UNIVERSUMS HISTORIA | K-cellens inre — K-cellenGRB2 | 2012IV4 a BellDHARMA production | Senast uppdaterade version: 2015-01-06 · Universums Historia

innehåll denna sida · webbSÖK äMNESORD på denna sida Ctrl+F · sök ämnesord överallt i SAKREGISTER · förteckning över alla webbsidor

UNIVERSUMS SYNRAND I TNED — se även i INLEDANDE ÖVERSIKT — Bildkälla, Författarens arkiv, 27Jun2012E10Bild22 NikonD90 Detalj

GRB1—K-CELLENS INRE • GRB1m—MörkaMaterien • GRB1n—Primära v-formen • GRB2—UniversumsSynrand • GRB2a—AkroBreak • GRB3—GRBorigin

| Upphovet till GRB-objekten | Värdebevis | Akromatiska brytningen |

Inledning — se även i INLEDANDE ÖVERSIKT

Hur TNED möjligen kan koppla till GRB-objekten

Maximalt energirika pulser från universums rand — från C-punkten [ill. nedan]

INLEDANDE ÖVERSIKTLIG ORIENTERING — Se även i den inledande ämnesVINJETTEN till GRB-avsnittet

De allra äldsta ljusbilderna från K-cellens INRE — med oss själva som observatörer någonstans i närheten av K-centrum (UNIVERSUMS FORM) och baserat på fysikbeskrivningen i TNED enligt LJUSETS GRAVITELLA BEROENDE — bör i varje relaterad mening återfinnas utmed en nolldivergensrand (c=0, universums synrand) i K-cellen (gröna linjen figuren nedan, se mera utförligt från K-cellens utvecklingsgrafer i översikt);

GrönaLinjen — syngränslinjen — upphör efter drygt 27 T9 [miljarder] år: efter den tidpunkten finns inte längre någon INRE nollrand i K-cellen:

K-cellen i resultatöversikt [Apr2012] — Från Sammanställningen med K-cellens utvecklingsgrafer i översikt

A Modern akademi baserat på hastighet Se utförlig förklaring i Ideala tillståndsbilden vid 16,3 T9 år B TNED med idealt homogen täthet baserat på Ljusets g-beroende Se utförlig förklaring i Ideala tillståndsbilden vid 16,3 T9 år CD TNED med variabel täthet baserat på Ljusets g-beroende Se utförlig förklaring i Praktiska GRB-ursprunget K-cellens utvecklingsgrafer i översikt

GRÖNA LINJEN är här framräknad genom ITERATIONER per 1 T9 år i KalkylkortDirekt KcGRB.ods 6c0 HelpOpen: värdena har sedan hoftats enligt den angivna kurvans utritade ekvation y=0,029x^1,58. Avslutningen vid D-punkten, ca 27 T9 år, markerar tidpunkten från vilken sedan hela K-cellen ligger i positiv divergens [c>0].

— Nolldivergensranden (gröna linjen) sveper över K-cellen i takt med K-cellens (universums) allmänna expansion; Det är den avtagande tätheten i ljusets gravitella beroende, från detonationstillfällets maximala täthet (K-cellens detonation), som ansvarar för att nolldivergenszonen flyttas ut i takt med expansionen.

— Nolldivergensranden markerar i den beskrivningen alltså en gränszon för K-cellens inre utveckling med divergenständningar, tillfällen då K-cellens inre masskroppar (J-kropparna) kommer in i aktiv elektromagnetism, c>0, neutronsönderfallets början, och därmed himlakropparnas primära bildning.

— Räknat linjärt med ljustiden (d=cT) via konstant ljushastighet (c0), blir det längsta vi kan se bakåt (röda linjen) från vår (centralt förmodade, UNIVERSUMS FORM) position i K-cellens centrala regioner grovt 5,4 T9 (miljarder) år.

— Med ljusteknisk räckvidd in till universums allra ytterst elektromagnetisk aktiva områden (här ca 5,4 T9 år till C som markerar c=0) måste tvunget också existera motsvarande ljusbilder, ljusekon, signaler från max 5,4 miljarder år bakåt och in till vår egen nutid som visar — och bevisar — divergenständningarnas blotta existens: galaxbildningarna i TNED; J-kropparnas expansion efter divergenständning från nolldivergensranden. Dessa kortvariga (inom sekunder) energirika (som inte kan återföras på novor och supernovor) primära signaler skulle därmed enligt TNED motsvara de (från 1967 först) observerade gammastrålskurarna, benämnda (eng.) GRB (gamma-ray bursts). — Hela avsnittet C till x-axeln utmed röda linjen, markerat GRB i figuren vänster ska då i princip, enligt relaterad fysik, innefatta alla möjliga observationsdata för gammastrålskurarnas objekt med sina observerade rödförskjutningsvärden (konv. z-värdena). — Vi vill naturligtvis väldigt gärna studera dessa data i detalj för att, om möjligt, se vad som gäller. Angivna z-värden för GRB-objekt i sammanställning från olika forskningsrapporter finns på @INTERNET Wikipedia List of gamma-ray bursts [2012-04-22] — men uppgifter om de observerade GRB-objektens gammaenergier finns inte ALLTID med — ofta på grund av stora tekniska svårigheter. Man får leta efter energidata särskilt med hjälp av GRB-beteckningen (om man alls hittar något); Uppgifterna ligger utspridda på (en stor mängd) olika forskningsdokument; Ingen enhetlig (allmänt tillgänglig) tabell med GRB-energier tillsammans med z-data verkar ännu finnas (Apr2012).

Upphovet till GRB-objekten — Nomenklatur — vad GRB betyder, hur GRBs klassificeras — Bildkälla, Författarens arkiv, 8Jun2012E7Bild60 NikonD90 Detalj

Gammastrålskurar (GSS) — [eng. GRB, gamma ray burst] — ekon från döende eller nyfödda?

2012IV29

UPPHOVET TILL OBJEKTEN BAKOM GAMMASTRÅLSKURARNA enligt TNED

Bakgrund

Enligt TNED (K-cellens värmefysik) expanderar universum [‡Etymologi] i form av en fast massa, K-cellen (4,14 T53 KG) — som så småningom stannar av i expansionen (efter ca 336 miljarder år), vänder tillbaka och detonerar igen, upprepat: för evigt. Hela den resulterande fysikbilden beskrivs i TNED detaljerat genom JORDENS 5 EKVATIONER och SOLENS 3 EKVATIONER. För att förklara energiräkningen (Allmänna tillståndslagen) bakom det universumet som fenomenform — energi kan varken skapas eller förintas (ENERGILAGEN) utan måste förutsättas: om energin saknar upphov, gör massan det också — krävs en obegränsat utsträckt masskropp (c0-kroppen): c0-kroppen ger påfyllning till K-cellen [K-cellens övergång i c0-kroppen] för varje ny period i exakt motsvarande mängd som massan som brändes av i form av värme och ljus. Utan den förutsättningen stämmer inte energiräkningen (Allmänna tillståndslagen). Genom Ljusets g-beroende härleds f.ö. c0-kroppen som grundad på den oskapade massform vi (tydligen) måste förutsätta som NEUTRONEN

— eller med samma mening Plancks konstant —

h = m(NEUTRONMASSAN)c(LJUSHASTIGHETEN)r(NEUTRONRADIEN) = 6,62559 t34 JS.

GRAVITATIONENS ABSOLUTVERKAN (GcQ-teoremet) i ljusets gravitella beroende visar att c0-kroppen bara kan ha maximal ljushastighet i tyngdpunkten, samt därifrån i avtagande mot en bestämd gräns, nolldivergenszonen, i takt med att g-potentialen tillväxer med växande massa räknat från tyngdpunkten.

— När K-cellen expanderar gör den det följaktligen och tvunget först på i stort sett hela K-cellens massa i form av neutronkallplasma — neutronerna befinner sig utanför nolldivergenszonen där ljushastigheten är noll och ingen makroskopisk elektromagnetisk aktivitet kan förekomma. I takt med att K-cellen expanderar och därmed tätheten avtar från max (1,82 T17 KG), sveper nolldivergenszonen (idealt med homogen täthet) över K-cellen med konstant ljushastighet (c0)[‡]. Därmed TÄNDS (aktiveras elektromagnetiskt) den översvepta massdelen (divergenständning), och neutronsönderfallet kan börja. Eftersom neutronerna från detonationstillfället ligger tätt intill varandra (Atomkärnans inkompressibilitet), medför deras sönderfall till vätekärnor samtidigt en direkt möjlighet att forma fusionsringar; flera neutroner bildar en tät ring eller föreningslinje som garanterar att de förenade kärnorna bildar en tyngre nuklid. Därmed kan tyngre atomkärnor formas direkt efter divergenständningen. Ljusenergin som frigörs i fusionsskedet kan uppfattas som ’explosionsartad’, och av typen maximalt högfrekvent.

— Om allt detta håller streck i praktisk fysik, borde man också kunna se en del rester av de kortvariga, energiintensiva tändpulserna från de allra mest ljussvaga (längst bort belägna) objekten i universum — vilket därmed skulle vara den primära himlakroppsbildningens första ögonblick för dessa avlägsna objekt (galaxer).

— Från runt 1967 (publ. 1973) uppmärksammades överraskande via satellit (VELA) hittills oupptäckta starka gammapulser i storleksordningen sekunder och deras bråkdelar (ref. @INTERNET Wikipedia, Gamma-ray burst, History 2012-04-28). Först under början av 1990-talet lyckades man från rymdlaboratoriet CGRO (1991) mäta (BATSE-detektorn) dessa kortvariga, energirika signaler i mera precis mening. Det visade sig att gammapulserna (eng. GRB, gamma-ray bursts, sv. gammastrålskurar eller gammautbrott) tycktes nå Jorden likafördelat från alla möjliga håll i universum. Man fastställde senare (1997) att pulserna (i huvudsak) härrörde från objekt förknippade med de mest avlägsna delarna i universum (stora rödförskjutningar): ”These discoveries, and subsequent studies of the galaxies and supernovae associated with the bursts, clarified the distance and luminosity of GRBs, definitively placing them in distant galaxies and connecting long GRBs with the deaths of massive stars.”, (ref. @INTERNET Wikipedia, Gamma-ray burst, 2012-04-28).

— Förutsättningarna för GRB i TNED (universums form, vår position) finns beskrivna inledningsvis i avsnittet CGRO. Nedan följer en mera ingående undersökning — huruvida GRB i relaterad fysik (TNED), verkligen, skulle kunna klassificeras som signaler från nyfödda himlakroppar — inte från döende. Jämförande resultat och tolkningar görs löpande i texten med olika refererande termer, begrepp och resultat från den moderna akademins uppfattningar.

— Det allmänna resultatet av skrivningen är hittills (Maj2012) att ingenting ännu har framkommit som visar eller antyder att uppslagen från GRB-observationerna skulle sakna förankring i TNED. Det är dock (naturligtvis) avgörande viktigt att fortlöpande försöka hitta avgörande fel i varje teori som försöker beskriva naturen. GRB-observationerna verkar ge utomordentliga uppslag till just det, tillfällen att verkligen få testa TNED ut till gränsen för det yttersta och därmed tillfällen att få fördjupa kunskaperna och insikterna om vad som är, och inte är.

Den relaterbara fysikens förklaring

HUR NEUTRINOSTRÅLNING KAN OMVANDLAS TILL GAMMASTRÅLNING OCH DÄRMED FULLSTÄNDIGA OBSERVATIONERNA

OM universum verkligen kan beskrivas i enlighet med Ljusets gravitella beroende

— och den därav följande K-cellens värmefysik, och den tillhörande K-cellens expansion med den karaktäristiska divergenständning som sammanhänger med passagen eller svepet av nollzonen över K-cellens inre och som utpekar himlakropparnas, stjärnornas och galaxernas primära bildningar enligt relaterad fysik

— borde också motsvarande ljusekon från dessa divergergenständningar finnas kvar — synas nu — från de allra mest avlägset synliga delarna av universum.

Gravitella rödförskjutningen vid universums synliga gräns bestämmer enligt TNED förutsättningarna för sättet — dynamiken — efter vilken galaxbildningarna verkställs i den regionen. Reducerad divergens (c) betyder lägre Coulombkraft (elektriska konstanten Rc) och därmed lägre divergensenergi (mcc). Speciellt framträder möjligheten med neutrinostrålningen: den är i relaterad fysik härledd som elektromagnetisk (em-) strålning av de obegränsat allt kortare våglängder (Plancks strukturkonstant) som sammanhänger med och definierar bildningen av de tyngre atomernas kärnor från de lättares via exotermiska kärnreaktionslagen;

— Gravitella rödförskjutningen

(DIVERGENSENERGINS GRAVITELLA BEROENDE; detaljerna finns inte med i den moderna akademins lärosystem beroende på omständigheter som sammanhänger med och förklaras närmare i Ljusets gravitella beroende; Plancks konstant leder till Atomkärnans gravitella härledning, inte uppmärksammat i modern akademi)

garanterar i den relaterbara fysikens mening att Planckenergin E=hf i neutrinostrålningsfallet kommer att undergå våglängdsförlängning och frekvensminskning då ljuset tränger in mot K-centrum i takt med att den gravitella rödförskjutningen avtar och blir noll i K-centrum, c₀-kroppens tyngdpunkt.

— Med den föresatsen (inga andra aspekter beaktade) skulle varje eventuellt utläckande neutrinostrålning (galaxbildningarnas initierande divergenständningar med tillhörande fusionsfaser) transformeras till gammastrålning. Se även liknande i konventionella led enligt citat [‡Citat]; Fenomennaturen som sådan är ingalunda obekant i MAC. Och på samma sätt, gamma till röntgen, röntgen till ultraviolett, osv.

— Genom att den lokala divergensen (c) bestäms av tillfället för den övergripande J-moderkroppens divergenständning, (Se även DIVERGENSTÄNDNINGEN I DETALJ om ej redan bekant) vilket leder till att alla mindre avdelade J-kroppar automatiskt kommer att fullfölja en SERIE energiutbrott som initieras av J-moderkroppen, bildar hela förloppet en lika naturlig serie av varandra efterföljande karaktäristiska tändpulser.

— Därmed seglar TNED direkt in på första plats om det gäller att hitta UPPSLAG för de annars så gåtfulla SERIEUTBROTT som kännetecknar (många) GRB-signaler. Se exempel i GRB-ljuskurvor, NASA-BATSE-GRB, GRB-utlösningen i TNED, NASALightCurves.

— Tändpulserna kan alltså förstås följa — tvunget — efter varandra i takt med de avdelade J-kropparna, och sedan i sin tur deras lokalt avdelade J-kroppars divergenständningar, och så länge sådana avdelningar bildas (Se DIVERGENSTÄNDNINGEN I DETALJ). Figuren nedan illustrerar principen (Från fraktaldelningsexemplet med Vintergatan och beskrivningen till Mörka materien).

Med förebild från FRAKTALDELNINGSEXEMPLET — Vintergatans divergenständningsdelning

Se även DIVERGENSTÄNDNINGEN I DETALJ

— Tändpulsernas ljusenergi blir synliga (detekterbara) eller inte synliga beroende på omständigheterna:

· Närliggande material som absorberar ljusenergin hindrar i motsvarande mening en direkt observation av signalerna.

· I TNED — men inte i MAC — kan neutrinostrålning (Se utförligt i NEUTRINOSPEKTRUM om ej redan bekant) från objektet »försvinna» DELS om objektet uppvisar hög blåförskjutning — källans ljusvåglängder trycks ihop med följd i att en redan högfrekvent signal blir ännu mera högfrekvent (redan svårfångad neutrinoförekomst blir praktiskt taget helt eliminerad) — och DELS om objektet uppvisar hög rödförskjutning — källvåglängderna dras ut och den (NEUTRINOSPEKTRUM) mest långvågiga neutrinostrålningen (t17[1,2 T11 eV]-t16[1,2 T10 eV] M, typ från betasönderfall och elektron-positronannihilationer) övergår i gammaområdet (λ~t15[1,2 T9 eV] M).
— Finns ytterligare väsentlig materia för ljuset att passera (Comptoneffekten) reduceras frekvenserna ytterligare: gamma mot röntgen, röntgen mot ultraviolett, osv.

Blandningen av alla återstående kombinationer blir den ljusbild vi ser, och som måste förklaras i detalj.

— Den främsta angelägenheten i klarläggandet av hela det komplex som tydligen sammanhänger med GRB-objekten — och som heller inte har uppmärksammats i moderna kvarter, eftersom gravitell rödförskjutning mellan stjärnorna inte ingår i den moderna akademins uppfattning om universums utsträckning [DET EKOLOGISKA UNIVERSUMET] — är tydligen tolkningsbilden av just de observerade rödförskjutningarna (konv. z-värdena).

— Medan modern akademi bara ser z-värdena som kännemärken för galaxobjekt med olika bortflyende hastigheter (v), framträder en delvis helt annan bild i den relaterade fysikens mening:

— I stället för signifikanta v-värden framträder signifikanta lokala c-värden beroende på KOMBINATIONEN av lokal gravitell rödförskjutning (c/c₀) och den möjliga rörelseform (v/c₀) som galaxen eller stjärnhopen antar (och uppvisar). Figuren nedan i K-diagrammets samband visar huvudsaken.

K-diagrammets samband

K = [1 – c/c₀ + v/c₀]^–1 ; Se GKKD-sambandet

sammansättningen av gravitella (c/c0) och kinetiska (v/c0) rödförskjutningen

c/c₀ = 1 + v/c₀ – 1/K ;

Se även Dopplersambanden konventionellt i artikeln om K-sambandet

v/c₀ = c/c₀ – 1 + 1/K ; aktuella sambandet till diagonalgraferna i figuren nedan vänster

Bildkälla, Författarens arkiv, 8Jun2012E7Bild60 NikonD90 Detalj

Gravitella rödförskjutningens segertåg i universum?

—————————————————————————————————————————————————————————

För Einsteins samband, violetta kurvan ovan, se zMAC.

Generell problemställning Divergenständningar som börjar från c=0 (elektriska konstanten Rc från noll) kräver (vad vi kan förstå) tvunget längre tid i neutronsönderfallet, samt utvecklar tvunget mindre divergensenergi (mcc). Däremot finns ingen restriktion i den rent mekaniska rekylkraftens funktion (neutronkallplasmats maximalt tätt liggande atomkärnor; atomkärnans inkompressibilitet). — Det innebär för vår del (TNED) en del intrikata situationer av följande typ: — NÄR kan en viss J-kropp anses inträda fusionsfasen (J-kroppens snabba expansion sett i ideal c0-rymd) efter divergenständning? — Divergenständing kan här innebära i princip alla c-värden över noll, och som går mot toppvärdet c0 blott i ytterst långsamt i takt med K-cellens allmänna expansion och därmed den lokala g-potentialens avtagande med avtagande täthet (Se Ljusets g-beroende om ej redan bekant). — Eftersom fusionsfasen innebär att neutronerna, som blir vätekärnor i fysiska rum med c>0, förenas på mindre kärnvolym till mera kompakta tyngre atomkärnor, frigörs motsvarande volym från J-kroppens centrum — och därmed en ofrånkomlig (kort initierande) implosionsrekyl (Divergenständningarna i detalj [Detonationen i detalj]); — Är J-kroppens massa tillräckligt stor, så att atomkärnans formbevarande kraft kan reagera på impulsen som bildas från implosionen (i J-kroppens centrum), och då spelar det ingen roll hur liten den triggande impulsen än är, kommer en definitiv detonation att inträffa (Divergenständningarna i detalj). — Det betyder, i princip, att bara för att den gravitellt lokalt styrda ljushastigheten är exceptionellt låg, behöver inte J-kropparnas detonationskraft fördenskull hämmas — utan snarare tvärtom på grund av den större känsligheten (över längre tid: mv=FT) via den lägre Coulombiska responsen. — Däremot blir den resulterande ljusemissionens energi motsvarande dämpad (Divergensenergins gravitella beroende).

Figurbeskrivning

Med utgångspunkt från en bestämd gravitell rödförskjutning, en lokalt gravitellt reducerad divergens (c/c₀) — diagonalerna figuren ovan vänster (LJUSETS GRAVITELLA BEROENDE) — framträder olika K-värden

(K=1/[1–1/(1+z)], se GKKD-sambandet) beroende på med vilken hastighet (v/c₀) objektet avancerar (±): bort från (+, utåt) eller in mot (–, inåt) K-centrum.

I MAC — den violetta krökta grafen i figuren ovan vänster — finns inte den gravitella rödförskjutningens aspekt, endast v/c0-formens motsvarighet. Se vidare nedan i Exempel GRB 061028.

— Principen framträder speciellt i de fall då v=0: ingen rörelse alls — men likväl en principiell variation med olika z-värden.

— Den typen blir omöjlig i modern akademi: endast z=0 kan betyda att v=0 i den moderna akademins uppfattning om universum: samma c=c₀ överallt (Se Relativitetsteorins matematiska grunder om ej redan bekant).

Utan att det här riktigt kan sägas eller avgöras vad som gäller

— enbart sett till förutsättningen i TNED med gravitella rödförskjutningen som BÖR utpeka (svaga, energireducerade [Divergensenergins g-beroende]) galaktiska objekt på nersidan av skalan mot c/c0=0, antytt i figuren ovan vänster av den svarta diagonalen (c/c0=0,34) som en grovt prövande gränsreferens

— ser vi möjligheten att förklara alla GRB-förekomster med utgångspunkt från observationellt givna z-värden

(z, konventionella rödförskjutningsvärdet, se z-sambanden särskilt om ej redan bekant)

genom utpräglade rörelser (v/c0) IN mot K-centrum, (där vi, enligt TNED, bör befinna oss [Universums form]), nedre blå fältet. Vi ska strax diskutera trovärdigheten vidare i den detaljen (Exempel GRB 061028), men tar den här tills vidare för given.

— Är nämligen insteget till vår prövning korrekt — GRB-objekten kommer från nyfödda vid närmast möjliga uppfart till c>0 — är det diagonaler som gäller i diagramkonceptet ovan vänster: (ytterst) låga c/c0-värden, och därmed i princip ENBART negativa v/c0 (nedre blå delen), om alls några.

— Medan man i MAC tolkar z-värdena ENTYDIGT som avståndsmässigt olika belägna objekt (se sambandsformerna i zMAC) blir motsvarande tolkning i TNED av samma z-värde en KOMBINATION av i princip ett och samma gravitella rödförskjutningsvärde för alla GRB-objekt (»alla nyfödda kommer, ENTYDIGT, från BB», analogt lägsta möjliga c/c0) tillsammans med RESTERANDE (matematiken sköter resten) i formen av olika NEGATIVA v/c0 (men varje individ har sin speciella mammamiljö). Avståndet till lokalen för GRB-pulsernas bildning skulle i så fall vara i stort sett ett och samma.

— Den detaljen är i princip helt utesluten i MAC: den motsäger direkt den allmänt förhärskande uppfattningen om den allmänna galaktiska expansionen — men inte i TNED: de successiva J-kropparnas avdelningar (K-cellens detonation): avdelningarna kan i princip anta alla möjliga riktningar. I MAC finns (i delvis motsvarande mening, såvitt relevant) något som kallas »peculiar velocity», faktum att (en del) galaxer inom samma grupp uppvisar inbördes (vitt skilda, kaotiska) hastighetsriktningar.

— SPECIELLT om v=0-förekomster är det som gäller finns som vi ser stora möjligheter för ett GRB-objekt att frekvensmässigt (GRAVITELLA RÖDFÖRSKJUTNINGEN) ÖVERFÖRA sin eventuellt utläckande neutrinostrålning (NEUTRINOSPEKTRUM i TNED) på en mera långvågig gammastrålning [Den relaterade fysikens förklaring], så att i princip INGEN PÅVISBAR NEUTRINOSTRÅLNING (av aktuell typ) ALLS KAN ses från dessa objekt — så som det också har rapporterats:

— Ingen neutrinoobservation [‡].

— Jämför Den relaterade fysikens förklaring.

— Det vi i så fall ser är vad vi normalt INTE kan se. Nämligen en liten utläckande neutrinostrålning (som för oss visar sig som gammastrålning med motsvarande källgamma som labröntgen, osv., [‡]).

Ljushastigheten som funktion av frekvensen generellt, Planckenergin E=hf, medger möjligheten att mera högfrekventa källsignaler kan anlända FÖRE mera lågfrekventa källsignaler om vägen är lång och delvis materiebetingad. Det finns dock (ännu Maj2012) ingen precis exempelberäkning att visa i detta skede.

— Därmed sagt:

— Det finns en möjlighet av flera olika skäl att ljussignalerna inte direkt ser ut, eller kan ses, exakt så i källformen som vi ser dem här hos oss.

— Även denna aspekt missas delvis i modern akademi på grund av neutrinostrålningens karaktär:

— NEUTRINOSTRÅLNING är i MAC inte em-strålning utan istället partikelstrålning, objekt med vägbar massa. Därmed finns heller, för de fallen, ingen motsvarande Planckenergi (hf) att återfalla på;

— Energiräkningen i MAC blir (följaktligen, speciellt) obskyr medan den i TNED blir helt relevant.

Exempel GRB 061028

Bildkälla, Författarens arkiv, 8Jun2012E7Bild60 NikonD90 Detalj

EXEMPEL:

| EXEMPEL1 | EXEMPEL2 |

För Einsteins samband, violetta kurvan ovan, se zMAC.

GRB 061028 z9,7 I tabellextrakt [‡zK2] från The Astrophysical Journal, 731:103 (18pp), 2011 April 20 Xiao & Schaefer — TABLE 5 — REDSHIFT CATALOG FOR SWIFT LONG GAMMA-RAY BURSTS, 2011 http://iopscience.iop.org/0004-637X/731/2/103/pdf/0004-637X_731_2_103.pdf GRB-objektet 061028 anges av webbkällan ovan med (det hittills 2012 högst kända) rödförskjutningsvärdet z=9,7 motsv. 1/K=0,91 i den vertikalt inlagda orangea linjen i figuren vänster. — I modern akademi (MAC) finns bara EN tolkningsgrund för den förekomsten: VID c/c0=1: Gravitella rödförskjutningen ingår inte i den moderna akademins uppfattning om universums yttersta gränser (Ljusets g-beroende). I MAC tillämpar man sedan (istället) sambanden från Einsteins relativitetsteori för att bestämma v-värdet, här v=0,9828311c0 [‡]. Den delen gäller dock och alltså inte (riktigt) här. — Notera särskilt angående z-värdet: Det är i forskarleden föremål för (relativt) omfattande beräkningsarbeten, analyser och utvärderingar, ingalunda något enkelt färgstreck i instrumentmanualen. Författarna (Xiao 2011) beskriver saken utförligt i det aktuella dokumentets inledande korta sammanfattning [‡]. — I relaterad mening (TNED), K-cellens värmefysik genom Ljusets g-beroende, behärskas universums synrand av nolldivergens, c/c0=0; — Vi kan följaktligen enligt TNED tolka (de ytterst svaga) ljussignalerna från GRB 061028 som de allra första ljusdata från den materiekroppens primära bildning: med största sannolikhet en galax (eller galaxgrupp) som visar sin allra första primära ljusaktivitet från neutronkallplasmats helt nedsläckta primära maximalt materietäta tillstånd (1,82 T17 KG/M^3). Det betyder att själva aktiviseringen av ljusemissionerna BÖR inträffa »maximalt nära c=0», då det är uppenbart att ju längre upp mot c/c0=1 vi ser saken, den utlösande primära ljusemission redan är fullbordad. — Till att börja med kan vi grovstudera »det mest sannolika området» c/c0=0-0,3; — Ju mera GRB-ojektet antas ha en v-komponent utåt (+), desto mera adderar sig den komponenten med den redan existerande gravitella rödförskjutningen (c/c0), och vi får i netto en allt mer utpräglad förskjutning av TYP — enligt relaterad fysik — neutrinostrålning mot gammaområdet. — Resultatreferens [Se även i illustrerad sammanställning från Ideala tillståndsbilden vid 16,3 T9 år]. Enligt resultatbilden i TNED (Apr2012) för K-cellen (täthetsändringsfunktionen) ligger universums synliga yttergräns vid vK/c0=0,24 [‡zK3]. Det är samtidigt den MINST SANNOLIKA ORTEN för stjärnobjekt, eftersom dessa i så fall precis följer med i K-cellens allmänna expansion, och därmed nollhastighetsobjekt i förhållande till aktuella J-expansioner: utkastningar i normalplanet till K-cellens expansionsriktning. Den mer sannolika förekomsten av J-kroppar är naturligtvis istället i de bägge sfäriska halvorna utåt-inåt. Av dessa, i sin tur, är det självklart halvan inåt K-centrum, området med den lägre g-potentialen, som kan uppvisa den optimalt snabbaste divergenständningen med c>0. — Vi skulle alltså, i stort och grovt ha bästa förutsättningarna att hitta vårt GRB-objekt VID v/c0=0: i den främre delen av de möjliga J-kropparnas utkastningar och avdelningar och med nettoutkastningshastigheten runt 0,24c0 [‡zK3] — in mot K-centrum för att få matchningen med v=noll, diagramfiguren ovan. Därmed ges lösningen automatiskt av vilken den lokala divergensen är. I exempelfallet ovan skulle den tydligen få samma värde som kvadratdiagonalen till 1/K-värdet (0,09), alltså helt nära c/c0=0,1. Det var en helt annan bild det än den moderna akademins: Exakt samma observationsvärde. — OM den tolkningen skulle hålla streck, är det tydligt att också alla övriga kan tolkas på ungefär samma bas: — Skillnaden i z-värden beror på att GRB-objekt med allt lägre z (samma som 1/K→0) besitter allt större hastigheter (figurens nedre blå halva) IN mot K-centrum (kinetisk blåförskjutning som motverkar gravitella rödförskjutningen), och som följaktligen också alltmer återtar neutrinostrålningens GÖMDA ASPEKT enligt relaterad fysik; Neutrinostrålningen (med lägsta neutrinofrekvenserna) syns bara från GRB-objekt med de allra största z-värdena, och då i formen av ljusbilder tydligt förskjutna in i gammaområdet, gammaområdet till röntgenområdet (även konventionellt, [‡]), osv. — Förekomsterna (med successivt avtagande styrka) av successivt uppradade spikar och toppar [‡] i ljusbilden från GRB-objekten [‡] kan ses som starka indikationer på en (flertalig) mängd energirika utbrott i följd. Den bilden är i sig också enligt TNED direkt förenlig med, och kan därför också tolkas som rapport på, det händelseförlopp som i princip krävs i en J-kropparnas expansion efter divergenständning.

Den möjliga bilden enligt relaterad fysik: Händelseförloppet som avbildas i detonationstillfället (K-cellens detonation) för J-kropparnas expansion efter divergenständning innebär tvunget ett omfattande SYSTEM av korta, snabba, (extremt) starka energiutbrott (Divergenenergins gravitella beroende) då J-kroppen börjar expandera som följd av detonationen (Divergenständningarna i detalj). Figuren till vänster antyder principen — som det får förstås i TNED. J-kroppens divergenständningar Skuren av successivt uppradade toppar [NASALightCurves] i ljusbilden från följden av J-kropparnas snabba expansion med störst längst in och sedan successivt mindre längre ut kan möjligen också tvunget bli av typen KOMPLICERAD för en yttre observatör; — Initiellt höga hastigheter bildas tvunget genom den optimalt upplagrade gravitella energi (E=Gm^2/r) som kan frigöras speciellt i de yttre delarna av en J-kropp i dess primära expansion med början från neutronkallplasmats maximala täthet (1,82 T17 KG/M^3). Den översiktliga sambandsformen är samma som flykthastigheten, här i särskild form via given maximal täthet v=m^1/3(0,0110392 MS^–1KG^–3) [‡zK1].

Det verkar inte finnas någon direkt uppenbar argumentform som pekar på att K-cellens värmefysik skulle vara grundad på någon felaktig naturuppfattning.

Bildkälla, Författarens arkiv, 8Jun2012E7Bild60 NikonD90 Detalj

Den här framställningen är speciellt ägnad tillfället, via GRB-observationerna, att försöka hitta någon brist.

Nödvändigheten I ANALYSEN att observera uppenbara GRÄNSVÄRDEN FÖR v-värdena speciellt i utkastningsriktningarna in mot K-cellens inre — där av allt att döma vi befinner oss som observatörer av ljussignalerna — medför att den ljusbild vi ser av händelsen BÖR bli ytterst sammansatt: J-kroppens divergenständningar Avdelade J-kroppar med högt –v-värde (stor kinetisk blåförskjutning mot vår position [–]) kan i stort sett och rent ljusteoretisk eliminera (alla) spår av gamma och röntgen; blåförskjutningen pressar in våglängderna i ett högfrekvent område som inte är tillgängligt för direkt fysikalisk detektering. Exakta beräkningsexempel saknas här. — På motsatt sida av J-moderkroppen — fortfarande »i samtidig detonation» med hela J-moderkroppens symmetri som antyds av figuren till vänster (vår position neråt, universums yttre uppåt, origo i K-cellens expansionsriktning bort från oss) — sker förskjutningarna istället (med lika extrema +v-värden) från källjusets höga (neutrino-) frekvenser mot våra observerade lägre; Vi kan i ett sådant scenario i princip se (NEUTRINOSPEKTRUM) neutrinofrekvenser i gammaområdet, gammafrekvenser i röntgenområdet [‡], osv. Och om nu dessa ljusdata tillsammans också anländer samtidigt och liktidigt till oss som observatörer, är det tydligt att ljusamplituderna med hänsyn till olika (frekvensberoende) dämpningsfenomen tvunget måste avbilda BLANDNINGAR mellan de olika regionerna — kurvdata som i så fall definitivt inte är enkla att reda ut.

Ljuskurvor från GRB

GRB 971214 — z=3,418; E=1,16 T54 erg GRB 970828 — z=0,9579; E=2,09 T53 erg WEBBKÄLLOR är i allmänhet duktiga på att sprida ut DATA SOM HÖR IHOP STRÄNGT över stora områden: Webbkällan med ljusbilderna ovan innehåller INTE någon specificerad uppgift om rödförskjutningar (z) och energivärden (Eiso). Dessa måste letas upp särskilt. Se nedanstående källredovisning.

LJUSKURVORNA (nedan) visar prov på resultat (2001-2002) i ljusbilden från några olika GRB-objekt. Formen ger en viss uppfattning om ämnets (ytterst) komplexa natur. Enheten erg är lika med t7 Joule; 1erg=t7J; 1J=T7erg. — Generellt anländer signalerna s.k. isotropiskt (likafördelat, och sporadiskt [beroende på instrumentell känslighet]) från alla möjliga håll i universum, ingen särskild riktning förbehållen [NASA2704GRBskyMap]. — De något olika bildsekvenserna i varje grupp (nedan vänster) motsvarar olika känslighet i den registrerande instrumenteringen: olika frekvenskonturer framträder, medan andra falnar ut. Källdata redovisas nederst. — I stort sett alla ljusbilder från GRB-objekt som visas (i det tillgängliga materialet på webben. Apr2012) uppvisar samma tendenser: — Ljusbilden ser ut att utvecklas på en stark primär modereffekt (delvis utdämpad), ett centralt starkt utbrott som uppvisar en jämnare eller mera sönderhackad kurva och som innehåller, och falnar ut mot, underliggande lägre effekttoppar, ibland med tydligt långa mellanrum. Varaktigheten i hela signalkroppen varierar mellan de olika GRB-objekten, men anges grovt generellt från sekunder till minuter. J-kroppens divergenständningar Se även ljuskurvorna [‡Wikipedias 12 exempel] som visas i artikeln på Wikipedia till jämförelse — tillsammans med en allmänt beskriven karaktäristik av den ovannämnda typen, ”the light curves of gamma-ray bursts are extremely diverse and complex”. Komplikationerna i samband med forskningen kring tolkningen av GRB-data beskrivs utomordentligt i webbkällan nedan — inkluderat den ovan antydda aspekten på förskjutningar mellan gamma och röntgenområden: ”In the extreme case, a GRB originating from a very high redshift might be detectable in only the X-ray bandpass.”, andra stycket nedan: Bloom2001 — Bloom et al., 2001 En del av GRB-komplexets detaljerade sammanhang “ Well before the first redshift determination of GRBs, considerable effort was devoted toward divining the total prompt energy release (or peak luminosity) in GRBs by examining the brightness distribution of GRB events (Piran 1992; Fenimore et al. 1993; Woods & Loeb 1994; Fenimore & Bloom 1995; Hakkila et al. 1996; Mallozzi, Pendleton, & Paciesas 1996). The so-called log Nlog S or log Nlog P distributions, where S (P) is fluence (peak flux) and N is the number of bursts observed above that fluence, were known to exhibit a rollover at faint fluences and fluxes (Meegan et al. 1992). This paucity of faint events was believed to have arisen from cosmological expansion effects when the faintest bursts originated beyond redshift z 1. Two major assumptions were required in these studies to extract a meaningful energy scale: first, that GRBs are standard candles in peak flux or energy, and, second, that the trigger efficiencies for faint events were known well enough to correct the observed brightness distributions. The first assumption was dramatically disproved after redshifts were found for GRB 970508 (Metzger et al. 1997) and GRB 971214 (Kulkarni et al. 1998), where the estimated isotropic energy release was 7 × 10^51 ergs and 3 × 10^53 ergs, respectively. Schmidt (1999) and Kommers et al. (2000) have recently reexamined the log Nlog P distributions in the context of known GRB redshifts and relax the standard candle assumption. The measurement of a fluence or flux of a given GRB is limited by the sensitivity range ("bandpass") of the detector; thereby, to ascertain the total ("bolometric") fluence or flux one needs to extrapolate the observed spectrum outside the detector bandpass. Furthermore, the same GRB placed at different cosmological distances would, even after accounting for the 1/R^2 dimming, result in different fluence measurements since its comoving spectrum would be redshifted. In the extreme case, a GRB originating from a very high redshift might be detectable in only the X-ray bandpass. Therefore, to determine the energy of a set of GRBs in some common comoving bandpass, it is not enough to measure the brightness distribution in a common detector bandpass; instead, one must use the spectra of the GRBs themselves to correct for the redshifting effect. By analogy with a photometric technique often employed in observational cosmology, we call this correction a k-correction. Before the first redshifts of GRBs were known, Fenimore et al. (1993), using the standard candle assumption and the log Nlog P distribution, were the first to determine peak fluxes in a common comoving bandpass using a k-correction. Later, Fenimore & Bloom (1995) applied a similar technique using more realistic GRB spectra to find the standard candle peak fluxes. Bloom, Fenimore, & in 't Zand (1996) extended the k-correction technique to examine the energy scale implied from the log Nlog S distribution. ”, Bloom et al., 2001

Datakällor till Ljuskurvorna GRB 971214 s423sp2n FIG. 13; GRB 970828 s422sp2ö FIG. 10:

http://iopscience.iop.org/0067-0049/141/2/415/pdf/0067-0049_141_2_415.pdf

The Astrophysical Journal — 2002 August — X-RAY LIGHT CURVES OF GAMMA-RAY BURSTS DETECTED WITH THE ALL-SKY MONITOR ON RXTE, Smith et al 2002

Datakällor till zE-uppgifterna, E[20,2000] (true)(ergs) | TABLE 1:

http://iopscience.iop.org/1538-3881/121/6/2879/fulltext/201030.text.html

The Astrophysical Journal — 2001 June — THE PROMPT ENERGY RELEASE OF GAMMA-RAY BURSTS USING A COSMOLOGICAL K-CORRECTION, Bloom et al 2001

EXEMPEL2

Följdexempel till EXEMPEL1

I tabellextrakt [‡zK2] från

The Astrophysical Journal, 731:103 (18pp), 2011 April 20

Xiao & Schaefer — TABLE 5 — REDSHIFT CATALOG FOR SWIFT LONG GAMMA-RAY BURSTS, 2011

http://iopscience.iop.org/0004-637X/731/2/103/pdf/0004-637X_731_2_103.pdf

tabell	centralgraf — från OpenOfficeCalc [den programmiljön behöver STÄDNING]	jämförande	signal
från Table 5	1/K-värdena i graf efter antalet (263)	Jämförande K-diagrammet	Pulsformerna

Centralgrafen (orange) ovan visar webbkällans (exceptionellt noggrant ordnade, analyserade, utvärderade) 263 GRB-objekt efter fallande 1/K-värde (=1minus1/[z+1]). Det är enligt källan GRB-objekt insamlade 2004-2008 från SWIFT Gamma-ray Burst Mission med i huvudsak vad källan kallar “long class bursts” — källan ger dock och grymt tyvärr ingen referens till vad som menas med “long”, utom “Swift long GRBs”. Med särskilt sökresultat i NOMENKLATUR lämnar (samma författare, möjligen) besked på annat ställe, i annat dokument (vilket tyvärr gör att källdatat ovan saknar en detaljerad preferens). Långa GRBs är GRBs med varaktighet lika med eller längre än 2 S [LongShortGRBs].

FÖREKOMSTERNA I NÄRA RÄT LINJE (ner till ca 1/K=0,65) kan (möjligen) tolkas på (många) olika sätt. Här följer ett av dem (närmast för TNED):

— Med en naturlig hastighetsspridning (v/c₀) för GRB-objekten — enligt TNED nybildade galaxer i K-cellens expansion från regioner som kommer in i positiv divergens (c>0) och som uppvisar sina divergenständningar (c>0, neutronens sönderfall) enligt principen för J-kropparnas expansion i formen av GRB — från NOLL, är det naturligt om förekomsterna mot v/c₀=1 (v=c₀) blir allt mer ovanliga med växande antal registrerade GRB; Vi studerar hur:

— Höga utkastningshastigheter sammanhänger med små J-kroppar, på alldeles samma sätt som i fallet med den fallande vattendroppen och hur den i kontakten med vattenytan ger upphov till rekylerande minidroppar som uppvisar stora utkastningshastigheter i förhållande till de större dropparna (Se särskilt i Rekylbilden). Därmed framgår en motsvarande avtagande förmåga att uppvisa ljusenergi i samband med divergenständningar för de allra minsta J-kropparna och deras allt svagare emissioner, analogt de med största hastigheterna: Förekomsterna avtar med växande hastighet.

— Figuren ovan högra delen med pulserna antyder hur pulsenergin kan förstås avta med växande v/c₀, analogt allt mindre avdelade J-kroppar.

— De allra flesta GRB-förekomsterna skulle därmed hålla sig omkring nollområdet, med endast marginella spridningar.

Med den bilden kan centralgrafens förekomster förklaras (enkelt):

— Huvuddelen av alla (långvariga) GRB är objekt med i huvudsak gravitella rödförskjutningen (c/c₀→0) som huvudsaklig ingrediens (starka, men försvagade energiutbrott med källfrekvenser som vi ser utdragna): Objektens egenhastigheter (v) relativt vår position (c/c₀=1) är i stort sett v/c₀=0. Den delen sträcker sig alltså utmed K-diagrammets v/c₀=0-linje bakåt från 1 fram till ca 0,65 (som också indikerar en viss övre gräns för galaxbildningens lokal, runt max 1/3 c0). Därifrån vidtar sedan växande förekomster med NEGATIVA (på väg in mot K-centrum) v/c₀>0, och med den spridning som låter den inbördes z-differensen mellan dessa objekt bli allt större med det allt färre antalet GRB-objekt i takt med att v/c₀ för dessa blir allt högre och ljussignalerna därifrån allt svagare (främst) på grund av den allt lägre tändmassan. Se även i Detonationsmassan.

— Det intressanta är inte huruvida den tolkningen är korrekt; Det intressanta är om man kan hitta ett (avgörande) FEL i beskrivningen. Undersökningen går vidare.

En motsvarande tolkningsbild enligt MAC blir här (veterligt) särskilt besvärlig; Eftersom universum enligt modern akademi inte får ses innehålla något särskilt centrum kommer någon förklaring till centralgrafens avböjning mot slutet tydligen att kräva mer av läsaren än vad författaren kan förklara. Men för all del: Visa gärna.

————— ‡

” All available information is collected, including spectroscopic

redshifts, photometric redshift limits, and redshifts calculated from various luminosity relations. Error bars for the

redshifts derived from the luminosity relations are asymmetric, with tails extended to the high-redshift end, and this

effect is evaluated by looking at the 30% of Swift bursts with spectroscopic redshifts. A simulation is performed

to eliminate this asymmetric effect, and the resultant redshift distribution is deconvolved. We test and confirm this

simulation on the sample of bursts with known spectroscopic redshifts and then apply it to the 70% of Swift bursts

that do not have spectroscopic measures. A final intrinsic redshift distribution is then made for almost all Swift

bursts, and the efficiency of the spectroscopic detections is evaluated.”,

http://iopscience.iop.org/0004-637X/731/2/103/pdf/0004-637X_731_2_103.pdf

The Astrophysical Journal

REDSHIFT CATALOG FOR SWIFT LONG GAMMA-RAY BURSTS, Xiao et al, 2011

————— ‡

— I modern akademi finns för en given observerad galaktisk rödförskjutning (z) bara en entydig [‡Citat] motsvarande hastighet, MAC-sambandet (enligt Einstein),

1+z = [(1+v/c)/(1–v/c)]

ref. @INTERNET Wikipedia, Redshift, Doppler effect

som ger

v/c = 1/[1+2/(1+z)²]

Graf y = (1+2[1+1/(–1+x)]'–2)'–1

efter 1+z; 1/z ger reciproka variabelvärdet mellan 0 och 1 för z mellan oändligt och 1 om grafen förskjuts med en x-offset på minus 1 enhet.

Hubblekonstanten

Hubblekonstanten används konventionellt i grovräkningar för att hofta avstånd till avlägsna (galaktiska) objekt enligt Hubbles lag (ref. @INTERNET Wikipedia, Hubble’s law 2012-05-03) v=H₀D. H₀ anger Hubblekonstanten (nuv. accept. värde ca 70 KM/S/Mpc), D anger avståndet i MegaParsec (1 parsec = [1AU=1,496 T11 M]/tan[1/3600]=3,08572 T16 M) med v i samma enhet som H₀. Uttryckt i v/c₀ ges Hubbledistansen (D) enligt

D = (v/c₀)(c₀/H₀)

= (v/c₀)(4282,7492) ; D i MegaParsec

= [1+2/(1+z)²]^–1(4282,7492) ;

2/(1+z)² = –1 + D^–1(4282,7492) ;

(1+z)² = 2[–1 + D^–1(4282,7492)]^–1 ;

z = (√2[D^–1(4282,7492) – 1]^–1) – 1

— Största D blir (1)(4282,7492)(3,08572 T16 M)(T6)=1,32153 T26 M.

— Notera att rödförskjutningen (z-värdet) i modern akademi INTE anses koppla (direkt) till dopplereffekten, utan istället till ”a cosmological model relating recessional velocity to the expansion of the universe. Even for small z the velocity entering the Hubble law is no longer interpreted as a Doppler effect, although at small z the velocity-redshift relation for both interpretations is the same.”, (ref. @INTERNET Wikipedia, Hubble’s law, Combining redshifts with distance measurements 2012-05-03).

— Notera även den allmänna uppfattningen i modern akademi som kopplar rödförskjutningarna till (de galaktiska) objektens ljusstyrka (eng. brightness):

”The parameters that appear in Hubble’s law: velocities and distances, are not directly measured. In reality we determine, say, a supernova brightness, which provides information about its distance, and the redshift z = ∆λ/λ of its spectrum of radiation. Hubble correlated brightness and parameter z.”, (ref. @INTERNET Wikipedia, Hubble’s law, Combining redshifts with distance measurements 2012-05-03).

————— ‡

”… and (2) that this doppler-shift-measured velocity, of various galaxies receding from the Earth, is proportional to their distance from the Earth and all other interstellar bodies.”,

http://en.wikipedia.org/wiki/Hubble%27s_law

@INTERNET Wikipedia Hubble’s law [2012-05-03]

NASA-BATSE-GRB — pulsintervall-GRB-data från 775 BATSE-triggningar på 543 GRB-objekt [från rymdobservatoriet CGRO (20KeV-30GeV) verksamt 1991-2000; ref. Wikipedia, Compton Gamma Ray Observatory]

Bildkälla, Författarens arkiv, 8Jun2012E7Bild64 NikonD90 Detalj

Divergenständningarna som GRB-källor

GRB-pulserna är enligt TNED FÖDELSEFLASHAR från de stora energimängder som frigörs då galaxkroppar bildas för första gången ur K-cellens kallplasma — ljusekon från vårt universums synhorisont för max 5,5 miljarder år sedan — enligt TNED. Vi studerar om TNED verkligen kan anställa data som matchar observationerna.

NASA-BATSE-GRB-ljuskurvornas angivna tidsintervall tITV i Sekunder KalkylkortDirekt KcGRB.ods 7NsaBRB HelpOpen

SAMMANSTÄLLT 16Maj2012 för UNIVERSUMS HISTORIA av BellDharma

tITV anger datakällans angivna tidsintervall i sekunder i datakällans horisontella skala till den aktuella GRB-ljuskurvan.

Det betyder i MYCKET GROVA DRAG att avståndet mellan två närmast liggande seriepulser (om alls) i ljuskurvan är ca 20-50% av typintervallet.

Antal anger antalet tITV enligt datakällans indelning i Sekundintervallen 200 100 50 20 10 5 2 1 0,5 0,2 0,1 0,05 0,02 0,01 (samt en 0,0025)

Datakälla:

LIGHTCURVE IMAGE ARCHIVE — NasaGRBs 15Maj2012

http://www.batse.msfc.nasa.gov/batse/grb/lightcurve/

NASA-BATSE-GRB-ljuskurvornas angivna tidsintervall

Samtliga de 775 listade numrerade GRB-ljuskurvor från de 543 GRB-individerna har kontrollerats manuellt visuellt för att få fram den ovan angivna sammanställda fördelningen; Varje aktuell ljuskurvebilds angivna tidsdataintervall har antecknats i samtliga kontrollerade GRB-individer med visning i den ovannämnda webbkällans GIF-version Channels 1-4 (>20 KeV).

Ändamålet med NASA-BATSE-GRB-sammanställningen efter frekvenserna för tidsdataintervall:

— Att avbilda INTERVALLET i sekunder mellan de bägge största (eller minsta, om alls) näraliggande pulstopparna;

— GRB-ljuskurvorna visar nämligen (övertydligt i många fall där seriepulser framträder) en typisk triGONOMETRISK SERIEFORM — stigande, eller fallande, eller kombinationer (Jämför figuren nedan med GRB 920221):

| | | | | . . . och som (uppenbarligen) ansluter till TNED-teorin för J-kropparnas resonansserier i divergenständningarna — för PRÖVNING, om alls.

http://www.batse.msfc.nasa.gov/batse/grb/lightcurve/

NASA LIGHTCURVE IMAGE ARCHIVE — NasaGRBs 15Maj2012

BILDEN OVAN VISAR (typ-) EXEMPEL på en (typiskt TYDLIG) trigonometrisk succession i (många) GRB-ljuskurveexempel [NASALightCurves].

— Detaljerna infällda under bilden är den listruta med inmatningsdetaljer i webbkällan man måste klicka i för varje individ man vill se ljuskurvan för.

:

Primär grundtrigonometri för GRB-bildning enligt TNED i PREFIXxSIN

Från universums nolldivergensrand [Praktiska GRB-ursprunget] — i relaterad fysik — och in i området för c>0 fylls hela tiden rymden på med primära himlakroppsbildningar [GALAXBILDNINGARNA] [J-kropparnas expansion] via K-cellens expansion och i kraft av den påtriggande allmänna nolldivergenszonens svep över K-cellen. Se utförligt från K-cellens detonation om ej redan bekant. — Dessa primära J-kroppar är från K-cellens detonation garanterat maximalt täta (1,82 T17 KG/M³) i formen av tätt liggande neutroner, neutronkallplasma. En sådan kropp kan bara utvecklas, och endast då, om J-kroppen kommer in i en rymd med POSITIV DIVERGENS, analogt c>0. — Då så sker, kan NEUTRONSÖNDERFALLET börja — och därmed förr eller senare en oundviklig detonation [DETONATIONSFASEN I DETALJ]: J-kroppen detonerar (utvidgas snabbt mot lägre täthet). Detonationstillfället utvecklar exceptionellt starka effektpulser under (mycket) kort tid [GRB-energierna i TNED] [GRB-energierna Max T54 erg i MAC]. — Med den systematiska ordning som utpekas i TNED generellt i K-cellens värmefysik från K-cellens detonation, måste också J-kropparnas detonation förknippas med symmetriska massavdelningar [FRAKTALEXEMPLET] — sfäriskt eller i ringsystem beroende på eventuella impulsmoment (Se Massavyttringens enkla vågfunktion). Därmed den självskrivna basen för figurens trigonometriska grundmatematik. — Med dessa förutsättningar kan förloppet beskrivas mera ingående (vidstående figur): — r-Ringen av masskroppar (J-kroppar) via J-moderkroppens radie r bildar en J-ring. — När J-ringens J-kroppar detonerar samtidigt [DETONATIONSFASEN I DETALJ], sprids de olika effekttopparna ut i tiden. Pulsbilden kan därmed förstås bilda (med den tekniska apparaturens signalvisning, från vänster till höger) den avbildade (undre) typiska pulsfördelningens spridning (typisk detalj i påfallande många GRB-fall [NASA LightCurves]). — Spridningen mellan pulstopparna SKULLE därmed kunna förstås bildas av skillnaden i ljustid mellan de normalseparerade J-kropparnas centrumavstånd — vilket bör vara grovt från 1 sekund [ner till millisekunder och upp till flera minuter], enligt GRB-data, och som måste förklaras i teorin [VärdebevisetTNED-GRB] [EXEMPEL 1-5]. — Material från det inre av J-moderkroppen (från fusionsfasen efter divergenständningen i det inre av J-kroppen [DIVERGENSTÄNDNINGEN I DETALJ]) som också kastas ut tillkommer och som (möjligen) kan åstadkomma (kraftiga, absorberande) dämpningar av J-pulserna med deras separerade källavstånd. Vi bör av allt att döma räkna med en sådan del. — OM TNED kopplar till GRB-förkomsterna, figurdelen antyder verkningssättet, finns inte mycket annat att välja på än att pulsformerna, tvunget, måste avspegla den veterligt enda existerande systematiska ordning som finns: — En J-moderkropp som har tillräckligt stor massa (lägst 80 Solmassor gånger detonationsfaktorn 355) för att garantera ett undersystem av mindre självständiga J-kroppar — som i sin tur kan genomgå divergenständning via interna neutronsönderfall — avbildar, figuren, tvunget ett ringsystem [G-RINGEN] (eller motsvarande sfäriskt symmetriskt) med J-kroppar som detonerar efter divergenständningen — i princip samtidigt. — Med hänsyn till den differens i ljussignaltid som skiljer J-tändningarna i J-ringen från varandra räknat från den som ligger främst mot vår observationslokal, och med hänsyn till den lokala divergensen (c/c0), är det nu uppenbart att TNED-teorin också MÖJLIGEN SKULLE KUNNA bilda överensstämmande pulsdata med de observerade GRB-signalerna. Möjligen. Se särskilt i VärdebevisetTNED-GRB.

Notera också de många möjligheterna i det primärt materietäta detonationsområdet:

— Genom effekter med skymning [Synliga Pulsbilder] (och dämpning) kan spridningsformens pulselement i princip anta omvänd form, figuren närmast ovan: största pulsavståndet kommer först, sedan successivt mindre.

För att undersöka den detaljen närmare behöver vi dels relativt utförliga data på vilka möjliga tidsintervall (sammanställningen ovan NASA-BATSE-GRB för en större mängd [drygt 500] GRB-objekt) som är realistiska alternativ i ljuskurvorna (effekttopparna för) GRB-objekten. Samt dels en övergripande utvärdering i TNED av J-kropparnas möjliga förmåga att uppfylla — satisfiera — detonationsmassorna i koppling till avgiven ljusenergi, med den frekvens som galaxbildningarna tillåter, och med hänsyn till den allmänna materiemängd som K-cellen innefattar [VärdebevisetTNED-GRB] — och huruvida denna del överensstämmer med observerade GRB-pulsdata [GRB-utlösningen i TNED]: pulsernas följd, pulsernas magnitud, pulsernas blandning, dämpning, övriga egenheter, samt frekvensen GRB-förekomster generellt [GRAVITELLA LJUSAVBÖJNINGEN] [ANTALET GRB-HIMMELSFLÄCKAR] — ljusekon från galaxbildningar enligt TNED.

UTGÅNGSPUNKTEN FÖR DEN JÄMFÖRANDE PRÖVNINGEN är resultatbilden enligt TNED för K-cellens expansion via täthetsändringsfunktionen. Dess resultatbild ger en syngräns (c=0) bakåt från vår position räknat på ca 5,42 T9 år [PRAKTISKA GRB-URSPRUNGET] och utefter vilken »ljusekolinje» alla data från alla universums delar omkring oss strömmar hit till vår plats (som enligt TNED bör vara någonstans i närheten av K-cellens centrum [UNIVERSUMS FORM]).

— Den inneslutna massan vid den gränsen är (0,1231283)(m_K=4,14 T53 KG). På dess bas, med Vintergatans galax [LOKALA GALAXGRUPPEN] som den enda preferensmassa vi känner (m_V=2 T41 KG, ca 1 T11 Solmassor), tillsammans med den kända syngränsens expansionshastighet (v/c₀=0,24), kan antalet galaxer som framträder bestämmas.

— Med hjälp av allmänna GRB-data som visar medelantalet registrerade GRBs per år [Antalet GRBs per dygn], ges en totalt grovt överskådlig bild av hur den enskilda medelgalaxens divergenständningsfysik måste fungera för att få alla data att stämma, och därmed en möjlighet att pröva rimligheten i den totala bilden för K-cellens del.

TABELLEXTRAKTEN NEDAN (som obs är ögonblickbilder i skrivande stund från kalkylprogram, och som hela tiden är föremål för löpande analyser och som därför INTE får ses som några slutliga datapelare)

visar en första preliminär databild av vilka värdeformer som gäller i TNED.

TNED-bas för antalet tillgängliga GRB-objekt — baserat på nuavståndet till syngränsen c=0 — från Praktiska GRB-ursprunget — Bildkälla, Författarens arkiv, 8Jun2012E7Bild65 NikonD90 Detalj

Värdebevis för rimligheten i TNED-teorin att GRB-objekten är ljusflashar från galaxbildningar vid universums syngräns

baserat på grunddatat från Resultatreferensen till GRB-källorna i TNED — KalkylkortDirekt KcGRB.ods 4VB HelpOpen — cellbilden nedan i PREFIXxSIN ur föregående trigonometriska grundsamband.

Se vidare Exempel 1-5 med jämförande resultatvärden från ovanstående. Alla massvärden i totalmassor. Jämför Synliga och Totala massan i K-cellen.

I en tidigare utvärdering [Detonationsmassorna generellt för GRB, delvis från andra förutsättningar], visades att den nödvändiga detonationsmassa som krävs för att matcha (isotropiskt avgivna) GRB-gammaenerginivåer enligt TNED skulle ligga omkring 1-10 miljoner Solmassor (i områden med 0,1c₀-divergens [Resultatreferens till GRB-källorna i TNED]).

Se även i Samband med exempelbeskrivning hur man resonerar beräkningssätten på motsvarande grunder i MAC.

Resultatbilden i Värdebevis TNED-GRB som framträder ur cellkalkylerna tycks ansluta till den värdebilden — T i storleksordningen 1 mS till 500 S [Några exempel i NASA LightCurves]:

— Prov med olika T-värden med polygondelningar runt 13-16 — tiden mellan första och andra GRB-seriepulserna — i området 0,00n sekunder ända upp till 500 sekunder (största observerade pulsintervallskillnaden i de studerade 755 ljuskurvorna från Nasas BATSE-GRB-datakälla [NASAdataBATSEtimesGRB]) visar (preliminärt) att värdena håller sig inom K-cellens rimliga gränser.

Det mest anmärkningsvärda med VÄRDEBEVISET TNED-GRB är att man alls över huvudtaget kan få fram värden som ser ut att matcha en grovräkning på detaljer som sammanhänger med redan kända GRB-data.

— Polygonkriteriet i TNED för GRB-objektens ursprung ställer upp villkor som (kanske) skulle kunna uppfattas som SNÄVA i andra sammanhang, så snäva att varje koppling till någon GRB-datauppgift skulle självuteslutas.

— ResultatRäkningen i Värdebeviset visar snarare en tendens åt andra hållet: vissa strukturella parametervärden ser ut att servera hela intervallet med GRB-pulser över området 0,0001—500 S.

— Det finns å andra sidan en hel del detaljer som möjligen kan avslöja att TNED-bilden i VÄRDEBEVIS inte räcker till. Det är i så fall detaljer som ligger helt utom ramen för denna översiktliga grovprövning, där syftet helt fokuserar på att undersöka om någon koppling alls existerar.

Parametersammanställning med exempel — Värdebevis TNED-GRB

Parametersammanställning med exempel

Parameter

c lokala divergensen, c/c0=0,1 — inmatningsvariabel

T tiden mellan 1:a och 2:a GRB-pulsen — inmatningsvariabel

d(N1;T) ljussignalens tillryggalagda väg under T via c, d=cT

N_subJ J-kroppens planpolygontal — inmatningsvariabel

r(N1;T) detonationsradien för NsubJ, d(n1;T)/[1–sin(360/NsubJ)]

mMAX absolut största J-massan — ända ut till r(N1;T), 4πρ[r(N1;T)]³/3, ρ=1,82 T17 KG/M³

v_J antagen utkastningshastighet för hela r(N1;T)-massringen — inmatningsvariabel — c0×T/[t(K)=1 T4 S];
Största J-kropparna närmast J-moderkroppen får de lägsta hastigheterna

n_T neutronsönderfallstid, optimerat via c från ca 14 min vid c/c0=1, 14×60×[c0/c]; avstängt vid c=0

d_nT tillryggalagd väg via vJ på nT — måste vara mindre än r(N1;T), vJ×nT — neutronsönderfallets distans

R_J optimal kvarvarande utrymme för J-moderkroppens primärform, r(N1;T) – d(nT)

m_RJ R(J)-kroppens absolut största möjliga primära kallplasmamassa, mR(J) = 4πρ[R(J)]³/3, ρ=1,82 T17 KG/M³ ;
primär stoppgräns: mR(J) får inte vara större än summan av randgalaxernas totalmassa: medelgalaxmassan 5,1 T41 KG × 106 T6 = 5,406 T49 KG — Den situationen/möjligheten får då uppfattas som en FÖREGÅNGARE (gränsfallet) till efterföljande mera reguljära J-avdelningar: mR(J) som primär galaxmassa (runt 5,1 T41 KG och mindre) som avdelar den egna galaxlokalens underkroppar som lokalerna för de egentliga GRB-objektens ursprung.
— Den mera intressanta tillämpningen är om vi håller oss omkring medelgalaxmassan 5,1 T41 KG eftersom det är den som i vilket fall ska vara ursprungslokalen till alla GRB enligt TNED.

m_NsubJ NsubJ-kroppens absolut maximala DetonationsKallplasmamassa — mR(J)/NsubJ

r_NsubJ NsubJ-kroppens absolut maximala DetonationsKallplasmaradie — [3m(NsubJ)/4πρ]^1/3, ρ=1,82 T17 KG/M³

E(m_NsubJ) E(GRBisotropiska), aktuella isotropiska GRB-energin — baserat på relationen till Solmassans g-energi E[G(SOL)] = 1,9 T46 J med max tillgängliga Planckstrålningsenergin med Solen som preferensbas enligt E[G(SOL)]/10.264 [Största fysiskt möjliga fusionsexotermiska strålenergin], samt lokala divergensens c-kvadrat i E=mc² som ökar 10.264-faktorn med (c0/c)²; En DÄMPFAKTOR proportionell mot J-kroppens massa — större utgångsmassa = högre primär stråldämpning — skulle här också finnas med som ökar (c0/c)²10.264-faktorn ytterligare. Men den har här frånsetts för den enkla grova översiktens del;
E(GRB) = E[G(SOL)] × m(NsubJ)/m(SOL)]/(10,264×[c0/c]²)

t_K tidskonstant som framkommit under prövningarna som styrande proportionalitetsfaktor, bevarar proportionerna i fraktalstrukturen relativt massan;
tK styr vJ via T

EXEMPEL1-5 — VärdebevisetTNED-GRB

Exempel 1 med tK=10.000:

c/c0	T Sek	NsubJ	mR(J)	m(NsubJ)	r(NsubJ) KM	E(GRBiso)	E(GRBiso)
0,01	0,0001	150	5,55 T32 KG	3,70 T30 KG	17	3,44 T38 J	3,44 T45 erg
0,1	500	13	9,25 T46 KG	7,12 T45 KG	2105462	6,62 T55 J	6,62 T62 erg
0,1	1	13	7,40 T38 KG	5,69 T37 KG	4211	5,30 T47 J	5,30 T54 erg
0,1	0,0001	13	7,40 T26 KG	5,69 T25 KG	0,42	5,30 T35 J	5,30 T42 erg

GRB-energin utvecklas på detonationmassan i m(NsubJ) — VärdebevisetTNED-GRB — Parameter

I grovprövningen som ovan verkar NsubJ omkring 13-16 (mera mot 13) ge de mest näraliggande grovvärden som stämmer ungefärligt med de gängse angivna GRB-isotropiska energivärdena (runt T51 till T53 erg) och för GRB-objektens varaktighet grovt 0,001 S till 100 S, och förutsatt c/c0 omkring 0,1.

— Det är också i grova drag den fraktalbild som möjligen ansluter närmast till Fraktalexemplet med Vintergatan (delning med kubiska 6).

Exempel 2 med tK=1.000.000:

c/c0	T Sek	NsubJ	mR(J)	m(NsubJ)	r(NsubJ) KM	E(GRBiso)	E(GRBiso)
0,1	0,0001	6	1,44 T29 KG	2,41 T28 KG	3,16	2,24 T38 J	2,24 T45 erg
0,1	0,1	6	1,44 T38 KG	2,41 T37 KG	3161,06	2,24 T47 J	2,24 T54 erg
0,1	1	6	1,44 T41 KG	2,41 T40 KG	31610,58	2,24 T50 J	2,24 T57 erg
0,1	500	6	1,81 T49 KG	3,01 T48 KG	15805289,75	2,80 T58 J	2,80 T65 erg

GRB-energin utvecklas på detonationmassan i m(NsubJ) — VärdebevisetTNED-GRB — Parameter

OM vJ-värdet KAN styras ut av lokala divergensen (c), kan den detaljen motiveras sålunda:

— J-kroppens detonation bygger på IMPLOSIONSREKYLEN [Detonationsfasen i detalj] som i sin tur triggas av FUSIONSFASEN — styrkan i mängden neutronsönderfall som kan förenas till tyngre grundämnen via fusionsringarna: Ju lägre c-värde, desto fattigare fusionsprodukter, och desto mindre frigjord rörelsemängd via motsvarande implosionsförlopp. Därmed motsvarande lägre implosionsrekyl; De J-kroppar som avdelas får allt lägre utkastningshastigheter ju mera mot noll som lokala divergensen (c) kryper.

— tK-faktorn kan därmed i sig STYRAS via divergensfaktorn (c/c0). Till en första grov prövning blir motsvarande utgångsvärde för tK-faktorn lika med 1000 S vid c/c0=1 (som ger tK= 10.000 S vid c/c0=0,1), och därmed vidare tK = 1000/(c/c0)=(c0/c)1000 S.

Längsta GRB-pulsintervallet nära T=500 S:

LIGHTCURVE IMAGE ARCHIVE — NasaGRBs 15Maj2012

http://www.batse.msfc.nasa.gov/batse/grb/lightcurve/

I den genomgångna databasen från NASA-källans ljuskurvor för BATSE-GRB-förekomsterna,

[NASA-BATSE-GRB — pulsintervall-GRB-data från 775 BATSE-triggningar på 543 GRB-objekt]

är GRB-individen ovan — BATSE Trigger No 1571 GRB 920429 — den som uppvisar det allra längsta (nära 500 S) tidsintervallet mellan två pulser.

— Kriteriet (säkert) för ett fraktaltrigonometriskt pulsintervall [PRIMÄR GRUNDTRIGONOMETRI FÖR GRB-BILDNING ENLIGT TNED] måste emellertid vara minst tre pulser. I annat fall kan det lika gärna vara fråga om en pulsbild från TVÅ KONSEKUTIVT SKILDA fraktalnåvåer — vilket i så fall, och möjligen skulle vara fallet ovan — och som därmed skulle ligga utanför VÄRDEBEVISETs kalkylram.

— Det finns emellertid ändå (vissa) marginaler som eventuellt ändå skulle kunna inkludera ovanstående typ, men då endast förutsatt att ANTINGEN viss lämplig signaldämpning sker av den annars mycket för höga isotropiskt (sfäriskt utstrålande) ekvivalenta GRB-energin (6,62 T55 J), i Exempel 1 ovan via T=500 S. Eller, att primärdetonationerna sker i ett område med låg divergens (c/c₀=0,000nn…) med ett högt polygontal (>100) enligt Exempel 4.

— Som visas i sammanställningen för PULSINTERVALLEN i de 775 BATSE-objekten, ligger flertalet GRB-pulsintervall (angivna i skala från NASA-källan) i området 20 sekunder, med grovt och runt 20-50% i formen av aktuella pulsbredder (1-10 S).

Med en grovgenomgång av NASA-Batse-GRB-kurvorna [Några exempel i NASA LightCurves] framgår att huvuddelen av de ljuskurvor som uppvisar minst tre toppar [villkoret minimum för trigonometriskt avgivna serier] visar minsta intervallet runt 1-10 sekunder mellan de två närmaste topparna (om alls).

— Vi kan pröva den delen med T runt 10 S genom kalkylkortets uppställning och se hur medelgalaxmassan 5,1 T41 KG — J-moderkroppen till de primära GRB-seriepulserna — kan fås att stämma, om alls, samt vilka GRB-energier som framkommer ur den räkningen.

— Här används »högsta primärtändningsdivergensen» c/c₀=0,1 från Resultatreferensen enligt Exempel GRB 061028 som ett teoretisk högsta praktiska prövningsvärde för verkställande divergenständningar.

Exempel 3 med tK = 1.000 × c0/c:

c/c0	T Sek	NsubJ	mR(J)	m(NsubJ)	r(NsubJ) KM	E(GRBiso)	E(GRBiso)	t(Respons)
0,001	9	131	3,87 T41 KG	2,95 T39 KG	15.700,34	2,75 T45 J	2,75 T52 erg	0,05 S
0,01	9	41	3,50 T40 KG	8,54 T38 KG	10.385,88	7,95 T46 J	7,95 T53 erg	0,03 S
0,1	9	13	5,39 T41 KG	4,15 T40 KG	37.898,32	3,86 T50 J	3,86 T57 erg	0,13 S

GRB-energin utvecklas på detonationmassan i m(NsubJ) — VärdebevisetTNED-GRB — Parameter

t(Respons) = r(NsubJ)/c0, se GRB-UTLÖSNINGEN i DETONATIONSPULSERNAS REAKTIONSTID.

T-värdet ovan (9 S) markerar också ett grovt gränsvärde för lägsta polygontalet (NsubJ);

— Sänker man polygontalet (13) till 12 med bibehållet T=9S och c/c₀=0,1 hinner inte neutronsönderfallet med fram till detonationsringen, och sambandet havererar;

— Ökar man istället polygontalet (13) till 14 med bibehållet T=9S och c/c₀=0,1 rusar J-moderkroppsmassan i höjden (7,33 T43 KG), och marginalen med medelgalaxmassan 5,1 T41 KG spricker av den anledningen.

— Ökas T-värdet med bibehållet c/c₀=0,1 och polygontalet 13, ökas också J-moderkroppsmassan m[R(J)] — och minskas om T-värdet minskas.

— Och sedan på liknande sätt med de övriga c/c₀-raderna.

Om vi testar gränserna för ett max T=500 S finner vi en extrem känslighet på c/c₀=0,0009968855 enligt

Exempel 4 med tK = 1.000 × c0/c:

c/c0	T Sek	NsubJ	mR(J)	m(NsubJ)	r(NsubJ) KM	E(GRBiso)	E(GRBiso)	t(Respons)
0,0009968855	500	129	5,10 T41 KG	3,95 T39 KG	15.700,34	3,66 T45 J	3,66 T52 erg	0,06 S

GRB-energin utvecklas på detonationmassan i m(NsubJ) — VärdebevisetTNED-GRB — Parameter

Det GÅR alltså att få fram tämligen höga T-värden (~10min), men då tydligen på bekostnad av låga divergenstal c/c₀ (och relativt höga polygontal [>100]).

— Och, som vi ser, ligger isotropiska grovberäknade energivärdena relativt nära (eller lika med) de typiska GRB-energivärden man brukar se i de olika rapporterna (T51–T54 erg) [GRBenergiMACmaxT54erg].

Akta emellertid energipreferenserna [zMACenergiGRB]: MAC-data för GRB-energier baseras på uppmätta rödförskjutningar (z-värden) enligt sambandsformen E = 4πD_l²S_obs/(1+z). Det finns för närvarande ingen direkt säker uttolkning på hur den värdeformen motsvarar TNED-förutsättningarna: alla GRB-objekt kommer enligt TNED från universums yttersta utkant (max 5,25 T25 M vid c/c₀=0). Det betyder i princip ett och samma avstånd (5,19 T25 M) till signalens originalkälla (c/c₀=0,1). Ett sätt skulle vara att leta reda på de högst angivet uppmätta MAC-GRB-energierna från de lägst uppmätta z-värdena (minsta möjliga MAC-ekvationsjustering), och ta den GRB-energin som en grovt representativ värdeform för motsvarande TNED-medelform (vilket möjligen skulle leda till runt T52 erg = T45 J).

— Inget mera detaljerat finns dock ännu (Jun2012) framställt på den punkten.

Å andra sidan, med bibehållet polygontal (130) och »standard» c/c₀=0,1 med ett litet T=0,001S=1mS ges också samhörande värden med en något lägre J-kroppsmassa, här 1,25 T40 KG:

Exempel 5 med tK = 1.000 × c0/c:

c/c0	T Sek	NsubJ	mR(J)	m(NsubJ)	r(NsubJ) KM	E(GRBiso)	E(GRBiso)	t(Respons)
0,1	0,001	130	1,29 T40 KG	9,63 T37 KG	5018,03	8,97 T47 J	8,97 T54 erg	0,02 S

GRB-energin utvecklas på detonationmassan i m(NsubJ) — VärdebevisetTNED-GRB — Parameter

Summering

VÄRDEBEVISET TNED-GRB visar sammantaget och i den grova översikten tydligt rimliga resultat med de givna förutsättningarna från J-kropparnas expansion. Något direkt insteg för att kunna AVFÄRDA TNED-teorins detaljer verkar med dessa resultat (ännu Jun2012) inte direkt uppenbart.

— Några samlade exempel på hur GRB-objekt uppvisar seriella inre pulståg ges i NASA LightCurves.

— Se f.ö. grundbegreppen till ovanstående i GRB-trigonometrin.

GRB-maximala energin i TNED — Bildkälla, Författarens arkiv, 8Jun2012E7Bild50 NikonD90 Detalj

Maximala Energin bakom GRB — i TNED

Se även motsvarande i MAC [GRBenergiMACmaxT54erg]

Maximal (fusionsexotermiskt avgiven) ljusemission i samband med primär himlakroppsbildning kan enligt TNED grovbestämmas med hjälp av maximala atomära massdefekten (18e) vid fusion.

Toppen ligger vid Järnindividen 26Fe56(17,7591423) med atomvikten [HOP-tabellen] U=55,9349363(u=1,66033 t27 KG). Med den preferensen som absolut maximala förhållandet mellan primärt given atommassa (56 neutroner, n=1,0086652u) och den exotermiskt avgivna strålningsenergin via aktiva (resulterande) atommassan (U), ges

(56n)/(56n–U)=1/(1–U/56n)=102,64162;

— Max 1 massdel på given massa 102 kan avges som (tillfälligt utblommande) mätbar strålenergi (alla möjliga frekvenser inbegripna).

NEUTRINOSTRÅLNINGEN FRÅN SOLEN KAN HJÄLPA MED ETT GROVVÄRDE

— Med Solen som exempel — enligt TNED:

— Enda reguljära gammastrålningen som slipper ut från Solen (Positronmassans uttömning i Solytan) (Solens energiräkning) är den (ca 7,5% av hela Solenergin) som sammanhänger med Solkroppens yta: solfläckarna och de olika utbrotten i Solytan — samtliga enligt TNED med koppling till parannihilationer.

— För J-kroppar som genomgår divergenständning finns ingen utbildad polarisering mellan inre och yttre som i fallet med redan bildade stjärnor. Ytgammastrålningsanalogin till Solen bör därför knappast — och enbart av nämnda skäl — ha någon koppling alls till fenomenverksamheten i samband med divergenständningar.

— För neutrinostrålningens del (Neutrinostrålningen från Solen) (Solens energiräkning) är det i Solfallet [vad vi vet] bara runt 1% som läcker ut från Solkärnan. Den analogin bör däremot ha viss koppling till vad som gäller i fusionsfasen (Divergenständningen i detalj) som följer på divergenständning. Det finns dock (här) ingen direkt beräkning på den utläckande neutrinostrålningens andel i de fallen.

— Används siffran 1% som referensexempel FÖR DEN NÄRMAST LIGGANDE STRÅLNINGSTYPEN, hamnar vi totalt på

0,01×1/102=1/10200, eller:

— En (1) del på drygt 10 000.

— NEUTRINOSTRÅLNINGEN är också en »utmärkt signalbudbärare»:

— Vi VET generellt från ljusfysiken i olika materierum att högsta frekvenserna alltid genomtränger materierymderna på kortaste tiden [Jämför ljusbrytningen i vatten]. Det vore därför speciellt intressant om man kunde följa neutrinostrålningens historia i samband med de EVENTUELLA historiska ekon från divergenständningarna som här föranlett den beskrivande pennans närmare uppmärksamhet. Det kan vara hela gåtans lösning;

— Gravitellt rödförskjuten neutrinostrålning enligt TNED skulle kunna observeras som gammastrålning om neutrinofrekvensen är av den lägre typen. Det kan vara svaret på allt — och som garanterat INTE finns med som ens en teoretisk möjlighet i modern akademi.

Detonationsmassorna generellt för GRB

— Eller i andra ord, och med ovan nämnda grova förenklingar [GRB-energin] — i ideal c0-rymd:

— Runt (max) 0,01(1/102)=1/10200 i energi av en viss masskropps totalt upplagrade g-energi kan uppmätas i samband med den kroppens primärt olika ljustekniska fenomen (divergenständningen, kroppens primära expansion från max täthet).

— Till det kommer sedan den lokalt reducerade divergensen [Divergenständningen i detalj] [Divergensenergins g-beroende] som GRB-objekten otvivelaktigt är förknippade med enligt TNED [Gravitella rödförskjutningen]. Den delen sänker den detekterbara gammadelen ytterligare;

— Med kvadraten på divergensreduktionen via mc² skulle en 0,1c0-förekomst SOM GROVEXEMPEL betyda en ytterligare hundrafaldig reduktion;

— I slutänden ger det i grova tal: en miljondel.

— Om GRB-energins sfäriska värde är (som det påstås [‡]) runt 1 T47 J (ungefär lika mycket som divergensenergin mc² för hela Solen) kan vi grovräkna med att den bakomliggande GRB-kroppens massa är runt och grovt:

(minst) 1 miljon Solmassor.

— Det är i stora drag samma resultat (10 miljoner Solmassor) som i noteringsexemplet till GRB-objektens storlek med grund i grovberäkningar från observerade tidsintervall (mS) i signalbildens fluktuationer — men som i MAC ger endast runt 100 Solmassor.

— Det är uppenbart att inte bägge objektstyperna serverar samma fysik: bara en av dem kan komma ifråga.

K-cellen i översikt — Bildkälla, Författarens arkiv, 8Jun2012E7Bild19 NikonD90 Detalj

K-CELLEN I ÖVERSIKT

Ideala tillståndsbilden vid 16,3 T9 år — GRB

Översiktsbild med K-cellens idealt homogena masstäthet

Ideala tillståndsbilden av K-cellen vid T=16,3 T9 år med medelrödförskjutningsvärdet K=1,5 vid K-radien 4,28 T25 M använder (idealt) informationstiden t=4,52 T9 år för att nå fram till K-cellens centrala regioner — vår position: max ljushastighet — i maximalt utvecklad fysikalisk dynamik. — Den röda linjen i figuren kan sättas med baspunkten på godtyckligt NU-värde [T(NU)] och därifrån användas ÖVERSIKTLIGT tillsammans med t-värdet baklänges: — t-värdets vertikala skärning med röda linjen visar r-värdet som ljusinformationen utgick ifrån vid tidpunkten T:=T(NU)–t efter K-cellens detonation. Informationen om innehållet i K-cellen mellan K-radien 4,28 T25 M och K-cellens rand [1,544 T26 M] vid T=16,3 T9 år, ligger för vår del i framtiden. Vi har ingen information om den delen (än). ENLIGT FIGURKONCEPTET finns däremot alla tillfällen före 4,52 T9 år, bakåt till max ca 10 miljarder år [vid B], tillgängliga i formen av ljusinformationen från K-cellens motsvarande historiska utveckling (skärningen mellan orangea och röda linjerna vid 20,82/2 T9 år).

A anger den moderna akademins motsvarande uppfattning om ursprunget till GRB-objekten — ingen direkt förklaring till GRB-utbrottens specifika natur finns utom speciella, sofistikerade teorier [i MAC, oftast »svartahålsteorier»].

B anger ursprunget till GRB-objekten enligt TNED via K-cellens idealt homogena masstäthet: De lokalt aktiva divergenständningarna garanterar galaxernas bildningar, och dessa fenomen avlöper i takt med att nolldivergenszonen sveper över K-cellen via K-cellens allmänna expansion. GRB-utbrotten får därmed en naturlig förklaring tillsammans med tillfället bakåt i universums historia då galaxerna i det området bildades. Vidare exempelräkning i jämförande energier ges nedan.

Röda linjen visar i den idealiserade, förenklade översiktsbilden den SIKTVÄG vi har enligt TNED ut mot universums allra yttersta delar.

— K-värdet 1,5 vid K-radien 4,28 T25 M ligger ca 4,5 T9 år bakåt i ljustiden, samt ytterligare med högre grad av rödförskjutningar in till ideala stoppgränsen ca 10 T9 år bakåt och distansen ca 9,85 T25 M. Informationen, rent visuellt ljustekniskt, om K-cellen före den tiden har ingen representation: no signal.

Orangea linjen [Från Nolldivergenszonen] visar enligt TNED gränslinjen för elektromagnetiskt aktiva områden i K-cellen via idealt homogent fördelad täthet. Endast områden under den linjen, mot x-axeln, innefattar områden med aktiv ljusemission.

Mörkgrå grafen är ritad på sambandsgrunden nedan. Se r-formen.

r = T^2/3(Gm₂/2)^1/3 .............. K-cellens idealt odämpade radiella expansion

2,39567 T25 M = r[1 T9 år] ------ r[c0] = 1,54395 T26 M vid T=16,3 T9 år ------ [Gm2/2]^1/3=2,39901 T14, MKSA-enheter

Praktiska GRB-ursprunget — Från K-cellen i Resultatöversikt — Bildkälla, Författarens arkiv, 8Jun2012E7Bild18 NikonD90 Detalj

Översiktsbild med K-cellens masstäthet efter inre variationer — nolldivergensranden vid C

K-cellens idealt homogena masstäthet kan INTE förklara K-värdet [1,5] vid K-radien [4,28 T25 M]. För det krävs en inre täthetsändrande funktion vars resultatbild ges nedan.

C anger enligt TNED det motsvarande praktiska området för ursprunget till GRB-objekten.

— Skalvärdena visar grovt att C-punkten med c=0 ligger ca 5,4 T9 år (avrundat 5,5 T9 år med beräknad distans 5,25 T25 M [5,19 T25 M via c/c0=0,1] via inneslutna delmassan 0,1231283 av K-cellens totalmassa mK=4,14 T53 KG) bakåt från vår nuvarande position vid T= 20,82 T9 år. Det är, enligt TNED, samma som vår maximalt synliga tidsbild bakåt i universums historia, ut till de allra ytterst synliga gränserna i universum.

— Som K-cellen expanderar vidare, kommer dessa områden successivt in i lokaler med c>0, och därmed primär galaxbildning för dessa c-aktiverade J-kroppar.

— Denna J-aktivering [vidare nedan i K-cellens utvecklingsgrafer i översikt] fortsätter enligt TNED, gröna kurvan, fram till ca 27,7 T9 år, dvs. i ytterligare runt 7 miljarder år (totalt plus de angivna 5,5 T9 åren lika med runt 12-13 miljarder år från vår tid nu och framåt som bildningarna inträder från universums synrand). Därefter finns inte längre någon nollzon i K-cellen och inga ytterligare primära galaxbildningar sker.

— Ljusvägens integralform kommer också att påverkas av täthetsändringen in mot K-centrum.

— Idealt skulle ljusintegrala värdet för ljustiden till K-radien vara försumbart skilt från ideala ljustiden [T=r/c], lika med 4,52 T9 år. Genom att tätheten lokalt med den variabla täthetens funktion inbegripet ändå blir relativt låg [8,34 t26 KG/M³ vid K-radien 4,28 T25 M och T=16,3 T9 år, enligt

KalkylkortDirekt KcGRB.ods 9KcIN HelpOpen kommer ljusintegrala värdet inte att bli större än t=4,65 T9 år [medräknat kompensation för K-cellens integrerade expansion under t-intervallet]. Se

KalkylkortDirekt KcGRB.ods 10cTime HelpOpen.

— Skillnaden totalt mot grundsambandets 16,3+4,52=20,82 T9 år blir via 16,3+4,65=20,95 alltså inte mer än 0,6%. Den avvikelsen ligger gott och väl inom den allmänna toleransgränsen på ca 3% [med hänsyn till de marginellt olika värdena man får för K-cellens massa].

Gröna linjen är itererad med diskreta punktvärden [Se KalkylkortDirekt KcGRB.ods 6c0 HelpOpen ] ur den resulterande sambandsformen i Täthetsändringsfunktionens slutform: Man itererar först fram faktorn m/mK från givet T-värde, därefter kan r-värdet bestämmas. De värdena har sedan hoftats grafiskt med en motsvarande kontinuerlig funktion av typen

[Graf; y = 0.029[x'1.58]], r=f[v]T=kx^n.

— Se även i Iterationerna till K-cellens syngräns.

K-cellens utvecklingsgrafer i översikt

Sammanfattande översikt med K-cellens variabla inre masstäthet

Bilderna länkar till mera detaljerade huvudtexter

c K-cellens övergång i c0-kroppen; b-figurdelen ingår i x-intervallet 0-1. b K-cellens inre täthetsändringsfunktioner via g-potential och delmassa visar hur motsvarande partier ser ut i den grafiska r/T representationen i figurdelen a. Bilderna länkar till aktuella avsnitt som visar sammanhangen vidare. — Här visas direkt motsvarande den gröna kurvan för nolldivergensen som beskriver universums syngräns. Violetta kurvan visar största g-potentialerna, samt skärningen violetta-gröna i D.

a K-cellens utvecklade matematik i sammanställning visar de olika typgrafernas inbördes relationer. K-cellens grundmatematik via idealt homogen täthet visas från Primära v-formen. Den mörkgrå grafen visar utvecklingen av K-cellens ytterradie, och den gäller genomgående i hela komplexet. För K-cellens inre däremot tillkommer täthetsändringsfunktionerna — som garanterar att K-värdet gäller vid K-radien och effektmaximum enligt resultatbilden i K-cellens värmefysik.

— Gröna linjens Innebörd: Täthetsökningen in mot K-centrum framtvingar DEN URSPRUNGLIGT IDEALA ORANGEA LINJÄRA NOLLDIVERGENSZONENS FUNKTION mot en längre in mot K-centrum belägen NOLLZON. Den sträcker sig fram till en övergångspunkt [D] vid max ca 28 T9 år: EFTER D-punkten [Iterationerna till K-cellens syngräns] [GrönaLinjen] finns ingen c=0-del i K-cellen.

— Det innebär att HELA K-cellen blir ljustekniskt aktiv — c>0 i hela K-cellen — i princip FÖRST från övergångspunkten vid D.

— K-cellen utvecklas alltså elektromagnetiskt aktivt på det divergensaktiva avsnittet under gröna linjen [fram till övergångspunkten], och sedan därifrån över hela K-cellen.

— Området över gröna linjen fram till D-punkten blir spärrat genom en zon av mellanliggande negativ divergens [NEGATIV DIVERGENS]. Ingen elektromagnetiskt aktiv makroverksamhet finns i den delen: no signal.

— För C-punkten, se Praktiska GRB-ursprunget.

GRB-upphovet i MAC

— I modern akademi finns inte aspekten med den gravitella rödförskjutningen eftersom modern akademi anser att hela universums rymdhav betingas av en och samma ljushastighet c0 [DET EKOLOGISKA UNIVERSUMET]. Man kan alltså inte återföra GRB-emissionerna på fenomen i samband med galaxernas födelse, utan återför istället hela fenomenet på utbrott i samband med lokala stjärnområdens DÖD, se speciellt @INTERNET Wikipedia [2012-04-02] Gamma-ray burst, Afterglow,

”indicating a clear connection between GRBs and the deaths of very massive stars”.

I MODERN AKADEMI gäller principiellt samma ordning — utom inslaget av gravitella rödförskjutningen: I MAC räknar man bara med objektens hastigheter. Aspekten med ljusets g-beroende mellan stjärnorna — universum som Koncept under ljusets gravitella beroende — ingår inte.

Jämför ANLEDNINGEN:

— DEEP från GRIP i TNED definierar ljusfysiken på en begränsad verkanshastighet (ljushastigheten) från en obegränsad dito [GcQ-teoremet]: gravitationen verkar absolut i relaterad mening:

— Gravitationen kan — enligt relaterad fysik och i stöd av (hittills) genomförda experimentella obsertvationer — INTE avskärmas —— därför att gravitationen INTE är tidsbetingad. Däremot kan ljuset avskärmas — därför att ljusfysiken ÄR tidsbetingad, nämligen av den lokala ansamlingen massa som bestämmer den lokala ljushastighetens magnitud ( DIVERGENSEN i TNED).

— I MAC däremot — relativitetsteorins grundmatematik — tvingas man ANTA att gravitationen verkar genom ljushastigheten —— eftersom »ingenting kan gå fortare än c». Berätta gärna om du som läsare kan hitta något RATIONELLT MOTIV till den uppfattningen — det finns, vad jag vet, i varje fall inte något sådant beskrivet RATIONELLT MOTIV i den moderna akademins litteratur: det enda MOTIV som finns upphittat i denna författares referens är vic-felet. Det närmaste vi kan komma ämnet på den punkten är Einsteins meningar [Se INERTIALSYSTEM].

— I TNED elimineras — således — de inkonsistenta uppfattningarna i r-teorins teori av PLANCKEKVIVALENTERNA: Planckekvivalenterna bevarar r-teorins formella matematik på kredit av att utradera r-teorins beskrivande teori: Exakt samma sambandsformer, men med fundamentalt väsensskilda teoretiska beskrivningsgrunder.

— Planckekvivalenterna klargör speciellt tydligt MASSÖKNINGSEFFEKTENS MEKANISM — genom induktionsbegreppen, och som i sig kopplar till ytterligare dunkla — ouppklarade — detaljer i MAC-beskrivningen av grundfysikens begrepp [MAGNETISKA EXPANSIONSINTEGRALEN] [INDUKTIONEN OCH MAGNETISMEN] [TREATISE].

— Planckekvivalenterna UTRADERAR själva den teoretiska aspekten i (matematiken till) Einsteins Relativitetsteori, nämligen just vic-felet — samt allt tillhörande irrationellt beskrivande.

— Det som framträder mest tydligt i resultatet av den operationen är att ljushastigheten INTE är någon magisk högsta gräns för fysikverkan. Se allmänt från PLANCKEKVIVALENTERNA i MASSÖKNINGSEFFEKTENS MEKANISM och — därmed, således — särskilt i BEVISET FÖR MULTIPLA c: Redan välkänd formalia, men på helt annan tolknings- och beskrivningsgrund.

— I summa sett från TNED:

— MAC-folket misstolkar fysiken på en PRIMITIV fysikuppfattning:

— MAC-begreppen räcker inte för att genomföra en rationell naturbeskrivning: MAC-begreppen är YTLIGA och OFTA EXCEPTIONELLT DÅLIGT RELATERADE, genomgående KVANTISERADE utan KVALITATIVA VÄRDEN — och som bara kan leda allt längre bort från naturbeskrivningen i takt med att uppfattningarna inte revideras: naturen, inte modern akademi, inte människan, står för INTELLIGENSEN [Jämför citaten i Herrefolksattityden och Matematikens A-lag]. Se även vidare i EXPERIMENTELLA BEKRÄFTELSER. Se speciellt ATOMVIKTERNA med den avgörande NEUTRONKVADRATEN. Det är resultatbilden från den delen som bär ansvaret för den här framställningen.

GRB på webben 2012 — Bildkälla, Författarens arkiv, 8Jun2012E7Bild6 NikonD90 Detalj

GRB på webben Apr2012

En stor flora av »komplikationer» framträder i de många allmänt tillgängliga forskningsrapporterna (PDF-dokument) som kan hittas @INTERNET (på »Webben») på området GRBs.

— Klassificeringar och utvärderingar befinner sig fortfarande (2012) på ett alldeles tydligt förstadium — tillsammans med (vidare strävanden i den redan väl avancerade) tekniken att få fram mera precisa data.

— Vissa (delvis oklara eller ofullständiga) DEFINITIVA klassificerande beskrivningar finns: Analyserna är komplicerade, innehåller delvis ouppklarad grundfysik, och framstår därmed delvis diffusa (ibland spekulativa — vilket också inte sällan understryks av författarna själva [GRB—MAC]).

— Intresset är emellertid (påtagligt) STORT, och instrumentering och metoder utvecklas hela tiden för att förbättra tolkning (och insamling) av data. Nedan följer några uppsamlade fragment i ämnet på webben (Apr-Maj2012).

En tidig beskrivning (1997):

“The variety of events seen by BATSE includes:

A cluster of four bursts that appeared to come from the same region of the sky, suggesting some sort of connection, was recorded Oct. 26 and 27, 1996. The burst pattern has been a non-pattern, so even getting two in the same region and time would be a rare coincidence. Four are a real puzzler.”

http://science.nasa.gov/science-news/science-at-nasa/1997/ast15dec97_1/

NASA SCIENCE — SCIENCE NEWS, December 15, 1997

BATSE records 2000th burst Source remains a mystery

LongShortGRBs

70% Long GRB > 2S

30% Short GRB < 2S

@INTERNET Wikipedia, Gamma-ray burst [2012-04-28]

http://en.wiipedia.org/wiki/Gamma-ray_burst

;

“Long gamma-ray bursts

Most observed events have a duration of greater than two seconds and are classified as long gamma-ray bursts.”

;

“Almost every well-studied long gamma-ray burst has been linked to a galaxy with rapid star formation, and in many cases to a core-collapse supernova as well, unambiguously associating long GRBs with the deaths of massive stars.[43] Long GRB afterglow observations, at high redshift, are also consistent with the GRB having originated in star-forming regions.[44]”.

;

“Short gamma-ray bursts

The true nature of these objects (or even whether the current classification scheme is accurate) remains unknown, although the leading hypothesis is that they originate from the mergers of binary neutron stars[54] or a neutron star with a black hole.”

;

“The observation of minutes to hours of X-ray flashes after a short gamma-ray burst is consistent with small particles of a primary object like a neutron star initially swallowed by a black hole in less than two seconds, followed by some hours of lesser energy events, as remaining fragments of tidally-disrupted neutron star material (no longer neutronium) remain in orbit to spiral into the black hole, over a longer period of time.[55] A small fraction of short gamma-ray bursts are probably produced by giant flares from soft gamma repeaters in nearby galaxies.[56][57]”-

Webbkälla som beskriver detaljer i Klassifikationen LångaKorta GRB med HögaLåga z:

The Astrophysical Journal, 664:1000–1010, 2007 August 1

A NEW POPULATION OF HIGH-REDSHIFT SHORT-DURATION GAMMA-RAY BURSTS, Berger et al. 2007

http://iopscience.iop.org/0004-637X/664/2/1000/pdf/0004-637X_664_2_1000.pdf

Webbkälla som refererar (bra sammanfattning) till ovanstående (från 2007):

” Analysis of nine short gamma-ray bursts (GRBs) observed with Gemini, Magellan, and the Hubble Space Telescope reveals that the progenitors of these GRBs may reside in faint host galaxies at redshifts of z = 1.1 and beyond (Figure 1). Unexpectedly, the host galaxies of these short GRBs (with R ~ 23-27 mag) can be more than a 100 times fainter than those of previously known short GRBs (brighter than R ~ 22 mag) (Figure 2). Therefore the hosts of the recently observed short GRBs are starkly different from the first few short GRBs hosts, which were all at z < 0.5. It seems that our understanding of the nature of GRB progenitors may be undergoing a paradigm shift.”,

http://www.gemini.edu/node/229

ARE SHORT GAMMA-RAY BURSTS COSMIC TRICKSTERS? datum och författare saknas

Vad hände sedan — efter 2007 fram till nu 2012?

— Ingen (direkt främsta synlig) beskrivande uppföljning verkar finnas.

Ljubljanakällan 2012 [‡]

Webbkälla som beskriver detaljerna KortaLångaGRBs utförligt:

UNIVERSITY OF LJUBLJANA Faculty of Mathematics and Physics

THE GAMMA-RAY BURST - SUPERNOVA CONNECTION, March 2012

http://mafija.fmf.uni-lj.si/seminar/files/2011_2012/GRB_Tara.pdf

Webbkällan ovan ger en begriplig beskrivning till (den annars kaotiska) uppfattningen att GRBs är orten för svaga (masslåga) galaxer som är centrum för stjärnbildning med massiva stjärnmassor som är kortlivade (10 miljoner år) och då supernovar (s10): GRB och supernovning hör ihop.

— Webbkällan ovan redovisar också Argumentet för att GRB-objekten är kompaktmassor:

GRB-objektens storlek

” The light curves exhibit rapid fluctuations, sometimes even on a timescale of milliseconds. Such fast changes imply that the region producing a GRB must be small, since any disturbance cannot spread faster that with the speed of light.”, s4n;

;

”If we consider a fluctuation of δt=1 ms, this gives us a source with R < 300 km”, s4n.

Snabbt fluktuerande signaler (även i området millisekunder) tyder på en liten kompakt kropp. Författaren anger ett matematiskt samband (r=cT, T signalens ändringsintervall) på vars grund källans masslokal kan grovberäknas.

Samband med beskrivning, exempel

Samband med beskrivande exempel

Signalhastigheten (c) för den sammanlagda ljusbilden av hur en idealt sfärisk kropp ändrar sitt tillstånd med avseende på kroppens totala sfäriska utsträckning, sfärradien r, är lika med signaldistansen (r sfäriskt) gånger signaltiden (T): c=r/T. Med den fysiken kan r-kroppen inte uppvisa snabbare fluktuationer i signalbilden än just T=r/c. Är fluktuationerna i storleksordningen mS (0,00n S) är kroppsradien följaktligen inte större än r=cT~300 KM, c=c₀~3 T8 M/S.

— För en maximalt tät J-kropp i TNED (ρ=1,82 T17 KG/M³=m/[V=4πr³/3]) skulle det betyda som allra minst med T=1mS en kropp med m=(4πr³ρ/3)=2,05837 T34 KG eller drygt 10.000 Solmassor (1,989 T30 KG). I praktiken — i teorin enligt TNED — tillkommer J-kropparnas snabba expansion under signalintervallet (utbrottet) som gör signalbilden något mer komplicerad att tolka.

— Tas dessutom den gravitella rödförskjutningen med i bilden — c = r/T, källsignalens T ändras inte, se divergensenergins g-beroende — är det tydligt att r-bilden förstoras sett från en observationspunkt utanför kompaktkroppen där divergensen (c) är större;

— Är källans c-lokal dämpad till 0,1c₀ tar det motsvarande längre tid (10ggr) för c att omspänna r-sfären, och därmed en signalbild utanför r — i en lokal med högre c-värde — en motsvarande förstorad (nedsaktad) bild (10ggr) av källobjektet; källobjektet är i realiteten (rymden med det högre c-värdet) 10ggr större (drygt 10 miljoner Solmassor), men har i gengäld en svagare dynamik (elektriska konstanten Rc reducerad 10ggr).

I MAC anställer man sina svarta hål (med [mestadels] obegränsad täthet, rymden runt omkring överallt samma c=c₀) och kommer då fram till motsvarande (webbkällan ovan s5ö) runt 100 Solmassor, samma exempelräkning [‡],

”This gives us a maximum mass of ~100 M☼; a massive star. We conclude that the progenitor of a GRB must be a stellar-mass object.”, s5ö.

— Se även citatsamlingen [BAs118, ”De korta tidsskalorna …”] i avsnittet om Pulsarmatematiken där också aspekten med signalens ändringsintervall omnämns i samband med signalkällans utsträckning.

— Författaren anmärker emellertid också — beträffande (SN, ofta förk. SuperNova) —:

” We must not skip the fact that most GRBs have not been linked to a supernova, and also the majority of Ic-BL SNe have no observable GRB accompanying them.”, s11n.

Webbkällan ovan, om varför GRBs sammanhänger med supernova:

” So far, we have determined two key parameters for a star to produce a gamma-ray burst: it must be massive enough to explode like a supernova, and it must be a SN of Type I, since the hydrogen envelope must be lost in order for the jet to successfully penetrate through the star. Both these requirements are supported by observations.”, s12m;

;

” The question remains how to lose the hydrogen envelope. One possible solution would be rotational mixing: for a star that rotates rapidly enough, hydrogen gets transported to burning zones.”, s13mn;

;

” A set-back in this area occurred when two GRBs were discovered in 2009 in regions of high metallicity. Another such GRB was found in 2010 [3]. It thus remains to be determined whether low metallicity is a key condition for a GRB-SN.”, s14ö.

Webbkälla som beskriver HighRedShifts och deras spridning med GRB-objekt:

Royal Society — OBSERVATIONS OF GRBS AT HIGH REDSHIFT, Tanvir et al. 2007

http://rsta.royalsocietypublishing.org/content/365/1854/1377.full.pdf

;

” Various authors have attempted to predict the redshift distribution of GRBs.”, s1378ö;

;

” In fact, of all the GRBs which have been reasonably well localized, less than 40% have had direct redshift measurements, making them a highly incomplete sample.”, s1378mn;

;

”… it confirms the long-noted fact that many GRB hosts are rather small, irregular galaxies, and could be a consequence of a metallicity dependence of GRB properties.”, s1380mn,

;

” Since GRBs are produced by massive stars (e.g. Hjorth et al. 2003b), which have

short lifetimes, …”, s1380n

Antal energitoppar i GRB-objekten

Webbkälla som listar GRB-objekt i tabell med angivandet av antal energitoppar:

The Astrophysical Journal, 731:103 (18pp), 2011 April 20

Table 3, Luminosity indicators, Npeak — REDSHIFT CATALOG FOR SWIFT LONG GAMMA-RAY BURSTS, Xiao et al., 2011

http://iopscience.iop.org/0004-637X/731/2/103/pdf/0004-637X_731_2_103.pdf

Källan listar Npeak-värden i Table 3 från 1 till 15 för 258 GRB-objekt.

———————— ‡

v = √ 2Gm/r ; ρ = m/[V=4πr³/3] = 3m/4πr³ ; r = (3m/4πρ)^1/3 ; v = √ 2Gm/(3m/4πρ)^1/3 = m^{1/2 – 1/6 = 2/6 = 1/3}√ 2G(4πρ/3)^1/3

ρ = (1,82 T17 KG/M³) med G= 6,67 t11 JM/(KG)² ger v=m^1/3(0,0110392 MS^–1KG^–3)

———————— ‡

KalkylkortDirekt KcGRB.ods 11Xiao HelpOpen

The Astrophysical Journal, 731:103 (18pp), 2011 April 20

REDSHIFT CATALOG FOR SWIFT LONG GAMMA-RAY BURSTS, Xiao et al., 2011

http://iopscience.iop.org/0004-637X/731/2/103/pdf/0004-637X_731_2_103.pdf

———————— ‡

KalkylkortDirekt KcGRB.ods 9KcIN HelpOpen

T[K]=15,42 T9 år — ungefärligt från graf [‡PraktiskaGRBursprunget] ; m/mK = 0,1231283 — KalkylkortDirekt KcGRB.ods 6c0 HelpOpen Iteration c=0; StopMOD=1 ; v/c0=0,24 ; r[m]=5,2 T25 M ; r = 8,43 t26 KG/M³

Nomenklatur

NOMENKLATUR

Vad är GRBs?

Vad är GRBs?

”Gamma-ray bursts (GRBs) are bursts of gamma radiations that are isotropically distributed in the sky. Their time duration T₉₀ ranges from ~0.1 s up to ~1000 s, and their measured spectroscopic redshifts range is 0.008 < z < 6.7. Based on the time duration, they are divided into two different groups: GRBs with T₉₀ < 2 s are classified as short-duration bursts, and those with T₉₀ > 2 s as long-duration GRBs.”,

http://iopscience.iop.org/0004-637X/698/1/803/pdf/0004-637X_698_1_803.pdf

The Astrophysical Journal 698:803-807, 2009 June 10

ARE SWIFT LONG-LAG GAMMA-RAY BURSTS IN THE LOCAL SUPERCLUSTER?, Xiao et al., May2009

Min översättning:

Gammastrålskurar (GSS) [el. gammastrålutbrott, el., gammastrålkrevader] är skurar [el. utbrott, el., krevader] av gammastrålningar som är isotropiskt fördelade på himlen. Deras varaktighet T₉₀ omspänner från ~0,1 S upp till ~1000 S, och deras uppmätta spektroskopiska rödförskjutningsområde är 0,008 < z < 6,7. Baserat på varaktighet, indelas de i två olika grupper: GSS med T₉₀ < 2 S klassificeras som kortvariga utbrott, och de med T₉₀ > 2 S som långvariga GSS.

T90-referensen anger 90% av signalen: mellan 5% och 95%.

VAD FACKTERMERNA BETYDER

Facktermer — ang. gammastrålskurarna (eng. GRBs)

Kort fackordlista

Nova

Nova — MAC

”Nova är ett gott exempel på en pittoresk men helt inadekvat term. Ordet betyder ”ny”, och anspelar på att det rör sig om en ”ny” stjärna, som inte varit synlig tidigare. I själva verket rör det sig om ett utbrott hos en stjärna i de sista utvecklingsstadierna. För att något sådant skall ske krävs att stjärnan har en följeslagare som kretsar runt den.”, BA1978.s81ö;

”Ca ett dussin novautbrott inträffar varje år i Vintergatan, men de flesta av dessa upptäcks aldrig p.g.a. alltför stora avstånd, skymmande stoftmoln, eller en kombination därav.”, BA1978.s83mö.

Se även (främst för referenserna) konv. ref @INTERNET Wikipedia, Nova (2012-04-28)

http://en.wikipedia.org/wiki/Nova

Ljuskurvor nova/supernova

http://www.eso.org/~bleibund/talks/Valencia_pub.pdf

Supernova Light Curves Bruno Leibundgut European Southern Observatory, ingen datumuppgift

[ill., Doroshenko et al, 1995]

Novor och supernovor efterlämnar ljusfenomen som falnar i takt med månader och år.

Nova — TNED

I INLEDNING TILL PULSARMATEMATIKEN visas exemplifierat illustrativt anledningen till de olika synsätten i MAC (MACnova) och TNED:

— Då stjärnfysiken [Utförligt från SOLFYSIKEN] generellt i TNED grundas på stjärnornas energiproduktion via g-tryck snarare än atomkärnor som kolliderar genom höga hastigheter [TNED/MAC—skilda teorier], blir också de beskrivande (teoretiska) orsaksgrunderna till novafenomenen strängt olika i TNED och MAC.

— I PULSARMATEMATIKEN ges enligt TNED flera belysande exempel på hur uppmätta ljuskurvor från avlägsna — inte direkt synliga stjärnobjekt — tolkas som (tvungna, teoretiskt förmodade) binärsystem i MAC, men som i TNED (i själva verket — vilket framställningen är ägnad att eftersöka bevis för) representeras av endast en — 1 — stjärnas variationer. Det är (återigen, generellt) atomkärnans inkompressibilitet som spelar huvudrollen i den skarpa distinktionen mellan MAC och TNED i beskrivningen (här) av HUR en utbränd stjärna uppför sig — novar — i detalj.

Novabegreppet generellt i relaterad fysik som ovan (Kvantitativt i stort som i MAC): Delfenomen som uppkommer i slutfasen i en stjärnas energicykel [STJÄRNORNAS HISTOGRAM] — Kort explosionsartat utbrott: stjärnan kastar ut ett hölje av gas och stoft med tillhörande plötsligt uppflammande ljusaktivitet: först det snabba uppflammandet, sedan ett långsammare falnande. [De ljusemitterande stoftresterna falnar ut långsamt, under månader (och år)]. För mera ingående detaljer, se utförligt från PULSARMATEMATIKEN.

Webbkällorna om Novor och Supernovor

Bildobjektet nedan (V838 Monocerotis, 2002, objekt i Vintergatan ca 20.000 lå från Solen, från Hubble Space Telescope)

troddes först sammanhänga med ett novautbrott, men har senare klassificerats som »mera komplicerad» (ref. Wikipediaartikeln V838 Monocerotis): ännu inte helt utredd. Den omgivande stoftsfären är dock typisk för sammanhanget: den efterklingande ljusbilden (flera månader) som ett novautbrott uppvisar.

V838 Monocerotis Bildkälla [2012-05-10]: http://people.physics.carleton.ca/~watson/Physics/Astrophysics/4201_Sun_and_Stars/4201_Ess_stars.html Se även referensen i @INTERNET Wikipedia V838 Monocerotis, http://arxiv.org/abs/astro-ph/0303513 samt Wikipediaartikelns illustration på stycket Light echo, samma bildobjekt.

Wikipediaartikeln bildtext [2012-05-10]: In January 2002, a dull star in an obscure constellation suddenly became 600,000 times more luminous than our Sun, temporarily making it the brightest star in our Milky Way galaxy. The mysterious star, called V838 Monocerotis, has long since faded back to obscurity. But observations by NASA's Hubble Space Telescope of a phenomenon called a "light echo" around the star have uncovered remarkable new features. These details promise to provide astronomers with a CAT-scan-like probe of the three-dimensional structure of shells of dust surrounding an aging star.

Egenskaper

Fenomen

” A nova (plural novae) is a cataclysmic nuclear explosion in a star caused by the accretion of hydrogen on to the surface of a white dwarf star, which ignites and starts nuclear fusion in a runaway manner. Novae are not to be confused with supernovae or luminous red novae.”,

Ljusstyrka, visuell varaktighet

” The rise to peak brightness can be very rapid or gradual which is related to the speed class of the nova; after the peak, the brightness declines steadily.^[2] The time taken for a nova to decay by 2 or 3 magnitudes from maximum optical brightness is used to classify a nova via its speed class. A fast nova will typically take less than 25 days to decay by 2 magnitudes and a slow nova will take over 80 days.^[3]”,

Materialet utanför

” In spite of their violence, the amount of material ejected in novae is usually only about 1⁄10,000 of a solar mass, quite small relative to the mass of the white dwarf. Furthermore, only five percent of the accreted mass is fused to power the outburst.^[1] Nonetheless, this is enough energy to accelerate nova ejecta to velocities as high as several thousand kilometers per second—higher for fast novae than slow ones—with a concurrent rise in luminosity from a few times solar to 50,000–100,000 times solar.^[1][4]”,

Förekomst

” Astronomers estimate that the Milky Way experiences roughly 30 to 60 novae per year, with a likely rate of about 40.^[1] The number of novae discovered in the Milky Way each year is much lower, about 10.^[8] Roughly 25 novae brighter than about magnitude 20 are discovered in the Andromeda Galaxy each year and smaller numbers are seen in other nearby galaxies.^[9]”,

@INTERNET Wikipedia, Nova (2012-05-10)

http://en.wikipedia.org/wiki/Nova

Ljuskurva, typ

Varaktighet: (minst) flera månader [effekttoppen nås grovt inom dygn]

Webben [Google Bilder, Nova Light Curve] innehåller många exempel. Kurvbilden ovan ger i grova drag huvudsaken [Grovt Nova Cygni 1975, BAs81fig.4.20].

Supernova

Supernova — MAC

”Supernovorna är obestridligen de mest dramatiska av alla variabla stjärnor. Vid ett supernovautbrott ökar stjärnan i ljusstyrka tills den lyser lika starkt som en miljard solar. Den vräker iväg ett gasskal i en fart av över 10 000 km/s, och omvandlar därvid sig själv till en gasrest och en liten neutronstjärna.”, BA1978.s84sp2n;

”Det är möjligt att supernovorna rentav uppträder så ofta som vart tionde år här i Vintergatan, men man ser dem sällan, eftersom de oftast förekommer i de regioner av vår galax där det skymmande stoftet står allra tätast.”, BA1978.s85sp1ö;

” A supernova is a violent stellar

explosion that marks the death of a massive star. It is an extremely luminous event and can, at its peak

magnitude, outshine an entire galaxy. Supernovae are usually visible for a few weeks or months, then

fade away. The total energy release is around 10⁴⁴-10⁴⁵ J [1,5].”, s7mn,

http://mafija.fmf.uni-lj.si/seminar/files/2011_2012/GRB_Tara.pdf

UNIVERSITY OF LJUBLJANA Faculty of Mathematics and Physics

THE GAMMA-RAY BURST - SUPERNOVA CONNECTION, March 2012

”Type Ic supernovae may be the producers of gamma ray bursts (GRB), though it is also believed that any hydrogen-stripped Type Ib or Ic supernova could produce a GRB, depending on the geometry of the explosion.[60]”,

http://en.wikipedia.org/wiki/Supernova

@INTERNET Wikipedia, Supernova (2012-04-28)

;

”Supernova neutrinos

Raymond Davis Jr. and Masatoshi Koshiba were jointly awarded the 2002 Nobel Prize in Physics; Davis for his pioneer work on cosmic neutrinos and Koshiba for the first real time observation of supernova neutrinos. The detection of solar neutrinos, and of neutrinos of the SN 1987A supernova in 1987 marked the beginning of neutrino astronomy.”,

http://en.wikipedia.org/wiki/Neutrino

@INTERNET Wikipedia, Neutrino (2012-04-28)

Supernova — TNED

Inget annat än en speciellt kraftig TNEDnova: maximalt hög detonationsenergi med maximalt stor mängd utkastat material.

Webbkällorna om Novor och Supernovor

Krabbnebulosan

Bildobjektet nedan är den välkända Krabbnebulosan (ca 6000 lå från Solen). Det utspridda och upplysta gas och stoftområdet antas vara resterna efter en uppblossande supernova för nära 1000 år sedan.

EUROPEAN SOUTHERN OBSERVATORY — The Crab Nebula in Taurus — [2012-05-11]

http://www.eso.org/public/images/eso9948f/

Egenskaper

TABELL SUPERNOVOR

Tabell med översiktligt sammanställda egenskaper hos Supernovor via källmeningar på webben

Typ	massa	i Vintergatan	tid	H	hölje	ljuskurva TYP [MACref]	graf
I	liten	många	mån/år	ringa	litet
II	stor	få	mån/år	rikt	stort

Fenomen

” A supernova (abbreviated SN, plural SNe after supernovae) is a stellar explosion that is more energetic than a nova.”,

http://en.wikipedia.org/wiki/Supernova

@INTERNET Wikipedia, Supernova (2012-05-10)

Neutrinostrålning från Supernovor

” A massive burst of neutrinos is the first evidence that a core-collapse supernova has occured. This is followed a few hours later by the shock wave breaking out of the star and releasing electromagnetic radiation initially as a UV flash. The supernova becomes visible at optical wavelengths as it expands, with the initial rise in the light curve the result of the increasing surface area of the star combined with a relatively slow temperature decrease.”,

http://astronomy.swin.edu.au/cosmos/T/Type+II+Supernova+Light+Curves

COSMOS - The SAO Encyclopedia of Astronomy — TYPE II SUPERNOVA LIGHT CURVES

”Supernova neutrinos

Raymond Davis Jr. and Masatoshi Koshiba were jointly awarded the 2002 Nobel Prize in Physics; Davis for his pioneer work on cosmic neutrinos and Koshiba for the first real time observation of supernova neutrinos. The detection of solar neutrinos, and of neutrinos of the SN 1987A supernova in 1987 marked the beginning of neutrino astronomy.”,

http://en.wikipedia.org/wiki/Neutrino

@INTERNET Wikipedia, Neutrino (2012-04-28)

”Type Ic supernovae may be the producers of gamma ray bursts (GRB), though it is also believed that any hydrogen-stripped Type Ib or Ic supernova could produce a GRB, depending on the geometry of the explosion.^[60]”,

http://en.wikipedia.org/wiki/Supernova

@INTERNET Wikipedia, Supernova (2012-04-28)

Indelning, klassificering

” Astronomers divide supernovae into two classes. Type I supernovae contain very little hydrogen, according to their spectra, and have light curves (see Figure 12.17) somewhat similar in shape to those of typical novae—a sharp rise in intensity followed by steady, gradual decline. Type II supernovae are hydrogen-rich, and usually have a characteristic "plateau" in the light curve a few months after the maximum. Observed supernovae are divided roughly evenly between these two categories.”,

http://www.castlerock.wednet.edu/HS/stello/Astronomy/TEXT/CHAISSON/BG312/HTML/BG31205.htm

CARL STELLO — Chemistry / Physics / Anatomy & Physiology — 12.5 SUPERNOVA EXPLOSIONS — Novae and Supernovae

Ljusstyrka, visuell varaktighet

” Supernovae are extremely luminous and cause a burst of radiation that often briefly outshines an entire galaxy, before fading from view over several weeks or months.”,

http://en.wikipedia.org/wiki/Supernova

@INTERNET Wikipedia, Supernova (2012-05-10)

” As we saw in Section 12.2, a nova is a violent explosion on the surface of a white dwarf in a binary system.¹ Supernovae are much more energetic—about a million times brighter than novae—and are driven by very different underlying physical processes. A supernova produces a burst of light billions of times brighter than the Sun, reaching that brightness within just a few hours of the start of the outburst. The total amount of electromagnetic energy radiated by a supernova during the few months it takes to brighten and fade away is roughly the same as the Sun will radiate during its entire 10¹⁰-year lifetime!”,

http://www.castlerock.wednet.edu/HS/stello/Astronomy/TEXT/CHAISSON/BG312/HTML/BG31205.htm

CARL STELLO — Chemistry / Physics / Anatomy & Physiology — 12.5 SUPERNOVA EXPLOSIONS — Novae and Supernovae

Materialet utanför

” The light curves for Type II supernovae are distinguished by the presence of hydrogen Balmer absorption lines in the spectra.”,

;

” The plateau phase in Type II-P supernovae is due to a change in the opacity of the exterior layer. The shock wave ionizes the hydrogen in the outer envelope, which greatly increases the opacity. This prevents photons from the inner parts of the explosion from escaping. Once the hydrogen cools sufficiently to recombine, the outer layer becomes transparent.^[79]”,

http://en.wikipedia.org/wiki/Supernova

@INTERNET Wikipedia, Supernova, Light curves and unusual spectra (2012-05-10)

Förekomst

” All high-mass stars become Type II (core-collapse) supernovae, but only a tiny fraction of low-mass stars evolve into white dwarfs that ultimately explode as Type I (carbon-detonation) supernovae. However, there are far more low-mass stars than high-mass stars, resulting in the remarkable coincidence that the two types of supernova occur at roughly the same rate.”,

http://www.castlerock.wednet.edu/HS/stello/Astronomy/TEXT/CHAISSON/BG312/HTML/BG31205.htm

CARL STELLO — Chemistry / Physics / Anatomy & Physiology — 12.5 SUPERNOVA EXPLOSIONS — Novae and Supernovae

DEN (grymt) SPARSAMMA FÖREKOMSTEN per galax [Vintergatan] gör att LÖPANDE OBSERVATIONER [inom år] återfaller på detaljer i mängden omgivande galaxer i universum.

” Although no supernova has been observed in the Milky Way since 1604, supernovae remnants indicate that on average the event occurs about once every 50 years in the Milky Way.^[6] They play a significant role in enriching the interstellar medium with higher mass elements.^[7]”,

http://en.wikipedia.org/wiki/Supernova

@INTERNET Wikipedia, Supernova (2012-05-10)

”Supernova 1604, also known as Kepler's Supernova, Kepler's Nova or Kepler's Star, was a supernova that occurred in the Milky Way, in the constellation Ophiuchus. As of Feb 2012, it is the last supernova to have been unquestionably observed in our own galaxy, occurring no farther than 6 kiloparsecs or about 20,000 light-years from Earth. Visible to the naked eye, it was brighter at its peak than any other star in the night sky, and all the planets (other than Venus), with apparent magnitude −2.5. It was visible during the day for over three weeks.”, http://en.wikipedia.org/wiki/SN_1604 @INTERNET Wikipedia, Kepler’s Supernova (2012-05-11) [Bilden från Wikipediaartikeln — HST/NASA/ESA]

”SN 1987A was a supernova in the outskirts of the Tarantula Nebula in the Large Magellanic Cloud, a nearby dwarf galaxy. It occurred approximately 51.4 kiloparsecs from Earth, approximately 168,000 light-years,^[1] close enough that it was visible to the naked eye. It could be seen from the Southern Hemisphere. It was the closest observed supernova since SN 1604, which occurred in the Milky Way itself. The light from the new supernova reached Earth on February 23, 1987. As it was the first supernova discovered in 1987, it was labeled "1987A". Its brightness peaked in May with an apparent magnitude of about 3 and slowly declined in the following months. It was the first opportunity for modern astronomers to see a supernova up close and observations have provided much insight into core-collapse supernovae.”, http://en.wikipedia.org/wiki/SN_1604 @INTERNET Wikipedia, SN 1987A (2012-05-11) [Bilden från Wikipediaartikeln]

Listor (2012-05-11) över supernovor och deras (eventuella) kvarlämningar ges i

http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_supernova_remnants

@INTERNET Wikipedia, List of supernova remnants [16st med bilder]

http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_supernovae

@INTERNET Wikipedia, List of supernovae [28st]

Lista (2012-05-11) över 10st (efterlämningar av) supernovor speciellt i Vintergatan ges i

http://www.spaceacademy.net.au/watch/snova/galactic.htm

Australian Space Academy — HISTORICAL GALACTIC SUPERNOVAE (2012)

Ljuskurva, typ

http://en.wikipedia.org/wiki/Supernova

@INTERNET Wikipedia, Supernova, Light curves and unusual spectra (2012-05-10)

http://www.castlerock.wednet.edu/HS/stello/Astronomy/TEXT/CHAISSON/BG312/HTML/BG31205.htm

CARL STELLO — Chemistry / Physics / Anatomy & Physiology — 12.5 SUPERNOVA EXPLOSIONS — Novae and Supernovae

http://www.uni.edu/morgans/astro/course/Notes/section2/new9.html

UNIVERSITY OF NORTHERN IOWA — ASTRONOMY — Large Mass Stellar Death (2012)

GRB — se även i NOMENKLATUR — (eng. GRB, urspr. från 1967, ref @INTERNET Wikipedia, Gamma-ray burst, History 2012-04-28)

Vad är GRBs?

GRB, TNED

GRB (eng. gamma-ray burst) — enligt TNED

I närmast [HITTILLS TYDLIGAST FORMULERADE] utdrag från GRB-objektens ursprung — ingen påvisbar neutrinostrålning — enligt AKTUELLT PRÖVANDE FRAMSTÄLLNING för att undersöka ev. bevisbarhet [VÄRDEBEVISET TNED-GRB] i kopplingen TNED-GRB:

GRBs i ljuset av TNED är ursprungligen neutrinostrålning vid universums synrand från primära (seriella [Primär grundtrigonometri för GRB-bildning enligt TNED]) detonationspulser av närmast enorma proportioner — tiotusentals till flera hundratals miljoner Solmassor [GRB-energierna i TNED] — i samband med primära galaxbildningar i K-cellens expansiva historia; Då universums syngräns hela tiden utvidgas vid c=0-gränsen [Nolldivergenszonen] och nya primärkroppar kommer in i lokaler med c>0 [PRIMÄRTÄNDNINGARNA], aktiveras detonationerna därmed genom neutronsönderfall, fusionsfas, detonation och primär expansion, och som i slutänden (Se Fraktalexemplet) verkställer primärtändning för alla, samtliga, galaxkroppens stjärnor. Neutrinopulserna ges bara tidsbegränsat via primärdetonationerna, och pulsbredderna (stigtider) markerar detonationsmassornas magnituder [Kärnåterkopplingens fördröjning].

— Som neutrinostrålen ENLIGT TNED tränger in mot K-centrum, avancerar den från lokala c till centrala c₀, och därmed en våglängdsutdragning (Gravitell rödförskjutning) som överför de kortare neutrinofrekvenserna mot de observerade längre våglängderna i formen av gammafrekvenser:

— Ingen neutrinostrålning från GRBs [NoGRBneutrino] [Neutrinostrålning fattas]. Fenomenformen därmed — och som det nu här får förstås enligt TNED — skulle, då, såvitt korrekt uppfattat, vara densamma som den vilken har fått benämningen GRB (Gamma Ray Burst).

Relaterad fysik: De från rymdlaboratoriet CGRO först under 1990-talet uppmärksammade Gammastrålskurarna

(eng. GRB, urspr. från 1967, ref @INTERNET Wikipedia, Gamma-ray burst, History 2012-04-28)

är motsvarande mera tidsbegränsade utbrott (upp till sekunder) som varar under kortare tidrymder — över minuter (timmar) och ner till bråkdelar av sekunder, ofta i samband med observerade stora rödförskjutningar (konv. långt avlägsna objekt i universum).

GRB, MAC

GRB (eng. gamma-ray burst) — enligt MAC

” It should be noted that although the theory of a connection between supernovae and GRBs is largely accepted in the scientific community, it yet remains to be undoubtedly confirmed. There are many aspects of it which are still to be properly understood.”, s3m,

http://mafija.fmf.uni-lj.si/seminar/files/2011_2012/GRB_Tara.pdf

UNIVERSITY OF LJUBLJANA Faculty of Mathematics and Physics

THE GAMMA-RAY BURST - SUPERNOVA CONNECTION, March 2012

” Short GRBs are believed to be produced in a merger of a binary system, e.g. two neutron stars. Long GRBs are believed to be associated with supernovae.”, s6ö,

http://mafija.fmf.uni-lj.si/seminar/files/2011_2012/GRB_Tara.pdf

UNIVERSITY OF LJUBLJANA Faculty of Mathematics and Physics

THE GAMMA-RAY BURST - SUPERNOVA CONNECTION, March 2012

Se även

GRB på webben 2012,

Tänkbara galaxvärdar för GRB.

GSS

Gammastrålskurar (sv. GSS, eng. GRB)

Etymologi: Från engelskans gamma-ray burst, sv. (närmast) »gammastrålskur» (GSS) eller gammastrålutbrott;

— Bonniers Astronomi 1978 använder för ’burst’ motsvarande ’tusentals ”stormstötar”’ (BAs117fig6.10).

— Engelskans Burst i direktöversättning (Norstedts) ger synonymerna: brista, rämna, spricka, springa sönder, explodera, krevera; flyga upp; störta, komma störtande; utbrott, storm, m.fl.

— Här används (främst) motsvarande överensstämmande beskrivning med ljuskurvorna ([ofta] skurar [stora mängder] av branta, korta effekttoppar från ett maximum som avtar mera långsamt mot noll), GSS.

Allmän GRB-karaktäristik

Det här är intrikat:

· Ljussignalerna från GRBs varierar inom mS [‡], vilket tyder på att objekten bakom variationerna är små kompaktkroppar (r=cT=c·1mS=300KM, max2320ggr mindre än Solen);

· Medan speciellt tunga värdstjärnors supernovautbrott associeras med (kraftig) neutrinostrålning [‡], har (Maj2012) ännu ingen GRB-neutrinostrålning observerats från (speciellt energirika) GRB-objekt (ICEcube [‡]) — men man hade stora förväntningar på det i samband med typ ICEcube-projektet m.fl., se artikel [‡] från 2007;

· Redan 2002 [‡GRB 020813, NASA Chandra X-ray Observatory] fastställdes »en slutlig koppling mellan GRB och Supernova» via objektet GRB 020813 — med uppslag från den först (Nakamura1999) observerade antydda kopplingen mellan pionjären GRB 980425 [‡] och en associerad supernova SN 1998bw [‡] (den kopplingen av en del, möjligen, betvivlad [‡]):
— OM kopplingen SNsupernova-GRBgammastrålskur gäller obetingat måste neutrinostrålningen, tydligen, besitta exceptionella egenskaper för att smita från GRB men visa sig i (vissa energirika) SN.

Supernova i vårt grannskap och i vår tid som visat neutrinostrålning — men före apparaturen för GRB-detektering …

— SN 1987A [ref. @INTERNET Wikipedia, SN 1987A][2012-05-13] beskrivs som en supernova som visade sig i området Stora Magellanska Molnet (granngalaxer till Vintergatan, ”approximately 51.4 kiloparsecs from Earth”), och som sammanföll med neutrinoobservationer (Kamiokande II visade 11 antineutrinos, IMB visade 8 och BAKSAN 5); ”This was the first time neutrinos emitted from a supernova had been observed directly, which marked the beginning of neutrino astronomy.”.
— Vad vi vet fanns inga direkt uppmonterade anordningar kring 1987 för att registrera ev. kortvariga energirika gammapulser från kosmiska objekt. Sådana expeditioner sjösattes först 1991 (BATSE, Burst And Transient Source Experiment). Däremot finns radioaktiva stoftrester kvar efter SN 1987A som är gammaemitterare [‡].

— I pilot- och pionjärfallet med GRB 980425 och SN 1998bw [‡], för att jämföra, verkar det inte finns någon tillgänglig webbkälla som omnämner neutrinoaspekten (kanske också beroende på att SN 1998bw tillhör typen svagare GRB-källa, att man anser att sådana knappast bör uppvisa neutrinostrålning …).

——————— ‡

”If GRB 980425 is associated with SN 1998bw, the distance is ~40 Mpc (Galama et al. 1998), and the isotropic gamma-ray total energy is unusually low (~10⁴⁸ ergs compared with the greater than 10⁵¹ ergs for other gamma-ray bursts [GRBs] for which a redshift measurement is available).”,

http://iopscience.iop.org/1538-4357/522/2/L101/fulltext/995391.text.html

The Astrophysical Journal, 522:L101-L104, 1999 September 10 —

OFF-AXIS EMISSION FROM THE BEAMED AFTERGLOW OF GAMMA-RAY BURSTS

and a Possible Interpretation of the Slowly Declining X-Ray Afterglow of GRB 980425, Takashi Nakamura 1999

Energienheten erg används (tydligen) ofta i dessa sammanhang: samma som Joule×t7; 1erg=t7 J; 1J=T7 erg; nJ=nT7erg.

;

”GRB 980425 was a gamma-ray burst (GRB) that was detected on 25 April 1998 at 21:49 UTC.”,

”GRB 980425 occurred at approximately the same time as SN 1998bw, providing the first evidence that gamma-ray bursts and supernovae are related.”,

http://en.wikipedia.org/wiki/GRB_980425

@INTERNET Wikipedia, GRB 980425 [2012-05-13]

——————— ‡

”Aside from being associated with a rare class of supernovae, SN 1998bw also occurred inside the 8’ error circle of

the gamma-ray burst GRB 980425, which was detected by the Beppo-SAX satellite at about the same time (Soffitta et

al. 1998). The small likelihood for a chance overlap between the two events, ~ 10^–4, led to the suggestion that the two

might be associated (Galama et al. 1998) and to the conjecture that perhaps all SN Ib,c events lead to gamma-ray

bursts (GRBs) (Wang & Wheeler 1998; Woosley, Eastman, & Schmidt 1998). However, the non-Euclidean numbercount statistics, the event rate, and the temporal and spectral properties of most GRBs imply that SN 1998bw-like events could only be associated with a minority fraction, ~<10% of the GRB population (Bloom et al. 1998).”, s721sp1mö,

http://iopscience.iop.org/0004-637X/515/2/721/pdf/0004-637X_515_2_721.pdf

The Astrophysical Journal, 515:721È725, 1999 April 20 —

A SUBRELATIVISTIC SHOCK MODEL FOR THE RADIO EMISSION OF SN 1998bw, Waxman et al., 1998

——————— ‡

”For instance, one of the most famous supernovae - SN 1987A - emits gamma-ray photons from the decay of radioactive ₅₆Co. As the remnant of the supernova ages, different elements become dominant in the gamma-ray radiation. The supernova remnant known as Cas A is a source of gamma-ray line emission (at 1.16 MeV) from the decay of ₄₄Ti. At an age of around 300 years, Cas A is old compared to SN 1987A but young as far as most supernova remnants go.”,

http://imagine.gsfc.nasa.gov/docs/science/know_l1/gamma_supernovae.html

NASAs IMAGIN THE UNIVERSE — Gamma-rays from Supernovae and Supernova Remnants (2004)

Samtliga GRB-objekt

(ännu närmast SN 1998bw — z=0,0085, ”SN 1998bw is the most luminous radio supernova ever observed”, THE ASTROPHYSICAL JOURNAL, 515:721725, 1999 April 20, http://iopscience.iop.org/0004-637X/515/2/721/fulltext/, A Subrelativistic Shock Model for the Radio Emission of SN 1998bw, Waxman et al., 1998 — påstås ligga ca 40 Mpc från oss — Vintergatans diameter anges konventionellt ca 100 000 lå eller ca 30 Kpc=0,03 Mpc, vilket förlägger SN 1998bw drygt 1300 Vintergatsskivor ut från oss)

har identifierats som objekt långt utanför Vintergatans områden — medan i varje fall ett för våra tider känt tekniskt registrerat supernovaobjekt är bekant (SN 1987A) från grannskapet i granngalaxerna LMC, eng. Large Magellanic Cloud, Stora Magellanska Molnet (SMM).

———————

1lå = d=c₀(T = 1år ~ 1S/[3,16888 t8]) = (2,99792458 T8 M/S)T_1år = 9,46051 T15 M ~ 9,5 T15 M;

1pc = 1AU_{MEDELAVSTÅNDET JORDEN SOLEN 1,496 T11 M} (tan[1/3600]°)^–1 = 3,08572 T16 M ~ 3,1 T16 M; 1 pc ~ 3,26 lå.

Neutrinostrålning fattas — Se även i Ingen neutrinostrålning från GRBs — Bildkälla, Författarens arkiv, 8Jun2012E7Bild57 NikonD90 Detalj

Neutrinostrålning fattas

Den främsta olikheten mellan (konventionellt observerade) novor/supernovor och GRB (eng., gamma-ray burst, gammastråleskur, sv. GSS, eller gammastråleutbrott, sv. GSU) verkar vara

avsaknaden av observerad neutrinostrålning i samband med (i varje fall vissa typer av avlägsna) GRB-källor:

FORSKNINGSRAPPORTER

Neutrinostrålning fattas i GRB

—————————————————————————————————

Uppmärksammat i anledningen av Frågan om den kosmiska partikelstrålningens ursprung — fortfarande olöst i MAC

— Jämför Den relaterade fysikens förklaring.

”So researchers at the IceCube neutrino telescope went looking for evidence of neutrino arrival that coincided with measurements of gamma ray bursts detected by the Fermi and Swift space telescopes.

But it found none - suggesting that active galactic nuclei, where supermassive black holes reside, are likely to be the source.”,

http://www.bbc.co.uk/news/science-environment-17768771

BBC NEWS — Science & Environment — 'Extreme Universe' puzzle deepens, 19 April 2012

“Over the course of measurements taken between mid-2008 and mid-2010, some 300 GRBs were recorded - but IceCube scientists detected none of the eight or so neutrinos that they predicted would be associated with those events.”

Ljuskurvor GRB — falnar över minuter, sekunder och deras bråkdelar

http://heasarc.gsfc.nasa.gov/docs/cgro/cgro/batse_3grbs.html

CGRO Science Support Center 2005

:

”Presented above are three sample time histories are shown for gamma-ray bursts detected by BATSE. Each burst has its own unique time signature. Some are very irregular and spiky. Others are smoothly varying.”,

;

Ljuskurvorna till GRB i Wikipedia

“While most astronomical transient sources have simple and consistent time structures (typically a rapid brightening followed by gradual fading, as in a nova or supernova), the light curves of gamma-ray bursts are extremely diverse and complex.[34]”,

http://en.wikipedia.org/wiki/Gamma-ray_burst

@INTERNET Wikipedia, Gamma-ray burst (2012-04-28)

”The light curves of some events have extremely chaotic and complicated profiles with almost no discernible patterns.[18]”.

;
Wikipediaartikeln ger 12 exempel på olika GRB-ljuskurvor — alla i stort inom en minut:

KalkylkortDirekt KcGRB.ods 12GRBweb HelpOpen visar en sammanställning av här insamlade webbuppgifter [GRBdataWebb] över ett relativt stort dokumentområde med utgångspunkt från den ofullständiga listan [Apr2012] i Wikipediaartikeln.

Ingen neutrinostrålning från GRBs

I sektionen om SUPERNOVA omnämnes i citat [Neutrinostrålning från Supernovor] att ”A massive burst of neutrinos is the first evidence that a core-collapse supernova has occured”.

Ingen neutrinostrålning från GRBs har ännu observerats:

— Jämför Den relaterade fysikens förklaring.

”In a new paper in Nature, IceCube shows a solid, non-detection of neutrinos from gamma-ray bursts (GRBs). That is, the expected emission of neutrinos if GRBs were the sources of the highest energy cosmic rays was not observed. There had been a generally agreed model of GRB emission, and now it’s essentially ruled out. Cosmic rays remain a mystery…”,

http://www.quantumdiaries.org/2012/04/19/icecube-non-detection-of-neutrinos-from-grbs/

QUANTUM DIARIES — Thoughts on work and life from particle physicists from around the world

ICECUBE NON-DETECTION OF NEUTRINOS FROM GRBS, April 2012

GRBNeutrinos2007

Jämför förväntningarna runt 2007:

”High-energy neutrinos from GRBs

Neutrinos at energies ranging from multi-GeV to EeV from GRBs can yield interesting physical information about fundamental interactions, about (ultra-high energy) cosmic rays, and about the nature of GRBs and their environment. Such predicted GRB neutrino signals may be detected in the coming (few) years by forthcoming experiments such as Ice-Cube, Auger, RICE, and KM3NeT.”,

http://kipac.stanford.edu/collab/seminars/grb_journal_club/070119

KIPAC — KAVLI INSTITUTE FOR PARTICLE ASTROPHYSICS AND COSMOLOGY

HIGH-ENERGY NEUTRINOS FROM GRBS, 19 January 2007

No signal.

— Inte ett liv.

— Forskarvärlden i den moderna akademins anda står med allra största sannolikhet inför djupgående bryderier.

Naturen uppför sig rebelliskt mot MAC.

— Jämför Den relaterade fysikens förklaring (TNED utklassar MAC).

MACenergivärden Nova/GRB

Etablerade ENERGIVÄRDEN novor/GRB

UPPGIFTER PÅ ENERGIVÄRDEN i samband med nova/supernova verkar (HELT) sakna referenser i den tillgängliga litteraturen på webben (Maj2012):

— Flera (relativt svårfunna PDF-) källor omnämner runt 10³⁴ J till 10³⁷ J som typvärden för novor, källan nedan påstår ett relationsvärde ca 10⁶ mellan Supernova/Nova — men ingen direkt referens ges (källan verkar peka på referenser i parentesen, men ingenting sägs direkt om någon koppling till själva uppgiften: det verkar inte heller finnas mycket mera information i andra dokument);

”The total energy released in supernova (SN) explosions are about six orders of magnitude higher than the total energy released in novae explosions. By total energy we refer here to the sum of kinetic energy of the ejected material and the total radiated energy. By available energy we refer to the total energy that is released in the powering process. Observations slowly filling the gap between novae and SNe (e.g., Barbary et al. 2009; Berger et al. 2009, 2011; Bond et al. 2009; Kulkarni et al. 2007a,b; Kulkarni & Kasliwal 2009; Ofek et. al. 2008; Rau et al. 2007; Kasliwal et al. 2011; Monard 2008; Prieto et al. 2008; Nakano 2008; Mason et al. 2010 ; Mould et al. 1990; Pastorello et al. 2010; Smith et al. 2011; Wesson et al. 2009).”, s1,

http://arxiv.org/pdf/1107.3454.pdf

THE ENERGY SOURCE OF INTERMEDIATE LUMINOSITY OPTICAL TRANSIENTS, Soker et al., 2011

Genom kompletterande uppgifter från andra webbkällor [@INTERNET Wikipedia Supernova, [2012-05-15], 1-2 T44 J för Type Ia Supernova] kan man tillsammans med ovan nämnda knapphändiga information få en viss grov uppfattning om vilken inbördes storleksordning som gäller mellan de olika klasserna.

GRBenergiMACmaxT54erg

Tillsammans med ytterligare information om energierna i samband med typiska GRB-objekt (största uppmätta isotropiskt/bolometriskt T47 J = T54 erg, se även citat nedan; 1erg=t7J) ges en vidare överblicksbild.

”For a cosmology with H₀ = 65 km s^–1 Mpc^–1, Ω_m = 0.3, Ω_Λ = 0.7, the minimum bolometric GRB energy of those GRBs with measured redshifts is 6.65 × 10⁵¹ ergs (GRB 990712) and the maximum bolometric energy is 2.32 × 10⁵⁴ ergs (GRB 990123). The median bolometric energy release is 2.19 × 10⁵³ ergs (GRB 990510)”,

;

”Given that many GRBs, from analysis of afterglow, are now believed to be jetted (e.g., Harrison et al. 1999; Berger et al. 2000; Halpern et al. 2000), the real energy release of a given GRB may be substantially less than the isotropic equivalent energies derived herein.”,

http://iopscience.iop.org/1538-3881/121/6/2879/fulltext/201030.text.html

THE PROMPT ENERGY RELEASE OF GAMMA-RAY BURSTS USING A COSMOLOGICAL K-CORRECTION,

Bloom et al., 2001

”GRB 090902B at z = 1.822 was one of the most energetic long GRBs with isotropic energy E_iso = 3.6 × 10⁵⁴ erg (Abdo et al. 2009b). ”,

http://iopscience.iop.org/2041-8205/725/2/L121/fulltext/apjl_725_2_121.text.html

Astrophysical Journal —

PROMPT X-RAY AND OPTICAL EXCESS EMISSION DUE TO HADRONIC CASCADES IN GAMMA-RAY BURSTS, Asano et al., 2010

zMACenergiGRB

— Notera att GRB-energivärdena i MAC för instrumentellt uppmätta GRB-data KORRELERAS MOT UPPMÄTTA RÖDFÖRSKJUTNINGAR (z) — en avståndskorrigering med hänsyn till (i termer av TNED) ljusdivergensens avtagande med kvadraten på avståndet (D):

E = 4πD_l²S_obs/(1+z)

Sambandet ovan beskrivs av Bloom et al., 2001 med ”where S_obs is the quoted fluence in some detector bandpass”, och ”where D_l is the luminosity distance to the source at redshift z.”.

— Det är INTE närmare känt exakt hur MAC-energivärdena är framräknade kontra motsvarande distansförutsättningar i TNED (sambandet ovan beskrivs mera vidlyftigt av författarna i koppling till instrumentella/spektroskopiska anpassningar, men vilken detalj ligger utom ramen för denna presentation).

— I TNED ligger samtliga GRB-ursprung [GRB-objektens ursprung i TNED] [Upphovet till GRB-objekten i TNED] i samma ytterst avlägsna skikt av K-cellen (5,25 T25 M vid c/c0=0 med motsvarande z-värde i MAC →∞; 5,19 T25 M vid c/c0=0,1 med motsvarande zMAC=9 [Exempel GRB 061028 z9,7] [zSAMBANDEN]).

Jämförande grovdiagram Novor/GRB

Energiförhållande i längd i antal tiopotenser med Novanivån som referens, ca T34 J som lägst

TID till effekttopp i 10logSekunder, grovvärde

Grovt Jämförande Karaktäristik för novor N/SN och Gammastrålskurar GRBs SAMMANSTÄLLT FRÅN OLIKA WEBBKÄLLOR

—————————————————————————————————

N 1 —

4,94 — en dag —————

SN/N 6 ——————

4,94 — en dag —————

GRB/N 9 —————————

0,30 — en sekund -

—————————————————————————————————

Exempel på GRBs som når effekttoppar inom millisekunder finns [‡] — ovanstående är endast grovt översiktliga medelvärden.

N Nova, SN Supernova, GRB Gamma-ray burst

KARAKTÄRISTIKEN OVAN I DET ENKLA DIAGRAMMET endast understryker GRB-objektens definitivt unika karaktär;

— TNED:

— Det är uteslutet att GRB-objekten kan vara av samma specifika fenomennatur som novatypen, enbart sett till energiomsättningens magnitud och dess korta varaktighet.

— GRB-objektens ljuskurvor uppvisar dessutom speciella egenskaper — konsekutiva utbrott i snabba till synes slumpartade serier inom ett begränsat tidsintervall och av otroligt varierande natur och sammansättning [NASABatseGRB] [NASALightCurves] — som än mer garanterar dessa fenomen en egen nisch.

— Se speciellt NASA-katalogens GRB-ljuskurvor i webbkällan (man måste ange varje objekt särskilt — numrerade 105-8121 i olika GRB-grupper, inte alla mellanliggande finns med)

http://www.batse.msfc.nasa.gov/batse/grb/lightcurve/

BATSE: GRB Light Curves

Ett sammanställt stapeldiagram över de tidsintervall som ljuskurvorna är angivna på i webbkällan ovan, samt med vilken antalsfrekvens, ges i NASApulsintervallBatseGRBdata.

MACenergivärden Nova

Inom den moderna akademins lärosystem:

— Ingen känner till någon fysikalisk process som kan alstra MERA ljusenergi än de s.k. supernovautbrotten (konv. ofta förk. SN): de mest massiva stjärnornas kollaps (runt T44 J).

@INTERNET Wikipedia, Orders of magnitude (energy) [23Apr2012] ger en motsvarande uppgift ”estimated energy released in a supernova” 1-2 T44 J.

För att förklara de extremt höga energinivåerna i samband med GRB-objekten, tvingas man alltså konventionellt att (och följriktigt enligt TNED) UPPFINNA motsvarande pseudofysik: olika scenarion med »svarta hål» och »Speciella Jetstrålar» som får agera fenomensubstitut till de exceptionellt teoretiskt exotiska energiuppvisningarna.

INLEDANDE ÖVERSIKT till universums synrand i relaterad fysik och matematik [TNED] — Bildkälla, Författarens arkiv, 8Jun2012E7Bild77 NikonD90 Detalj

INLEDNING TILL EXEMPLEN 1-5 SAMT inledning

GENERELLT FÖR UNIVERSUMS SYNRAND OCH TOLKNINGEN AV GRB enligt relaterad fysik [TNED]

K = [1 – c/c₀ + v/c₀]^–1 ; sammansättningen av gravitella och ordinära rödförskjutningen — gäller för K-cellens medeltäthet, GKKD-sambandet

c/c₀ = 1 + v/c₀ – 1/K ; Se även Dopplersambanden konventionellt i artikeln om K-sambandet

Rödförskjutningsvärdet i modern akademi — z — har en ENTYDIGT BESTÄMD INNEBÖRD [DOPPLERSAMBANDET] [zMAC] [RÖDFÖRSKJUTNINGSSAMBANDEN], den endimensionella pilriktningen i figuren ovan. Ingen aspekt på någon gravitell rödförskjutning [c/c0] generellt med universums utsträckning ingår i MAC.

— I TNED däremot, där gravitella rödförskjutningen GRUNDLÄGGER hela K-cellens fysik [ALLMÄNNA TILLSTÅNDSLAGEN] via LJUSETS GRAVITELLA BEROENDE, betyder varje observerat z-värde INGALUND någon entydig, endimensionell, manual.

— Diagonallinjen (K-sambandet ovan) i figuren ovan illustrerar den delen. I relaterad mening [TNED] tillkommer med andra ord en SAMMANSÄTTNING [»en extra dimension som inte ingår i MAC»] mellan konventionell dopplerhastighet och gravitell rödförskjutning [GRAVITELLA DOPPLEREFFEKTEN] [GraviKinematiska Dopplersambandet I RELATERAD FYSIK].

— Se vidare mera utförligt i sammanställning med praktiskt jämförande exempel från EXEMPEL GRB 061028.

I uppfattningen om universums utsträckning [DET EKOLOGISKA UNIVERSUMET] ingår ingen (uttalad) aspekt på gravitell rödförskjutning i den moderna akademins lärosystem:

— I modern akademi anser man generellt att ljushastigheten mellan stjärnorna överallt i hela universum är en och samma, lika med topphastighet c0=2,99792458 T8 M/S.

Samma c överallt i MAC

”c is the maximum speed at which all energy, matter, and information in the universe can travel. It is the speed that all massless particles and associated fields (including electromagnetic radiation such as light) travel in vacuum. It is also the speed of gravity (i.e. of gravitational waves) predicted by current theories. Such particles and waves travel at c regardless of the motion of the source or the inertial frame of reference of the observer.”,

@INTERNET Wikipedia, Speed of light [2012-04-27]

http://en.wikipedia.org/wiki/Speed_of_light

— Man erkänner visserligen svårigheterna i rödförskjutningarnas kölvatten (se Citat i Universums kritiska täthet), men en vidare teoretisk grund att stå på finns inte i modern akademi [DEEP från GRIP existerar inte i MAC].

— Den observerade rödförskjutning (z) som associeras med de successivt allt mer avlägset synliga objekten anses därmed också helt och hållet återfalla på objektens bortflyende hastigheter [Hubblekonstanten] — likt mobila föremål i stillastående luft som utsänder ljud i farten — radiellt utåt från en gemensam startpunkt.

— I relaterad fysik (TNED) representeras den moderna akademins uppfattning — samma c i hela universum — av den endimensionella pilriktningen i figuren ovan [EXEMPEL 1]:

zMAC-sambandet

— För en given observerad rödförskjutning (z) finns bara en entydig motsvarande hastighet (Se MAC-sambanden i @INTERNET Wikipedia, Redshift, Doppler effect);

1 + z = [(1 + v/c)/(1 – v/c)] som ger v/c = 1/[1 + 2/(1 + z)²])

— I relaterad fysik garanterar ljusets gravitella beroende genom gravitationens absolutverkan [GcQ-teoremet] att ljusets topphastighet (c0) dels bevaras av massans fundamentalform (atomkärnan) enligt Atomkärnans gravitella härledning, och dels bara kan återfinnas i tyngdpunkten hos c0-kroppen: den masskropp som grundlägger universums bildning och historia på den gravitella energins räkning (Allmänna tillståndslagen).

Anledningen

Den — enligt relaterad fysik och matematik — grundläggande anledningen varför inte dessa rent grundfysikaliska begrepp observerats i modern akademi framgår, tydligast exemplifierat, genom detaljerna till Atomvikterna: Den moderna akademin har aldrig haft som främsta kunskapsintresse att HÄRLEDA fysiken som kunskapsgren, utan att UPPFINNA den. Se jämförelser särskilt i ENTROPIBEGREPPET [HERREFOLKSCITATET] [HERREFOLKSATTITYDEN] [INERTIALSYSTEM] [ALLA TAL] [NOLLFORMSALGEBRAN] [ATOMKÄRNANS HÄRLEDNING] samt speciellt från Planckekvivalenterna, om ej redan bekant.

Medan Naturen uppvisar ett ytterst välordnat system av perfekt harmoni — med Exempel på formskönheter som är så oerhörda att man undrar hur i hela himmelens namn någon kan undgå närmast extatisk beundran — har modern akademi inte utmärkt sig för annat, från första stund (under 1800-talet, länkarna ovan [Införandet av den moderna akademins allmänna auktoritära överhöghet]) än att vända uppenbarelsen ryggen. Den attityden bör numera vara välkänd för de allra flesta, inte sällan med direkt nedlåtande uppsatser om naturinnehållet, och med ett enda ändamål: Den illa dolda glädjen att få tända eld på dygderna för tillfället att få upprätta en inbillad legend om självintelligens, med ett tillhörande lydnadstvång — lydnad, undergivenhet — mot den självutnämnda överhöghetsmentaliteten, herrefolket, och med det enda redskap, tillhygget, som den typen förmår uppbåda som sitt rikes allra främsta sevärdhet — näst den självutnämnda intelligensen. Sedan, följdriktigt, på mindre än två hundra år (från 1870 — tiden för »införandet av allmän värnplikt» från tillhyggesöverheten, i princip i hela Europa över en natt [utom England]), har samma suveräna moderna akademiska intelligens — polis, åklagare, domare och läkare [Modern Akademi från runt från 1870], tillsammans med den allmänna skaran hängivna beundrare av A-studenternas föredömen — lyckats förvandla alla, samtliga, samhällen till våldsnästen, utstuderade otrygghetscentra — TYDLIGEN, som det får förstås, i stil med allmänna övningsfält för överfall och statsunderstödd naturvandalisering

Kommuner som förstör för Människan

Bildkällor, författarens arkiv Milö2012 — övre M3 AvverkningC1 23Mar2012 Bild25 — undre M1 AvverkningS2 18Mar2012 Bild62

KOMMUNERNA DRAR FRAM ÖVER NEJDEN I TÄTBEBYGGELSEN — gåvägar, cykelleder — OCH EFTERLÄMNAR NÅGOT SOM för en normalt sansad människa BARA KAN UPPFATTAS SOM NATURVANDALISERING. Avverkningen är en del för sig. Hur det ser ut efter, är en del för sig. ÅSYNEN kan bara göra en normalt funtad betraktare ledsen, nedstämd, upprörd. Ursköna, urminnes orörda skogsdungar mejas ner med efterlämningar SOM ASSOCIERAR TILL tydlig vandalism. Naturen har inte en chans att återställa ursprunget inom en människas levnadsålder — Statsunderstödd Naturvandalisering. Innevånarna informeras inte, tillfrågas inte, varskos inte. Noll kommunikation. Den avverkande kommunpersonalen: ”Det kan ju gömma sig någon bakom”. SAMHÄLLSBILDEN I STORT: Domstolarna skäller ut fredliga existenser för våldsvägran, så att gator och torg helt säkert rensas från dylika element, polisen släpar omkring offren i Europas olika fängelsehålor, upprepat, systematiskt, medan allmänheten utspyr sitt illa dolda förakt för allt vad fridsamhet heter — tyvärr också inkluderat en stor del av läkarkåren som rycker ut för att intyga våldsvägrarnas mentala status i allmänhetens ALLMÄNNA förakt för deras existens och önskan att få vara ifred. Våldsverkarna går fria. Våldet endast utvecklas.

— just precis där den naturliga ymnigheten och grönskan i normalt sansade samhällen SKULLE fylla sin mest maximalt våldsdämpande, avstressande och fridsamhetsbefrämjande funktion.

Bildkälla, författarens arkiv E12 — 3Jul2012 Bild 128-173-172

NATURLIG VÄXTLIGHET ÄR DET MEST AVSTRESSANDE, LUGNANDE OCH UTSTUDERAT MEST ESTETISK ATTRAKTIVA SOM FINNS FÖR MÄNNISKOR ATT SE UNDER STJÄRNORNA. MEN UNDER DE SENASTE 150 ÅREN HAR ETT UTPRÄGLAT GESTALTNINGSHAT UTVECKLATS, ANALOGT MED DET ALLMÄNNA FRIDSAMHETSFÖRAKTET, OCH SOM HAR OBSERVERATS MED FÖLJANDE DEVIS: ”Sånt där skit”.

Eller, betydligt enklare, mera rakt på sak:

Om någon tycker att författaren uttrycker sig väl kaxigt i sammanhanget, är det ingenting mot den här:

— Ni har jävulen till eran farsa. Och vad han står efter, det har ni behag till. Och just därför, att jag talar sanning, tror ni mig inte. (Joh.8:44, Bibeln i 1917 års översättning, citerat efter vårt nuvarande vardagsspråk).

Inte förrän tivolit av attityder från det apberget upphör med verksamheten kommer en ändring.

ATT en ändrig måste komma till stånd, och det en verkligt radikal sådan, står klart bortom varje form av tvivel. HUR, och NÄR, är däremot detaljer som verkar vara mera knepiga att få syn på. Det enda som står klart på den punkten är: allt är tillåtet, utom våld och tvång. ÄVEN om det verkar tilltalande att (filmatiskt) rensa ut bovarna genom att tömma magasinen i portalfigurernas hjärnvindlingar, är den typen, och förblir den typen, en teatral övning. Våld och orätt kan aldrig besegras med våld.

Det är Kunskapen (Naturintelligensen, så djupt föraktad av modern akademi [Entropibegreppet i MAC] [Herrefolkets självutnämnda överintelligens] [HERREFOLKSCITATET] [HERREFOLKSATTITYDEN]) som BÖR komma in i bilden; Där kunskapen är levande, är människorna det också;

— Samhällen som utvecklas på sätt som medför att vardagen upplevs svår, pressande och stressande — Planeten Jorden 2012 som ovan — avspeglar NATURLIGTVIS ingen närvaro av någon naturharmonierande kunskap. Tvärtom, frodas föroreningar med fördunklingar och artutrotning, svåra psykosociala-mentala samhällsproblem (som de främsta samhällshjärnorna söker motverka genom att ge sig på de mest oskyldiga: träd och buskar — någon annan rekreation förekommer inte) med exceptionellt djupgående motsättningar individer och grupper. MEN: Också det saknar ju PRAKTISK VERIFIKATION i vårt tidevarv: Är Kunskapen tandlös, nämligen, utan kraft att åstadkomma ändringen, blir det heller inget. Klockan tickar.

END.

UNIVERSUMS SYNRAND I TNED

innehåll: SÖK äMNESORD på denna sida Ctrl+F · sök ämnesord överallt i SAKREGISTER

Universums Synrand i TNED

ämnesrubriker

innehåll

UNIVERSUMS SYNRAND I TNED

Inledning

K-cellen i resultatöversikt

Upphovet till GRB-objekten

Bakgrund

Den relaterbara fysikens förklaring

K-diagrammets samband

Exempel GRB 061028

EXEMPEL 1

Resultatreferens GRB-källan

Ljuskurvor från GRB

GRB 971214 — z=3,418; E=1,16 T54 erg

GRB 970828 — z=0,9579; E=2,09 T53 erg

EXEMPEL 2

Hubblekonstanten

Divergenständningarna som GRB-källor

NASA-BATSE-GRB — pulsintervall-GRB-data från 775 BATSE-triggningar på 543 GRB-objekt

NASA-BATSE-GRB-ljuskurvornas angivna tidsintervall tITV i Sekunder

Primär grundtrigonometri för GRB-bildning enligt TNED

TNED-bas för antalet tillgängliga GRB-objekt

VÄRDEBEVIS TNED-GRB

Parametersammanställning med exempel

Exempel 1-5

Summering

GRB-maximala energin i TNED

Detonationsmassorna generellt för GRB

K-CELLEN I ÖVERSIKT

Ideala tillståndsbilden vid 16,3 T9 år

Praktiska GRB-ursprunget

K-cellens utvecklingsgrafer i översikt

GRB-upphovet i MAC

GRB på webben 2012

LongShortGRBs

Ljubljanakällan 2012

GRB-objektens storlek

Samband med beskrivning, exempel

Antal energitoppar i GRB-objekten

Nomenklatur

Vad är GRBs?

Nova — MAC

Nova — TNED

V838 Monocerotis

Nova — Egenskaper

Fenomen

Ljusstyrka, visuell varaktighet

Materialet utanför

Förekomst

Ljuskurva, typ

Supernova — MAC

Supernova — TNED

Krabbnebulosan

Supernova — Egenskaper

TABELL SUPERNOVOR — typiska ljuskurvor, egenskaper

Fenomen

Neutrinostrålning från Supernovor

Indelning, klassificering

Ljusstyrka, visuell varaktighet

Materialet utanför

Förekomst

Ljuskurva, typ

GRB

GRB — TNED

GRB — MAC

Allmän GRB-karaktäristik

Neutrinostrålning fattas

Ljuskurvorna till GRB i Wikipedia

Ingen neutrinostrålning från GRBs

GRBNeutrinos2007

MACenergivärden Nova/GRB

zMACenergiGRB

Jämförande grovdiagram Novor/GRB

MACenergivärden Nova

INLEDANDE ÖVERSIKT till universums synrand

Samma c överallt i MAC

zMAC-sambandet

Anledningen

referenser

[HOP]. HANDBOOK OF PHYSICS, E. U. Condon, McGraw-Hill 1967

Atomviktstabellen i HOP allmän referens i denna presentation, Table 2.1 s9–65—9–86.

m_n = 1,0086652u ...................... neutronmassan i atomära massenheter (u) [HOP Table 2.1 s9–65]

m_e = 0,000548598u .................. elektronmassan i atomära massenheter (u) [HOP Table 10.3 s7–155 för m_e , Table 1.4 s7–27 för u]

u = 1,66043 t27 KG .............. atomära massenheten [HOP Table 1.4 s7–27, 1967]

u = 1,66033 t27 KG .............. atomära massenheten [ENCARTA 99 Molecular Weight]

u = 1,66041 t27 KG ............... atomära massenheten [FOCUS MATERIEN 1975 s124sp1mn]

u = 1,66053886 t27 KG ........ atomära massenheten [teknisk kalkylator, lista med konstanter SHARP EL-506W (2005)]

u = 1,6605402 t27 KG .......... atomära massenheten [@INTERNET (2007) sv. Wikipedia]

u = 1,660538782 t27 KG ...... atomära massenheten [från www.sizes.com],

CODATA rekommendation från 2006 med toleransen ±0,000 000 083 t27 KG (Committe on Data for Science and Technology)]

c₀ = 2,99792458 T8 M/S ........ ljushastigheten i vakuum [ENCARTA 99 Light, Velocity, (uppmättes i början på 1970-talet)]

h = 6,62559 t34 JS ................. Plancks konstant [HOP s7–155]

e = 1,602 t19 C ...................... elektriska elementarkvantumet, elektronens laddning [FOCUS MATERIEN 1975 s666ö]

e₀ = 8,8543 t12 C/VM ............. elektriska konstanten i vakuum [FOCUS MATERIEN 1975 s666ö]

G = 6,67 t11 JM/(KG)² .......... allmänna gravitationskonstanten [FOCUS MATERIEN 1975 s666ö] — G=F(r/m)² → N(M/KG)² = NM²/(KG)² = NM·M/(KG)²=JM/(KG)²

[BA]. BONNIERS ASTRONOMI 1978 — Det internationella standardverket om universum sammanställt vid universitetet i Cambridge

t för 10^–, T för 10⁺, förenklade exponentbeteckningar

MAC, modern akademi

em-strålning, em- här bekväm förkortning för elektromagnetisk — för ljusets em-fysik, se särskilt i Ljusets optiska natur och VÅGPLANETS KLASSISKA MODELL.

TNED

(Toroid Nuclear Electromechanical Dynamics), eller ToroidNukleära Elektromekaniska Dynamiken

är den dynamiskt ekvivalenta resultatbeskrivning som följer av härledningarna i Planckringen h=m_nc₀r_n, analogt Atomkärnans Härledning. Beskrivningen enligt TNED är relaterad, vilket innebär: alla, samtliga, detaljer gör anspråk på att vara fullständigt logiskt förklarbara och begripliga, eller så inte alls. Med TNED får därmed (således) också förstås RELATERAD FYSIK OCH MATEMATIK. Se även uppkomsten av termen TNED [Planckfraktalerna] i ATOMKÄRNANS HÄRLEDNING.

UNIVERSUM — (av latinets unive’rsum, det hela, världsalltet, världsbyggnaden [BONNIERS KONVERSATIONS LEXIKON Band XII 1928, sp.132]); det allmänna namnet på den föremålsrymd eller RUM som innehåller eller innefattar — eller anses göra det — alla fysiskt synliga kroppar och de fysikaliska fenomen som sammanhänger med kropparnas inbördes växelverkan.

Senast uppdaterade version: 2015-01-06

*END.

Stavningskontrollerat 2012-07-03.

rester

åter till portalsidan · portalsidan är www.UniversumsHistoria.se

∫ √ τ π ε ħ UNICODE — often used characters in mathematical-technical-scientifical descriptions

σ ρ ν ν π τ γ λ η ≠ √ ħ ω →∞ ≡ ↔↕ ħ ℓ

Ω Φ Ψ Σ Π Ξ Λ Θ Δ

α β γ δ ε λ θ κ π ρ τ φ σ ω ∏ √ ∑ ∂ ∆ ∫ ≤ ≈ ≥ ← ↑ → ∞ ↓

ζ ξ

Arrow symbols, direct via Alt+NumPadKeyboard: Alt+24 ↑; Alt+25 ↓; Alt+26 →; Alt+27 ←; Alt+22 ▬

Alt+23 ↨ — also Alt+18 ↕; Alt+29 ↔

Alt+NumPad 0-25, 26-...

☺☻♥♦♣♠•◘○◙♂♀♪♫☼►◄↕‼¶§▬↨↑↓

→←∟↔▲▼ !”#$%&’()*+,-./♦812...

åter till portalsidan · portalsidan är www.UniversumsHistoria.se