CHEOPS REKTANGEL Vc Jan2021  — UNIVERSUMS HISTORIA | a production 2021I16 | Senast uppdaterade version: 2021-11-07 · Universums Historia

 

innehåll denna sida · webbSÖK äMNESORD på denna sida Ctrl+F · sök ämnesord överallt i  SAKREGISTER  ·  förteckning  alla webbsidor

 

 

 

CHR IV — Sammanställningar 8Mar2019  ¦ GAMMAPROJEKTET — dokumentöversikt ¦ Gamma2021 ¦ GammaProjektet2021 ¦  ¦  NaNo ¦  DOMEN  ¦   

 

 

 

Kärnfysiken förenar TNED med Primär Biokemi [Meteoritbevisen, PrimärBioKemiska MATRISBLOCK, Isotopsammansättningen i AtmosBiosLitos] på Jordmassan: kvantitativt [BioGasen, mJbioEK] egna bevisande isotopiskt/BIOTOPISKT kommunicerande relationer [MATIK, BioEK1-10, NoNet, FAM] —  i 100% bevarad naturskog MLN senast bevisligt existerande år 1812 [IPCC2013Chart284ppmvCO2-1600] — Sverige 2010+ ¦ Atrain.  JORDFYSIKEN SJÄLV TRÄDER FRAM OCH BEVISAR ETT BIOLOGISKT HARMONIBEGREPP: 100% BEVARAD NATURHÄLSA [MLN] — SENAST 1812 — GENOM

internt bildade materialdomäner — korresponderande kvantitetsrelationer: kärnfysiken förklarar hela det kosmologiska sammanhanget :

Jordmassan 5.975 T24 KG  exakt  genom BioEK1-10 AtmosBiosLitos certifierande  geo-biologiskt samhörande ämnesrelationer: bevisen söndersmular etablerad kosmologisk teori.

mJ = S/c · (jH2O + T21c) — VATTEN + Fotosyntesfabrikanter Blad&Barr (c): grundvalen för hela uppkomsten, regleringen och underhållet av JORDLIVET (S). 10↑± = Tt.

 

 

BildKOLLAGE 2017-18 från författarens fotoarkiv ¦ 100% naturfundament — Varför inget omnämnande i allmänna läromedel — hallå?

Dokumentöversikt ¦ DAIS ¦ iCAT ¦ NEGE ¦ iC ¦ KiE ¦ BiS ¦ VAHAB ¦ KMA ¦ Allmän Förklaring  ¦ InEx

CAT: 25Mar2021 — experimenten stadfäster CAT  i TNED — BioEK1-10 ¦ BioGas ¦ NoNet ¦ FAM ¦ mJbioEK — En mera preciserad instrumentering bevisar TNED-fysiken med CAT i folieurladdningsexperimenten

 

Inledning: explanation

ATOMKÄRNANS fullständiga ±e-upplösning i E=hf=mc² — GAMMAPROJEKTET ¦ ENERGIRÄKNINGEN

URLADDNINGSEXPERIMENTEN I MERA PRECIS DETALJ — avslöjar tidigare inte uppmärksammade djupförklaringar i fenomenbildningen

FULL HÅLBILDNING se Allmän Förklaring — INGEN TILLGÄNGLIGT OBSERVERBAR MATERIELL ENERGIKÄLLA i nettoräkningen:

 

iCAT ¦ Hålbildningens Energiutveckling ¦ Kondensatorns återhämtning tBC ¦ HeatCapEx ¦ LJUSBÅGSFENOMENETS INBLANDNING  UTESLUTS ¦ Glödpartiklarnas roll i energiräkningen ¦

N-atomernas gitterutbrytningar ¦ Hålbildningen tBC ¦ Formeringen tAB ¦ Q-ekvivalenten ¦ Kopplingstiden NtC ¦ Q-aktiveringen ¦ Förberedande formeringen ¦ Jonisationsenergin ¦ FormeringsTiden ¦

Energiräkningen ¦ IGNITION ¦ Beskrivning ¦ Fysikbas ¦ Samband — Kalkyl¦ Inledning ¦

 

i-sambandet med beteckningar i iCAT.

Bref: Inledning

Beskrivningen utnyttjar detaljer med aktuella referensvärden från en 24V mätserie. — Genom en (fabr. 100µF) uppmätt 95µF kondensator bildas gnisturladdningar med hålbildningsfenomen då ett minimalt avstånd mellan katodände och anodyta uppnås. Anodytan i experimenten är en 0,017mM tjock aluminiumfolie (vanlig köksfolie) med minimal <10mΩ direkt konduktivt (materialkontakterande) separat uppmätt kretsresistans.

 

 

 

24V Katodspets-Anodyta: Överslag inträffar med »icke synbart avstånd» mellan katodspets och anodyta

— under rörelsens gång då stiftet närmas anodytan. Aldrig annars. Inte vid något enda observerat tillfälle.

 

 

 

•   Oscillogram eller en enklare voltmätare avslöjar om konduktiv (materialkontakterande) ledning har inträffat, kretsresistansen inom R=10mΩ i experimentfallen: kondensatorn urladdar i så fall på normalt sätt ända ner till noll volt — ner till 1V inom t=RCln(24V/1V)=3µS. Är så inte fallet, urladdar kondensatorn bara delvis, och då mätbart över en betydligt större ledningsresistans (80-500mΩ) än den aktuella lägsta i området (0,5-2mΩ), dessutom med märkbart längre urladdningstid.

•   Överslagsavståndet (visuellt <1/10mM) kan (här) inte mätas direkt. Men uppgifter (KH12¦UDF) antyder ett minsta luftavstånd om någon eller några hundradels mM.

•   Uppskattningsvis inträffar överslaget då katodspetsens avstånd till anodytan närmar sig någon 1/100mM = 10µM. Koordinatbordet som används här tillåter heller ingen direkt precis µM mätning.

 

Samband och värden i sammanställt kalkylkort: Tabell4  ¦ Inledning

ENERGIRÄKNINGEN redovisad nedan i kalkylposter Tabell4¦5 är den här enda kända kandidaturen energifysik med förutsättningen EØ=N×eJON1+ som kan förklara — i detalj — oscillogrammens speciella specifika bevisinnehåll (No161718), generellt via Ø0,3mM-ålen ca 0,07 J = 70mJ,

 

 

————————————

Obevis ¦ VAHAB

 

•   Separat enklare urladdningstest i separat svartklädd täckt ljuslåda (LB) med oscillogram som ansluter till typen No9 nedan visar att den med urladdningsfenomenet sammanhängande ljusbubblan — som uppvisar ett motsvarande plasmatemperaturspektrum (FIND) — med dokumenterade glödspårspartiklar (OP) börjar utvecklas och uppvisa sitt sken sedan oscillogrammets bottenläge uppnåtts. I typfallet No16 ovan först efter 21µS. Det finns ingen DIREKT begriplig materiefysik som kan förklara en sådan typ av energiutveckling (KoFeUP):

•   »en lampa tänds — SEDAN strömmen stängts av». Så — om inget avgörande har missats:

 

LJUSKURVANS UPPSTIGNING I MATEMATIK

 

 

•   urladdningskondensatorn deltar inte i hålbildningen med någon som helst egen arbetsenergi: bevisen No161718 explicit KMA

•   full hålbildning — plasmaljus — utan någon uppvisad energiomsättning i netto från urladdningskondensatorns sida:

•   ingen materiefysik existerar som kan förklara den typen av fysik;

•   en helt separat E=mc²=hf-energikälla krävs tydligen för att få fram energin till oscillogrammets detaljer;

•   Hålbildningen påtriggas induktivt/kapacitivt av kondensatorns statiska laddningstryck (UC), materialet givet ;

•   En underliggande atomär/nukleär gränsströmstyrd (KMA) fenomenfysik ombesörjer resten (samma som TGF);

 

Kondensatorns endast delvisa urladdningsbeteende ansluter till specialfallen i No161718 på liknande men mindre slutliga toppvärden (AllaUtom1) som i No9 nedan.

•   Se särskilt i den jämförande energiräkningsanalysen (DBAB). Den visar och bevisar att ÄVEN om aktuell urladdningsenergi via spänningsfallen som visas i oscillogrammen tas med i räkningen, räcker inte den energin ändå till på långa vägar för att förklara hålbildningen — på den jämförande motsvarande lägsta jonisationsenergi (eJON1+) per hålatom som krävs för att hålatomerna ska uppvisa inbördes positiva repulsionskrafter, och på den vägen garantera hålbildningen.

 

 

 

Oscillogram No9 14Jan2021 ¦ 24V-serierna ¦ 95µF ¦ R < 10mΩ

 

•   kondensatorns egen arbetsenergi självutesluts helt — helt och hållet — ur fenomenbildningen: hålet

•   I samtliga jämförande fall med den EØ=N×eJON1+ förklarande förutsättningen räcker inte kondensatorns egen fysiska energi till, inte på långa vägar (DBAB), för att förklara hålbildningens EØ=N×eJON1+-utförande arbete.

 

•   De andra elektriskt möjliga hålbildningsalternativen (GPE¦SFref¦LiU)

— alla termiska fenomengrunder: ljusbågsfysik, alternativt elektrotermisk upphettning (värmekapacitivitetens matematiska roll)

— kopplar inte.

———————————————

LuBalt ¦ STAD

 

 

TNED.

 

 

Tabell4: SamKalkyl

Tabell4 ¦ Tabell5CAT2021.ods —  13Mar-3Apr2021

ZAN: T45

ZOd: T45

Zen: T45

Zos: T45

 

Ztv: T45

 

Zwz: T45

 

Posterna refereras, genomgås och beskrivs löpande detaljerat i huvudtexten.

ZzAQ: T45

 

Fysikbas: TNED ¦ Tabell4

 

Neutronens ekvivalenta elektronmassa med uppdelningen i 1818+18+k grundlägger hela TNED-fysikens bevisbarhet med 18-skalans atomära massdefekter [Elliptiska Funktioner]. 18-skalan i neutronkvadratens [NK] resulterande atomvikter ger direkt jämförelse med experimentellt uppmätta dito. Och därmed jämförande teoretiska resultatvärden genom den moderna akademins uppfattning om kärnfysikens elementa. Se särskild redovisning i DIFFGRAFERNA som visar och bevisar TNED-fysikens suveräna ställning och samhörighet med experimentalfysikens resultat. Utan den kärngrunden vore det här avsnittet en rudimentär omöjlighet i ren matematik.

•   Notera det särskilt: I MAC talar man om ”nukleär massdefekt”: hela atomen räknas inte. Man får en helt annan ORDNING: ingen sammanknytande matematik existerar mellan de skilda sätten. Atomkärnans härledning — TNED — utplånar MAC i dess roll att hävda inblick — elementära kunskaper — i kärnfysiken. Kortare sagt: konsensus är inget naturvetenskapligt ämnesområde.

 

 

Referensartiklar och avsnitt som beskriver, relaterar och jämför med konventionell etablerad fysik och matematik där så är möjligt genom exempel, referenser och korsreferenser:  Parannihilation ¦

Atomkärnans härledning 1: Planckringen ¦ Atomkärnans härledning 2: Massans fundamentalform: gravitationen ¦ Neutronens sönderfall ¦ Neutronkvadraten med Atomära massdefekterna ¦ Järntoppen ¦

Jämförande atomvikter DEL 1 ¦ Jämförande atomvikter DEL 2 ¦ Nuklidbarriären ¦ Fusionsringar ¦ Udda och Jämna nuklidgrupperna ¦ Tunga nuklidgruppens atomer ¦ K-cellens värmefysik ¦ K-cellens expansion ¦

Himlakroppsbildningarna ¦ Galaxbildningarna ¦ Solsystemen i Vintergatan ¦ Fusionsgränsmassan ¦ Jordens 5 Ekvationer ¦ Solens 3 Ekvationer ¦ Solens Fotometriska Effekt — Generaltest ¦ Jordfysikens 10 Biotopiska Kvantitetsrelationer — MLN1470 ¦ Primära neutronformationsexempel i himlakropparnas primärbildning — med meteoritbevis — Bex ¦ Matematiken från början ¦ LISTAN ¦ noMACfysik ¦

ROOF 18 ¦ What 18 ¦ PROVING Flinders Pedtrie’s Floor 18 ¦ LJUSETS GRAVITELLA BEROENDE  från matematikens Cheops Rektangel ¦ rJ-CIRKELN i Cheopspyramiden ¦ Martha ¦

 

Läsaren görs uppmärksam på att I STORT SETT INGENTING [LISTAN] av fysikgrunderna såväl som matematikgrunderna i den här presentationen igenkänns i etablerade korridorer.
•   Det garanterar, främst, att vi slipper påhänget från nyfikna turister som har andra bevekelsegrunder än den rena naturvetenskapens intressen. Tack så mycket.

 

Beskrivning: Fysikbas

Förtydligande händelseförlopp:

•   anodytan påverkas inte — ingen hålbildning — förrän spänningsfallet avslutas — i samtliga dokumenterade fall:

— Ingen konduktiv ledning/urladdning ner till 0-1V inom 3µS.

 

 

Sambandet för bestämningen av kondensatorurladdningens R från känd tid och spänningsfall visas i KoEnFn.

 

•   Vid tA inträffar ett överslag (HeNE).

•   Anodytan ligger intakt under tAB=21µS:

 

•   Om en konduktiv (kontinuerligt obruten materialkontakterande) ledning har inträffat urladdar kondensatorn i så fall på normalt sätt ner till noll:

•   enda sättet för urladdningskondensatorn att nå ner till noll är via en kontinuerlig obruten elektrisk ledning:

— antingen direkt materialkontakterande konduktivt eller genom mellanliggande möjligt resistansreducerande oxidskikt,

•   den ledningsvägen i oscillogram No16 har sin lägsta konduktivt uppmätta ledningsresistans mindre än 2mΩ:

•   en normalt urladdande 95µF kondensator med kretsurladdningsresistans R=2mΩ skulle nå 0,00n..V-nivån från 24V inom 2µS:

•   här, 16V efter 21µS, är uppenbarligen så inte fallet: 95µF-kondensatorn ser tydligen en (betydligt) större resistans än 2mΩ:

— Folieytan under katodspetsen i intervallet 21µS är så uppenbarligen intakt, jämn, slät, opåverkad fram till tB.

•   Ett tydligt avbrott — med tydligt »spektakulära konsekvenser» — inträffar först från tB. Se även HeatCapEx — som ytterligare understryker alternativens få kandidater.

 

•   Folieytan visas materiellt intakt helt slät fram till tB.

•   t(IGN) = t(L) = 3,449 nS.

 

 

•   Fältverkan mellan katodstift och anodyta

avgränsar — ”spänningsmärker” — ett antal (N) centralt närliggande anodatomer = hålatomantalet

U kondensatorspänning, C kapacitansen särskilt uppmätt, e elektronens laddning, Qf=q laddningsmultiplicitet, se Qfaktorn.

 

•   Ekvivalent materiefysik: Endast de näratomer som fältvägen kan nås av en eJON1+-joniserande energipuls kommer att inbegripas i händelseförloppet. Övriga utestängs från hålets materialfysiska händelsehorisont.

 

 

Huvudtexten ger länkar till de särskilda avsnitten i TNED-fysikens specifika härledningar. Sambanden — detaljerat — används löpande i genomgången av energiförklaringen om ej redan bekant:

 

•   Inom modern akademisk lärostol existerar vad vi vet intet i följande sammanhang [Jämför LISTAN].

•   Väl känner man det mesta i den formella matematikens detaljer i modern akademi. Men bevekelsegrunden för att ens försöka använda ett minimum av den bakomliggande naturliga intelligensens glans — för att framhäva föredömet (det är tveksamt om modern akademisk professur ens förstår konceptet ”föredöme” i sammanhanget: naturlig gestaltning. Jämför Matematikens 5 Grundlagar: finns inte omnämnt ens i MAC) — förefaller mindre bekant. Jämför ”sanningens bortgång”.

 

 

 

Inledande Explanation: EXPLAN Dec2020—Jul2021 ¦ DAIS ¦ Allmän fenomenbeskrivning

Förklaringen enligt TNED-fysiken

 

•   Samma fysik som i observationerna (från 1994, NASA ¦ KASHIref) av TGF-fenomenen med bl.a. positronförekomster — i samband med särskilt sällsynta atmosfäriska blixturladdningar —

bygger på det som — garanterat — inte finns i modern akademi: atomkärnans härledning (TNED — enhet utan delar: AtomTNED¦MAC ¦ TNEDfusionsellipserna ¦ DiffGRAFERNA):

•   Alla atomer i ett material delar delvis på samma elektronuppsättningar (de redan kända s.k. ledningsbanden i metallerna). I modern akademi ser man materialets interna elektronströmmar som uteslutande en strömning ”utanför atomkärnan” — medan TNED-fysiken innefattar varje atomkärna som en egen intern elektronströmreglerare för den egna elektronbesättningen

(atom- och kärnfysikens två kungsekvationer: Kraft och Impuls förklarar kemikopplingarna och fusionsordningarna — speciellt härledbart i TNED-fysiken genom GRUNDÄMNENAS PERIODISKA SYSTEM ur KeplerResonanserna — periodiska systemet som sådant är formellt välkänt i moderna kvarter [Mendelejev 1869], men ingen här känd eller omnämnd härledning typ Keplerresonanserna eller annat finns veterligt omnämnt i modern akademisk litteratur):

•   atomkärnan är en strömstyrd komponent, och som sådan innefattar den en sin egen strömfälla, en CAT-situation:

— CAT, capacitive transmission: atomkärnan påtvingas en sin egen ekvivalenta ±e-massdestruktion.

•   kopplas — induktivt (AFS) — en intern materialelektronströmningsÄNDRANDE momentan strömpuls — den måste tvunget tangera ett visst gränsvärde — måste, obönhörligt fysiskt oåterkalleligt atomkärnan svara med motsvarande flödesrespons:

•   atomkärnans ekvivalenta ±e-struktur (Nref)

(neutronmassan/elektronmassan = 1818 + 18 + k elektronmassor: hälften e+ och hälften e–: alla atomkärnor är uppbyggda av A=deras masstal sådana block: A=27 för aluminiumatomen)

bryts — tvunget — upp och frigörs på uppdrag av den genomträngande förorsakande (iC-) kärnelektronströmmen. Resultat (tAnniBASIC):

•   en frilagd positronring 909A framträder med den ursprungliga atomkärnans bevarande spinn (ATA-karaktäristik), tillsammans med en motsvarande frilagd (iC-integrerad) 909A elektronmassa:

•   909A-elektronerna attraheras starkt (tAnniBASIC) av den stora relativt kompakta (expanderande) positronringen, och en ±e-annihilationsprocess börjar — och fortsätter lokalt ”så länge ±e-lagret räcker”.

 

Det är — och blir (STAD) — den enda tillgängliga E=mc²=hf-±e-annihilerande energikällande (Ecount) fysikförklaring som kan ställa upp en separat tillfälligt självunderhållande energikälla — med bevisbar kapacitet att också återställa kondensatorns avgörande observerade spänningstapp (KURVANALYSEN ¦ Hålbildningen).

 

•   Det var Gammaprojektets ambition att påvisa och därmed bevisa gammastrålning (±e-annihilation) ur en en sådan händelse med hjälp av urladdningar genom aluminiumfolie: energiräkningen Ecount bevisar hf=mc²-energins relevans för CAT och redovisas i detalj i SamKALKYL.

 

MEN DÄRMED UPPDAGAS OCKSÅ EN DEFINITIV FLASKHALS FÖR BLOTTA MÖJLIGHETEN ATT KUNNA UPPMÄTA NÅGON ±e-gammastrålning — ALLS — ur den händelsen:

•   Hela den associerade gamma hf-energi åtgår, konsumeras, nämligen i hålatomernas jonisering:

•   lägsta jonisationsgrad (eJon1+) garanterar själva hålbildningen — EØ = N(eJON1+) Rad¦Z:

— Ingen gammastrålning läcker ut. INTE EN PRICK. »Finns Inte En Chans». Bergvägg. Ingen öppning. Hopplöst fall .. ajö ..

 

— Så själva GAMMAPROJEKTET SKULLE NU ALLTSÅ ha havererat i summa summarum?

— Nej — definitivt inte. Absolut inte alls — enligt bevisen som framkommit här (»snarare tvärtom, med vissa intrikata inlägg ..»).

 

Men vi får hitta en annan [mera avancerad] instrumentell lösning för att locka fram anden ur flaskan:

•   GAMMASENSORN duger fint (från minst 60KeV: ±e ger 1,02 MeV). Men strålkällan är nu mera bevisbart (verkligt) mera knepig (men inte omöjlig) att tämja — som redan noterats på andra håll.

   Beskrivningarna här i CHR5¦a-e handlar INTE om det ämnet, utan istället om själva bevisningen i ”inte en prick”. Vi får, eller tvingas så, återkomma vid något senare tillfälle för att återuppta själva det avgörande gammastrålningspåvisande experimentet — på delvis SÅ nya (nu definitivt mera definierade) premisser (STAD):

•   Hålurladdningsexperimenten (ULAS ¦ HUE) som redovisas här har uppdagat slutliga klargörande bevis som räcker gott och väl som »avgörande starkt indikativa gammabevis» — tillsammans med NASA och KASHIWASAKI-artiklarna.

•   Enhetligt: alla detaljer i CAT ges — nu (Dec2020+) experimentellt påvisbart — en fördjupad kontur.

   Se vidare från INLEDNINGEN.

   GAMMAPROJEKTET med sin ursprungliga länk från portalsidan — till Praktisk ElektroMekanik.

 

Planckringen generellt J=mvr:  InEX

»Modern akademis självbegravning»

 

 

Någon Elektro Mekanisk — massbaserad — detaljbeskrivning av atom- och kärnfysiken existerar inte i den moderna akademins lärosystem [åskådliga bilder anses t.o.m. ”förbjudna”: »atomkärnans utsträckning ligger utanför det fysiologiskt visuella observationsområdet»]. Så började den här historien. Det har istället blivit uppgiften för TNED — Toroid Nukleära Elektromekaniska Dynamiken. Särskilt SPEKTRUM OCH KVANTTALEN understryker den egenheten: modern akademi brottas med superproblem i förklaringen av speciellt kvanttalen — av egen förskyllan: År 1927 förkastade modern akademi elektronmassans komponenter, de då benämnda s.k. ”vibratorerna”, trots en närmast glänsande förklaring till atomspektrum genom Heisenberg och Schrödingers matris och vågekvationer. En del bedrifter i den moderna akademins historia 1800+ är särskilt glänsande. Se även Herrefolksattityden ”herre över universum” med ”alla lärde ense”. Det är en sådan bygd.

— Tauringen, elektronmassans ringkomponent (drygt 650 000 sådana för hela elektronmassan med resultaten i Casimireffekten) ger en fullständig elektromekanisk förklaring och härledning till de speciellt ”modernt krångliga” kvanttalen sΦµ S-fi-Mikro: Med TNED-fysikens vokabulär:

•   elektronringens planspinn eller tau-ringströmmen, elektronringens toppspinn, elektronringens magnetiska moment. Se särskilt jämförelserna med modern akademi i SPINNBEGREPPET: hur det kom sig att modern tanke helt missade kärnfysikens elementa: Neutronkvadraten, facit till atomvikterna. Istället för att Härleda började modern akademi att Uppfinna. Garanterad kosmologisk låsning vid en primitiv fysikuppfattning. Det är inget fel på intelligensen. Men kolla bevekelsegrunden för att använda den: helt rent. Intrinsiskt välstädat.

— Tauringen visar också hur bristerna i modern akademi yttrar sig rent praktiskt, främst: oförmågan att kunna härleda GRUNDÄMNENAS PERIODISKA SYSTEM — resonansgrunderna genom tauringarna: ljusets polarisation, elektronens bubbelkammarspår, med vidare: K-cellens värmefysik. Universums Historia.

———————————————

TNED ¦ SPEKTRUM OCH KVANTTALEN ¦ Kvanttalen ¦ Keplerresonanserna ¦ GRUNDÄMNENAS PERIODISKA SYSTEM ¦ ELEKTRONENS BUBBELKAMMARSPÅR ¦ Elektronmassans Komponenter ¦ Casimireffekten ¦

Ljusets Polarisation ¦ SPINNBEGREPPET  ¦ Neutronkvadraten ¦ Jämförande Grafer ¦ K-cellens värmefysik ¦ Universums Historia ¦ Massfysik och Materiefysik ¦

 

 

 

Detaljerat i matematik: InEx ¦ Bevisen i sammanfattning

•   Först när det finns ett yttre laddningstryck

spänning (U) × kapacitans (C) som tangerar

atom- och kärnfysikens egen inneboende

KÄRNÄNDRINGSSTRÖMSTYRKAN

elektronströmflödesfysik (iC) inträder CAT:

DETSAMMA SKER I ATMOSFÄRISKA URLADDNINGAR MED TILLRÄCKLIGT LADDNINGSTRYCK — NASA¦KASHIWASAKI

STADFÄSTNINGEN gör gällande att den förklaringen är ren bevisbar praktisk fysik — säger TNED.

I grovräkningen är beloppet för den motsvarande

makroskopiska materialfysikens strömstyrka

för olika atomslag lika med

———————————————————————————————————————————————————————————————————————————

[justerade basvärden Mar2021: iN = A × 4854 Ampere, A atomens/kärnans masstal]

———————————————————————————————————————————————————————————————————————————

Kväve(14)                     Syre(16)                       Aluminium(27)

67 956,92 A                                  77 664,32 A                                 131 058,54 A

———————————————————————————————————————————————————————————————————————————

Uppgifter om medelströmmarna i vanliga atmosfäriska blixturladdningar anges ca 20 000 A [FM1975s507sp1mn]

 

 

MED DET GIVNA MATERIALET i urladdningsexperimenten 12-24V (BiS) inom den begränsande (uppmätta) maximala ledningsresistansen 10mΩ

framträder en q-faktor som bestämmer en genomsnittligt uppskattad håldiameter i grovformen enligt sambandet q = 1 + (U–12)/3;

 

 

 

•   Hålenergin (EØ) med dess N stycken hålatomer

i Al-folieskivan med tjockleken h=0,017mM

EØ        = N × eJON1+, massan m=N[Uu], U atomvikten och u atomära massenheten, och omfånget — D aluminiumets täthet (2 700 KG/M³) —

Ø          = 2√ (N[Uu]/Dhπ) ................     teoretiskt beräknade håldiametern

      bestäms enligt

N          = UC × q/e, UC urladdningskondensators spänning och kapacitans, e elektronladdningen och q en observerad laddningsmultiplicitet i experimenten 12-24V enligt grovformen

q = 1 + (U–12)/3,

N          = U[1 + (U–12)/3]C/e

 

      med kraftmorfologins ±e-annihilerande

      jonisationsgivande E=hf=mc²-energiekvivalent enligt TNED-fysiken

 

N          = nAnni × 909A × 2mec02/eJON1+  ;  A masstalet 27 för Aluminium

             = nAnni × (KONSTANTEN 909A × 2me c0²/eJON1+ = 4,191 T9 numerisk; A=27)

nAnni = antalet Al-atomers ±e-ekvivalenta masstruktur som måste mc²=hf-upplösas för att få aktuell N-jonisationsenergi.

 

      och nAnni-atomernas ordnade fältmorfologi — vid överslagshändelsen DAIS

Överslagshändelsen: DAIS

Beskrivning

 

 

Överslagsögonblicket affekterar endast den fältbegränsande anodvolymens atomer eller att vi måste utgå ifrån att så är fallet för att energiräkningen ska gå ihop.

•   Avgränsningen kan förstås sammanhänga med materialelektronernas vissa bindningar till sina moderatomer. Som fältstyrkan från katodspetsen avtar med avståndet xyz, avgränsas — så, eller kan så förstås avgränsas — automatiskt endast ett central påverkbart atomområde.

 

 

 

 

CAT-atomsträngarna: Överslaget

      som initierar en atomsträngarnas fältorganisation 

 n          = i(IGN)/iC ¦ antalet CAT(=±e-hf-upplösande)-atomfältsträngar med

n(CAT) = antalet CAT-atomer i varje CAT-sträng: = nAnni/n

 

      av en här medelbaserat bestämd internt fast gitteratomär morfologisk art

 

 

 

 

      baserad på TNED-fysikens konstanta kärnElektronStrömstyrka iC = 909 Ampere

iC          = e/tC = Ne/NtC = Q/NtC ¦ kärnändringsströmmen

 

      med allmänna nukleära kärnändringstiden tC = e/iC = 1,762 t22 S med angiven funktion:

 

•   Först när det finns ett yttre laddningstryck UC

= spänning (U) × kapacitans (C)

som tangerar atom- och kärnfysikens egen inneboende elektronströmflödesfysik (iC)

inträder CAT (TGF) — enligt TNED:

— en i termer av modern akademisk lärostol helt omöjligt beskrivbar naturfysik, här veterligt.

 

Initieringen måste — tvunget — ske induktivt-kapacitivt enligt (AFS):

 

•   Genom ATT förluster inte existerar inom ett materials egna interna elektronströmmar

 

— materien uppvärms inte på grund av att elektronflöden pågår mellan atomerna — även vid 0°K —

 

medför överslaget en nollinduktiv och nollresistiv omformering av elektronströmningen inom den avgränsade materialdomänen;

•   Har den formen en gång ändrats kan den sedan tydligen av samma fysikskäl inte stoppas:

 

 

 

Energin bevaras konstant: växande Q medför avtagande L och omvänt.

 

 

Antalet atomer på rad i aluminiumfolien med tjockleken 0,017mM med atommedelavståndet 0,2551nM=2,551Å är

0,000017M/2,551t10M = 66 652,5.

Totala antalet CAT-atomer som ska sönderdelas blir som tidigare enligt 24V-serien (medelhålet Ø0,297mM)

nAnni   = Nia/909A =

             = 1,698 T7

 

 

Den förorsakande strömpulsen  i(IGN)=U/R=3,305 T6 A

fördelad över en atomsträng som för sönderdelningsströmmen iC=909 A ger antalet atomsträngar

n           = i(IGN)/iC ................  n × iC = i(GN) den förorsakande induktionsströmpulsen

             = 3 635,97 ..................  antalet CAT-atomfältsträngar

 

 

 

iCparallell: CATatom — TNED-fysiken ¦ ATA/CAT 

 

Resten i händelsehistorien ombesörjs av de nAnni ±e-sönderdelade atomkärnorna i atomsträngarna, komprimerat illustrerat:

 

 

 

Från (AFS) hålcentrum utgår en kraftig lokal enda tidsanalogt uppkommen (kortast tN=3t20S) komprimerad E=mc²=hf-puls som medelmässigt eJON1+-joniserar de N hålatomerna (under max 1pS, ljushastighetens koppling över håldiametern Ø0,3mM) som snabbt (max 46nS) lämnar hålområdet och blottar hålet (Gitterbrytningsfaktorerna GBK, konventionell enklare materiefysik). Kondensatorns laddningstryck (qUC) ansvarar för hela händelsens överslagsinduktiva initiering på materialets minimala lokala ledningsresistans (R) via induktionsströmpulsen i=R/U=Q/t.

 

 

 

 

 

 

 

Från tA och 21µS framåt flyter ström ur kondensatorn ner till en intakt anodyta, som det får förstås, mellan nivåerna 24V ner till 16V. Det är i den tolkningens ljus tydligt att någon process försiggår under anodytan som inte tillåter någon direkt (max 2mΩ) mekanisk konduktivt ledande kontakt under den perioden — och inte senare heller.

Händelsen närmast tA efter överslaget: Ignition ¦ ikonförklaringar

•   Överslagets påtriggande fältändring vid A
— sker inom ljustidens/e-fältets fortplantning t(d) = 3,34 t14 S.

•   Under perioden tAB sker sedan en förberedande formering (KiE)

•   t(L) formerar och NtC fullbordar.

 

 

•   Själva det inledande överslaget (vid A, DAIS) som initierar fältändringen kopplar av allt att döma avståndet d(t) mellan Katodspets och Anodyta i området (max) någon eller några hundradels millimeter. Tidsbilden för den händelsen (inte närmare specificerad i tabelleringen) omspänner ljushastigheten (c0) över d(t) på formen t(d) = d(t)/(c0 = 2,99792458 T8 M/S). Är d(t)=1/100mM=0,000 01M blir

t(d) = 3,34 t14 S. Den tidrymden markerar det absolut första fysiska ändringsintervallet som hela historien sedan kan vidareutvecklas på.

•   Enligt uppgift (KH12s101) inträffar genomslag över 34mM luft (ingen specificerad temperatur) vid en pålagd 50Hz växelspänning på 20 000 Volt. Det ger en (likspänningsbaserad) referens på

U/d=k=588 235,2941 V/M.

— Med U=24V ges d=k/24=0,000 0408 M =

0,041 mM = 4/100 mM — vilket blir ett helt rimligt värde i experimentens observationer.

•   Men ingen här känd enklare mätprocess finns tillgänglig som kan fastställa de aktuella experimentens d-värden — någon precisionsbaserad mikrometerskruv för katodspetsens närmande, finns inte här tillgänglig.

 

 

 

•   Oscillogram eller en enklare voltmätare avslöjar om konduktiv (materialkontakterande) ledning har inträffat: kondensatorn urladdar i så fall kontinuerligt utan avbrott på normalt sätt ner till noll. Är så inte fallet, som i oscillogram No16, urladdar kondensatorn bara delvis, och då bevisbart över en betydligt större ledningsresistans (80-500mΩ) än den aktuellt konduktiva dito i området (i experimenten uppmätt max 2mΩ).

 

 

Överslagshändelsen (DAIS) — inom någon möjlig hundradels millimeter — inträffar snabbt med ljushastighetens fältåterkoppling (picosekunder) över det korta avståndet. Den händelsen inleder kondensatorns urladdning från tA, som vi har förstått, över en smal luftväg med bevisbart högre ledningsresistans än den uppmätta underliggande konduktiva i anodmaterialets max 2mΩ.

 

 

 

Formeringstiden/Induktionstiden t(L) kan beräknas

Genom experimenten med olika kondensatorspänningar (12-24V) framträder en viss ordning

(Graf ¦ q=Qf ¦ RadK) på vars grund vi kan bestämma, och experimentellt kontrollera, hålbildningens (genomsnittliga) håldiametrar Ø för den givna aluminiummetallens foliefysik.

•   Med givna materialparametrar för metallfolien

 

låter oss Qfaktorn q = Qf = 1 + (U—12)/3 direktberäkna antalet hålatomer (N) med enbart kännedom om kondensatorns spänning (U) och kapacitans (C)

enligt

U kondensatorspänning, C kapacitansen särskilt uppmätt, e elektronens laddning, Qf=q laddningsmultiplicitet, se Qfaktorn.

•   Med N-talet givet på aluminiumatomens kända masstal, atomvikt och täthet

kan håldiametern via N-talet direktberäknas tillsammans med hela den resterande parameterfloran:

•   Hålmassan beräknas direkt ur m = N · [Uu] med atomvikten[U] och atomära massenheten [u]

•   Håldiametern beräknas ur hålmassan genom 2√ (V=m/D)/(h·pi)

 

•   Hålbildningsenergin EØ via hålmassan kan så bestämmas med den avgörande förutsättningen att

•   antalet N hålatomer drivs ut ur hålet på grund av en minsta jonisationsenergi eJON1+ lika med

9.58840 T19 J = 5,98527 eV för aluminiumatomens yttersta elektron.

Energiräkningen: HeNE

•   Hela hålbildningsförklaringen bygger på förutsättningen med en minsta jonisationsenergi.

•   EnergiRäkningen ges då direkt från N × eJON1+:

— EØ (Edia) är bara ett annat sätt i uttrycket för E(e) med andra ekvivalenta parametrar:

:

NUCLEAR ENERGY Overturning Constant — »omvälvningskonstanten» NEO — Aluminum 4.191 T9 = N/nAnni

NukleärEnergiOmsättningskonstanten för givet hålmaterial:

:

÷

= 4 190 844 442 = 4.191 T9 = konstantvärdet i aluminiumfallet  oberoende av övrigt endast materialAtomen avgör =

N = antalet hålatomer ¦ RadL

—————————————————————————————————————————————————————— = NEO = N/nAnni

n = antalet annihilerande atomer i N vilkas massenergi ger totala hålarbetet

= N ÷ nAnni = 2 · 909A · me · c0² ÷ E(eJON1+) = EØ ÷ [nAnni × E(eJON1+)] , enligt sambandsformerna ;

EØ = nAnni × 2 · 909A · me · c0² = N × E(eJON1+).

•   Hålbilderna experimentellt uppmätta (Qfaktorn) ansluter »så nära vi kan komma» till den matematiken:

•   Endast den TNED-relaterade nukleära energikällan kan förklara det annars så tydligt helt gåtfulla hål- och ljusarbetet:

NEO: Ecount

 

 

VI MÅSTE KUNNA PÅVISA γ-KVANTA — MEN det används 100% för att jonisera hålatomerna så att hålet kommer fram .. vi måste konstruera en »gammafälla» ..

INGEN GAMMASTRÅLNING LÄCKER UT UTANFÖR

•   jonisationsenergin innefattar enbart hålatomerna — ingen annat

— Att studera kanturladdningar SKULLE bli vår enda förmodade räddning — om vi ens vill försöka hitta gammabevis med dessa förutsättningar .. men .. naa ..

•   Mar2021: vi kämpar vidare med den delen: olika testkonstruktioner är under utformning, dramatiken är påtaglig.

 

Gnisturladdning genom 0,017mM Al-folie: Ø0,3mM.

OscillogramNo16 14Jan2021.

Förorsakande Hålström:

ECount

•   E(Anni) är samma som EØ och E(e).

— Skillnaden ligger i att EØ&E(e) är förenklade i beräkningen genom att endast (FB) neutronens centralmassiv 1818 med delningen 909e har använts av rent bekvämliga ändamål; Eanni använder, mera korrekt, hela atomvikten med sammansättningen per neutronekvivalent

1818 + 18—mD + k: mD atomära massdefekten (16,8951216 för aluminiumatomen 13Al27) och k restfaktorn i kvoten neutronmassan/elektronmassan = 1818 + 18 + k med k=2.6235458 elektronmassor

med HOP-referensens parametervärden. Förhållandet mellan de olika räknesätten ger

1818/(1818+18—mD+k)=0.9979534 som multiplicerat med Eanni ger samma värde som EØ&E(e):

 

•   Håldiametern låter oss bestämma hålskivans metalliska ledningsresistans (OM):

•   Skivresistansen låter oss bestämma den idealt teoretiska strömstyrkan (i) ur det enkla U=Ri:

t(L): Ignition ¦ FoH

•   Den förberedande FORMERINGSTIDEN (efter överslagshändelsen [DAIS ¦ AF]),

den avgörande Tändtiden t(L)=t(IGN) kan så bestämmas ur Ne/i=Q/i=NeR/U

 

 

•   Uppgiften ”MAX 12µS” baseras på en separat ”elektronmobiliseringsräkning” som beskrivs i separat artikel (anodskivans inre fysik perioden tAB: tillväxten av ansamlat Q för att nå upp till den induktiva toppspänningen U som definierar laddningstrycket i den ovanförvarande kondensatorn via dess kapacitans — som förorsakade hela händelseförloppet). Se NtC.

•   Tändinduktansen (L) kan så bestämmas ur Ut/i = Rt

Jonisationsenergin: t(L)

•   Jonisationsenergin som joniserar hålatomerna

baseras på (CAT, TNED-fysikens härledda kapacitiva transmission) ATT

•   nAnni stycken aluminiumatomer sönderdelas fullständigt via sina inneboende ±e-ekvivalenter

•   Varje frigjort ±e-par annihileras med en e(JON1+) jonisationsenergi 2mc² av magnituden

•   nJon(±e) som eJON1+-jon(is)erar 170 755,2 hålatomer med en konverteringsfaktor

•   j = nJON(±e)/909A som används i beräkningarna för den enhetliga 909A-nomenklaturen:

— nAnni bestäms från Nia = N/(909Aj)

som ger nAnni = Nia/909A = [N/(909Aj)]/909A = N/j(909A)².

 

Det är hela hålbildningsmatematiken.

Förberedande formeringen: FOS ¦ iCAT ¦ JEN

•   Formeringen i berörd folieskiva som förbereder sönderdelningen

•   sker tydligen under perioden tAB:

 

 

 

•   Den inledande induktivt kopplade strömstöten kan inte stoppas (AFS).

— Varför inte?

— iCAT. No mother god loving way.

i(N) = A4902,12 Ampere: A, atomens masstal

FULLSTÄNDIGA KÄRNSÖNDERFALLETS MINSTA STRÖM

 

— Vad vi har förstått i konsekvenser:

•   en omändring i materialets egen elektronströmmande morfologi kan inte verkställas under den gränsen.

— Varförintedå?

 

 

•   Strömmen i=U/R :

 

 

— R definierar anodskivan med hålatomerna som kommer att drivas ut på kondensatorns uppladdade spänning U. Och den fysiken är ofrånkomligt obönhörligt oåterkallelig.

 

 

ref. Kontaktresistanser — notera olika referenser vid olika temperaturer och olika källverk i olika epoker

 

•   Inget material existerar som kan föra en sådan typ av strömstyrka i(N) inom loppet av mikrosekunder.

— Se praktiskt-matematiskt exempel i HeatCapEx

•   Materiefysiken är helt utesluten i den fysikbeskrivningen.

•   Massfysiken — atomkärnans två TNED-härledda kungsekvationer (kraft och impuls) ger en förklaring:

— Genom ATT atomkärnans i sin kärnbrunn är den central som styr och övervakar sin elektronbesättning, känner av och reglerar hela atomens fysiska status i varje händelse, överskott eller underskott, excitation, fusioner och fissioner, elektriska och magnetiska kopplingar

— med den centrala egenskapen att INTE vara betingad av materiefysik

— kan heller ingen materiellt styrd elektrofysik påverka det rent nukleärt naturbaserade styrflödet

— utom OM och DÅ styrflödets gränsområde i(N) berörs

— genom en makrotriggad induktiv fältändringspuls, ett överslag, som omriktar hela flödesmorfologin.

•   Atomen är förlustfri: den känner inte av något elektriskt flödesmotstånd i sin funktion: den representerar nollresistans. Och kan just därigenom REGLERA energibalansen enligt

 

 

Laddning (Q) och Induktans (L) balanserar varandra exakt DÄRMED attt

•   Atomkärnan kan omvandla (massförstöra E=hf=mc²) vid sitt arbete — med fusioner, fissioner och allmänna excitationer:

•   Om Q tillväxer av olika anledningar avtar L proportionellt och omvänt:

•   avtar Q tillväxer L.

•   När massa — elektrisk laddning Q — hf=mc²-förintas genom ljus och värme överförs den avtagande massans energi på en växande induktans (COEI enligt TNED: conservation of energy by induction): massenergins överförande på omgivande redan existerande laddningar och deras mottaglighet: Q avtar med växande L.

 

•   När massa — elektrisk laddning Q — FRIGÖRS ur sin inneboende ekvivalenta nukleära ±e-struktur inträffar motsvarande omvändning (neutronens sönderfall är det främsta mest elementära exemplet): ökande Q innebär ett proportionellt avtagande L:

 

— Induktansen (L) avtar i samma grad som laddning (Q) framträder:

E = UQ = RiQ = L(di/dt)Q

 

•   Energin bevaras konstant med ändringar i proportionerna mellan laddning Q och induktans L.

 

Med i=U/R=dU/dR behövs bara en hur liten ändring i U som helst över en hur liten del av R som helst för att DEFINIERA själva strömdraget (i). Strömdraget (i) är en TILLSTÅNDSÄNDRING. Den uppväcker en lika stor tillståndsbevarande ansats: en motström uppväcks som eftersträvar att pulsen annulleras, och tillståndet före så bevaras (ÄNDRINGSLAGARNA).

 

OM nu motströmmen avkänner en fysiksituation med noll motstånd,

— vilket betyder att orsaken till händelsen, den givande strömpulsen, helt och hållet stoppas upp och istället, så, överförs på sin motsatta, inducerade, make —

finns ingenting som kan hindra den ifrån att fortsätta.

 

Vad vi vet: två materiella föremål kan inte genomföra ett sådant utbyte inom en gemensamt bevarad vanlig normal materiefysik. Där förekommer alltid olika former av värmeförluster då elektronströmmarna leds mellan olika kontaktpunkter mellan olika material.

 

Men som vi vet: de inre elektronströmmarna mellan atomerna i en metall genererar alls ingen värme i det ATT strömmarna strömmar, atomerna vibrerar, och atomkärnorna spinner. Strömmarna strömmar vare sig metallen är kall eller varm, så länge den är intakt: metallens inre fysik betingas — alltså — av (helt) andra egenskaper: massfysik:

 

TNED-FYSIKENS RESULTATBILD MED HÄNDELSESCENARIO:

 

•   Formeras den inre elektronströmmen — på visst sätt — efter en inledande induktiv impuls

•   finns ingen INRE mekanism som har kapacitet att ÄNDRA det nya tillståndet EFTERSOM, som vi nyligen noterade, atomernas inre strömningsfenomen saknar förluster = möter inget motstånd.

•   Atomkärnans egen strömfälla har utlösts — på den begränsade samlingen berörda atomer..

 

 

 

 

 

Elektriska fältet mellan katodstiftets ände och den plana anodytan följer på känt sätt fältlinjer som alltid tangerar elektrodytan rätvinkligt. Det innebär att den (svagt) rundade katodstiftets ände visar en minsta avståndets räta raka fältlinje mot anodytan under, och som också intar den starkaste fältkopplingen.

 

 

Så:

När överslaget sker — i=U/R=Q/t — finns bara en ideal minimal fältlinje att välja på DIT den underliggande anodelektronmassan måste DRAS perifert för att matcha den inducerade motströmmens förlustfria fortsättning.

FOS: FFO

Formeringen i berörd folieskiva som förbereder sönderdelningen

•   En växande mängd elektroner dras ihop centralt i anodskivan under katodstiftets fältstyrande inverkan:

•   ihopdragningarna bygger, på viss tid, upp en växande summa Q i en centralt så formad rak/vertikal starkaste fältlinjes utsträckning:

•   processen fortgår tills ekvivalensen Q=UC med kondensators laddning (U) och kapacitans (C) uppnås (figuren längre ner).

 

 

 

Det skulle definiera vad som sker genom oscillogrammets tidsbild perioden tAB.

•   FÖRST sedan en intern formering slutförts kan hålbildningens praktik sättas i arbete.

•   Inget — nada — ljus uppträder FÖRE den slutförande tidpunkten. Helt rent. Inte en prick.

   BEVIS:

— Se direkta mätbevis (17Apr2021) i UrladdningFöregårLjusbildning (UFL).

 

De oscillogram som inte ansluter till den mest spektakulära samlingen (No161718) uppvisar liknande avslutningar med ett mjukt avslutande bottenläge (12-16V) typiskt som i No9 nedan:

 

 

 

•   anledningen bakom de olika typerna (vad som framkommit hittills) är en fråga om urladdningspunkter (foliebandet) inom en lokalt minimal resistans (<2mΩ) kontra punkter längre bort med högre kretsresistans. Men vi har inte de exakta bevisen för den detaljen, än [Apr2021] — utom i fotografierna som visar punktlokalerna, och de direkta resistansmätningarna över dessa regioner.

 

 

 

 

 

Qaktiveringen: FeFo

 

 

•   När mängden Q=UC=it aktiveras — under t(L)

•   har precis N antal elektroner »tilltalats» för att förbereda en central formering i en central fast gitterbetingad atomstam i form av den starkaste fältkopplingens linje mot katodstiftets fältände.

 

Men den TIDEN t i Q=it — t(IGN)=3,5nS — är uppenbarligen INTE tAB-tiden 21µS.

 

 

3,5nS är vad i-strömmen genom U/R — elektronernas »kontakt för medverkan» i anodskivan — kräver för att IGÅNGSÄTTAS, ansättas. Inte fullbordas elektriskt morfologiskt. Inuti det fortfarande metalliskt atomfasta anodgittret finns fortfarande en del att ombesörja.

 

Vi kan utgå ifrån det genom följande analogi som tycks kunna förklara i tidsmässig detalj hur Q-mängden adderas successivt växande mot en central fältstam — sedan strömstyrkan i aktiverats/etablerats under 3,5nS.

NtC: Qaktiv ¦ Formeringen

 

 

•   Kopplingstiden NtC=12,26µS

TNED-FYSIKEN (Planckringens dimensioner).

 

 

 

Det finns väldigt fina [rent tjusiga] liknelser som kan användas för att förtydliga det uppdagade/anmodade funktionssättet:

— BION börjar FÖRST sedan publiken intagit sin åskådarplats, och entrédörrarna har stängts. Och ljuset tonats ner. Och scenen öppnats.

— Och dessutom släpper kassan bara in en åt gången [det bästa av allt].

 

 

•   Minsta kopplingstid (tC) för en atom att justera varje ett nytt tillstånd efter någon ändring kan återföras på atomkärnans spinn

(även i klassisk kärnteori under perioden 1936-2011: kärnans [tyngdcirkel] radie

r’=rA^1/3: r protonradien, A masstalet — se referenserna i Kubanalogin om ej redan bekant).

— Dynamiken återfaller på den TNED-härledda POTENTIALBARRIÄREN, zonbarriären (cz=c0/2).

•   Med cz som preferens till spinnets rotationshastighet ges

tC    = 2pir’/cz .................     kärnändringstiden (kärnkopplingstiden) 1,723 t22 S

•   För aluminiumatomen (A=27, cz=c0/2=1,49896229 T8 M/S) ges

tC          = 1,723 t22 S.

 

 

•   Med hålskivans N stycken hålatomer med en reserverad kopplande elektron per hålatom för hela strömmen (i) blir den sammanlagda tiden i successiva tC summeringar lika med

NtC       = N · tC = 1.226 t5 S

             = 12,26µS

•   NtC slutför härledningen till den centrala förberedande fältlinjestammens samlade atomkärnor med den aktuella i-strömmen preparerad.

— Om härledningen har den förmodade relevansen finns tillfälliga variationer i materialets inre elektronströmningar [materialets geo-morfologi] som möjligen ger NtC-intervallet  något olika ±-marginaler. Resultaten med de 25 förekomsterna i i 24V-serierna visar att NtC-intervallet varierar från 3 till 21µS.

Qekvivalenten: NtC

•   När ekvivalensen Q=UC=it har etablerats — genom NtC

•   har (nAnni) precis så många centralatomers atomkärnor samlat en elektronström genom sina gemensamt riktade kärnpoler och kärnbrunnar ATT deras sönderdelning i ±e precis kan uppväga den annihilationsenergins eJON1+-jonisering som krävs för att de N stycken hålatomerna ska lämna området och bilda hålet.

 

 

Möjliga variationer i NtC-intervallet:

Oscillogrammets tAB-intervall på hela 21µS kan vara ett resultat av tillåtna avvikelser och interna variationer med vissa marginaler i NtC-intervallet.

•   Bevisning:

•   Vi tror oss ha vissa belägg för det påståendet i jämförelsen med de närmast efterföljande oscillogrammen No17 och No18:

 

 

 

 

•   Vi ser att oscillogrammen i 17&18 har samma typform som No16 men är betydligt snävare:

•   No17 visar tAB ca 5µS med ett ca 2V0 spänningsfall. Hålet i stort som No16.

•   No18 visar tAB ca 3µS med ett ca 1V8 spänningsfall. Hålet i stort som No16.

 

Om iakttagelsen besitter det nämnda teoretiska underlaget har vi NtC-marginalerna i de tre exempelhålen som

 

No16 ..........     NtC + (21-12,26 =  8,74)µS

No17 ..........     NtC + (5-12,26 = — 7,26)µS

No18 ..........     NtC + (3-12,26 = — 9,26)µS

•   NtC (+8,74)¦(–9,26)µS

 

•   Vi har ännu ett liknande exempel från urladdningsserien med U=12V. Det U-värdet är också definitivt omkring nedre gränsen för experimentell observation av folieurladdningar på grund av det mindre hålet med dess starkare benägenhet att uppvisa multipla gnistbildningar som försvårar dokumentinsamlingen:

 

 

Oscillogram 12V¦No3 8Mar2021

— fotograferat med datormikroskop i efterhand

med belysning bakifrån den demonterade aluminiumfolien:

 

•   Inget oscillogram:

•   Det använda digitala oscilloskopets fallande max triggnivå närmast 12V är 11V9: inget oscillogram framträdde. Den digitala voltmätaren stannade följdriktigt också på visningen 12V efter full hålbildning.

•   Vi har viss rätt att se den visningen med liknande resultat som i 24V-serien ovan med No17&18, fast med mindre spänningsfall (tydligen inom 0V1).

   Den digitala voltmätaren som komplement användes aldrig i 24V-serien. Den infördes först med 12V-serien för att få kompletterande dokumentering inom ett mera krävande experimentområde.

   Se vidare detaljerna i 12V-serien i u12.

 

 

Formeringen tAB: Qekv

TNED-fysikens fortsatta scenario av händelseförloppet:

 

 

 

 

•   Formeringen tAB

I takt med att centralstammen färdigbildas via den gemensamt formerade i-strömmen på de N hålatomernas lånade elektronmassors flödesform dras motsvarande e-kvantiteter genom de så sammanlänkande atomkärnornas kärnbrunnar.

 

 

 

 

 

•   Annihilationsprocessens genombrytning: i = i(N)

 

•   När strömstyrkan (i) i en formerad stamlinje

— polariserade atomkärnor som delar samma elektronflöde genom kärnornas smala kanalöppning genom toroidcentrum —

tangerar och överstiger gränsströmmen i(N) = 4902A,12 Ampere

•   i aluminiumatomens fall lika med i(N) = 132 357,2 Ampere

separeras ur kärnmassivets 1818e en uppdelning i ±e909A. Det är TNED-fysikens härledda CAT-tillstånd (kapacitiv transmission) ur atomkärnans egen noterade inneboende strömfälla.

•   Det starka elektrondraget tvingar atomkärnans strömkoppling att framdriva EN PÅTVINGAD KÄRNREST — avdela kärnans 1818-masivs egen inneboende positronmängd — i form av en fristående Planckring — som helt och hållet består av positronmassa i en delvis bevarad (ATA-karaktäristiken) kärnans ursprungliga men omorganiserade struktur:

•   Positronringen är starkt expansiv genom sin egen inre positiva laddning, och därmed också starkt attraherande mot omgivande (lösgjorda) elektronmassor:

•   Varje elektronmassa som dras in till ringen annihileras tillsammans med en motsvarande positronmassa under utsändning av gammastrålning med Planckenergin

 

E           = hf = mc² = 2m(e)c² = 1,637 t13 J

             = 1,0220156 MeV;

 

•   För aluminiumatomen är eJON1+ = 5,98527 eV:

•   Varje ±e-par kan eJON1+-jonisera  nJON(±e) stycken hålatomer.

Frekvensen i gammastrålningen från ett annihilerande ±e-par ges från Planckenergins samband  enligt

f            = mc²/h = 2,471 T20 Hz

 

•   TNED-fysikens ELEKTRONMASSANS KOMPONENTER med dynamiskt bevisande exempel i ELEKTRONENS BUBBELKAMMARSPÅR och SPEKTRUM OCH KVANTTALEN och LJUSETS POLARISATION ger möjlighet att bestämma hur lång tid upplösningen av ett annihilerande ±e-par tar upp:

•   Den mera precisa beskrivningen av detaljen finns i avsnittet om CASIMIREFFEKTEN (ElektronenINTRO):

•    Elektronmassan består enligt den räkningen av 673 026,65 stycken enskilda TauRingar:

•   Tauringens uppskattade storlek (Ø max 1/50 av proton-neutronradien) visas också enligt TNED i skalenlig jämförelse med proton-neutrontoroiden i BT-fältet.

— Varje svängningsperiod i f ska då motsvarande »pumpningen» — se Annihilationsprocessen — av ett annihilerande ±TauPar.

•   Varje svängningsperiod — ett annihilerat ±TauPar — tar upp tiden

t(f)         = 1/f = 4,047 t21 S:

— Det ger oss totalt för ett par cylindriskt motställda (673 026,65τ+ + 673 026,65τ–)

t(±e)     = t(f) × (673 026,65τ±)

             = 2,724 t15 S ......................        annihilationstiden för ett ±e-par, enligt TNED

Etablerad kontrolluppgift saknas här.

 

AnnihilationsHändelsen:

Schematiskt komprimerat:

 

 

 

Genom att närheten till de förorsakande strömdrivande elektronmassorna i praktiken är »omedelbar», blir också annihilationsprocessen optimal i tid, plats och utrymme.

 

Men positronringens blotta kompakta ringform relativt elektronmassornas »mera rena fria form» ställer upp åt oss en helt annan parannihilationsmorfologi än den ”normala” med 2,724 t15 S per ett ±e-par:

 

 

Nämligen den (i konsekvens med ATA/CAT) högst onormala kandidaten:

 

t(ELEKTRON  ) = d/v = 2pi[(rp/50)/2]/[cz=c0/2] = 2pi[(rp/50)]/c0 = 5,743 t25 S

 

t(ELEKTRON  909A Aluminium A=27) = d/v = t(anni909A) = (24 543)/(254,5) × 5,743 t25 S = 5,54 t23 S — idealt kortast möjliga tAnni/Al-atom: Är samtliga Al-atomer i parallell motsvarande koppling vid CAT, gäller den tiden för hela den involverade atomdomänen nAnni, i experimentfallet nAnni = 1,698 T7 stycken Al-atomer av hela hålets 7,116 T16.

 

 

Avsnittet i eCYL med tAnniBASIC och komplementet GAMMA med FEG och tAnniBasicV visar hur TNED-fysiken vill lösa uppgiften matematiskt-morfologiskt — för vidare jämförelse och prövning: det finns inte så förfärligt mycket att välja på i fysikalisk dynamik. Vi förutsätter den bekantskapen här.

 

•   Annihilationsenergin eJON1+-joniserar »tillfälligt permanent» de N hålatomerna — som därmed garanteras utträde ur lokalen genom ömsesidig repulsion.

 

HBtBC: FOtAB

•   Hålbildningen tBC

•   Den plötsliga brytningen vid tB.

•   Kondensatorns spänningsnivå återmatas — tydligen — under kort tid till toppläget :

•   Varifrån?

— Avsnitten i Hålbilden ¦ KURVANALYSEN ger en matematisk beskrivning med tillhörande möjliga fysikförklaring.

   Vi har (STAD) redan sett av de mest framträdande experimentresultaten ATT kondensatorenergin i vilket fall INTE kopplar energiförklaringen (KONFRI): nettospänningsfallet lika med noll (No161718). Kondenstorns rent statiska laddningstillstånd initierar — tydligen — endast förloppet genom faktorerna UCR. Så: Vilken förklaringen än är, neråt eller uppåt vilketsom, kommer samtliga ändringshändelser att — tvunget — återföras på den nukleära förklaringsformens kredit och kapital i Ecount. TNED-fysiken har ingen annan kandidat att hänvisa till.

 

•   Hålbildningen (utförligt i HB):

 

 

 

Tabell5 CAT2021.ods 3Apr2021  —  Tabell4¦5

 

 

NaGu: HBtBC

•   N-atomernas gitterutbrytningar — kraftbilden

Först från tidpunkten då N-atomerna börjar joniseras (Flödesschemat) kan hålbildning börja uppträda. Kalkyldelen ovan visar sambanden.

•   GITTERBRYTKRAFTEN F(G) beräknas direkt ur elektriska kraftlagen F=k(Q/d)². Medelavståndet d(G) mellan närliggande atomer i metallens fasta gitterstruktur bestämmer repulsionskraften baserad på två fasta närliggande eJON1+-joniserade metallatomer:

•   Med F(G) bestämd kan också en GITTERBRYTNINGSTID t(G) bestämmas enligt

•   Det allmänna sambandet v = Ft/m kan sedan användas för att bestämma en motsvarande medelbaserad GITERRBRYTNINGSHASTIGHET v(G)

som hålatomen använder för att rymma fältet och bilda hålet:

•   TIDEN som krävs för att en partikel med den medelhastigheten ska avverka det observerade hålets diameter (Ø0,3mM) blir

t(H)       = 45,45nS, avr. 46nS.

 

 

 

 

•   Med en central fältstam inuti under ytan på den tunna anodskivan blir det naturligt om hålbildningen börjar från mitten och sedan sprids (nära med smärre variationer) likformig cirkulärt:

 

 

ref. Kontaktresistanser — notera olika referenser vid olika temperaturer och olika källverk i olika epoker

 

 

•   t(H)-värdet blir ett medelvärde för de N-atomer som lämnar hålet sist — på kredit av ett fördröjningsintervall som innefattar de första utflyende hålatomerna på närmast kortare tider med de högre hastigheterna på de snävare ömsesidiga repulsionskrafterna, starkast i centrum.

•   Vi har f.n. ingen kraftmorfologisk bild av (exakt) hur positronringarna attraherar omgivande elektronmassor och i vilken TAKT sådana ±e-par bränns av relativt varje frigjord atomkärnas centralmassiva e+-Planckring.

— Den takten avgör i egentlig mening hur snabbt hålatomerna erhåller sin egentliga jonisation, och därmed i vilken takt hålets bildas reellt. Vår enda hjälpreda här blir t(H)-värdet: en förmodad övre tidsgräns — i praktiken går det snabbare.

 

GPE: NaGU

•   Glödpartiklarnas roll i energiräkningen TabellRT

— Glödpartiklarnas energi är helt försumbar i totalräkningen enligt särskild analys,

•   Se särskilt utförlig genomgång i GLÖDSPÅREN.

 

 

24V ¦ 100µF ¦ 0,017mM aluminiumfolie — separat konstruerad anordning för seriefotografering av glödspåren vid urladdningshändelserna.

 

 

Vid »urladdning genom aluminiumfolien» bildas glödspår: Varje utkastad glödpartikel hinner tillryggalägga en viss spårlängd innan den, märkbart, avviker via någon kollision med en ordinär luftmolekyl. Känner vi luftens parametrar — sammansättning, täthet, tryck och temperatur inom en bestämd volym — kan vi beräkna medelluftmolekylens medelhastighet och medelmässiga rörelsemängd. Kan vi också mäta spårlängderna kan vi på den vägen framgångsrikt göra jämförande beräkningar som fastställer glödpartiklarna möjliga motsvarande kinematiska och atomfysiska parametrar: massa, begynnelsehastighet, sluthastighet och därmed jämförande rörelsemängder p=mv.

 

•   Glödpartiklarna kan som mest innefatta 25-30 000 sammanhängande heta aluminiumatomer:

•   Antalet glödpartiklar är relativt få

•   På grund av det relativt få antalet glödspår och deras bevisbart begränsade kroppsmassa i växelverkan med luftens molekylbollar blir deras sammanlagda energiräkning försvinnande liten i jämförelse med de värden man får i räkningen för hela hålatomkapitalets energiomsättning.

SFref: GPE

HUVUDDELEN AV HÅLATOMERNA INGÅR KEMISK FÖRENING MED LUFTEN

 

Det tidiga (2007) försöket med SILVERFOLIEN (17ggr tunnare än Al-folien)


 

visade (och bevisade) att huvuddelen av hålatomerna i folieurladdningarna ingår luftföreningar.

— Bilden ovan vänster visar hur den tunna silverfolien såg ut efter en urladdning.

— Den högra upptecknade delen visar de ”hängande böljande svävande draperierna” som observerades efteråt:

•   svarta (silveroxid) tydligt molekylära ”hängen” sågs i luftrummet intill den genomträngda silverfolien.

   Vi undviker (helst) den typen av experiment och håller den på den aluminiumminimala nivån med små urladdningshål då metalliska luftföreningar (Aluminiumoxid Al2O3, Aluminiumnitrid AlN) i allmänhet inte är mest kända för hälsan.

 

LiU: SFref ¦ GPE

LJUSBÅGSFENOMENETS INBLANDNING  UTESLUTS

— Varje vanlig materiebaserad konduktivt elektrodkontakterande elektrisk ledning som fenomengrund utesluts genom samtliga oscillogram som visar att urladdningskurvorna i 24V-fallen i allmänhet stannar på en slutnivå omkring 12-15V: någon elektrodkontakterande elektrisk ledning föreligger aldrig.

 

•   Utförlig genomgång i LuBALT.

 

 

•   Särskild undersökning av katodstiftets kondition (A) efter 100-talet urladdningar i jämförelse med ett helt nytt oanvänt (B) kontaktstift visar inte ett enda synbart märke, eller någon synbar form- eller materialdeformation, inte alls över huvud taget.

— OM någon nämnvärd HETTA (värmehärd) skulle agera med i spelet borde rimligen också katodspetsen uppvisa någon deformation med tiden.

   Då så tydligen inte är fallet, utesluts varje termo-elektrisk verkan som orsak till händelseförloppet.:

•   Det som trafikerar katodstiftets ände är endast — enbart — elektronkomponenter, aldrig materialatomer:

• Katodstiftet berörs aldrig mekaniskt materiellt i någon kontakterande mening.

HeatCapex:

Kantbild i ca 200ggr förstoring (Dec2020):

anodfolien

 

Mikrometermätning på folien vid smältkanterna visar som mest 0.032mM — folietjockleken 0.017mM. I allmänhet runt 0.020-0.024.

En VÄRMEKAPACITIVITETSRÄKNING T = E/(c)m på Aluminiumets material Al(c) = 900J/KG°K via det aktuella hålområdets atommassa (Ø0.3mM¦drygt3nKG) visar att smältvärmegraden (933 °K för Aluminium) »i de flesta fallen» gott och väl rent teoretiskt KAN matcha en minsta kondensatorns energiomsättning inom det aktuella hålets lilla massvolym.

•   Men definitivt inte genom en period på 21µS (HeatCapEXPL):

 

•   Metallsmälta uppnås redan efter 33pS = 3,328 t11 S — om direkt konduktiv ledning tillämpas.

 

— Men särskilt resultaten i STAD ¦ s161718 bevisar

— ingen urladdning alls i netto — att kondensators roll i energiräkningen ändå i vilket fall inte kan relateras. Inte alls.

•   Hela den ursprungliga föreställningen om kondensatorns roll i historien — utöver dess rent statiska laddningstryck via UC —

 har med den upplysningen degraderats till alldeles särskilt precis speciellt principiellt helt bombsäkert lika med 0.

— Se även DBAB-graferna som ytterligare understryker kondensatorns uteslutning:

•   själva energikapitalet jämfört med E=N×eJON1+-räkningen i det rent praktiska arbetet med hålbildningens utförande.

   Se även ovan i LiU.

 

 

•   Hettan som ändå uppenbarligen bildas och splashar ut delar av materialet omkring hålkanterna kan så snarare tolkas av typen termo-mekanisk: atomerna, särskilt i centrum av hålbildningen, får så stor rörelseenergi att den driver upp höga lokala temperaturer enbart i foliekroppens egna atomer och lämnar allt övrigt intakt — frånsett en mindre mängd atomer som förenas i heta glödande grupper som bildar glödspåren.

 

KotBC:

•   Kondensatorns återhämtning tBC

•   Kondensatorn återgår till sin ursprungsnivå från tB — det var något nytt (DeKoK).

•   Varifrån sker den återmatningen?

•   Kretsbilden är så ordnad att varje form av krypströmmar eller annat ”fel” som skulle kunna leda fram en backström inte finns närvarande:

— Efter varje urladdningsförsök laddas kondensatorn upp manuellt med en mikroswitch som anbringas med en manuell fingertryckning. Ingen strömväg kommer sedan fram den vägen.

•   Den mätande OP:n (CA3140) är av typen TeraOhm på sin mätingång, och ingen ström kan heller nå kondensatorn den vägen.

•   De två övriga liknande fallen No17&18 endast understryker saken.

•   Full hålbildning med netto noll kondensatortapp.

 

 

 

Vi kan beskriva kurvdetaljen per matematik genom att modifiera kondensatorn egentliga urladdningsmatematik med passning till det aktuella oscillogrammets kurvform:

•   En ytterst super ultra starkt växande resistans påförs plötsligt kondensatorfysiken från tB— tillsammans med »en negativ — omvänd, spegelvänd — urladdning».

— Vad är det?

 

Det är tydligt att ett foliehål — kretsbrott — avbryter händelseutvecklingen med början från tB.

•   I en »normal materiefysik» skulle det bara medföra att kondensatorn — i princip — stannar på avbrottsnivån (via en liten snabb mjuk övergång).

— Här händer något helt annat, direkt spektakulärt, som det kan tyckas.

 

•   Det finns bara en tillgänglig källform att välja på:

•   En som — tydligen — bevisar CAT i TNED.

 

 

 

 

•   Hålbildning med noll kondensatorurladdning i netto.

•   Hålbildningens Energiutveckling (SamKalkyl).

•   Vi har redan konstaterat att »kondensatorn uppför sig inte som en normal kondensator»:

•   Kondensatorkurvan är — ju — märkbart »korrumperad».

 

 

TNED.

 

 

 

iCAT: CATatomstr ¦ CATnom ¦ Utlösande materiefysik ¦ DAIS

 

 

iCAT CAT: TNED-fysikens beteckning för (eng.) CApacitive Transmission, kapacitiv (C) transmission [spänningsstyrd massupplösning i hf=mc²]

 

———

20°C:

———

U ...................   urladdningskondensatorns spänning, V

q ....................   laddningsmultiplicitetsfaktor; experimentellt  inom U =12-24V: q = 1 + (U–12)/3 = Qf

C ....................  urladdningskondensatorns kapacitans, C=Q/U i Farad=C/V

mATOM .......   metallatomens massa: atomvikten [U] i u(Dalton-) enheter (u=1,66033 t27 KG): m=[Uu]

e .....................  elektronladdningen 1,602 t19 C

D ...................   metallens täthet i KG/M³

OM ...............   metallens resistivitet i Ω/M: för aluminium lika med Koppar/0,6 = 2,97 t8 Ω/M @20°C

h ....................   aluminiumfoliens tjocklek: 0,017mM

Med givet urladdningsmaterial:

Strömstyrkan i avgör om en CAT-händelse ska inträffa eller inte:

Strömfunktionen i CAT (iCAT) — experimentens elektronbudget

Härledning:

N          = m/[Uu] ...............................    antalet hålatomer

             = U × C × Qf / e                                                 ; Q-faktorn redovisas särskilt i Q-FAKTORN

m          = [Uu]N                                                              ;

             = [Uu]U × C × Qf / e ...........    hålmassan         ;

i            = U/R                                                                  ;

OM        = Ω/M ..................................    metallens resistivitet, för aluminium = Koppar/0,6 = 2,97 t8 Ω/M vid 20°C

Hålresistansen: iCAT

R           = OM × h/(πr²) ......................    resistansen R räknas i längdmeter via ledarens givna tvärsnittsyta, strömflödesytan

————————————————————————————————

 

ref. Kontaktresistanser — notera olika referenser vid olika temperaturer och olika källverk i olika epoker

————————————————————————————————————————

metall    Koppar @20°C 1,78 t8 Ω/M = K

——————     ————————————————————————————————

silver                            K ÷             1,06

koppar                      K ÷             1,00

guld                               K ÷             0,69

aluminium                  K ÷             0,60 ....   Koppar/0,6 = 2,97 t8 Ω/M @20°C

mässing                      K ÷             0,44

järn                                K ÷             0,17

tenn                              K ÷             0,15

stål                                K ÷             0,02

————————————————————————————————————————

Resisitivetsvärdena ovan relativt Koppar 1,00

Resistivitetskonstanten OM anges i Ohm per Meter — från längden s Meter per M² gånger OM som ger OM i Ω/M.

————————————————————————————————————————

i            = U/R

             = πr²U/(OM × h)                                                  ;

m          = VD

             = hπr²D

r²          = m/hπD ................................   hålradien

             = [Uu] × U × C × Qf / ehπD

i            = πr²U/(OM × h)

             = π[[Uu] × U × C × Qf/ehπD]U/(OM × h)

             = [[Uu] × U × C × Qf]U/(ehD × OM × h)

             = [[Uu] × C × Qf]U²/(e × D × OM × h²)

             = U²QfC[Uu]/(eDOMh²)

             = U²(1+[U–12]/3)         × C[Uu]/(eDOMh²) ¦

MKSAUnits: V² · C/V · KG / (C KG/M³ · VM/A · M²) = A ;

C = 95µF, h=0,017mM experimentens värden

             = U²(1 + [U – 12]/3)   × 1147,6

beräkningsformen.

————————————————————————————————————————

[Se även: rakledarens primärinduktans REP].

 

i(N) = A4902,12 Ampere: A, atomens masstal

GRÄNSSTRÖMSTYRKAN SOM KRÄVS FÖR ATOMKÄRNANS FULLSTÄNDIGA ±e-UPPLÖSNING

•   I förenklad grovräkning använder vi bara kärnmassivets 1818-domän. Men reellt ingår hela atomen.

— Se mera utförligt i ELEKTRONBUDGET. Den förenklade procentuella avvikelsen blir max 1,12%.

 

•   (i) avser enbart en berörd anodkropps egen avgränsade — induktivt uppväckta, kapacitivt »transmuterade» — strömformeringsfysik (elektrisk kraftmorfologi: »ström formerings ändrings fysik»):

•   Inblandas händelsevis yttre strömningsfenomen [»läckströmmar» i(e)]

— (i) domänen inkräktas på

(ytströmningsfenomen som flyter med anodformeringens egen förberedande CAT-process)

— lämnas den inträngande (integrerade) strömmen tillbaka då CAT inträder, sambandsgrunderna nedan,

•   så att endast anodområdets egenfysik säkras i CAT-energiräkningen budgetredovisning;

•   interfererande ytströmmar adderar ”extra Q” som av den slutna CAT-fysiken ses som ”reducerad induktans”

enligt den materiella energins (E) egenbevarande icke materialförstörande eller ändrande konstans

 

 

 

Ett kapacitivt (C) styrt överslag (U) startar hela processen induktivt (L) genom ATT strömmen(i) momentant kortvarigt (t) dras genom resistansen (R) som berör enbart en avgränsad redan befintligt existerande laddningsmängd (Q).

 

 

 

Strömstyrkan (i) avgör CAT-händelsen

•   Skivresistansen låter oss bestämma den idealt teoretiska strömstyrkan (i) ur det enkla U=Ri:

— är (i)>=i(N) gäller CAT. Annars inte:

Utlösande materiefysik: iCAT

i(N) = A4902,12 Ampere med A=atomens/kärnans masstal, gäller samtliga atomer.

q = 1 + (U–12)/3 det f.n. närmsta experimentellt bekräftade (i test 12-24V för U).

•   (i) avser enbart en berörd anodkropps egen avgränsade strömformeringsfysik:

•   inga andra materialdomäner innefattas i (i):

•   Utlösande materiefysikalisk fenomengrund: U²qC :

•   Berörd massfysik: D e mATOM :

AtomFrihetsSatsen:

Genom ATT förluster inte existerar inom ett materials egna interna elektronströmmar

materialets egna interna elektronströmmar sammanhåller materialets atomer kemiskt och garanterar materialets egen fysiska sammanhållning och hållfasthet — materialet uppvärms INTE (R=0) på grund av att elektronmassor RÖR sig (L=0) inom materialets egenfysik: atomen är en förlustfri fysikdomän (massfysik) —

medför överslaget en nollinduktiv och nollresistiv omformering av elektronströmningen inom den avgränsade materialdomänen;

•   Har den formen en gång ändrats kan den sedan tydligen av samma fysikskäl inte stoppas.

•   Omformeringen bestäms av en aktuell yttre — makrokosmisk, materialfysisk — elektrisk fältstyrka genom vars kraftmorfologi överslaget inträffade:

•   den händelsen avspeglar ett minsta fältavstånd, ett största kraftmoment, en central linje mellan två skilda elektroder katodände-anodyta.

 

TOLKNINGSBILD:

 

OM I DEN ANODYTAN inträder elektronstyrda luftströmmar — i(e): icke elektrodiskt anodkontakterande e-ström mellan katod-anod — avkänner (i) varje i(e) som ett Q-tillskott INOM den primärt utlösande avkännande materialdomänen:

 

 

 

•   För ATT materialdomänens (i) ska kunna bibehålla sin egen ursprungliga (i)-form — i samtidigt integrerat samröre med i(e) — påförs, tydligen som det får förstås, materialdomänens egen i-form en avtagande (negativ, »onaturlig») induktans (L) i försorg av Q-tillskottet i i(e).

 

NÄR den fortsatta (i)-historien strax (inom mS) ändar på CAT

— materialdomänens delvisa upplösning: intern Q-ökning med tillhörande L-minskning, åtföljt av en motsvarande balanserad omvändning via en hf=mc²-process:

•   EnergiRäkningen ges direkt från N × eJON1+:

— EØ (Edia) är bara ett annat sätt i uttrycket för E(e) med andra ekvivalenta parametrar:

Q avtar på bekostnad av växande L med en totalt budgetredovisande energi bevarad —

kvarlämnas den L-rest från i(e) som inte ingick i materialdomänens igångsatta (i)-historia:

•   Energin (E) som omsatts genom i(e) avspeglas på ett spänningsfall (U) genom en kapacitans (C) enligt väl kända ekvivalenter

 

E = UQ ¦ U = Q/C ¦ Q = UC ¦ E = U²C:

U = √(E/C) = R × i(e) :

 

•   L-resten genom E=L(di/dt)Q återlämnas på samma spänningsfall (men omvänt) enligt

U = √(E/C) = R × i(e) = Q/C :

•   Är R (mycket) litet 

— små R ger korta överföringstider, högre R-värden kräver längre överföringstider :

U=Ri; i=U/R=Q/t; Ut = RQ; U/Q = R/t: Med givet spänningsfall (U) på given kapacitans (C) ges en given laddningsmängd  (Q). Då är U/Q en given konstant med ledningsresistansen (R) över falltiden (t) också en konstant — given energi (E):

— liten kretsresistans (R) ger kort ledningstid (t) för att nå U, stort R ger stort t, vilketsom;

kan praktiskt taget hela U-fallet återlämnas (Oscillogram No161718).

 

     

•   Är R av typen större återlämnas bara en mindre del, medan E-resten tvingas uttömmas genom det högre R-värdets värmeförluster, på ett eller annat sätt.

 

- komponenten

Resistansökningen planar ut spänningskurvan mot ett högre slutvärde än noll ;

↑d utjämnar, ↓d förstärker bottenbulan

 

Det är därför som en större eller mindre kondensatorurladdningsström

de hittills 4 observerade fallen med full återlämning ligger just i området med minsta/lägsta kretsresistansen, här mindre än runt 2mΩ

kan förstås återlämnas vid hålöppningen tBC

•   det kondensatorn fört ut i U=QC återförs — in till sista prick enligt energiräkningen

(minus eventuella sedvanliga konduktiva konventionellt materiella värmeförluster).

 

EXAKT SAMMA FASON som i No9 ovan framvisas också i alla övriga här observerade och dokumenterade oscillogramformer (AllaUtom1) — där hela beloppet inte direkt kan återlämnas, men ändå visar sig som en svagt uppåtgående kurva som sedan planar ut mot ett något högre toppvärde från ett initiellt bottenvärde.

 

Se även »DEN KORRUMPERADE KONDENSATORN».

 

 

 

DeKoK:  iCAT

 

•   Den Korrumperade Kondensatorn

 

Från tA är det tydligt att »en luftburen (R=500mΩ) elektronström» (Kondensatorns konstanta R-samband i KoEnFn) börjar flyta mellan katodstift och en helt intakt orörd anodyta. Linjärt i medelvärden räknat:

 

 

 

i            = U/R = (24 — 16)V/0,55Ω = 14,55 A under 21µS:

P          = Ui = 8V·14,55A = 116,4 W  = E/t ;

E          = Pt = 116W·21µS =  0,00244 J

 

— Men vi ser att värdena är märkbart »korrumperade»:

Ett teoretiskt testvärde ..

 

Ecap    = (C/2)([8V]² — [2V]²) = 0,00285 J  .... ser ut att stämma, men ..

R          = 0,159Ω för en 95µF kondensator som urladdar 8-2 volt, se härlett R-samband i KoEnFn om ej redan bekant;

i            = U/R = (24 — 16)V/0,159Ω = 50,31 A under 21µS ...

 

— Och så vidare: För varje ny räkning utvidgas värdena. En normal 95µF kondensator som laddar ur över 2mΩ från 24V under 21µS hinner gott och väl ner till 0V långt före: — Redan efter 2µS ligger nivån vid 0,000643710 V = 6,4mV. Så: Vår (kära) kondensatorkurva i oscillogram No16 »är bra korrumperad» för att föreställa en REN kondensatorurladdning. Uppförandet uppdagar ATT en bevisbart märkbar resistansökning från t(A) har påförts processen — med följd i en märkbart förlängd urladdningstid relativt en REN kondensatorurladdning: En normal 95µF kondensator som laddar ur över 2mΩ från 24V har redan efter 2µS nått ner till spänningsnivån 6,4mV: 0,0064V. Oscillogrammet visar 16V efter 21µS. Det garanterar i bevisningen i vilket fall och hur vi än räknar att

 

•   processen bakom oscillogrammet innefattar tydligen ingen materiell, konduktiv, ledningskontakt (max 2mΩ) mellan katodstift och anodyta.

 

Se även i HeatCapEx.

 

 

 

NEGE: Från 2011 efter förarbeten 2007, här uppdaterat med kompletterande mera detaljerad beskrivning och referenser;

NEGE — nukleära sönderfallets HÄRLEDNING till tidsfaktor t(N) = 3 t20 S — med referenser och jämförande etablerade data

 

KÄRNFYSIKALISKA — TNED-fysiken

Beräkningar vi måste göra för att beskriva hålbildningen

Necessary calculations in TNED- nuclear physics we must solve — know — IF explanations are expected to appear

 

i(N): NUKLEÄRA SÖNDERFALLETS TIDSFAKTOR (NEGE)

EN MERA DETALJERAD KOMPLETTERANDE BESKRIVNING AV HÄRLEDANDE GRUNDER:

— Hur härleds någonting sådant som en gränsströmstyrka för fullständig nukleär sönderdelning i hf=mc²?

 

Tabell 4¦5 CAT2021.ods

 

 

 

t(N)                   = 3 t20 S

i(N)/A                = 4902,12 A = 918e/t(N) ................      Nukleära sönderfallets gränsströmstyrka [‡]

—————————————————————————————————————————————————————————————————

Se reviderat via 909e i NEGEsum

—————————————————————————————————————————————————————————————————

i(N)/918A         =        5,34 A =        e/t(N) ................      Nukleära elektronströmningsstyrkan

t(N)                   = 3 t20 S

i(N)/A                = 4854,06 A = 909e/t(N) ................      Nukleära sönderfallets gränsströmstyrka [‡]

             = i(NA)

i(N)/918A         =        5,34 A =        e/t(N) ................      Nukleära elektronströmningsstyrkan

 

 

 

 

NOTERA ATT BEGREPPET KÄRNRADIE MED LASERSPEKTROSKOPIN — FRÅN RUNT 2010 — HAR ÖVERTAGIT DEN KLASSISKA PARTIKELFYSIKENS UPPFATTNINGAR I ÄMNET ”ATOMKÄRNANS RADIE”. LASERTEKNIKEN AVKÄNNER ENDAST SKUGGFORMER OCH KAN INTE — SOM I DE KLASSISKA ELEKTRONSPRIDNINGSFÖRSÖKEN — PENETRERA ATOMKÄRNANS MERA KOMPAKTA DYNAMIK. SE MERA UTFÖRLIGT I KÄRNRADIERNA DEL 2.

———————————————

Planckringens Dimensioner ¦ PASTOM ¦ Planckringen ¦ Potentialbarriären ¦ Plancks strukturkonstant ¦ 

 

Härledning: NEGE

HÄRLEDNINGEN:

•   Atomkärnans struktur (PASTOM ¦ Planckringen ¦ Plancks strukturkonstant) ser ingen väsentlig skillnad på masstalen, atomkärnans storlek — 1 = n · 1 · 1/n. Får vi inte utnyttja matematiken i atomfysiken, blir det ajö direkt från ruta ett :

 

 

   Så:

•   För att härleda en relevant bildningstid = relevant sönderdelningstid för atomens/atomkärnans absoluta mest maximala masstyngd — strukturellt densamma som den allra lättaste atomkärnan (protonen) — behöver vi bara relatera KÄRNSPINNETS optimala koppling till DIVERGENSEN (ljushastigheten i vakuum, c0). Eller närmare bestämt (Potentialbarriären):

•   Vi relaterar fusionsdynamiken genomgående till potentialbarriärens nollzon (cz=c0/2) på toroidformens 1/3 spinnkropp (från N3m20-härledningen) enligt följande.

 

NOTERA 1/3 — från härledningen N3m20 Toroidprövningen 1993

•   Talet 3 har absolut inte ett spår att göra med den moderna QCD-teorins s.k. kvarkar — om nu någon hade kommit på den möjliga tanken. Garanterat rent:

— Vi hade från början en kandidat på N=5, men .. den passningen fungerade inte med kubgrafens grovvärde.

•   N3m20-modellen framkom enbart genom kubanalogins motsvarande prövande kurvformer för att finna den mest passade (deriverande/integrerande) formen i övergången mellan masstalen A=1 och A=2. Se särskilt i DEUTERONENS HEMLIGHET där spinnets betydelse framgår mera rudimentärt, om ej redan bekant.

 

Frånsett mindre differenser betingas den TNED.härledda atomkärnan  — Planckringen h=mcr — av

 

en central tyngdkraftscirkel med radien r(T)

vars dubblering är (nära) lika med kärnans ytterradie r(K)=2r(T)

där r(T) också svarar (nära) lika med var och en av de tre första underfraktalens ytterradie r(f1) = r(T).

kortast möjliga kärnomloppstiden

Då är kortast möjliga omloppstid för hela kärnan lika med

 

t            = 2pir(K)/c0

             = pir(K)/(c0/2)

             = pir(K)/(cz)

             = 2pir(T)/(cz)

             = 2pir(f1)/(cz)

 

Eftersom atomkärnan — enligt TNED — är en obönhörligt given enhet utan delar, och vi enbart i r(f1) ser 1/3, ger enheten det nuklidbaserade värdet

t[N/A]    = 3 × 2pir(f1)/(cz)

             = 3 × 2pir(K)/c0

             = 8.614 t23 S .......................    idealt kortast möjliga tidsintervallet för en exotermisk fusion enligt TNED, samtliga fall

 

 

KÄRNFYSIKEN i Modern Akademi: — »Fristående vattendroppar ur en vattenmassas delning FINNS verksamma inuti vattenmassan som FRISTÅENDE partiklar i rörelse»:

— ”Atomkärnan INNEHÅLLER Neutroner och Protoner”: Mänsklighetens — detaljerbart bevisligt — allra mest PRIMITIVA föreställning. Jämför Naturboken — relaterad fysik:

 

KÄRNFYSIKEN i Relaterad Fysik: — Atomkärnan är partikellös — men Strukturen kan beskrivas EKVIVALENT utifrån dess observerbara fristående partikelfragment: np-strukturen.

Se även den kortare sammanställningen i GENOMBROTTEN I TNED.

 

 

Med grundtoroiden (N2m20) som protonkärnan med

r(K) = 1,37 t15 M

även som standardvärde enligt HOP under senare delen av 1900-talet, se särskilt i Kubgrafens Historia

Följden av det enligt TNED-fysiken nedan härledda maximala antalet 317 seriella exotermiska fusionerna per t[N/A] — fusionsringar i olika sammansättningar — som betecknar nuklidkartans maximalt tyngsta atomindivid ger oss det slutliga svaret

taget över de maximalt strukturellt 317 stycken sammanförande tiderna får vi så NEGE

NUKLEÄRA ELEKTRON GENOMSTRÖMNINGS EKVIVALENTENs tidsform

t[N]       = 317,11385 × t[N/A]

             = 317,11385 × 3 × 2pir(f1)/(cz)

             = 317,11385 × 3 × 2pir(K)/c0

             = 2,732 t20 S

 

avrundat generaliserat

Med ett avrundat heltal används här genomgående det förenklade värdet

t(N)       = 3 t20 S ............................          minsta/kortaste tidsfönstret för atomkärnans fullständiga ±e-upplösning

 

 

Exempel på olika möjliga mönsterstrukturer — motsvarande fusionsringar — med grund i neutronernas maximalt tätt packade primära himlakroppar — TNED-kosmologin med meteoritbevisen — ges särskilt här med BEX i Biokemiska Livsgrunderna:

— centraldelarna i klorofyll och hematin har tydligen kosmiskt enhetligt fysikbildande grunder. Men livsformerna kan bara utvecklas på en särskilt fysiskt lämpad mineralkropp: enhetliga kvantitativa biotoper i bestämda relationer (typ vattnets begränsade kolinlösningsförmåga under inverkan av termiska parametrar: Solen-Jorden-Månen-komplexet med alla övriga närliggande ..).

 

Sambandsform: Härledning

Masstalet (A=1) definieras i TNED

utgående från neutronen/protonen som nukliden med A=1 med indelningen — se Neutronens sönderfall och FysikBasen

 

neutronmassan/elektronmassan = 1818 + 18 + k elektronmassor (±e).

Den  uppdelningen ger oss — k-resten (2,624e) fråntaget —

det rena nukleära centralmassivets e-kapital (1818+18)/2=918e.

Därmed är gränsströmstyrkan utlöst som krävs för att genomföra en fullständig nukleär sönderdelning enligt

i(N)/A   = 918e/t(N)

             = 4902,12 Ampere per masstalsenhet (A):

NUKLEÄRA SÖNDERFALLETS GRÄNSSTRÖMSTYRKA ENLIGT TNED blir

i(N) = A · 4902,12 Ampere

Förenkling:

Men vi ska här genomföra en generaliserad förenkling (olika nuklider har en delvis försumbar spridning) som gynnar ett mera allmänt överskådligt framställningssätt, som det har visat sig:

i(N)       = A · 4854,06 Ampere

i(NA)     = 4854,06 Ampere = i(N)/A

Referenserna nedan (NG) certifierar detaljerna bakom härledningen ovan.

 

Den mera exakta räkningen:

 

1818 + 18 — mD + k

———————————————— × e/t(N) = i(N)/A

2

 

mD-värdet fås ur atomvikten U i atomära massenheten u (konv. Dalton) 1,66033 t27 KG enligt

mD       = (1—U/Am[n])/m[e] ............    Samband  ¦ Kalkyl: (1—U/[Avrunda(U)·mn])/me

med atomvikten U, masstalet A=avrundatU, m[n] neutronmassan i U (1,0086652) och m[n] elektronmassan i U (0,000548598).

k           = mn/me — 1836 ................    mn och me i valfri gemensam enhet

För talet 18, se NEUTRONKVADRATEN — atomvikternas ”Pythagoras Sats”. Ingår inte i MAC.

— Se även i (PetrieTCA) Flinders Petries 1881-83 mätningar av Cheopspyramiden (och andra liknande) i Roof18: talet 18 markerar, tydligen som det får förstås, hela byggnadens centrala matematiska/geometriska fundament — enligt genomgångna räkningar i enlighet med Petries måttsuppgifter. rJ-CIRKELN endast understryker kännedomen — hur samhörigheterna uppdagades i den här författningens referens.

FÖRKLARING:

NUKLIDERNA UPP MOT JÄRNTOPPEN OCH VIDARE — METALLERNA — UPPVISAR HÖGA mD-VÄRDEN (= nära 18), VILKET MEDFÖR ATT ”918”.FAKTORN GENERELLT LIGGER FÖR HÖGT RELATIVT MERA RELEVANTA (GENERALISERADE) VÄRDEN NÄRMARE 910. VI KAN ANPASSA OCH GENERALISERA HELA NUKLIDKOMPLEXET MED DEN ANVISNINGEN GENOM ATT ENHETLIGT ANVÄNDA PREFERENSEN 1818/2=909. DET GER OSS FRÄMST EN FAST KÄRNÄNDRINGSSTRÖMSTYRKA PÅ

iC = e/tC = 909 A MED tC = e/iC = 1,762 t22 S (utan ändringen i 24V-fallet: 1,723 t22). tC-AVVIKELSEN BLIR HUR SOM HELST MARGINELL (max andra decimalen) I SAMTLIGA NUKLIDFALL. DÅ VI I VILKET FALL HELT SAKNAR MERA EXAKTA MÅTTSUPPGIFTER I DE ENSKILDA HÅLFALLENS MÄRKBART MINDRE VARIATIONER, BLIR DET SVÅRT ATT UPPNÅ EN PRECISION STÖRRE ÄN (KANSKE) 90%.

 

SummeringNEGE: FormIN

Summering

1818 + 18 — (1—U/Am[n])/m[e] + m[n]/m[e] — 1836 = (1—U/Am[n])/m[e] + m[n]/m[e]

——————————————————————————————————————————————————————————————— × e/t(N) = i(N)/A

2

;

A(1 + m[n] — U/Am[n])/m[e]

—————————————————————  × e/t(N) = i(N) ...........   nukleära sönderfallets gränsströmstyrka

2

med REFERENSER (NG).

 

•   Förenkling/generalisering medför att DIFFERENSER MOT 1 i ovanstående led

(1 + m[n] — U/Am[n])

alla av typen 0,999.. kan generaliseras så:

•   1/2me = 911,41;

•   909/(1/2me) = 0,9973512.. =  909 × 2me = 0,9973512..

:

i(N)/A   = i(NA)

             = (1/2me) × e/t(N)

             = 911,41 × e/t(N)  —  och vilket vi nu generaliserar till ett enhetligt för samtliga fall

             = 909 × e/t(N)  så att

             = 909 × e/3t20S

             = 4854,06 Ampere

mot föregående (via 918) i(NA) = 4902,12 A — och därmed

tC          = e/909 = konstant oberoende

generaliserat från föregående

2pi(1,37 t15 M · 27^1/3)/(cz=c0/2) ¦ kärnändringstiden

             = 1,762 t22 S — med försumbara differenser (andra decimalen max) — och därmed

iC ¦ SumNEGE ¦ Samband

 ¦ iC      = e/tC, kärnändringsströmmen

             = Ne/NtC = Q/NtC = i(NA)/i(NUC) · 1Ampere

per ampere i vidare mening för CAT: det finns en q-faktor med i spelet. Exempel med U=24V :

iC/1Ampere = i(NA)/i(NUC) = 4854,06A / 5,34A = 909:

iC/1Ampere = 909:

iC = 909 Ampere ;

SAMBAND (teoretiskt):

iC          = e/tCi  ¦ iC = 909 Ampere

iC/Δi     = e/tCiΔi ; it = Q;  tCiΔi = ΔQ

             = e/ΔQ ;

KÄRNÄNDRINGSSTRÖMMEN (iC=e/tC)¦perAmpere

fasta elektronladdningen e fördelad över NÅGON laddningsändring

GÅNGER KÄRNELEKTRONSTRÖMMEN iNUC=(5,34A)=e/t(N)=i(NA)/909

den är en [fusions-] nuklidkonstant för samtliga atomer 5,34A Rad¦z

MOTSVARAR NUKLEÄRA SÖNDERFALLETS GRÄNSSTRÖMSTYRKA i(NA)

iC/1A × iNUC = 909 A/1A × 5,34 A = 4854,06 A

per masstalsenhet (A) — för vilken som atom/atomkärna

enligt här redovisade generaliseringar och förenklingar som ovan. TNED-massfysik.

•   Modern akademi har ingen sådan: atomkärnans härledning — Planckringen — finns inte där.

             = Ne/NtC = e/tC = Q/NtC — N antalet hålatomer som ska eJON1+-joniseras så att hål bildas

             = 909 Ampere = konstant oberoende = kärnbrunnens elektronströmstyrka:

•   När det finns ett yttre laddningstryck (UC; spänning×kapacitans) som tangerar iC (»=iCAT»), inträder CAT:

•   atomens fullständiga hf=mc²-upplösning i värme och ljus.

•   Garanterat noll restprodukter.

— Se mera utförligt i KIE:

ENERGIRÄKNINGENS HÅLBILDANDE KRAFTMORFOLOGI.

 

———————————————

Planckringens Dimensioner ¦ Kubgrafens Historia

NG:

NUKLIDKARTANS GRÄNS —Amax=300

Bevis:

 

 

LBL-tabellens omfattande nuklidkarta i den tunga nuklidgruppen visar — och bevisar — att beskrivningen i TNED för neutronkvadratens nuklidgräns max 300 (eg. 317) är väl förankrad. LBL-värdena i grafen ovan ser ut att sluta praktiskt taget på masstalet 293 — med vissa möjliga vidare spridningar in mot 300.

 

TNED-FYSIKEN

NUKLIDKARTANS GRÄNSVÄRDE — 317,11385

 

NUKLIDKARTAN ¦ GRUNDÄMNESBILDNINGEN ¦ NEUTRONKVADRATEN — NKmax60 ¦ FysikBasen ¦ Atomära Massdefekten — hur den framgick ¦ Atomära massdefektens Förklaring¦

NUKLIDKARTAN SOM SÅDAN ÄR VÄLKÄND I MODERNA KORRIDORER — MEN INGEN HÄRLEDANDE ASPEKT VERKAR FINNAS DÄR: neutronkvadraten saknas helt: den enda påvisbara naturligt existerande fysikens hörnsten som avgör, bevisar och befäster de experimentellt uppmätta atomvikterna. Se mera utförligt från JÄMFÖRANDE NUKLIDER om ej redan bekant.

 

GULDHYPERBELN

SAMBANDSFORMEN VIA NEUTRONKVADRATENS HELIUMREFERENS

 

 

 

Sammanställt 29Mar2021.

 

KORTASTE FUSIONSTIDEN t(N):

TN         = 317,11385 × 3 × 2πr0/c0 ¦ r0 = 1,37 t15 M protonradien

             = 2,732 t20 S = t[N]

             ~ 3 t20 S = t(N) ....................       NUKLEÄRA ELEKTRON GENOMSTRÖMNINGENS TIDSEKVIVALENT

 

T(N) beskrivs utförligt med härledningar i NEGE

(nukleära sönderfallets tidsfaktor ¦ Nukleära Elektron Genomströmning Ekvivalenten).

Talet 317,11385 kommer från härledningen till NUKLIDKARTANS GRÄNSVÄRDE (förenklat talet 300 i NEGE).

För protonradien 1,37 t15 M (1,37 Fermi), se särskilt i KUBGRAFENS HISTORIA, om ej redan bekant.

 

 

 

KiE: 2-3Apr2021 — efter uppdateringen/generaliseringen 909

 

 

BIHANG TILL DE GENOMFÖRDA EXPERIMENTEN — FENOMENFÖRKLARINGEN

Den induktivt genererade stötströmmen i=U/R=3,305 T6 A verkställer inte anpassningen omgående

KONSEKVENSERNA I ENERGIRÄKNINGENS HÅLBILDANDE MORFOLOGI

ENERGIRÄKNINGENS HÅLBILDANDE KRAFTMORFOLOGI

 

TNED-räkningen ger sig själv — exemplet 24V ¦ 95µF (OcillogramNo16 14Jan2021) enligt SamKalkyl:

 

a: Fältspänningens (U) kapacitivt (C) genererade (UC), induktivt (L) förorsakande L=Rt tändpuls

t(L)=t(IGN)=Q/i=Ne/i=3,449nS vid överslaget via momentanströmmen i=U/R=3,305 T6 A med hålresistansen R=7,262µΩ

framalstrar en intern elektronströmningsändring i det aktuellt omfattade fältområdet.

Kortaste atomära kopplings eller ändringstiden tC=1,762 t22 S bestäms enligt TNED av atomkärnans spinn och allmänna potentialbarriärrens zon (cz=c0/2).

Anpassningen (AFS) med ändringen i materialets interna elektronströmning via strömpulsen i =U/R avspeglas på atomkärnans elektronreglerande brunnström

e/tC=iC=Q/NtC=Ne/NtC=909 A. Den induktivt genererade stötströmmen i=U/R=3,305 T6 A verkställer inte den anpassningen omgående:

— JÄMFÖR ANALOGIN: En stor mängd människor med skilda intressen har ingen gemensam fokuserande kraft. Den är noll. Så snart de blir intresserade och börjar organisera en gemensam metod på gemensamma intressen (typ BIO), förvandlas nollkraften hastigt till en stor och mäktig fokuserande kraft. Men det tar en viss TID tills biografen fylls och filmen kan börja.

b: Med ändringstiden tC för varje elektron som ska matcha ett kommande eJON1+ för alla de N atomer som ska bilda hålet blir den sekventiella optimalt totala tiden för elektronströmmens ändrade fullständiga anpassning till den induktivt initierande stötpulsen i=U/R=3,305 T6 A lika med N·tC=NtC=1,254t5 S = 12,54µS.

— Vissa tillfälliga konstellationer är tillåtna — »familj med barn, par, osv» — som ger anpassningstiden vissa marginaler, både uppåt, längre tid, och neråt, kortare tid.

c: När iC-strömstyrkan tangeras sker CAT-genombrottet: atomkärnan sönderdelas i en positrondel (909Ae+) och en motsvarande elektrondel (e–).

•   De frigjorda ±e-domänerna annihileras (COEI) med resultat i utgivna hf-kvanta som eJON1+-joniserar de N hålatomerna: deras utträde garanteras.

 

 

Om strömräkningen ska stämma

TNED-räkningen genom antalet annihilationsatomer (nAnni) och den givna kärnbrunnens elektronströmstyrka (iC) låter oss beräkna kvantiteterna i den hålbildande kraftmorfologin, samt notera dess avgörande geometriska status:

 

Med fältbildens centralt närmast raka folieskivan genomträngande linjer

ser vi CAT-atomer uppradade efter varandra utmed minst en sådana fältlinje.

 

 

 

 

Antalet atomer på rad i aluminiumfolien med tjockleken 0,017mM med atommedelavståndet 0,2551nM=2,551Å är

0,000017M/2,551t10M = 66 652,5.

Totala antalet CAT-atomer som ska sönderdelas blir som tidigare enligt 24V-serien (medelhålet Ø0,297mM)

nAnni   = Nia/909A =

             = 1,698 T7

 

Den förorsakande strömpulsen  i(IGN)=U/R=3,305 T6 A

fördelad över en atomsträng som för sönderdelningsströmmen iC=909 A ger antalet atomsträngar

n           = i(IGN)/iC ................  n × iC = i(GN) den förorsakande induktionsströmpulsen

             = 3 635,97 ..................  antalet CAT-atomfältsträngar

 

 

 

Homogen maximalt symmetrisk fördelning förutsatt

Antalet sönderdelande CAT-atomer (nAnni) dividerat med n-talet ger antalet CAT-atomer i varje atomsträng:

nCAT   = nAnni/n

             = 4 670,04 .................   antalet atomer i varje central fältsträng

Det utspridda medelavståndet över h=0,017mM  mellan två närliggande CAT-atomer i samma sträng blir (h=0,017mM)

d           = h/nCAT

             = 3,640 t9 M = 3,64 nM ¦ medelavståndet mellan Al-atomerna är 0,2551nM.

 

 

•   n × iC = i(IGN) = U/R = Q/t; minst en atomsträng med minst en atom krävs för CAT. iC »medierar» den aktuella atomens ±e-upplösning med åtföljande hf-kvanta.

•   materialet (Aluminiumfolie i experimenten) bestämmer parametergränserna. Se SamKalkyl.

 

 

Strömstyrkan (i) avgör CAT-händelsen

•   Skivresistansen låter oss bestämma den idealt teoretiska momentana strömstyrkepulsen under

t(IGN)=3,499nS =Q/i=Ne/i som (i)=i(IGN) ur det enkla U=Ri:

— är i(IGN)>=i(N) gäller CAT. Annars inte: 24V/7,262µΩ = 3,305 T6 A.

 

 

Medelvinkeln för att täcka mellanskillnaden mot halva medelhålradien (Ø2,97mM/2)

som garanterar att hf-kvantat kan täcka=jonisera aktuellt antal hålatomer

blir

A°         = atan(d/2 / Ø/2 = d/Ø) = acot(nCAT=4777,36)

             = 0,01199° ................   halva hf-strålvinkeln

Dubbla den vinkeln anger teoretiskt radiella spridningsvinkeln för hf-kvanta från hålcentrum till hålperiferin — för att förklara det faktum ATT samtliga N hålatomer eJON1+.joniseras via hf-kvantat från ±e-annihilationerna i CAT-atomsträngarna.

•   Det är i hålexperimentens ljus detsamma som en helt rät flat hf-skiva som sprids ut från hålcentrum: ingen egentlig vinkelspridning.

— RÄKNINGEN endast bekräftar hela den tidigare (nödvändiga) teorin med ATT gamma (hf-) kvantat i CAT-händelsen

— inkluderat CAT-händelser vid atmosfäriska urladdningar

— fortplantas med en riktningsform som svårligen låter sig fångas — praktiskt taget en planvåg i foliens utsträckning.

BEVISNINGEN FÖREFALLER HELT KLAR att hålbildningen bara kan grundas på en minsta jonisationsenergi som påförs de N hålatomerna och får dem att lämna området.

 

Men säg den tankens insikt som förmår stadfästa en sådan slutsats — när vi i grunden inte har huvudbeviset: gammakvantat. Vi har guldet. Men banken har stängt.

— Det beror på att du har fattat allt fel.

— Det är hela förklaringen.

— Fantastiskt. Med den storvulenheten i förståndsinsikten, kanske En också kan berätta för den övriga befolkningen i universum var man hittar den bokens textavsnitt. Jättefint.

 

Med referens till 24V-seriernas Ø0,3mM hål via 95µF-kondensatorn:

 

Bara inom ett snävt centralt smalt fältlinjeområde (Rad¦N Ø17,35nM ¦ U=24V ¦ C=95µF)

formeras den mängd (nAnni=1,698T7) atomer vars hf=mc²-sönderdelningsenergi kan eJON1+- jonisera de N hålatomerna med resultat i en garanterad hålbildning.

•   energiräkningen verifieras

•   hålbildningens möjliga kraftmorfologi bekräftar den teoretiska förklaringsgrunden:

— Frågan var den huruvida en sådan kraftmorfologi alls kunde härledas då den tydligen inte står helt enkelt uppenbart klar direkt utan vidare. Det krävdes en viss relaterbar genomgång, där också.

 

hf-planvågen är den kritiska aspekten att undersöka vidare, om alls. Den gör sig gällande i den kraftmorfologiska bilden genom tvungna geometriska homogena fördelningsordningar — utan dessa kan helhetsbilden inte förklaras.

 

 

3Apr2021

För att räkningen ska gå ihop:

 

Det hela ser ut som ett slags »givet rutnät»:

— För ATT räkningen ska stämma med summan av strömmar och energier

KRAFTMORFOLOGISKT MÖNSTER

tvingas vi TILL PRÖVNING SJÄLVKLART anta, godta eller acceptera vissa sambandsmönster

— som vi i efterhand enbart kan undersöka vidare och se efter

om det eventuellt skulle fattas något.

— Inget ännu upphittat.

 

Se SummeringNEGE.

iC måste koppla i(N) mot i(IGNITION)=U/R — samtliga materiella fall utan undantag

 

Bevisen i sammanfattning: [VAD HAR BEVISATS]

BEVISEN I SAMMANFATTNING 4Apr2021

—————————————————————————————————

•   tidiga (2007) experiment (Silverfolien) visar att hålatomerna förenas visuellt märkbart luftkemiskt;

•   hålbildningens perifera delar (Foliens kantbild) visar märkbara smältkanter: hålbildningen innefattar helt eller delvis påtaglig värmeutveckling;

•   katodstiftets ände (LiU) visar ingen som helst märkbar deformation, särskilt dokumenterat i jämförelse med nya stift efter runt hundratalet urladdningar;

•   glödpartiklarnas energibidrag (GPE) i totalräkningen är tydligen helt försumbart; bevisen ges av fotografier och kinetikens beräkningar (hastighet, massa, temperatur, friktion) genom luftens parametrar (friktionsberäkningar i luft med lösning av konv. andra gradens differentialekvationer);

•   oscillogramserier (24Vserien) med kondensatorurladdningar som slutar på nivåer över noll volt på fullt utbildade urladdningshål verifierar huvudsaken: katodstiftet kommer aldrig i kontakt med anodytan: inte före hålbildningen, inte under hålbildningen, och inte efter hålbildningen: hålbildningen sker i en separat process som inte innefattar kondensatorns egen arbetsenergi.

•   ett antal särskilda oscillogram (u24No161718 ¦ u12VNo3) med dokumenterad hålbildning ger särskild bevisning (hålbildning över särskilt låg kretsresistans):

kondensatorns spänningsnivå slutar på toppnivån med full hålbildning.

 

 — materiefysiken klarar inte att förklara den typen av händelsebild — Men rätta gärna om fel.

Gnisturladdning genom 0,017mM Al-folie: Ø0,3mM.

OscillogramNo16 14Jan2021. Med flera.

•   energiräkningarna (SamKalkyl) med förutsättningen om en lägsta eJON1+-jonisation på hålbildens N utdrivna hålatomer

•   förklarar hela hålbildningens fysik:

•   Den räkningen ligger i samtliga fall märkbart över urladdningskondensatorns egen fysiskt möjliga energiomsättning (24Vserierna).

•   En (DBAB) aktuell bevispunkt och en definitiv bevispunkt existerar bevisligt som certifierar urladdningskondensatorns fullständiga uteslutning som energigivare i hålbildningen:

•   Hålenergins (EØ) N stycken hålatomer i Al-folieskivan med tjockleken h=0,017mM

EØ        = N × eJON1+, massan m=N[Uu], U atomvikten och u atomära massenheten, och omfånget, D aluminiumets täthet (2 700 KG/M³)

Ø          = 2√ (N[Uu]/Dhpi)

      bestäms enligt

N          = UC × q/e, UC urladdningskondensators spänning och kapacitans, e elektronladdningen och q en observerad laddningsmultiplicitet i experimenten 12-24V enligt grovformen

q = 1 + (U–12)/3

:

Ø          = 2√ ([UC × q][Uu]/eDhpi) .......... med parametervärden för Aluminium i experimenten:

             = √[qUC]  ×  (KONSTANTEN 2√ ([Uu]/eDhpi) = 2,785 t3 M/√C)

EØ        = UC × q/e × eJON1+

             = qUC × (KONSTANTEN eJON1+/e = 5,98527 eV)

 

      med kraftmorfologins ±e-annihilerande

jonisationsgivande E=hf=mc²-energiekvivalent enligt TNED-fysiken

 

N          = nAnni × 909A × 2mec02/eJON1+  ;  A masstalet 27 för Aluminium

             = nAnni × (KONSTANTEN 909A × 2me c0²/eJON1+ = 4,191 T9 numerisk; A=27)

nAnni = antalet Al-atomers ±e-ekvivalenta masstruktur som måste mc²=hf-upplösas för att få aktuell N-jonisationsenergi.

 

      och nAnni-atomernas ordnade fältmorfologi

 

 

 

      med atomsträngarnas organisation 

 n          = i(IGN)/iC ¦ antalet CAT(=±e-hf-upplösande)-atomfältsträngar med

n(CAT) = antalet CAT-atomer i varje CAT-sträng: = nAnni/n

 

      baserat på TNED-fysikens konstanta kärnElektronStrömstyrka iC = 909 Ampere

iC          = e/tC = Ne/NtC = Q/NtC ¦ kärnändringsströmmen

 

      med allmänna nukleära kärnändringstiden tC = e/iC = 1,762 t22 S med funktionen

 

•   När det finns ett yttre laddningstryck (UC; spänning×kapacitans) som tangerar iC, inträder CAT:

•   atomens fullständiga hf=mc²-upplösning i värme och ljus.

 

      med allmänna nukleära elektrongenomströmningsekvivalenten — fusionskonstanten generaliserad —

t(N)       = 3 t20 S — kortaste fusionstiden, samtliga fall

      med allmänna gränsströmstyrkan för fullständig atomupplösning generaliserad per masstalsenhet A=1

i(NA)    = 909e/t(N) = i(N)/A = 4854,06 Ampere

      som för Aluminium med A=27 ger 131 059,62 Ampere;

 

•   med n atomsträngar som var och en leder gränsströmmen iC genom varje (parallellkopplade över folietjockleken) krävs en makroskopisk triggström på lägst

i(IGN)    = n × iC med materialparametrar

 

Strömstyrkan (i) avgör CAT-händelsen

•   Skivresistansen låter oss bestämma den idealt teoretiska strömstyrkan (i) ur det enkla U=Ri:

— är (i)>=i(N) gäller CAT. Annars inte:. Se beteckningar och härledning i iCAT.

 

•   händelseförloppet har ingen etablerad referens: atomkärnans härledning — härledningen från Plancks konstant h=mcr = neutronen — finns inte i den moderna akademins lärostol: inte dess struktur, inte dess sammansättning, inte dess relaterbara innehåll: neutronkvadraten med atomära, inte nukleära, massdefekter som visar atomvikternas jämförande status:

•   experimentellt uppmätt = TNED (Jämförande avvikelser i DiffGRAFERNA).

•   se vidare utförligt illustrerat från KRAFTMORFOLOGIN I DETALJER om ej redan bekant:

KiD ¦ iCAT ¦ NEGE ¦ iC ¦ KiE

•   uteslutande utlösande materiefysik (UMA) på givet kretsmaterial: statiska qUC;

•   energiräkningarna (SamKalkyl) med hf-kvanta och elektronmassornas energiomsättning via TNED-fysikens händelseförklaring med förutsättningen av en minsta eJON1+-jonisation av de aktuella N hålatomerna ger överensstämmande inbördes samstämmiga värden med det uppmätta hålets dimension;

•   en underliggande kraftmorfologins förklaring

— sättet, geometrin och ordningen efter vilken hålbildningen kan förstås verkställas rent fysiskt

(ett smalt område med fältriktade atomsträngar i hålets mitt utlöser hålbildningen när ett yttre laddningstryck UC tangerar Atomkärnans iC inneboende kärnelektronström: TNED-fysik)

— framträder samstämmigt med energiräkningen enligt TNED-fysikens anvisningar:

massfysik (AFS), inte materiefysik.

•   Ett kompletterande, slutgiltigt E=hf-gammabevis krävs (KiD).

 

 

Varje försök att förklara en uppkommen hålbildning, med tydliga smältkanter, på en uppladdad kondensators kredit, men som i sitt fysiknetto slutar på en och samma toppspänning, är naturligtvis en rent materiellt fysikalisk omöjlighet: materiefysiken innehåller ingenting sådant, kan inte relatera något sådant:

Ecap=(C/2)(U1²–U2²): är U2=U1 är E=0. CaseClosed.

— Enda möjliga förklarande kandidaturen: en materialupplösning (E=hf=mc²) krävs på ett eller annat sätt för att kunna förklara fysiken — värmebildningen — rent energitekniskt bakom fenomenformen. Allt annat blir uteslutet. Så sluts cirkeln med TNED-fysikens fenomenförklaring på redan gjorda observationer på annat håll i samma fysiknaturs fenomentyp.

   Se KASHIWASAKI2017 och BlixtGammaHistoria.

 

 

Kraftmorfologin i detaljer:

KRAFTMORFOLOGIN I DETALJER

•   Så snart det finns ett yttre laddningstryck (UC; spänning×kapacitans) som tangerar iC, inträder CAT:

 

 

Med exempel från 24V-serierna — 4Apr2021:

 

Gnisturladdning genom 0,017mM Al-folie: Ø0,3mM.

OscillogramNo16 14Jan2021.

 

JONISATIONSKÄLLAN:

Enda här fattningsmässigt rimliga SÄTTET för en FÖRMODAD centralt belägen (fältriktad) atomlinje (eller dito cylinder bestående av flera parallella atomlinjer) att åstadkomma en eJON1+-jonisation av de N aktuella hålatomerna — från den centrala atomlinjens mittpunkt — blir som följer:

 

Hur bildas hålet? Förklara.

 

Centralcylinderns nära 4nM diameter innefattar n=3 635,97 vertikalt fältinrättade homogent fördelade atomfältsträngar med vardera n(CAT)=4 670,04 aluminiumatomer i varje sträng — hela folietjockleken h=0,017mM inrymmer 66 652,5 aluminiumatomer på rad. n(CAT)-atomernas homogent vertikalt fördelade distanser utmed varje atomsträng betyder ett inbördes medelavstånd på d=3,64nM. Atommedelavståndet i Aluminium är d(atom)=2,551Å=0,2551nM, vilket ger en n(CAT)-atom per d/d(atom)=14,27 gitteratomer utmed en vertikalsträng (h=0,017mM).

•   Enda möjliga sättet för dessa jonisationsagenter

— energin i deras fullständiga atomära ±e-ekvivalenta E=hf=mc²-upplösning för att servera de N hålatomernas lägsta eJON1+-jonisationsenergier: endast dessa och inget annat — kräver uppenbarligen att varje agents fullständiga hf-upplösning tvunget — TVUNGET — måste uppvisa en helt plan hf-våg:

•   diametrala agentcylinderns 68,04 atomsträngars n(CAT)-atomer genomskär=vidrör över hela folietjockleken h=0,017mMi i sina hf-upplösningar samtliga berörda N hålatomer; energin hos varje massupplöst ±e-par kan eJON1+-jonisera 170 755,18 N-atomer. och den mängdmatematiken kan bara serveras genom en ekvivalent ±e-bank i varje aluminiumatomkärna (TNED-fysikens CAT-händelse — också observerat i en del atmosfäriska urladdningar av särskild magnitud, ref. KASHIWASAKI-KARIWA-BEKRÄFTELSEN Feb2017, m.fl.).

•   varje n(CAT)-atoms upplösande planvåg genomskär i summa ENDAST — enbart — den aktuella hålmassans N atom:

•   DET FÖREKOMMER INGEN VINKELSPRIDNINGSEFFEKT.

•   All hf-kvanta absorberas av de berörda N hålatomerna som exciteras med garanterat åtföljande utträde.

•   Det avbildar den redan tidigare beskrivna planvågsprincipen som, tydligen, måste förstås associerad med ±e-annihilationsfenomenet (gammastrålningen) — men på särskilt originellt sätt till skillnad från ”den vanliga ordinära” diametrala ”jetstrålen” som en ±e-annihilation uppvisar på redan känt sätt.

 

ParAnni:

PARANNIHILATIONEN — den elektromagnetiska pumpningen  —

 

 

GENERERAR EN DIAMETRAL S.K. JETSTRÅLE med frekvensen (E=2mc²=hf)/h = 2,471 T20 Hz;

•   Med TNED-fysikens elektronmassans komponenter (Casimireffekten ¦ AntaletTau) kan vi bestämma tiden för upplösningen av ett sådant ±e-par om vi känner ringantalet (drygt 650 000 ¦ 673 026,65):

•   NORMAL — fria ±e sammanträffar — upplösningstid

t(NORM) = 2,630 t15 S = 650 000/2,471T20Hz.

 

•   När det finns ett yttre laddningstryck (UC; spänning×kapacitans) som tangerar iC, inträder CAT:

 

Elektroncylinderns längd:

I TNED-fysikens härledda CAT-händelse råder ett helt annat förhållande:

•   flera olika möjliga händelsesätt kan härledas.

 

 

 

 L=rp/7; Ø=rp/50 ¦ sämsta=största grovvärden; rp=1,37 t15 M ¦ TauRingen

 

 

Atomkärnan (höger ovan) i TNED-fysikens härledda ±e-upplösning medför att en elektrondel A·909e– frigörs ur kärnbrunnen i samma elektronströmflöde (iC) som ansvarar för CAT-händelsen. Samt en resterande spinnbevarad (se ATA-karaktäristiken) positronring med samma e-belopp A·909e+, A atomens/kärnans masstal.

   TNED-fysikens detaljer:

— Den svarta smala stapeln mellan figurobjekten ovan markerar absolut minsta längden på en elektronmassa via dess kompakta cylinder av n stycken tätt liggande tauringar

(SPEKTRUM OCH KVANTTALEN ¦ ELEKTRONENS BUBBELKAMMARSPÅR ¦ LJUSETS POLARISATION)

med dess (absolut teoretiskt maximala) ringdiameter (1/50 av protonradien) med sitt komprimerade innehåll av n (drygt 650 000) tau-ringar (Casimireffekten):

Elektroncylinderns attraktion:

Den frigjorda elektrondelen e– förenas och annihileras omgående lokalt direkt tillsammans med positronringens e+ — TVUNGET på ett helt annat sätt än i fallet med fria elektroner ±e:

 

Attraktionen mellan positronring och elektronmassans tauringar

sker både magnetiskt och elektriskt: full pedal.

— I princip ingen egentlig rörelse hos positronringen kan härledas (utöver dess expansion):

— enbart en annihilationsprocess med ett tydligtvis kompakt omgivande elektronmoln.

 

 

Undersöker vi regelrätt kraftordningen i de associerade elektriska och magnetiska fälten i den händelsens turbulens, figuren närmast ovan, ser vi en helt annan möjlig annihilationsordning — och som kräver en helt annan matematik, men fortfarande med samma nettobevarande E=hf-energi

 

    

 

 

I VILKET FALL är det tydligt att vi — snarare än en direkt ringrelaterad antalsbaserad annihilationspumpning — betraktar en AVRULLNING. Dessutom i en enda riktning: positronringens stora massa relativt tau-ringens säkrar att hf-kvantat bara uppvisar ena delen av den Normala annihilationsprocessens fason.

Avrullningstiden:

Så kan vi också bestämma annihilationstiden för en sådan e–-avrullande annihilation mot en motsvarande e+-del i positronringen. I TNED-fysiken tillämpar vi alltid samma procedur vid den typen av teoretiska överläggningar: Det är alltid POTENTIALBARRIÄRENS cz-zon (cz=c0/2) som bestämmer elektrofysikens dynamik. Avrullningstiden (protonradien rp=1,37t15M)

t=d/v blir tauRingensOmkrets/cz = 2π[(rp/50)/2]/(c0/2) = π[(rp/50)]/(/2) = 2π[(rp/50)]/c0 =

t(TAU) = 5,743 t25 S med

f = 1,741 T24 Hz — en tydlig PlanckFraktal energiekvivalent. Upplösningstiden blir

t(Dia) = 3,733 t19 S = 650 000 × 5,743 t25 S.

•   Det är drygt 7 000 gånger snabbare än en normal ±e-upplösning via fria elektroner.

 

Frekvensen 1,741 T24 HZ har via ljushastigheten c=λf  våglängden

λ(Dia) = c0/f = 1,722 t16 M eller nära 1/8 av protonradien.

— Den våglängden kan inte direkt påvisas med någon materiefysik. Emellertid, eftersom den — tydligen som det får förstås — kan eJON1+-jonisera en aluminiumatom med osviklig precision, om beskrivningen är korrekt, har den likväl en viss förmåga att affektera en närliggande atom, att kunna excitera denna — och därmed också i princip kunna hjälpa till med vår besvärliga bevisning i ”gammaämnet”, möjligen.

   I vilket fall ger det hela beskrivningssättet i summa — i full enlighet med energiräkningen.

 

Cylindertiden:

 

Men som vi redan noterat (AnnihilationsHändelsen):

— Elektronmassans (delvis härledda, mest troliga ¦ Casimireffekten) totalt komprimerade längd

— eller uppdelat separat på de enskilda tauringarna med märkbara mellanrum, vilketsom

— kan

— i närvaro av den mycket större och mera kompakt närvarande positronringen

— positronattraheras direkt omedelbart i princip på samtliga sina tauringar.

 

Då talar vi inte längre om en summa av enskilda annihilationshändelser uppdelade på elektronmassans n stycken komponenter. Annihilationshändelsen skulle istället i princip vara över på en enda taurings avrullning — alla tau-ringar fördelade på olika ställen utmed positrongringens toppyta i ringplandet (största magnetiska och elektriska attraktionskraften). Som ovan:

t(TAU) = 5,743 t25 S per elektronmassa — eller flera elektronmassor, så många som får plats;

•   Varje sådan elektronmassans positronringsannihilation skulle i så fall motsvara en enda ”elektronstöt” med den annihilerade positronmassan inkluderat på energin

E = 2mc² = hf  = 1,02 MeV = 1,6372690 t13 J = 1,02202 MeV

•   Våglängden i netto blir densamma (1,722 t16 M), men skyndsamheten i ±e-annihilationerna ökar drastiskt:

•   Beräkningen nJON(±e) ger för aluminium (eJON1+=9,58840 t19J = 5,98527 eV) antalet 170 755,2 stycken eJON1+-joniserade hålatomer — på ±e-annihilationstiden 5,743 t25 S som tar ljustiden t=d/v=1pS max över håldiametern 0,3mM att tillryggalägga = aktivera.

 

Vi har (ser) här möjligen den tidigare antydda möjligheten med att förstå ett ”mycket hett” primärt aktionscentrum då hålbildningen inträder:

•   Jonisationsprocessen förlöper så, att de mest centrala atomerna joniseras kraftigt, för att sedan

— regelrätt planmässigt i foliens planutsträckning

— sprida ut effekten på närliggande genom den starka (strängt planriktade) hf-vågen: nettoräkningen slutar på en medelmässig jonisationsgrad eJON1+ för hela besättningen N hålatomer.

 

TILLFÄLLET — draget — då atomkärnorna i fältsträngarna sönderdelas på iC-strömmens kredit sker, som vi har sett och förstått räkningen morfologiska gitterordning, i ett enda TAG för samtliga berörda involverade n(CAT).atomer:

 

 

 

Figurens ljusblå sammanhängande linjer representerar en vertikal atomsträng med sina n(CAT) aktiverade atomer som genomgår ±e-upplösning via iC.

 

 

•   n × iC = i(IGN) = U/R = Q/t; minst en atomsträng med minst en atom krävs för CAT. iC »medierar» den aktuella atomens ±e-upplösning med åtföljande hf-kvanta.

•   materialet (Aluminiumfolie i experimenten) bestämmer parametergränserna. Se SamKalkyl.

 

 

En formidabel KREVAD av ±e-annihilationer TRYCKER ut eller kan så förstås trycka ut jonisationsfördelningen ut mot hålkanterna inom loppet av en enda picosekund (1 t12 S) för Ø0,3mM-hålet — egentligen bara en halv pS, radiellt räknat.

GBK-GBT-GBH: NaGu

GITTERBRYTNINGSKRAFTEN 3,551 t9 N (F = k[e/d]², d atommedelavståndet 2,551Å=2,551 t10 M)

k för vakuum avr. 9 T9 VM/C (eg. k=1/4πε0=8,987437917 T9 VM/C konv. elektriska konstanten)

mellan två närliggande aluminiumatomer som är idealt eJON1+-joniserade, multiplicerad med

GITTERBRYTNINGSTIDEN 8,255 t14 S (t = √ 2 × E[eJON1+] × Uu)/F, dessa fördelade över aluminiumatomens massa (m=Uu) definierar

GITTERBRYTNINGSHASTIGHETEN v = Ft/m — från sambandet för rörelsemängden

p=mv=Ft=mat=mv; v=p/m. För aluminium gäller

v = √ 2 × E[eJON1+]/Uu) = 6 542,7 M/S;

•   Max tidrymd för en sådan hålatom att rymma fältet över hela håldiametern Ø0,3mM blir

t(OUT) = d/v = Ø0,3mM/v = 4,545 t8 S = 45,45 nS,

avr. MAX 46nS.

 

HÄRLEDANDE FÖRKLARING TILL de här använda GITTERSAMBANDEN

——————————————————————————————————

Följande analogi tillämpas för rörelseenergins allmänna samband E=mv²/2:

 

mv(A)¦mv²/2 ← JONISATIONSKÄLLAeJON1+ → mv(B)¦mv²/2:

(EA)¦mv²/2 + (EB)¦mv²/2 = mv² = Ejon(v) = eJON1+:

v(Ejon) = √ [eJON1+/(Uu = m)] — förklaring:

— Jonisationskällan påför bägge (alla) atomer en genomsnittligt likadan hastighetskomponent — från en händelsepunkt i hålbildningen som vi (genomsnittligt, för att få ut alla hålets atomer ur området) måste förutsätta ligger idealt mellan varje AKTUELLT BERÖRT par atomer i metallgittrets rumsligt fasta atombindningar;

•   MED Ft=mat=mv GES SÅ

t            = mv/F = m√ [eJON1+/(Uu = m)]

             = √ [eJON1+ · (Uu = m)]

Centrala:

Centrala aktionen

 

Enda PLANVÅGSBASERADE aktiveringskraft som, vad vi vet, garanterar att endast närliggande materialatomer, aluminiumfolieatomer, aktiveras med rörelseenergi är (FEG) en central (cylindriskt med folietjockleken h=0,017mM expanderande) eJONn+-källa:

 

 

IgnitionBeskrivning.

 

KRAFTMORFOLOGINS FÖRKLARING —

ENLIGT TNED-FYSIKEN

24V¦95µF 0,017mM Aluminiumfolie Ø0,3mM urladdningshål

 

•   DEN NUKLEÄRA ENERGIKÄLLAN bakom hela fenomenkomplexet framträder i STAD,

via en

•   trång centralt utlöst annihilationscylinder PÅ nAnni =1.698 T7 Rad¦N ekvivalent ±e-CAT-sönderdelade aluminiumatomers 1818e- massiv [Nref]  enligt principen bakom [dia] Ø-energin i

•   FENOMENFORMENS ENERGIGRUND [FEG].

—————————————————————————————————————

CAT-händelsens TNED-härledda fysikbild — KRAFTMORFOLOGIN I DETALJER Rad¦o+ förklarar

—————————————————————————————————————

Med [MainREF] referens till förutsättningen med en lägsta jonisationsgrad eJON1+

— som garanterar varje berörd hålatoms utträde

— får vi — tydligen som det får förstås — INTE förutsätta en smal centralt aktivt primär hålbildande energicylinder av absolut högjoniserade aluminiumatomer på formen eJON13+.

— Varförintedådå?

— GITTERBRYTNINGSPARAMETRARNA baseras här helt och hållet på just en medelbaserad eJON1+ form för alla berörda hålatomer. Med en högre jonisationsgrad följer

•   en större repulsionskraft mellan närliggande joniserade atomkärnor,

•   en motsvarande kortare gitterbrytningstid,

•   en motsvarande [våldsamt runt max 20ggr stegrad] högre gitterbrytningshastighet.

— Med NOLL ekvivalens mellan de skilda sätten, är det tydligt att

•   Betingelserna för en lägsta eJON1+ baserad hålbildning raseras på en motsvarande mera snabbt försvinnande centralt högjoniserad atombesättning [vars betingelser vi dessutom inte har den blekaste aning om relativt den enklare medelformens direkta beräkningsunderlag]. En sådan — snabbt utflyende högjoniserad centralstam — får avgjort svårare att fördela högjonformen på en medelbaserad — hålförklarande — eJON1+-bas.

   Men hur — å den andra sidan — ska vi då kunna förklara just en MEDELBASERAD eJON1+-form på en centralt cylinderformad homogen 2m(e)c²-baserad energikälla — som tenderar JUST att skapa centrala totaljoniserade Al-atomer?

— Genom ATT tillfälliga eJON13+ visserligen KAN förekomma. MEN [AnnihilationsHändelsen] att motsvarande elektronrivningar ALLTID finns maximalt närliggande från CAT-händelsens ±e-upplösande Al-kärnors centralmassiv [Nref] 1818e = ±909e:

•   Det KAN pågå ett principiellt dynamiskt central UTBYTE. Men under [den mycket korta] annihilationstiden [FEG ¦ PSK] HINDRAS »stationär under längre tid eJON13+»:

•   den HINNER aldrig bli av. För varje ev. POTENTIELL extra jonisationsgrad utöver en redan etablerad eJon1+-jonisation FINNS REDAN ett motsvarande återställande elektrondrag — ALLTID närvarande i området just via CAT-händelsen och »så länge lagret räcker».

   I princip hamnar vi — så — på en slutmatematik där en mer eller mindre JÄMN eJON1+-fördelning pågår — eller så kan förstås pågå — under ljustidens [0,5pS] utbredning från centralpunkten över det typiska Ø0,3mM hålet — och medeljonatomens kortaste tid över samma väg [Rad¦r]

t = 23nS = Ø0,3mM/(6 542,7 M/S).

   VAD SÄGER HELA SAKEN — i kort summering?

— ATT [STAD] ±e-processens nukleärbaserade strängt närbaserade aktion sker så snabbt att enbart en medelbaserad eJON1+-jonisation HINNER BLI förmedlad — GENOM ett gemensamt medelvärde för atomerna i hela den berörda fältskivan, säger TNED-fysiken.

 

•   Ljustiden t=d/c från mitten till hålkanten är 0,5pS;

•   Annihilationsenergin 2m(e)c² = E(Anni±e) från varje ±e-par räcker till att jonisera antalet aluminiumatomer på deras lägsta jonisationsgrad (eJON1+)¦Rad¦E lika med

nJon(±e) = 170755.2 = 2m(e)·c²/E(Al1) Rad¦G;

•   Den ALLMÄN FENOMENFÖRKLARING utlösande/förorsakande hålströmmen i(IGN)=U/R Rad¦h på den momentana urladdnings- eller överslagshändelsen fördelad över NUKLEÄRA KÄRNBRUNNENS ELEKTRONSTRÖMSTYRKA iC=e/tC — TNED-fysikens begrepp Rad¦zA, den kärnfysikutlösande egenskapen, atomkärnans egen inneboende strömfälla (ATA/CAT) — definierar antalet (n ) CAT-atomfältsträngar i den berörda folieskivan Ø0,3mM¦0,017mM,

n = 3635.97 = [i(IGN)=U/R]/(iC=e/tC) Rad¦zE;

— FÖRDELNINGEN  beskrivs som ovan i

Elektroncylinderns attraktion ¦ Elektroncylinderns längd ¦ Hur bildas hålet? ¦ KRAFTMORFOLOGIN I DETALJER

•   Antalet CAT-atomer i varje CAT-sträng blir så enligt fördelningsmorfologin som ovan

n(CAT) = 4670.04 = nAnni/n Rad¦zF, = Nia/909A = (N/909Aj)/909A = N/j(909A)² = (QfUC/e)/j(909A)²;

nAnni = n(CAT) · n = 1.698 T7 Rad¦N.

nAnni-atomcylinderns upptagande toppcirkelyta

kan bestämmas ur aluminiumatomernas kubiska medelavstånd d(G) Rad¦o : kvadratytan (d²) gånger antalet fältsträngar (n) dividerat med pi, roten ur det gånger 2, ger nAnni cylindertoppens diameter Rad¦zK

•   ØnAnni = 1.735 t8 M = 17.35 nM = 2√ (nd²)/pi

 

 

Netto0: KiD

Oscillogram No16 (även 17 och 18, No161718) ger en viss uppfattning om var i händelsebilden den hålbildningstiden (max46nS, GBK) ska förläggas:

 

 

Gnisturladdning genom 0,017mM Al-folie: Ø0,3mM — OscillogramNo16 14Jan2021.

 

 

Enligt oscillogrammets anvisning:

•   Vid B: sedan 21µS har förflutit — från inledningspunkten (A¦tL) i hela historien.

   Det finns inte så mycket annat att välja på.

   Beträffande elektrondraget (iC) som iscensatte ±e-uppdelningen samma mängd elektroner som de N hålatomerna har eJon1+-joniserats från:

— Vart tar den elektronmängden sedan vägen?

 

De nAnni=1,698 T7 ±e-sönderdelade atomerna fördelade på de n=3635,97 atomsträngarna som var och en består av de n(CAT)=4670,04 atomerna innefattar bara ±e-kapitalet i de sönderdelade atomerna/atomkärnorna. Elektronmassorna i den induktivt-kapacitivt utlösande iC-strömmen påverkas inte.

 

Vi skulle säga:

— JAMEN, dessa återförenas — JU — DIREKT DÅ med sina moderatomer, eftersom ..

— Just.

 

•   Så länge (HUR UPPKOMMER LJUS) moderatomen är eJON1+-exciterad tar den inte emot sin utlånande elektron. Samma fenomen visas genom den fotoelektriska effekten: med tillräcklig hf-energi KASTAR/avger en moderatom ut en elektron så länge moderatomen fortsätter att ta emot hf-kvanta.

 

•   Moderatomerna repelleras inbördes på sina eJON1+-exciterade energier som ovan på

GITTERBRYTNINGSTIDEN 8,255 t14 S med hastigheten

GITTERBRYTNINGSHASTIGHETEN 6 542,7 M/S

i så hastigt garanterad skilsmässa från sina elektroner i iC-strömmens elektronmassor:

dessa ska alltså kvarstå i det luftrum som hålatomerna efterlämnade, eller?

 

Strömdraget i(IGN) = U/R = 3.305 T6 A Rad¦h , = Q/t = Ne/t

förorsakar en CAT-händelse som joniserar Rad¦L N st hålatomer;

Strömdraget som gav CAT-händelsens annihilationer

•   avslutas med med CAT-händelsens annihilationsprocess.

 

Hålatomernas (tillfälligt, så länge dessa är exciterade) avgivna elektroner DRIVS ALLTSÅ UT av och genom jonisationsenergin från den berörda hålskivan — som vi kan förstå och förmoda i en sammanhängande process och form med bildningen av den markanta ljusbulan och dess plasmatiska spektrum (FIND ¦ IN).

 

 

Förklara hålbildningen

— på netto noll kondensatorurladdning. Bevisen i sammanfattning BiS.

 

 

 

•   Ingen ±e-upplösande hf-strålning slipper ut utanför/över/under hålskivans plan: Hålbildens energi berör uteslutande hålatomerna.

•   Den utlösande hf-stötenergin aktiverar en central folietjocklekshög hålexpanderande planvåg som fördelar sin jonisationsenergi på de omgivande atomerna. Medeljonisationsgraden blir eJON1+ för de N hålatomerna.

•   Fenomenformen saknar materiefysikens förklaring: endast massfysiken (STAD ¦ AFS ¦ SamKalkyl ¦ TNED) kan förklara bildningssättets detaljer: Atomkärnans/atomens fullständiga ekvivalenta ±e-E=hf=mc² upplösning.

 

 

ELEKTGRONSCENARIOT kan (alltså) innefatta två olika SÄTT:

DELS att

•   de utkastade hålatomerna ingår kemiska luftföreningar (som tillfälligt utestänger moderatomens ursprungliga elektron):

DELS att

•   de utkastade hålatomerna återtar, helt eller delvis omgående, sina berövade elektroner inom regionens närområden ;

•   De eJON1+-joniserade N stycken hålatomerna rymmer fältet för att (i huvuddelen — Silverfoliens experiment) möjligen förenas med luftens molekyler (Aluminiumoxid och Aluminiumnitrid);

•   Deras restelektroner i den ursprungliga iC-strömmen — den upphör som ovan med fältsträngarnas atom-±e-upplösning — ”hänger kvar” i det frigjorda hålets luftrum:

•   SÅDANA FRIA elektroner (de hittar längre fram alltid hem till sina ursprungliga moderatomer, med tiden) bör i vilket fall uppföra sig som elektroner gör i enkla elektrostatiska experiment: de förenas förr eller senare i tidens längd med omgivningens material genom minsta motståndets väg på minsta förlustens tid.

 

 

BEMEK:

Vi kan generera fria elektroner genom enkla köksexperiment. Och verifiera deras elektriska attraktionskrafter som — då — bevisar fenomenformen generellt:

 

BEVISA ELEKTROFYSIKEN MED ENKLA KÖKSEXPERIMENT

 

 

 

•   En slät långsmal spillbit plexiglas handhålls med ena änden mot diskbänken.

•   Andra handen håller en bit ihopvikt hushållspapper:

•   Upprepade gnidningar — inte gnuggningar — med papperet mot plexiytan ner mot diskbänken sliter ut elektroner från plexiglaset (de elektronerna sprids ut i den omgivande luften, alternativt ingår i det rostfria stålets material).

•   Plexiremsan monteras i en Assistent med den gnidna änden neråt och närmas en på bänken liggande liten bit vanligt kontorspapper.

•   MAGINS ÖGONBLICK INTRÄFFAR när plexiremsan drar till sig pappersbiten då assistentens gripklo förs neråt mot papperet på bänken: pappersbiten attraheras av plexiänden som drar till sig papperet och får det att hänga ner fritt över bänkytan.

•   NEUTRALISERINGEN — återgången till tillståndet före — sker genom att ANDAS UT LUFT omkring pappershäftet/plexiänden:

•   Elektronbalansen återställs — ”elektronerna som revs återvänder” : papperet släpper taget och singlar ner och lägger sig platt på diskbänken.

•   CaseClosed.

 

 

TNED.

 

 

FRÅN BÖRJAN [1990-talet+], BILL GATES MICROSOFT-EPOKEN, FANNS BARA INTERNET EXPLORER. MICROSOFTS ORDBEHANDLINGSPROGRAM UTNYTTJADE Ctrl+Shift+Q för att omvandla/anpassa den traditionella naturvetenskapliga nomenklaturens och typografins ofta använda matematiska tecken typ pi, sigma, rho och andra som direkt gav de motsvarande grekiska tecknen med angivet p, s och r etc. MEN SEDAN [2000+] KOM MERA AFFÄRSBETONADE WEBBLÄSARE SOM INTE ALLS BRYDDE SIG I NÅGON TRADITIONELL MATEMATISK NATURVETENSKAPLIG LITTERÄR TYPOGRAFI. ISTÄLLET framhävdes ETT UNICODE-SYSTEM — MED ETT SPECIFIKT SYMBOL FÖR VARJE TECKENSNITT: den tydliga snygga jämna fasta traditionella naturvetenskapens typografiska enhetlighet existerar inte i Unicodesystemet — TYDLIGHETEN I DET SUVERÄNT ENHETLIGA URSPRUNGLIGA TECKENSNITTET SYMBOL HAR FÖRLORATS ibland in till tandgnissel. Webbläsaren Firefox är exempel på ett sådant sorgligt spektakel: läser inte symbol [Varför läser den då t.ex. Times New Roman? Varför inte enbart WingDings?]. Med växande folklig användning av den typen har de första tio årens motsvarande författningar här i UH blivit i princip oläsliga i matematikbeskrivningen. Då saken upptäcktes anpassades de fortsatta författningarna till Unicode-systemet, så långt möjligt [man får stundtals lägga in separata bildblock för att få fram den önskade tydligheten]. Läsaren bör känna till den mindre trevliga mera naturvetenskapligt oseriösa bakgrunden i Internethistorien: Vi lockas in i till synes himmelska möjligheter — till en början. För att sedan hamna längst ner i fängelsehålornas allra mest mörka hörn: — »NI omges av kvacksalvare och generella fuckUps». Det ekar för varje steg:

— EUROPAS HISTORIA 1800+ på 10 sekunder: Runt år 1800 drar det in en typ i Europa som tvingar befolkningen att medverka i våldslagar under bestraffningshot. Media 200 år senare : vi lever ju i ett fritt, demokratiskt samhälle. Jahadu. Det var ju upplysande: När hände det då? Säg. Berätta. Befolkningen hålls fortfarande instängd — självcensurerad för att inte stöta sig med överheten.

   Bevis: Markören. Jättefint: K18. Kina.

 

 

Plancks strukturkonstant: CAT-ANNIHILATIONERNAS KRAFTMORFOLOGI

PSK ¦ Plancks Struktur Konstant

 

 

CAT-annihilationerna skiljer sig tvunget från de normalt laboratorieobserverade ±-annihilationerna (diametral rakt jetstråle).

•   De normalt laboratorieobserverade ±-annihilationerna (diametral rakt jetstråle)

bygger på fritt existerande elektroner. I CAT finns bara de motsvarande elektronerna i sådant fritt tillstånd, medan positrondelen representeras av restspinnet, positronringen, hos den sönderdelade ursprungskärnan.

 

•   De normalt laboratorieobserverade ±-annihilationerna

får med tolkningen av hf-värdet med givet h en ±e-upplösande frekvens lika med 2,471 T20 Hz:

— TNED-förklaringens annihilationsprocess fördelar den tidsbilden på summan av elektronmassans tauringar (de som året 1927 förkastades av modern akademi, trots glänsande resultat, se Gamow1968 — se även i LJUSETS POLARISATION och ELEKTRONENS BUBBELKAMMARSPÅR):

I takt med varje ringpars massförstörelse i värme och ljus bildas motriktade induktiva rekyler:

•   Det leder till att ±e-ringarna »MassPUMPAR» ut varandra.

— Med n (drygt 650 000, Casimireffektens resultat ¦ AntaletTAU) stycken tauringar i elektronmassan ska det alltså ta

totala annihilationstiden

t(Anni¦e) = n/f = 2,63 t15 S för ett ±e-par att massförintas.

tAnniBASIC:

CAT-händelsen i TNED-fysiken ställer upp delvis helt andra förutsättningar

•   fortfarande på samma nettoenergi 1,02 MeV:

— den ändras inte.

 

Sämsta fallets räkning med tauringen diameter 1/50 av protonradien ger oss en avrullningstid — tauringens eget interna spinn — då tauringen kan förstås annihileras MOT den kompakta positronringens e+-yta. Den massförintelsebilden blir. tydligen, av (helt) annan karaktär:

 

•   ingen jetstrålebildning som i normalfallet mellan enskilda fria elektroner

•   en tydligt betydligt — analogt mycket — kortare massförintelsetid framträder:

 

 

tAnniBASIC ¦ eCYLINDERN

 

Läggs hela elektroncylinderns alla n tauringar mot positronytan — samtliga i ett enda drag — sker elektronförstörelsen inom, tauringens omloppstid t(TAU)

t = d/v = 2pi[(rp/50)/2]/[cz=c0/2] = 2pi[(rp/50)]/c0 = 5,743 t25 S = t(ELEKTRON) [Al-atomkärnan]

Motsvarande frekvensen blir: 1,74 T24 Hz med våglängden 1,72 t16 M:

•   Den våglängden är mindre än minsta atomkärnan (rp=1,37 t15 M), och vi befinner oss då inom massfysikens domäner: Planckfraktalerna i TNED-fysiken: hf = (h/n)·fn.

Kortast möjliga annihilationstid: KMA  ¦ PSK

KMA

Använder vi aluminiumkärnan med masstalet A=27 med tyngdcirkelradien R=2pi(rp·A^1/3), och ytterradien (grovt dubbla R) 2R med omkretsen 4pi(rp·A^1/3) som minsta måttet på den frilagda kärnans positronring (909Ae+), och vi använder sämsta fallets elektroncylinderlängd på rp/7, ser vi att ett antal nCYL = 4pi(rp·A^1/3)/rp/7 = 28pi(rp·A^1/3)/rp = 28pi(A^1/3) =

254,5 avrundat får plats på positronringens (primärt maximala) ytteromkrets. Med antalet positroner 909A=

24 543 skulle det med den räkningen ta tiden

t(anni909A) = (24 543)/(254,5) × 5,743 t25 S för att en hel kärndomän 909A±e ska brännas av.

t(anni909A) = 5,54 t23 S avrundat.

5,54 t23 S avrundat — för en hel Al-atom.

 

Jämför föregående resultat med ett enda ±e-par:

2,63 t15 S.

En helt annan fysiksituation.

 

— Enligt Q-faktorns enkla samband ligger nedre gränsen för CAT med nedanstående förutsättningar vid U=9V. Den teoretiskt beräknade UNDRE gränsen i[IGN] Rad¦h i Tabell5 för CAT-händelse i fallet aluminiumfolien 0,017mM nås vid U=11,57V. Praktiskt experimentellt visar sig växande svårigheter att dokumentera [något begripligt alls] under U=12 V.

Drafting a TimeLine ..

 

 by theory:

 

conditions U=12-24V tests with a 95µF capacitor discharged on a 0.017mM aluminum foil with <10mΩ conductive resistance along a conductive path between CathodeTip and AnodeCap with the <10mΩ aluminum foil lying in between these:

— no net voltage drop: no material physical energy source — only a nuclear one can do this:

item ¦ AF                  NtC-timeWindow         voltageDrop     oscillogram — full Ø0.3mM hole

 

24V¦16             21µS                            8V                      Ø0.3mM

24V¦17             05µS                            2V                      KurvAnalysen

24V¦18             03µS                            2V                    

18V¦9               no visible                      no visible         18V no drop, full hole (Ø0.2mM) — scaled as above

 

12V¦3               no trace                        no trace            12V no trace/no drop, full hole Ø0.09mM ¦ scaled:

 

with several others nearly alike: 12V-series [No8¦11¦15¦17¦18¦19¦21¦ .

—————————————————————————————————————————————————

•   fully visible holes with a 1-2mM 100-200µS coronal light bubble plus 10-30mM long glow tracks from glow particles —  but no observable material energy source: no net voltage drop

— Conditions:

 

 

 

— Whenever i=>i(N). Conductive resistance between anode hole region and capacitor’s anode <10mΩ. q is explained in QfactorREF — Table5.

—————————————————————————————————————————————————

Any suggestions explaining the phenomena IN TERMS OF ANY KNOWN SOURCE of a material physical nature are most welcome:

— As the net capacitor voltage drop is zero — nought — such an energy source to the apparent hole, its breaching sharp sound, the associated documented coronal plasma temperature light bubble (FIND) and its associated ejected glow particle tracks does not exist, says TNED-physics.

   In this document, TNED-physics explains, relates and compares where so is possible all the phenomenal details from a strictly deduced and fully accounted TNED-physical nuclear view — in to the last atom — or not at all.

   As we (all) know, however, these TNED-results have no representation — all unknown nuclear territory — in modern quarters. As there (also) are reasons explaining why and how it is so, TNED-physics exposes theses specific articles and issues where the (modern academic) theory breaches (through or »collapses») in its different aspects.

   This document is in concern of science: knowing, relating and explaining nature:

•   consensus is not a subject of science. It is, as it has been experienced, all about nuclear physics.

MODERN ACADEMIC NOMENCLATURE AND CONCEPTS CANNOT EXPLAIN THE PHENOMENA.

   Not because lack of intelligence. Absolutely not. But because of inducement enough to use it, the modern academic 1800+ IDEA of intelligence in general cosmology (science: The LIST) ended up in the darkest possible corner at the most far end of the classroom:

•   modern academy 1800+. Mathematics and Physics. Instead of deducing the basics from nature, MAC began inventing, relying on consensus. And so, IT was banned by its own blindness from seeing IT:

•   Lightning. Come again. Say again. Nuclear physics. See also The NASA- and Kashiwasaki articles: Nuclear physics it is.

— TNED-physics (1993+, TNEDbegin) predicted such behavior (ATA/CAT¦Feb2008: UniverseHistory goes INTERNET). But it was not until (3Jul2011) when the NASA-article (from 14Dec2009, published 10Jan2011) became known to this author, that a first experimental confirmation of the actual proof did arrive: positrons from lightning (±e gamma ray annihilation radiation).

 

AND FURTHER: TNED PHYSICS CONNECTS PRIMARY BIOCHEMISTRY COSMOLOGICAL ISSUES:

 

— Earth Mass Communicating Quantities (BioEK1-10 ¦ NoNet ¦ FAM ¦ BioGas — Isotopic AtmosBiosLitos distributions of elements in proof of already established and tabled geological research during the 1900s (however obviously never collected in any known literature for such purposes) on well related deducible TNED nuclear physics — very short:

•   There is — as last seen by humans year 1812 (IPCC2013 Chart-preference 284 ppmv CO2 stretching backwards to the 1600s and earlier: 100% preserved natural forest photosynthesis fabricants Leaf&Needle, funding Earth life through converting light from our Sun, all species, promoting, regulating and balancing all biochemistry of life) — a 100% provable Natural Order of Natural Law (Human rights: »with-born girl-wit»: UDHR10Dec1948: universal declaration of human rights, with other already familiar ancient ancestors) of how to build civilization WITH nature. Not against her. Providing a 100% — natural — health — natural — environment. This natural environmental proof however 1800+ (source: ForestWORLD2012) has been violated — however impossible to destroy by any human hand: the Earth itself — by humanity with >30% reduced global forest during 200 years — the period 1800-2000. With less than 70% left of The Original Nature, a concept ”nature, natural, naturally .. of course ..” and the like no longer has a natural meaning. Modern academic business hi tech inducements have a provable zero insight into nature — along with »a most educated seeable»: ”water came from the outer”. 2021 is worse than 1311.

   Nuclear physics — WITH meteorite proofs [ChloropyllHematinMATRICES]. Nuclear physics. Biochemistry. Mechanics. WITH nature. NOT against her.

— But what does it prove?

— It strongly and deeply credits and promotes an explaining and fully relating unitive idea of »a very old The Atomic Universe». It includes, relates and explains 1800+ Modern Academic ideas of nuclear physics as a primitive occurrence in the history of human culture — to be studied and cogitated in deep as a primitive example of human idea of intelligence: »The Book of Knowledge». Without not the slightest doubt. That the reader himself will witness, and be the judge of. That will be the proof — or none at all.

 

 

Hela jonisationsenergin genereras på stället

•   Genom att iC-strömmen är en (iCparallell) parallellkopplad dito på samtliga berörda CAT-atomer och deras atomkärnor, är slutnettot givet (IN):

•   Hela jonisationsenergin (kan så förstås, kortast möjliga tiden) genereras på stället — hela den centrala atomsträngscylindern över folietjockleken h=0,017mM — inom (lägst)

5,54 t23 S.

I ett enda drag omedelbart efter kärnomvandlingstiden t(N) = 3 t20 S.

 

Vi borde med de TNED-fysikens anvisningar (också) kunna räkna ut den fortsatta händelsehistoriens detaljer.

•   Hela jonisationsenergin N×eJON1+ uppträder — (FEG) pumpas inom 5,54 t23 S — hastigt inom ett smalt centralt hålcylindriskt område (med diametern Ø17nM Rad¦zK).

•   Ljustiden från det cylindriska centrat över det uppmätta hålets radie Ø0,3mM/2 är

t(r)=d/c=5 t13 S = 0,5pS, tvärs över 1pS.

 

CENTRALA:

 

Från reaktionscentrum — vertikala starkast berörda fältcylindern under katodstiftets ände där överslaget verkställdes — sprids energibildningen utåt hålkanterna och fördelas på (förutsättningen, MainREF) med medelbilden eJon1+ till varje berörd hålatom som garanterar dess utträde (UrladdningsDetaljerna).

 

STRÅLNINGSFORMEN för den händelsetypen kan rimligen ingen annan vara än rena planvågor som utgår ifrån annihilationerna på positronringarnas ytteromkretsar:

•   ingen nämnvärd vinkelspridning (Rad¦zH+) uppå/neråt, bara en plan (max atomkärnetjocklek per CAT-atom) radiellt utbredande vågform — som ringar på lugnt vatten.

 

Foto:  Vattenbilderna i avsnittet GALAXBILDNINGARNA —  Sep2009 Nikon D90 · 1/4000 S 

 

MÖJLIG SCEN:

 

Gitteratomerna perifert utanför centrumcylinderns reaktionscentrum TRYCKS slits/bort/ihop=resulterandeRepellerande

ifrån sina normalt fasta positioner.

•   Processen börjar (möjligen) underifrån, på foliesidan som vätter bort från katodstiftet. Bevis:

— kantbilderna från hålen antyder en nervikning åt det hållet.

 

 

 

 

VAHAB:

 

VAD HAR BEVISATS? STAD. Urgammal kärnfysik[‡].

— Kort resumé: moderna kvarter lämnar milt sagt en del övrigt att önska 2021.

•   Naturvetenskapens kärnämne har förbisetts — 1800+.

Vad har bevisats? 5Apr2021¦ 21Jul2021

 

— I kraft av (STAD¦Obevis) ett antal oscillogram (24V¦No161718; 12V¦No63) med dokumenterade hålbilder som bevisgrund framgår ATT

•   kondensatorspänningen efter hålbildningen står på samma nivå som före:

 

 

•   urladdningskondensatorn deltar inte i hålbildningen med någon som helst egen arbetsenergi:

•   full hålbildning med noll netto kondensatorurladdning — enligt flera oscillogrambevis.

 

— Är det ett BEVIS?

1:   — Nej. Verkligen inte. Snarare en OBSERVATION.

— Observationen antyder — starkt — något.

   Men det är inte bevis för något annat än ”starkt”.

— Aha. Filmen visar en sekvens där en parkerad bil krossas av ett fallande byggblock.

— Men det är inget BEVIS för något. Snarare en OBSERVATION: det är ju bara på film.

2:   — Absolut. Kondensatorns energiekvation (integrala härledningen)

Ecap = (C/2)(Ubegin² — Uend²) utsäger alldeles bestämt (DBABgraferna), oscillogrambevisen 24V-serierna, att OM Uend slutar på samma som Ubegin — nettoskillnaden = 0 — blir också Ecap = 0. Obevekligt. Obestridligt.

•   Oförnekbart. Absolut fullkomligt bevisbart utan minsta insteg av minsta grand av tvivel.

— Oscillogrammet bevisar alltså, tvivelslöst, ATT (KONFRI)

Obevis:

•   urladdningskondensatorn deltar inte i hålbildningen med någon som helst egen arbetsenergi.

— Så: Varifrån kommer hålet — hallå?

 

NOTERA REDAN ERKÄNDA FENOMENOMRÅDEN: NASA/KASHIWASAKI-observationerna — positronbildning i samband med (särskilt kraftiga) atmosfäriska urladdningshändelser (TGF: 1994¦2009¦2011¦2017) — har samma fenomengrund som i experimenten här med aluminiumfolieurladdningar, säger TNED-fysiken. Se särskilt TNED-fysikens möjliga beskrivning och förklaring av fenomendetaljerna i Zambia-Egypten-förekomsten i NASA-artikeln: Vi avhandlar exakt samma fenomenfysik, men i skilda materierum. Se även TNEDbegin från 1993 (Atomkärnans härledning — utan den existerar ingen förklaring).

 

24V-serierna

Särskilt 24V-serierna uppvisar tre likartade fall — alla i snävaste resistansområdet (<2mΩ) — alla tre med samma spektakulära resultatbild No161718:

 

 

 

Alla tre fallen uppvisar full hålbildning — med en nettospänningsnivå hos urladdningskondensatorn som slutar på samma värde som före urladdningstillfället.

RUTINEN att dokumentera den digitala voltmätarens visningsvärde efter varje urladdning tillsammans med ett dokumenterande intag av hålindividens oscillogram infördes först i samband med 12V-serierna och finns inte med i 24V-serierna. Fenomenet att slutvärdet (efter mer än 1 S) alltid tycktes hamna högre upp än oscillogrammets slutvärde (efter max 60µS) hade noterats men inte dokumenterats tidigare i samband med 24V-serierna, samt övriga icke dokumenterade urladdningstillfällen. Se särskilt jämförande oscillogram i AllaUtom1.

•   Det faktum att fenomenformen uppvisar flera skilda fall av samma art, typ och natur utesluter speciellt förnäma förslag om ”instrumentfel”.

 

 

— Så, igen: Varifrån kommer då själva energin — arbetet — som verkställer hålet?

 

Det finns en helt urgammal naturfysik på nivån kärn- som helt undgått modern akademi

på grund av att modern akademi tycker att det är roligare att uppfinna naturfysik än att härleda den, förklara den, beskriva den, relatera den i varje del:

— Absolut ytterst gärna rätta om fel. Sakfel är inte tillåtna här. Inte på några som helst villkors vis.

 

 

•   Uppenbarligen inte från urladdningskondensatorn — i dess nettoräkning.

•   I samtliga dokumenterade jämförande fall: inte alls (DBAB).

— Förklaringen enligt TNED-fysiken är/blir alldeles densamma KASHIref som ligger bakom fysiken i de (från 1994) spektakulärt överraskande observerade särskilda atmosfäriska urladdningshändelserna (TGF):

•   positronbildning (gammastrålning) i atmosfären kan bara, TNED-fysiken, bildas genom en ekvivalent ±e-upplösning E=mc²=hf av atomer/atomkärnor (KASHIref) under speciella förhållanden (gränsströmstyrkor): fenomenen bekräftar TNED-fysiken.

•   Funktionssättet tillhör tydligen områden inom en elementär atom- och kärnfysik (ATA/CAT i TNED): urgammalt. TNED-fysiken beskriver detaljerna i atom- och kärnfysiken genom två här benämnda »kungsekvationer» (impuls och kraft: summan av alla krafter och moment i atomen är noll: atomen behöver ingen påfyllning för att fortsätta fungera). Men den fysikgrunden — massfysik: TNED, atomkärnans härledning — finns inte representerad i modern akademi. Inte alls över huvud taget (TheFLEET) — trots att man hade sådana — goda — teoretiska förutsättningar i början av 1900-talet.

 

———————————————

TNED ¦ Neutronkvadraten ¦ Jämförande atomvikter DEL 1 ¦ Jämförande atomvikter DEL 2 ¦ Atomära — inte nukleära — massdefekterna ¦

SPEKTRUM OCH KVANTTALEN ¦ GRUNDÄMNENAS PERIODISKA SYSTEM ¦ ELEKTRONENS BUBBELKAMMARSPÅR ¦

Ljusets Polarisation ¦ Elektronmassans Komponenter ¦ PLANCKRINGEN ¦ ..

 

Urladdningskretsen:

 

 

Kretskopplingarna (blått) innehåller ingen som helst möjlig påfyllnadsväg för extra ström från strömkällan att fylla på en redan urladdad kondensator.

•   Den manuella ReLoad-påfyllnadsswitchen garanterar att all anslutning till strömkällan (utom OP-ingångarnas 1M + 1T) är avstängd från ögonblicket då den manuella uppladdningen avslutas. OP-ingångarnas TeraOhm-resistanser garanterar i sig att kondensatorn inte påverkas nämnvärt av OP-strömmarna (picoAmpere):

— tiden att påföra kondensatorn med kapacitansen 95µF en spänningsökning med 0,1Volt är t=UC/i = 0,1V·0,000095F/1t12A = 9 500 000 S = 109,95 dygn. Vi ser istället i Oscillogram No16 en snabb (<0,2µS) uppgång på hela 8 Volt. Frågan löd: varifrån? Enda tillgängliga svaret i vårt kända fysikuniversum: från den underliggande separata hålbildande energin »i någon för oss okänd process» som återlämnar kondensatortappet. Det ingår som argument i bevisningen.

 

 

 

Experimentanordningen med den särskilda digitala voltmätaren DVM

RUTINEN att dokumentera den digitala voltmätarens visningsvärde efter varje urladdning tillsammans med ett dokumenterande intag av hålindividens oscillogram infördes först i samband med 12V-serierna. Fenomenet att slutvärdet (efter mer än 1 S) alltid tycktes hamna högre upp än oscillogrammets slutvärde (efter max 60µS) hade noterats men inte dokumenterats tidigare i samband med 24V-serierna, samt övriga icke dokumenterade urladdningstillfällen.

 

 

Utöver de speciella oscillogrambevisen (24vNo161718¦12vNo3) visar alla övriga samma principiella beteende — men inte lika drastiskt som i de nämnda:

•   Från ett bottenvärde (24V-serierna) runt 12-15V växer kondensatorspänningen sakta mot ett högre slutvärde

(efter en sekund som kan kontrolleras med en yttre digital voltmeter då oscillogrammets fönstervisning är tidsbegränsad till ca max 60µS).

Fenomenformen är densamma men med lägre belopp.

•   Även i de fallen med en teoretiskt beräknad kondensatorenergi (24VOscillogrammen)

Ecap = (C/2)(Ubegin² — Uend²)

matchas inte — icke, nej, inte, no, etc. — den hålenergi man får fram genom antalet hålatomer N gånger deras lägsta eJON1+-jonisationsenergi: Ecap-värdet blir i samtliga fall på tok för litet relativt en möjlig energiförklaring på

E = N × eJON1+.

•   Orimligheten att kondensatorenergin alls kan förklara hålbildningen med den jonisationsenergins förklarande förutsättning finns sammanställd i särskilt jämförande bevisgrafer (DBAB):

 

kondensatorns egen arbetsenergi utesluts helt ur fenomenbildningen.

 

•   Med givet material (R) initieras hålbildningen på ett kondensatorns statiska laddningstryck (UC) genom en överslagshändelse t(IGNITION), en gnisturladdning, som igångsätter hålbildningshistorien. Det är det enda. Kondensatorn deltar aldrig själv i själva det utförande hålbildningsarbetet.

 

Explanationen: InEx ¦ Urladdningskretsen

 

Förklaringen enligt TNED-fysiken ¦ InEx ¦ tAnniBASIC

 

•   Komplexet kan inte inlemmas i den moderna akademins lärostol med mer än hela den byggnaden raseras — fullkomligt, fullständigt.

 

   Jämför LISTAN.

 

— Vilken är haken?

•   Härledningar. Inte uppfinningar:

 

•   Konsensus — överenskommelser, samtycken — är inget naturvetenskapligt ämnesområde.

 

— Vad betyder det rent praktiskt för Naturvetenskapen?

— Ta OM det MESTA  —  från 1820. Börja därifrån — det avglömda avsnittet 1725 med James Bradley: aberrationen, första beviset för ljusets gravitella beroende — 100% bekräftat från 1881 genom Michelson och Morleys berömda interferometerexperiment.

 

TNED FRÅN BÖRJAN

Pionjärerna som utförde — och bevisade — grunderna bakom hela framkomsten i TNED:

— Kepler, Galilei, Newton, Bradley, Euler, Planck.

   Det är deras verk, helt och hållet. — i princip förkastat av modern akademi 1800+ och ersatt av eget nytillkommet uppfunnet — med de främst sevärda nytillkomna husdjuren

”herre över universum” och ”vattnet kom utifrån”.

   Jämför BioGASEN CO2 ¦ Glukosmatriserna ¦ KEMIBLOCKEN.

   2021 är (sju gånger) värre än år 1311. Nyhetna.

 

 

•   DÅ ingen annan energikälla existerar, eller (STAD) kan framställas med existensargument, och så är det här, ÄR ±e-annihilationernas E=hf=mc²-kandidatur det enda begripliga alternativet — tydligen en sedan urminnes naturtider redan stadfäst fysikförklaring av utomordentlig typ, egenskap och natur — ännu helt okänd i etablerade kvarter 2021.

 

 

Med de mera precist ordande hålurladdningsexperimenten här Dec2020+ (Hålserierna) har vi hamnat i en helt ny — mera matematiskt-fysikaliskt preciserad — rent uttömmande förklarande situation.

DETALJERAT: En delvis detaljerad generalövsersikt finns i NABIH.

 

 

— Vad har TNED-fysiken att komma med — vilka helt säkra bevis finns?

Kort resumé:

— Atomkärnans härledning med Neutronkvadraten — det var så det började (1993), se kompletterande länkar i Nref:

•   atomvikterna genom atomära, inte nukleära massdefekter: jämförelsen utklassar modern idé ”herre över universum”;

•   SPEKTRUM OCH KVANTTALEN

•   ELEKTRONENS BUBBELKAMMARSPÅR

•   LJUSETS POLARISATION

är alla utomordentligt tydligt bevisande exempel på

•   ELEKTRONMASSANS KOMPONENTER

som modern akademi också hade på bordet från början (Heisenbergs och Schrödingers matris och vågekvationer) men som förkastades (1927);

•   LJUSFYSIKENS GRAVITELLA BEROENDE

•   PLANCKEKVIVALENTERNA

som förklarar och relaterar den moderna akademins FEL i föreställningssätten: exakt samma formalia, men helt väsensskilda förklaringsgrunder: bara en av de bägge kan förklara = innefatta den andra som primitiv;

•   OCH SÅ VIDARE genom alla kända förgreningar inom matematik och fysik med exempel.

•   LISTAN.

•   GRUNDÄMNENAS PERIODISKA SYSTEM ur Kärnmatrisiska Algoritmen.

•   JORDFYSIKEN.

•   SOLFYSIKEN.

•   Solsystemen i Vintergatan.

•   Solens Fotometriska Effekt.

•   Hela K-cellens Värmefysik: universums fysik i REGISTER.

..

Länkarna nedan till de omnämnda EXPLAN-avsnitten ovan, om ej redan bekant:

————————————————————

Atomkärnans härledning (AH1, AH2)

Atomvikterna (TNED/MAC ¦ DiffGRAFERNA)

ELEKTRONMASSANS KOMPONENTER

ELEKTRONENS BUBBELKAMMARSPÅR

GRUNDÄMNENAS PERIODISKA SYSTEM

Heisenberg och Schrödinger — referenser från George Gamow i boken TRETTIO ÅR SOM SKAKADE FYSIKEN Prisma 1968

JORDFYSIKEN (J5)

LISTAN

LJUSETS POLARISATION

LJUSFYSIKENS GRAVITELLA BEROENDE

Neutronkvadraten ¦ Uppkomst

PLANCKEKVIVALENTERNA ¦ JämförandeMAC ¦ GPS-exemplet klargör

REGISTER

Solens Fotometriska Effekt ¦ Klockren Fullträff

SOLFYSIKEN (S3)

Solsystemen i Vintergatan — max 6007 enligt TNED-fysiken, ideala förutsättningar som vårt eget Solsystem

SPEKTRUM OCH KVANTTALEN

————————————————————

TREATISE — tre jämförande klargörande exempel : Modern Akademi kontra Relaterad Fysik

 

SÅ: Frågan skulle lyda:

— Vad INTE? Ge gärna exempel. Något enda.

TNED-fysiken förklarar — exemplifierar — modern akademi som en PRIMITIV INRÄTTNING:

Inte i någon som helst ringaktande och nedlåtande bespottande mening, enbart ett rent bevisbart fakta.

— Man har SAMBANDEN i den moderna akademin, utomordentligt sinnrikt — men ingen bryr sig om att HÄRLEDA dem ur naturgrunderna: ingen förstår dem. Man ägnar desto mera tid åt att UPPFINNA sådana naturgrunder. Typ ”vattnet kom utifrån”. 

 

 

Jordmassan, mJ: EarthMASS ¦ NaturNormen ¦ BioGASEN

 

mJ = S/c · (jH2O + T21c):

VATTEN + Fotosyntesfabrikanter Blad&Barr (c):

Grundvalen för uppkomst-reglering-underhåll av

— JORDLIVET (S): SolKlorofyllMaskinen: livsgrunden

mJ = S/c · (jH2O + T21c). 10↑± = Tt.

 

 

Det finns tröskelvärden i alla naturliga processer: en TIPP, en VÄLTA. Fram till dess ”fungerar allt som vanligt”. När tippen kommer är det kört. Struntar man (också — Svenska Staten) i Markörerna — förmågan att uppröras i blotta åsynen av en pågående naturmisshandel — är det helt säkert helt avgörande förjävligt mycket kört.

 

I relaterad fysik framgår proportionerna genom Jordmassans egen bevisande kvantitetsfysik i BioGASEN tillsammans med de Allmänna Kemiska Matrisblocken i METEORITBEVISEN med Jordytans egen bevisade sammansättning (MATIK): alla himlakroppar utvecklas på samma principiella ytmorfologi (MBref) — som inte ingår i modern tanke (trots mängden samhörande naturliga bevis ..).

♦   — Vad exakt är det du försöker säga med det?

————————————————————

•   mJ    = 5,975 T24 KG (Encyklopediskt standardvärde för Jordmassan epoken 1960-[1999])

             = S/c · (jH2O + T21c) 

             = exakta decimala värdet 5,975 T24 : 200 · [ 2,8 T22   +   T21 · 1,875 ] = 5,975 T24  ;

S           = Naturskogens 100% bevarade senast 1812 Stående levande bioKolmassa — decimerad >30% 1800-2000

c           = Årliga VäxaMullaUnderhållet för att behålla S genom fotosyntesfabrikanterna Blad&Barr — korrumperat 1800+

jH2O    = JordskorpansSamladeVattenbank ¦ 2,8 T22 KGvatten (FMtabellen, Jordytans vattenbank: allt nuvarande ytvatten + 19 sådana mineralt integrerade i litosfären)

•   Sc-värdena bevisas — fram till senast 1812 (senast 100% bevarad orörd Naturskog ¦ IPCC2013-diagram, allmän historisk skogsarealstatistik ForestWORLD2012) genom Jordfysikens egna kvantitetsbevisande isotopiska ämnesrelationer (BioEK1-10) i AtmosBiosLitos.

   Se utförlig redovisande beskrivning med källreferenser i BioGASEN om ej redan bekant.

VEXref: mJREF

 

•   — Vad exakt är det du försöker säga med det?

♦   ATT JORDFYSIKENS EGNA KVANTITETSBEVIS

— SOM TYDLIGEN MODERN AKADEMI ALDRIG INTRESSERADE SIG FÖR ATT SAMMANSTÄLLA — titta på — I NÅGON naturharmoniskt bevisande anda — 1900-talets samlade geologiska fakta

— söndersmular hela den moderna 1800+ akademins mödosamt ihopsnickrade kosmologiska teoribyggnad (med dess moderna nuvarande höjdpunkt: ”vattnet kom utifrån”).

•   Fullkomligt. Fullständigt. In till sista dammkorns sista fysiska atom: BioGASEN ¦ BioEK1-10 ¦ MATIK ¦

BioKEMIBLOCKENS Jämförande METEORITBEVISANDE NEUTRONMATRISER.

 

•   Naturvetenskapen kan inte beskrivas eller förklaras eller relateras på den etablerade moderna akademins lärostol, dess begrepp och nomenklatur — därför att den är uppfunnen: inte härledd:

 

Meningen — »det TOLKANDE ändamålet» — var ATT något sådant bevisbart ALDRIG NÅGONSIN skulle KUNNA komma fram — genom den moderna 1800+ akademins uppseglade idé om universellt herravälde: den egna överenskomna matematiken och fysiken som SKULLE säkra akademins teoretiska ställning för evärdliga tider. Man var precis SÅ säker [Jämför: ”sanningens bortgång”]: intelligensens etablerade suveränitet. Allmakten. Förnuftets högsäte.

— Och TITTA nu och jämför — Jordfysikens egen bevisande kvantitetsform (BioEK1-10 ¦ BioGASEN):

— VAR någonstans har Modern AKademi hamnat i DET fysikljuset?

•   Sist i klassen.

— Längst bak. Underkänt i ALLT som berör den övergripande kosmologiska naturförklaringen:

— fysikens lagar innehåller ingen ekvivalent omvändande tidsordning: fysikaliskt skeende verkställs obevekligt från förflutet till framtid utan undantag [samma som förutsättningarna i Boltzmanns H-teorem 1872] ¦ Åldrandets princip: varje nytt tillstånd summeras PÅ alla nuvarande och alla föregående tillstånd.

   Matematik, fysik, kemi. Modern AKademi [MAC] 1800+: »växet».

   Säg.

— Medan Boltzmanns H-teorem redan från ruta ett var dömt att misslyckas på grund av det ideala begreppet ”isolerat system” — Planckvärme (E=hf) läcker alltid ut ur varje idé om ”isolerat” — är Boltzmanns grundidé om en irreversibilitet i fysikaliskt skeende alldeles relaterbart fullständigt korrekt — rakt motsatt samtidens akademiska vetenskapares uppfattning: »Boltzmanns föreställningar om atomer och molekyler är löjeväckande dumheter». Se särskilda jämförande fysikexempel i

KAUSALORDNINGEN ¦ ENTROPIN I KONKRETA PRAKTISKA EXEMPEL.

 

 

 

 

DAIS: — ALLMÄN FENOMENBESKRIVNING  ¦  27Jun2021 ¦ PSK

 

The TIP ..

DET AVGÖRANDE INLEDANDE ÖVERSLAGET

— När rörelsen — fältbilden (xyz) mellan två skilda material — åstadkommer den fältändringsbild som tangerar ett specifikt tröskelvärde — i = i(N) = dU/dR — genereras av den specifika explicita fältändringsbilden en total fullständig TIPP — en välta. Det får tydligen förstås beröra egenskaper inom atom och kärnfysiken som den moderna akademin — tydligen — utestängde sig själv ifrån att KUNNA härleda. Genom den egna numera säkert berömda bevekelsegrunden ATT ”det är roligare att uppfinna än att härleda” cementerades nuvarande moderna akademiska kosmologiska låsning. Modern Akademi 1800+: »så att vi är säkra på att med oss kommer visdomen — säkert — att dö ut, också». Jämför LISTAN.

•   Ingen egentlig elektrisk strömhändelse ingen egentlig elektrisk fysisk laddningstransport, enbart ett momentant fältändringstillstånd triggar själva överslaget, som vi har förstått saken. Det är endast själva fältändringsögonblicket (en rent mekanisk rörelseändring mellan fasta statiskt elektriska elektroder) som avgör — på given naturfysik (UCR: spänning, kapacitans resistans). Ingen materiefysik (= ingen vanlig elektronisk icke massförstörande kretsfysik) kan förklara eller beskriva händelseförloppet (KONFRI).

•   Ämnet ligger helt inom kärnfysikens (Planckenergins E=hf=mcc) — utom materiefysikens — domäner.

 

 

TNED-FYSIKENS HÄR ENDA KÄNDA MÖJLIGA FÖRKLARING:

 

•   när katodspetsen — genom sin mekaniska rörelse — ”träffar på” en fältkoppling (i=U/R) i något elektriskt system, vara vad det vara må, som HAR något tröskelvärde — och då talar vi elektriska fältets ändringar genom ljushastigheten först och främst — initieras en VÄLTA: en tippning, ett ”ras” som sedan inte går att ångra eller återställa (ÄNDRINGSLAGARNA  I  II  III).

— Matematiken i TNED-fysiken för i(N) — tröskelvärdet för atomkärnans fullständiga upplösning i ±e — visar en sådan koppling. i(N)-värdet kan anställas i motsvarande experimentellt bestämda i-värde med den enkla kopplingen till experimentens förutsättningar med i=U/R (=dU/dR).

   De hittills gjorda observationerna i testerna 12-24V för U (via en uppmätt 95µF kondensator på ett konduktivt kretsurladdningsmotstånd på max 10mΩ) har visat att den sambandsformen beskriver hålbildningen i så nära omfattning som experimentens strängt materialförstörande observationer tillåter: Q-faktorn tillsammans med DBAB-graferna och de redovisade hålbilderna och oscillogrammen redovisar resultaten.

 

 

 

Alla hittills observerade fall, särskilt med monteringen på koordinatbord med precis exakt långsam rörelse: överslaget inträffar undantagslöst alltid vid katodspetsens närmande — då den befinner sig i rörelse — mot anodytan. Aldrig vid stillastående. Men vi kan (å andra sidan, ännu) inte avgöra överslagsavstånden i de aktuella fallen utom »inom bråkdelar av tiondels millimeter» = 9°=1/40 av koordinatbordets skruvande varvstigning 4mM — med experimentanordningens förutsättningar. Konstruktionsdetaljerna här medger ingen vidare finbestämning av den art som vore önskvärd (bråkdelar av 1/100 mM).

 

Med ledning av den helt enkla sambandsform som beskriver rollen för begreppet induktans (L) i  U=Ri=Rt·i/t=L(di/dt), samt kondensatorlagens U=Q/C (=dQ/dC) och generellt strömmens ändringsform

•   i = U/R → dU/dR

ser vi ATT

•   varje minsta lilla fysiskt signifikanta — materiesystemen själva bestämmer — TILLSTÅNDSÄNDRING

•   förr eller senare TIPPAR — välter — TRÖSKELVÄRDEN

•   som leder till UTBROTT.

 

I vårt fall — TNED-fysikens härledda i(N)-gräns (AFS — atomfysiken egen natur):

•   EFTERSOM förluster inte existerar inom atomernas egen strömningsform (kraftmorfologin i periodiska systemet som klassificerar de fasta stabila atomernas domäner) betyder en — om alls möjlig — ÄNDRING i den morfologin (formsammanhanget) att

•   om den väl en gång realiserats, den sedan inte kan återställas.

•   CAT-händelsen (kapacitiv transmission) innebär och medför att den aktuella ändringen uttömmer sig (i ±e-annihilationer) inom det berörda atomområde som ändringen omfattande — och inget annat. Processen är strängt självstrypande.

   För en teoretisk energiutvinning, krävs i vilket fall en primärt repeterande mekanism: upprepade fältändringstillfällen (på NEO ständigt nytt tillfört förbrukningsmaterial E=hf=mc²=N×eJON1+, N antalet involverade hålatomer i folieexperimenten).

 

 

 

 

Ljusbulan: Intermission ¦ KORONAFÄLTET

 

LJUSBULAN BEVISAR ETT JONISATIONSFUNDAMENT

ELEKTRISKT ANSTÄLLD JONISATION

 

folieurladdningsexperimenten 2013

Foto: CATmar2013  Bild—10 ¦ CATfeb2013 CAT2 Serie1En10_7 inverterad

 

TNED.

termonukleära kraftjoniserande stråltryckets funktion — ingår inte i modern akademi:

  FT         = T2Z(8,54859 t22 NK–2)(c/c0)1/2

 

 

 

Ikonförklaringar:

 

T ¦ t = TEN ^ ± — simplified notations in UH

IKONFÖRKLARINGAR

IKONFÖRKLARINGAR ¦

 

 

All nuclear icons in UH/TNED are by scale from the generally used during the 1900s (1930+) approximation (the cube graph)

ØNUC = Øproton × A1/3 where Øproton = 2(1.37 t15 M = 1.37 Fermi) and A = the nucleus’ actual mass number.

•   As is deduced in TNED — see especially (Sw.) The Deuteron Secret — a general set of nuclear icons are used to illustrate and specify the different nuclear/atomic physics aspects in treat, as exemplified (Sw., FUSION FORMATION BY EXAMPLE):

 

 

 

Beginning from a neutron maximum density Dmax = 1.82 T17 KG/M³

— nuclei continue to lie inside each others nuclear barriers (the neighbor toroid  lies inside the enveloping sphere): direct exothermal fusions go off

— it is easy (step by step) to see how heavier nuclei are built from lighter. In TNED a deduced EXOTHERMAL FUSION LAW is used to determine what fusions are possible, and what energy (mass difference before-after) they release.

•   See in specific TNED-physics: ATOMKÄRNANS FORMBEVARANDE KRAFT THE INCOMPRESSIBILITY OF THE ATOMIC NUCLEUS — already on zero: gravitation, the fundamental form of MASS: contracting force of nature;

TreFall ¦ ATOMKÄRNANS FORMBEVARANDE KRAFT  ¦ TEMP  — English short ¦ 

 

Some general coloring is used (here) to differentiate between the basic building components. Example from The Meteorite Proofs:

 

 

 

 

TNED.

 

 

 

 

SyntaxKorrekturGranskat : 23Jul2021

ICE

 

 

 

 

 

 

CHEOPS REKTANGEL  Vb ¦ Jan2021

 

innehåll: SÖK på denna sida Ctrl+F · sök alla ämnesord överallt i SAKREGISTER  ·  förteckning över alla webbsidor

 

 

Universums Historia — CHEOPS REKTANGEL

ämnesrubriker

                      

 

innehåll

 

              CHEOPS Rektangel Vc — GammaProjektet 2021

 

CAT

In

Bref

SamKalkyl

Tabell4 — Tabell5 3Apr2021

FB

IgnitionB

InEx

PRG

InExDET — detaljerat i matematik

Ignition — överslagshändelsen

CATatomstr

iCparallell

HeNE

QfaktornREF

ECount

NEO

FoH — förorsakande hålström

tL

JEN

FeFo

FFO

FOS

Qaktiv

NtC

Qekviv

FOtAB

AnniH

HBtBC

NaGu

GPE

SFref

LiU

HeatCapex

KotBC

 

iCATref

Hresist — hålresistansen

UMA

AFS

 

DeKoK

NEGE — deducing the i(N) expression

NEGEhrl

tN

NEGEformIN

NEGEsum

iC

NG

KIE

BIS

KiD

ParAnni

eCYL

eCYLattr

gbKTH

Centrala

Netto0

BEMEK

 

PSK

 

tAnniBASIC

KMA — Kortast möjliga annihilationstid [t(Anni)]

VAHAB

Obevis

UKref

EXPLAN

mJREF

VEXref

DAIS

LB

ICO

 

 

 

 

 

referenser

 

[HOP]. HANDBOOK OF PHYSICS, E. U. Condon, McGraw-Hill 1967

Atomviktstabellen i HOP allmän referens i denna presentation, Table 2.1 s9–65—9–86.

mn        = 1,0086652u  ......................    neutronmassan i atomära massenheter (u) [HOP Table 2.1 s9–65]

me        = 0,000548598u  ..................    elektronmassan i atomära massenheter (u) [HOP Table 10.3 s7–155 för me , Table 1.4 s7–27 för u]

u           = 1,66043 t27 KG  ..............     atomära massenheten [HOP Table 1.4 s7–27, 1967]

u           = 1,66033 t27 KG  ..............     atomära massenheten [ENCARTA 99 Molecular Weight]

u           = 1,66041 t27 KG ...............     atomära massenheten [FOCUS MATERIEN 1975 s124sp1mn]

u           = 1,66053886 t27 KG  ........     atomära massenheten [teknisk kalkylator, lista med konstanter SHARP EL-506W (2005)]

u           = 1,6605402 t27 KG  ..........     atomära massenheten [@INTERNET (2007) sv. Wikipedia]

u           = 1,660538782 t27 KG  ......     atomära massenheten [från www.sizes.com],

CODATA rekommendation från 2006 med toleransen ±0,000 000 083 t27 KG (Committe on Data for Science and Technology)]

c0          = 2,99792458 T8 M/S  ........     ljushastigheten i vakuum [ENCARTA 99 Light, Velocity, (uppmättes i början på 1970-talet)]

h           = 6,62559 t34 JS  .................    Plancks konstant [HOP s7–155]

e           = 1,602 t19 C  .......................   elektriska elementarkvantumet, elektronens laddning [FOCUS MATERIEN 1975 s666ö]

ε0          = 8,8543 t12 C/VM  .............   (di-)elektriska konstanten i vakuum [FOCUS MATERIEN 1975 s666ö]

k           = 8,987437917 T9 VM/C .....   = 1/4πε0  konv. elektriska konstanten i elektriska kraftlagen  F = k × Q1Q2/d2 — ofta avr. 9 T9 VM/C

 

[KH]. KARLEBO HANDBOK Upplaga 12 s101 — MASKINAKTIEBOLAGET KARLEBO, Esselte Herzogs, Nacka 1977

[BA]. BONNIERS ASTRONOMI 1978

— Det internationella standardverket om universum sammanställt vid universitetet i Cambridge, The Cambridge Encyclopaedia of Astronomy, London 1977.

[FM]. FOCUS MATERIEN 1975

[BKL]. BONNIERS KONVERSATIONS LEXIKON, 12 band A(1922)-Ö(1928) med SUPPLEMENT A-Ö(1929)

 

t för 10–, T för 10+, förenklade exponentbeteckningar

 

MAC, här ofta använd förkortning för Modern ACademy — etablerad vetenskap sedan början av 1800-talet

 

TNED — Related PHYSICS And MATHEMATICS — Se särskild djupbeskrivning av innebörden i begreppet relaterad framställning.

Toroid Nukleära Elektro MEKANISKA Dynamiken

 

 

  

 

(Toroid Nuclear Electromechanical Dynamics), eller Toroidnukleära Elektromekaniska Dynamiken är den dynamiskt ekvivalenta resultatbeskrivning som följer av härledningarna i Planckringen h=mnc0rn, analogt Atomkärnans Härledning. Beskrivningen enligt TNED är relaterad, vilket innebär: alla, samtliga, detaljer gör anspråk på att vara fullständigt logiskt förklarbara och begripliga, eller så inte alls. Med TNED förstås (således) också

RELATERAD FYSIK OCH MATEMATIK. Se även uppkomsten av termen TNED i Atomkärnans Härledning.

 

 

SHORT ENGLISH — TNED in general is not found @INTERNET except under this domain

(Universe[s]History, introduced @INTERNET 2008VII3).

TNED or Toroid Nuclear Electromechanical Dynamics is the dynamically equivalent resulting description following the deductions in THE PLANCK RING, analogous AtomNucleus’ Deduction. The description according to TNED is related, meaning: all, each, details claim to be fully logically explainable and understandable, or not at all. With TNED is (hence) also understood RELATED PHYSICS AND MATHEMATICS. See also the emergence of the term TNED in AtomNucleus’ Deduction.

 

 

 

Senast uppdaterade version: 2021-11-07

*END.

Stavningskontrollerat 2021-11-07.

 

rester

*

åter till portalsidan   ·   portalsidan är www.UniversumsHistoria.se 

 

 

∫ α √ π → ∞ τ π ħ ε UNICODE — often used charcters in mathematical-technical-scientifical descriptions

σ ρ ν ν π τ γ λ η ≠ √ ħ ω → ∞ ≡ ↔↕ ħ ℓ

Ω Φ Ψ Σ Π Ξ Λ Θ Δ

α β γ δ ε λ θ κ π ρ τ φ σ ω ∏ √ ∑ ∂ ∆ ∫ ≤ ≈ ≥ ← ↑ → ∞ ↓ 

ζ ξ

Arrow symbols, direct via Alt+NumPadKeyboard: Alt+24 ↑; 25 ↓; 26 →; 27 ←; 22 ▬

23 ↨ — also 18 ↕; 29 ↔ ¦ ☺☻♥♦♣♠•◘○◙♂♀♪♫☼►◄↕‼¶§▬↨↑↓→←∟↔

 

 

 

 

Alt+NumPad 0-25, 26-...

☺☻♥♦♣♠•◘○◙♂♀♪♫☼►◄↕‼¶§▬↨↑↓

→←∟↔▲▼ !”#$%&’()*+,-./♦812...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

åter till portalsidan   ·   portalsidan är www.UniversumsHistoria.se