CHEOPS REKTANGEL IIIbA ¦  VINTERGATAN  | 2018X25 | a  production  | Senast uppdaterade version: 2019-06-10 || ·

 

innehåll · webbSÖK äMNESORD på denna sida Ctrl+F · sök ämnesord överallt i SAKREGISTER · förteckning  alla webbsidor ·  JordSyret  · CHEOPS REKTANGEL I ¦ II ¦ III

 

 

KOMPLEMENTÄRA DOKUMENT TILL SLUTTESTET  med Solsystemen i VINTERGATAN   :    ;  

 

 

 

VI VISAR, BETYGAR OCH understryker VÅR RESPEKT FÖR MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER GMR: GRUNDVALEN FÖR VARJE FREDLIG KULTUR: frihet. rättvisa. fred. Personlighetens fria och fulla utveckling.

 

 

 

Bakgrund i sammanfattning med länkar — Sep2018-Feb2019 ¦ CheopsRektangelns CirkelEllipsPerspektivBevis — etablerat okänt

RUBRIKvyBakgrund  

KOMPLEMENT till  SOLFYSIKEN CHRIIIb

—————————————————————————

K-CELLENS ALLMÄNNA BEVARANDE AV PLANETERNAS BANIMPULSMOMENT

SOLSYSTEMEN I VINTERGATAN

UPPHOVET TILL PLANETROTATIONER OCH GENERELLA BANOMLOPP I VINTERGATAN — TNED-kosmologin förklarar

 

GIFwater:

 

TNED framträder i syntes

 

Gammaprojektets fysikgrunder

 

MAC utmanas i Universum

 

Nattlysande moln — i växande

 

Solfysiken  --  Generaltest

 

Vintergatan — Solsystemen

 

 

 

GIFsekvens — NIKON D90  25Dec2009 ¦ Drop1.GIF

SPINNANDE VATTENDROPPE PÅ VATTENYTA.

TimeWindow

 

Bakgrund:

 

Bakgrunden:   SIDERISKA den i förhållande till de s.k. fixstjärnorna OMLOPPSTIDEN FÖR PLANETERNA RUNT SOLEN är mindre intressant än ANOMALISKA omloppstiderna periodiska periheliepassagerna

— OM uppgiften gäller att försöka spåra en TNED-kosmologisk GALAXBILDNINGARNA ursprungshistoria — K-cellens värmefysik — till materieöarnas uppkomst i Universums Historia.

   SLUTTESTET gav det uppslaget: Solmassan från Keplermomentet. Resultat: Klockrent; Analogt med IAU-standarvärdet för Solens fotometriska effekt:

TNED+Experimentalfysiken=Sant. Igen.

   Den resultatbilden måste studeras mera ingående.

 

          

Detaljerna:

Vintergatans och Solsystemets detaljer: K-cellens matematiska fysik skärps

SOLSYSTEMEN I VINTERGATAN — GALAKTISKA IMPULSMOMENTENS BEVARANDE

VINTERGATANS 6007 SOLSYSTEMPLANETROTATIONERNAJordaxelns precession

 

 

PRIMÄRA Vintergatskroppens EkvatorialSpinnBand: ESB

                            

PLANETROTATIONERNA — KeplerBanSpinnets natur, upphov. uppkomst och existens i Solsystemet

 

Gyrofysiken    Tyngdpunkten

 

   

Tyngdcirklarnas integralmoment    Första SystemIntegralen avtäcker ¦ bevisar Modern Akademisk Matematisk Intelligens

 

 

Alla utvecklingsdetaljer i Universums Historia grundas HELT på den matematiska fysiken från CHEOPS REKTANGEL:

 

Se även från MEL1 och MEL 2 ¦  SOLFYSIKEN I TNED TESTAS

 

INLEDNING: impulskriteriet ¦

UTGÅNGSPUNKTEN I BESKRIVNINGSSÄTTET

K-cellens ENERGIBUDGETSOLSYSTEMETS ORDNINGANTALET MÖJLIGA SOLSYSTEM I VINTERGATAN: 6007

TNED-FYSIKEN — Solsystemets bildning bilden klarnar

TNED-KOSMOLOGINS DYNAMISKA SYSTEMBILD FÖR SOLSYSTEMETS KROPPSBILDNING som ska prövas:

 

 

Impulskriteriet för Solsystemets bildning i relaterad fysik

Figuren ovan illustrerar KRAFTPRINCIPEN bakom den nödvändiga impulsform (inre pilarna — impulskriteriet) som besitter principiell kapacitet att ha Solkroppen som MEDIERANDE UTKASTNINGSAGENT för Solsystemets aktuella omloppskroppar. Det är TNED-kosmologins huvudform (J3) som måste prövas mera ingående — eller förkastas om sådana detaljer framträder. Absolut.

 

Från vänster: En primär J-moderkropp — med visst primärt (yt-) spinn — avdelar en linjär stötpuls (p=mv) som DELS driver ut en primär solmasskropp (mS¦PRIM) och DELS initierar mindre utkastningskroppar INUTI mS¦PRIM via stötpulsens fortplantande (krocket-) fysik.

— I det mesta: Precis efter samma princip som i vattenexperimenten. Det är utgångspunkten, den enda fysikprövningsgrund vi har.

 

Ideal vattenfysik — VATTENFYSIKEN GER FYSIKUPPSLAGET

 

 

 

PLANETSYSTEMETS SOLEKVIVALENTER i relaterad fysik: TNED

   Så, för den vidare  TNED-kosmologiska generalprövningen:

— Solkroppen MEDIERAR utkastningsimpulser från en större J-moderkropp/K-cellen i form av aktuella primära J-planetkroppar. Det är vad vi måste försöka  bekräfta — eller dementera.

InVY:

K-CELLEN J:

TNED visar vägen

SOLSYSTEMET I VINTERGATAN

— föreningspunkter med modern akademisk teori saknas helt: helt annan fysikbild

 

Impulsmomentet (eng. angular momentum, sv. »vinkelmoment ¦ spinn») J=mvr=mK intar problemets centrala roll i uppgiften att försöka förklara Solsystemets uppkomst och bildning ur K-cellens expansion, de aktuella utkastningsprocesserna. Vintergatskroppen som födelseorten för vårt Solsystem kräver då ett villkor för impulsmomentet, rent kvantitativt och symmetriskt: Primära solsystemets avyttringsmassa måste finnas tillsammans med N stycken andra lika stora sådana (6007). Den matematiken visar sedan hela lösningen. Se utförligt från ANTALET SOLSYSTEM I VINTERGATAN.

 

 

— BILDNINGSTIDER från max kroppstäthet uppåt till nuvarande mera porösa himlakroppar ingår INTE ENS TEORETISKT i (här förk. MAC) den moderna akademins föreställningsvärld. Varken för kropparna som sådana, eller för planeternas omlopp.

— I moderna kvarter InVY börjar man istället UTIFRÅN OCH GÅR INÅT: BeginMaximaltUtspritt. Man tänker sig sedan en successiv gravitell sammandragning:

 

  Universum som helhet fortsatte att utvidgas och svalna, men i de områden som var något tätare än genomsnittet saktade expansionen in genom den extra gravitationella attraktionen. Detta fick till slut expansionen i vissa områden att avstanna helt och göra att de kollapsade på nytt. När de höll på att kollapsa, kunde [började] den gravitationella dragningen från materia utanför området [att] försätta dem i en svag rotation. När det kollapsade området minskade, roterade det allt fortare ..”.

KOSMOS, Stephen W. Hawking, Rabén Prisma 1989/1992/1994, s127ö; översättaren har tydligen missat något, eller att originalet har det.

— Kollegan Barrow skriver:

  Om man placerar ett moln av dammpartiklar i rymden, kommer de att börja känna av den ömsesidiga tyngdkraften; molnet kommer gradvis att dras samman.”,

UNIVERSUMS FÖDELSE, John D. Barrow, Natur och Kultur 1995, s30m. 

 

Den detaljen — BILDNINGSVIDEON — har samtidigt undanhållit en del upplysande basinformation som berör alternativet — från den andra sidan av saken sett. Jämför ENERGILAGEN I RELATERAD FYSIK med ovanstående: uteslutet.

 

 

Undersöker vi — nämligen — basdata för vårt Solsystems omloppskroppar med början från Planckringens h=mcr neutronmassakropps maximalt täta tillstånd Dmax=1,82 T17 KG/M³ framträder en bild som tydligt ansluter till det ovan nämnda IMPULSKRITERIET i TNED:

 

 

 

Aspekter på Solsystemet som inte finns i det etablerade lärosystemets litteratur.

En linjär stötimpuls från en J-moderkropp tvingar JSolkroppen att MEDIERA ett motsvarande UTKAST med Jupitergruppen först åt höger och sedan — stötrekylen — den betydligt massmindre Merkuriusgruppen åt vänster. Precis så som kropparna är ordnade i Solsystemet.

Alla planetkroppar inkluderat Solkroppen får ett analogt rotationstillskott med rotationsaxlar som precis genomskär SolEkliptikan.

— En YTASSOCIERAD[‡] neutronmassKroppsRotaion krävs i sluträkningen som tvunget måste avyttras[‡] med primärmassans divergenständning. Det är detaljerna som TNED-teorin måste förklara, detaljerat, och som sektionerna i den här presentationen är tillägnade att beskriva — noga.

 

 

VILKA RESULTAT HAR UPPNÅTTS?

1. SPINNMASSAN[‡] — avgör hela K-cellens cykliska kontraktion/expansion på alla ingående galaxcellers utvecklade impulsmoment. Följdsatser:

2. Vintergatans Solsystem[‡].

3. Solsystemets Planetrotationer[‡].

 

DiagramBaser:

För prövningarna används här genomgående konventionella basdata på 26 av Solsystemets tabellerade omloppskroppar i källverket (Bibliotekslitteratur) BONNIERS ASTRONOMI 1978 med särskilt angivna referensavsnitt. Uppställningen nedan för de 26 individerna är (här) ordnad — till fortsatt prövning — efter TNED-kosmologins anvisningar (J3 ¦ GB):

— PLU NEP URA SAT JUP — Davida+ MAR Ast+ JOR VEN MER:

— Pluto först ut och längst ut, Merkurius sist ut och närmast Solen.

 

 

 

 

TrivialDiagram — eller korrekt naturbeskrivning?

EFTERSOM alla här presenterade värden i tabeller och diagram är ”trivialräkningar” — baklänges efter impulsmomentets J=mvr enkla anvisningar — på redan väl kända och publicerade allmänna grunddata på vårt Solsystem och dess omloppskroppar, ehuru i en tidigare inte uppvisad form, kan man tycka att ”det finns inget att bevisa med den typen”: Allt är ”ju” redan känd, ”gammal skåpmat”. Det är just precis vad TNED-kosmologin behöver: En förklaring på redan väl kända basfakta, på sätt som ingen tidigare efterforskat i att ens tänka tanken ATT försöka något med. Nämligen impulsmomenten baklänges: Solsystemet från maximalt täta Dmax  primära himlakroppar. Etablerade föreställningar, inledningsvyn, har ingen sådan förutsättning: kroppsbildning från maximalt utspritt stoft. Den baklängesräkningen är dödfödd redan från ruta ett.

UtFbas:

UTKASTNINGSKRAFTERNAS BASDIAGRAM — F = ma = m × v(Keplermomentets v-komponent)/(tDROPutkastningstiden till omloppsbanans Perifokus¦Pf):

— Diagrammen nedan redovisar ”trivialresultatet” av basuppgifterna. Som vi ser, framträder en tydlig och omisskännelig PULSFORM möjligen analog med den TNED-förmodade utkastningsordningen, med till synes en välordnad storlek i pulsreferens till kroppsmassornas storlek. Diagrammet med gråpunkterna finns avbildad längre ner[‡] via 10-logaritmer som visar kraft- och massnivåer mera i detalj.

   Om TNED-kosmologin gäller, avbildar diagrammen nedan den regelrätta stötimpulsens historia som föranledde hela Sol- och planetsystemets primära formatering. Så kan vi undersöka, vidare, om ytterligare detaljer framträder som stödjer den bilden. Resultatbilden generellt: det ser så ut. Vi studerar det, mera i detalj.

 

 

 

KcellAnalys2018A.ods Tab5Kol X

 

KortBeskrivning:

Pulsformen växer snabbt till ett maximum VID de större kropparnas utkastning.

— I pulsslutet visas en motsvarande mindre rekylpuls sist — efter de allra minsta delkropparna (Asteroiderna) — som slutar på Merkurius, den allra sist avyttrade himlakroppen, allra närmast Solen — enligt (J3) TNED-följden:

   

— Ingen direkt kvantitativ bevisning finns (här) på att den ordningen verkligen bevisar ett genuint kroppsursprung — även om så förefaller uppenbart, enbart på pulsformens anvisningar.

   Inga liknande diagram framträder i vilket fall på omloppskropparnas rena basdata. Det är först med baklängesräkningen (tDROP) som ovanstående framträder.

— TIDSASPEKTER som kopplar till »bildningstid» har ingen direkt anknytning till planeternas basdata. För att få fram en sådan jämförande grund måste en motsvarande TEORI finnas — som går neråt det mera kompakta typ fria g-fallets tidsaspekter: ideala falltiden avspeglar en motsvarande banbildningstid. Den förutsättningen finns inte i det etablerade föreställningssättet för planeternas del.

 

p = mv = Fv/a = Ft ; mv/t = F

ENLIGT TABELLDATA FÖR SOLSYSTEMETS PLANETER+:

Linjära Kraftimpulsen F=p/t=mv/t som krävs

för att etablera omloppskroppens fasta omloppsbana — direkt massproportionell:

p/t=mv/t → p=mv → samma utgångshastighet v(L) → f(m):

 

Solsystemets basdiagram:

DiaBAS

10logDIAGRAMMEN — GRUNDERNA I SOLSYSTEMET SOM BEVISAR VISS SAMHÖRIGHET MED TNED-KOSMOLOGIN:

a BanIMPULSKRAFTEN TILL Planeternas BANBILDNING

b HIMLAKROPPSMASSORNA ¦  c HIMLAKROPPARNAS ROTATIONSENERGIER: förhållandet mellan TNED-Tillgängligt och Efterfrågat

”TRIVIALDIAGRAM” : Diagrammen, speciellt a, enbart understryker en viss samhörighet med vattenfysikens band av olikformade droppar från en impuls.

 

 

 

 

Logaritmiserade massa¦KraftNivåjämförelser a  F  b  m    c  JÄMFÖRELSEenergin som krävs för nuvarande planetrotationer

— Etablerade Basdata på Solsystemets 26 tabellerade exempelkroppar — 9 planeter + 17 asteroider:

 

a Keplermomentets BanbildningsKraft (Newton) — b Massorna (KG) — c RotationsenergiKvot (J/J)

abc: KcellAnalys2018A.ods Tab5Kol R¦S¦T.

a:  F = m × v(K)/(tDROP¦Pf) — b:  mc: Se TESTKRITERIET med EndaAlternativet

 

 

 

Alla tre abc-diagrammens punkter uppvisar nära lika variationsform med värdena uttryckta i 10-logaritmer — normalvärden visar bara i stort »en stor¦liten bula».

— Speciellt c-diagrammet är rena spegelvändningen av ab-diagrammen; Se särskild i beskrivning i EndaAlternativet.

KeplerBBK:

a: Keplermomentets BanbildningsKraft, Newton  --  för SOLSYSTEMETS 26 exempelkroppar

PLUTOförsta ¦ MERKURIUSsista -- planetkropparna med Solen som MEDIERANDE utkastningscentral, enligt förebild från VATTENDROPPSEXPERIMENTEN.

 

 

SPECIELLT i ab-diagrammen — bildningskraft och massa — framgår mer eller mindre direkta analogier till vattendroppsfysiken:

Vi kan (direkt) se (a) i varje fall tre skilda HORISONTELLA BAND som — med vattenfysikens sätt kan tolkas som olika RESONANSNIVÅER — masskroppar/vattendroppar — som ges ut efter materialets förmåga att svara på en enda utlösande linjär impuls [v(L)]. För vattenfysikens del VET vi redan att en sådan impuls — från en fallande vattendroppe från en fast droppanordning — (ofta) avbildar (nära) identiska droppserier: resonanskriteriet är uppenbart, men ingen direkt räkning finns här utom generaliserat i RESONANSSERIEN FÖR SOLSYSTEMETS 9 PLANETER (J3).

tDROP-värdena har beräknats som nedan i t-sambandet BANBILDNINGSTIDEN via FFG-sambanden.

 

Generellt , exemplifierat, för möjliga resonansserier från given totalenergi:

E = mad = Fd = d[F1+F2+F3+...+FN] = d[m1a1+m2a2+m3a3+...+mNaN]  ;

m = m[2–1 + 2–2 + 2–3 + ... + 2–N = 1] ; aN = FN/mN ;  litet m = hög acceleration, given kredit: FN

BanBildningsTiden: Omloppsbanornas bildning i Solsystemet:

 

BANBILDNINGSTIDERNA

tDROP

anger omloppsbanans kortast möjliga bildningstid mellan utkastet (från PrimäraSolmassYtan d) upp till Perifous (D): Tidsfaktorn fås idealt genom att tillämpa ett omvänt G-fritt fall från D till d enligt matematiken för FriaFalletsG-fysik (FFG).

— I den etablerade teorin finns (vad vi vet) ingen motsvarande teori om någon »planetbanornas kronologiska bildningsföljd»:

   »Fortsätter du yttra dig på det där viset syr vi in dig». Jämför Galilei 1636: Inkvisitionen. Kuligt ställe.

— Inte av den typ som avbildas i diagrammen nedan, eller veterligt alls någon annan.

   I princip KAN sådana finnas i MAC. Men eftersom SingMAC modern akademi saknar begrepp om något STOPP för »en minsta möjlig himlakropps utsträckning», finns heller inget meningsfullt sätt i MAC att genomföra en räkning.

 

tDROP¦Pf — tDROP¦Md

tDROP¦Pf Tidsbildningen i År  till Pf ¦ Md via primära utkastningshastigheten v(L) ENLIGT TABELLDATA FÖR SOLSYSTEMETS PLANETER+

för SOLSYSTEMETS 26 exempelkroppar EFTER kronologisk bildningsföljd enligt Impulskriteriet

Vänster: PRIMÄRA BANBILDNINGSTIDEN UPP TILL PERIFOKUS Pf ¦ Perihelium, närmast första banomloppspunkt:

PLUTO har största medelavståndet till Solen, men Neptunus har största Perifokusavståndet.

 

Höger: PRIMÄRA BANBILDNINGSTIDEN UPP TILL SolMedelavståndet Md, närmast första hela banomloppsreferensen: alla strängt avtagande:

KcellAnalys2018A.ods Tab5Kol M¦O.

 

VILKEN MENING OCH INNEBÖRD HAR OVANSTÅENDE (TRIVIALA) DIAGRAM ERHÅLLNA FRÅN SOLSYSTEMETS REDAN VÄL KÄNDA BASDATA[‡]?

— Inget annat,  här veterligt, än att understryka TNED-ordningens — och vattenfysikens — (triviala) samhörighet med ordningen i vårt Solsystem: bildningsföljden enligt impulskriteriet. Det är (nämligen) avgörande viktig att inget enda motsägande fakta får existera i den bilden OM det är TNED-kosmologin som gäller. Finner vi ett sådant, minsta lilla, gäller: Ajö TNED.

   Tuff bransch.

TNEDkosmAn:

TNED-kosmologins analogi:

På samma sätt som i vattendroppsfysiken TAR de översta/yttersta droppmassorna längsta tid/distans för att nå sina toppositioner —

 

 

efter en MönsterBILD — resonanskriterium — som framalstrar droppar med olika storlek (i olika grupperingar — i experimenten ner till dokumenterade bråkdelar av millimeter).

 

Jämför en energiuppställning som kan tillämpas (vidare) på vattendroppskomplexet:

E           = mv²/2 = ma(d¦FALL) = (d¦FALL)([ma]1 + [ma]2 + [ma]3 +  ... + [ma]N)

             = (v²/2)(m1 + m2 + m3 +  ... + mN) ; m=F/(a¦Jordytan):

             = (v²/2a)(F1 + F2 + F3 +  ... + FN)

Med givet (F = ma)N ges ett a=(F¦GIVET)/m som växer över alla gränser om m avtar mot noll:

— Som också experimenten visade: mikrosmå vattendroppar REKYLBILDEN drar iväg med hög pace och når långt upp över utsläppspunkten.

 

 

Se även TIDSFÖNSTRET i TNED-kosmologin — vi kommer dit så småningom

ÖVRIGA LIKNANDE TRIVIALFALL — grunddata i Solsystemet som harmonierar med Impulskriteriet:

 

 

Planetbanornas bildning enligt (LINJÄRA) impulskriteriet kräver förutom en generell utkastningsimpuls v(L) också en banSPINNimpuls v(K) — en KeplerMomentrelaterad omloppsdrivning K=vd: lika stora ytor på lika långa tider: impulsmomentets Keplerkomponents hastighetskomponent rätvinkligt v(L).

 

 

 

VinSolSCH: — Rotationsordningen schematiskt för Vintergatan och Solsystemet med bildningen från K-cellens detonation:

schematiskt — detaljer i spinnmassan förklaras delvis i raVIN: Se även mera orienterat om den avgörande YtRINGSpinnMassan i TimeWIN och SPINNMASSAN I DETALJER.

 

 

Keplerspinnets PrimärFrekvens:

 

 

 ytringsspinnet avtar med antalet avyttrade J-kroppar

 

Följer vi Solsystemets omloppskroppar från deras nuvarande Keplermoment K=v(Md) neråt mot TNED-ursprungets primära J-kroppar

— primära Solmassan i grovräkning som nuvarande 2 T30 KG med Dmax som medierande utkastningskropp får kroppsradien nära Rn=14 KM, figuren ovan höger

— får vi

DiaKeplerSpinnFrekv:

Himlakroppens Primära KeplerspinnFrekvens vid SolPrimärens yta MHz  --  för SOLSYSTEMETS 26 exempelkroppar

PLUTOförsta ¦ MERKURIUSsista -- planetkropparna med Solen som MEDIERANDE utkastningscentral, enligt förebild från VATTENDROPPSEXPERIMENTEN.

Kroppsbanornas KRONOLOGISKA TIDSBILDNING MED PLUTO FÖRST OCH MERKURIUS SIST —  precis efter den DYNAMISKA ordning som utkastningarna kräver enligt TNED. KcellAnalys2018A.ods Tab5KolQ.

 

PrimäraKEPLERspinnFREKVENSEN (f ) för himlakropparna från nuvarande banomloppstid per varv enligt

(v¦PrimK) = v’ = K/Rn = (v¦Md · Md)/Rn = 2πRn/t = Rn · f  = ωRn ;  f  = K/Rn2

Ordningen associerar — starkt — till en bild av händelseförloppet där omloppskropparna avyttras primärt massfärdiga: som färdigbildade impulselement, enligt TNED:

— ideala kroppssfärer på max täthet 1,82 T17 KG/M³.

PRINCIPIELLT SAMMA DIAGRAMFORM gäller för förhållandet v(K)/v(L) EFTERSOM PRIMÄRA v(L) (MED FÖRSUMBART SMÅ BELOPP) VISAR SAMMA VÄRDE flykthastigheten från Rn vFLYKT=1,39 T8 M/S FÖR ALLA SOLSYSTEMETS OMLOPPSKROPPAR.

   För att få fram en påvisbar numerisk skillnad måste vi räkna bildningsdistansen från Md — vilket visar differenser i storleksordningen ental/tiotal M/S. För den kortare Pf-referensen visar siffervärdena i kalkylprogrammet (OpenOffice — max 15 decimaler) ingen olikhet: Subtraktion från flykthastigheten ger konsekvent 0 för samtliga dataposter.

 

Inte heller den diagramformen är mer än »trivial» — i sitt TNED-bekräftande: Vi bara använder redan väl kända data från Solsystemet i baklänges räkning Dmax ner till TNED-stadiets primära J-kroppar via/på de givna omloppskropparnas impulsmoment J=mvr=mK utan masshänsyn. Vi använder sedan enbart Keplermomentets banomlopp. Samhörigheten impulskriteriet framgår tydligt (men kräver mera detaljförklaring):

Fig.VinSolSCH: Orsaken till omloppskropparnas fasta banor restYtspinnet avtar med antalet avyttrade J-kroppar¦primära planetmassor.

   Samtidigt som ordningen är ”trivial”, bekräftar den bara att befintliga basdata på Solsystemets omloppskroppar verifierar TNED-grunderna — AV PRINCIP.

   Av den ”triviala” anledningen BLIR det särskilt angeläget att hitta minsta lilla motsägelse som kan leda till att TNED visar sig INTE hålla.

— I PRIMÄRMASSORNA GENOM ITERATIONER ges TNED-sambanden som visar hur primärmassorna gör sig av med en del av sin bildningsmassa (restytspinn) under divergenständningen. Den processen slutför himlakroppsbildningen på nuvarande massor.

 

Keplerspinnets TNED-PlanetPrimäraFrekvens f  = K/Rn2 vid primära Solkroppsytan visar särskilt tydligt’ ATT INGENTING TYCKS UTESLUTA PRINCIPEN MED färdigpreparerade utträngande masskroppar (PlanetBabys), till skillnad från den moderna akademins föreställningssätt (successiv katastrofal planetbildning genom »SEDVANLIGT AMERIKANSKT» bombardemang utifrån); Keplerspinnet — restimpulsmomentet från primära Vintergatans K-cellsBevarande marginella ytspinn — avtar successivt med varje kropps avdelning från primära Solmassans YtSpinnRing, dynamiskt samstämmigt med TNED-bildningsföljden i ImpulsKriteriet.

 

 

Solsystemets basdiagram ovan antyder — starkt — att den moderna uppfattningen om himlakroppsbildningen, särskilt i vårt Solsystem, INTE besitter grundligt styrkande aspekter inom naturfysiken.

 

 

KEPLERSPINNETS HÖGA FREKVENSTAL KRÄVER — tydligen som det får förstås — EN AVANCERAD MASKINORDNING I TNED-KOSMOLOGIN FÖR ATT FÅ IHOP DET MED NUVARANDE SOLSYSTEMETS KÄNDA ORDNING.

 

YTSPINNETS PRINCIP INTAR DEN MEST FRAMSKJUTNA POSITIONEN TILLSAMMANS MED DEN NÖDVÄNDIGA ORDNING SOM — UNIKT — KAN FÖRKLARA HUR PLANETERNAS NUVARANDE ROTATIONSAXLAR — GYROFYSIKEN — HAR INTAGIT SINA NUVARANDE LUTNINGAR MOT EKLIPTIKAN, SOLOMLOPPET.

 

Mest närliggande associativa resultatbild:

DET FINNS, KNAPPAST, FLERA LÖSNINGAR TILL ETT SÅ PASS SAMMANSATT OCH KOMPLICERAT MEKANISKT SYSTEM. KLARAR INTE TNED DEN UPPGIFTEN ÄR DET DEFINITIVT AJÖ.

 

 

 

 

 

RubrikVY: 26Jan2019

 

RUBRIKVYER — Solsystemen i Vintergatan

 SPINNET är den absolut avgörande fysikdetaljen — se särskilt i Gyrofysiken om ej redan bekant

 

    

   

 

Basdiagrammen i Solsystemet

SOLFYSIKEN ¦ TNED med atomkärnans härledning ¦ atomkärnans inkompressibilitet

Befolkningen i moderna korridorer känner tydligen inte till de enkla upplysande diagrammen.

— Det är — naturligtvis — förklarligt då de baseras på en primitiv högtät Solmassa vars enkla fysik inte ingår — inte alls över huvud taget — i den moderna akademins studielitteratur, eller ens som en fysiskt insedd möjlighet.

— Främsta anledning: ATOMKÄRNANS HÄRLEDNING ¦ ATOMKÄRNANS INKOMPRESSIBILITET.

 

 

 

 

TNED, kosmologin:

 

TNED-kosmologins djupfysik

KAN TNED VERKLIGEN FÖRKLARA

SOLSYSTEMETS BILDNING I DETALJER:

IMPULSER, MOMENT, OMLOPP — FÖRENLIGT MED K-CELLENS EXPANSION?

TNED-KOSMOLOGIN

IMPULSANALOGIERNA I SOLSYSTEMET ENLIGT TNED

——————————————————————————

K-cellens expansion — från maximalt materietätt tillstånd ¦ K-cellens detonation från en närmast tidigare K-cellens kontraktion ¦

LJUSETS GRAVITELLA BEROENDEAtomkärnans härledda fysik ur Placks konstant, gravitationens fundamentalform.

 

 

 

TNED-GROVVYN K-CELLEN: 814 (medelstora) eller 5 (Vintergats) miljarder i princip synliga enskilda Galaxceller konserveras i K-cellen — vårt Universum enligt TNED — under kontraktionsfasen, och frigörs åter under expansionsfasen. Villkoret som måste uppfyllas är att K-cellen tvunget bevarar under kontraktion, och frigör vid expansion, ett försvinnande litet YTSPINN, ett impulsmoment (J=mvr) för varje galaxcell som garanterar att den primärcellens massform har kapacitet att avyttra sin egenmassa — solsystem, stjärnhopar — genom ett motsvarande litet ytmoment, ett Keplermoment K=vr: K garanterar då dels typen vårt Solsystems impulsmoment (J=mK=mvr) i Vintergatans massystem, och dels planetomloppen i aktuellt solsystem [‡0]; Flera (många) likartade Solsystem blir därför ett nödvändigt villkor för att impulsmatematiken ska gå ihop, enligt förutsättningarna i TNED.

   UTÖVER den marginella rotationsformen:

   K-cellens detonation påför INDUCERADE ROTATIONENS UPPKOMST spontant varje Galaxcells primärmassa, mJ¦VIN, ett LinjärMoment p=mv, en impuls som frammanar en minimalt liten primärt inducerad  kroppsrotation (mJ¦primSPIN). Den grundrotationen kan sedan — måste obönhörligt för teorins överlevnad — varje himlakropp (inom timmar) längre fram i historien vidareutveckla under sin specifika, ytterst snabba och våldsamt energirika fusionsfas, efter divergenständning [‡1] ¦ [‡2].

   Villkoret för hela den maskinordningen, vårt faktiska Solsystem, är det nyssnämnda lilla oförstörbara ytspinnet som i expansionsfasen garanterar att varje mJ¦VIN KAN utveckla typen Galaxernas karaktäristiska formstruktur. Se vidare förklaring till ytspinnet i Neutronmaterialets egenskaper.

 

IMPULSANALOGIERNA I SOLSYSTEMET ENLIGT TNED

 

I vattenfysiken finns adhesions- och kohesionskrafter (ytspänning, viskositet [kletighetskoefficienter] som dämpar vattnets specifika följsamhet.. Likväl visar oss vattnet principen med Spinnbildningen:

Spinnande vattendroppar:

SÄRSKILDA FOTOGRAFIER SOM VISAR

VILANDE VATTENDROPPE PÅ VATTENYTA finns i

zrefRFmetOrig.htm och NeutronfgmKompl1.htm.

Särskilda bevis för spinn finns rikligt dokumenterat i vattendroppsexperimenten här i Universums Historia från 2009 — se särskilt i Vattenrekylens Spinn:

    Se GIF-VattenVideosekvensen i inledningen: vattendroppen som spinner — se SpinnFörklaringen nedan — och åker en stund på vattenytan efter rekylen från en fallande vattendroppe som träffar vattenytan över ett snapsglas:

   Särskilda fotografier av flera eller enskilda vattendroppar på vattenytor efter sådana vattendroppsbildningar:

 

 

Impulsmomentets bevarande

— Bilderna används genomgående i Universums Historia för att belysa principiella delar och aspekter i grundfysiken.

 

 

 

Utan spinn faller vattendroppen omgående in i modervolymen;

— En del LÄGER i modern akademi anser att atomkärnan INTE uppför sig på analogt sätt;

— »Vattendroppar» — delpartiklar — UR moderkärnan SES som ”spinnande element inuti”, säger PhD-eliten:

— Atomkärnor, säger modern akademi (1930+), består — aktivt, bokstavligt, inte enbart formellt kvantitativt utan reellt kvalitativt också, säger MAC — av en samling INRE DISKRET EXISTERANDE delpartiklar (kvarkteorin).

   Jämför även ENERGILAGEN — i relaterad fysik: Atomkärnan innehåller inga beståndsdelar, säger TNED. Se även i MIC-ekvivalenterna: partikelfysikens detaljer i relaterad fysik med jämförande beskrivningar i modernt etablerad akademi.

 

SPINNGRUNDERNA MED J-KROPPARNAS PRIMÄRA NEUTRONMATERIAL:

SPINNGRUNDERNA — schematiskt för tydlighetens del

 

BILDERNA i fotosekvensen ovan är sammanställda efter studium av hundratals (tusentals 2009 Maj-Sep) olika fotografier med återkommande samma eller nära lika rekylerande dropptyper.

 

J-kropparnas primära neutronmaterial

   Helt andra egenskaper i K-cellens kroppar kontra vattenfysikens BULA (c):

   All elektrisk verkan är avstängd så längre J-kropparna befinner sig innanför c0-zonen

¦g-kraftens lokala c0-gräns¦NollDivergensZonen¦DivergensNollZonen (Divergenständningen).

   J-kroppens neutronKallplasmaMaterial visar idealt fluidum: noll viskositet (»noll makrofriktion»), noll adhesionsförmåga och noll kohesionsförmåga:

   All möjlig friktion anställs uteslutande på mekaniken: stötar, impulser, moment.

   Neutronatomkärnorna realiserar idealt superhårda mekaniska rullager i neutronkallplasmakroppen:

— De maximalt ythårda, icke-kompressibla ARTOMKÄRNANS INKOMPRESSIBILITET Neutronkärnorna KAN fungera som ordinära rullager mot varje påförd yttre mekanisk rörelse:

   Påförda VRIDANDE mekaniska moment skapar minimala djupeffekter — frånsett direkta stötar: atomkärnans inkompressibilitet I DET INAKTIVA ELEKTROMAGNETISKA TILLSTÅNDET garanterar att stötimpulser fortplantas HELT UTAN termiska FÖRLUSTER;

   Inducerat spinn skapas mer eller mindre (viskositet) ur varje materiellt utträngande linjär impuls PÅ materialets egen inneboende materialfysik där RÖRELSER redan existerar:

— Varje upphöjningstendens i en J-moderkroppsyta från en underliggande utträngande pulsvektor skapar — obönhörligt enligt Den inducerade rotationens princip — SPINN på maximalt liten friktion — Se GIF-sekvensen med särskilda Bevis.

 

Se vidare NeuMass fördjupat i Spinnförklaringen för K-cellens del — svaret på alla krävande djupfrågor om impulsmomentets bevarande i hela ämneskomplexet. Eller ska i varje ffall föreställa en totalförklaring.

 

 

I vattenfysikens fall — fotografierna d e f — bildar den utträngande stötimpulsen en VERTIKAL  serie vattendroppar av varierande storlek och hastighet

 

 

 

BILDERNA i fotosekvensen ovan är sammanställda efter studium av hundratals (tusentals 2009 Maj-Sep) olika fotografier med återkommande samma eller nära lika rekylerande dropptyper.

 

g BILDEN — delvis schematiskt, komprimerat: faserna enligt räkningen är snabba,

se Tidsfönstret — TNED-kosmologins bild:

————————————————————————————————————

— Med Vyerna primära Vintergatskroppens/MedelGalaxcellens utkastning genom K-cellens detonation följer (strax) en liknande fas för primära galaxcellen själv: Den divergenständer innanför K-cellens c0-zon och åstadkommer så en detonation som kastar ut (g-bilden explicit) galaxkroppens motsvarande alla möjliga primära solsystemskroppar — i det dess egen primära masskropp upplöser sig genom den häftiga divergensdetonationen. Här kommer YTSPINNET in i bilden:

   För att förklara SPINNMASSANS DETALJER i nuvarande Solsystemets banimpulsmoment för planeternas del krävs i den motsvarande fysiska K-cellens fall NeuMass att K-cellen konserverar särskilda — minimala — Galaktiska/Vintergatsrelaterade Ytspinn — som yttrar sig i reguljära ekvatorialspinn (neutronmassmaterialets nollviskositet och praktiska friktionslöshet) från primärkropparnas minimalt inducerade rotationer vid K-cellens primära utkastningsdetonation — och med delvis spektakulär — reguljär matematiskt beskrivbar — upplösande förklaring, se TIDSFÖNSTRET.

— En snabb utvecklingsfas uppträder då primära Solkroppsmassan avdelas ur en sin primära Vintergatsmassa (linjära, som i bilderna ovan, utträngningsimpulserna från primära Vintergatskroppens divergenständning), där ett separat påfört ekvatoriellt ytspinn (inte centrifugerande för primära Vintergatskroppens del, men väl för den betydligt mindre primära Solkroppsmassans del: se UPPHOVET TILL PLANETROTATIONERNA) uppträder i varje galaktisk cell i bevarad kvantitet från K-cellens kontraktion/detonation.

— Primära Vintergatskroppen påförs ett K-cellbevarat minimalt ytspinn som — transponerat på primära Solsystemets masskropp — avbildar nuvarande planetomloppens Keplermoment tagna baklänges ner till primära Solkroppens massyta. Se Vidare särskilt från ANTALET SOLSYSTEM I VINTERGATAN. Hela komplexet avbildar — så — en ren minutiöst exakt härledbar matematisk-fysikalisk impulsmomentsmatematik.

— Centrifugalkraften — g-bilden ovan schematiskt för Primära Vintergatskroppen — i ett smalt ekvatoriellt ytspinn överrider — under en osedvanligt kort tidrymd: 0,1mS — den sammanhållande g-kraften hos primära Solmasskroppen, och vilket fysikbild garanterar planetkropparnas utkastning INLEDNINGEN på motsvarande KeplerBanmoment. Det är helhetsbilden.

 

K-cellens massa:

K-cellens massa (Sep2018):  Här används genomgående värdet 4,15 T53 KG (4,1539843468) för K-cellens massa från SLUTTESTET m0cK¦Rad28 ¦ K-CELLENS MASSA i JÄMFÖRANDE GROVVÄRDEN.

— Signifikanta grovvärdet 4,14 anges i tidigare (2008+) författningar från K-cellens värmefysik i K-cellen, Allmänna värden..

 

— Centrifugalkraften garanterar att Solsystemets omloppskroppar kastas ut med Keplerbanmomentets kvantiteter v(K) tillsammans med den rätvinkligt linjärt uppåtträngande djuppulsen v(L) som bestämmer omloppskropparnas slutliga solmedelavstånd — ytterst från K-cellens detonation.

   Kvantitativa TNED-beräknande värden för v(K) och v(L) beskrivs och redovisas (bl.a.) i SOLBASDIAGRAMMEN och ANTALET SOLSYSTEM I VINTERGATAN.

 

SÅ kopplar INTE vattenfysiken någon EXAKT bild av förklaringssättet (enligt TNED) till vad som sker i K-cellens expansion.

— Den detaljen har uppmärksammats först här (9Nov2018).

 

VI KAN INTE — veterligt ingen, inget — HÄRLEDA den typen av spinn YTSPINNET ur en stötimpuls:

 

minst tusen gånger högre perifer spinnhastighet än den utåtriktade stötimpulshastighet som är förknippad med spinnet:

 

KOMPLEXET SOM GRUNDLÄGGER SOLSYSTEMETS OMLOPPSBANOR

 

— I Solsystemets fall med Spinn/Impuls v(K)/v(L) — Lägst 1.451 för Merkurius, Störst 14.619 för Pluto — finns en faktor mer än minst tusen gånger att förklara.

 

Här veterligt: Ingen makt, kraft, ordning eller annan Instans i kosmos kan SKAPA något sådant: en spinnhastighet MINST tusen gånger större än en Impulshastighet. Ingen sådan skapande eller genererande fysik existerar, här veterligt. Den spinntypen måste följaktligen redan föreligga, återuppstå, ur redan existerande fysik.

   Invändningar eftersöks. Författaren letar, ständigt, oupphörligt.

 

 

 

MATERIALET distribueras mera rätvinkligt utkastningsimpulsens riktning än enbart i dennas linje.

— Ett återanvändningsbart YTspinn — impulsmoment J = mvr — bevaras TVUNGET ENLIGT ENERGILAGEN oförstörbart genom hela K-cellens utvecklingshistoria, och återkommer SÅ på nytt för varje ny epok med K-cellens expansion efter en föregående kontraktion. Förlusterna i föregående epok från ljus och värme K-cellens allmänna tillståndslag fylls på med neutronmassa från den omgivande — obegränsade, aldrig skapade — c0-kroppen.

   Det är den ofrånkomliga LOGIK som tillståndslagens ENERGIRÄKNING kräver för att förklara fysiken.

— I vattenfysiken är utimpulsen betydligt större, kraftigare än spinnet, varför bara droppar i höjdled avdelas.

— I varje fall enligt de här gjorda observationerna.

— Ett bevis för att spinnet också finns i vattenfysiken visas explicit i GIF-sekvensen.

 

Se BEVISET i primära impulsmomentets bevarande.

 

YTEFFEKTEN  i spinnbilden.

 

   spinnbildningen från — eller i samband med — uppimpulsen

kan förstås innesluta en absolut minimal materialmassa

helt koncentrerad till ett minimalt skikt i kroppsytan.

— Spinnet hos en given masskropp avtar i kraft med mängden utkastad massa.

   Alltså speciellt i K-cellens fall med neutronmaterialets frihet från adhesion och kohesion i frånvaron av elektrokemiska krafter, och därmed minimal djupverkan i spinnkroppen:

 

 

 

 

 

 

Keplerbanmomentets v(K), BevisDokumentet:

 

BEVISDOKUMENTET — enda spåret: v(K¦L)

ETT v FÖR ROTATION (Keplermomentets Angular) OCH ETT v FÖR TRANSLATION (Linear)

 

Orsaken till impulsmomenten i Solsystemets planetbanor har — enligt TNED (och även, tydligen, insett av en del i modern akademi) — ingen koppling till eller upphov i Solen som sådan, och inte i någon annan enskild himlakropp heller:

— Solkroppen endast medierar impulser som ytterst sett härrör från K-cellens detonation på alldeles samma sätt som utkastningen av vattendroppssträngarna i vattendroppsexperimenten:

 

— En större underliggande droppe endast förmedlar utkastningskrafter från en modermassa längst ner i vattenmassan: den som tar emot »kontraktionsimpulsen» från den enda förorsakande fallande experimentdroppen: hela dess rörelsemängd.

 

Enda kvarlämnade spåret från Solsystemets bildning

 

Enda kvarlämnade spåret från Solsystemets bildning i K-cellens expansionshistoria

finns uteslutande enbart i två skilda impuls(massa-hastighet)faktorer

— med given massa behöver vi bara koncentrera oss på hastigheterna:

 

 

   Utkastet från Solytan v(L)

(»Ra’ket», eng. linear momentum: p=mv, sv. impulsen) och

   Spinnhastigheten v(K) rätvinkligt utkastet

(»Snu’rret», eng. angular momentum: Et=J=mvr=mK, sv. impulsmomentet eller rörelsemängdsmomentet eller massKeplermomentet): det avgörande dokumentet som omfattar hela spinnfrågans svårighet.

Inget annat.

Hur vet man att Solen inte kan upphova impulserna?

   — En EXPLOSION kan alltid återföras på en kroppsmassa av princip typ E=mc².  

   Energin finns.

   — En helt annan fråga är hur en sådan ska KUNNA bilda en roterande rörelse OM INTE EN SÅDAN REDAN EXISTERAR. I moderna kvarter har — följaktligen — olika katastrofteorier framlagts.

   I TNED-fysikens primärt kompakta kroppsmassor, vårt Solsystem, är rotationsmomentets impulshastighet DRYGT (1.451) tusen gånger större än utkastets hastighet för Merkurius del och DRYGT (14.169) fjortontusen gånger större för Plutos del. Fjorton tusen. Varifrån? Vad vi VET, existerar ingen sådan fysikbildning från en enskild kropp av Solens storlek i universum (m=2 T30 KG; E=mc²=1,8 T47 J). Momenten (E=mK/t totalt för Solsystemet enligt TNED summerar 8,363 T42 J) måste tvunget ha komplexet med Solsystemet som ett objekt, utifrån, bortifrån, utanför Solen. Man har också insett det (så småningom) i moderna kvarter, fast på andra (lägre) kvantiteter (Men jämförelser med MAC från TNED-kosmologin kan egentligen inte göras här);

 

  Inte ens Merkurius skulle kunna föras in i sin nuvarande bana av någon mekanism som bara verkar genom att avlägsna material från solens yta.”,

BA1978s256sp2n, teorierna om Solsystemets uppkomst.

— Så vinklat från TNED-kosmologins sida: Keplermomenten baklänges:

Bildningsfysikens detaljer för Solsystemet kan av det skälet INTE fastställas ENBART utifrån kännedomen om Solsystemet som ett isolerat massystem — typ ”utslungat material från en exploderande (roterande) stjärna”.

 

För att förklara Solsystemet KVANTITATIVT enligt TNED måste vi känna hela processen från K-cellens detonation i detalj, alla moment, för att kunna fastställa — eller avfärda som omöjlig i prövningen — den resulterade planetfysikens Solsystem.

 

 

 

 

 

K-cellen, Orientering: 23Nov2018 UNIVERSUMS HISTORIA

 

 RELATERAD FYSIK

VYERNA ABC FÖR ORIENTERING I K-CELLEN

 

 

 

K-CELLENS INRE — c0 = 2,99792458 T8 M/S — är vad vi har förstått enda möjliga området för vårt Solsystem och Vintergatan att utvecklas på — med grund i GcQ-teoremets villkor: Ljusets friställning från kinetiken (Ljusfrihetssatsen) med LJUSETS GRAVITELLA BEROENDEATOMKÄRNANS HÄRLEDNING. Utgångspunkten är det s.k. universella verkanskvantumets eller här särskilt

det fundamentala atomära impulsmomentet Plancks Konstant h=mvr=Neutronen med NEUTRONKVADRATEN och de därur härledda ATOMVIKTERNA som bevisar och redovisar samhörigheten med experimentalfysiken. Det är grunden.

   Full förtrogenhet förutsätt för att undvika missförstånd i framställningssättet, om ej redan bekant — eftersom det etablerade föreställningssättet har helt andra premisser som vi, löpande, försöker understryka, förtydliga och klargöra genom exempel, jämförelser, citat och referenser.

   Vysätten ABC i figuren refereras till löpande i huvudtexten.

 

Se även i originalframställningen om K-CELLENS EXPANSION och GALAXBILDNINGEN.

 

 

 

 

 

 

 

K-cellen, J: Impulsmomentet baklänges ¦ SOLSYSTEMETS KEPLERMOMENT I VINTERGATAN

 

 

NOTERA FÖRUTSÄTTNINGARNA I TNED-KOSMOLOGIN

K-CELLENS KONTRAKTION, Detonation och Expansion

NOTERA FÖRUTSÄTTNINGARNA — helt motsatt grundordning i jämförelse med etablerade synsätt (1800+):

—————————————————————————

Ursprung i modern akademi MAC kontra relaterad fysik TNED:

 

1 Ly = LightYear = 3600×24×365,25 S × 2,99792458 T8 M/S = 9,4607304 T15 M  ¦  1 parsec = 1 pc = 3,0856 T16 M = 3,2615 Ly

c0-kroppen ¦ ALLMÄNNA TILLSTÅNDSEKVATIONEN — energibudgeten ¦ Planckekvivalenterna ¦ Ljusets gravitella beroende ¦ K-cellens expansion ¦ Atomkärnans härledning

 

mVIZ:

I MODERNA KVARTER (CitatBA1978s360) använder man termen ”den saknade massan” och ”mörk materia” i samband med försöken att förklara universums materiestruktur. I TNED (Relaterad Fysik) framträder automatiskt en koefficient

(mKmVIZval ¦ Synliga och Totala Massan 1/355 ¦ Mörka Materien) som sammanfattar den synliga materien i universum som bara 1/355 av totalmassan 4,15 T53 KG. Vi använder den fysikbasen här och förutsätter full förtrogenhet. Grunderna i SANDKORNSANALOGIN.

 

Solsystemets J-moderkropp — mJ¦VINTERGATAN — innehåller 355 gånger större primärmassa än VintergatanNU (1,4 T11 BAs313 Solmassor [~2 T30 KG] eller ca 2,8 T41 KG): 355×2,8 T41 KG = 9,94 T43 KG.

 

 

Solsystemets avdelning från den primärkroppen motsvarar INTE

nuvarande Solsystemets impulsmoment J=mK=mvr i Vintergatan

J = (2 T30 KG)(20 KM/S)(10 Kpc) = 1,234 T55 JS = m6,1712 T24 M2/S

taget baklänges in TILL ytan av den kompakta primära neutronmassakroppen

355mJ¦VIN¦VIZ.

 

Varför inte då?

 

Solsystemets nuvarande impulsmoment i Vintergatan

J = (2 T30 KG)(20 KM/S)(10 Kpc) = 1,234 T55 JS = m6,1712 T24 M2/S

fungerar bara — uteslutande enbart — med

1mJ¦VIN¦VIZ. En av 355.

 

— Det finns vissa detaljer vi måste ha i bakhuvudet, för vidare, för att INTE låsa in oss i bundna föreställningar som bygger på grovräkningar:

— Vi har nämligen all anledning att FÖRUTSÄTTA — VintergatsCentrums långvariga egenproduktion av rörelsemängdsmoment — att nuvarande impulsmoment J=mvr för vårt Solsystem runt Vintergatans centrum INTE är ett primärt dito. Men vi lämnar för tillfället den aspekten (vi vet inget mera preciserat här) och grovräknar — som om så ändå vore fallet.

 

Så: Hur bildades då nuvarande Solsystemets impulsmoment i nuvarande Vintergatan — enligt TNED-kosmologin?

 

 

 

SolSystJorsak: K-cellenJ

— Solsystemets impulsmoment i upphovet i direkt grovräkning:

Att spåra till upphovet:  Solsystemets nuvarande impulsmoment i Vintergatan

J = (2 T30 KG)(20 KM/S)(10 Kpc) = 1,234 T55 JS = m6,1712 T24 M2/S = mS × K

Vi frånser möjligheten att Vintergatan under lång tid byggt upp ett eget impulsmoment som drar med sig allt runt omkring genom Centralens Energiomsättningar.

— Jämför Vintergatsskivans nuvarande periferihastighet ca 200 KM/S: +10µM/[1 år = 86400 S × 365,25 = 31.557.600 S] — 1mM/sekel — under 20,82 miljarder år ger nuvarande 200 KM/S.

 

ANTALET SOLSYSTEM I VÅR EGEN VINTERGATA

 

Impulsmomentets matematiska fysik bestämmer max antal möjliga Solsystems som vårt i Vintergatan

AV RENA SYMMETRISKÄL utgår vi här ifrån att Vintergatan är befolkad med N = minst 1 stycken populationer av vårt Solsystems typ. Vi tillämpar vårt eget Solsystems nu kända impulsmoment

J = 1,234 T55 JS i Vintergatan på alla (så till prövning möjliga) N makar enligt impulsmomentets allmänna enkla modellbas:

 

 

Med lika J¦Nu för alla N ges ett motsvarande lägre v i det gemensamma J=m·vr=m·K som ska spåras bakåt till Primära VintergatsKroppens EKVATORIALRAND MED VILLKOR:

   En — 1 —  primär Vintergatskropp mJ¦VIN¦Prim ska avyttra de N individerna solsystem på RATIONELLT RELATERBART sätt  till ämnesframställningens aktuella prövning så att vi kan återfinna dessa i en (vår egen) Vintergata nu.

— Främsta villkoret:

   N-avyttringarna får INTE centrifugeras ut från neutronmassakroppen mJ¦VIN¦Prim:

   rotationsfrekvensen hos neutronmassakroppen får inte överstiga 1135 Hz.

— N-avyttringarna måste med andra ord obönhörligt puttas/stötas ut via linjära radiella detonationsimpulser v(L) från divergenständningen i mJ¦VIN¦Prim, så att motsvarande solsystems planetimpulser garanteras för det systemets aktuella omloppsbanor: planeternas solavstånd. Vi studerar den räkningen.

 

 

AntaletSolsystem: ImpMomBev ¦ K-cellen J

 

Antalet möjliga Solsystem i Vintergatan som Enligt TNED KAN finnas MAX om varje systemkroppsmassa INTE ska centrifugeras UT ur Vintergatskroppens primärmassa.

— ICKE-centrifugen garanterat ATT utimpulser följer med och styr varje SolSystemMassas vidare formering MED — korrekt — fungerande planetomlopp i slutänden.

 

mS¦NU = SolSystemetsNUmassa, grovvärde 2 T30 KG                                                    ;

ROTATIONSFREKVENSEN, omloppstiden per varv från v=2πr/t=2πr · f, är f = v/2πr       ;

J = (2 T30 KG)(20 KM/S)(10 Kpc) = 1,234 T55 JS = m6,1712 T24 M2/S = mS × K

————

N = max ANTALET SOLsystemMASSOR mSYS¦VIN i

ekvatorialringen som ska avdelas ur den ansvällningen hos

PRIMÄRA VINTERGATSKROPPEN = 2 T30 KG × 1,4 T11 × 355 = 9,94 T 43 KG

————

mS¦NU = SolSystemMassan som ger Primära Keplermomentet

————

r = Primära Vintergatskroppens radie

(355×mVIN¦VIZ/4πDmax)1/3 = (355×m/4πDmax)1/3

5,071 T8 M som ger rotationsringens/tyngdcirkelringens periferihastighet;

fMAX = v/2πr = 1135 Hz

J            = (mS¦NU~2 T30 KG)(20 000 M/S)(3,0856 T20 M) ; JS

J/N        = Jprim = J’                                                        ; JS

K’         = J’/mS¦NU = (1/N)(6,1712 T24 M2/S)

             = (1/N)(20 000 M/S)(3,0856 T20 M)                ; M2/S

v(K’)    = K’/(r=5,071 T8 M) ~ (1/N)(1,217 T16 M/S) ; M/S

             = 2π(r=5,071 T8 M)(1135 Hz)                         ;

K’         = 2πr(1135r

             = (1/N)(20 000 M/S)(3,0856 T20 M)                ;

N          = (20 000 M/S)(3,0856 T20 M)/[r2(1135)] ;

             = 3365,17                                                            ; Inte flera om limes 1135 Hz gäller.

Med lägre rotationsgränsfrekvens får flera plats.

N motsvarar alltså numassan grovt (2 T30 KG)(3365) = 6,73 T33 KG för

max 3 365 SolsystemsMassor i Vintergatan à 2 T30 KG.

PRIMÄRA IMPULSMOMENTET med den räkningen för vårt Solsystem skulle då grovt ha varit

J’          = (1/3365)(mS¦NU~2 T30 KG)(20 000 M/S)(3,0856 T20 M)

             = 3,667 161 9 T51 JS.

Varje Solsystems explicit primära impulsmoment i primära Vintergatskroppen

DET BLIR OCKSÅ DET SLUTLIGT KONSERVERADE IMPULSMOMENTET SOM K-CELLEN BEVARAR FÖR KOMMANDE EPOKS EXPANSIONSHISTORIA I FALLET VÅRT SOLSYSTEM.

Optimerat N: Antalet Solsystem i Vintergatan

MED VÅRT EGET SOLSYSTEM SOM PREFERENS I RÄKNINGEN — Pluto bestämmer takten:

N-talet kan maximeras¦TARERAS MOT den av Solsystemets omloppskroppar som uppvisar största Keplermomentet K=vr — PLUTO:

             rJ¦VIN = 5 T8 M

             rJ¦SOL = 13,8 KM

— Vilket maximala N-tal matchar precis PLUTO-momentets primära solkroppsekvivalenta rotationsfrekvens?

f ¦PLUTO = f ¦VIN¦Prim · (rJ¦VIN / rJ¦SOL = 36 766) = 23,48 MHz;  f ¦VIN¦Prim = 639,1 Hz    ;

   f ¦VIN¦Prim = (f ¦PLUTO = 23,48 MHz)/(36 766) = 639,1 Hz                                                           ;

— Ñ = 6007 (efter kalkylkortets mera noggranna värden).

— Ñ = Max antal solsystem som vårt eget i Vintergatan: i princip samma planetära basdata som ovan.

   Notera att ovanstående endast är preliminära grovräkningar.

 

Ñ = (K¦SOL=vr)(2π· [rJ¦VIN]2 · [f¦VIN = f ¦SolMax · (rJ¦SOL/VIN) ])–1                       ;

f ¦SolMax = f ¦PLUTO = (K=vr¦PLUTO)[2π(rJ¦SOL¦Prim)2]–1 = 23,48 MHz     ;

Ñ = (K¦SOL=vr)(2π· [rJ¦VIN]2 · [f¦VIN = f ¦PLUTO · (rJ¦SOL/VIN) ])–1 = 6007,1       ;

PLUTO = den av omloppskropparna i Solsystemet med största Keplermomentet vr = 2,794 T16 M2/S.

Se även i SPINNMASSAN.

 

Svar Med Pluto (högsta banutspinnet) som systemreferens: max 6007 Solsystem som vårt eget i Vintergatan.

 

 

STÖTPULSEN som kastar ut Solsystemkropparna initieras med divergenständning för (PM) Primära Vintergatsmassan — »direkt» för alla J-kroppar nära K-cellens centrum där REDAN maximala c=c0 gäller. Eftersom ingen centrifugering förekommer från PM-ytan, ligger dess ekvatoriella spinnmassa väntande TILLS divergenständningens interna kroppsdetonering genererar en (symmetrisk) utpuls. Då, först, förs systemkropparna ut på deras gemensamma impulsmoment som i räkningen ovan.

 

Resultatet »matchar väldigt bra» vårt Solsystems aktuella planetdata:

— JUPITER toppar K-ligan med K = vr = 2,79 T16 M²/S:

— v(K) i PrimäraSolkroppsytan (Rn=13,8 KM) kräver via impulsmomentet för Jupiter en rotationsfrekvens på 23,48 MHz: räkneexemplet ovan kan ge ut max 41,75 MHz.

 

SpinnGränserna:

SPINNgränsFREKVENSERNA för resp. neutronmasskroppar

mJ¦VIN och mJ¦SOL förhåller sig som primärradierna:

——————————————————————————————

max rotationsFrekvens för mJ¦VIN = 1135 Hz

tillåter Primär IMPULSUTSTÖTNING — inte centrifugering — av

max 3365 Solsystem i galaxen Vintergatan:

———————————————————————————————————

mJ¦VIN¦PRIM = 355×(mJ¦VIN¦VIZ=1,4T11[mSOL=2T30KG]=2,2T41KG)

= 9,94T43 KG

mJ¦SOL¦PRIM = [m(SOLBegin)=2T30 + m(E)%]KG

= 2,60T30 KG

rJ¦VIN¦PRIM = (3m/4piDmax)1/3

= 5,070 788 099 T8 M

rJ¦SOL¦PRIM = (3m/4piDmax)1/3

= 1,491 698 400 T4 M → 13,762 KM med mJ¦SolPrim = 2 T30 KG ¦ grovvärde 15 KM.

 

EKVATORIALspinnBANDET: KeplerSpinnets Periferihastighet

fK¦VIN :   1135 Hz

vK¦VIN :  3,615 189 500 T12 M/S

Optimerat 6007 Solsystem:

fK¦VIN :   639,1 Hz

OPTIMERAT FÖR N ANTAL SOLSYSTEM LIKA VÅRT EGET MED

PlutoBEGIN PrimäraMAXbanSPINNET 23,48 MHz vid utkastet från primära solmasskroppen SOM PREFERENS:

v¦Kprim¦Pluto = (K¦PLUTOnu = v · Md = 4 735 M/S · 39,44 [AU=1,496 T11 M})/rJ¦SOL

= 1,872 869 200 T12 M/S

= 2,03 T12 M/S med rJ¦SOL 13,8 KM — sämsta fallets testande grovvärde för att få marginaler.

vK¦VIN :  2,035 654 281 T12 M/S

vK¦SOL : = vK¦VIN

impulsmomentet avtar proportionellt med reducerad/centrifugerad massa.

— Från max grovt 40 MHz och neråt: vK¦PLUTO = 2,03 T12 M/S;

Samma periferihastighet: ω01 = (2πf0)/(2πf1) = f0/f1 = R1/R0;  f0 = f1(R1/R0) ;

v(K) = 2πR/t = 2πRf = 2πfR = ωR = ω0R0 ;  ω0/ω = R/R0 ;  ω0 = ω(R/R0) ;  ω = 2πf ; f = ω/2π.

fK¦SOL = fK¦VIN × r¦VIN/SOL

= (1135 Hz)(5,1 T8 M)/(13 800 M) ≈ 42 MHz ;

= (639,1Hz)(5,1 T8 M)/(13 800 M) ≈ 24 MHz ;

——————————————————————————————

 

— Om TNED-fysikens resultat ovan har något fog för sig:

IMPULSMOMENTEN I SOLSYSTEMET MÅSTE synkronisera med resultatbilden ovan från mJ¦VIN¦Prim:

 

 

   Motsvarande DISTRIBUTIVA impulsmoment MÅSTE obönhörligt stämma på Solsystemets aktuella omloppskroppar. Inte minsta tvivel får förekomma på den punkten:

   Solsystemets omloppskroppar FÅR — måste, annars är TNED-kosmologin körd — sina Keplermoment från det SPINN, resultatbilden ovan, som Primära SolsystemMassKroppen drar på sig i DET den avyttras från VintergatsPrimären: Varenda omloppsbana har den fysikgrunden, eller så inte alls.

 

KRAVET SOM MÅSTE UPPFYLLAS ÄR

 

   att MED YT-centrifugeringen måste en UTIMPULS existera som säkrar bankroppens avstånd från Solcentrum.

— Den utimpulsen är i samtliga fall, alla omloppskroppar i Solsystemet, omärkliga differenser från flykthastigheten 1,39 T8 M/S vid ytan (r = 13 762 M) hos mJ¦SOL¦Prim ~ 2 T30 KG.

   Det kravet uppfylls MED VintergatsPrimära masskroppens divergenständning OCH fusionsfas med IMPULSBILDNINGEN SolsystemKropparna precis avyttras PÅ rJ¦VIN MED vK¦VIN.

 

Ingen risk för äventyr finns SÅLEDES eftersom ingen centrifugering (lim 1135 Hz) existerar över mJ¦VIN:

 

Ekvatorialrotationens massor kan LUGNT invänta UtImpulsen och låta den bestämma takten i utgivningen.

— Så GARANTERAS att en utimpuls också verkligen KAN fortplanats genom (solära) avyttringsmassorna. Hela TNED-kosmologiska systemförklaringen hänger på den detaljen, eftersom Solsystemets omloppsbanor kräver den linjära v(L)-principens impulshastighet för BanParkeringen på respektive Solavstånd.

 

PrimBanBildHast:

FÖRHÅLLANDET MELLAN VARJE OMLOPPSKROPPS MEDELSOLAVSTÅND (Md) OCH IDEALA FRIA G-FALLTIDEN (t) FRÅN UPPNÅDD MdPOSITION ÅTER TILL PrimäraSOLMASSANS UTKASTYTA (Rn), ANALOGT TIDEN UPP TILL MdPOSITIONEN VID PLANETUTKASTET,

ANGER EN Primär BANBILDNINGSMEDELHASTIGHET MED HÄNSYN TILL OMLOPPSKROPPENS OMLOPPSELLIPS.

— Diagramformen från omloppskropparnas tillgängliga basdata (BONNIERS ASTRONOMI 1978) kan förstås motsvara banbildningens första (säkra, diagrammatiska) medelbildningshastighet med fullt utbildat medelsolavstånd (Md = 1 AU i Jordfallet).

 

 

 

Kroppsbanornas KRONOLOGISKA TIDSBILDNING MED PLUTO FÖRST OCH MERKURIUS SIST —  precis efter den ordning som utkastningarna kräver enligt TNED.

Omloppsbanans Primära medelBildningshastighet Md/tDROP: KM/S

Md, ellipsbanans halva storaxel, t fria g-falltiden utmed Md —  för SOLSYSTEMETS 26 exempelkroppar EFTER kronologisk/Kvantitativ bildningstid

PLUTOförsta ¦ MERKURIUSsista -- planetkropparna med Solen som MEDIERANDE utkastningscentral, enligt förebild från VATTENDROPPSEXPERIMENTEN.

Kroppsbanornas KRONOLOGISKA TIDSBILDNING MED PLUTO FÖRST OCH MERKURIUS SIST —  precis efter den DYNAMISKA ordning som utkastningarna kräver enligt TNED:

 

 

Planetmassorna göms effektiv INOM Solkroppens avyttringsmassa (nära 24%, se nedan) vid divergenständningen. Som vi förstår saken, är det samma kroppsmassrand som det höga primärspinnet från Primära Vintergatskroppen inbegriper och som därmed (om inte redan centrifugerat) avyttras helt och försvinner ut ur Solsystemets dominanta g-region i samband med den häftiga divergenständningen för Solens del.

   Divergenständzonen för SolSystemets Primärkropp — statiska grovräkningen, maxtider — passeras av den utkastade SolPrimären vid Primära Vintergatskroppens nolldivergenszon 1,47 T17 M efter 2,4 år:

— Plutos BanBildningstid är i grovräkningen som ovan 772,2 dygn = 2,1 år:

 

 

— Med grovräkningens värden är, så, hela Solsystemets banomloppssystem färdigbildat alldeles precis vid eller strax INNAN Solsystemets kroppar divergenständer vid randen av VintergatsPrimärens yttre elektromagnetiska gravitellt styrda TändZon och full mineralisk planetkroppsbildning inträffar — inom ett dygn för deras del, Solen inberäknat (19 timmar).

   I praktiken upplöser sig VintergatsPrimären på den egna föregående divergenständningen, och värdena blir annorlunda (kortare). Men ingen exakt räkning finns ännu här på den delen.

 

PrimärSolen, massdelar:

NOTERA

 

 

ATT HÖGA SPINN SpinnNJ ¦ NeuMass  FÖRUTSÄTTER EN MINDRE INVOLVERAD ANDEL YTMASSA SOM

I NEUTRONMASSKROPPENS NOLLVISKÖSA FYSIK BETYDER ATT KNAPPAST NÅGON STÖRRE DJUPVERKAN FINNS SOM KAN PÅVERKA HUVUDMASSAN I NÅGON ROTERANDE MÄRKBAR MENING.

FÖR SOLENS DEL AVYTTRAS DESSUTOM nära 24% = 6,2 T29 KG AV PRIMÄRMASSAN DÅ SOLEN DIVERGENSTÄNDER: PLANETMASSORNA totalt 2,7 T27 KG ÄR NÄRA HELT FÖRSUMBARA 0,43% I DEN SKALMASSANS KVANTITET.

   Grovräkningens resultatbild:

— Om SolPrimären avyttras ur mJ¦VIN med LÄGST SolPrimärens flykthastighet 1,39 T8 M/S tar det tiden

t=d/v=(2×13762 M)/(1,39 T8 M/S) = 0,000198014 S ~ 0,2mS för hela SolSystemPrimären att passera ut ur mJ¦VIN-ytan: UTIMPULSEN lagras säkert med avyttringen — och bara en begränsad ytdel av SolPrimärMassan blir involverad i mJ¦VIN-spinnets maximerade 1135 Hz — eller måste vara det för att Solsystemet inte ska krascha.

 

Kalkylkortet till VintergatanSolsystemet:

 

 

 

 

 

 

ImpMomBevKc:

 

Se särskilt Impulsmomentets bevarande

MED KROPPSDYNAMIKEN ENLIGT NEUTRONMASSKROPPARNAS FYSIK

IMPULSMOMENTETS BEVARANDE

I K-CELLENS INRE — kvalitativ översikt

ENERGIFÖRKLARINGEN I RELATERAD FYSIKKvantitativa delen

 

Sekvenserna abc i figuren nedan sett i vyB skisserar grovt princip och händelseförlopp enligt TNED i K-cellens kontraktion-detonation med impulsmomentens cykliska bevarande och frigörande.

   EXEMPLET MED VINTERGATANS IMPULSMOMENT redovisar en konkret föreställande realistisk kvantitativt grovberäkning som kan användas för vidare utvärdering och bevisning av kvantiteternas reella förankring.

 

 

 

K-cellens detonation a:    Föregående inlagrade spinn skjuts ut mot K-centrum.

K-cellens detonation b:    J-kroppar avdelas efter vattendroppsprincipen med påförda spinn.

K-cellens detonation c:    Spinnet etableras ekvatoriellt som garanterar Solsystemens impulsmoment.

 

Stränga villkor för teorins riktighet

— Solsystemets primära masskropp får INTE centrifugeras ut från sin primära Vintergatskropp (c), utan måste — obönhörligt, annars kraschar hela teorin — stötas ut via en primär detonationsimpuls v(L) som säkrar planetbanornas kommande avstånd från solcentrum.

 

MedelGalaxerna:

Vid K-cellens kontraktion innestängs och bevaras typ Vintergatans primära impulsmoment (J=mvr) som ligger till grund för typen Solsystemets PRIMÄRT interna impulsmoment. Vi tänker oss här dessa J-celler SPINNMASSAN i formen av virvlar med visst materialdjup.

 

Utgångspunkten i TNED-kosmologin IMPULSMOMENTET BAKLÄNGES är att

   Varje medelgalax har en egen primär rotation

GENOM NEUTRONMASSAMATERIALETS NOLLVISKOSITET OCH FRIKTIONS¦förlust¦LÖSHET OFÖRSTÖRBAR så garanterat evigt ändlöst KONSERVERAD .

— K-cellen gömmer in/konserverar den vid kontraktionen och ger den tillbaka vid påföljande expansion. Beräkningsexempel på sådana J-celler för teorins prövning ges i IMPULSMOMENTETS BEVARANDE.

 

IKONISKT

814 miljarder enskilda

impulsmomentbevarande MedelGalaxceller i vårt synliga universum

 

Totalt i räkningen

Antalet Himmelsfläckar ¦ MEDELGALAXERNAmG¦VIZ = 1,43591 T39 KG

på hela det synliga universumet — beroende på preferenser — framträder i grovräkningen 814 miljarder medelgalaxmassor (mG):

1mG = 1,436 T39 KG = 7,22 T8 Solmassor à 1,989 T30 KG eller ca 200 ggr mindre massiva än Vintergatan enligt 4,15 T53 KG / 355 / mG = 814 T 9;

— Bonniers Astronomi 1978 s324sp2m omnämner för sin del ”medelstora galaxerna” på ca mG¦BA =50 T9 Solmassor som ger motsvarande max antal i den synliga delen av universum

(4,51 T53 KG)/355/mG¦BA = 11,75 miljarder ”medelstora galaxer”.  Man får något olika värden beroende preferenserna.

 

PrimJ:

Primära

IMPULSMOMENTEN — J=mvr = mK —

SKAPAS ALDRIG: ENERGILAGEN I RELATERAD FYSIK

TNED-KOSMOLOGINS FÖRUTSÄTTNINGAR — Energibegreppet i relaterad fysik

 

 

PRIMÄRA Impulsmomenten endast återanvänds idealt cykliskt genom K-cellens Allmänna Tillståndsekvation.

— Egenskapen i neutronmasskroppen (NeuMass), K-cellens kontraktion, garanterar att OM någon rörelse alls existerar i den materialformen, den heller INTE kan förstöras eller upphävas EFTERSOM värmeförluster inte existerar i ett neutronkallplasma: all makrofysikalisk elektromagnetism är avstängd. Rörelsen fortplantas, fortlever och framträder förlustfritt genom ideal mekanisk elasticitet.

   Framställningen här prövar TNED-kosmologins fysikbild, om den alls håller vad den antyder.

 

PlanckEinstein:

OBSERVERA DET — NOGA:

EXPERIMENTALFYSIKEN ANSLUTER TILL PLANCKEKVIVALENTERNA, INTE TILL EINSTEINS RELATIVITETSTEORI. Se ExpBekr.

———————————————————————————————————————————————————————

PLANCKEKVIVALENTERNA ¦  LJUSETS FRISTÄLLNING FRÅN KINETIKEN ¦ v+ic-FELET ¦ RELATIVITETSTEORINS GRUNDMATEMATIK

 

Att räkna baklänges ner till TNED-fysikens kompakta neutronmassakroppar på planeternas Keplermoment K=vr i Solsystemet och Solsystemets dito i Vintergatan

— med TNED-fysikens J-kroppar som baklänges ändform: nukropparna på neutronkroppsmassornas maximala täthet 1,82 T17 KG/M³ —

leder till ENORMA hastighetsvärden för motsvarande primära ytspinn, typ 10^12 M/S — för Plutos del, som exempel. Det finns ingen sådan fysik i den moderna akademins lärosystem. I TNED ställer sig saken annorlunda:

— gravitationen i primärkropparnas universum garanterar att all elektromagnetisk makroaktivitet är avstängd. Se ATOMKÄRNANS HÄRLEDNING. Det är grunden.

LJUSETS GRAVITELLA BEROENDE. Den delen ingår inte heller i den moderna akademins lärosystem. Beskrivningssättet här, för att understryka, är alltså — garanterat — helt obefintligt i etablerad litteratur och beskrivning. Full förtrogenhet förutsätts.

 

 

 

 

Neutronmasskroppen:  SpinnNJ

 

FÖR YTSPINNRINGENS HÄRLEDNING I K-CELLEN, SE UTFÖRLIGT I EFTERFÖLJANDE IMPULSMOMENTETS BEVARANDE

SPINNETS CENTRALA TNED-FYSIK I NEUTRONMASSAKROPPARNA — noll viskositet:

— VISKOSITETSBEGREPPET enklast: ”kladdighet” eller ”kletighet”:

 

 

EFTERSOM inga adhesiva (”kletande”) och kohesiva (”internt attraherande”) krafter är verksamma i ett neutromassamaterial — noll makrofysikalisk elektromagnetism: c=0 ,se neutronkallplasma — kan varje (utifrån påförd) roterande rörelse i fallet neutronmasskroppar återföras på ett väl optimerat ytfenomen:

 

 

— En (minsta) roterande (starkt graviterande, axialresultanten g) sfär med ideal NOLLFRIKTION — ingen termisk värmebildning — uppvisar lika idealt ett ytskikt som drar sig ner mot ekvatorn med minimal djupverkan, proportionellt i mängd mot rotationsfrekvensen: mera centrifugalkraft (c) betyder mera involverad ekvatorialroterande  massa. Vartefter material förs mot ekvatorn, plattas polerna till.

   Påförs roterande material utifrån mot en idealt vilande sådan sfär, påverkas den knappast av det ytligt påförda materialets rotation — som då kommer att fungera som »rullande kullager» på den mer eller mindre djupOkänsliga materialkroppen: neutronmasskropparna i TNED.

 

 

— Absolut minimal djupverkan.

   I all (idealt sfärisk) rotationsfysik verkar centralmassans gravitation (g) som ekvatoriellt NEDDRAGANDE på rotationspolernas centrifugerande (c) massdelar.

 

Vi betraktar/jämför en i rymden idealt friliggande icke roterad sfär som påförs spinnande material utifrån (K-cellens kontraktionsfas):

 

   I MAKROFYSIKEN — där kemiska/molekylära krafter alltid är verksamma: adhesion, kohesion — får g-draget också en motsvarande relativt STOR djupverkan: rotationskroppen plattas till vid polerna som resultat av rotationens centrifugalverkan över kroppsgravitationen.

— För en masskropp däremot som är mer eller mindre HELT okänslig för djupverkan — inga kletkrafter existerar, masselementen (neutronatomkärnorna enligt TNED) uppträder som ideala hårda (toroidformade) hjul, reguljära lagerkulor — drar g-kraften bara med sig inkommande spinnmaterial mot ekvatorn:

 

 

— Ett inkommande spinnande material som breder ut sig på en

UTPRÄGLAT  NOLLVISKÖS neutronmassasfär KAN FÖRSTÅS ENBART GLIDA ner på sfärytan mot ekvatorn ENLIGT OVAN BESKRIVNA ENKLA KRAFTVERKAN där den formar ett eget spinnande ytskikt med minimal djupverkan NOLLVISKOSITET=NOLLFRIKTION på neutronmassasfären.

 

Genom nollviskositeten garanteras att den kompakta masskroppen som sådan knappast påverkas av ekvatoriella ytringspinnet.

 

 

 

 

 

Planetkropparnas egenrotationer: INLEDNINGEN ¦ Testkriterium  ¦ Se även från K-cellens expansion

 

PLANETROTATIONERNA DEL I  — testkriterium för planetrotationernas TNED-förklaring

PLANETROTATIONERNA DEL II — TNED förklarar energin till planetrotationerna

PLANETROTATIONERNA DEL III — upphov, ursprung och bildning i TNED-kosmologin

 

PLANETROTATIONERNA

PLANETKROPPARNAS EGENROTATION

ALLMÄNNA FÖRUTSÄTTNINGAR

 

Utöver utimpulsen från sin J-moderkropp

LinjärMoment ¦ p=mv från divergenständning

måste JSolkroppen påföras ett centrifugalspinn

YtMoment ¦ Keplermoment K=vr

för att Solsystemets nuvarande form

Planeternas Impulsmoment J=mvr=mK

Vinkelmoment (eng. angular momentum) — aktuella omloppsbanorna

ska kunna förklaras.

 

 

CentrifugalYtSpinnPrincipen

 

 

DIREKTA KONSEKVENSER med villkor SOM KAN RELATERAS

  Ju större utkastad J-kropp från den ytcentrifugalspinnande J-moderkroppen, desto mindre djupverkan från ytspinnet:

— JSolkroppens INRE kompaktmassa erhåller MINSTA inre kärnrotationen medan successivt mindre kroppar erhåller (proportionellt) mera av det påförda ytspinnets djupverkan:

   Småkroppar KAN få relativt stora restspinn från J-moderkroppens överförda centrifugalmoment.

 

Sedan efter också aktuell J-kropps egen divergenständning enligt CentrifugalYtSpinnPrincipen:

 

    J-kroppens utkastade ytdel via divergenständningen

(kan beräknas i TNED från PRIMÄRMASSORNA, inkluderat ev. ROTATIONSBIDRAG)

ger en ytterligare slutlig MAXIMAL REDUKTION eller ev. hel eliminering av det primärt påförda centrifugalmomentet:

 

— Men SLUTRESULTATET i den processen beror också på

DEN genom divergenständningen eventuellt INDUCERADE ROTATION som otvivelaktigt KAN genereras

GENOM DEN SNABBA FUSIONSFASEN I PLANETKROPPENS DIVERGENSTÄNDNING.

 

För Jordens del — särskild TNED-beskrivning av Jordens Magnetfält — finns ett särskilt (intressant, krävande) villkor som måste uppfyllas för att TNED-fysiken ska stämma överens med redan kända observationer; Jordkärnans järnkropp [‡1] ¦ [‡2] måste rotera något minsta litet ±skilt från Jordytan.

   Vad vi vet (nu, nämligen) i slutformen, finns bara en entydig ORDNAD orsaksform som kan anställa ett sådant tillstånd :

 

 

— Rotationsbidrag KAN bildas vid Jordkroppens inre divergenständning med den åtföljande fusionsfasen — vid Ett synnerligen kortvarigt men häftigt unikt tillfälle i Jordhistorien, enligt TNED.

— Se beräkningsexempel i ENDA ALTERNATIVET.

 

 

Jordrotationen i Jordens centrum — centrifugalkraften — från divergenständningens ögonblick MÅSTE vara försumbar, annars havererar TNED-kosmologin fullständigt, allt hänger på det.

— Det villkoret beskrivs — och förklaras, och verifieras — i TESTKRITERIET.

 

SÄRSKILT: 

Beviset för att TNED-Matematiken/Fysiken är enkel — och varför den inte kan härledas/påvisas i moderna kvarter:

 

Den avgörande Naturkonstanten som inte ingår i modern akademi: Dmax

LJUSETS GRAVITELLA BEROENDE ¦ ATOMKÄRNANS HÄRLEDNING ur Plancks Konstant ¦ Neutronkvadraten ¦ Särskilt speciellt centralt:

GcQ-teoremet ¦ LJUSETS FRISTÄLLNING FRÅN KINETIKEN ¦ vic-felet ¦

PLANCKEKVIVALENTERNA FÖRKLARAR EXPERIMENTALFYSIKEN, INTE RELATIVITETSTEORIN ¦

TransportSyndromet.

 

Det som finns kvar efter divergenständningen:

   Keplers Ytmoment K=vr

från J-moderkroppens kopiöst enorma CentrifugalYtspinn

som garanterar planeternas/asteroidernas Solomlopp:

   En möjlig mindre influerade rest i varje planetkroppskärna från ytspinnet:

   En möjlig — ytspinnet rätvinkligt — inducerad kroppsrotation

från J-moderkroppens Linjära Utkastningsimpuls.

   En möjlig adderande kroppsrotation från fusionsfasen i divergenständningen som bildar planetens mineralogiska slutkropp — för Solens del knappast alls på grund av dess stora bevarade kärnmassa — men väl successivt med tiden — miljarder år — genom Solens kontinuerliga fusionsproduktion.

 

Se vidare i

PLANETROTATIONERNA DEL I  — testkriterium för planetrotationernas TNED-förklaring

PLANETROTATIONERNA DEL II — TNED förklarar energin till planetrotationerna

PLANETROTATIONERNA DEL III — deras upphov, ursprung och bildning i TNED-kosmologin

 

 

 

 

 

ImpMomBev: SpinnMASSAN ¦ Spinnmassans Budgeträkning

 

IMPULSMOMENTETS BEVARANDE I K-CELLENKvalitativa delen

HUR K-CELLEN KONSERVERAR DE PRIMÄRA IMPULSMOMENTEN FÖR KOMMANDE EPOKS SOLSYSTEM — kvantiteterna

TNED-KOSMOLOGIN

Då K-cellen antar sin maximala neutronmassatäthet Dmax är K-cellens inre c0-gräns

30 KM med ytterradien 8,165 T11 M med en samtidigt yttre c0-gräns vid 6,15974 T26 M.

 

 

Basdata för K-cellen

IMPULSMOMENTETS BEVARANDE

DET FINNS BARA EN ENDA UTESLUTANDE UNIK FYSIKALISK TNED-MÖJLIGHET FÖR IMPULSMOMENTETS KOSMOLOGISKA BEVARANDE:

 

RÖRELSER I K-CELLENS KOMPAKTA NEUTRONMASSAKROPP SOM EN GÅNG IGÅNGSATTS HAR INGEN SOM HELST MÖJLIGHET ATT FÖRSVINNA ELLER ENS AVMATTAS — EFTERSOM INGA TERMISKA VÄRMEFÖRLUSTER ELLER ANDRA FÖRLUSTER EXISTERAR I ETT NEUTRONKALLPLASMA: ALLA MEKANISKA RÖRELSEKOMPLEX AVSPEGLAR IDEALT STÖTANDE ELASTICITET MED NOLLFÖRLUSTER.

 

Så kan K-cellens netronkallplasma[‡] konservera impulsmoment, och lämna tillbaka dem vid efterföljande expansionsfas. Exempelräkningen nedan förklarar detaljerna i komplement till Antalet Solsystem i Vintergatan.

 

— K-cellens inre c0-zon (~ Ø60KM) markerar en inre sfärisk gränsyta mot (medel-) antalet galaxceller i hela (det synliga) universumet. Beroende på referenskällor får den antalsbilden något olika värden. Ett konventionellt grovvärde för ”antalet galaxer i universum” är (flera) 100 miljarder  = 1 T11. Ett annat TNED-värde som används här för en medelgalax något mindre än Vintergatan är 814 T9: 814 miljarder (lätta) medelgalaxer.

   Använder vi Vintergatans massa (1,4 T11 BAs313 Solmassor [~2 T30 KG] eller ca 2,8 T41 KG) mVIN=2,4 T41 KG som grovexempel genomgående (dess massa är större än medelgalaxernas) ges antalet synliga (1/355 mK) MedelVintergatsGalaxer i universum via K-cellens totalmassa mK = 4,15 T53 KG enligt

N(VIN) = (mK/355)/mVIN = 4,870892 T9, nära 5 miljarder principiellt synliga medelgalaxer.

SpinnMassan: DETALJER ¦ Impulsmomentets bevarande

— Om K-cellens masskropp konserverar PRIMÄRA impulsmoment för 5 miljarder galaxceller, upptar varje sådan galaxcell  en viss massvolym som vi kan grovberäkna basdata för — för prövning och analys av sammanhangen. Varje sådana cell innefattar tvunget RÖRELSER en virvelform från DEN galaxens individuella impulsmoment som ansvarade — och fortsätter ansvara — för varje Solsystems rent omloppsbaserade fysikbildning. I den virvelkroppen ska vi alltså återfinna hela det primära impulsmoment som varje motsvarande Primär VintergatsMasskropp använder för att föra ut — utan att explicit konstituera — sin galaktiska population av — här främst — solsystemen med deras planetmoment. Det betyder att varje virvelcellyta  från någon position i K-cellens masskropp måste innefatta den aktuella Solpopulationens systemmassor = aktuella Solsystemens planetmassor enligt följande grovräkning:

SPINNMASSAN:

   — SolmassanNu är grovt 2 T30 KG. Dess primärmassa (Primärmassorna) mSOL¦Prim = 2,6 T30 KG avyttrar 6,327 T29 KG — som LÄTT gömmer/innefattar Solsystemets totala omloppskroppars massinnehåll (2,7 T27 KG). Det är endast 0,43% av den massa som Primära Solkroppsmassan gör sig av med efter sin divergenständning. Emellertid ingår HELA den avyttringen i DET impulsmoment som ligger till grund för avyttringarna ur Primära Vintergatsmasskroppen. Och vi måste därför räkna med den impulsmomentsmassan för varje motsvarande avyttrad Solsystemskropp ur primära Vintergatsmasskroppens utkast:

m(E) = 6,327 T29 KG.

   I Exempel Primära Vintergatan fick vi max antal

Ñ = 6000 Solsystem i Vintergatan — då vårt Solsystems största PLUTO-impulsmoment bestämmer gränserna. Det ger varje virvelcell massan (minst)

Ñm(E) = (6000)(6,327 T29 KG) = 3,7962 T33 KG per virvelcell.

 

Vi undersöker nu HUR varje virvelcell kan begravas/gömmas i K-cellens neutronkallplasma vid tillfällets situationsbild med maxtätheten Dmax =1,82 T17 KG strax före detonationen från en föregående kontraktion:

 

   K-cellMassans 4,15 T53 KG största utsträckning vid Dmax = 1,82 T15 KG/M3  är 

rJ¦Kc = (3m/4πDmax)1/3 = 8,165 122 4 T11 M ~ 5,6 AU ~ 8,2 T11 M.

   VID vilken inre radie (R) i K-cellMassan 4,15 T53 KG med Dmax = 1,82 T17 KG/M3 konserveras varje galaxcells rätblocksinneslutna V=Ah impulsmomentsmassa Ñm(E) = 3,8 T33 KG så att MINSTA MÖJLIGA utsträckning (h) tas upp mot K-cellens ytterradie 8,2 T11 M?

 

LÖSNING:

A           = 4πR2/(5 T9)                                                                  ;

h           = (3,7962 T33 KG)/(DmaxA)                                         ;

= (5 T9)(3,7962 T33 KG)/(4πR2Dmax)

R + h    = R + (1/R2)(5 T9)(3,7962 T33 KG)/(4πDmax)

= R + (1/R2)(8,29 T24 M3)                                             ;

Minsta  R  = (8,29 T24 M3)1/3 = 2,024 T8 M

med minsta R+h = 4,048 T8 M                                                    ;

h           = 2,02 T8 M                                                                    ;

A           = 1,03 T8 M2                                                                  ;

V           = Ah = 2,0806 T16 M3                                                    ;

LINJÄRA SKALAN RÄCKER INTE FÖR ATT ILLUSTRERA PROPORTIONERNA MED TYP 1 pixel FÖR h KONTRA HELA K-CELLENS RADIELLA UTSTRÄCKNING 4100 pixels MED MER ÄN MAN FÖRFOGAR ÖVER EN (jätte) STOR BILDSKÄRM.

Grovt Förenklad Ikon — exemplets 5 miljarder galaxceller: i princip rent kvantitativt räknat 30 000 miljarder Solsystem liknade vårt eget, max 6000 i varje medelgalaxcell:

 

 

För KONVOLYMEN V(KON) = Ah/3 ges h = 3V/A = 6,06 T8 M.

NOTERAT ARGUMENT:

IMPULSMOMENTET J=mvr nedräknas för varje avyttrad mSOL¦Prim.

— Sker avyttringarna SYNKRONT SYMMETRISKT gäller idealt lika förutsättningar för samtliga Solsystem.

— Det enda som skiljer blir de olika positionerna — olika stjärnbilder, andra intryck med vår egen position som referens. Det garanterar att VI här inte är några (»Jävla Kalhygges») KOPIOR av ev. KaxPellar på andra ställen.

   Varje typ av VintergatsGalax har MAX 1 unik mSOL¦Prim. Det blir som Vårens Nya Löv: aldrig två lika.

   ATT Vintergatan innehåller MÅNGA typ Solsystem — roterande planeter kring en central Sol — anses bekräftat i »Nyare Tidens AstroSällskap» (2000+), men förmodligen på helt andra grunder än de här antydda.

  — Fast vi vet inte mycket om vad man grundar sina påståenden på — numera 2000+ — ANNAT än »avancerad datorsimulering» som ingen vanlig fattig människa har möjlighet att få insyn i. Tyvärr betyder det SAMTIDIGT att trovärdigheten i uppgiftskällorna har fått kraftigt minskad kredit. UPPGIFTERNA BLIR OINTRESSANTA EFTERSOM vi aldrig får veta något om källdatat MER än att »det ansluter allt mera homogeniserat till Einsteins Relativitetsteori» — med fortsatt direktsända festligheter i Stockholms Stadshus.

   Eller enklare sagt: Nobelfestligheterna fortsätter i takt med Miljöengagemanget.

 

MED VÅR EGEN VINTERGATSGALAX SOM INDEX

För att grovräkningen på de nu kända impulsmomenten för vårt eget Solsystems bildning ska gå ihop i energiräkningen ger TNED-fysiken en uppgift på max existerande 6007 LIKA UNIKA Solsystem som vårt eget i Vintergatan men med naturligt visuellt olika stjärnhimlar beroende på naturligt olika positioner förutsatt att symmetrin gäller.

 

 

Se vidare i SPINNMASSAN I DETALJER och SPINNMASSANS BUGETRÄKNING.

 

 

 

 

 

Spinnmassan, detaljer:  Spinnmassan

Spinnmassans budgeträkning

K-CELLEN KONSERVERAR vid kontraktion OCH ÅTERLÄMNAR vid expansion DET YTLIGA IMPULSMOMENT FÖR UNIVERSUMS ALLA MILJARDTALS GALAXCELLER SOM KRÄVS FÖR ATT FÖRKLARA VINTERGATAN MED SOLSYSTEMETS BILDNING, PLANETERNA OCH DERAS OMLOPP OCH ROTATIONER — ENLIGT TNED-KOSMOLOGIN

 

K-CELLEN BEVARAR SPINNMASSORNA

Grunderna till OMLOPPSFYSIKEN I SOL- OCH PLANETSYSTEM — enligt TNED-kosmologin

Se DIVERGENSTÄNDNING om ej redan bekant.

Se K-cellVYERNA för orientering om ej redan bekant.

GRBobjekten

 

Figursammanställning:  Hela K-cellens egentligt konserverande fysikbild: För att ALLMÄNNA TILLSTÅNDSLAGEN K-cellens evigt repeterande universum ska fungera krävs rent teknisk ett ständigt oförstörbart återkommande impulsmoment J=mvr=mK som kan garantera uppstarten av främst Solsystemens planetomlopp. Figuren ovan visar principen Spinnmassans Budgeträkning på kredit från NeuMass neutronkroppsmaterialets unika egenskaper — där c=0 LJUSETS G-BEROENDE:

— Friktionslöshet, nollviskositet garanterar att enbart mekanik gäller. Finns en rörelse, kan den inte upphävas. Stötprocesser endast fortplantas utan att utplånas ATOMKÄRNANS INKOMPRESSIBILITET i den begränsade K-cellens totalmassa ca 4,15 T53 KG. Så garanteras av fysikalisk princip att ett visst J KAN bevaras tidsoberoende. När K-cellen kontraherar ersätts hela massförlusten under den aktiva expansionsfasen (m→VärmeLjus) med motsvarande påfyllning från den ALLMÄNNA KOSMISKA MASSKROPPEN K-cellen omgivande c0-kroppen. Hela enegergibudgeten kräver den för att energimatematiken ska stämma. Huvudtexten nedan beskriver mera detaljerat hur varje galaxcell garanteras sin specifika andel bevarat impulsmoment, samt hur det återvinns när K-cellen börjar expandera igen efter K-CELLENS DETONATION detonation.

   Neutronmassamaterialets frånvaro av elektromagnetism NeuMass garanterar absolut noll friktion. Endast idealt mekaniska faktorer figurerar i rörelseformerna. UH20Nov2018.

 

 

Impulsmomentet baklänges: 20Nov2018 ¦ Vyerna för orientering i K-cellenSPINNMASSANS BEVARANDE

 

UTGÅNGSPUNKTEN I BESKRIVNINGSSÄTTET

 

Se även från CGRO.

Mera utförligt i matematik med exempel finns i J-kropparnas Hastigheter.

 

Genom de basdata vi har främst från (bibliotekslitteraturen) BONNIERS ASTRONOMI 1978 finns tillräckliga grunddata för att kunna genomföra (framgångsrika) grovräkningar för test, analys och utvärderingar. Vi skriver in värdena i något kalkylprogram (gratis OpenOffice) och utför de enkla beräkningarna. Sambanden som används här visas i FFG.

 

 

K-CELLEN EXPANDERAR IDEALT UNDER 336 MILJARDER ÅR ENLIGT TNED, OCH KONTRAHERAR IDEALT UNDER LIKA LÅNG TID.

NÄR K-CELLEN KONTRAHERAR I FÖRSORG AV DEN ÖVERVÄGANDE GRAVITATIONSKRAFTEN EFTER EN AVSLUTAD EXPANSIONSFAS,

UNIVERSUMS KRITISKA TÄTHET ÖVERFLYTTAS SAMTIDIGT DET SOLSYSTEMETS PRIMÄRA IMPULSMOMENT  PÅ K-CELLENS INRE SOM LADE GRUNDEN TILL SYSTEMENS BANFORMER UNDER EXPANSIONSEPOKEN. TNED-KOSMOLOGINS UPPGIFT ÄR ATT FÖRKLARA SAMTLIGA DETALJER I DEN BILDEN

— OM ALLS.

RÄKNINGARNA IMPULSMOMENTETS BEVARANDE VISAR GENERELLT HUR KVANTITETERNA FUNGERAR I RELATERAD FYSIK.

RÖRELSER NEUTRONMASSKROPPENS EGENSKAPER ¦ BEVISET I NEUTRONMATERIALET VID KONTRAKTIONENS SLUT, OMEDELBART FÖRE DETONATIONEN OCH DEN EFTERFÖLJANDE EXPANSIONEN mJ¦Kcellen4,15T53KG KAN INTE ELIMINERAS.

Beviset:

PRIMÄRA IMPULSMOMENTS BEVARANDE

 

Genom att huvuddelen av K-cellens detonationsExpanderande massa på den utkastande linjära exopansionsimpulsens räkning p=mv slutar som den konventionellt benämnda s.k. ”mörka materien” — se SANDKORNSANALOGIN — har vi inget annat att förvänta vid K-cellens kontraktion än att ett motsvarande minimalt PRIMÄRT mått av IMPULSMOMENT påförs den kontraherande neutronfragmenterande massan (NeutronKallPlasma) då den alltmer ingår i nolldivergens som följd av den gravitella sammandragningen: det som gavs ut, tas tillbaka.

 

Frånräknas alla möjliga extra STJÄRNORNAS EGENPRODUCERADE ROTATION tillskott av rotationer som KAN produceras från stjärnornas och galaxernas fusionsfabriker på en primärt grundad minimal given rotationsbas, återstår endast typen IMPULSMOMENTETS BEVARANDE planeternas Keplermoment K=vr=J/m.

— Då K-cellen kontraherar KONSERVERAS K genom NeuMASS neutronmassakroppens friktionslösa egenskap:

K BEVIS kan inte förstöras. Då K-cellen sedan detonerar och expanderar, återupprättas K för en ny systembildning på samma belopp, samma princip.

Konsekvenser, Rotationerna:

Följdsats

EXTRA ROTATIONER — IMPULSMOMENT (J=mvr=mK) — SOM BILDAS PÅ REDAN GIVNA J GENOM STJÄRNORNAS OCH GALAXERNAS AKTIVA LJUS- OCH VÄRMEPRODUKTION

REDUCERAS — TVUNGET — PÅ NOLL MED K-CELLENS KONTRAKTION. SÅ, att:

ENDAST URSPRUNGLIGA (MINIMALA) PRIMÄRA J ÅTERSTÅR FÖR ÅTERBILDNING¦ÅterInsättning DÅ K-CELLEN DETONERAR OCH EXPANDERAR I KOMMANDE EPOK. Dvs.: ursprunget återbildas.

BEVISET:

BEVIS — kvalitativt energiresonemang:

Extra bildade rotationer från fusionerna under K-cellens expansionsfas är proportionella mot den frigjorda massenergi som redan existerande primärrotationer förstärktes på från K-cellens detonation. Då NEUTRONKALLPLASMA materien neutronfragmenterar i K-cellens kontraktion och massförlusterna fylls på från c0-kroppen, EXAKT med massförlusten från föregående, finns inte längre någon extra rörelseenergi utöver den kapitalräkningen:

 

STRÅLNINGSTRYCKET av princip FRÅN MASSDESTRUKTIONERNA — i modern akademi känner man bara ett elektrokinetiskt strålningstryck STRÅLNINGSTRYCKET I MODERN AKADEMI som här helt kan bortses ifrån — kan förstås som ett mått på K-cellens ansvar mot den omgivnade c0-kroppen, exakt på motsvarande mängd neutronmassa som måste fyllas på för att få exakt balans mot nästa epoks expansionsfas. Med andra ord:

— ALLA existerande RÖRELSEFORMER SOM INTE ANSTÄLLS PÅ MASSESTRUKTIONER bevaras

kvarstår sedan balansen mot föregående epoks bildade strålningstryck uppnåtts genom masspåfyllning från c0-kroppen under K-cellens kontraktionsfas, Allmänna tillståndslagen. Dessa konserveras — återvinns — av K-cellens neutronmaterialmassa NeuMASS via dess nollviskositet och nollfriktion; Redan givna rörelser som utvecklas K-CELLENS DETONATION ur K-cellens neutronkropp

genom dess detonation kan inte upphävas.

   Inget nytt skapas. Inget gammalt försvinner. Varje epok INDIVIDKRITERIET är unik, liksom varje individ r det, och utvecklas på föregående epoks EKON. Precis som varje nytt Björkblad, varje nytt Barr;

 

extra bildad rotationsenergi under expansionsfasen återställs på noll under kontraktionsfasen:

— K-cellen, efter varje ny detonation, frigör alltid den internt så tydligen tidsoberoende bevarade givna icke förstörbara (minimala) primärrotationen (i K-cellens olika regioner) — om alls enligt TNED-kosmologin.

   EXEMPLET MED VINTERGATANS IMPULSMOMENT illustrerar den minimala rotation som K-cellen måste konservera under kontraktionen och som återlämnas senare för typen primära galaxrotationer — som matar solsystemens impulsmoment, enligt exemplet.

   Se särskilt IMPULSMOMENTETS BEVARANDE I K-CELLENS INRE om ej redan bekant.

   SE KVANTITATIVA DETALJER I SPINNMASSAN.

I slutänden:

ENDA FYSIKALISKA ALTERNATIVET

Max 6007 stycken sådana SOLSYSTEMETS 26 exempelkroppar  inom vår egen VintergatsGalax

 

Med Solsystemets impulsmoment J=mvr ANTALET SOLSYSTEM i Vintergatan som bevisande kvantitativt huvudexempel:

Vintergatans J-moderkropp utvecklas MASSAVYTTRINGENS ALLMÄNNA VÅGFUNKTION ¦ SOLSYSTEMETS ÅLDER INÅT K-cellens centrum KcellVYERNA — mot regionerna för max ljushastighet. Idealt alltid c0 = 2,99792458 T8 M/S i K-centrum.

 

— OK. Låt oss postulera ATT den bilden ÄR sann och riktig: evig puls [‡] enligt TNED.

Då uppstår följdfrågan, den avgörande:

— MED vilken mening?

— Våld och tvång får inte förekomma (Intrångsskyddslagen. A12 UDHR10Dec1948).

Eller rättare sagt. DÅ våld och tvång förekommer, skapas skuldpunkter som omöjliggör ett RENT NATURLIGT — ”personlighetens fria och fulla utveckling” — TÄNKANDE: Bra Bio, noll publik.

   Samhällen, människor, som utvecklas på den attityden, urartar förr eller senare.

 

— K-cellens kontraktion:

När PRIMÄRA ytmoment Keplermomentet K=vr trängs ihop på avtagande r med växande v, påtvingas den krympande K-cellens innerväggsmaterial[‡] en motsvarande större centrifugalkraft Fc.

— Fc påtvingar TVINGAR innerväggsmaterialet att medverka i K-rotationens ihoptryckning:

J/m = K = vr. Ju mer originalets r¦K trycks ihop, vilket kräver med konstant K=vr växande v, desto större centrifugaltryck utövas på K-cellens krympande innervägg:

— Mer djupmassa, utåt, bort från K-centrum, tvingas medverka.

Därmed kan originalets v reduceras på växande m.

— Originalets v(K)-tillväxt som följd av ihopträngningen dämpas ut genom att (MYCKET) mera massa tvingas delta i J=mK=mvr.

— När K-cellen sedan detonerar minskar trycket och originalets J=mK kan återställas. Det är den rent kvalitativa grundförklaringen.

 

 

   ENDAST URSPRUNGLIGA impulsmoment bevaras inifrån K-cellen.

   Ingen annan TNED-fysikförklaring existerar här veterligt.

 

TNED-FÖRKLARINGEN TILL IMPULSMOMENTETS BEVARANDE ger också en regelrätt RATIONELL förklaring till varför vårt synliga universum bara utgör (enligt TNED) 1/355 av K-cellens totala massa (4,15 T53 KG) — se även i SANKORNSANALOGIN:

— PRINCIPEN med en MINDRE rotationsenergi är förutsättningen för att rotationsenergins impulsmoment vid sammandragning ska KUNNA utnyttja den större masskroppen för att BEVARA sig i — och så återinträda ur EFTER en maximal kontraktion.

 

 

 

Energilagen relaterat: SpinnFörklaringen: Spinnmassans Budgeträkning    9-25Nov2018

 

Spinnförklaringen

ENERGILAGEN I RELATERAD FYSIK

IMPULSMOMENTETS BEVARANDE

PRIMÄRMASSORNA GENOM ITERATIONER

SPINNMASSANS BUDGETRÄKNING

GROVRÄKNINGENS ständigt FASCINERANDE RESULTATBILD

 

 

MED RESULTATEN FRÅN ANTALET SOLSYSTEM I VINTERGATAN via SPINNMASSAN:

—————————————————————————————————————

Vid den grova genomräkningen av ämnets tillgängliga grunddata blir det omöjligt att INTE fascineras över den — sedvanliga TNED-fysikens fason — att ständigt erbjuda fördjupningar I STÄLLET FÖR att avslöja omöjliga resultat — som SKULLE, eller borde förklara hela teorigrunden som orimlig om fel fanns.

 

 

 

 

MassAvgivningsBANDET:

NEUTRONMASSAMATERIALETS NOLLVISKÖSA EGENSKAP framtvingar ett smalt ekvatoriellt MassAvgivningsBAND (Se Spinnmassan) genom K-cellens konserverade och återlämnade impulsmoment som tillhör de (max 6007 möjliga) Solsystemen i Vintergatan — med grund i impulsmomentens kvantiteter i grovräkningen.

MassAvgivningsBANDET¦Vintergatan: MAB ¦ ESB

 

 

MassAvgivningsBANDET i Primära Vintergatskroppens ekvatorialband beräknas från

Ñm(E) = (6000)(6,327 T29 KG) = 3,7962 T33 KG per (vår egen) medelVintergata

genom en fördelning av den massvolymen (V=m/D) på en begränsad massring

V = Ñm(E)/Dmax = 2,09 T16 M3 = 2π · rJ¦VIN · b¦CYL · h¦CYL ;

För primära Vintergatskroppens ekvatoriella ringdel:

b¦CYL · h¦CYL = 2,09 T16 M3(2π · rJ¦VIN)–1                            ;

Med b som hela primärSolSystemKroppens diameter ca 30 KM ges

b = 30 KM; h = 218,6 Mringens rotationsfrekvens = 639,1 Hz.

NOTERA f MAX=1135 Hz.

 

Eftersom bredden (b) på den tydligt smala ringcylindern ska matcha Primära Solkroppssfären (Ø30KM) kan vi iterera fram ett ungefärligt grovvärde till prövning — med en samtidigt liknande uppställning för Primära Solkroppsmassan och DESS massavgivningsring för kommande Solsystemets omloppskroppar:

 

 

Primära Solmasskroppen får INTE påföras SIN EGEN SPECIFIKA kommande avyttringsmassa från den egna divergenständningen SOM en centrifugerande dito FRÅN primära Vintergatsmassan. Så, till ämnets prövning:

— Enda sättet att relatera en separation är ATT den delen påförs Primära Solkroppen SOM en separat kärnmassa GENOM AVYTTRINGSRINGEN — avyttringen från primära Vintergatskroppens ekvatoriella spinnmassaring — samtidigt som den för primära Solkroppsmassan signifikanta KOMMANDE planetavgivningsmassan PÅFÖRS PRIMÄRA Solkroppsmassans EGEN ekvatoriella SPINNMASSARING som just EN CENTRIFUGERANDE DELMASSA — TILLSAMMANS MED DEN AKTUELLA UTIMPULSEN.

 

— Impulsmomentet för Solsystemets egen del då (6,1712 T24 M²/S SOLSYSTEMETS NUVARANDE IMPULSMOMENT I VINTERGATAN ¦ VintergatanBASDATA)?

— Just. exakt. Utimpulsen v(L)=5 T12 M/S = √ 2G(mJ¦VIN)(1/rJ¦VIN — 1/dORB¦SOL) FFGe1 är på sitt sätt säkert given genom primära Vintergatskroppens egen divergenständning. Men hur är det med Keplermomentets, för Solsystemets del, avgörande hastighetskomponent v(K), den som garanterar Solsystemets bancentrifugering (20 KM/S) kring Vintergatans centrum?

   Vintergatans utveckling med dess täta stjärncentrum innefattar en FUSIONSFABRIK  med stora möjligheter ATT under lång tid producera extra rotation på en given liten primärrotation: differentiella rotationsområden med växande avstånd från centrum.

   Solsystemets nuvarande impulsmoment J=mvr i Vintergatan får därför — med här förmodad hög sannolikhet — INTE antas som någon absolut värdemätare i grovanalysen: Vi VET inte här hur att ansätta någon primär K=vr=J/m-form för Solsystemets egen del. Kanske t.o.m. så mycket  att v(K)-faktorn — utöver primära Vintergatskroppens lilla primärt givna egenrotation — inte alls behövs (!);

— Sedan Solsystemet kastats ut och Vintergatan börjar producera egenrotation på den egna centrala Fusionsfabriken, KAN områden med differentiell rotation bildas omkring centrum: gravitella eftersläpningar på olika täthetsringar runt centrum: Primära Vintergatskroppens synliga massa övergår I VILKET FALL snabbt efter divergenständningen till endast 1/355 av primärmassan: stora gravitella omstuvningar under den snabba initierande utkastningsprocessen är ofrånkomliga.

   Det primärt utkastade Solsystemet — tDROP =32 miljoner år FFGe2.1 för nuvarande Solsystemets position i Vintergatan — får (alltså) god tid på sig för att etablera en motsvarande centrifugal rotation PÅ primära Vintergatskroppens primärt lilla egenrotation —  utkastningen genom K-cellens detonation (DEN INDUCERADE ROTATIONENS UPPKOMST). Vi får därför tills vidare förutsätta en sådan grund, om inget annat angeläget visar sig.

 

   Alla dessa detaljer MÅSTE hänga ihop kvalitativt för den rent principiella funktionen så att kroppsmassorna garanteras, främst. Annars havererar hela komplexets matematiska fysik.

 

Hjälpillustration — mycket primitiviserad, men ändå principiell (vi kommer igen senare med Bättre):

— Det retoriska resonemanget verkat (väl) komplicerat. Men det finns en relativt enkelt tillgänglig grovräkning som visar hur det kan fungera: Solsystemets primärkroppar får oväntad draghjälp från primära Vintergatskroppens starka närgravitation:

raVIN: Spinnmassans budgeträkning

r¦aVIN — spinnmassans centrifugeringsgräns:

 

Samma g-fältstyrka (a) — primära g-dominanszonen VinSol:

Stället (r¦aVIN) där GRAVITATIONENS LOKALA FÄLTSTYRKA (a), den lokala tyngdkraftsaccelerationen, är lika stor mellan två idealt isolerade masskroppar, här primärmassorna Vintergata¦Solsystem kan skrivas

a           = G · mVIN/rVIN² = G · mSOL/rSOL²                                        ;

mVIN/rVIN² = mSOL/rSOL²                                                                    ;

(rSOL=1,5T4M)² · (mVIN=9,9T43KG)/(mSOL=2,6T30KG) = rVIN² ;

r¦aVIN = (1,5 T4 M)√ (9,9 T43 KG)/(2,6 T30 KG)                                            ;

             = 9,285 T10 M = 183,4 rJ¦VIN

EkvatorialSpinnBandet: ESB — SpinnförklaringenMAB

Impulsmomentet MAB hos Spinnmassans smala Ekvatorialband med NeuMASS nollfriktion mot moderkroppens primäryta kan vulgärt primitivt, högra delen beskrivas ekvivalent som i figuren nedan:

 

Varje primär SolsystemKropp kan förstås »RULLspinna» på sin ekvatoriella Spinnmassring PÅ primära Vintergatskroppens yta MED hela ringens aktuella rotationsfrekvens 639,1Hz:

— Impulsmomentets kvantitet är alltså densamma som för HELA ringen med drygt 6000 primära Solkroppsmassor som roterar på SmalBandEKVATORIELLA Spinnförklaringen ytan av den primära Vintergatskroppen i det smala ekvatorialbandet.

— Varje aktuella primär Solkroppsmassa innefattas, då tydligen, ekvivalent i Vintergatskroppsytans smala ekvatorialspinnmassa.

— Det är alls varken sant eller relaterbart i praktiken. Men tillhör den här första enkla vulgära illustrationen för att ev. komma vidare, mera detaljerat.

Det enda som återstår för att fullständiga Solsystemens partiella bildningar BLIR således en UTIMPULS v(L), en »explosion» från primära Vintergatskroppens centrum: »SolKroppsRundlarna» caØ30KM står redan, i ekvivalenter som ovan, färdigpreparerade. Den utkastningen inträder så snart primära Vintergatskroppen divergenständer för sin del — i vårt räknekomplex en av grovt 5 miljarder Vintergator i hela K-cellens synliga massdel.

 

SolenUT: SpinMassBudget

DEN raVIN MERA PRAKTISKT FÖRANKRADE FÖRKLARANDE ILLUSTRATIONEN nedan FÖRTYDLIGAR DEN SAMMANSATTA ANGELÄGENHETEN:

TimeWIN ¦ Tiden0mS1 ¦ TabTIMING

— HELA impulsmomentets formmatematiska historia för HELA Solsystemets del är över på 100µS.

 

 

 

INNANFÖR raVIN DEN GRÄNSEN FINNS INGEN PRIORITERANDE CENTRIFUGERANDE UTKASTNINGSFYSIK FRÅN PRIMÄRA SOLKROPPEN.

Den smala Spinnmassans ekvatoriella rotationsfrekvens  på primära Vintergatskroppens sfäryta är 639,1 Hz mot centrifugeringsgränsens 1135 Hz.

   Även då den periferihastigheten v=2pi(rVIN)f=2,032 T12 M/S påförs en liknande smal ekvatoriell ring runt den betydligt mindre primära Solkroppssfärens yta, gör det ingenting åt saken så länge m¦SolPrim befinner sig i primära Vintergatskroppens gravitella dominans.

   Bevis: under 1135Hz I AKTUELL KROPPSLIGT KONTAKTERANDE G-DOMINANS kommer inget ut. NoWay.

 

Med utimpulsen 1,39 T8 M/S FFGe1 för planetavyttringarnas del ur primära Solsystemskroppen

— som avverkas radiellt (rJ¦PrimSOL=14 KM [eg.15]) på tiden

t=d/v=14KM/1,39T8M/S=101µS (eg.108µS)

— hinner linjärt räknat d=vT= 5T12M/S·1t4S=5T8M Primära Solkroppsmassan ut utanför primära vintergatskroppens utkastningsyta med distansen 5 T8 M

via primära vintergatskroppens utkastande linjära utimpulshastighet 5 T12 M/S.

— Det är INNANFÖR raVIN g-zongränsen — via primära vintergatskroppsmassan.

   EMELLERTID befinner sig SAMTIDIGT primära vintergatskroppsmassan under (våldsam) expansion, analogt häftig fragmentering enligt TNED-kosmologin, och därmed (stark) gravitell deformation/reduktion som OCKSÅ påverkar REDAN utkastade detaljer.

   Helheten i den räkningen återstår ännu att redovisa detaljerat.

— BÄGGE argumentfaktorerna i stycket ovan — gravitationen och ekvatorialringen — UNDERGÅR ALLTSÅ i den mera praktiska redovisningen KONTINUERLIG DEFORMATION.

   Ingen mera ingående exakt bildinformation finns här av den händelseutvecklingen ANNAN än att den måste sluta på Solsystemets nu kända ordning — OM TNED-kosmologin gäller.

 

TimeWIN:

SVÅRIGHETEN att brottas med i problemformuleringen, och detaljlösningen, är följande;

abc SPINNMASSAN I DETALJER:

 

Se även K-cellens ålder (20,82 miljarder år) och Solsystemets ålder (minus ca 10 miljoner år max) enligt TNED-kosmologin.

Hela Solsystemets omloppsfysik TabTIMING formeras inom en tiondels millisekund:

1. Primära Solkroppsmassans utkastning från primära Vintergatskroppen (max60nS); 2. primära Planetmassornas avyttring ur primära Solkroppens medierande funktion (max101µS) — impulsen från VintergatskroppsUtkastet; 3. banparameterarna genom linjärfaktorn v(L), Solmedelavstånden, och vinkelfaktorn v(K) — omloppsytorna (PLUTO sist efter drygt 32 år [tDROP¦PLUTO]). v(K) följer direkt av SPINNFÖRKLARINGEN det aktuellt förorsakande YtMassSpinnet från primära Vintergatskroppens ekvator som hela förklaringen bygger på IMPULSMOMETETS BEVARANDE: impulsmomentet som aldrig —någonsin — förstörs.

— Uppgiften att försöka FÖRKLARA händelseförloppet FÖREFALLER ALLTSÅ som att — noga — försöka FÖRKLARA hur ett SPÅN vrider sig och FAR i en BRANT ÄLVFORS — under max 1 millisekund. Ingen mera detaljerad räkning finns redovisad på den delen här, än. Vi kan, till att börja med, endast försöka lura ut PRINCIPERNA. En schematisk illustration skulle tills vidare kunna te sig som nedan:

 

 

Se även schematiskt i SolMediePlan. Ytterligare en schematisk figurförklaring visas i PAOu.

 

 

Avståndet r¦aVIN = 9,285 T10 M där Tyngdkraftsaccelerationen (a) är lika stor för bägge primärkropparna bestämmer den absoluta gränsen LJUSETS GRAVITELLA BEROENDE där Solkroppsmassans g-fysik tar över.

   TIDEN t¦raVIN det tar för primära Solkroppen att nå ut till avståndet r¦aVIN = 9,285 T10 M från primära Vintergatskroppens centrum bestäms av sambanden i Fria Fallets G-fysik tillsammans med den utkastande impulshastigheten v(L)=√ 2Gm¦VIN(1/rJ¦VIN — 1/d¦SolVin) = 5,105 T12 M/S. Den grovräkningen ger tidsvärdet

 

 

t¦raVIN = 38mS (3,801 t2 S):

TabTIMING: Inom den tidrymden har REDAN impulsvektorn Vin→Sol (max60nS) förmedlat planetavyttringarna inom/genom primära solmasskroppen Sol→Pla (max0,1mS).

— I samma tidshistoria UPPLÖSER SIG DESSUTOM — den våldsamma divergenständningen med fusionsfasen — primära Vintergatskroppen mot Stationära Vintergatskroppens ringa 1/355 massdel. FRÄMST: g-verkan (på »utkastad primärsolsystemskropp») reduceras tydligen (starkt) — på kort tid.

 

 

— FÖRST från den tidpunkten/distanspunkten >180 rJ¦VIN — räknat från utkastningstillfället — KAN Solsystemets primärkropp rent teoretiskt i grovräkningen BÖRJA tillämpa SIN egen centrifugalfysik.

 

Som ovan:

— Men då är Solsystemets totala impulsmatematiska fysik redan formerad — 380 gånger om.

 

Med Solsystemets primära motsvarande grovvärde v(L)=1,39 T8 M/S som gäller för primära Solkroppsmassan, har vid den tidpunkten 38mS redan planetkropparna avdelats och banmomenten påbörjats. Den karaktäristiska spinnreduceringen — som också avspeglas i planeternas basdata — understryker relevansen i bildningsprocessens princip.

 

 

   I klartext: Den nödvändiga Centrifugeringsfysiken

(den från Primära Vintergatskroppens spinnmassband överförda rotationsfrekvensen hos det smala ekvatoriella spinnmassbandet)

för ekvatorialbandets spinnmassa i Solkroppsfallet inträder INTE omedelbart för primära Solkroppsmassans del MED utkastningen från primära Vintergatskroppens sfäryta. Solkroppen hinner ut en bit (>180 ggr rVIN som ovan) innan.

Tiden0mS1: TimeWIN

TIDSFÖNSTER — med utträngningshastigheten 1,39 T8 M/S ur primära Solkroppsytan för de upptagna omloppskropparnas RADIER i tabellkällan:

 

 

 

Jupiterkroppen längst diametern med 21 µS. Med utimpulsen totalt genom primärSolradien ca14 KM ges maxtid för hela kroppsserien lika med 101µS.

— Det blir också den tid som Solsystemets kroppar förfogar över för att formeras — enligt TNED-kosmologin — med alla banparametrar Impulsmoment J=mvr, Keplermoment K=vr, banavstånd Md, axellutningar och primära egenrotationer. Efter det har tåget gått för TNED-kosmologins del. 0,1 mS. Max.

— Innan primära SolkroppsSystemet hinner ut till 180ggr rVIN har redan hela Solsystemet formerats av princip, om än inte helt etablerat på en fullständig bangeometri.

— På den tiden 0,1mS, har restYTspinnmassan med periferihastigheten v(K) 2,T12 M/S hunnit avverka d=vt=2T8 M, att jämföra med största utkroppens diameter Jupiter ca Ø2,8 T3 M. Vi kan tydligen se den processen som ett sakta uppstigande klot som träffas av ett häftigt och hastigt neutronmassa materialflöde;

— Medan en del av flödet drivs upp över UTkroppen, kan vi förstå att huvudflödet föranleder utkroppen att stötas ut v(K) rätvinkligt mot v(L) linjära utimpulsen, vilket precis är villkoren för systemets banfysik.

— Den väsentliga punkten här VinSolSCH för analogin mot vårt Solsystems förklaring KEPLERSPINNETS FREKVENS är att restytspinnets materialflöde mattas av och tunnas ut i takt med att primärkropparna avyttras. Det som krävs: Från första Plutos 2 T12 M/S till sista Merkurius 5,8 T11 M/S — under max 0,1 mS. Resten, om alls, centrifugeras ut snabbt då primära Solkroppen alltmer går ur primära Vintergatskroppens gravitella dominans.

— Lägg till det TimeWIN huvudsumman: Under processens gång, som ovan, befinner sig primära Vintergatskroppen under häftig expansion från den divergenständning som föranledde Solutkastet. Det betyder främst att primära Vintergatskroppens egengravitation vid primära Solkroppens utkastning SNABBT reduceras i takt med att huvuddelen av materialet forslas ut, långt utanför Vintergatan och 1/355 bara en bråkdel återstår i slutänden.

 

— Solsystemet BILDNINGSTIDEN till jämförelse i grovräkningen är färdigbildat med fullständiga medelsolavstånd Md med Pluto sist, längst ut, på tiden drygt 32 år.

 

 

MassAvgivningsBANDET¦Solsystemet: MAB ¦ ESB

MassAvgivningsBANDET i Primära Solkroppens ekvatorialband beräknas SÅLEDES från

SUMMAN AV SOLSYSTEMETS OMLOPPSMASSOR

(2,67 T27 KG i den upptagna BA-tabellen)

— Vi använder här grovvärdet m(PS¦Prim) = 3 T27 KG (primärmassornas avyttring inkluderat):

m(PS¦Prim) = (3,0 T27 KG) för Solsystemets totala omloppsmasskroppar :

Fördelning av den massvolymen (V=m/D) på en begränsad ekvatoriell massring runt rJ¦SOL ger

V = m(PS¦Prim)/Dmax = 1,65 T10 M3 = 2π · rJ¦SOL · b¦CYL · h¦CYL   ;

För primära Solsystemkroppens ekvatoriella ringdel:

b¦CYL · h¦CYL = 1,65 T10 M3(2π · rJ¦VIN)–1                            ;

Om s     = b = h                                                                            ;

s            = √ 1,65 T10 M3(2π · rJ¦VIN)–1                                     ;

             = 417,34 M

 

ENDA HÄR KÄNDA HÅLLBARA ARGUMENTET FÖR ATT

DEN ÖVERFÖRDA YTSPINNMASSAN FORMAR EN (EKVATORIELL) RING KRING PRIMÄRA SOLMASSKROPPEN ÄR SOM OVAN DEN URSPRUNGLIGA PRIMÄRA VINTERGATSKROPPSBINDNINGEN ESB — definitivt helt säkert en ekvatoriell ring:

NÄR PRIMÄRA SOLKROPPMASSAN — ”639,1Hz-RUNDLARNA” — DRIVS UT FRÅN PRIMÄRA VINTERGATSMASSAN GENOM DESS DIVERGENSTÄNDNINGSGENERERADE UTIMPULSER, BÖR YTSPINNSKIKTET TILL VARE SOLKROPPSOBJEKT FÖLJA MED — I NÅGON MÅN (GyroPrincipen). DEN SPINNKOPPLINGEN, ELLER BINDNINGEN, GARANTERAR ATT ETT MOTSVARANDR TVÄRSTÄLLT YTSPINN FINNS ASSOCIERAT MED VARJE SOLOBJEKT  RELATIVT INDUCERADE ROTATIONENS UPPKOMST DET OBJEKTETS INDUCERADE EGNA (RINGA) KROPPSSPINN PlanetAxlarna SOM GENERERAS AV DEN LINJÄRA UTIMPULSEN.

   BEVIS: DEN SPINNANDE VATTENDROPPEN — PRINCIPEN ÄR DENSAMMA.

— SOLOBJEKTEN HAR ALLTSÅ MAX 0,1mS PÅ SIG FÖR ATT ANVÄNDA TILLFÄLLET.

Summering:

SUMMERING

OM TNED-teorin skulle innehålla väsentligt uppenbara brister i hela förklaringsbilden, skulle vi förvänta oss att grava grovräkningsfel eller dito problem av rent formulerande art förr eller senare visar sig, och som omöjliggör en vidare fördjupning.

— Som visas ovan anvisar resultatbilden en helt annan ordning:

— Enkla förklaringsbilder på enkel grundmatematik uppvisar väl rationella sammanhang:

— Problematiken tecknar — självmant — tydliga, klara och förklarande kvalitativa och kvantitativa grovresultat.

— Som dessa motiverar en än djupare analys för att ev. hitta fel eller orimligheter i teorin, har vi bara att fortsätta underhålla expeditionerna för att genomföra ytterligare undersökningar i jakten på Naturens Skatter.

 

 

Förhållandet mellan SPINNMASSANS BUDGETRÄKNING ekvatorialspinnbandets periferihastighet och utimpulsen som avyttrar primära Solsystemets masskropp ur primära Vintergatskroppens massa är 5/2=2,5. Impulsmomentens matematiska fysik styr, beskriver och förklarar hela Historien.

 

 

 

 

 

EnLagRelFys: Se även ENERGILAGEN RELATERAT 

 

OM INTE REDAN ett rörelsemängdsmoment J=mvr=mK, ett impulsmoment, existerar kan heller ingen sammandragande gravitation SKAPA ett J.

Gravitationens fysik I SIG innehåller ingen sådan förorsakande mekanism.

 

SPINNFÖRKLARINGEN

ENERGILAGEN I RELATERAD FYSIK:

IMPULSMOMENTETS BEVARANDE

 

OM INTE REDAN ett rörelsemängdsmoment J=mvr=mK, ett impulsmoment, existerar kan heller ingen sammandragande gravitation SKAPA ett J.

Gravitationens fysik I SIG innehåller ingen sådan förorsakande mekanism.

 

Varje teori om universum som INTE utgår ifrån ATT RÖRELSE REDAN EXISTERAR — impulsmoment, elementärt universellt Plancks konstant h=mcr — exekverar enbart, uteslutande, utan enda undantag i ett samkväm av tankemässig fantasia utan varje form av naturvetenskaplig bevisbar eller förklarbar förankring.

 

Varandra rätvinkliga rörelsekomponenter

— impulsmomentets grund: SPINN¦roterande och IMPULS¦translaterande

— ingår inte i gravitationsfysiken.

Gravitationsfysiken berör enbart en linjär kontraktion RINGENS redan befintliga fundamentala form (h=mcr).

 

Konvergensens princip:

Gravitationsprincipen GRIP: lika för all materia, kan inte skärmas ifrån, oberoende av tid.

Divergensens princip:

Ljusfysiken DEEP: olika för all materia, kan skärmas ifrån, beroende av tid.

 

Ingen av dessa fysikens fundamentala principer ingår eller ens omnämns i den moderna akademins lärosystem.

———————————————————————————————————————————————

IMPULS FÖREGÅR KRAFTenergilagen i relaterad fysik

———————————————————————————————————————————

Impuls (p=mv, enhet N/S = KG·M/S) föregår kraft (F=ma=mv/t, enhet Newton) genom ett INTERVALL (Δd) som varken kan skapas eller förintas utan som måste förutsättas:

   energi (E=Fd=mad=mc2=hf=J/t=mv2/2, enhet Joule) kan varken skapas eller förintas utan måste förutsättas;

   massa KAN förintas och överföras på induktionen som värme och ljus eftersom massa (energin ¦ E/c2=hf/c2) INTE kan skapas: impulsmomentet h=mcr = PLANCKS KONSTANT måste förutsättas;

———————————————————————————————————————————

ENERGILAGENbasic ¦ ENERGILAGENutförligt ¦ INTERVALLETS OFÖRSTÖRBARHET ¦ Intervall&Differens

———————————————————————————————————————————————

 

Intervallets oförstörbarhet förklarar hela problemkomplexet — energi kan varken skapas eller förintas utan måste förutsättas:

— I modern akademi (1800+) måste man — följaktligen — uppfinna ”positiva och negativa intervall” — krafter, energier, moment, allt som  kan uppbådas, som ”tar ut varandra” — för att få ihop meningen med ”skapelse ur intet”. Om inte termen ”vanvett” beskriver det scenariot är det i vilket fall tydligt och förklarligt en ren fantasi som utesluter elementära grunder i själva tänkandet. Jämför Zenons Teorem. Se även Atomfysikens två Kungsekvationer i TNED.

 

 

1800-talets eminenta moderna akademiska byggherrar (1800+ ¦ noMACfys) arbetade hårt för att befria sig ifrån det mesta av ovanstående. Så har också den moderna akademins kosmologi utformats därefter.

Så — i RELATERAD FYSIK:

— Det är KOMPLETT OMÖJLIGT ATT SKAPA något enda impulsmoment (J=mvr=mK) om det inte redan existerar.

   Bygger någon mening på ATT något enda J kan visa sig UTAN att ett J redan existerar, ägnar sig byggföretaget följaktligen åt fantasia.

 

 

DÄRFÖR är — så bevisligt — hela det moderna kosmologiska betraktelsesättet i form av en SKAPELSE, en s.k. SINGULARITET ETT  ALLT  I  INTET, ett rent hjärnspöke — grundat på så bevisbar okunnighet om fysiken: tänkandets elementära natur. Absolut gärna rätta om fel.

— Trivialt (”löjligt”: »påstående utan redan existerande människor är omöjligt»: ”Jorden är evig” Halleluja!) sagt: Ingen mening är möjlig utom ett h=mcr.

   PLANCKEKVIVALENTERNA [‡] — inte relativitetsteorin [‡] — förklarar experimentalfysiken [‡]. Bevisbart, förklarbart, relaterbart, beskrivbart in till atomens innersta inre: spinn — massa — kan inte skapas om inte ett spinn — massa — redan existerar; Redan existerande kärnfysisk elektromekanik.

 

SingMAC:

Singulariteten i modern akademi

SINGULARITETSBEGREPPET i modern akademi — centralt Modernt kosmologiskt begrepp för

allting i en punkt — bygger HELT på avsaknaden av ATOMKÄRNANS HÄRLEDNING:

gravitationens fundamentalform. Atomkärnans härledning — i relaterad fysik — garanterar att atomkärnan INTE kan komprimeras (ATOMKÄRNANS INKOMPRESSIBILITET).

   TNED-historien här ger en bakgrund till sammanhanget:

ELLIPTISKA EKVATIONERNA för atomära massdefekterna på den atomkärnans härledda fundamentalformen — Planckringen h = mcr = Neutronen — ledde fram till upptäckten av NEUTRONKVADRATEN med ATOMVIKTERNA. Dessa begrepp/områden finns inte i modern akademi. Resultatet visade och bevisade inte bara ATT utan även HUR relaterad fysik — TNED — utklassar den moderna akademins teoretiska — och praktiska — uppfattningar om speciellt kärnfysiken. Så stadfästes TNED med Universums Historia (@Internet från Aug2008):

— TNED + Experimentalfysiken = Sant.

 

I modern akademi finns inte den grundfysiken. VARFÖR man också FRITT kan fantisera, hjärnspöka och teoretisera om — följdriktigt men med PennaUtanUdd — OÄNDLIG GRAVITATION: massan kan bli hur liten som helst om gravitationen får bestämma.

   Sambandet beskrivs här i TNED i artikeln K-cellens yttre c0-gräns: r = c0√ 3/8Gπρ:

— Då sfäriska kroppstätheten går mot oändligt, går sfärradien mot noll.

— HOPPAR MAN OCKSÅ ÖVER INTERVALLET, som man gör i modern akademi, återstår så en »Modern Akademisk Sensation Nummer Ett»: en s.k. singularitet.  En PUNKT: ingenting.

   Stephen Hawking skriver i sin bok KOSMOS (1988):

 

  År 1965 läste jag om Penroses teorem att alla kroppar som undergår gravitationell kollaps till slut måste bilda en singularitet.”,

  Jag insåg snart att om man vände tidens riktning i Penroses teorem, så att kollapsen blev en utvidgning, skulle teoremets förutsättningar fortfarande gälla, förutsatt att dagens universum i stor skala sett var någorlunda likt en Friedmann-modell.”,

  Penroses teorem hade visat att alla kollapsande stjärnor måste sluta i en singularitet; resonemanget med tidens omvändning visade att alla Friedmann-artade varianter av universum måste ha börjat i en singularitet.”,

  Jag kunde alltså faktiskt använda detta för att bevisa att det måste finnas en singularitet, men bara om universum expanderade tillräckligt snabbt för att inte kollapsa igen (eftersom bara dessa Friedmann-modeller hade oändlig utsträckning i rummet).”,

KOSMOS, Stephen W. Hawking, Rabén Prisma 1989/1992/1994, s62m, typografiskt citat.

 

Det finns ingen gräns för något alls om man slopar premisserna. Se även i vic-felet: Inte heller LJUSETS FRISTÄLLNING FRÅN KINETIKEN ingår i den moderna akademins lärosystem. Och så har den moderna akademins 200-åriga segertåg genom historien utmärkt sig för att utarma, förstöra, härja och vanställa allt som kommer i dess väg — med den till synes imponerande glansen av naturvetenskapliga framsteg, intelligent kunnande, och storslaget tänkande: Förebilden i mänskligheten för kunskap och undervisning speciellt efter andra världskriget: ”sanningens och kunskapens absoluta rike”.

   Om det inte vore för Europas attityd mot våldsvägrare — de behandlas som Kina behandlar Tibetanska buddhister: ”olydnad mot moderlandet” med anklagelser, förföljelser, missaktning, misshandel, upprepade frihetsberövanden, hot, förnedring — syndromet som ledde till en vidare djupgranskning, hade (kanske) också den här författaren fortsatt gå i den moderna akademins fotspår, »lyckligt ovetande om verkligheten».

 

— Så, i slutänden:

— Att ens försöka förklara universums rörelseinnehåll, galaxernas rotation, planetbanorna, ett upphov till vårt universum, dess födelse och ursprung, utan att förutsätta existensen av ett impulsmoment = rörelsemängdsmoment = (eng.) angular momentum J=mvr=mK är och förblir en ren tankevilla.

   ENERGILAGEN i relaterad fysik som ovan.

 

 

I MODERN AKADEMI — impulsmomentets ursprung okänt

inget begrepp om »neutronmasskropp» existerar utom stjärnfysikens konventionellt benämnda s.k. neutronstjärnor: Se utförlig modern akademisk CaseHistory i NEUTRONSTJÄRNANS PULSARFÖRKLARING med utförliga jämförande exempel i PULSARERNA

— räknar man ALDRIG med de kvantiteter i impulsmomentens storlek som illustreras i AntaletSolsystem i Vintergatan.

 

 

PROBLEMET Stjärnbildningen I MODERN AKADEMISK KOSMOLOGI:

————————————————————————————————————

Se även i beskrivningen till STJÄRNORNAS HISTOGRAM [‡] enligt relaterad fysik.

Jämför: ETABLERADE IDÉER OM STJÄRNBILDNING ur stoftmoln [‡]; RELATERAD FYSIK:

——————————————————————————————————————————

impulsmoment Et=J=mvr i universum kan bara finnas där en redan existerande centralmassa existerar.

——————————————————————————————————————————

— Hittar man — följaktligen — ett enda bevis som motsäger den satsen, är TNED-kosmologin definitivt körd.

Modern akademisk kosmologi utgår, som bekant, ifrån föreställningen om ett maximalt UTSPRITT materietillstånd. UR detta, säger man, har SEDAN bildats mera komprimerade materialsystem: rotationer/spinn som skapas genom touchande kroppskollisioner.

— Men RELATERAD FYSIK utsäger att den föreställningen INTE har naturvetenskaplig förankring DÄRFÖR att inget enda bevis existerar i naturfysiken, och kommer heller aldrig att existera, på ATT rotationer i universum existerar UTAN en REDAN centralt existerande kompaktmassa.

 

I modern akademiska kvarter förutsätter man (således) — helt utan relaterbar förklaring — impulsmomenten som föregivna UTAN EN PRIMÄRT GIVEN SAMTIDIG EXISTENS AV EN REDAN KOMPAKTERAD CENTRALMASSA.

   Veta B. Gin, ledande nobelprofessor i modern vetenskap, nyss hemkommen från semester på Pluto:

— »Enligt min mening kom minutvisarn på urtavlan före själva sekundvisarn».

   Det är om inte annat ett BEKVÄMT SÄTT att »slingra sig undan» den gruvligt besvärliga frågan om UPPHOVET till nuvarande himlakroppars och deras planetsystems impulsmoment (J=mK=mvr).

 

Problemet — beviset, eller motbeviset om man kan finna ett sådant — är alltså uppenbarligen av ren fysikalisk natur.

 

UPPKOMSTEN AV SPINN UR EN LINJÄR UTSKJUTANDE IMPULS SOM GENOMTRÄNGER EN REDAN GIVEN MASSFORM — molekylärkrafter baserade på atomers/atomkärnors givna SPINN: redan given rörelse —

är redan — om inte annat, så i varje fall här i UH — väl experimentellt bekräftat genom otaliga exempel i vattenexperimenten (2009). Se särskilt GIF-sekvensen som visar och bevisar hur och att en vattendroppe kan slira och åka på en vattenyta ENDAST om droppen har SPINN — annars inte. Enbart spinnet kan förklara beteendet.

   Det är enkla elementära köksexperiment som snart sagt vilken person som helst kan utföra med enkla medel (plastslang, tillbringare, tandpetare, hushållspapper — kamera om film/foto behövs). Se t.ex. vattendroppsanordningen [‡] som användes här i experimenten (2009).

 

Men modern akademisk professur missar också den delen i sin jakt på Singulära Upphovets Metafysik: Utgångspunkten i »SinguläraPhD» är INTE en redan given massform. Utgångspunkten är ”ingenting”: ”intet”: ”0”.

 

— Det var naturligtvis den numera världsberömda Professor Rö N. Ánytt som hade »Uppenbarelser från Herren»

(Stockholms Stadshus, tror jag det var i något särskilt uppmärksammai UTSKICK — direktsändning — från RadioKiruna, särskilt för alla som betalar tv-licens utan att ha någon teve för att slippa livslånga trakasserier från inrättningens styrelse på regeringens uppdrag:

Se Svenska Statsförvaltningens särskilda utbildningsprogram)

som sade att ”Säg åt dom att det finns INGENTING”. Därför att vad vi vanliga dödliga VET — verkligen tuff, ibland rent plågsam konkret erfarenhet — är att ingenting är något som INTE existerar: ingenting finns inte. Fast plågan SPECIELLT FRÅN OLIKA INTEGRERADE MOBBINGGÄNG ibland kan vara så svår att man önskar det. Se även i ENERGILAGEN I RELATERAD FYSIK: energi kan varken skapas eller förintas: energi (massa) måste alltid förutsättas.

   Jämför NÄRMAST BEKANTA: den drömlösa sömnens tillstånd — absoluta sinnebilden för vad vi kan mena med ”ingenting”. Men om Det ”ingenting” verkligen vore ”ingenting”, hur kommer det sig då att såväl Hästen Spring som Kisse Katt, Vovve Dog och LisaPelle och alla anda Bo Fink vaknar upp varje ny morgon och fortsätter vardagen med SAMMA underbart älskvärda uppgifter: Ingenting? Tror jag inte alls det.

— Ingenting finns INTE — i någon rent naturvetenskapligt synbart bekräftande bevisbar mening — i någon ”inget” mening.

 

 

— Så: Medan Moderna PhD:are fortsätter gräma sig över MISSEN med att J=mvr fanns redan från BigBang MED given massa — men utan »intet», och därmed  fortsatt akademiskt slit med Impulsmomentets Upphov i Universum — kan vi (lugnt) fortsätta här i UH med det enda återstående andra alternativet.

  Spinnets kosmologiska natur ÄR en stor problemfråga — också i moderna kvarter (CitatBA1978). Den VAR det också i TNED-kosmologin (för denne författare) — till hit.

 

 

SPINN, impulsmoment J=mvr, kan INTE skapas, endast förstärkas eller försvagas utifrån REDAN existerande primärspinn — REDAN GIVNA MASSIVA PRIMÄRKROPPAR.

 

Se ÄVEN Spinnbegreppet i Modern Akademi.

 

— Spinn KAN upphävas/förintas, men inte skapas eller bildas UTOM från ett redan givet.

   IMPULSMOMENTETS MATEMATISKA FYSIK J=mvr=mK, K=vr Keplermomentet eller Ytmomentet, bygger på TVÅ mot varandra vinkelräta hastighetsvektorer v(K¦L), Keplermoment och Linjärmoment,

 

 

genom CENTRALVERKAN: Keplermomentets K=vr

ortsvektorn översveper lika stora ytor på lika långa tider.

 

— För ATT en IMPULS — p=mv, kraft över intervall (Ft): en linjär utsträckning, en stöt — SKA KUNNA bilda en roterande rörelse KRÄVS PRIMÄRT en redan existerande massform (m) som kan förmedla den impulsen. Men varje sådan massform kräver en egen inneboende STRUKTUR (PASTOM) som obönhörligt kräver, och bygger på, ett redan existerande impulsmoment (spinn, massa, laddning): Plancks konstant h = mcr för atomkärnan (TNED).

   ULTIMATA resonemang med föreställningar om ”tingens upphov” är — blir, förvandlas — i det ljuset till rena fantasier utan naturvetenskapligt påvisbar förankring.

   Det vore verkligen intressant att få bli upplyst om någon enda argumentform som har relaterbara synpunkter på den resultatbilden — eftersom kunskapen alltid kör med öppna dörrar 24/7.

   Det är aldrig låst. Alltid öppet. Välkommen åter.

 

Se vidare:

ENERGILAGEN RELATERAT: Spinnets förklaring i TNED-kosmologin.

IMPULSMOMENTETS BEVARANDE I K-CELLENS INRE.

 

 

 

 

 

TNED-lösningen, Vintergatans Spinnproblem:

 

TNED-lösningen till Vintergatans Spinnproblem

SAMMANFATTNING MED använda SAMBAND

 

TNED-lösningen till Vintergatans Spinnproblem:

 

   rotationen är en BEGRÄNSAD YTROTATION som bara existerar

   kortvarigt

   i en smal ekvatoriell ring runt den större sfäriska J-moderkroppen

 

TIDEN I GROVRÄKNINGEN för den utkastade SolsystemsMassan att nå sin stationära bana 20KM/S runt Vintergatsmassans centrum på avståndet 10 Kpc är samma som ideala fria g-fallets tid genom samma distans:

 

tiden, M centralmassan

t    = √ (2/3GM)(D3 – d3)

t            = √ (2/3GM)(D3 – d3)               ;            (2.1) : Solsystemets Parkeringstid

             = √ [2(3 · 6,67 t11 JM/[KG]2 · 9,94 T43 KG)–1(10Kpc3 – 5,069 T8 M)]

             = 5,4353 T13 S = 1.722.347,047 år

 

1,7 miljoner år. Idealt — förutsatt intakt primärmassa.

 

HASTIGHETEN VID UTKASTET — samma uppnådda hastighet genom det fria g-fallet:

 

hastigheten, M centralmassan

v   = √ 2GM(1/rMINSTA1/rSTÖRSTA)

v           = √ 2GM(1/rMINSTA1/rSTÖRSTA)          (1)

             = √ [2 · 6,67 t11 JM/[KG]2 · 9,94 T43 KG) · (–1/10Kpc + 1/5,069 T8 M)]

             = 5,11451 T12 M/S

 

 

 

 

 

K-cellen, flykthastighet:

K-cellens primärt maximala detonationsimpulshastighet:

 

vFLYKT           = √ 2Gm2/r

                          = √ 2G(4,15 T53 KG)/(3m2/4πDmax)1/3 

                          = √ 2G(4,15 T53 KG)/(8,1651224 T11 M) 

                          = 8,2341848 T15 M/S

Det är den maximalt utåtriktade impulshastigheten.

— För det inre av K-cellens impulsfysik finns här ännu ingen direkt kvantitativ framställning.

 

För att IMPULSANALOGIN — utkastningsimpulserna — ska fungera med Solsystemet — efter dess avyttring från Vintergatans primärkropp — MÅSTE OFRÅNKOMLIGT TID finnas för en primärimpuls att fortplantas SYNKRONT med utkastningarna. Annars missar vi hela Solsystemets impulsanalogi som förklarar aktuella banavstånd.

 

Enda tillgängliga TNED-förklaringssättet för den fysiken är att Vintergatskroppen — obönhörligt tvunget — måste ha avyttrats INÅT K-cellens centrum:

 

 

 

 

 

 

Vi behöver[‡] — explicit — aldrig HÄRLEDA NÅGON UPPKOMST av spinnet. Det finns REDAN. Alltid. Försvinner ALDRIG. Det var svårigheten.

 

 

 

TNED-kosmoGrund:

 

TNED-kosmologiska grundbegreppen

FULL FÖRTROGENHET KRÄVS FÖR ATT LÄSAREN INTE SKA LURAS IN I MISSUPPFATTNINGAR OCH MISSFÖRSTÅND:

— Länkavsnitten gör anspråk på — eller ska göra det — uttömmande beskrivningar.

 

NOTERA LJUSETS FRISTÄLLNING FRÅN KINETIKENdet främsta skälet varför folket i moderna korridorer garanterat INTE kan närma sig ämnet, om ej redan bekant. Se särskilt i

EXPERIMENTELLA BEKRÄFTELSER PÅ LJUSETS FRISTÄLLNING FRÅN KINETIKEN,

BEVISET FÖR MULTIPLA LJUSHASTIGHETER GENOM DEN KOSMISKA PARTIKELSTRÅLNINGEN,

GPS-EXEMPLET, samt flera i EXPERIMENTELLA BEKRÄFTELSER — generellt för samtliga: PLANCKEKVIVALENTERNA som — enligt TNED — gör anspråk på att förklara den matematiska fysiken i hela ämnet fullständigt, helt uttömmande.

 

TNED:

Figuren ovan från avsnittet DIVERGENSTÄNDNINGARNA I DETALJ  i K-CELLENS INREGRB-upphoven.

 

HIMLAKROPPSBILDNINGEN enligt TNED i K-cellens expansion följer en strängt väl definierad utomordentligt väl härledbar verkställande matematisk fysik, se även mest sammanfattat med länkar i noMACfysik:

— Med början från K-cellens detonation avdelar K-cellen J-kroppar från större till mindre med motsvarande (ENORMA) utkastningsmoment från större till mindre. Det är vad TNED har att bjuda på. Fungerar inte den matematiken, är TNED körd. Vi studerar det.

 

 

K-cellens detaljer i TNED — Central kopplande avsnitt för Solsystemets bildning och uppkomst

Planetsystemens grundformer ¦

DIVERGENSTÄNDNINGEN I DETALJ ¦ G-energins Ft-ekvivalentförklarar detonationsenergierna ¦ Gravitationsenergin för K-cellens primärkroppar ¦

 

 

 

 

 

 

 

Referensverk för ev. vidare: BASDOKUMENT:

Originaldokument som användes som referensblock för författarens räkning, främst:

—————

FJÄDERANALOGIN (2012¦MsWORKS¦2004) — förklarar K-cellens detonationsfysik i detalj ¦

UnivHistKcGRB1Fjäderanalogin[‡] — utkast till htm-dokument: ¦

— INGA REFERENSER HAR TIDIGARE GJORTS till det avsnittet.

— Avsnittet finns nu tillagt i APPENDIX i 3D-Geometrin.

 

 

 

 

 

TestKriterium: Testkriterierna Del 1 ¦ Praktiska lösningar Del 2 ¦ Del 3 — Planeternas Rotationsaxlar ¦ Planetkropparnas Egenrotation

 

 

 KVALITATIVA OCH KVANTITATIVA BEVISGRUNDER

PLANETROTATIONERNAS UPPHOV

PLANETKROPPARNAS EGENROTATION

I TNED-KOSMOLOGIN — DEL I

 

HUR TNED GARANTERAR — ger avgörande argument, kvalitativt och kvantitativt, för — ATT NUVARANDE PLANETROTATIONER BÖRJADE PÅ EN fundamentalt LÄGRE PRIMÄR EGENROTERADE FREKVENS ÄN NUVARANDE.

 

Ref: KcellAnalys2018B.ods — Tab2 Kol AT-AY

TESTKRITERIERNA

GRÄNSERNA FÖR PRIMÄRKROPPARNAS EGENROTATION DÅ G-KRAFTERNA MOTVERKAS

 

TNED:

Se även härledningarna i GRÄNSFREKVENSEN FÖR PRIMÄR EGENROTATION om ej redan bekant;

 

ρ = m/V = tätheten (Grek. rhå) ¦ Hz antal varv per sekund

Krterium för ekvivalens mellan g-kraft och centrifugalkraft:

———————————————————————————

Fc = m(w=2πR ·f = ωR)2/R = Fg = mGM/R2 ;

(2πRf )2 = GM/R                        ;

2πRf  = √ GM/R                        ;

f            = (1/2πR)√ GM/R       

= (1/)√ GM/R3          ;

ρ = 3M/4πR3                              ;

R3 = 3M/4πρ                              ;

f            = (1/)√ GM/(3M/4πρ)

 = (1/)√ 4πρG/3

 = √ Gρ/3π

 

För en given färdigbildad täthetshomogen himlakropp, en sådan som REDAN genomgått divergenständning med fusionsfas och bildat en fast himlakropp med bestämd medeltäthet (ρNU) kan kriteriet för kroppens sammanhållning GARANTERAS så:

 

MED JORDENS NUdata SOM KONKRET EXEMPEL:

Maximala rotationen för Jordmassans ideala massring

då g-kraft och c-kraft i ringens tyngdcirkel precis tar ut varandra är

√ G(ρ=5 500 KG/M3)/3π           = 1,9729164 t4 Hz = 5 068,638313 S ~ 1,4 tim

                                                   = f (LIM¦ρNUmax)

Med NEUTRONMASSKROPPENS REFERENS — ALL EM-AKTIVITET AVSTÄNGD — BETYDER DET ATT

MATERIAL BÖRJAR AVYTTRAS FRÅN/SLÄPPER JORDMASSAN.

med ρNU = kroppens aktuella medeltäthet och f (LIM¦ρNU) den mot nutätheten aktuellt teoretiskt jämförande maximala rotationsfrekvensen:

 

EFTERSOM INGA SÅDANA (neutronmass-) KROPPAR KAN BEVARAS — eftersom de tydligen fragmenterar centrifugalt — och alltså inte alls finns i universum MÅSTE varje INITIELL (neutronmass-) KROPPSROTATION som resulterar i en fast bevarad himlakropp vara (betydligt)

LÄGRE ÄN DEN SOM FINNS I NUKROPPENS PÅVISBARA OBSERVERBARA FYSIK

så att den högre markfasta tätheten garanteras.

 

Härav följer omvända maxkriteriet för TESTKRITERIET FÖR

ekvivalensen mellan gravitations- och centrifugalkrafter, exemplet med Jordens rotationsperiod 1 dygn förenklat 3600 S·24 = 86400 S = 1,1574074 t5 Hz;

 

ρNUmax                                     = 3π[f (NU¦ρNUmax)]2/G

                                                   = 3π[1,1574074 t5 Hz]2/G

                                                   = 18,92857013 KG/M3

                                                   ~ 19 KG/M3                  ; överKriteriet för Jordkroppen sammanhållning

 

Det bevisar — tydligen som det får förstås med TNED-prövningens vokabulär — att

kroppsbildningsrotationen i TNED-prövningen för

varje fast J-kropp i universum

varje himlakropp (inte stjärnor) som har en bevisbar fast kroppsyta med större tyngdkraft än centrifugalkraft

— fast mark —

HADE (mycket) LÄGRE rotation än nuvarande f ¦NU

för att säkra den egna bevisligt betydligt högre tätheten än ρNUmax.

— Det är satsbildens (trivialt) ekvivalenta härledbara och relaterbara konsekvens.

Gränsfrekvensen:

Tillämpat på vårt Solsystems omloppskroppar

Gränsfrekvensen för neutronmasskropparnas egenrotation är

√ Gρ/3π = √ [6,67 t11 KM/(KG)2](1,82 T17 KG/M3)/3π = 1134,914 245 Hz ~ 1135 Hz. Över den gränsen finns ingen sammanhållande g-kraft, vilket leder till att kroppsmassa avyttras.

 

Följer vi — så — Solsystemets omloppskroppars Keplermoment (K=vr) baklänges ner till nivån neutronmasskropp finner vi att alla de 27 upptagna BA-objekten 9 Planeter + Solen + 17 Asteroider i tabellen utom tre (Solen,Venus och Merkurius) får värden som ligger klart över 1135.gränsen = »omöjliga TNED-kosmologiska primärkroppar»:

f ¦PRIM = f ¦NU × [r¦NUekv × (rJ¦PRIM)–1]2 :

— MäguuvaFassinerande.

Efter utträngningsordningen som ovan   --  för SOLSYSTEMETS 26 exempelkroppar + SOLEN 

Himlakropparnas primära rotationsfrekvenser från nuvarande rotationsperioder, KHz

 

PLUTOförsta ¦ MERKURIUSsista -- planetkropparna med Solen som MEDIERANDE utkastningscentral, enligt förebild från VATTENDROPPSEXPERIMENTEN.

 

Samband: f ¦PRIM = f ¦NU × [r¦NUekv × (rJ¦PRIM)–1]2 med rJ¦PRIM = (3m¦NU/4πDmax)1/3 ¦  Härledning via Keplermomentet K = vr = J/m:

K = vR = Vr;  V = vR/r = rF = 2πRf R/r = rF = Rf R/r ;  F = f · (R/r)2

 

Med TNED-prövningens vokabulär — neutronmasskropparnas Dmax = 1,82 T17 KG/M3 — är det helt uteslutet att dessa kroppar skulle ha kunnat primärbildas på ovanstående resultats rotationsvärden.

   De tre avvikande kropparna som ligger under 1KHz135-gränsen är

Solen(0,92KHz), Venus(0,05KHz) och Merkurius(0,19KHz).

   För Solens del VET vi redan — i TNED — genom  prövningen i SLUTTESTET att luminositetsräkningen i Solfallet INTE håller med mer än Solkroppen får förstås ha börjat på en minimal, helt försumbar egenrotation. Utan den förutsättningen havererar hela TNED-kosmologin.

   Se särskilt i SOLROTATIONEN ¦ ROTATIONENS INVERKAN PÅ STJÄRNANS FYSIK hur Solens energiproduktion kan förstås som orsaken till nuvarande rotationsordning.

   Den detaljen stämmer alltså utomordentligt väl överens med resultaten från Solens fotometriska effekt i sluttestet — Klockren Fullträff: Beviset för att Solen verkligen omsätter den beräknade TNED-energin från SolenBegin: Soleffekten beräknas direkt från Solytan (A) och elektriska konstanten (ε) [‡]: Solen ÄR en primärt oroterad Normstjärna.

   Då det — således, alltså, nämligen, osv. — står helt klart att 24 av de 27 upptagna kropparna helt säkert inte kan ha TNED-bildats på de angivna primärrotationerna, utan på betydligt lägre dito, bör uppenbarligen också samma gälla för de tre avvikande fallen:

EndaAlternativet: Testkriteriet

Enda återstående — prövande — alternativet:

 

 KVALITATIVA OCH KVANTITATIVA BEVISGRUNDER

PLANETROTATIONERNAS UPPHOV

I TNED-KOSMOLOGIN — DEL II

Se även från DEL I.

 

HUR TNED GARANTERAR — ger avgörande argument, kvalitativt och kvantitativt, för — ATT NUVARANDE PLANETROTATIONER HAR UTVECKLATS PÅ EN EXOTERMISK BILDNINGSENERGI UNDER FUSIONSFASEN EFTER PRIMÄRKROPPENS DIVERGENSTÄNDNING

 

ENERGIN TILL PLANETROTATIONERNA

 

HimlaKroppsbildningen enligt TNED DEL I kan INTE anställas på himlakropparnas nuvarande rotationsfrekvenser som unikt signifikativa för impulsmomentets bevarande J=mvr, varför ORSAKEN till dessa nu, tydligen entydigt, existerande högre rotationsfrekvenser måste sökas på annat håll.

— Var? Finns bara en TNED-källa: Den snabba Fusionsfasen efter divergenständningen, då kroppens mineralogi [‡] grundläggs [‡].

Vi kan omgående göra en snabb grovräkning för att testa:

 

Momentets lösning — Jorden:

EFTERFRÅGAD ENERGI                       Maximal momentkraft

E=Fd=mad för att uppväga eller SKAPA EN MOTVIKT TILL Jordkroppens ytgravitation visar

efterfrågad energi

E     = (5,975 T24K)(10 M/S²)(6,378 T6 M) = 3,810855 T32 J ¦ = mad = m(Gm/R²)R ............................          = Gm²/R

Centrifugalkraftens lösning:

EFTERFRÅGAD ENERGI

Räknar vi motsvarande moment via centrifugalkraften E=mad=m(w²/r)r = mw² ges alternativt

efterfrågad energi

E     = (5,975 T24K)([2pi × 6,378 T6 M]/[23t+56m+4,019s = 86.164,019 S]= 1,292453 T30 J .......       = mw²

— Det är MINST den energi som måste finnas för att SKAPA en nuvarande Jordrotation från läge praktiskt noll.

 

Tillgänglig exotermisk fusionsenergi

   I avsnittet om NUKLIDBILDNINGARNA finns upptaget TNED-beräknade exotermiska värden för alla basnuklidkedjor i den grundämnesbildning till periodiska systemet som följer efter divergenständning.

   Jordens medeltäthet är ca 5.500 KG/M³. Men vi tar ett sämsta fallets räkning för att bevisa marginalerna; Med en ENKEL grovräkning på totala exotermiska energierna som summeras upp till KISEL — tätheten 2.330 KG/M² — får vi i Jordfallet resultatet

 

   Ideala Antalet Si-atomer i Jordkroppen mJ = 5,975 T24 KG är

N = mJ/(U=14)(u=1,66033 t27 KG) = 2,5704872 T50 stycken Si-atomer.

Tillgänglig exotermisk energi:

   EXOTERMISKA ENERGIERNA som frigörs från neutronens sönderfall upp genom fusionsringarna till Kisel (Si) är respektive (jämna nuklidgruppen)

tillgänglig energi

E     = N(exoE = [(23,846 + 7,274 + 31,013 + 25,250 + 33,161 + 33,833 = 154,707)MeV]×1,602 13 C = 2,4784061 t11 J)

= 6,3707112 T39 J ; ( 6,4 T39 J ) / ( 3,8 T32 J )  = 1,7 T7 ;

Det finns en marginal på ca 17 miljoner gånger den efterfrågade energin (»Sveriges nya miljöbudget»):

Det räcker, gott och väl — och blir över.

   Det som krävdes: Min¦Max 5,1T31¦3,8T32 J. MinstTillgängligt: 6,3 T39 J. Den exotermiska energin sprids, som vi kan förmoda, i differentiella täthetsskikt med början från centrum och upp mot Jordytan under fusionsfasen efter divergenständningen (Se DIAKVADRATEN).

— »Lätt som en plätt» finns tillräcklig energi i fusionsfasen för att I ENERGITEKNISK PRINCIP få fram en Jordrotation på nuvarande kvantitet.

 

Med den resultatbilden kan vi beräkna, utvärdera och pröva alla övriga fasta kroppars nurotationer på samma fysikgrund:

Utvärdering: EndaAlternativet

Alla Planeter+ med Momentets lösning = största energibehovet

Utvärdering — uppgift att lösa/besvara för TNED-kosmologin:

Uppgift:

— Räcker fusionsenergin i TNED-kosmologins himlakroppsbildning efter divergenständning till för att säkra en rent energihypotetiskt bildad axelrotationsenergi SOM matchar nuvarande aktuell himlakropps egen?

   Om inte är TNED-kosmologin definitivt körd.

        DIAGRAMRESULTAT:

10Log(Tillgänglig/Efterfrågad) Rotationsenergi för bildning av himlakropparnas nuvarande axelrotation --  för SOLSYSTEMETS 26 exempelkroppar

PLUTOförsta ¦ MERKURIUSsista -- planetkropparna med Solen som MEDIERANDE utkastningscentral, enligt förebild från VATTENDROPPSEXPERIMENTEN.

 

Diagramresultat för utvärderingen av TNED-kosmologins teoretiskt tillgängliga rotationsenergi från himlakroppsbildningarnas fusionsfaser visar att samtliga omloppsobjekt i vårt Solsystem visar stora energimarginaler till nuvarande kroppars axiella egenrotationer: alla klart över 10 ggr mer.

 

Lösning:

Vi anställer TILL SÄMSTA FALLETS PRÖVNING

största möjliga efterfrågade energi som krävs för att bilda aktuell kroppsrotation för BA-tabellens 26 (+Solen=27) upptagna omloppskroppar i Solsystemet, sambandsformen som ovan

E(RequestedMinim) = Gm²/Rekv ¦ Momentets lösning.

Vi använder sedan, som ovan i EndaAlternativet snävast möjliga exotermiska energiutveckling, sambandet

E(LeastExoFusion) = N(2,5 t11 J) ¦  N = m/(U=14)(u=1,66033 t27 KG); ¦  (m/Uu)/(Gm²/R) = R/(UuGm)

via nuklidbildningarna upp till Kisel (Si¦U=14) för att få fram ett värde på

absolut minst tillgänglig energin som kan realisera E(Requested).

 

— Vi kontrollerar slutresultatet genom att beräkna 10-logaritmen för förhållandet Tillgängligt/Efterfrågat:

— Ligger värdet 10Log(Available/Requested) vid eller över 0 är vi Hemma:

— Ligger värdet 10Log(Available/Requested) vid 0 finns exakt den efterfrågade energin.

— Ligger värdet 10Log(Available/Requested) över 0 finns mera tillgänglig bildningsenergi än den efterfrågade.

 

Ligger värdet 10Log(Available/Requested) vid eller över 1 finns

minst tio gånger mera tillgänglig rotationsbildningsenergi än den efterfrågade.

Resultatbild: EvalROT

RESULTATBILD:

— Vi ser i diagramresultatet ovan att samtliga objekt ligger klart över 1-gränsen:

   Himlakropparnas nuvarande egenrotationer kan i princip rent energitekniskt ha bildats ur kroppens primärbildning under den snabba grundämnesbildningens fusionsfas DIAKVADRATEN efter divergenständning.

 

SVAR TILL UPPGIFTEN                     Räcker fusionsenergin i TNED-kosmologin?

— Ja. Alldeles tydligt. Dessutom med stora marginaler.

 

Fusionsfasen hos primära planetkropparna efter divergenständning i TNED-kosmologin innefattar i ovanstående grovräkning definitivt goda och säkra marginaler för att betjäna den energi som behövs för att skapa planeternas nu gällande kroppsrotationer.

 

Hur resultatbilden (grönaGrafen) kan tolkas:

TYNGRE KROPPAR använder mera fusionsenergi

ENERGIN KVARHÅLLS LÄNGRE TID

vid rotationsbildningen än lättare, och kvarlämnar därför ett MINDRE överskott:

 

Bevis:

     

10-logaritmen (infälld Grå) för kroppsmassorna är ganska precis spegelbilden av diagramresultatet ovan (EvalRot¦Grön): Rotationsenergi för bildning av himlakropparnas nuvarande axelrotation.

— Använd exotermisk fusionsenergi för rotationsbildning vid himlakroppens materialbildning är (direkt) proportionell mot kroppsmassan.

 

 

Tillsammans med HIMLAKROPPSBILDNINGEN fusionsfasens stora exotermiska bidrag för planeternas del finns så i vilket fall de rent energitekniska förutsättningarna för att förklara varje planets aktuella nuvarande rotation — helt på fusionsenergiernas snabba kredit.

 

Inga katastrofscenarion. Ingen sedvanlig modern akademisk

Universum-Måste-JordBäva-Så-Fort-Det-Är-ACTION-Vi-Vill-Helst-Skicka-STRÖM-Genom-Publiken

naturförstörande teori. Bara ren naturharmoni — själva ändamålet med Restaurangens Servering:

— Jordgubbar&Glass: MäGuVaGott.

 

Energin finns.

 

 

 

 

 

PlanetAxlarna: 17Dec2018 — SAMMANSTÄLLNING

 

 I AVSNITTET Planetrotationernas upphov (2009) gjordes en allmän beskrivning av planeternas rotationsaxlar med uppgifter från etablerade källor. Här följer fortsättningen — möjligen hela upplösningen, mera detaljerat — som visar HUR de olika axelorienteringarna kan förstås ha bildats enligt TNED-kosmologin.

   Se inledningsvis ANTAL SOLSYSTEM I VINTERGATAN. Där beskrivs Solsystemets bildning, mera detaljerat enligt TNED-kosmologin med de faktorer som föregår själva planetsystemets bildning. Dessa är nödvändiga att känna till för sammanhanget.

   Se även här i DEL I (Testkriteriet) och DEL II (EndaAlternativet) — samt GYROFYSIKEN (UHNov2018¦GyroBasic) — som grund till följande.

 

 

 KVALITATIVA OCH KVANTITATIVA BEVISGRUNDER

PLANETROTATIONERNAS UPPHOV

I TNED-KOSMOLOGIN — DEL III

DEL I Testkriteriet Rotationernas upphov ¦ DEL II EndaAlternativet Energin till nuvarande planetrotationer ¦ DEL III Rotationsaxlarnas lägen

 

 

 

814 Medelgalaxen eller 5 Vintergatan miljarder enskilda galaxceller upptar universums K-cellens synliga materia enligt TNED-kosmologin.

— För att räkningen IMPULSMOMENTEN ska gå ihop planetomloppen i Solsystemet måste varje primär Vintergatskropp med förebild från vår egen utkiksplats vara begåvad med N stycken likadana Solsystem som vårt eget, av rena matematiska symmetriska och impulsmomenta skäl.

— Det som bestämmer N blir planetomloppet med största Keplermomentet K=vd=J/m, i vårt fall Pluto. Det ger: N = 6007.

 

 

KlockRen maskinordning:

— Orienteringarna kan tydligen förstår uppkomma DIREKT vid de primära planetmassornas avyttringar ur primära Solmasskroppen som medierande impulsbank (”krocketPrincipen”) med ursprung i Primära Vintergatskroppens divergenständning. Vi studerat det.

 

 

Planetaxlarnas orientering i Solsystemet: A — planetaxlarnas orienteringPlanetAxlarna

 

GyroFysiken förklarar ”lätt som en plätt” axelflippningarna:

 

GyroFörklaringen: B — Den ytterst enkla GyroLagen förklarar axelorienteringarna på horisontella Primära Vintergatskroppens RestYtspinn i GyroFlippande ändring av Primära kroppsrotationernas ursprungliga lika-för-alla-riktning (blåpilarna ovan) från primära Vintergatskroppens utkastningsimpuls:

 

 

De mellanliggande »maskincirklarna» kopplar/förklarar sammanhanget:

 

PlanetKopplingarna: C — förtydligad maskinordning som visar orangea pilarna de planetkopplade avvikelserna

 

 

 

RESTYTSPINNET det avtar med antalet J-kroppar som kastas ut — se KeplerSpinnet — FRÅN PRIMÄRA VINTERGATSKROPPEN — Utförligt i Neutronmaterialets egenskaper och SPINNMASSANS BUDGETRÄKNING — har LITEN påverkan på det primärt givna SVAGA — helt avgörande för TNED-kosmologins förklaring — men helt kroppsomfattande primärspinnet — DEN INDUCERADE ROTATIONENS UPPKOMST.

   Det kroppsrelaterade primärspinnet genereras (undantagslöst alltid, precis som i vattenexperimenten, se GIFsekvensen: den spinnande vattendroppen på vattenytan är beviset) genom en linjärt utkastande impuls (p=mv) vid primära vintergatskroppens divergenständning där primära SolsystemsMassorna kastas ut. Det restytspinnet försvinner i vilket fall med J-kropparnas egna slutliga divergenständningar genom fusionsfasen då kropparnas slutliga mineralogi grundläggs: KcellenVYER ¦ Impulsmomentet baklänges ¦ KcellenJ ¦ Impulsmomentets bevarande.

   Primärmassorna från originalet HIMLAKROPPARNAS PRIMÄRMASSOR, om ej redan bekant, visar hur kvantitativa beräkningar kan utföras.

TabTIMING.

Notera tajmingen[‡]:

Solsystemets grovräkning — SpinnMassGränserna

rJ¦VIN = 5 T8 M; rJ¦SOL = 1,4 T4 M; maxTIDutSOL = rJ¦(Vin→Sol)/(5,11 T12 M/S) = 2,7nS; maxTIDut[Plan] = rJ¦(Sol→Plan)/(1,39 T8 M/S) = 101µS;

RESTYTSPINNETS FRAMRÄKNADE GROVDATA med Optimerat NMassAvgivningsBANDET¦VintergatanMassAvgivningsBANDET¦Solsystemet:

 

 

PRIMÄRA ¦ BANDETvUT¦VIN  vUT¦SOL   En primärkroppen Jupiter rJ=1,44 KM beöver för utträdet ur primära solmasskroppen TIDut = 21 µS:

— Under samma tidrymd har hastighetsobjektet RingBandet KVADRATISKT SEKTION 417M runt primära Solkroppsmassan avverkat distansen d = vT = 2 T12 M/S × 21 t6 S = 4,2 T7 M;

— 14 583 primära Jupiterobjekt.

— Det är tydligt att den veritabla forsen SPINNDRIVER — reguljärt kastar ut utobjektet — planetens så bildade Keplermoment, Rätvinkligt primära utimpulsen, ENLIGT bandets spinnform.

 

Typräkningen är helt utesluten i MAC[‡]:

Planckekvivalenterna[‡], inte relativitetsteorin[‡], förklarar experimentalfysiken:

— BEVISET för elektronens massökning [‡] är ELEKTRISKT — inte mekaniskt — styrt:  fysiken innehåller ingen massökning i netto som följd av rörelse.

— Ljusfysikens så särskilt experimentellt bevisade friställning från kinetiken [‡] formerar experimentalfysiken på Jordytan: beviset för multipla c.

— Kvantitativa E=(m↔γ)c², inte kvalitativa E=(m→γ)c² E=(m←γ)c² ekvivalensen mellan m och E bestämmer mE-utbytet inom partikelfysiken.

   Den som ev. önskar kritisera TNED måste ha avgörande relaterbara skäl, författaren här inkluderat, för att avfärda dessa väl relaterbara bevis.

 

SolMediePlan:

Solkroppsmassan Medierar utgivning av Planetkroppsmassor

 

DEN FYSISKA MOMENTKRAFTEN FRÅN RESTYTSPINNENT EkvatorialSpinnBANDET ÄR DEN ENDA FÖRORSAKANDE FAKTOR SOM, VAD VI VET, ALLS KAN EXISTERA SOM EN FÖRKLARANDE KRAFTKOMPONENT SOM KAN PÅVERKA DET REDAN GIVNA SVAGA PRIMÄRA KROPPSSPINNET (blåpilarna, alla initiellt samriktade) — OCH DÄRMED ÅSTADKOMMA DEN NÖDVÄNDIGA AXELFLIPPNINGEN I SAMTLIGA FALL.

 

 

Figuren illustrerar hur primära Solmasskroppen kan förstås mediera de primära Planetkropparnas avyttringar enligt TNED-kosmologin. Den avgörande K-faktorn som bestämmer banomfången styrs av det restytspinn, massavgivningsbandet, från primära Vintergatskroppen som medföljde primära Solmasskroppen i dess avyttring. Se SPINNFÖRKLARINGEN.

 

DE TRE AVVIKANDE FALLEN Venus, Uranus, Pluto, KAN FÖRSTÅS KOPPLA HELA MASKINORDNINGEN — TYDLIGT — GENOM de tillfälliga INBÖRDES PRIMÄRA KROPPSMASSBINDNINGARNA JUST UNDER SJÄLVA det korta snabba UTKASTNINGSTILLFÄLLET FRÅN PRIMÄRA SOLKROPPSMASSAN.

— Kan vi hitta ARGUMENT SOM MOTSÄGER den tydligt givna maskinordningen, gäller inte heller TNED-kosmologin. Det blir alltså angeläget att hitta eventuella sprickor i förklaringsbilden som kan avförda hela det, här, till synes sammanhängande bildningskonceptet. För närvarande finns här ingen känd invändning. Sökning pågår.

 

Planeterna i FigurA med axelorienteringar är ordnade efter TNED-kosmologins bildningsordning enligt Impulskriteriet, analogt med himlakropparnas avstånd från Solen.

 

ROTATIONSCIRKLARNA över AxeltabellA maskinordningen MED PILAR ansluter till själva den upplösande — upplysande — förklaringen enligt

¦ Solsystemets avdelning ur primära Vintergatskroppen — ANTALET SOLSYSTEM I VINTERGATAN

¦ Spinnförklaringen — SPINNMASSANS BUDGETRÄKNING

på — alldeles helt säker — kredit från den ytterst enkla GYROLAGEN: Se särskilt i Jordaxelns Precession.

Planetaxlarnas orientering, upphovet:

 

Figuren sammanfattar — enligt TNED-kosmologin — hur primära Solmasskroppen medierar de primära Planetkropparnas avyttringar med slutresultat ENLIGT nu kända basdata om vårt Solsystem: ORIENTERINGEN av planeternas rotationsaxlar relativt ekliptikan. Hur deras upphov kan förklaras/förstås. Pilarna ansluter till FigurA som tydliggör MASKINORDNINGEN;

— Planeternas rotationsaxlar KAN — direkt — ses GYROLAGEN och förstås som funktion av en mekaniskt kopplad utkastningsprocess på givna minimalt primära kroppsspinn tillsammans med YTSPINNETS BUDGETRÄKNING ett tvärställt ytrestspinn från primära vintergatskroppen som förklarar axlarnas nuvarande orientering relativt ekliptikan.

   Se även detaljerna i SPINNFÖRKLARINGEN om ej redan bekant.

— Varför har inte ämnet uppmärksammats i modern akademi (1800+)?

— ”Ingenting kan gå fortare än c”. ”Universums Herrar”. 1905+. Jätteintressant: krig, tortyr, atombomber, miljöförstörelse: fredliga i fängelse Europa 1870+. Kunskapsmörkret — vanföreställningarna om Naturen — i mänskligheten har aldrig varit så stort som nu (Dec2018). Inte ett ord.

 

 

FÖRDJUPNINGARNA HÄR har tidigare inte omnämnts i Universums Historia.

   Intressets fördjupning förorsakades av resultatbilden i Sluttestet — vår Sol ÄR en Normstjärna, enligt TNED — med följdfrågan:

— OM Nuvarande Keplermomentet (K=vd=J/m) för Jordens del så noga verkligen beskriver SolmassanNU, resultatet i Sluttestet, ... Wao. Då vet jag inte riktig vad som INTE kommer fram OM man verkligen djupdyker i Ämnet. Se mera utförligt från BAKGRUNDEN: På med Tuberna Tjejer. Här ska Djupdykas.

Editor2018XII17

 

 

 

 

 

PRIMÄRMASSORNA GENOM ITERATIONER — PrimärmassornaSAMBANDEN

 

I TNED finns nu (Nov2018) härledd matematisk fysik med vars hjälp vi kan grovräkna såväl stjärnornas som planetkropparnas slutliga omfång (ner till sandkornets nivå) OM vi känner deras primära J-kroppsrotation. Eller omvänt: Vi kan bestämma eller uppskatta deras primära J-kroppsrotation med utgångspunkt från nuvarande kända planetomfång, rotationsperiod och kroppsmassa.

   Se även Solens egenproducerade rotation och GRÄNSFREKVENSEN FÖR PRIMÄR EGENROTATION för inblick i grunder och förutsättningar, om ej redan bekant.

 

PRIMÄRMASSORNA GENOM ITERATIONER

SOLEN SOM MEDIERANDE UTKASTNINGSCENTRAL FÖR PLANETKROPPARNA

 

 

Solsystemets avyttring från primära Vintergatskroppen beskrivs detaljerat i ESB.

TNED-KOSMOLOGINS FÖRKLARINGAR MED SOLEN SOM EXEMPEL

 

 

a   Primära Solkroppsmassan mJ¦SOL¦Prim = 2,623 T30 KG FÖRE dess egen divergenständning som också Planetmassorna avdelas ur genom primärutstötningsimpulsen från från Primära Vintergatsmassan då denna divergenständer efter K-cellens detonation.

b   Primära Solkroppsmassan mJ¦SOL¦Prim EFTER dess egen divergenständning. Ett ytskikt med 24% av primärmassan expanderar ut ur Solens gravitationsfält vid den häftiga primärdetonationen.

c   Solen som energiproducerande stjärna börjar med m¦SolenBegin = 2 T30 KG (1,9927224281 T30 KG) på konstant stråleffekt 3,8275 T26 W som, enligt TNED, fortsätter in till Solkroppens sista tillgängliga väteatom (med ideal 100% väteförbränning efter drygt 120 miljarder år).

d   Massavyttringsskalet 24% — 330 Jupitermassor — från primärsolkroppen m(E) = 6,30277 T29 KG.

e   m¦SOLENnu = 1,989 66 T30 KG. Se särskilda noter med källreferenser i SOLMASSAN NU.

 

 

PLANETERNAS PRIMÄRA SPINN enligt TNED:

— Genom att visst ytmaterial (d) kastas ut vid alla himlakroppars primärbildning genom deras egen divergenständning — för Jordens del ca 12% —  försvinner samtidigt också det primära utkastningsYtspinnets inverkan (ESB). På den grunden kan vi sedan undersöka, vidare, varje enskild planets förutsättningar — enligt TNED — för att ev. komma fram till nuvarande allmänt kända planetdata. Om allt stämmer, ska detaljerna i figuren ovan klara den prövningen.

 

Se även i Följdsatsen angående ytspinnens försvinnande (den ständigt krävande universella frågan om impulsmomentens bevarande).

För primärmassorna, se vidare i SAMBANDEN.

 

 

 

Iakttagande — aldrig beslut. Aldrig Bestämmande. Alltid Observerande. VET man inte, avstår man TILLS. Människan har inte bidragit med någon synpunkt vid atomernas tillblivelse.

 

 

 

— Och har följaktligen inget myndigt att säga till om i deras avverkning heller. Vad människor KAN göra i Beslut — myndighet, såvitt inte MED Naturen — är — max — att jävlas med tillvaron.

 

 

GYMNASIEELEVENS FUNDAMENTALT KRITISKA SAMHÄLLSFGRÅGA:

 

— Varifrån har föreställningen kommit ATT samhällets organisation ska baseras på BESLUT?

   Alltså typen ”Styrelsen Sammanträder Nu”, med eftermiddagsnyheterna ”Styrelsen Beslutade genom Röstning”. Varifrån?

— Nu ärävisombestämmähänusöddö. Mmm.

 

 

DÄRFÖR ATT — som vi alla redan har upptäckt — när vi människor äter, sover, aktiverar oss, osv., VET vi redan att OM vi vill jävlas — jävlas — med FÖRUTSÄTTNINGARNA — körteknik: du vet, det där med ATT observera, iaktta, respektera: jävlas man — ÄR det PÅ träden som gäller.

   Aldrig MELLAN. Kör försiktigt.

 

Så: Varifrån? KaxPelles Oxmiddag, eller?

 

 

PRIMÄRMASSORNA

HUR DE BERÄKNAS OCH FÖRHÅLLER SIG I RELATERAD FYSIK

 

 

Primärmassorna: Ljusets G-Beroende I Översikt Med KalkylkortVinjetten till PRIMÄRMASSORNA med SOLEN SOM EXEMPEL — SAMBANDEN

 

Från Jordens 2:a Ekvation:

 

PrimStar.ods-originalet.

Originalets Kalkylkort som ovan beskrivs och nås från KalkylPrimStar.

Artikelgrunder:  JORDENS ANDRA EKVATION — fusionsgränsmassan

(J1beskr.¦ J1härl.¦ J2förkl.¦ J2beskr.¦ J2härl.¦ J3—Solsystemets Resonansserie.¦ J4—Nuklidkvoterna.¦ J5—Primärmassorna.¦):

 

k-bestämningen:

KALKYLKORT — nuklidseparationskvoten k

nuklidkoefficienten som avstämmer himlakroppens typ av grundämnesbildning

PRIMÄRMASSORNA — k-Bestämningen

FÖRENKLAD APPROXIMATION MED FUNKTIONSKURVOR FÖRENKLAR HANTERINGEN

— befriar oss ifrån den besvärliga — och delvis begränsade — k-iterationen

 

 

Bearbetat och vidareutvecklat  MERA AVANCERAT OCH HELTÄCKANDE KALKYLKORT  från PrimStar.ods-Originalet i

Tabell 7 KcellAnalys2018.ods.;

— Vi har gjort oss oberoende av tidigare iterationer och använder nu (approximativa, mera allmängiltiga) direktsamband i samtliga beräkningar. Se Härledningar nedan.

 

Övre mNU-gränsen bestäms praktiskt av J80-massan mNU = 80 Solmassor eller ca 1,6 T32 KG.

— Genom att en J80-kropp kan avdela egna nollzonsmassor upphör den singulära aspekten för än större massor som visar hur mycket primärmaterial som forslas bort genom divergenständning. Gränsen neråt däremot har ingen här känd tröskel — utom den som anvisar att även ett minsta sandkorn avyttrar NÅGON minsta del vid divergenständning — här approximerat till ca max 1,3% av den egna primärmassan. Vidare nedan.

 

Originalets iterationsmetod för k-bestämningen — nuklidseparationskvoten — visar (delvis svårlösta) numeriska trösklar som begränsar användbarheten, speciellt neråt de mindre massiva himlakropparna.

 

Av det skälet har (Sep2018) en mera hanterlig kurvpassningsfunktion utprovats som kan användas för samtliga fall — baserad på originalets möjliga iterationsvärden. Med den lösningen kan användbarheten också utvidgas med CENTRIFUGERINGSASPEKTER — himlakropparnas eventuella primära rotationer — för att få fram motsvarande jämförande k-värden till prövning och analys.

 

Fjäderanalogin, k-bestämningen:

MED UNIK TILLÄMPNING PÅ NEUTRONMASSKROPPARNAS AVSAKNAD AV ELEKTROMAGNETISM

 

 

Fjäderanalogin för primärkropparnas rotationer

Vi anställer en FJÄDERANALOGI med en fjäderkonstant k i Hookes lag k = F/d.

— Termen eller begreppet FJÄDERKONSTANT — elementär grundfysik — verkar inte alls finnas i den klassiska etablerade facklitteraturen. Inte i Bonniers Konversations Lexikon BKL från 1920-talet; Inte i Focus Materien 1975; Inte i Karlebo Handbok 1977 (KH) för att nämna exempel. Hookes lag däremot omnämns. Men då i mera komplicerad fysikalisk terminologi i samband med begreppet elasticitet och dito moduler (KH1977s196 ”töjning” R=εE; FM1975s197sp1 ”kompressionsmodul” — p/M). Det är anmärkningsvärt eftersom vi kan konstruera sådana fjädrar själva med hjälp av olika metalltrådar och cylindrar — och konstatera att sambanden verkligen fungerar. Ytterligare ett exempel på hur elementär kunskap försvinner och göms undan på en klumpig överakademisk terminologi.

 

3 ÅNGSTRÖM = 3 t10 M = 0,3nM ÄR GRÄNSEN FÖR EN MAKROKROPPS CENTRIFUGALA SAMMANHÅLLNING: ungefärliga medelmässiga atommedelavstånden i fasta ämnen

 

Vid den massoberoende gränsfrekvensen 1135Hz är gravitationskraften precis upphävd av centrifugalkraften för en ideal massring, en neutronmassakropp, med tätheten 1,82 T17 KG/M3. I den situationen kommer kroppen att börja fragmentera, dvs., upplösas centrifugalt. I den vanliga makrofysiken motsvaras det av att de molekylärt sammanhållande krafterna mellan de fasta ämnesatomerna, i medeltal nära 3Å, tvingas isär och kroppen roterar sönder sig själv: material börjar avdelas ur kroppsmassan på grund av häftig rotation.

   Vi kan använda den 3Å-gränsen också i fallet neutronmasskroppar tillsammans med FJÄDERANALOGIN för att få grovvärden på den avgörande nukleära k-faktorn, och därmed en viss möjlig orientering om HUR en primärkropp (inte en stjärna, se PULSARMATEMATIKEN ¦ PULSARERNA) i TNED-kosmologin, möjligen, kan uppföra sig — behålla eller avyttra massa under divergenständning — som HAR någon viss primär rotation.

 

r0          = 1,37 t15 M, protonradien (fusionsgränsmassans referenskropp)

d           = F(c)/k ;  k = d/r0 = F(c)/kr0 = (mw2/R = mω2R)/kr0  ;

k           = F(c)/dMAX = F(c)/3Å, = (mω2R)/3År0                      ;

m          = neutronmassan (1,0086652)(1,66033 T27 KG)          ;

k           = (ω2R)(m/3År0 = 0,0040747 KG/M2)                           ;

ωMAX = 2π(1135Hz) = 7131,42 S–1 gränsen för gravitell sammanhållning hos neutronmasskroppen:

k           = (R)(207 229,54 KG/M2S)                                            ;

 

Med det snäva maxområdet 0 till d(MAX)=3Å gäller tydligen R-distanserna i resp. F(c) och F(g) ekvivalenta så att vi kan sätta R = gravitella centralkroppens neutronmassaradie (rJ¦PRIM).

— Eller mera behändigt direkt:

 

k/R       = 207 229,54 KG/M2S = k                                            ;

d           = ω2m/kr0 

             = ω2(5,98627 t18 S2M)                                                   ;

ω           = 0 → 2π(1135 Hz) = 7131,42 Hz                                  ;

f            = 0 → 1135 Hz                                                               ;

k           = d/r0                                                                               ;

k           = ω2(5,98627 t18 S2M)/r0                                               ;

k   = ω2S2/225,52          ;

k           = ω2 S2/225,52                                                                 ; ω = 2π · f

kMAX = (7131,42 S–1)2S2/225,52

             = 225 510,6031                                                               ;

 

I SAMBANDET FÖR oroterade PRIMÄRMASSOR motsvarar det k-värdet en primär neutronmassakropp med massan ca 7,63931 T8 KG med numassan 7,54 T8 KG — en av världens största tankbåtar ungefär: 750 000 ton — som förlorade max 1,3% av sin primärmassa vid divergenständning.

   Det blir gränsen för k-bestämningen, och längre ner i procenten kommer vi inte — även med ett enda sandkorn.

Primärmassorna,

samband:— Vinjett

Flera kurvkandidater finns på de 13 itererade grundvärdena från originalet. Alla ger nära lika formpassning men med vidare eller snävare nolloffset.

Kurvan nedan har antagits godtyckligt som representant för funktionsformen.

SAMBANDET FÖR oroterade PRIMÄRMASSOR

m¦PRIM = m¦NU(1 – [%=1,3+75,8(1,01+[(4,325+(10log[m¦NU(mJORDEN = 5,975 T24 KG)–1])/4)/1,96]–2)–10]/100)  ¦ 

k = 10^–(m¦NU/2,97) nuklidseparationskoefficienten i DiaKvadraten ¦ x¦Orig¦ITERA = (1–%/100)1/3m(E) = avyttrade massan m¦PRIM – m¦NU.

 

Graf: 200 ¦ 20 ¦ (13/200)+3.79(1.01+[([865/200]+x)/1.96]'–2)'–10 — Gränsvärde 69,92%: x→∞: (13/200)+3.79(1.01+ 0)'–10 = 13,98415023¦Unit50¦5%

 

— Har J-kroppens nämnvärd primär rotation — centrifugalkraften motverkar g-kraften — ges ett motsvarande högre k-värde, analogt större nuklidseparation k = d/r0; J-kroppen blir i så fall mera mineralfattig än m0JSUB. Se sambanden i FJÄDERrotationsANALOGIN.

 

16Nov2018

Approximerat — Primärmassorna — oroterade primärkroppar

— ITERATIONERNA (originalförfattningen) har visat sig vara numeriskt (trixigt) begränsade neråt. Från 1,9 T19 KG och neråt uppstår FEL (nolldivision) och %-värdet låser sig på konstant ca 27%.

— Vid utvärderingen av felet har KURVPASSNINGAR gjorts för att försöka utvidga användbarheten »ner på sandkornets nivå» — dock approximerat.

   Kurvanalysen visar, eller antyder starkt — för flera olika kurvkandidater — att det finns en liten OFFSET (runt 1,3%) under vilken ingen mindre massavgivning sker. VAR gränser går beror på kurvkandidat — och här finns ingen säker referens. »Den mest troliga» kurvkandidaten är (naturligtvis) den vars primärmassa ligger så långt ner mot 0 som möjligt. Kurvkandidaten ovan ger 1,3%-gränsen vid cs 5,9 T16 KG och sedan vidare oförändrat samma värde ner mot nollmassa (enskilda atomkärnor).

 

DGDview:

SAMBANDEN FÖR

LJUSETS GRAVITELLA BEROENDE ¦ ÖVERSIKT

KALKYLKORT FÖR SÄKRA SNABBA ÖVERSIKTER

 

DGD-SAMBANDEN I ÖVERSIKTstatiska tillståndets samband

ALLA VÄRDEN BERÄKNAS UTAN HÄNSYN TILL UNIVERSUMS¦kropparnas EXPANSION eller KONTRAKTION:

 

 

LJUSETS GRAVITELLA BEROENDE ¦ sammanställt kalkylkort

 

Kalkylkortet — Tabell7  är sammanställt på sambandsformerna i DGD-SAMBANDEN I ÖVERSIKT.

ANVÄNDNING — relaterad fysik:

I de fall där en orientering är angelägen med uppgifter om lokala ljushastigheten inuti, vid eller utanför kroppsranden på en given ideal sfärisk homogen masskropp, kan kalkylkortet ovan användas.

 

UTFORMNINGEN — Aktuella ljushastigheten är c = c0(c/c0).

Eftersom randvillkor finns vid halva ljushastigheten (c0/2), samt om positionen gäller innanför eller utanför kroppsranden, finns ingen (här känd) enkelt DIREKT sambandsform som täcker samtliga fall. Kalkylkortet överbryggar den svårigheten genom att innefatta hela villkorskomplexet.

— Vi matar enbart in aktuell centralmassa (m) och aktuell distans (d) från m-centrum.

   Den övre mörkblå inmatningsrutan (för d) anger

tilldelningsvärde 0 om antal R används för d, och

tilldelningsvärde 1 om direktvärdet i Meter underst används.

 

————————————————————————————————————

c/c0        = (1/2)(1 ± √ | 1 – 4w2/c02 |) — +[ c0c0/2 ] ¦ –[ c0/2 → 0 ] ; c0 = 2,99792458 T8 M/S:

StatiskaINNANFÖR ideala täthetshomogena g-sfären:

w2         = d2(4πGρ/3)    ; ρ = 3m2/4πr3   : d = 0→r

StatiskaUTANFÖR ideala täthetshomogena g-sfären:

w2         = d–1(Gm2)       ;                        : d = r→∞

————————————————————————————————————

 

REFERENSKROPPAR I FRAMSTÄLLNINGEN

Framställningen här använder ovanstående kalkylkort med olika jämförelsevärden i specifika sammanhang för flera olika basvärden för olika himlakroppar under olika betingelser. Dessa värden anges explicit i huvudtexten.

 

K-cellen, inre c0-gränsen:

Maximal kroppstäthet

NolldivergensZonens Radie ur Tätheten:

rc02    = c02(3/8πGρ)

För ρMAX = (m(n)4)(c0/h)3/4 ~ 1,82 T17 KG/M3 gäller alltså

rc02                    = c02(3/8πG[(m(n)4)(c0/h)3/4])   ;

                          = c02(12[h/c0]3/8πGm(n)4])        ;

                          = 12h3/8πc0Gm(n)4                    ; naturkonstant

                          = 29.713,3320387 M                ; K-cellens inre c0-zongräns utåt — radie ca 30 KM.

 

KroppsmassaMAX för r=r¦c0: m=ρ(V=r3/3)=2 T31 KG ~ 10 Solmassor med Vätebas (Basexempel).

— När K-cellen detonerar är det PÅ den r-gränsytans absolut inkompressibla atomkärnors räkning som K-cellens detonation verkställs. Vid kontraktionens maxögonblick, då atomkärnorna klonkar ihop, inträffar en kort minimal implosion (30 M inåt K-centrum) som garanterar själva den utlösande detonationen på kontraktionens rörelsemängd.

 

K-cellen, yttre c0-gränsen:

Minimal kroppstäthet — STATISKA TILLSTÅNDET — endast den omslutna massan räknas

Expansiva-Kontraktiva tillståndets fysik.

r0c      = 2Gm2/c02

                          = 1,48427 t27 · m0c

För K-cellen med massan mK=4,15 T53 KG = m0c gäller

                          ~ 6,16 T26 M .........................  ; universums absoluta syngräns = 20 miljarder parsec

 

— UTAN GRÄNS FÖR MAX TÄTHET

JÄMFÖR MODERN AKADEMI typ ”svarta hål”

kan r0c vara hur litet som helst: