfinna ”mörk energi”) som drar fram mellan himlakropparna i enorma hastigheter och, sporadiskt träffar på Jordens Atmosfär med följd i partikelskurar med olika typer av partikelfragment (de uppmätta my-mesonerna nere på marken).

   c=0 tidens upphörande enligt Einstein: Ljusets gravitella beroende: Ljusets friställning från Kinetiken: Gravitella Rödförskjutningen: Atomkärnans härledning som Gravitationens/Massans Fundamentalform:

Universums Expansion: K-cellens Värmefysik:

   — ATOMKÄRNANS HÄRLEDNING = Plancks konstant h = mcr: NEUTRONEN:

Ljusets gravitella beroende, POTENTIALBARRIÄREN, Elektriska Laddningen, Kausalsambandet.

   FYSIKEN INNEHÅLLER INGA INERTIALSYSTEM. Fysiken regeras av Jämvikt, inte System.

   massans definition: gravitationen: konvergensprincipen:

Lika för all materia, kan inte skärmas ifrån, oberoende av tidkonvergensprincipen. Gravitation.

OLIKA för all materia, KAN skärmas ifrån, Beroende av Tiddivergensprincipen. Ljus/Elektricitet:

CHEOPS REKTANGEL. Absolut.

   PLANCKEKVIVALENTERNA, inte relativitetsteorin, FÖRKLARAR FYSIKEN. Se särskilt i GPS-EXEMPLET.

   ATOMKÄRNANS INKOMPRESSIBILITET. Atomkärnans formbevarande kraft — massans fundamentalform.

 

Se särskilt Planck(=Impuls-)momentet J=mvr och K-CELLENS DETONATION (konv. ”BigBang”).

 

 

— I modern akademi (Einsteins relativitetsteori 1905¦1930+ — se Einsteins samband och Moderna Akademins Kosmologiska Konstanter) finns ingen strukturteori för atomkärnan. Det betyder att man helt fritt kan laborera med teorier om ”oändlig täthet” — som i TNED-fallet bara uteslutande finns på ett enda ställe: i atomkärnans toroidfraktala YTFORM. Se ATOMKÄRNANS HÄRLEDNING från PASTOM.

— Därmed som det har visat sig missar modern akademi hela den relaterbara förklaringen till Universums Historia:

— Himlakroppsbildningen utgår från en bestämd maximal täthet (Dmax) via Neutronen som fundamentalpartikel:

 

— Och därmed FÖLJDSATSERNA närmast med FUSIONSGRÄNSMASSAN som leder hit:

 

— Hej, ursäkta: Modern Akademisk Intelligens har en viss förmåga att se ner på Naturen.

Balansen mellan Coulombkraft OCH Gravitationskraft I PRIMÄRBILDNINGARNASambanden:

Grundämnesbildningarna: NUKLIDBILDNINGARNA:

 

 

   — LJUSETS POLARISATION. Ämnet finns visst väl beskrivet i etablerad litteratur. Men garanterat INTE

i någon tappning som berör ELEKTRONMASSANS KOMPONENTER. Fenomenformen beskrivs utförligt i relaterad fysik och matematik i Ljusets polarisation. Det enkla KÖKSEXPERIMENTET finns f.ö. inte heller (här veterligt) upptaget i den moderna akademins lärosystem. Det är anmärkningsvärt och understryker bara det etablerade korridorfolkets Allmänna svåra problemkomplex i umgänget med NaturIntelligensen.

   — ..

   — I ANDRA ORD: Einstein — hela den moderna akademin — missade, frankt uttryckt rubbet:

— 1800+: Samhällen slits sönder, naturen våldtas och vanställs, förhållandena urartar allt mer tydligt i allt vidare cirklar, allt medan Modern Akademi alltmer (1900-talet särskilt) framstår som en Självskriven Segerherre i Universum: uppfinner allt möjligt, härleder i princip intet (Se även för Sveriges del i Kant, Hegel och Boström). Mot slutet av 1900-talet, i växande medvetenhet om dessa elaka yttringar, började hela den särskilda historia som skulle utmynna i Universums Historia.

 

 

Så:

Vad missade INTE Einstein?

   Men: Det är orättvist att hänga ut Albert Einstein som enskild person som ansvarig i det aktuella vetenskapsämnet.

— Varför då? Den verkliga boven i dramat är/BLIR aldrig den enskilda egentligen obetydliga s.k. banbrytaren, utan alla begeistrade efterhängsna tarva festprissar som vill utnyttja tillfället att HA försökt dra växlar på en sensationellt primitiv utläggning (Jämför också PAULUS kontra JESUS). Einsteins framlagda matematiksamband i sammanhanget, nämligen, har viss fysikalisk förankring i relaterad mening. Men inte genom Einsteins/Relativitetsteorins resonerande (vic-felet) utan genom PLANCKEKVIVALENTERNA.

 

CHEOPS REKTANGEL i den här beskrivande historiens dramatiska ljus (1990¦LGB) framträdde först senare (1991) — i eftergranskningen av sambanden och deras möjligt sammanhängande geometri. Se fortsättningen i den beskrivande historien från CR1991.

 

 

 

Impulsmomentet:

 

IMPULSMOMENTET J = mvr

massa gånger periferihastighet gånger tyngdradie

 

 

 

Notera citatet: Ännu ett exempel på HUR den moderna akademins lärosystem — här den MODERNA AKADEMINS s.k. vektoralgebra/vektorkalkyl — stänger/krossar/demolerar och förmörkar vägen till Naturbeskrivningens ENKLA grundfysik: ”pseudovektor” och ”cross product”. Se särskilda jämförande mera utförligt relaterade exempel som visar och bevisar den moderna akademins särskilt väl relaterbara ytliga/naturförnekande matematikintellekt i EXPANSIONSINTEGRALEN, Vektorkalkylens regelbrott, Vektorkalkylens sammanbrott, MIT-exemplet, och generellt Aktion/Reaktion i modern akademi, CentralAccelerationen i modern akademi med INERTIA och LISTAN. Sakfel får inte förekomma här.

 

 

Se även mera utförligt beskrivet med annan enklare illustration i IMPULSMOMENT.

— Figuren ovan ger en relativt enkel konkret praktiskt möjlighet att undersöka impulsmomentets fysiska karaktär.

— Ett annat, kanske ännu enklare sätt, beskrivs i GYROFYSIKEN med GYROLAGEN.

 

 

 

AtaCat: Den Ena Halvan

 

DEN ANDRA HALVAN den aktiva I HELA HISTORIEN

HÄR BESKRIVS ENBART DEN KÄRNFYSIKALISKA CENTRALDELEN I HELA KOMPLEXET. FÖR FULL FÖRTROGENHET, SE FRÅN ATA/CAT.

Alla htm-dokument i Universums Historia som berör ämnet:

ATA/CAT ¦ Blixturladdningens fysik 2003 ¦ BlixtTGF2011 ¦ BlixtTGF2012 ¦ BlixtTGF2012BF245 ¦ BlixtTGF2012JPG ¦ BlixtTGF2014a ¦ BlixtTGF2014b ¦ GammaProjektet ¦ Översikt ¦ CheopsRektangel 1 ¦ CheopsRektangel 2

 

 

    PASTOM Princi¦ple/pal Structure of Mass [MAFACE Mass Fractal Clause] — 5Jun2019 E5 Bild—151

 

 

Härledningen till atomkärnans formgeometri genom toroidaggregaturen N3m20 — full matematisk-fysikalisk härledning (2008@Internet) — uppdagar något enastående sensationellt som får allt annat att förblekna i jämförelse — garanterat »multiplicerat med hur mycket som helst»: absolut gärna rätta om fel:

 

 

ATOMKÄRNAS FULLSTÄNDIGA UPPLÖSNING UTAN RESTPRODUKTER — ren E=mc²-energi: rubbet: ATA/CAT:

 

Förklaring:

 

 

 

HELA ÄMNESOMRÅDET ÄR, SOM VI REDAN STUDERAT, FULLKOMLIGT TOTALT UTESLUTET FÖR KÄNNEDOM I DEN MODERNA AKADEMINS SÄTT ATT TÄNKA: TANKEBANORNA ANGÅENDE KÄRNFYSIKENS ELEMENTA:

— ERINRA FRÄMST TNED-BEKRÄFTELSERNA I ÄMNET ATOMVIKTER:

— ATOMVIKTERNAS EXPERIMENTELLT UPPMÄTTA VÄRDEN via atomär massdefekt, inte nukleär.

 

Modern akademi känner tydligen bevisligt varken möjligheterna eller principerna — trots deras (utomordentliga) ENKELHET:

— SÅ: TNED den enda tillgängliga auktoriserade källan på området förklarar:

 

 

 

 

[1818e] ¦ [Spektrum och Kvanttalen] ¦

 

 

GRÄNSSPÄNNINGEN (UG) har studerats, analyserats och beräknats i olika omgångar under arbetets gång.:

 

   n-faktorn först approximerad lägst n=177062;

   n-faktorn mera relaterat genom CASIMIREFFEKTEN n=673026 i Antalet masselement i elektronmassan;

   n-faktorn alternativt via Casimireffekten n=708248;

 

 

   n-faktorn n=673026 i integral analys enligt Exakta n-värdet.

— Det senare n-värdet ger gränsspänningen (approximerat) för luft enligt

 

 

POSITRONBILDNING MED GAMMASTRÅLNING

atomkärnans fullständiga upplösning i sitt kärnmassiv A · 918±e

BLIR OFRÅNKOMLIG VID 

NUKLEÄRA SÖNDERFALLETS GRÄNSSTRÖMSTYRKA

Hela elektronbanken dras ut ur kärnan och blottlägger en resterande positronring: dess parannihilation med omgivande e-massor garanterar fullständigt kärnupplösning E=mc².

— För en Syrekärna (Z=8OA=16) blir CAT-gränsströmstyrkan

INSYRE = 16·4902,12=78.433,92 Ampere.

 

 

Urladdningsströmstyrkor under den gränsen leder INTE till CAT (atomkärnans fullständiga upplösning).

— Så finns TEORETISKT endast en VISS uppsättning ATMOSFÄRISKA BLIXTURLADDNINGAR som KAN matcha upp CAT. Nämligen de som tangerar eller överskrider urladdningsströmmar på runt 80 tusen Ampere.

— Normalströmmarna (enligt citerad litteratur) i atmosfäriska urladdningar ligger i medeltal runt 20 tusen Ampere.

(Se även i KORT RESUMÉ AV BLIXTURLADDNINGENS FYSIK).

 

 

   TNED-atomkärnan via ATA/CAT förutsäger förekomst av gammastrålning i samband med atomkärnans fullständiga upplösning i ±e OM tillräcklig urladdningsström får passera ett ämnes atombesättning:

   Mot slutet av 1900-talet (här uppmärksammat först 2006) observerades (från flygplan) gammastrålning i samband med vissa atmosfäriska åskväder.

   5Nov2009 (här uppmärksammat 31Aug2010) tillkännages särskilda observationer av gammastrålning (från parannihilationer) via FERMI-satelliten i samband med atmosfäriska urladdningar.

   En NASA-artikel daterad 10Jan2011 med FERMI-observationsdata från 14Dec2009 (här observerat 3Jul2011) beskriver direkt detekterad positronförekomst från en atmosfärisk blixturladdning i Zambia vars positronmassa följde Jordens magnetiska fältlinjer till områden i Egypten.

   Kashiwasaki-Kariwa-anläggningen bekräftar entydigt ofrånkomligt

  For the first time, scientists have witnessed lightning triggering nuclear reactions in the atmosphere, confirming a hypothesis dating back almost a century.”,

positronförekomst i samband med atmosfärisk blixturladdning Feb2017 via gammastrålningskvanta 511eV.

   Förekomsterna bekräftar TNED. Men den moderna akademins befolkning har ingen motsvarande kärnfysikalisk inblick. Inte ens en elementär sådan.

 

 

GAMMAPROJEKTET här i Universums historia är tillägnat ett enklare experimentellt påvisande av gammastrålning från enkla lågspänningsgenererade gnisturladdningar (<27V) för att SLUTLIGT bevisa överensstämmelsen och den ENHETLIGA TNED-förklaringen — se senaste htm-dokumentet (Mar2019) CheopsRektangel IV. Det rent tekniska kravet på precis mekanisk, inte elektronisk konstruktion kräver emellertid resurser som — inte direkt — ligger inom författarens ramar. Det har föranlett att slutprövningarna drar ut på tiden tills aktuella instrumentkonstruktioner kommer fram på bordet.

 

Frågan är inte (längre) huruvida utan NÄR genombrottet sker:

— Mänsklighetens lösning till energifrågan

genom en naturharmonisk lösning som inte inkräktar på det redan befintliga livets och Jordbiosfärens naturharmoniska domäner, och som dessutom — tydligen, som det får förstås — ger i princip obegränsade resurser

har redan funnits så långt atomkärnor har funnits. Absolut. Rätta gärna om fel.

 

 

 

TrafikenSverigeSommaren2019: PROJEKT LIKFRAKT  — LIKFRAKTEN 2010+

 

160 MIL SVERIGEVÄG 2019 — LIKFRAKTEN

  RAPPORT SVERIGE sommaren 2019:

 

LIKFRAKTEN — Sveriges pågående naturmord 2010+:

   Levande Jordbiosfäriska markbiomassa-syreproducenter avlivas i mängd (Se BIOMARKÖRER)

   Jordbiosfärens naturliga livskraft (BioO16) reduceras med följd i omfattande träddöd (KOMPETENSVARNINGEN)

   Djurens existensrätt våldtas, djuren drivs ut från naturliga boplatser (Sverige Premierar Nya djurhotell)

   Djuren flyr kalhyggen och gallringsskog = noll naturliga växtskydd (Naturen i Media, Del 2)

   Bilförare som fokuserar på annat än bilkörning ökar frekvensen påkörningar (Citat BILPROVNINGEN)

 

 

INFÄLLDA TEXTREMSAN:  från Internetsökning 15Aug2019 på »viltolyckor».

 

Ansvarslösa och omdömeslösa bilförare

som sysslar med ANNAT än bilkörning under bilkörningen

EN VÄXANDE POPULATION BILKÖRANDE HEADSETMIFFON[‡]

som

ANINGSLÖST, SPECIELLT DJUPKORKAT OCH SÄRSKILT OBETÄNKSAMT

utsätter både sig själva OCH ANDRA varelser för livsfara

 

DET GÅR INTE ATT HA 100% REAKTIONSFOKUS I 80KM+/h PÅ BILKÖRNING OCH SAMTIDIGT SYSSLA MED FOKUS PÅ ETT TVÅVÄGS AKTIVT KOMMUNICERANDE SAMTAL MED ANDRA PRIVATA BÖNEUTROPANDE VÄNKRETSAR[‡] — föreningsfriheten — SOM SPRINGER OMKRING PÅ SVERIGES GATOR OCH TORG, PÅ ICA OCH COOP OCH GAPAR UT SINA PRIVAT HÖRLIGA BÖNEMATTOR SÅ ATT ALLA — säkert — KAN HÖRA SVERIGES SENASTE FOLKLIGT FRIA OCH ÖPPNA PRIVATNYHETER ÅguuVaEngageradJae:

REAKTIONSFÖRMÅGAN, OBSERVATIONSFÖRMÅGAN, NYKTERHETSTILLSTÅNDET SOM VAKEN OBSERVANT BILFÖRARE ÄR ALLVARLIGT (säkert minst 50%) REDUCERAD.

 

HAR INTE EN CHANS ATT BROMSA IN I GOD TID OCH SLÄPPA ETT PASSERANDE DJUR ÖVER VÄGBANAN — Hare, Räv, Grävling särskilt kantar Sveriges Vägar 2019 (i ett långkörartest på runt 160 mil Svensk Väg NorrSöder under ett par augustidagar 2019, inkluderat blodspår över hela eller halva vägbanan från nyligen större påkört) i en aldrig tidigare skådad mängd DÖDA ÖVERKÖRDA.

— What'sUp?

— SKOGSAVVERKNINGSVERKSAMHETER — kalhyggen, gallringsskogar — i en aldrig tidigare skådad ENORM mängd möter blicken genom det Svenska Väglandskapet:

— Djuren som en gång bodde där, med naturligt skydd av tät lummig naturskog, VAR ska de ta vägen?

— Djuren irrar omkring (älg, rådjur, harar, rävar, grävlingar ..), stressade, letar efter LUGNA boplatser. Men finner inga. Behovet av att korsa vägar i jakten på Naturliga Orörda skogsbomarker ökar i samma takt som Sverige fortsätter avverka. Rätta gärna om fel.

 

— BELASTNINGEN —stressen — ökar på alla inblandande: människor, djur.

— HeadSet-A-Laget visar Populära Finansvärldens Mesta Omsättning med MestPåkörda — i vanlig statistisk ordning[‡]. Absolut ytterst gärna rätta om fel. Fel får inte förekomma här.

 

— 1. FÖRBJUD BILFÖRARE ATT SYSSLA MED   A N N A T   UNDER BILKÖRNING.

— Bestraffning: Tilldelas ElBil med uppgift att åka runt och plocka reda på inälvorna från påkörda.

— 2. STOPPA SKOGSAVVERKNINGSVANSINNET.

— 3. Kalla projektet LIKFRAKTEN.

FotNOT:

— Är inte PRIVATA HEADSETSAMTAL PÅ OFFENTLIGA PLATSER EN ALLMÄN PRIVAT FRIHETSRÄTTIGHET?

— HeadSet-A-laget tror det, säkert.

:

Artikel 20, Universella Fri- och Rättighetsförklaringen från 10Dec 1948:

20.1: "1. Var och en har rätt till (oberoende) fredlig samvaro och tanke."

20.2: "2. Ingen får tvingas att tillhöra en sammanslutning.", (eng. association).

:

— ALLA MÄNNISKOR ÄR BERÄTTIGADE ATT HA EN EGEN PRIVAT ASSOCIATIONSRÄTT.

— ENDA MÖJLIGA SÄTTET ATT FÖRVERKLIGA DEN MÄNSKLIGA FRI- OCH RÄTTIGHETEN ÄR ATT MAN GÖR SOM MAN GÖR GENERELLT I TRAFIKEN:

— GE STÖRSTA MÖJLIGA UTRYMME ÅT DIN MEDTRAFIKANT: GÖR DET SÅ LÄTT, STRESSFRITT OCH ENKELT SOM MÖJLIGT ATT NAVIGERA — existera — TILLSAMMANS:

— DU ÄR INTE DEN ENDA MÄNNISKAN I UNIVERSUM.

— VISA ATT DU ÄR MEDVETEN OM DET. Jättefint. Vi älskar dig särskilt jättemycket då. 24/7.

 

 

 

 

 

 

 

 

TNED FRÅN BÖRJAN  1980-2019

 

innehåll: SÖK på denna sida Ctrl+F · sök alla ämnesord överallt i SAKREGISTER  ·  förteckning över alla webbsidor

 

 

Universums Historia — CHEOPS REKTANGEL ¦ TNED FRÅN BÖRJAN

innehåll

 

              TNED FRÅN BÖRJAN

 

                                                         Inledning — hur det hela började

 

                       Enhet utan delar

 

                                                         TNEDbeginStory — Hur började den här Historien?

 

                                                         1980: Någon hade alldeles tydligt missat pårampen

 

                                                         1984 — Analog och Digital Elektronik Introducerar

 

                                                         1990: Genombrottet: LJUSETS GRAVITELLA BEROENDE

 

                                                                            Einsteins ekvation

 

                                                         1991: Historien börjar klösa i på allvar ..

 

                                                         1993: Atomkärnan framträder ..           

 

                                                         1993: N3m20

 

                                                                            KubGrafen

 

                                                                            TOROIDPRÖVNINGEN FÖR KÄRNRADIERNA TILL ATOMKÄRNAN:

 

                                                                            Delcitat SA Aug1987

 

                                                                            1979-2002: HEMLIGHETERNA BÖRJAR UPPVISA KONTURER ..

 

                                                         1994: Potentialbarriären

 

                                                         N3m20Härledningen

 

                                                                            Toroidaggregaturens Inneboende Identitet

 

                                                                            IDENTISKA NUKLIDER

 

                                                                            Deuteronens radie — MODELLENS ANDRA ELDPROV

 

                                                                            Protonaggregatet

 

                                                                            Utdragets avslut 1995

 

                                                         SAMMANHANGET — ENA HALVAN

 

                                                         K-CELLEN

 

                                                         NK: BEVISET FRAMTRÄDER — Deuteriumbevisningens koppling

 

                                                         DeuteriumKriteriet

 

                                                         Summering

 

                                                         Kärnradierna, vidare

 

                                                         RESULTATBILD

 

                                                         Sensationella p-p-spinnkopplingar, Krisch 1979-1987 — EXPERIMENT BEKRÄFTAR TOROIDMODELLEN

 

                                                         UNIVERSUMS HISTORIA 2008+

 

REFERENSAVSNITT TILL HUVUDTEXTEN

 

                                                         N3m20-toroidmodellens praktiska förankring i fysiken

 

                                                                            Wu 1957

 

                                                                            Neutronsönderfallet

 

                                                                            Elektronens bubbelkammarspår:

 

                                                                            LJUSETS POLARISATION FÖRKLARAS DIREKT  ENLIGT ELEKTRONMASSANS KOMPONENTER

 

                                                         Elektriska och Magnetiska fälten

 

                                                         Urpartiklarna

 

                                                                            Förståndsvärld och fenomenvärld

 

                                                                            ENERGILAGEN

 

                                                                            FOTOELEKTRISKA EFFEKTEN

 

                                                                            Citat Gamov 1968

 

                                                                            Kärnfysiken, strukturerna

 

                                                         BPORP 2002 — UTVECKLINGSARBETET ALLMÄNT

 

                                                         Multipla Ljushastigheter i Universum

 

                                                         Enhet utan delar

 

                                                         ENHETEN

 

                                                         LJUSETS GRUNDLÄGGANDE FYSIK

 

                                                         LJUSETS FRISTÄLLNING FRÅN KINETIKEN — från 1729 ¦ 1881

 

                                                         Vad  missade Einstein?

 

                                                                            HUVUDTEXT

 

                                                                            PLANCKEKVIVALENTERNA

 

                                                                            Q-massan

 

                                                                            ATOMKÄRNANS INKOMPRESSIBILITET

 

                                                         Impulsmomentet

 

                                                         SAMMANHANGET — ANDRA HALVAN

 

                                                         ATA/CAT

 

                                                         Trafiken Sverige Sommaren 2019

 

                                                         LIKFRAKTEN, Sverige 2010+

 

referenser

 

[HOP]. HANDBOOK OF PHYSICS, E. U. Condon, McGraw-Hill 1967

Atomviktstabellen i HOP allmän referens i denna presentation, Table 2.1 s9–65—9–86.

mn        = 1,0086652u  ......................    neutronmassan i atomära massenheter (u) [HOP Table 2.1 s9–65]

me        = 0,000548598u  ..................    elektronmassan i atomära massenheter (u) [HOP Table 10.3 s7–155 för me , Table 1.4 s7–27 för u]

u           = 1,66043 t27 KG  ..............     atomära massenheten [HOP Table 1.4 s7–27, 1967]

u           = 1,66033 t27 KG  ..............     atomära massenheten [ENCARTA 99 Molecular Weight]

u           = 1,66041 t27 KG ...............     atomära massenheten [FOCUS MATERIEN 1975 s124sp1mn]

u           = 1,66053886 t27 KG  ........     atomära massenheten [teknisk kalkylator, lista med konstanter SHARP EL-506W (2005)]

u           = 1,6605402 t27 KG  ..........     atomära massenheten [@INTERNET (2007) sv. Wikipedia]

u           = 1,660538782 t27 KG  ......     atomära massenheten [från www.sizes.com],

CODATA rekommendation från 2006 med toleransen ±0,000 000 083 t27 KG (Committe on Data for Science and Technology)]

c0          = 2,99792458 T8 M/S  ........     ljushastigheten i vakuum [ENCARTA 99 Light, Velocity, (uppmättes i början på 1970-talet)]

h           = 6,62559 t34 JS  .................    Plancks konstant [HOP s7–155]

 

[BA]. BONNIERS ASTRONOMI 1978

— Det internationella standardverket om universum sammanställt vid universitetet i Cambridge, The Cambridge Encyclopaedia of Astronomy, London 1977.

[FM]. FOCUS MATERIEN 1975

[BKL]. BONNIERS KONVERSATIONS LEXIKON, 12 band A(1922)-Ö(1928) med SUPPLEMENT A-Ö(1929)

 

t för 10, T för 10+, förenklade exponentbeteckningar

 

MAC, här ofta använd förkortning för Modern ACademy — etablerad vetenskap sedan början av 1800-talet

 

TNED — Related PHYSICS And MATHEMATICS — Se särskild djupbeskrivning av innebörden i begreppet relaterad framställning.

 

 

  

 

(Toroid Nuclear Electromechanical Dynamics), eller Toroidnukleära Elektromekaniska Dynamiken är den dynamiskt ekvivalenta resultatbeskrivning som följer av härledningarna i Planckringen h=mnc0rn, analogt Atomkärnans Härledning. Beskrivningen enligt TNED är relaterad, vilket innebär: alla, samtliga, detaljer gör anspråk på att vara fullständigt logiskt förklarbara och begripliga, eller så inte alls. Med TNED förstås (således) också

RELATERAD FYSIK OCH MATEMATIK. Se även uppkomsten av termen TNED i Atomkärnans Härledning.

 

 

SHORT ENGLISH — TNED in general is not found @INTERNET except under this domain

(Universe[s]History, introduced @INTERNET 2008VII3).

TNED or Toroid Nuclear Electromechanical Dynamics is the dynamically equivalent resulting description following the deductions in THE PLANCK RING, analogous AtomNucleus’ Deduction. The description according to TNED is related, meaning: all, each, details claim to be fully logically explainable and understandable, or not at all. With TNED is (hence) also understood RELATED PHYSICS AND MATHEMATICS. See also the emergence of the term TNED in AtomNucleus’ Deduction.

 

 

 

Senast uppdaterade version: 2019-08-27

*END.

Stavningskontrollerat 2019-08-15.

 

rester

*

åter till portalsidan   ·   portalsidan är www.UniversumsHistoria.se 

 

 

∫ α ω √ → ∞ τ π ħ ε UNICODE — often used charcters in mathematical-technical-scientifical descriptions

σ ρ ν ν π τ γ λ η ≠ √ ħ ω → ∞ ≡ ↔↕ ħ

Ω Φ Ψ Σ Π Ξ Λ Θ Δ

α β γ δ ε λ θ κ π ρ τ φ σ ω ∏ √ ∑ ∂ ∆ ∫ ≤ ≈ ≥ ← ↑ → ∞ ↓

ζ ξ

Arrow symbols, direct via Alt+NumPadKeyboard: Alt+24 ↑; 25 ↓; 26 →; 27 ←; 22 ▬

23 ↨ — also 18 ↕; 29 ↔

 

 

 

 

Alt+NumPad 0-25, 26-...

☺☻♥♦♣♠•◘○◙♂♀♪♫☼►◄↕‼¶§▬↨↑↓

→←∟↔▲▼ !”#$%&’()*+,-./♦812...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

åter till portalsidan   ·   portalsidan är www.UniversumsHistoria.se