UNIVERSUMS HISTORIA | KalhyggesSverige2017

innehåll · webbSÖK äMNESORD på denna sida Ctrl+F · sök ämnesord överallt i SAKREGISTER · förteckning över alla webbsidor

Statens fortsatta naturmord: | Rättsövergreppen mot fredliga och natur

20Aug2020: JORDFYSIKEN BEVISAR, CERTIFIERAR OCH STADFÄSTER MAUNA LOA BEVISET: Mauna Loa NORM1470

Den chockerande KALHYGGESRESAN GENOM SVERIGE 28Maj2017 -- Insjön-Uddevalla

VÄXTSYRE OCH JORDSYRE ÄR TVÅ SKILDA FYSIKDOMÄNER I SAMMA BIO-FYSISKA — kosmologiska — BIOTOP: BioEK1 — bevisbart in till varje atom

————————————————

Kriterium för visuell kalhyggesräkning — VKK — visuella kalhyggeskriteriet, livsrättskriteriet ¦ Statens Fortsatta Naturmord ¦ :

A3 UDHR10Dec1948: ”Var och en har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet.”. Rättshjälp mot ElakStat.

Detaljerat Bevisbar betingelse och förutsättning för liv jämlikt UDHR10Dec1948 som ovan:

• Människor — djur — och träd lever i medicinsk symbios: vi andas. TRÄDEN ÄR VÅRT SYRE — våra liv.

• VI är alltid medicinskt berättigade att känna stark upprördhet, ofrihet, då våra livsbetingelser attackeras, ifrågasätts.

— Människor/samhällen som saknar den möjligheten får SÅ förstås som mentalt/emotionellt handikappade/outvecklade:

• VI är medicinsk/mentalt berättigade att associera och uppfatta levande träd så som oskiljaktiga från våra liv:

— Varje nersågat levande träd är ett element i ett kalhygge: naturmord. Den som kan får gärna dementera det.

Syrefrågan fullt klar Nov2020 — Växtsyre och Jordsyre är två skilda fysiksystem • Gamla länkstället 2017 med JORDSYRET från portalsidan

Från Naturskog till Kalhygge, Montage — 28Maj2017 E2 Bild--111;69 -- KALHYGGESRESAN GENOM SVERIGE — MÄNNISKANS Jordfysiskt bevisligt tidlöst certifierat stadfästa friska EMOTIONELLA-MENTALA HÄLSOTILLSTÅND

Oförmågan att uppröras:

KalhyggesSverige 2017:

Statens fortsatta naturmord

Kalhyggesresan genom Sverige 28Maj2017 — dokumentrapport

Svenska Kalhyggen och spåren efter dessa 2017 blir outplånliga bänkmärken för åtskilliga kommande generationers mänskliga kulturhistoria.

Foto: 28Maj2017 E2 Bild--43;44

ca 400KM ca 40KM

Idkerberget--Uddevalla Insjön-Vallmora

Vidare mot Vänersborg-Uddevalla

KARTKÄLLA: OK:sSverigeVägkarta 2017 -- Inhandlades på OK i Hagfors

Antal visuella kalhyggeskontakter från förarstolen

—————————————————————

----- INSJÖN

----- VALLMORA

----- IDKERBERGET

----- NYHAMMAR

Mot Fredriksberg: + 72;

Till Tyforsgården efter Fredrikberg: + 11;

Till DjupRännens Jaktvårdsområde: + 11;

Mot Hagfors: + 15 + 17;

Mot Munkfors: + 2;

Till avtagsvägen mot Sunne: + 8;

Till Sunne: + 11,5 + 17 -- ½= på väg att växa igen;

Sunne-Kil: + 6 till Fagernäs, + 3 till Kil;

Kil-Älvnäs: + 4;

177,5

----- KARLSTAD

----- UDDEVALLA

Summa Idkerberget-Uddevalla: 236,5

Se även bildexempel 11Sep2017 i EpilogNorrland2017.

NATURSKOGEN UTROTAS

KÄLLOR FÖR KOLL PÅ OMFATTNINGEN AV NATURSKOGENS NERSÅGNING HAR EFTERSÖKTS MEN ÄNNU INTE PÅTRÄFFATS, UTOM HÄR:

KalhyggesKriteriet:

KALHYGGESRESAN GENOM MellanSVERIGE 28Maj2017

— Antal visuella kalhyggeskontakter sett från förarstolen vägen Insjön-Uddevalla över

Västra Vänern via (småvägar): Insjön-Rexbo-Vallmora-Borlänge[v50]-Idkerberget-Nyhammar-Sunnansjö[v245]-Fredriksberg[v26]-Rämmen[v245]-Hagfors-Uddeholm[v62]-Munkfors[v241]-Sunne[E45]-Fagerås[v61]-Kil-Karlstad[E45]-Säffle-Åmål-Mellerud-Vänersborg[v44]-Uddevalla:

Insjön— Uddevalla 440KM ..........................

Insjön-Vallmora 40KM ...............................

Idkerberget-Uddevalla 400KM ....................

Idkerberget-Nyhammar .............................

mot Fredriksberg ......................................

Karlstad-Uddevalla ...................................

Foto: 28Maj2017 E2 Bild43

290,5 varav

236,5

+72

Enligt VKK, medicinskt-visuella Kalhyggeskriteriet:

— Varje enskilt särskilt synfält som erinrar, visar, antyder, eller på annat sätt blottlägger tvivelslös UPPLEVELSE AV BERÄTTIGAD UPPRÖRDHET ÖVER levande SÅGAD NATURSKOG räknas som en (1) berättigad-bevislig-dokumenterbar visuell kalhyggeskontakt.

Urval med totalsumma per vägkilometer kommer garanterat att variera med person — inom en viss trängre marginal, förutsatt normalt hälsotillstånd (människans inre goda överseende sidor: tre sågade, kontra tretton: ska vi ta med trean också? Är ett sågat ett kalhygge? Ska vi skita i den? Aftonbladet kanske kan vägleda genom GillaPoäng?).

DOKUMENTRAPPORTEN

BILDREPORTAGE Maj2017:

SEDAN EN CHOCKERANDE STOR MÄNGD KALHYGGESOMRÅDEN VISAT SIG inom förhållandevis korta vägsträckor, övergick behovet av dokumentation till ett rent manuellt räknande: från redan väl dokumenterade typiska avsnitt och strängt knäckande utseenden som bara upprepas i mängd, till själva antalet sådana förekomster.

Vänster nedan: Vårgrönskan 2017 bland eventuellt kvarlevande Svenska Naturskogsträd dokumenterar kalhyggesområden. Ett två tre .. .

Foto: 28Maj2017 E2 Bild--13;36

— Ovan höger: Är det här ett kalhygge? Vad säger Samvetet?

Höger ovan: Finns det människor som anser att åsynen är berikande? Aa, TittaTorLattbil. Familjeutflykter (med cykelhjälm) för att Beundra/Gilla/TittaPå avsågad naturskog — omfattande svenskt EuropaFolknöje sedan 2010+. Jättemånga GillaPoäng i AB.

Foto: 28Maj2017 E2 Bild--26;32;37;40;43;44

Var finns alarmen i media? Var finns informationen till de enskilda hushållen? Hallå?

Foto: 28Maj2017 E2 Bild--46;47;50

— Vad har tagit åt mänskligheten på Jorden då Det ställs till på det här sättet? What’sUp? Handbojor, ögonbindlar?

— Vad blir nästa steg: Likdelar från oppositionen — direkt PÅ vägen — eller? Vilken skulle en berättigad skillnad i upprördhet vara?

Vänligen upplys. K8 UDHR10Dec1948.

Foto: 28Maj2017 E2 Bild--52;58;55;64

— Finns en enda människa på Jorden idag Jul2017 som menar att det finns förnuftsskäl för att ha sig på det här sättet? I så fall: Var skulle sådana skäl hittas? Djuren som tidigare levde här, var ska de bo, var ska de ta vägen, deras naturligt medfödda berättigade frihet? Tydligen inte på Jorden i alla fall.

Foto: 28Maj2017 E2 Bild--69;87;122

Träddöden breder ut sig: Kalhyggesresan genom MellanSverige Maj2017

SOM OVAN:

— Ofta (2010+) i anslutning till avverkade vägsidor invid randen till kvarlämnad naturskog, syns märkbart döende/döda träd:

EN ALLT VANLIGARE SYN ÖVERALLT I (Mellan-) Sverige:

Märkbart miljöskadad Gran/Tall vid vägsidan på väg ut från Hagfors

— Bilden tagen ut från, med kameran vänd upp mot, Hagfors på väg vidare mot Karlstad:

Foto: 28Maj2017 E2 Bild—117

Växande Träddöd utmed vägsidorna

Kalhyggesresan genom Sverige Maj2017

Gran och Tall från Mellansverige (27Maj2017) som visar tydliga miljöskador — med eller utan närliggande hängande elkablar, vilketsom:

Foto: 27Maj2017 E1 Bild--43;46;53

En av de angelägna dokumentationsuppgifterna (efter Träddöden 2015) var att (försöka) undersöka eventuell TILLVÄXT AV TRÄDDÖD. Genom att återbesöka vissa tidigare platser (med viss dokumentation) och försöka genomföra jämförelser, skulle vissa slutsatser kunna dras.

Foto: 27Maj2017 E1 Bild--35;34;39

— Gråaktiga partier i den visuella kontakten med barrskog på avstånd indikerar redan långt gången (stark) barravdöd;

— De döda barren visar först tydligt ljusbruna synytor (på avstånd, typiskt nedan höger). Vartefter barren faller av övergår färgytan i skumt grått: tomma grenlängder mot bakgrundens (mörkare) skog.

Bilderna ovan ger en viss orientering i resultatbilden — speciellt i förening med Insjön-Uddevalla-dokumentationen såsom typisk enligt nedan: En formidabel FLOD av nya observationspunkter — träddöd i tydlig tillväxt — infinner sig.

Döende Gran/Tall i skogskanterna på avverkad naturskog blir en allt vanligare syn.

Foto: 28Maj2017 E2 Bild--137;75;117

Tidigare besökta platsers tydliga barravdöd (2010+) ersätts successivt (»omärkligt») med de barrens frånfällen: de döda barren ramlar av och grådaskiga trädpartier framträder allt tydligare ur tidigare frisk grönt.

Enbart på den observationsgrunden/erfarenheten räcker det (numera) med en enda blick för att avgöra vad som skett:

— allt tydligare mindre barrmängd på allt mer tydligt kala grenar.

Tydligt våren/försommaren 2017 ses (överallt, mer eller mindre i KalhyggesSverige2017) nya förekomster med tydlig barrdöd: Ett första tecken, typiskt tydligt ovan höger: Hela eller delar av grenpartier tydligt ljusgulbruna. Ungtallar ses relativt ofta helt stendöda (värre ju mer skogen attackeras). Se även bildexempel på ungtall i Lavineffekten:

— »levande stormtrivs med döende».

I stort sett med få undantag (Mellansvenska skogarna, säkert dokumenterat) syns våren/sommaren 2017 tydligt miljöskadade äldre träd Tall och Gran i skogskanterna (ovan mitten, vänster) utmed avverkade vägsidor på alla (här) befarna vägsträckor (440KM). Mer eller mindre, med kortare eller längre mellanrum.

SAMVERKANDE FAKTORER — utandningsluften relaterat [‡]:

— Var finns upprördheten?

Kanske SYFTET I SVERIGE 2017 VERKLIGEN ÄR att förstöra så mycket som möjligt:

Inga tecken verkar finnas på att verksamheten är på väg att upphöra.

NÄR Naturskogsmarken kapas och inte tillåts återväxa — hela: återställas — etableras (Simard2012) en motsvarande utarmning också under markytan.

Vänster nedan: Träden som tidigare stod här levande och syreproducerande dumpas nu på sitt upplagrade växtkol C på luften genom motsvarande syrekapning O2 via förmultning/förbränning — nu eller senare, vilketsom. Koldioxidöverskottet CO2 tillväxer proportionellt.

Foto: 28Maj2017 E2 Bild--55;81

DELVIS Utöver detaljerna i Globalräkningen:

• ökad jordflykt via större vindåtkomst på allt mer och allt oftare blottlagd ursprunglig naturskogsmark

— långtidseffekt (tar hundratals år att återställa)

• vattenurlakning från ursprunglig naturskogsmark: naturskogens ursprungliga näringsbas utarmas

— långtidseffekt (tar hundratals år att reparera)

• avskogningen stryper Naturskogens markrötter: det inre naturliga markrotsnätverket med näring och transporter kapas, som medför att uppkomsten av nya växter hämmas — eller helt hindras:

— realeffekt med sågklingans verkställighet (tar hundratals år att återställa)

• djurlivet hämmas-avskaffas-vandaliseras-utrotas uppenbart: boplatser avskaffas

— realeffekt med sågklingans verkställighet (tar hundratals år att återställa)

Finns det en enda människa på Jorden 2017 som med handen på hjärtat [‡] kan påstå att Herrskapet som ansvarar för underhållningen besitter Speciellt Djupgående Insikter i Naturmaskineriet? I så fall, snälla: Ge ett enda exempel.

Det man möter i vyn, med växande förfäran och förskräckelse från runt 2010+, är uppenbarligen inget annat än utvidgad förödelse, förfulning, vanställdhet, öppna blödande natursår.

Aldrig har här veterligt någon (svensk) människa före vår tidsålder skådat något dylikt, en sådan grundmurad, omfattande, naturvandalisering VKK. Inte ett ord i varskoende. Ingen information. Plötsligt sker det som ingen förut trott var möjligt.

Vägkanterna 2010+, ovan höger Maj2017 — frekvent observerat utmed vägsidor:

Mängder med (speciellt tall) små trädplantor försöker komma upp efter vägkanter som gränsar mot naturskog — men som frekvent kapas och slås ner av Stat&Kommun.

Vårsidan: EN månad efter uppkomsten dör plantorna: mängder med döda bruna små barrplantor kantar vägsidorna.

Jordmarken under har, tydligen, ingen kapacitet att försörja uppväxten:

— näring fattas, utom för plantans allra första uppstick.

Tallarna svarar med att vräka ut ännu mer pollen i försöken att så fram en återgång.

Hur var det nu alltså med rätten till liv [‡]?

Hur var det nu alltså med rätten till frihet i tanke och samvete [‡]?

Hur var det nu alltså med rätten till frihet i mening och uttryck [‡]?

Hur var det nu alltså med rätten till oberoende fredlig samvaro [‡]?

Hur var det nu alltså med rätten till frihet från tvång att tillhöra en sammanslutning [‡]?

Hur var det nu alltså med demokratigrunden att folkviljan [‡] i ”respekten för dessa rätter och friheter” [‡]

SKALL utgöra grundvalen för statsmakternas myndighet [‡]?

Ingen information. Plötsligt mejas allt ner.

Jämför vad Stat&Kommun är ålagda att efterkomma enligt demokratigrunderna: K8 UDHR10Dec1948:

— Varje.

Epilog: Ett oproklamerat fascistrike SverigeIgen breder ut sig (MK). Intet ont anande människor intvingas (SFN) av StatKommun genom skattemedel att medverka i en bevisbart [‡] olaglig fortsatt naturavlivande verksamhet (VKK).

Sverige igen.

Staten gör inte det den är ålagd att göra: K8 UDHR10Dec1948.

Se även särskilt om polleninvasionerna (HBT) i Citat barr och träddöden 2015.

VilketUpprörMest?:

Sett från Naturskogen, Mauna Loa Bevisets detaljer:

MAN KAN UNDRA:

— Vem av alternativen nedan — vindstolpen vänster, eller systematiskt omfattande naturskogsmord höger — uppvisar mest och värst naturskada?

Foto: 27Maj2017 E1 Bild--62;60

• Hindrad naturlig JordBiosfärisk Ventilation — fuktökning — med växande mängd kraftupptagande/vindreducerande vindstolpar — realeffekt med snurret:

— Flera (många) webbkällor uppehåller sig vid ämnet. Här görs ingen vidare djupdykning än följande:

— Varje uppmonterad vindkraftsupptagande anordning på Jordytan TAR = REDUCERAR motsvarande uteffekt FRÅN naturkraften. Det är oundvikligt.

Exakt i vilket utsträckning något maximalt antal N vindkraftsverk påverkar/fråntar N antal människor [något, vilketsom] i deras naturliga vardag för den räkningen, finns här inga direkta siffror på — än.

Däremot finns uppgifter/uppfattningar generellt med folk i etablerade led som gjort olika beräkningar på hur bl.a. typen vindkraftsåkrar mer eller mindre framtvingar absurda landskapsbilder. Konflikter måste och kommer att uppstå OM uppgiften är att ersätta allt fossilt med vindkraft och solkraft. Än så länge [regionalt 2017] ser vi bara en början på den utvecklingen: enstaka vindstolpar med stora inbördes avstånd. En rapport där (sådana beklämmande) detaljer omnämns finns @INTERNET (Aug2017) i PDF-dokumentet WHY RENEWABLE ENERGY CANNOT REPLACE FOSSIL FUELS BY 2050 — A Reality Check, Robert Lyman: ”the problems ... are beyond anything we have ever experienced”. Skräckexemplen på vindstolpar i stor mängd som helt förstör naturvyn finns redan (Se Bilder @INTERNET Wind Power).

ATT den naturliga bioventilationen påverkas med mängden växande vindstolpar som tar ut/reducerar vindens naturverkan är uppenbart (försämrad bioventilation = insektsangrepp, sjukdomar). Frågan är bara med vilken mängd V-stolpar som konsekvenserna blir tydligt märkbara.

• Den tekniska kulturen följer tydligen också rent visuellt motorsågen i fotspåren: utarmning, andefattighet, visionslöshet.

• Nutida arkitekters tydligt plågsamma brist på naturharmoniska perspektiv är det mest beklämmande och uppenbara: Natur mejas ner — Fulhet ersätter.

— Utarmning, andefattighet, visionslöshet: skriande uppenbar traditionell brist på ELEMENTÄR NATURKUNSKAP:

Vad säger kriteriet för livsrätt?

Vilket inslag är det mest upprörande?

En teknisk kultur som tydligen bevisligt helt [‡] har urartat i natursamvaron

och börjar montera upp vindstolpar för att kompensera för sinande urolja:

En teknisk kultur som tydligen bevisligt helt [‡] har urartat i natursamvaron

och börjar såga ner levande träd [‡] för att underhålla uppfattningen om välstånd:

Vilket upprör mest?

SVAR:

Bägge alternativen (VKK; SAMMANSTÄLLNINGEN):

— Oförmågan att uppröras över naturingrepp avspeglar en oförmåga eller en ovilja att eftersöka en strävan att i varje fall försöka förstå naturens inneboende rent tekniska resurser.

ATT RESULTATBILDEN MED VÄXANDE TRÄDDÖD FÖRVÄRRAS för varje nytt år (2010+ med Träddöden2015) är alldeles tydligt, bortom varje möjligt tvivel (EPILOG):

— Ju mer levande som sågas, desto mer förvärras allmäntillståndet, och desto mer blottläggs den grundläggande fundamentala (rent tekniska) okunnigheten, dess rent uppenbart primitiva sida (SAMMANSTÄLLNINGEN).

V-argument: VUM

Det mest förnäma Vindkraftsargumentet, alla kategorier:

GESTALTNINGEN

(SAG; NATURGESTALTNINGSEXEMPEL; NATURPREFERENSERNA; MK; VKK; Staten från 1800; MEL).

Tydligt vulgärfult, starkt vardagsdeprimerande inslag i själva naturvyn.

Vis..SCHVISS..u..SCHVISS..ell..SCHVISS..a KontinuitetsKontakten med Stjärnhimlen har upphört: Väggteve och PekaPlatta tar över KontinuitetsKriteriet 2015+.

— TheRiseOfTheMachines. EPILOG.

Borta med Vinden.

Analog Elteknik • Analog Elteknik • Analog Elteknik • Analog Elteknik • Analog Elteknatur • natur • natur • natur • natur • natur • natur

Miljökonsekvenser är alltid uppenbara för energilösningar som BYGGER på naturingrepp.

Staten&Kommunernas Fortsatt Berikande Naturkontakt

• s.k. markberedning som fortsätter kapa, beslagta och ödelägga ursprunglig naturskogsmark

• med fortsatt underhåll av återväxtbekämpning

• med fortsatt underhåll av tydligt marknadsprofiterande propagandavanföreställningar av typen »trädgallring är bra för skogen»: Se särskilt sammanställda partier i

Kärnpartier ur Skogsindustrins främsta argument;

SKOGSINDUSTRINS NATURVANDALISERING OCH MILJÖFÖRSTÖRING I SAMMANSTÄLLNING Nov2015;

enbart förvärrar — synbart, bevisligt — den lokala miljösituationen ytterligare, alltmer i takt med fortsatt utvidgad verksamhet:

Medicinska HälsoKriteriet.

DOKUMENTERAT UTVECKLINGSBEVIS EPILOG: Ju mera träd och naturskogsmark som Stat&Kommun kapar, beslagtar och återväxthindrar, desto mer förvärras och fördjupas den lokala miljösituationen.

— Var finns engagemanget?

StatenSveriges dödspsykningar mot våldsvägrare under 150 år.

— Testa kyrkogårdarna. Hallå?

LÖVTRÄDEN SIGNALERAR Våren2017:

LÖVTRÄDEN SIGNALERAR åren2017:

Plats efter plats. Ställe efter ställe. Det spelar ingen roll VAR. Överallt där speciellt Björk växer — mest representerad i MellanSverige: samma typ som nedan. Vidare i LönnExperimentet.

Alla:

LÖVTRÄDEN SIGNALERAR övergödning — Våren2017

Foto: 11Jul2017 E3-B Bild 308 -- Ett parti Björkskog som visar många samstämmiga exempel: bladen i grentopparna tydligt missfärgade. Hela regionen uppvisar samma typ -- milsvitt -- Lönn, Asp, Al, Alm ...

— ALLA BESÖKTA REGIONERS TILLSTÅND -- MellanSverige -- FÖRVÄRRAS TYDLIGT FÖR VARJE NY VÅR SOM KOMMER.

Den tydligt allt mer LOKALT synliga Stat&Kommunförorsakade miljökatastrofen på barrträden (Träddöden breder ut sig 2017)

bevisligt (Globalräkningen, Mauna Loa Beviset) förorsakat av Stat&Kommunkapad naturskog som drivs bort i allt växande grad

och det därmed växande globala koldioxidöverskottet som pressar kvarlevande till allt högre prestanda

visar sig nu våren 2017 (MellanSverige) också på lövträd:

— HUR vet man att Stat&Kommun har något med den saken att göra?

— Mauna Loa Beviset generellt (MLBbR):

— växter tar inte luftkol:

— Fortsatt avskogning utan återväxt EpilogSVERIGE kväver kvarlevande.

— Tydligt abnorm tillväxt — överallt. Enkla experiment [‡] styrker, förklarar och bevisar den pågående gödeffektens verkningar — koldioxidöverskottet i luften från allt mer dumpad och återväxthindrad naturskog — på en allt mer ansträngd växtlighet i takt med Stat&Kommuns vidare attacker på naturskogen.

— Varför upprörs inte statsrättsfolket i blotta åsynen av den tydligt växande förödelsen i spåren av verksamheten? Staten uppträder bevisligt naturkränkande.

DBS:

Observationen på lövträden och förklaringen bakom exponerar den moderna akademins allmänna uppfattning — utbredd vanföreställning — om SYRETS URSPRUNG [‡]: En generalgenomgång krävs.

Foto: 11Jul2017 E3-B Bild 306 -- Björkarna dör. Bilden ovan antyder — tydligen — kommande framtid. 11 Juli. MellanSverige. Det var en gång ... DÄR BJÖRKARNA SUSA ...

TRÄDEN ÄR VÅRT SYRE.

— Ingen information till hushållen.

— Träden pallar inte stressen. Träden dör. Först observerat (våren 2011) på Asp. Sedan (2015) Tall, sedan (2016) Gran och En. Nu, våren 2017, kommer tydligen lövträden generellt också med i bilden med tydliga stressymptom.

Vi studerar det.

1: LTE123

— Märkbart rostbrunfärgade trädtoppar/grentoppar hos nyuppväxande lövträd våren/försommaren 2017: Lönn, Björk, Asp .. . Missfärgningen som störst längst ut på grenar och i trädtoppar där tillväxten sker. Sedan mera normalgrönt längre in mot trädstammen.

— Snabb webbkoll (närmast eng. Chlorosis — förmodad näringsbrist) kammar noll: inget liknande bilddokument finns som ens kommer i närheten av det observerade: Topp/ÄndBladet ser påtagligt »friskt» ut, men är märkbart förkrympt, starkt rostbrunfärgat »utan direkt synliga växtfel»:

Vår-Sommar 2017: UngBjörk i mängd överallt där den syns växa upp visar tydlig FÄRGÄNDRING Stam-Grentopp. Strax -- inom veckan: spår efter insekter som haft storfest:

Foto: 1Jul2017 E3 Bild--101 —— 11Jul2017 E3 Bild--273

RostGrönBrunt ut mot gren och trädtoppar — Normalgrönt in mot trädstammen;

— Mest tydligt på ungbjörk, men även andra lövträd, tydligt på ungLönn, i stort alla inom samma uppväxtområde — tydligt oberoende av lokal region: syns överallt där björk syns.

Vad är anledningen till missfärgningen?

Att missfärgningen inte beror på någon ämnesbrist eller något sjukt inslag som medför eller innebär skada för växten visas i punkt 3 nedan: växten återgår till normalgrönt utan spår av defekter eller anomalier.

Mera lärda, insatta och kompetenta personer kanske kan tillrättalägga den efterföljande min egen tolkning.

— »Fenomenet är i själva verket välkänt bland PhD-botaniker, särskilt: Det är Exo’tica Pinu’pius, först upptäckt 523 f.Kr. av Gato Mu’ta nära Stadshuset vid dåvarande Slottsparken: Agenten är nära besläktad med Pro’fi’tus Mag’num och Vin’do Pro’pella U’tanus» (försämrad naturskogsventilation på grund av upptagen vindkraft).

MIN TOLKNING enligt Mauna Loa Beviset:

Mauna Loa Beviset (Globalräkningen) klargör otvetydigt att atmosfären år 2017 berikas allt mer med icke-fossilt koldioxidöverskott från en allt större mängd avskogning. CO2-överskottet motsvarar ett exakt proportionellt övertryck som hindrar normal bladandning: CO2-övertrycket utanför bladen triggar ett övergödtillstånd som åstadkommer ÄMNESCHOKNING — »bränslefetning»: Mera näring pumpas in rotvägen upp till bladen än vad dessa hinner omsätta. Som mest sker pumpningen dit där tillväxten är som livligast: längst ut. Små närmast förkrympta blad längst ut, stundtals efterföljt av komiskt stora exemplar — efter runt en vecka fulla av äthål efter festande insekter. PLUS tydliga begynnande tecken (Björk, Asp, Alm ..) på lokal näringsbrist: märkbart gula blad uppträder strax (neråt stammen), tydligt synligt på flera lövträd, inte enbart björk..

Vår-Sommar 2017: Tydliga tecken på näringsbrist — i samband med avvikelser som möjligen tyder på märkbar samtidig gödningspumpning i angränsande träddelar:

Foto: 11Jul2017 E3 Bild--274

— Kapas rotkopplingen, kapas också näringspumpningen (främsta beviset):

— Sätts bladet i vattenbad kan bladet utvecklas mera normalt, utan stress: De märkbart rostbruna bladen återtar en normal klorofyllgrön färg (efter en vecka) tillsammans med påtaglig tillväxt.

Vi studerar det i Lönnexperimentet Jul2017.

LönnExperimentet Jul2017

LönnExperimentet Jul2017:

LÖNNEXPERIMENTET Jul2017 LTE123: LTE1 LTE2 LTE3

LönnToppExperimentet Jul2017 — samma typ som Senebiers experiment 1796 men här mera avancerat på grund av nuvarande starkt atmosfäriskt koldioxidöverskott, som det får förstås. Experimentet kom som en Bonus i den analysen.

— Sedan bladen slokat, i flera omgångar, sänktes hela toppen ner under vanligt kallt vatten i en glaskarott som placerades ljust. Tillväxt skedde med tydlig syreavgivning, bladen återtog, upprepat med mellanliggande upptag och vanlig luftplacering i vattenglas, spänsten, och den klara gröna klorofyllfärgen framträdde alltmer — tillsammans med extremt väldoftande Naturskogsdoft [som efter regn i lummig sommarskog] precis över bladytan.

Den märkbart rostbruna Löntoppen med de fyra bladen togs från en liten planta vid asfaltkanten till en cykelväg. Återbesök Foto Höger: 9Jul2017 E3 Bil153 efter en vecka visade en så stor tillväxt i området, att ta-stället inte kunde återfinnas bland allt nytillkommet liknande.

2: LTE123

— Lönntoppens 4 blad med stjälken i vattenglaset fortsätter tillväxa — lever

— bara så länge vattentillförseln genom stjälken till bladet är aktiv. När den transportvägen upphör — avskärningen skrumpnar ihop sakta men säkert — börjar bladet sloka.

— Ett sätt att återställa vattentransporten är att klippa av en liten del av stjälkens nederdel för att få en frisk aktiv öppning mot vattnet i glaset. Men den lösningen är bara temporär: efter viss återhämtning börjar bladet åter sloka.

ATT det är vattnets kolinnehåll som är det avgörande för bladets återhämtning — inte kontakten med luftens koldioxidinnehåll — bevisas genom följande i sekvens 3:

3: LTE123

DEN SLOKANDE LÖNNTOPPEN (2) VÄNDES UPP OCH NER OCH PLACERADES I EN STÖRRE GLASKAROTT MED VANLIGT KALLT (ca +8°C maximal CO2-inlösning) KRANVATTEN INVID ETT FÖNSTER: Bladen sjönk förvånansvärt villigt ner under vattenytan:

Foto: 9Jul2017 E3 Bild--144

ALLA VATTENBADANDE FÖREMÅL UPPVISAR LUFTBUBBLOR PÅ SINA NEDSÄNKTA YTOR bara efter någon timme.

— Det nedsänkta gamla rensade/rengjorda plastpennhöljet visar de minsta bubblorna -- mindre än Ø1mM. Bubblorna på glaskarottens insida under vattnet är något större -- nästa lika stora men märkbart mindre än luftbubblorna på den uppåtvända bladundersidan.

— Luftbubblorna på bladytorna ligger här grovt runt Ø1,5mM, en del större. Skålen placerad nära ett fönster.

— Redan efter någon timme framträder märkbara syrebubblor på bladens uppvända undersidor. Då toppen tillfälligt togs upp, visade bladen en märkbar återtagen styvhet.

Det visade sig i slutänden efter upptag från skålen (i slutskedet, efter nära ett dygns vattenbad) att Lönntoppen fräschat upp sig betydligt i spänst, fått en högst märkbar grönfärg, samt helt nära bladytan uppvisade en nästan oförskämt berusande vällukt som efter ett sommarregn i en välväxt lövskog (epoken före KalhyggesSverige).

TILLVÄXTEN kunde kontrolleras särskilt genom fotografisk dokumentation av ett av bladen vid olika tidpunkter, inget tvivel råder på den punkten: tillväxt utan kolvatten (H₂CO₃) är uteslutet.

RESULTATBILD [‡] (bara annan formulering av det redan kända från Jean Senebiers experiment 1796):

Förklaringen: LTE123

Tillsammans med SlokaObservationerna — strypt vattentillförsel dödar växten — och

TillväxtFaktum i vattenbadet med särskilt observerad syreemission råder inget tvivel:

— Bladet med ljuset livnär sig på

• dels egen tidigare upplagrad rotnäring (Magnesium + Kväve för utvecklingen av det centrala gröna klorofyllet och dess fotosyntesmaskineri) och

• dels inhämtar tillväxtkol (C), tydligen från skålvattnets kompletterande innehåll [CFT] av kolsyra (H2CO3) och bikarbonat (HCO3) — bägge dessa från vattnets normalt naturskogliga innehåll av inlöst koldioxid (CO2, från tidigare levande men nu förmultnade växter i ständigt växa-mulla-kretslopp).

TILLVÄXTBEVISET:

— VÄXTER — avklippta levande löv, LTE2 särskilt — FORTSÄTTER VÄXA GENOM VATTENKONTAKT. Inte genom luftkontakt. Utomordentligt klart i LövExperimentet.

— Det grundlägger eller kan förstås grundlägga organismens kemi som baserad på kolets (C) icke-organiskt medverkande vatteninlösning: INNAN tillväxt kan ske måste FÖRST en icke-organisk kemisk förening ske mellan luftens/atmosfärens CO2 och markens/regnvattnets H2O till först primärt H2CO3. Den föreningen bildar sedan tydligen utgångspunkten för den levande organismens egen organiska kemi OCH FÖRST DÅ: rent CO2 växelverkar inte med levande organismer därför att CO2-reaktioner främst är icke-organiska, och då först tillsammans med vatten.

LE2017Bihang:

BIHANG TILL LÖNNEXPERIMENTET [‡] 2017

KLARGÖRANDE PUNKTER FRÅN SENEBIERS EXPERIMENT 1796 omnämnt i Bladexperimentet:

— Lönnexperimentet 2017 ger oss en möjlig upplösning med tydliga, väl relaterbara svarsalternativ:

— FRÅGOR hade uppstått på den tidigare uppdagade (odrägliga) listan med frågetecken i anledning av just Senebiers Experiment från 1796.

— Listan nedan reciterar ursprungspunkterna med (markerat) infällda möjliga svar — enligt resultatet från LönnExperimentet som ovan:

Se ursprungspunkterna nedan i Senebiers BladExperiment 1796 — vårt motsvarande LönnExperiment Jul2017, rekapitulering — levande löv under vatten:

• 1. Bildas syret (O2) på grund av (fotosyntetisk) sönderdelning av (upptaget från) vattnets CO2?

— Ja — på mera intrikat sätt — men inte primärt via fotosyntes: fotosyntesen kan förstås följa av C-upptaget:

— Jämför tydligast från fröet: Fotosyntesen utvecklas först/kommer EFTER en primär (mörk) tillväxt: bladen kommer sedan, efter primär tillväxt.

• 2. Bildas syret (O2) på grund av (fotosyntetisk) sönderdelning av (det ordinära blad-) vattnets H2O?

— Nej, inte för markbiologins del tydligen. Men det är centralt i modern akademi att anse det.

• 3. Bildas syret (O2) kanske på grund av VISS NÄRVARO av någon lövets specifika kemi »i viss CO2-förening»?

— Ja. På visst sätt i förening med Ja ovan (klorofyllbildning via C-tillväxt förmedlar O2-emission):

— Lövet tar upp sitt kolvatten CH2O ur kolsyran H2CO3 och kvarlämnar syret O2 som avgår.

• 4. Tar bladet upp CO2 ur det omgivande vattnet direkt ur närkontakten bladyta-vatten? Det förmodas så i MAC.

— Nej, inte DIREKT. RENT luft-CO₂ vattenförenas till Kolsyra H₂CO₃ och/eller (med viss surhetsändring av vattnet) Bikarbonat HCO₃. Därifrån kan Lövet ta växkolet som CH₂O eller CHO och avge syre O₂. I modern akademi är situationen mera komplicerad: Man anser att växtens CH₂O-upptag INTE är associerat med ett O₂-släpp, utan istället via en process (eng. water oxidation) som per experiment påstår att växten sönderdelar vattnet (2H + O) och på den vägen bildar syret i två steg (O+O). Se MacWaterOxidation-leden.

• 5. Tar bladet upp CO2 ur det ordinära XYLEM-rörsystemet, dess kontakt med det omgivande vattnet, och vilket rörsystem leder CO2:et in till fotosyntescentra där kemireaktioner äger rum och syre frigörs? Naturskogen säger det.

— Ja&Nej som i punkt 4 ovan — (naturskogen säger det också): (mest) NEJ i det avskurna bladets fall under vatten. JA i växtens eget praktiska fall och avskuren stjälk i vatten med lövet i luften ovanför så länge rörtransporten fungerar.

I följande avsnitt SYREFRÅGAN KRÄVER SVAR (SKS) görs en generalgenomgång av hela ämnets tillgängligt begripliga — relaterbara — (matematiska) fysik för att försöka klura ut vad som — eventuellt — gäller.

MAUNA LOA BEVISET är, som det tydligen får förstås, redan stadfäst. Det bildar därmed den här enda pålitligt kända preferensramen för möjligt rationella, logiska slutsatser, prövningar, jämförelser och exempel.

Rubrikblocket nedan i SYREFRÅGAN KRÄVER SVAR innehåller länkar till alla berörda delavsnitt för snabb åtkomst:

Syrefrågan kräver svar ¦ Examination 0: Ex1 Ex2 Ex3

Växtens Möjliga Anförande — VÄXTEN TALAR MED RUBENGRUPPEN

Organiska Kemins Grundsats | | SummeringOissue

Växtens Möjliga Anförande — VÄXTEN TALAR MED RUBENGRUPPEN

Syrefrågan i det här dokumentet Jan2017 är ett förarbete med referenser och citatartiklar till hela syrefrågans — som det ser ut nu Okt2020 — fullständiga totala upplösning, förklaring och beskrivning.

• Det får verkligen rättas om fel — alla idériktningar förklaras i samma enhetliga resultatbild.

Se utförligt och detaljerat från STAT mot Naturrätt:

• Jordfysiken certifierar/stadfäster kvantitetsbevisen:

— Modern akademisk kosmologisk teori 1800+ går i graven.

Syrefrågan kräver svar

MAUNA LOA BEVISET FRAMMANAR EN FULLSTÄNDIG REBELLISK HÅLLNING MOT NUVARANDE ETABLERADE UPPFATTNING ATT ”växter producerar syre ur vatten”.

— Vi studerar det.

O18: Tunga Syrets Luftandel ¦ O18FAKTA ¦ DolesFörklaring ¦ Tryckfysikens organiska kemi ¦ RUBENS EXPERIMENT 1941 — I NYTT LJUS ¦ ScenJBH ¦ SyreAssociationen ¦ O18FÖRKLARINGEN ¦

KväveSyreTIDEN ¦ CCS ¦ O18-fakta

DEN (2017) UPPDAGADE fundamentala biotekniska MOTSÄTTNINGEN

MODERN AKADEMI—RELATERAD FYSIK i bevislig försorg av

MAUNA LOA BEVISET

MaunaLoaBeviset Feb2017

Direkt jämförande referenser är — tydligen — uteslutna:

Ruben1941:

Se även upplösningen i RUBENS EXPERIMENT 1941 — I NYTT LJUS

Resultaten från Algexperimentet 1941

Det sägs redan tydligt och klart från experimentgruppen Ruben et al., 1941:

HEAVY OXYGEN (O¹⁸) AS A TRACER IN THE STUDY OF PHOTOSYNTHESIS

BY SAMUEL RUBEN, MERLE RANDALL, MARTIN KAMEN AND JAMES LOGAN HYDE

CHEMICAL LABORATORY AND RADIATION LABORATORY — UNIVERSITY OF CALIFORNIA

BERKELEY, CALIFORNIA — RECEIVED JANUARY 23, 1941

s878sp2m:

” ... it seems reasonable to conclude that the

oxygen originates solely from the water. While

this conclusion makes it possible to reject many

of the suggestions proposed in the pasts it does

not enable a choice to be made between the several

more recent hypotheses. However it is of

interest to note that van Niel⁶ has specifically

suggested that the oxygen may arise by a dehydrogenation

of water.”

Rubengruppens presentation innehåller (emellertid också) flera oklarheter angående experimentets detaljer som inte (lätt) låter sig förstås enbart via textdokumentet: Ingen BILD ges av anordningens aktuella inneslutningar; Författarna anger bara procentuella värden med mätresultat (kryptiskt) i ”ml”, samt tillförda ämnessammansättningar (”0.825% O¹⁸”, KHCO₃, ”potassium hydroxide”, ”precipitating calcium carbonate”, ”.. calcium carbonate after filtering, washing and drying at 120°, was calcined at red heat in an evacuated platinum bulb connected to the gas handling system of the mass spectrometer, and the evolved carbon dioxide analyzed for heavy oxygen.”). Det finns ingen specificerad referens i vilka proportioner de olika ämnena inneslöts i vilka volymer. Det gör det i princip omöjligt att studera experimentets detaljer i eftersökning av eventuella uppslag för att — 2017–1941=76 år senare — i varje fall försöka klara ut den moderna akademins motsättningar mot Mauna Loa Beviset:

— vatten sönderdelas inte av markbiologins levande växter. Rubengruppen använde alger, ”Young active Chlorella cells were suspended in heavy oxygen water (0.85% O¹⁸) containing ordinary potassium bicarbonate and carbonate.”, fetstil och färg min markering.

Mauna Loa Beviset klargör bara markbiologin explicit, samt bevisligt att markbiologi och havsbiologi utgör skilda icke interfererande biodomäner (GRUNDBEVISET): Att havsbiologin skulle fungera annorlunda än markbiologin — som Rubengruppens algexperiment antyder (algerna plockar CO2 direkt från luften, utan mellanliggande icke-kemiorganisk vatteninlösning) — kan explicit INTE avgöras av Mauna Loa Beviset direkt. Ingen sådan koppling är här känd. Så, vi måste eftersöka någon annan, »fristående biomekanism» för att ev. bevisa (en misstänkt) samhörighet.

Punkter som ledde till den dramatiska upplösningen [Aug2017]:

• Mauna Loa Beviset [DB1] KRÄVER en fast Jordfysisk CO2-bank från vilken markbiologin har utvecklats,

CO2 → C + O2 → CO2: Mulla VÄXA Mulla ...

— Den fasta ordningen bekräftas av redan erkända men här sent [2017] uppdagade, observationer [Dole1965¦O18FAKTA]:

— Organismens växter generellt — särskilt havsbiologin — uppvisar en lägre andel tungt syre än luften, den fria öppna atmosfären: Den delen kan förklaras [galant] av Diakvadraten: Jordkroppens primära fysikutveckling, mineralogin i detalj, primäratmosfären med vidare [ScenJBH];

• Mauna Loa Beviset bevisar räkningen MLBbR — Syre2000:

— Det nuvarande etablerade vetenskapsetablissemangets helt detaljerat bevisligt befängda, absurda räkneövningar våldför sig detaljerat bevisligt på Mauna Loa Bevisets bevisform: Den är inte är känd, och som tydligen inte heller önskas vara det, eftersom Mauna Loa Bevisets bevisform tydligen helt sänker det nuvarande etablerade vetenskapsetablissemangets föreställningar — explicit — om »elementär organisk kemi».

— Saken preciseras i SummeringOissue:

— Enda grunden för den etablerade uppfattningen att ”växter sönderdelar vatten för syreproduktion” är så uppdagad på följande beklämmande detaljerat bevisliga matematiska fysikaliska grundval:

— Etablerad elementär organisk kemi baseras HELT på att våldföra sig på en bevisgrund,

— växter sönderdelar inte vatten, växter tar inte luftkol;

— syret i atmosfären har ingen koppling till växtvärldens syrekretslopp (TrädenÄrVårtSyre);

— markbiologi och havsbiologi baseras på samma principiella växtkemi (UpplösningenMarkHav);

Mauna Loa Beviset, man inte ens känner till.

— Det är inget fel på matematiken som sådan, inget fel på kemileden som sådana, märk väl. Problemet är att dessa INTE har representation i Naturboken — bevisligt, i detalj.

Vi vet (här, heller) inte närmare hur den ”suspended” (sv. upphängda) aktuella växtdelens livsform i det aktuella experimentet förhåller/förhöll sig till växtformens naturliga miljö: inget sådant omnämnande ingår i Rubengruppens presentationsartikel. Men för oss som intresserar oss för naturhamonins bevarande under alla experimentella förhållanden är det avgörande viktigt att få veta det: naturvetenskaplig förklaring. Inte ensidig hävd.

Rubengruppens ”0.85% O-18”-vattendel illustrerat nedan efter normala sötvatteninnehållet per enskild inlöst CO2-molekyl per liter 20°C vatten: 1.424 stycken normala H2O(16)-molekyler per inlöst CO2-molekyl per liter vatten via medeltätheten idealt 1KG/liter.

Uppgiften om CO2-inlösningsmängden vid 20°C i rent vatten från Lower 1999, ”0.039 mol / litre”: Vi anställer 1 Liter = 1 KG vatten i internationella MKSA-enheter:

x = 0,039 mol/liter: [xMOL/1000u]/[1MOL/U(H₂O)u] = [U=16+2=18]x/1000 = 0,702/1000 = 1/1424,5014.

— Uppgift i Rubengruppens textdokument om vilken den omslutna vattenmängden är omkring algextraktet i uppgiften (Tabell II) ”200 mm.³ algae” redovisas inte. Endast relativa procenttal omnämns.

Rubengruppen ger f.ö. en till synes utomordentlig översiktlig introduktion till hela ämnesinnehållet:

”

It is generally agreed that the net reaction for

green plant photosynthesis can be represented by

the equation

CO₂ + H₂O + hv ———Chlorophyll——→ O₂ + (1/n)(C · H₂O)n (1)

and also that very little is known about the actual

mechanism. It would be of considerable interest

to know how and from what substance the oxygen

is produced. Using O¹⁸ as a tracer we have found

that the oxygen evolved in photosynthesis comes

from water rather than from the carbon dioxide.

”, Ruben et al., 1941 — textens färgmarkeringar ingår inte i originalet.

— Notera att ingen distinktion görs mellan markbiologi och havsbiologi av Rubengruppen.

Examination 3:

Ex0 Ex1 Ex2

— Utgångspunkten (organiska kemins bas) för organismens kemiled måste otvetydigt vara just vattenlösningen (H₂CO₃). Inte luft-CO2:et. Organiska kemins grundsats [‡].

— Varfördå?

— Mauna Loa Beviset [GRUNDBEVISET]:

• Blad&Barr tar inte luftkol;

• Växter tar inte luftkol;

• Blad&Barr tar bara [MLBok] sitt växtkol från inlöst vatten som kolsyrakol CH₂O eller bikarbonatkol CH₁O eller karbonatkol CH₀O

från vattnets kolsyra CH₂O₃ eller bikarbonat CH₁O₃ eller karbonat CH₀O₃ med samtidigt frisläppande av syredelen O₂

— Mauna Loa Beviset ingår inte i Modern Akademi. Man känner inte ens till Det.

— Men hela den moderna akademiska vetenskapsvärlden är — tydligen — proppfull med »NobelImmigranter» som hävdar just det: ”träd tar luftkol” (Citatsamlingar i BLBns). Mauna Loa Beviset — ingår inte i modern akademi — klargör att träd inte tar luftkol:

ORGANISMERNA MÅSTE TVIVELSLÖST BÖRJA PÅ utgå ifrån JUST H₂CO₃:

Kemiledet nedan i energinetto

— Mauna Loa Bevisets relaterade växtorganiska kemiled —

CO₂ + [H₂O] → H₂CO₂O → [Blad&Barr=]CH₂O + O₂

——————————————————————— :

Luft till vatten .................................................. CO₂ + [H₂O] → H₂CO₂O

Kolvatten till syre via Blad&Barr ................... H₂CO₂O → [Blad&Barr=]CH₂O + O₂

innefattar uppenbarligen ingen vattensönderdelande transformation.

För att få fram en sådan måste modern akademi införa en extra »laboratorievattenmolekyl».

Se WikipediaLeden.

Den moderna akademiska experimentanordningen (Koroidov 2014) bygger på att utsätta algextrakt för »avvägd apparatstress» (till exempel hf-kvanta av typen eng. X-ray spectroscopy) som klassificeras, räknas, databehandlas och slutpresenteras via statistiska algoritmer som visar hur många »avvägd apparatstress» som behövs för att »få fången att uppföra sig på förväntat sätt».

— Det är inget fel på experimenten.

— Kemileden som ställs fram (Koroidov2014) avspeglar helt säkert korrekt observerade atomära processer. Absolut. Perfekt utfört.

— Problemet är (Experimentella begränsningar) att experimentanordningen INTE avspeglar växtens — markbiologins bevisligt relaterbara — naturliga livsmiljö: Mauna Loa Beviset.

— Exakt vilken koppling den experimentella resultatredovisningen skulle ha till livsformer som inte är utsatta för »Apparatisk Stress» finns, här veterligt, inte beskrivet eller redovisat i resultatrapporterna.

Inte bara KANSKE utan helt säkert en den uteslutande enda primär anledning till DEN hållningen i etablerade kvarter är den här:

Man är allmänt (2017) av den uppfattningen att allt nuvarande syre inom JordBiosfären har bildats av just (cyanobakterier) vattensönderdelande fotosyntesmolekylkomplex: »så kom atmosfäriska syret till». Det blir viktigt att framhålla (Great Oxygenation Event).

Grundförklaringen enligt relaterad fysik (TNED) är en helt annan (Betingelserna för det organiska livets uppkomst enligt TNED) (ScenJBH): vatten, kol, koldioxid (jämför Venus), kväve, väte (Metan CH₄, Ammoniak NH₃);

— DIREKT I SAMBAND MED HIMLAKROPPARNAS GRUNDÄMNESBILDNINGAR

särskilt för Jordkroppens del FUSIONSGRÄNSMASSAN framträder de grundläggande kemiska ämnestyper DIAKVADRATEN som är avgörande för livsformernas bildning och tillväxt (aminosyror, proteiner; Millers Experiment).

I modern akademi anser man som vid det här laget varje JordInhabitant bör vara förtrogen med via Allmänna Lärosystemet att kolets (och kvävets — och vattnets) ursprung på Jordkroppen härrör från »gamla stjärnor» — generellt universums utveckling via BigBang med Kants nebularhypotes för Solsystemet. TNED redovisar en helt annan utvecklingsprocess från ett »BigBang». Se särskilt utförligt från K-cellens värmefysik och Jordens 5 Ekvationer.

NOTERA för länkarnas del att WEBBLÄSAREN FIREFOX LÄSER INTE NATURVETENSKAPENS TECKENSNITT SYMBOL.

Syntesen mera i detalj beskrivs här från ScenJBH.

Examination 1:

Ex0 Ex2 Ex3

ARGUMENTET MED SYREBILDNING FÖRE KOLUPPTAG — håller inte i bladexperimentet:

— Mauna Loa Beviset styrker sin ställning, vidare

Bladens öppna andningshål (LE2) stomata i vattenbadet (Senebiers experiment från 1796) tar tydligen väldigt gärna in kolvattenmolekyler av typen kolsyra-bikarbonat

koldioxid CO₂ + vatten H₂O → kolsyra H₂CO₃ → [LÖV=]kolvatten CH₂O + syre O₂

och/eller — Ingen sönderdelning av vatten sker — Ingen sönderdelning av vatten sker — Ingen sönderdelning av vatten sker — Ingen sönderdelning av vatten sker —

koldioxid CO₂ + vatten H₂O → bikarbonat HCO₃ → [LÖV=]socker/syrabas CHO + syre O₂

Foto: 9Jul2017 E3 Bild--144

ALLA VATTENBADANDE FÖREMÅL UPPVISAR LUFTBUBBLOR PÅ SINA NEDSÄNKTA YTOR bara efter någon timme.

— Luftbubblorna på bladytorna ligger här grovt runt Ø1,5mM, en del större. Skålen placerades nära ett dagfönster.

• Lönnlövet måste LEVA för att KUNNA dra åt sig 1 RESERVERAD kolassocierad H2O-molelyl på runt 3-4 kolassocierade H2O-molekyler av totalt runt 4000 (MLBok) varav ca 3 är RESERVERADE Mauna Loa Sd-eCO2-associerade som INTE deltar i växternas materialomsättning: Mauna Loa SD-eCO2:et deltar inte i markbiomassans växtkolscykel, GRUNDBEVISET:

• REDAN LEVANDE aktiva växtceller måste finnas för att kunna UTVÄLJA 1 EGAL mCO2-associerad vattenmolekyl av runt 4000 (rumstempererat vatten i grovräkningen — Kallare vatten större CO2-mängd) som växten tar sitt växtkol (C) ifrån i vattenlösningen;

• VÄXTEN IGNORERAR HELT RENA H2O-molekyler: endast kolassocierade — och då endast en del av dessa — tas emot (ROKG).

Ur denna grundförutsättning kan vi dra följande direkta slutsats för vidare prövning:

Växtkolet först — tillväxtkraften (förmågan att dra in mera växtkol) via materialtillväxt:

— Fotosyntesen i markbiologins hydrodrivande maskineri

anställer från koldioxid CO₂ inlöst i vatten H₂O som kolsyra H₂OCO₂ FÖRST ur vattnet ett kolupptag H₂OC för tillväxt: H₂OCO₂ MINUS H₂OC = O₂:

— som kan förstås MEDFÖRA samtidig syreavdelning O₂:

— Processen skulle således kunna förstås ske INTERNT inuti växtcellen: Växten tar upp växtkolet INIFRÅN. Inte »griper tag i kolet utanför och drar in det till sig».

Motsvarande för havsbiologin SAKNAR HÄR detaljerad beskrivningsgrund då Mauna Loa Bevisets detaljer explicit bara klargör markbiomassans, Naturskogens, tydligt absoluta Jordbiosfäriska särställning. Om också havsbiologin följer samma grundkemi, kan vi i så fall här bara formulera sådana kopplingar i kraft av Mauna Loa Bevisets konsekvenser.

Men kanhända ändå inte:

OM »C-upptaget sker internt i växten» som en allmän livspremiss, kan en fristående vattensimmande havsalg ses på samma sätt:

— HavsAlgen accepterar bara C-associerade vattenmolekyler.

— Enbart vatten föder ingen växt.

Då en sådan C-associerad vattenmolekyl påträffas, DRAS den in, innanför cellmembranet AV den cellevande kraftens elektriska kemifabrik DÄR kolet tas upp som ovan UR H₂OCO₂ som H₂OC OCH syret O₂ släpps tillbaka. Principen blir densamma.

Enbart på den premissen kan — och möjligen får — växtkemin SÅ förstås identiskt lika för såväl markbiologi som havsbiologi.

Syreemission i samband med växtlivet kan i andra ord INTE förstås avdelas FÖRE kolupptag:

— växternas kolupptag för tillväxt föregår — katalyserar — växtassocierad syreemission.

De aktuella växtexperiment man sätter fram till ”bevis för att växter sönderdelar vatten”, (WikipediaLeden), Koroidov2014.ekv.: 1.2; 1.6; 1.12; 4.1-3, beskriver INTE den naturordningen.

— För att experimentet ska fungera måste man införa en extra vattenmolekyl. Energiräkningen i netto (WO) visar att den räkningen väl kan anställas av experimentanordningen, säkert, men HELT saknar naturförankring i verkliga livet enligt Mauna Loa bevisets säkra premisser.

Först Chokladbiten På Bordet. Sedan Festen. WO-leden visar i energinetto inget annat heller:

— Experimentformerna (Koroidov2014) är tydligen »specifik apparatstress». Ingen observerad naturlig livsform, säger Mauna Loa beviset:

— Markbiomassa tar inte luftkol (GRUNDBEVISET).

— Markbiomassa sönderdelar inte vatten (ROKG) (NATURSKOGEN FRÅN BÖRJAN).

Det finns ingen möjlighet att missa kärnpunkten.

Bladexperimentet med bladen under vattnet tydliggör att modern akademi brottas med rationellt omöjliga experimentella resultatredovisningar som hävdar och påstår att växter sönderdelar vatten i syre och väte.

De enkla bladexperimenten bara understryker att någon sådan ordning varken kan observeras, härledas eller beskrivas.

Det är inget fel på experimenten. Problemet är att livsformernas natur inte kopplar experimentens resultat.

växtextrakt påtvingas artificiella stimuli — tills syreavgivning uppvisas

— Det vore underbart befriande att få läsa en beskrivning från etablerat håll som klart och tydligt framhåller, relaterar, berättar och förklarar att nej, så är det inte.

— Ingen ännu upphittad.

ANGELÄGENHETEN I ETABLERADE LED ATT HITTA EXPERIMENTELLA BEVIS

(Great Oxygenation Event) UNDERSTRYKS

— Ursäkta. Varför är man så angelägen från etablerat håll att ”hitta bevis för att växter avdelar syre ur vatten”?

— Därför att etablerad kosmologisk intelligens inte kan få fram någon annan förklaring till vårt nuvarande atmosfäriska syre OCH det som finns i Jordytans bergmineral.

— Djupgående intressen.

Här, som utomordentlig referens i hela ämnet med Mauna Loa Bevisets vinklingar:

— Koroidov2014 beskriver detaljerat hur växtextrakt påtvingas artificiella stimuli — tills syreavgivning uppvisas:

— Ingen direkt detaljerad inblick finns (här) i den omfattande flora av referenser som den aktuella PDF-källan anvisar — samtliga till stöd för uppfattningen att »träd tar växtkol ur luften och emitterar syre från sönderdelat vatten».

Vi är för innehållets begriplighet istället helt hänvisade till den experimentbeskrivning som PDF-källan ger, de eventuella upplysningar som sammanhänger, samt vad övrigt som kan fås fram i gratisversioner @INTERNET.

s.iii:

” This finding concludes the

50-years old search for the function of CO2/HCO3− in photosynthetic

water oxidation.”,

NOTERA: Notera termen ”oxidation” i moderna kvarter:

” Oxidatio’n urspr. beteckning för införande av syre i en förening, numera även för överförande av en atom till ett högre atomvärde och borttagande av väte”, BKL VIII 1926sp1501.

Ordet, termen eller begreppet OXIDATION har (numera) INTE den ”logiska” betydelse vi (kökspersonal) oftast avser, typ metallers oxidbeläggningar och syreföreningar generellt.

Oxidationsnomenklaturen inom etablerad kemi kopplar istället till s.k. oxidations- och reduktionstal.

— Den nomenklaturen beskrivs explicit aldrig i någon notering från etablerat håll i aktuella PhD-avhandlingar:

— Det förutsätts underförstått, utan särskild anmärkning. (»Vi gillar ingen större publik»).

Termen OXIDATION i citaten ovan/nedan avser ”vattnets sönderdelning (via fotosyntes) som resulterar i syreemission”

»i fotosyntetisk vattensönderdelning». Det är något helt annat än kökets enkla begrepp.

Koroidov2014, s47:

” HCO3– is poorly soluble in biological lipid membranes compared to CO2, which can freely diffuse in and out of the cell.”; s37ö: ”The water oxidation reaction in nature is accomplished by the WOC in PS II.”. Fetstilen min markering.

Fotosyntesen som Vattensönderdelare redan kontroversiellt ämne från början

En del av Citatdelarna kommer att reciteras och studeras vidare nedan.

” The possible roles of Ci in photosynthetic water-splitting have been a controversial issue ever since the first report by Otto Warburg and Günter Krippahl in 1958 on the ‘bicarbonate effects’ on electron flow in PSII. Warburg and Krippahl observed that CO2 is required for oxygen evolution reaction and their view was that HCO3-, not water, is the source of oxygen produced by PSII (Warburg and Krippahl, 1958). This hypothesis has been disproven by time resolved 18O-labelling studies (Hillier et al., 2006; Shevela et al., 2008). This was not easy, because the CA activity of PSII samples leads to a fast equilibration between the 18Oisotope label of water and CO2 (Figure 4.1)”.

NOT: Från början liksom i många andra sammanhang i den moderna akademins historieupprinnelser hade man tydligen även i detta ämne en rationell uppfattning om orsakssammanhangen (Warburg-Krippahl 1958):

— Syremolekyler O2 avdelas direkt från växtens upptagna kolvatten eller dess vattenburna kolagenter (bikarbonat, karbonat, vidare nedan);

— Nej. Det är inte naturfallet, säger nu 2017 väl Nobelfestlighetstadfäst etablerad akademi.

Kort: MAUNA LOA BEVISET (UH2017) KLARGÖR BORTOM VARJE TVIVEL ATT MARKBIOLOGI OCH HAVSBIOLOGI ÄR TVÅ SKILDA BIODOMÄNER, ATT MARKBIOMASSA INTE TAR LUFTKOL FÖR TILLVÄXT, ATT DET FINNS EN NATURSKOG SOM DEN MODERN AKADEMIN TYDLIGT OCH BEVISLIGT således sedan runt år 1800 VÅLDFÖR SIG PÅ Globalräkningen OCH VILKEN BEVISFORM INTE INGÅR och/eller inte accepteras I MODERN AKADEMI därför att den räkningen avslutar kapitlet Modern Akademi i mänsklighetens kulturhistoria.

Så kan heller ingen som helst detaljerad jämförande analys göras med den moderna akademins rent experimentella hävder så länge modern akademi inte kan dementera, helt avfärda det avgörande Mauna Loa Beviset (vars detaljer i sig som sagt helt förefaller utklassa modern akademisk hävd).

Vad än modern akademi må hävda, och så länge ett sådant klargörande inte ligger på bordet eftersom djupa motsägelser har uppdagats, betyder uppenbarligen i sammanhanget att varje hävd som inte bemöterFörklararBegripliggör motsägelserna också saknar naturvetenskaplig förankring.

Mauna Loa Beviset säger det rent ut (MLBbR):

— Det finns inget ”water oxidation” [‡], ett »vattnets sönderdelning för syreemission» från växternas sida.

Vi studerar den delen särskilt — vidare — nedan, i detalj:

Växter tar syre (O₂) direkt från luften endast i dött tillstånd i samband med upptaget växtkol genom naturlig förmultning/förbränning: C+O₂ → CO₂;

Den förmultnade växtens kolvatteninlösning (CO2+H2O→H2CO3) blir nästa växtgenerations växtkol vars kol växten tar upp (CH2O) med samtidig syreavgivning (+O2). Och den kolcykeln är helt sluten, säger Mauna Loa Beviset (UH2017):

— Det finns inget ”träd tar koldioxid ur luften för tillväxt”. Inte en enda atom.

MODERN ETABLERAD AKADEMI 2017:

— Växterna tar fram syre till atmosfären genom att sönderdela vatten, säger modern akademi (Syre2000).

— Inte en enda atom, säger Mauna Loa Beviset (MLBbR).

Vi studerar innehållet.

Examination 2:

Ex0 Ex1 Ex3

Illustrationen nedan sammanfattar Mauna Loa Bevisets olika detaljer i bevisningen av den så Relaterbara organiska kemins absoluta grundform

RELATERAD — Mauna Loa Beviset ingår inte i modern akademi — organisk kemi kan förstås börja med kolsyra H₂OCO₂, inte koldioxid CO₂ — därför att växterna kräver vatten H₂O OCH kol (från förmultnade växter som förenas med luft, C+O₂→CO₂): CO₂+H₂O. Och den föreningen är icke-organisk

men som tydligen inte accepteras (Great Oxygenation Event) av modern akademi. Skulle så ske, måste också hela den etablerade kosmologins teorier överges: rubbet.

MLB-OK:

-- Organiska kemins grundsats

m¦eCO2-nomenklaturen utförligt med illustration i HelaBion, om ej redan bekant:

Mauna Loa Bevisets grundläggande bevisdetaljer för organisk kemi — experiment LTE123

• Vanligt rumstempererat vatten löser in (m för markbiomassassocierat) en (1) mCO2-molekyl per drygt 1.400 vattenmolekyler H2O;

• Mauna Loa Sommartappets (DB1) 6ppmV eCO2 motsvarar grovräknat 3ggr den kolmängden;

• Säsongsvis — eCO2:et växelverkar INTE med eller deltar i växtmaterialomsättningen — XylemVattengenomsköljs alltså markbiomassans växtkroppar tillsammans med Mauna Loa SD-eCO2:et av den så totalt drygt 4000 vattenmolekylomgivna ENDA vattenassocierade kolatom SOM faktiskt i medeltal tas upp av växten:

• Bara den enda mCO2 associerade vattenmolekylen av de så totalt genomsnittligt grovräknat drygt 4000 vattenmolekylerna visas intresse för av växten. RESTEN IGNORERAS.

Relaterade Organiska Kemins Grundsats: MLBok

»relaterade organiska kolsatsen» ROCS:

Vattenmolekyler som inte bär kol, har ingen växtassociation:

För att satsen ska vara heltäckande för hela växtlivets fysiska kemi måste KOL-faktorn (+C) innefatta alla övriga mindre förekommande växämnen som XYLEM-vattentransporteras upp till Blad&Barr. Alltså vattenmolekylassocierat Kväve (N). Fosfor (P), Kalium (K), Magnesium (Mg) och alla övriga förekommande rotupptagande Xylemtransporterande ämnen. Eftersom i vilket fall Kolet (C) står för huvuddelen av växtmassan + visst ytterligare mindre frekvent material, har i denna framställning och i förekommande fall ett litet ”+” lagts till före (eller efter) C ”+C” för att markera eller antyda helheten.

Förteckningen nedan sammanställd från olika (webb)källor (Aug2017) visar hur i huvudsak HONC-grundämnena intar huvudrollen i växtriket:

Klorofyllämnena:

HONC-ämnena

Klorofyll -- 6 olika typer i WIKIPEDIA Chlorophyll [Aug2017] -- varje värderad under anger antalet ämnesatomer

typ C₅₅H₇₂O₅N₁₄Mg

-- atomvikterna förenklat avrundade till heltalsvärden

12	1	16	14	24	U atomvikt	atomantal
C	H	O	N	Mg	ämnesatom/Klorofylltyp	Summa
55	72	5	4	1	a	137
55	70	6	4	1	b	136
35	30	5	4	1	c1	75
35	28	5	4	1	c2	73
54	70	6	4	1	d	135
55	70	6	4	1	f	136
C	H	O	N	Mg	ämnesatom/Klorofylltyp	Summa
C	H	O	N	S	Essential Amino Acid	ordningstal:
6	9	2	3	0	Histidine	1
6	13	2	1	0	Isoleucine [+]	2
6	13	2	1	0	Leucine [+]	3
6	14	2	2	0	Lysine	4
5	11	2	1	1	Methionine	5
9	11	2	1	0	Phenylalanine	6
4	9	3	1	0	Threonine	7
11	12	2	2	0	Tryptopan	8
5	11	2	1	0	Valine	9
6	14	2	4	0	Arginine	10
C	H	O	N	S	Essential Amino Acid	ordningstal:

f och b i tabellen är samma, men anges i Wkipediaartikeln med olika underförgreningar.

— Andra typiska växtämnesblock -- alla s.k. kolhydrater -- är -- n anger suffix eller multipel --

Bassocker ........ n(CH₂O)

Stärkelse .......... n(C₂H₁₀O₅) : BKL XI sp207, Bonniers 1927

Lignin ............... n(C₃₁H₁₃₄O₁₁) : exempel från Asp, Wikipedia Lignin [Aug2017]: Ligninet stadgar Xylemrörväggarna.

Övriga ämnen, i stort alla upp till Järn Fe ingår i små mängder, olika för olika växter: Fosfor P t.ex. som H2PO4 eller HPO4, Kalium K, Magnesium Mg som ovan med sin centralatom i Klorofyllmolekylen, Svavel S, Kisel Si (s.k. skavgräs), samt ytterligare mera sällsynta.

Essential amino acids har lagts till [9Sep2017] från Wikipedia, Essential amino acid, till jämförelse — de aminosyror som människan själv inte kan kroppsproducera, som måste tas från växtriket.

Arginine-aminosyran — man måste leta i andra källor — är avgörande viktigt för foster-nyfödda; THE BIOLOGICAL PROJECT, The Chemistry of Amino Acids [biology.arizona.edu].

— INFORMATIONEN @INTERNET ÄR BEKLÄMMANDE URUSEL: Varifrån kommer Essential Amino Acids? ”De produceras inte av människor”. Punkt. Slut. Man måste läsa igenom AVHANDLINGAR för att hitta någon REFERENS som antyder ATT en essentiell aminosyra INTE produceras AV LASTBILAR SOM KOMMER FRÅN PLANETEN MARS PÅ FREDAKVÄLL OCH LÄMNAR AV TILL BEHÖVANDE utan från växter-mullorganismer: från celler som kan tillväxa = tillgodogöra sig näring från icke-organiskt material: växter. Ingen ännu upphittad.

Som sagt: Det är konstigt att det folket alls hittar till parkeringen.

Det kanske är anledningen till populariteten PekaPlatta.

Det finns Sep2017 ingen enhetlig referens på webben varifrån essentiella aminosyror kommer, vem eller vad som producerar dem: ingen uppgift utöver ”inte av djur/människor”, om ens det.

Levande växter kan bara tillgodogöra sig primär livsuppehållande näring från kolvatten — kolsyra H₂CO₃ med alla dess möjliga kolassocierade vattenagenter HCO₃ ¦ CO₃ alla dessa här förenklat sammantaget som H_¦210¦CO₃ — som en primär näringsbas som växten alltid letar efter. Tillsammans med ljusets inverkan (Vårt Solsystem) utförs och verkställs den egna tillväxten på den vattenburna/omslutna transporten av alla övriga växtämnen (C+) enligt (endast i denna framställning, relaterat som ovan) organiska kemins absoluta grundform:

H_¦210¦CO₃ + ljus → CH_¦210¦O + O₂ + H_¦012¦. Formalian fanns i princip redan känd i samband med Senebiers växtexperiment 1796. Jämför CFT:

— Etablerad litteratur visar också »i stort sett samma elementära ledform» — men med olika tillägg/avvikelser för att framhäva en föreställning att växten sönderdelar vatten för syrebildning (Great Oxygenation Event). Se mera detaljerat i CFT (Centrala Fotometriska Tvisteämnet, sedan 1700-talet).

— Etablerad litteratur framhåller en multipel (ofta 6 Koroidov ekv.1,1, i en del litteratur även 3) av växtdelens CH₂O som den avgörande sockerbas C₆H₁₂O₆ som växten sedan utverkar hela sin vidare byggnad på.

Vi vet inte närmare*** anledningen varför (ända sedan Senebier 1796) modern akademi inte förstår eller inte vill förstå den (experimentellt) allra enklaste observationen av alla — löv nedsänkta i vatten, LTE123 :

— växtens tillgodogörande av enda tillgängliga tillväxtmaterialet i vattnet — kolsyrans kolagenter — innefattar obönhörligt det tillväxtmaterialets avdelande-avskiljande av nytt friskt syre:

— Jag fattar inte. Säg igen — Please.

— Naturskogens koluppbundna (C) växter (C[+]H₂O) förmultnar/sönderfaller enligt (C[+]H₂O)→(CO₂ + [+]H₂O);

— [+]-delen markerar här alla de övriga mindre förekommande växtbunda ämnena (kväve, fosfor, magnesium, ..).

— Därmed är Naturskogens kol-syre-cykel sluten, och nya växter kan återbildas från CO₂ + [+]H₂O → [+]H₂CO₃ →

... : Syret (O₂) avdelas som blocken nedan beskriver i vattnets tre olika möjliga sammansättningar.

— Men folket i modern akademi tycks inte imponeras av den enkla kemimatematiken.

— Varförintedå? Fråga dom. Men testa den här till att börja med:

— Den är inte förenlig med Immanuel Kants Nebularhypotes — Jordens urhistoria, Solsystemets bildning — som kräver att nuvarande atmosfäriska och Jordytsmineralogiska syre (Great Oxygenation Event) ”måste ha bildats ur vatten (som kommit hit från gamla exploderande stjärnor)” (Vattnets Ursprung i Modern Akademi). Jämför ScenJBH.

KväveSyreTIDEN ¦ CCS ¦

——————

*** Annan än den osedvanligt universellt korkade attityden att insistera på ”att övervinna sin mänskliga begränsning och bli herre över universum”, Citat: Transire suum pectus mundoque potiri; »övervinn: härska».

— Det är förmodligen anledningen varför Microsoft (Herrefolket) har dragit in datoranvändarrättigheterna för icke PhD-behöriga. Satiriskt eller inte: Situationen är ohållbar.

H₂CO₃ + ljus → CH₂O + O₂ ; växten attraherar kolsyra, tar upp kolvatten och kvarlämnar rent friskt syre O2: U= 30+32

H₁CO₃ + ljus → CH₁O + O₂ ; växten attraherar bikarbonat, tar upp CHO och kvarlämnar rent friskt syre O2: U = 29+32

H₀CO₃ + ljus → CH₀O + O₂ ; växten attraherar karbonat, tar upp CO och kvarlämnar rent friskt syre O2: U = 28+32

ATOMVIKTERNA — U — FÖRDELAS UNGEFÄR SOM KOL(12) [+ övriga ≈ 6] TILL VATTEN(18).

— Växtförmultningens medelvärde fördelas på kvarvarande fixerat växtkol — virkesmassa — och vatteninnehåll, grovt 50%: växten växer/väger som C(+)H_2¦1¦0O.

Bilden nedan i länk från Lövtoppsexperimentet Juli 2017.

Foto: 9Jul2017 E3 Bild--144

MLBok:

— Jämför sammanhanget i Experimentella begränsningar:

— Det finns detaljer i Naturboken som modern akademi (1800+) bestämt sig för att ignorera.

KväveSyreTIDEN ¦ CCS ¦

Bevisligt i detalj.

SOM syrebildningen är, visades redan 1796 att vara, kvantitativt proportionell mot vattnets kolinnehåll, växtens levande upptag, åstadkommer Växten heller ingen som helst kvantitativt observerad sönderdelning av vatten för att få fram det tydligt avdelade syret.

Man tycker att det skulle kunna gå att avgöra den meningsformen kvantitativt genom noggrann vägning — frånsett naturlig vattenavdunstning ska ingen vattenreduktion kunna observeras. Men inget experiment av den kalibern är här känt: Växten får under inga som helst omständigheter utsättas för naturhämmande ingrepp. Men, vad vi vet, i stort sett samtliga moderna växtexperiment uppvisar just den typen: inneslutna volymer. Jämför Experimentella begränsningar.

Det ligger — emellertid — redan naturligt i den observerade sakens natur: proportionaliteten i aktiviteten: det faktum ATT syreavgivningen verkligen ÄR koldioxidrelaterad och inte vattenbaserad, just vad anordningen visar. Det skulle vara det ovedersägliga slutliga rationella beviset.

SenebierCitatet:

” Jean Sénébier (1742-1809). Jean Senebier was a Swiss pastor and botanist from Geneva. He established that carbon dioxide (fixed air) was essential to photosynthesis. He showed that plants absorb carbon dioxide and release oxygen (dephlogisticated air) (Govindjee and Krogmann 2005).”,

” For his experiments, he used “only healthy plants grown under standard conditions.” He found that illuminated leaves that were submerged in water without dissolved carbon dioxide did not release oxygen, but more oxygen is liberated in water saturated with carbon dioxide than in ordinary water. Further, mere illumination did not produce oxygen even from water saturated with CO2. He confirmed his findings in similar experiments using “shoots in air” but still maintained (erroneously) that “plants obtain CO2 only from that dissolved in water, humid air and droplets of dew on leaves” (Journal of Experimental Botany 1985).”,

CONTRIBUTION TO THE HISTORY OF PHOTOSYNTHESIS: Jean Senebier

http://www.cropsreview.com/jean-senebier.html

— Alla textmarkeringar här extra tillagda för sammanhangens förkortade översikt.

SenebierOrganicMLB: Citatet

KONSEKVENSERNA ¦ Konsekvenssatserna

MAUNA LOA BEVISET ÄR — harmonierar tydligen fullständigt med — Jean Senebiers slutsatser [‡] som ovan i citatet. Men Det ingår inte i modern akademi.

Senebiers observation (med dåtidens mera begränsade vokabulär) i motsvarande experiment redan 1796 (årtalet enligt Wikipedia artikel):

VÄXTORGANISMENS HUVUDSATS:

— Syrebildningen är proportionell mot vattnets kolinnehåll (H₂O + CO₂ → H₂OCO₂).

Det är just Jean Senebiers resultatformulering i klarspråk — från 1796 [SenebierRef]:

Det är allt vi behöver veta i ämnet:

Det är — exakt — samma som Mauna Loa Bevisets explicita markbiologiska beviskomplex i elementära termer:

CO₂ → C + O₂ → CO₂ växtvärldens helt slutna materialdomän som återanvänds ändlöst

KOLET C tas upp av växterna, Syret O2 avdelas för allmän förmultning-andning för återanvändning i ett ändlöst kretslopp på given fast materialmängd.

— växter tar inte luftkol eah¦CO2 (GRUNDBEVISET):

— växter sönderdelar inte vatten (ROKG; NATURSKOGEN FRÅN BÖRJAN).

— Växter tar sitt växtkol från (ROKG) en ändlöst cirkulerande fast fixerad mängd växtkol (C) och växtförmultnings-andningssyre (O2) som varken kopplar luftens egen separata koldioxidmängd (ca 280 ppmv CO2 år 1800 utan vår tids förorening) eller egen separata syremängd (CFT; Syrefrågan). MAUNA LOA BEVISET. ScenJBH.

— växter tar inte luftkol: växter sönderdelar inte vatten — men de kan tydligen göra det om de påtvingas extra medverkande stress (Se Experimentella begränsningar).

— Och — även, det förfärande — exakt den nutida etablerade vetenskapsakademins ståndpunkt PÅ Mauna Loa Bevisets våldförande:

— det direkt antydda ovan i citatet med ”erroneously”

och som klaras ut — galant, som det ser ut — av Mauna Loa Beviset:

— Mauna Loa Beviset bevisar räkningen [‡].

I moderna etablerade vetenskapskvarter gjorde man just det avgörande felet från ruta ett (1958-59)

Citatet nedan i citerad utsaga från Keeling runt året 1959:

Ur Citatblocket från LIVE SCIENCE i WikiMLSeason ¦ Jan2017.

Det fungerar inte så. Mauna Loa Sommartappets eCO2 deltar inte i växtvärldens kolomsättning, säger Mauna Loa Beviset (Feb2017) [‡].

att dra växlar på Mauna Loa Variationerna som tydligen helt saknar varje form av naturvetenskaplig förankring.

— KOLET i Mauna Loa Sommartappets ca 6 ppmv [‡] årligt återkommande SD-mängd

— här e-märkt som eCO2 för markbiologins del att särskilja från Jean Senebiers observerade och Mauna Loa Bevisets senare tydligt stadfästa slutna mCO2 och vilken avgörande distinktion aldrig eftersöktes i moderna kvarter

— har ingen del i trädens tillväxt. Inte en enda atom. Mauna Loa Beviset [‡].

— Men modern akademi inte bara hävdar just det — som ovan från första stund i Mauna Loa Observationernas historia. Utan även försöker »pracka på växterna medverkan» [‡] i den föreställningen genom att anställa FÖR RESULTATRÄKNINGENS VIDKOMMANDE

växter tar inte luftkol: växter sönderdelar inte vatten.

uppenbart befängda kvantitetsräkningar (Great Oxygenation Event).

— De geologiska fakta man har är alldeles utomordentliga markörer — MED Jean Senebiers elementära enkla formulering i klartext, samma som Mauna Loa beviset.

WPH2O:

Kolla växtstressen:

— Experimentredovisningarna verkar inte innehålla någon överdriven entusiasm i att redovisa på vilket sätt specerierna matchar friluftslivet: »WakeUpJuice»:

” Further experiments to prove that the oxygen developed during the photosynthesis of green plants came from water, were performed by Hill in 1937 and 1939. He showed that isolated chloroplasts give off oxygen in the presence of unnatural reducing agents like iron oxalate, ferricyanide or benzoquinone after exposure to light. The Hill reaction[68] is as follows:

2 H2O + 2 A + (light, chloroplasts) → 2 AH2 + O2

where A is the electron acceptor. Therefore, in light, the electron acceptor is reduced and oxygen is evolved.”,

@INTERNET, WIKIPEDIA Photosynthesis Jul2017

https://en.wikipedia.org/wiki/Photosynthesis

— Testa saltsyra (HCl) först i viss avvägd mängd; Sedan, efter ca 2,54 sekunder salpetersyra; Och sedan, snabbt, natriumpersulfat; Kanske Växten hoppar upp och säger HEJdö också.

— Det är inget fel på experimenten [‡].

— Problemet är att dessa inte kopplar Naturen: Mauna Loa Beviset [‡].

NetChemMAC:

Se etablissemangets originalled i separat Wikipediacitat

Nettoekvivalenten, modern akademi (Koroidov 2014): syret vi andas avdelas ur vatten av växter:

EXPERIMENTANORDNINGENS RESULTATBILD (X-ray Spectroscopy) ModernACademy:

Oa + Ob = O₂:

——————————

↑ hf ↑

a[H₂O] + b[H₂O] + C-O_AO_B → C-aH₂O_A + bH₂O_B

Experiment som utestänger Mauna Loa Beviset

— växter tar inte luftkol: växter sönderdelar inte vatten

saknar annan naturförankring än som bevis för onaturliga — påtvingade — organiska beteenden.

Rätta absolut gärna om fel.

O₂ : Växter avdelar syre från gammal förmultnad skog i kretslopp

↑

H₂O + CO₂ → ¦ H₂₁₀CO₃ ¦ + ljus → CH₂₁₀O + : Senebiers LTE123 motsvarande förklarande syrebildning

Suffixen H 210 markerar resp. Kolsyra H2CO3, Bikarbonat HCO3, Karbonat CO3. Se grafen Carbon Dioxide i MLBok.

»TjejKriteriet»: -- 1 på minst 3285 -- MLBok

Växten accepterar bara kolassocierade vattenmolekyler för tillväxten (ROKG):

Växten tydligen drar åt sig — attraherar vid ca 20°C — en enda växt-kolvattenassocierad molekyl på

(eg. 2,3-3,5ggr)*** 1424 stycken sådana rena icke-kolassocierade vattenmolekyler:

— växten berör tydligen inte rena H₂O:

***Mauna Loa Beviset, Delbevis 1:

Vatten löser bara EN luftburen CO2-molekyl per 1.424,5014 stycken vattenmolekyler.

— Växten LETAR efter BARA EN AV TRE sådana. Inte mera. 1 på runt 4000.

— Mauna Loa Beviset ingår inte i modern akademi.

— Varför inte då?

— DÄRFÖR att — SOM — Det sänker den inrättningen — helt.

— Så, den mera rättvisa BILDEN av (Naturskogen, DB00) bör se ut så:

— växtupptagets enda kolassocierade vattenmolekyl:

EN växtupptagande kolvattenmolekyl per 4272 vattenmolekyler.

• PER LITER SÖTVATTEN vid 20°C tar vattnet upp 1 CO2-molekyl på 1424 vattenmolekyler — vid 0°C 2st.

• Men vattnet som sköljer markbiomassans växter innefattar också Mauna Loa SD-konstantens eCO2-vatteninlösning som själv aldrig deltar i markbiomassans tillväxtmaterial, Mauna Loa Beviset.

• MINST 2 max3,5 sådana CO2-upptag krävs för att Blad&Barr ska få ta del av EN ENDA C-associerad H2O:

• CO2-vattenupptaget totalt i samband med markbiomassans tillväxt måste alltså Delbevis 1 multipliceras med minst 2, i illustrationen ovan med en faktor 3 som illustrerad grovform för alla fall 0-20°C, för att Blad&Barr i Jordbiosfären ska få tillfället att ta upp EN SIN CO2-associerad vattenmolekyl för tillväxt:

— Endast EN av TRE tillgängliga.

• Markbiomassan tar upp endast 1 CO2 per grovt 3·1424 = 4272 H2O.

— 1 Liter/1KG vatten [U-H2O=16+1+1=18] innehåller 1/Uu = 1/[18·1,66033 T27KG] = 3,34605 T25 stycken H2O.

• Uppenbarligen, om inget annat gäller: endast en ytterst sofistikerat DESIGNAD — okuvligt fast bestämd — atomkemi kan åstadkomma den ordningen: utstuderat väl balanserad matematisk fysik (»TjejKriteriet»).

— Vad växten faktisk växer av: C. Inte H2O. En C-association per [minst 2,307ggr] 1424 H2O. Endast Den.

Vattenmolekyler som inte bär kol, har ingen växtassociation

(Organiska Kemins Grundsats).

Så visar och bevisar (galant) Mauna Loa Beviset hur och varför markbiomassans (Naturskogens) allmänna vattengenomströmningsfysik underhåller JordBiosfärens markbiomassas VäxaMulla-kolcykel i perfekt hydrotrycksfysikalisk balans och harmoni MED ovanstående kemigrunder (SD-konstantens förklaring):

FÖRKLARING (Mauna Loa Beviset):

— Av det totalt säsongsmässiga 4/5 markbiomassrelaterade hydrotrycksbaserade växtsköljvatten som Naturskogen använder under sommarsäsongen

(1/5 vintertid) med det icke växtanvändande genomsköljande Mauna Loa Sommartappets SD = ca 6 ppmv eCO2 = 13,2 T12 KGkol = 13,2 GigaTonKol,

använder markbiomassans växter bara (max) 1/3 associerat markväxtkol som tidigare inlöst levande nu dött växtkol i mark/regnvattnet via gammal förmultnad naturskog mCO2 (+H2O);

— Markbiomassans växter berör 1. inte vattenmolekyler som INTE har kol, och 2. INTE Mauna Loa SD SOM HAR kol (eCO2:et)

— därför att den delen ligger utanför markbiomassans hydrotrycksbaserade balansfysik

— och då tydligen som en TryckReglerare som garanterar konstant tillväxtpotential (BTK) inom Markbiomassans JordBiosfär på Jordkroppens givna fysik i Solsystemet:

— tas någon del bort, sker motsvarande tillväxt/gödning på annat håll.

Se särskilt utförligt i SD-konstantens förklaring, om ej redan bekant.

AllmännaVäxtIntelligensErkännande:

— »Träden slösar med vattnet»:

Många (alla) etablerade beskrivningar (webben 2017) brukar »påpeka» att den stora mängden vatten som träd i allmänhet sköljer genom sig är ett »visst ofrånkomligt vattenslöseri» som följd av andningsöppningarna (pl. stomata) i Blad&Barr; För att kunna ta upp CO2 direkt ur luften, säger modern akademi, »måste Blad&Barr TYVÄRR samtidigt släppa ut stora mängder vatten».

Verkligen observant naturobservation:

— »Naturen är väsentligen baserad på primitiv intelligens».

— Det är först när VI kommer in i bilden SOM »Det grejar sig»:

Vanföreställningen — markbiomassan, Naturskogen — är direkt uppenbar DÄRMED att det (enorma) vattensköljet är tillväxttransporten

ytterst raffinerat effektiv

som garanterar det ytterst ringa upptaget av associerat växtkol (»TjejKriteriet»)

— tillsammans med andra växtämnen från Naturskogens redan preparerade och sammansatta skogsmarksvatten

— som transporteras upp till Blad&Barr av fotosyntesens hydrotrycksdrivande Xylem-Floem-vattendrivande maskineri.

Växterna — SOM — är avancerade. Inte primitiva.

Mauna Loa Sommartappets SD-konstant — vars inlösta eCO2 själv aldrig deltar i tillväxten som ovan — har uppenbarligen bara en rent kemieffekthöjande elektrolytisk funktion att fylla: elektriska ledningsförmågan kemireaktionsförmågan i vattnet inte bara gynnas, utan är tydligen avgörande.

Organiska Kemins — tillväxtföreningarnas — Bas:

TILLVÄXTBEVISET • LTE123

ORGANISKA KEMINS BAS

ALLMÄN GENOMGÅNG

” Although some of the steps in photosynthesis are still not completely understood, the overall photosynthetic equation has been known since the 19th century.",

@INTERNET, WIKIPEDIA Photosynthesis Jul2017

https://en.wikipedia.org/wiki/Photosynthesis

Naturligt baserade observationer

— kan studeras/ifrågasättas av varje levande sinnesförmögen människa

KEMILED SOM BESKRIVER organisk KEMI (MLBok) måste tvunget utgå ifrån kolsyran, H₂CO₃.

Inte koldioxiden, CO₂. Vi studerar det.

CFT: MLBok

centrala fotometriska tvisteämnet

HISTORISK BAKGRUND

Grovt och kort i Historia 1930-2014:

— Ruben 1941 Heavy oxygen (O18) as a tracer in the study of photosynthesis

använde tungt syre (O18) i sina algexperiment (Chlorella) som antydde att organisk syrebildning beror på att växter sönderdelar vatten.

— Calvin 1950 Carbon dioxide fixation by green plants använde radioaktivt kol (C14) för att studera och försöka avgöra frågor som ”what sequence of compounds does carbon pass on its way from carbon dioxide to plant materials” och för vars arbeten han förlänades nobelpriset i kemi 1961 (konv. Calvin-cykeln);

” The pathway of CO2 fixation by the algae Chlorella in a fraction of a second in light resulted in a 3 carbon molecule called phosphoglyceric acid (PGA). For that original and ground-breaking work, a Nobel Prize in Chemistry was awarded to Melvin Calvin 1961”, Wikipedia Photosynthesis Jul2017.

— Sedan dess har otaliga uppföljande (liknande) experiment genomförts i den vidare kartläggningen av växtorganismernas sätt.

I referensen Koroidov 2014 beskrivs och omnämns (utomordentligt) de övergripande resultaten.

Sedan 1700-talet:

Organiska växtvärldens centrala fotometriska tvisteämne:

CO₂ + H₂O —oorganiskt→ H₂CO₃ + ljus —organiskt→ CH₂O + O₂ —förmultning→ CO₂ + H₂O: Mauna Loa Beviset ingår inte i modern akademi:

H₂O + CO₂ + H₂O + ljus → H₂CO₃ + H₂O —— — —→ CH₂O + O₂ + H₂O —förmultning→ ?*** modern akademi, se nedan:

H₂O + CO₂ + H₂O → CO₂ + 4e^– + 4H⁺ + O₂ → »H₂CO₃ + H₂O»→ CH₂O + O₂ + H₂O ↓↑←modern etablerad vetenskap sedan runt 1960

*** Modern akademisk hävd påstår att syret vi andas kommer från VATTEN som sönderdelas av växter.

— Men kemileden man sätter fram visar — uppenbarligen — inte det i energinetto: Växten påförs en extra vattenmolekyl:

— Leden som modern akademi åberopar visar utbyte O från ett C-OaOb till ett artificiellt (H2-Oa + H2-Ob) med O2=OAOB från (H2-OA + H2-OB).

Något sönderdelat vattnets återgång i kretsloppet omskrivs heller inte i modern etablerad litteratur i ämnet, här veterligt [WaterSplit]. Se H2Oissue.

Kol(U=12+övriga växtfixerare+ca6=18)-Vatten(U=18) visar efter växtförmultning markbiomassans fördelning på grovt 50/50, helt enligt Mauna Loa Beviset: Kol+=~Vatten.

I bägge ledfallen bildas ur — och skrivs, även etablerat — kolsyrans H2CO3 växtdel C-H2-O det avgörande sockret [faktor 6]: 6(C-H2-O) = C6-H12-O6 (Koroidov ekv.1.1).

— Därifrån utvecklas sedan växten, helt som det sägs, på den så utbildade sockerbasens kemi.

MarkBiologins Led:

H₂O + CO₂ → H₂CO₃ : → H + HCO₃

• Koldioxidgasen CO₂ (12+2·16=44) är den tyngsta av luftgaserna och förenar sig i vilket fall alltid med markens/havens vattenyta (konv. Knudsenskiktet), mer (kallare) eller mindre (varmare);

— Vattenföreningen med koldioxid resulterar (främst direkt) i kolsyra H₂CO₃ som — beroende på vattnets surhetsgrad (pH-värdet: 7 är neutralt; MindreSurtMeraBas; skala 0-14) avdelar en vätejon (H⁺) från kolsyran som då benämns bikarbonat HCO₃. De (främst) bägge komplementära växtagenterna i (söt)vattnet — kolsyran och bikarbonatet — beskrivs (webben) som komplementära summa ett omkring pH=7 med 0,2 kolsyra och 0,8 bikarbonat.

• Havsvatten — saltvatten, eng. brine — är påtagligt elektriskt ledande, medan markvatten (sötvatten) är praktiskt taget elektriskt oledande (en miljon gånger sämre än havsvatten [Wikipedia, Electrolysis of water]).

O₂ :

• Den centrala tvistefrågan här gällde syrebildningen [‡]: HUR och VARIFRÅN syret vi och djuren andas avdelas:

MARKBIOLOGIN — SOM — enligt Mauna Loa Beviset

Syre avges som följd av att växtkol tas upp — inte från luften, utan från kolvattnet PRIMÄRT genom markbiologins hydrofysik,

eller SEKUNDÄRT (Senebiers experiment 1796 [1782 enligt s47 Koroidov2014] — syreemission från löv i vattenbad endast via CO2-berikat vatten) genom direkt kolvattenindränkta löv, helt eller delvis.

— Det ytterst enkla, rent tekniskt molekylära svaret på syrefrågan — enligt SOM — framträder ur leden ovan från de bägge möjliga alternativen växtagenter kolsyra och bikarbonat (även karbonat CO, MLBok) enligt SOM:

1: H₂CO₃ → CH₂O + O₂

koldioxid CO₂ + vatten H₂O → kolsyra H₂CO₃ → [LÖV=]kolvatten CH₂O + syre O₂

och/eller — Ingen sönderdelning av vatten sker — Ingen sönderdelning av vatten sker — Ingen sönderdelning av vatten sker — Ingen sönderdelning av vatten sker —

koldioxid CO₂ + vatten H₂O → bikarbonat HCO₃ → [LÖV=]socker/syrabas CHO + syre O₂

2: HCO₃ → HCO + O₂

Ingen sönderdelning av vatten sker.

Se vidare de etablerade ledens hävder i WaterOXIDATION.

MLBns:

Mauna Loa Beviset med Naturskogen:

— Utgångspunkten för organismens kemiled måste otvetydigt vara just vattenlösningen (H₂CO₃). Inte luft-CO2:et.

— Varför då?

— Därför, Naturskogen (DB00), att träd inte tar luftkol för tillväxt.

Träd tar gammalt förmultnat markkol (mCO2) från tidigare levande naturskog för tillväxt som transporteras av skogsmarksvattnet via rötterna upp till Blad&Barr. Precis exakt så som den intresserade 5-åringen ser det, relaterbart.

Mauna Loa Beviset (UH2017) uppdagar och bevisar att

den allmänt utbredda moderna akademins naturuppfattning

(T.ex.: 1842+: Matthias Schleiden, ref., PHOTOSYNTHESIS TIMELINES, Thomas Brennan)

som hävdar att

”träd tar växtkol ur luften”

Citat finns samlade i SKOGSINDUSTRINS NATURVANDALISERING OCH MILJÖFÖRSTÖRING I SAMMANSTÄLLNING Nov2015,

KÄRNPARTIER UR SKOGSINDUSTRINS ARGUMENT,

”Carbon dioxide levels drop during the northern hemisphere spring and summer, when plants are taking CO2 out of the atmosphere to grow”,

CLIMATE CENTRAL, Keeling Curve 1May2013,

”new plant growth takes carbon dioxide out of the atmosphere through photosynthesis”, @INTERNET, Wikipedia Keeling curve (23Jan2017),

”.. the enzyme RuBisCO captures CO2 from the atmosphere”, @INTERNET, Wikipedia Photosynthesis Jul2017,

” Plants cannot perform photosynthesis without CO2. CO2 is fixed by Rubisco”, Koroidov 2014 p16

och

”syret vi andas kommer från växternas sönderdelning av vatten”

”I en separat ljuskrävande reaktion oxideras vatten till syrgas (O₂)”, FOCUS MATERIEN 1975 Fotosyntes s396 ,

”In the first step, water is dissociated into .. free oxygen.”, @INTERNET Wikipedia Carbon fixation [Jul2017] WOP,

”In order to split water .. leads to formation of one oxygen molecule.”, Koroidov 2014 s4n,

”PSII is the only natural pigment-protein complex known to oxidize water and release molecular oxygen.”, Koroidov 2014 s7,

är starkt korrumperad och ohjälpligt oförenlig med naturbeskrivningen.

— Se de olika länkande bevisen vidare i sammanställningen SOM, om ej redan bekant.

Wikipedia-OP:

KEMILEDEN I SYNTES

— citatet nedan som sammanfattar den moderna akademins uppfattning att ”träd tar växtkol ur luften” (nedre) och ”syret vi andas kommer från växternas sönderdelning av vatten” (övre)

— återfinns bland annat @INTERNET i Wikipedia på artikeln Carbon fixation (Jul2017):

” Oxygenic photosynthesis

In photosynthesis, energy from sunlight drives the carbon fixation pathway. Oxygenic photosynthesis is used by the primary producers—plants, algae, and cyanobacteria. They contain the pigment chlorophyll, and use the Calvin cycle to fix carbon autotrophically. The process works like this:

2H₂O → 4e^– + 4H⁺ + O₂

CO₂ + 4e^– + 4H⁺ → CH₂O + H₂O

”,

” In the first step, water is dissociated into electrons, protons, and free oxygen. This allows the use of water, one of the most abundant substances on Earth, as an electron donor—as a source of reducing power. The release of free oxygen is a side-effect of enormous consequence .. ”,

” In the second step, called the Calvin cycle, the actual fixation of carbon dioxide is carried out. This process consumes ATP and NADPH. The Calvin cycle in plants accounts for the preponderance of carbon fixation on land. In algae and cyanobacteria, it accounts for the preponderance of carbon fixation in the oceans. The Calvin cycle converts carbon dioxide into sugar, ..”, eng. preponderance, sv. övervikt; eng. autotrophic, sv. autotropk, självfödande: gen.: organismer som utvecklas på icke-organiskt material,

fetstil och färg inte originalets.

@INTERNET Wikipedia Carbon fixation [Jul2017]

https://en.wikipedia.org/wiki/Carbon_fixation

Se vidare i MacWaterOxidation — hur leden relateras enligt Mauna Loa Bevisets anvisningar.

Se även vidare i REFERENSUTDRAG där experimentanordningen beskrivs mera utförligt.

WO—MacWaterOxidation — Referensavsnitt —

WO--MacWaterOxidation:

TYDLIGT HAVSBIOLOGISKA GRUNDER, men det klargörs aldrig:

Hur och varför (SOM) den moderna akademins WATER OXIDATION kemiska led inte naturkommunicerar

Wikipedialeden — se även Koroidov2014:

2H₂O → 4e^– + 4H⁺ + O₂

CO₂ + 4e^– + 4H⁺ → CH₂O + H₂O

använder tydligen INTE den annars ofta konventionellt utskrivna kemiformen med EN molekylform PER enligt

CO₂ + H₂O ...

utan istället en MIX med en koldioxid och två vattenmolekyler, andra Wikiledet ovan helt utskrivet:

CO₂ + [2(H₂O) → 4e^– + 4H⁺ + O₂] → CH₂O + H₂O + O₂

— Wikipedialedet påstår tydligen i energikemiskt netto, att koldioxidens CO₂ syremolekyl O₂ delas upp på/bildar DELS en kolvattenmolekyl CH₂O och DELS en ordinär kemiskt ren vattenmolekyl H₂O — kemiskt blixtsnabbt föranlett av att två kemiskt rena (algexperiment/havsyta- [Ruben1941; Calvin 1950]) vattenmolekyler 2(H₂O) splittas upp på fyra exciterade Väteatomer (4e^– + 4H⁺) och en helt frikopplad syremolekyl O₂, som är den centrala påstådda (havs-)syreemissionens aktuella luftagent.

Det var något nytt.

Vilken är utgångspunkten för koldioxiden CO2?

Mauna Loa Beviset har redan fastställt det: Blad&Barr tar inte växtkol ur luften.

Luftburet CO2 finns inte, vad vi vet, i vatten.

Växtvärldens kolfixering bygger, vad vi vet, i samtliga fall på att luftburet koldioxid CO2 alltid utan undantag FÖRST finns vattenlöst (främst) i form av H2CO3 och HCO3: kolsyra och bikarbonat.

— OM en kemisk förening ska skrivas vattenvägen kan den DÄRIFRÅN omöjligen börja på ett luftburet CO2;

Vattenlösningens separata icke organiska CO2-kemi har — tydligen felaktigt i Wikipedialedet ovan — inkorporerats med organismen. Men organismer har inget med CO2 + H2O → H2CO3 att göra. Den delen ombesörjs — tydligen — helt av vattnet/atmosfären ovanför.

I vilket fall behövs klargöranden.

Betrakta slutdelens mittdel: vattenmolekylen H₂O.

— Den vattenmolekylen är uppenbarligen INTE sönderdelad:

— ingen nettoenergi finns uttagen för någon tillståndsändring för den delen.

Tillståndsändringen rent energitekniskt i WikipediaLeden ovan [‡] innefattar med andra ord tydligen bara just EN av vattenmolekylerna, tillsammans med CO2-komponenten — Och den molekylföreningen står vattnet och koldioxiden själva för utan inblandning av organismer.

— Det bara understryker »felformuleringen» att ”vattnet sönderdelas”.

— I experimentet (Koroidov2014) sker det så, helt säkert.

— I växtens naturliga miljö, helt säkert INTE — helt säkert enligt Mauna Loa Beviset:

Markbiomassa tar inte luftkol (GRUNDBEVISET).

Markbiomassa sönderdelar inte vatten (ROKG) (NATURSKOGEN FRÅN BÖRJAN).

Den redan utbildade markbiomassbaserade hydrotrycksbalansen med Mauna Loa Sommartappets ständigt Xylem-cirkulerande vatteninlösta icke växtkolsasassocierade eCO2 GARANTERAR att Blad&Barr I NATURSKOGEN inte tar en enda luftmolekyl CO2 utanför Blad&Barr för tillväxt, s.k. kolfixering,, utan alltid undantagslöst tar växtkolet ur skogsmarksvattnets mCO2-preparerade näringsbaser från gammal förmultnad naturskog. Mauna Loa Beviset.

Se även i SD-hydratiseringen och m¦eCO2 — Bevisbarheten att syret O2 avdelas ur levande växters kolupptag från döda växter via vattentransport — inte växtsönderdelas från vatten.

Referensutdrag: EXPERIMENTANORDNINGARNA BAKOM DEN MODERNA AKADEMINS UPPNÅDDA RESULTAT

Referensutdrag:

Utdragen nedan (2014) från Koroidovs framställning belyser PRESENTATIONSSÄTTET där experimentanordningens UTOMORDENTLIGT OMFATTANDE många olika komplicerade detaljer beskrivs — och växtextraktets utomordentliga LILLA representation framgår tydligt — så långt ifrån växtens naturliga miljö man förmodligen, alls, kan komma:

s29:

” 2.3. H₂¹⁸O – labeling

H218O labeled water was used to understand possible pathways of

reactions that lead to the evolution of the isotopologues of O2 (16O2,

16O18O, 18O2) and CO2 (12C16O2, 12C16O18O, 12C18O2). The addition of H218O

into the sample was done for MIMS measurements only.”,

s31:

” 2.5. Clark electrode measurements of oxygen evolution

In order to measure the oxygen evolving activity of either PS II

samples or artificial compounds a Clack-type electrode (Qubit Systems

and Rank Brothers Ltd.) was used (Clark et al., 1953). For this PSII

samples were illuminated with saturating continues white light of a slide

projector. The samples were measured at a concentration of 10-20 μg Chl

ml-1 in a reaction chamber filled with designated buffers (final volume of

1 ml). The measurements were performed in the presence of 250 μM

PPBQ (phenyl-p-benzoquinone) or 250 μM DCBQ (2.6-Dichloro-1.4-

benzoqiuinone) and 5 mM FeCy (K3[Fe(CN)6]) as artificial electron

acceptors. For measuring the oxygen evolution rate of artificial

compounds the reaction was started by the addition of oxidizing agents

such as CeIV ([(NH4)2[CeIV(NO3)6]]) or [RuIII(bipy)3]3+.”,

NOT: ”Water splitting in artificial photosynthetic systems” beskrivs särskilt från sidan 52 — det är i stycket ovan inte (riktigt) klart vad författaren avser (här) med ”artificial”.

s32:

” 2.6. X-ray spectroscopy

X-ray measurements at Stanford Linear Accelerator Center (SALC)

NOT: Felstavningar finns på flera ställen i framställningen, här skulle rätt sätt vara SLAC som nedan.

were conducted together with the members of YACHANDRA/YANO LAB

(Lawrence National Lab, Berkeley, California, USA).

All conditions and parameters regarding illumination setup (such

as light intensity, frequency, sample flow, S states population and so on)

which were obtained by author and Johannes Messinger were applied at

SLAC for the X-ray experiments (Figure 2.3.).”,

NOT: Notera den utomordentligt sammansatta experimentella anordningens förutsättningar:

” 2.7. Illumination setup

The samples employed were PSII core complexes that were

isolated from Thermosynechococcus elongatus (T. elongatus) as

described elsewhere (Kern et al., 2005). The rates of O2 evolution for

PSII cores typically were ~ 3500 μmol (O2)·mg (Chl)-1·h-1, and the

number of Chl’s per reaction center was 29-34.

PSII crystals (2-25 μm) or PSII cores at Chl concentrations of 6-10

mg/ml were diluted with H218O (97.6 %) which contained 1.2 M sucrose

or 27 % (w/v) glycerol and 5 mM CaCl2 to give a final 18O-enrichment of

about 12-48 % and final salt concentration 5 mM CaCl2, 50 mM MES, 1.2

M Sucrose or 27 % glycerol. No electron acceptors were added. Samples

were kept in darkness or very dim green light during all steps, except

when illuminated with the laser. The 18O enriched samples were

illuminated by a home build illumination setup (Figure 2.4.)”,

s33:

” The setup is designed for the illumination of samples that flow

inside of a silica capillary (inner diameter (ID) of 50-100 μm and outer

diameter (OD) of 150 or 360 μm). For illumination ns-laser light pulses

traveling through up to four optical fibers (400 μm core diameter) that

were directly attached to the de-coated region of the capillary. The fiber

tips were connected to the capillary in holder base (Figure 2.5.)”,

s37:

” 3. Femto-second serial X-ray

crystallography and spectroscopy:

new tools for studying the Mn4CaO5

cluster in different oxidation states.

The water oxidation reaction in nature is accomplished by the

WOC in PS II. This multi-subunit membrane protein found in green

plants, algae, and cyanobacteria, uses light to catalyze the oxidation of

water to oxygen. The WOC of PS II contains a heteronuclear Mn4CaO5

cluster that couples the four-electron oxidation of water with the oneelectron

photochemistry at the PS II reaction center, by acting as the

locus of charge accumulation. Energy derived from the absorption of

successive photons drives the WOC through the Kok cycle (Kok et al.,

1970), a series of five intermediate Si-states, where i represents the

number of oxidizing equivalents stored in the WOC. After the S4 state is

reached, a spontaneous reaction occurs that releases O2 and returns to

the WOC into the S0 state (Renger, 2011) (Figure 3.1.).”.

NOT: Jämför mera korrekt beskrivningssätt:

A. »Inferred from (these) experiments, the water ..»;

B. »The inferred experimental correspondences suggest that this multi ...»;

— Skilj på Liv och Apparat.

s39:

” The first X-ray Free-Electron Laser (XFEL) was realized at the

Linac Coherent Light Source (LCLS) near Stanford, USA. The intense

and ultra-short X-ray pulses (<70 fs) allow to collect diffraction data

before the start of radiation damage (Neutze et al., 2000; Caleman et al.,

2010). By combining serial X-ray crystallography with X-ray emission

spectroscopy it was recently shown that the ‘probe-before destroy’

approach also works for the highly radiation sensitive Mn4CaO5 cluster in

PS II (Alonso-Mori et al., 2012; Kern et al., 2012).”

Följande förefaller — källan har ingen direkt klargörande formulering — vara centralformen i hela beskrivningen:

Man använder — uteslutande utan undantag — olika växtextrakt som prepareras med olika spårämnen. Växtpreparaten utsätts sedan för elektriska strömexperiment eller motsvarande hf-kvantapulser — ljusflashar — för att få fram mätbara responser hos växtextraktet. Mätdata samlas sedan datatekniskt via olika instrument (röntgenspektroskopi, speciella isotop-masspektrografiska instrument) med tillhörande algoritmer (mätutrustning som styrs via datainsamlingsprogram) och slutbehandlas statistiskt och presenteras i olika tabeller och diagram.

Växtdelar utsätts för fysikövningar som garanterat inte ingår i växternas biokemi: man studerar molekylextraktets respons på artificiella stimuli, och gör sedan troligt efter behandling i olika (slutna, särskilt betalbaserade) akademiskt erkända sammanslutningar vilken tolkning som ska anses bäst lämpad, samt uppföljande liknande bekräftande.

INGREPPEN BORTSES IFRÅN.

— Jämför LTE123: livsformen studeras.

Utdragen ovan är hämtade från Koroidov2014, en (utomordentligt sammanfattande) PDF-form som beskriver i stort sett hela ämneskomplexet [TVISTEÄMNET] — inkluderat viss experimentbeskrivning med en del apparaturers funktion och förklaring.

Det är inget fel på experimenten eller deras resultatbilder. Det är bara det att levande organismer inte, vad vi vet, uppvisar den typen: att utnyttjas för fysiklabb som ligger utanför den egna verksamheten ingår inte i den organiska kemins levande värld. Resultatbilden/Experimentformen/Kemileden är icke-organisk — tills antydningar om annat kan relateras.

Vi VET nu redan, eller tror oss veta i anledning av förekomsterna, vad alla de olika ovan antydda etablerade experimenten går ut på: att hitta »otvetydiga bevis» för att träd tar luftkol och sönderdelar vatten. Experimenten har här veterligt ingen annan drivkraft: uppgiften är att konservera/understryka den moderna akademins egen ställning över naturen. Jämför särskilt ENTROPIBEGREPPET i etablerade led: kaos, oordning, meningslöshet.

Världen vi lever i 2017 under ledning av modern akademi och dess föreställningar är tydligt på väg in i en allmän återvändsgränd som bara påtvingar Jordbiosfären en allt växande grad av bevisbar ohälsa. Experimenten i fråga är uppenbarligen inte direkt ägnade att bidra med någon minskning i den verksamheten. Och tydligen heller ingen upplysning.

Koroidov2014:

Water splitting in natural and artificial photosynthetic systems,

Sergey Koroidov (UMEÅ UNIVERSITET 2014):

Sambandsleden ovan från Koroidovs framställning är här samlade i kopierad form för referens, vidare analys och översikt.

— Wikipedialedens övre delled [2H₂O→4e^–+4H⁺+O₂] ansluter direkt till Koroidovs ekv. 1.12 samt 1.2, 1.3, 1.6;

— Wikipedialedens undre delled ingår delvis med mera termrik tappning i Koriodovs ekv. 1.7.

OKB, OKG, tvisteämnet.

GRUNDorganiskaKEMILEDET — motsv. »icke-organiskt hybridiserat» i Koriodovs ekv.1.1 (äv. ekv. 4.2)

ANVÄNDS OCKSÅ AV MODERN AKADEMI — se även i MacWaterOxidation

CO₂ + H₂O → H₂CO₃ + ljus → CH₂O + O₂

ofta i formen av glukosprodukten, ledet ovan gånger 6 nedan

6CO₂ + 6H₂O → »ljus» → C₆H₁₂O₆ + 6O₂

Eller via en faktor 3 som också en del etablerade källor skriver glukosledet [Wikipedia, Photosynthesis: Calvin cycle]:

C3-H6-O3.

Kemileden i energinetto är samma.

— Ingen organiskt baserad syreavgivande vattensönderdelningskemi kan relateras i organismens levande kemiled, säger Mauna Loa Beviset. Men etablerad vetenskap kräver en sådan fysik.

Vattnets sönderdelning, Koroidov 2014 s4n:

” PS II (Wydrzynski and Satoh, 2005; Govindjee et al., 2010) uses

light in order to perform two chemical reaction: water oxidation and the

reduction of plastoquinone (Messinger and Renger, 2008; Renger and

Renger, 2008). In order to split water, four photochemical reactions are

needed to take out four electrons and four protons from two water

molecules.”,

” This leads to formation of one oxygen molecule.”,

” This leads to formation of one oxygen molecule. Protons form [from]

water are released into the lumen (donor side of PSII) and electrons are

moved to the plastoquinone (QB) binding site. Fully reduced QB2- picks

up two protons from the stroma (acceptor side of PSII) side of the

medium, yielding plastohydroquinone (PQH2) (Figure 1.2). PQH2 then

leaves the PSII complex, and diffuses in the membrane to the Cyt b6f

complex. The empty QB-pocket is filled by another plastoquinone (PQ)

molecule from the PQ pool (for detail information look 1.2.2.).

”,

Vattnets sönderdelning PSII, Koroidov 2014 s7:

” PSII is the only natural pigment-protein complex known to oxidize

water and release molecular oxygen.”,

...

— Men var kommer växtens upptag av KOLET in i bilden? Framställningen ovan (källan beskriver fotosyntesens elektronvandring genom växtmolekylerna) verkar inte beröra den delen, alls: själva det avgörande kolupptaget.

”within” — inuti — underförstår en föregående process som »tatt dit CO2:et».

— Vilken process då?

”.. while reaction 4.2. helps trap carbon dioxide within the cell.”, s47:

DET ÄR eller förefaller vara SÅ VIRRIGT DET ALLS KAN BLI. Varifrån menar författaren Koroidov att växten får den fixerande förmågan?

Ledet

ÄR markbiologins led, med första delen ICKE-ORGANISK REN VATTENKEMI.

Andra delen beskriver något ofullbordat organisk enligt markbiomassans grundled i fortsättning enligt

HCO₃ —organisk kemi→ HCO + O₂

växten tar upp HCO och frigör O2

Men den ledformen erkänns eller relateras tydligen inte inom modern akademi.

— Avhandlingen berör (veterligt, genomläst flera gånger) ingenting om MOTSVARANDE VATTNETS ÅTERVINNING I DET BIOLOGISKA KRETSLOPPET.

— Är inte det »Väldigt Underligt»?

Nej.

— »Det ska inte finnas nån jävla återvinningsharmoni här heller, inte».

— Därför att enligt etablerad vetenskap har allt nuvarande syre bildats av växterna genom vattensönderdelning (H2Oissue; Syre2000):

— Det ska inte heller finnas någon sådan återvinningsfysik, enligt modernt etablerad vetenskap.

Koroidov 2014 siii:

” The lightinduced oxidation of water to molecular oxygen (O2), catalyzed by the

Mn4CaO5 cluster associated with the photosystem II (PS II) complex, is

thus one of the most important and wide spread chemical processes

occurring in the biosphere. Understanding the mechanism of wateroxidation

by the Mn4CaO5 cluster is one of today’s great challenges in

science.”

s47:

” The role of CO2 or HCO3- in photosynthesis was discovered by

Senebier who found in 1782 that the production of oxygen by plants

depends on the presence of “fixed air” (CO2) (Bay, 1931). Today it is

obvious that plants cannot perform the process of photosynthesis

without CO2. CO2 is fixed by Rubisco and two photosystems facilitate to

drive CO2 fixation by light reactions.”.

”fixed by Rubisco”.

— Dyr utrustning. Centralintelligensen befinner sig inte i Växten, utan i Nobelkommittén. Självklart.

m¦eCO2: me-nomenklaturen beskrivs utförligt i HelaBion, se även mera kortfattat i MLBok

Mauna Loa Beviset: Bevisbarheten att syret O₂ avdelas ur levande växters kolupptag från döda växter via vattentransport — inte växtsönderdelas från vatten:

I termer av Mauna Loa Beviset — det ingår inte i modern akademi, distinktionerna mCO2, markbiomassans slutna kol-syreanvändning, och eCO2, Mauna Loa Sommartappets koldioxid som INTE deltar i markbiomassans kolcykel men ingår och deltar i Xylem-sköljvattnet, har ingen modern akademisk motsvarighet, men är enda tillgängliga referensbasen för argument:

FÖRHÅLLANDET eCO2/mCO2 för markbiologin (DB1) är runt min2/max3,5:

— eCO2:et deltar inte i växningen. Men dess inlösta vattenhydratisering (H2CO3→HCO3+1H→CO3+2H) bidrar med — lånar tillfälligt ut — extra fria elektroner inom trädvolymens flöden, eller kan förstås göra det.

Balansräkningen säger det.

— Mauna Loa Beviset ingår inte i modern akademi.

— Så:

— Elektronmobiliteten

i växtvattensköljningen från Mauna Loa Sommartappet konstanta SD-eCO2 ca 6ppmv

gör det inte heller.

Det är här inte närmare känt med vilka ord man bör adressera vad till hur:

— Tydligt är det att Mauna Loa Beviset (SOM) har uppdagat ett förfärligt uppenbart rövarhål i modern akademi:

SPONTANT REFLEKTERAD RUBRIK:

— »Växter utnyttjas för att hävda en elitistisk akademi av BEVISLIGT rent förbannat mentalt driftstekniskt bedrägeri»:

— »Vattensönderdelningens avgörande elektrifiering» är INTE växtorganisk utan vattenkemisk.

— Experimentatorerna är inte uppmärksamma på NATURORDNINGEN.

Som sagt var. Rätta gärna om fel. Insteg har eftersökts, men ännu inte påträffats.

Vidare nedan från MLBpre.

Så: Vad redan känt är:

NETTOBALANSEN GENOM MAUNA LOA BEVISET

som modern akademi inte känner till

ÄR ATT SYREDEL O2 OCH KOLDEL C SAMMANFÖRS C+O2→CO2

OCH ÅTER DELAS UPP FÖR VÄXTFIXERING

via markbiomassans Naturskogsvatten CO2+H2O→H2CO3

SOM KOLSYRA-BIKARBONAT-KARBONAT

I EN ÄNDLÖS Jordbiosfäriskt sluten begränsad ÅTERVINNINGSCYKEL Kol-Syre

MED PERFEKT KVANTITATIV BALANSRÄKNING VäxaMulla CO2:

— I den balansräkningen existerar — tydligen, så — inget utrymme för någonting sådant som en »syreproduktion genom vattensönderdelning».

— Syreproduktionen är redan förklarad med markens = växtlighetens separationskraft på CO2 (SOM).

Markbiologins kolcykel BYGGER tydligen, så — Mauna Loa Beviset — på att syre frigörs ur Naturskogsmarkens gamla sammansatta förmultnings CO2. Inte luftens.

SYRET VI ANDAS har så från början tydligen utvecklats FRÅN en fix CO2-bank TILL en exakt balanserad separations-återvinningscykel genom molekylernas Naturligt Inneboende föreningssträvan i vatten, Millers Experiment, som bevarar ursprunget kvantitativt/kvalitativt och som modern akademi inte ser:

— Vatten sönderdelas aldrig av växter — i deras naturliga miljö.

— Syre i markbiologin frigörs av växter, från växter. Inte av växter ur vatten.

KillMe.

— Så: SYRET I LUFTEN

som djur och människor använder i markbiomassans kol-syre-kretslopp

HAR INTE KOMMIT FRÅN och fortsätter inte komma från VATTNET, UTAN FRÅN

återanvändningen av

VÄXTER I VATTEN SOM FORMATS AV MOLEKYLERNAS NATURLIGT INNEBOENDE STRÄVAN ATT FÖRENAS I VATTEN (Millers Experiment) från en urprimär CO2-bank (+Väte-Vatten-Kväve-Kol..) som bevaras fast och konstant inom Jordbiosfären:

— VÄXTERNA i vattnet SEPARERADE från urhistorien tydligen CO2 i C och O2 — med ändlös återvinning så länge Solen lyser. Växter använder vatten, inte sönderdelar det.

Men den meningen har ingen modern akademisk representation.

Se även i MacWaterOxidation.

MLBpre:

SAMMANSTÄLLNING 19Jul2017 -- MAUNA LOA BEVISETS ORGANISKA KEMI KONTRA MODERN AKADEMI

Jordbiosfären från början enligt Mauna Loa Beviset MLB med GRUNDÄMNESBILDNINGEN ENLIGT TNED

-- atmosfärisk CO2-lösning i Jordbiosfäriskt ytvatten bygger organismen som separerar CO2 i C + O2:

— Dessa återförenas sedan då växten dör/förmultnar — och återanvänds för nya växter -- ändlöst, så länge Solsystemet fungerar:

pre

MLB

—

CO₂

—organisktLiv→

O₂

—

—förmultning→

CO₂

—

bas

MLB

——

—

H₂O

CO₂

—organisktLiv→

CH₂O

O₂

—

—förmultning→

CO₂

H₂O

—

com

MLB

H₂O

CO₂

—organisktLiv→

CH₂O

O₂

—förmultning→

CO₂

H₂O

mod

MAC

H₂O

CO₂

—organisktLiv→

CH₂O

O₂

H₂O

—???→

—

pre, förhistoriskt primärt: organiska livets primära [hydro-]fysiska bas

bas, basic organic chemistry

com, mera fullständigt -- utan vidare -- med Mauna Loa Sommartappets SD-konstant i fallet markbiologi

mod, den moderna akademins etablerade organiska kemiled i syntes

SD, Mauna Loa Sommartappets konstanta eCO2 ca 6ppmv

MLB, Mauna Loa Bevisets detaljer

MAC, Modern Akademi -- MLB med SD-konstanten ingår inte:

— I modern akademi anser man att syrebildningen O2 härrör från en vattensönderdelning.

— MAC-ledets kemiform kallas stundtals -- delvis -- CALVIN-CYKELN.

NETTOFORMEN FÖREFALLER DENSAMMA I VILKET FALL MAC/MLB. Men »inre konversationer» fördunklar och förmörkar begripligheten.

I modern akademi finns helt andra urtida förutsättningar i själva grundämnesanalysen än den som sammanhänger med Mauna Loa Beviset — via relaterad fysik enligt TNED-Diakvadraten, grundämnesbildningen särskilt för alla himlakroppar.

— Så, någon regelrätt jämförelse kan inte göras.

Det vi kan göra (här) blir enbart en övergripande utvärdering vilken av de bägge universalteorierna som förklarar den andra — som mera primitiv resp. förmögen att relatera och förklara speciellt motpartens sakinnehåll, attityd och hållning — rent globalt (SFN) generellt.

HydratiseringsProportionerna: -- m¦eCO2

Hydratiseringen med SD ...

— växter sönderdelar inte vatten.

Kontext: Varifrån ska sådana exciterade väteatomer komma experimentellt om inte från ett motsvarande artificiellt teoretiskt/experimentellt påtvingat molekylupplösande hf-kvanta?

Experimentatorerna är inte uppmärksamma på Naturordningen. Vi studerar det.

MARKBIOLOGIN Mauna Loa Beviset:

— Av det vatten som genomsköljer markbiomassans växter (4/5 sommar, 1/5 vinter) är bara en del

— grovt och förenklat 1/3 (ref. DB1)

— det naturskogsmark-CO2-inlösta växtvatten vars cirkulerande växtkol försörjer markbiomassans årliga tillväxt.

— Resten är sköljvatten som innefattar Mauna Loa Sommartappets SD-konstant (ref. DB2):

— Den delen deltar inte i markbiomassans kolcykel — men väl i sköljvattnet: inget tillväxtmaterial tas därifrån.

Figuren nedan (MLBok) illustrerar en del av detaljerna.

Omsättningen i markbiomassans vattensköljningsräkning enligt Mauna Loa Bevisets detaljer [UH2017].

— Växterna har ingen annan kolnäringsbas än den som är associerad med vattnets ringa kolinlösning: tryckfysik.

— Mauna Loa beviset ger hela det komplexet i utomordentligt förklarande helhet.

Förutsättningar

MASSTALEN atomvikterna FÖRHÅLLER SIG SOM TILLVÄXTMASSANS KOMPONENTER:

— Kolets atomvikt (U=12) tillsammans med naturskogens rotmarksvatten och dess mindre representerade växtämnen (Kväve, Magnesium, Fosfor, Kalcium, m.fl. — grovt uppskattat medelvärde i tillväxtmassa relativt kolet: ca U=6) motsvarar grovt (12+6=18) vattnets atomvikt (H2O: 2+16=18):

— Naturskogens medellivsträd (GE, GranEkvivalenten) består grovt sett av 50% vatten tillsammans med 50% övrigt fixerat växtmaterial. Så summerar Kol (+ övriga tillväxtämnen) och Vatten markbiologins globala medelväxtform på grovt vardera 50%. När markväxterna förmultnar lämnas materialet tillbaka och återanvänds av nya växter.

— Vattnet utsätts aldrig för någon sönderdelning (SOM): Mauna Loa Beviset anvisar eller utpekar heller ingen söndra-hela återvinningscykel för eller i Jordbiosfärens vatten. Se även särskilt i Jordens Vattenbank.

— Syret (2O per kolatom) och Kolet bildar en sluten konstant ämnesform. För markbiomassans del Mauna Loa Beviset är den Kol-Syrebanken lika med Naturskogens globalårliga medelbaserade VäxaMullakonstanta kolbank (Cmin3,75-Cmax5,531 T12KGkol, ref. DB1)

+ Mauna Loa SD-konstantens eCO2 ca 6ppmv vars kolbank är ca 13,2 T12 KGkol;

— 1 T12 KG = 1 GigaTon = 1 PetaGram = 1 T15 Gram.

Markbiomassans Mauna Loa SD »hydratisering»:

Proportionerna

Argumenten

Men SD-konstantens eCO2:s icke med växtkolet associerade vatteninlösning innefattar en hydratisering (Väteatomer som exciteras och därmed påverkar närliggande vattenassocierade molekyler),

liksom den aktuella växtkolsvattendelen gör :

— Notera att uppställningen nedan gäller SOM explicit för markbiomassans fotosyntesdrivande hydrotrycksmaskineri; vad som gäller för havsbiologin är här inte mera närmare känt än vad Mauna Loa Beviset anvisar i konsekvenser:

SD »hydratiseringen» via eCO2:

VäxtVattnet ger växtmaterialet övriga markvattenassocierade växtämnen inte utskriva:

CO₂ + H₂O → H₂CO₃ → CH₂O + O₂ + 0H⁺ + 0e^–

CO₂ + H₂O → H₂CO₃ → CH₁O + O₂ + 1H⁺ + 1e^–

CO₂ + H₂O → H₂CO₃ → CH₀O + O₂ + 2H⁺ + 2e^–

MaunaLoaVattnet deltar inte i växningen men »vattenhydriserar» i Blad&Barr-sköljvattnet på vanligt sätt:

eCO₂ + eH₂O → eH₂CO₃ + 0H⁺ + 0e^– → eCO₂ + eH₂O åter till luften utanför Blad%Barr för återcirkulering

eCO₂ + eH₂O → eH₁CO₃ + 1H⁺ + 1e^– → eCO₂ + eH₂O åter till luften utanför Blad%Barr för återcirkulering

eCO₂ + eH₂O → eH₀CO₃ + 2H⁺ + 2e^– → eCO₂ + eH₂O åter till luften utanför Blad%Barr för återcirkulering

——————————————————————————————————————————

Förhållandet mellan markvattnets inlösta mCO2 och Mauna Loas eCO2 är [DB1] minst 2 — max 3,5.

— Så, totala antalet H¦e i övervikt bör vara minst 4H¦e via eCO3, och minst 3H¦e via eHCO3. Se även figuren i MLBok.

— Ett motsvarande experimentellt inlösningsförhållande låter sig — tydligen — INTE göras på något enkelt sätt om man inte känner grunden: en övervägande mängd kolsyra-bikarbonat-karbonatjoner + exciterade Väteatomer som bevisligt i detalj INTE DIREKT deltar i själva tillväxtens organiska kemi, undre eCO2¦H2O-blocket ovan:

Så:

— Varifrån ska sådana exciterade väteatomer komma experimentellt — INFÖR en skola experimentatorer med dyr utrustning (Koroidov2014) som inte ens känner till den kemiska förutsättningen, om inte från ett motsvarande

artificiellt teoretiskt/experimentellt påtvingat molekylupplösande hf-kvanta?

UtellMe.

— växter sönderdelar inte vatten.

Experimentella begränsningar:

CentralaFotometriskaTvisteämnet SDhydra

Notera eCO2-blocket för markbiomassans del, Mauna Loa Beviset (SOM):

— Undre eCO2-blocket ovan ingår tydligen i en oundgänglig Jordbiosfäriskt sammanhängande kontinuerlig sköljform (MLBok): bara runt 1/3 är det skogsmarksvattnets inlösta mCO2 (m¦eCO2) som involverar växtens egen tillväxt. Men det sammanhanget ingår inte i modern akademi:

— Stängs hydrotrycksbaserad markbiomassa in i avgränsade glasburar bryts uppenbarligen den naturliga livsbetingelsen (SD-konstantens förklaring).

— Hela 1800-talet och efterföljande är proppat med just sådana ”växtexperiment”: plantor i s.k. kontrollerad/övervakad växtmiljö:

optimalt bevarade naturliga betingelser

— Det begränsar — avsevärt — möjligheterna till adekvata kemiorganiska studier av den levande markbiomassrelaterade växtorganismens naturliga funktionssätt. Praktiskt taget inget annat än just observationer: dissekering av växtens döda (fasta, kolfixerade) molekylsammansättning + luft/markanalys för att därur hitta mest heltäckande naturharmoniska förklaring — allt övrigt blir tvunget ett artificiellt konstruerat/påtvingat växttvång.

— Mauna Loa Beviset (UH2017 — helt orepresenterat i modern akademi) har klargjort allt det.

— Allt på bekostnad av SFN växande observationer av en tydligt (norra halvklotet) och allt mer globalt utbredd träddöd (Globalräkningen), 2010+.

Det undre ledblockets eCO2 med associerat sköljregnvatten ingår inte i modern akademi: Mauna Loa Beviset.

— Ovanstående indikerar starkt att

»den moderna akademin förvisso har plågats svårt under sin biokemiska historia av den fysiska närvaron av förekomsterna»,

men inte kunnat sätta fingret på den förklarande beskrivningen (Koroidov 2014). Och att det är på den vägen nuvarande förefallande kaotiska (dikterande) moderna akademiska »träd tar luftkol»-föreställning och »växter sönderdelar vatten med syrebildning som resultat» har uppkommit:

— ”The release of free oxygen is a side-effect of enormous consequence.”,

@INTERNET Wikipedia Carbon fixation Jul2017.

— Mauna Loa Beviset (SOM) med TNED-Diakvadraten kan inte göra någon annan formulering heller: materialformerna är desamma. Men kolla »instrumenteringen», tidsperspektivet, sättet:

— Jämför från ScenJBH.

— Helt väsensskilda föreställningsgrunder.

Det organiska livet inom Jordbiosfären har bara en primär förhistorisk urgrund, enligt balansräkningen i Mauna Loa Bevisets Naturskog Hela Biokretsen:

COO

—organisktLiv→

C + OO

—förmultning→

COO

Inom etablerade led 2017 är man som bekant av en annan uppfattning:

— Mauna Loa Beviset känner ingen till (MLBbR):

— »Mauna Loa Sommartappets CO2 deltar i växning», säger etablerade källor.

— »Om träden tar växtkolet från marken, varför ser man då inga stora hål i marken», frågar reportern.

— DÄRFÖR ATT VÄXTKOLET TILL TRÄDEN TAS FRÅN YTTERST BLYGSAMMA KOLINNEHÅLL I ENORMA MÄNGDER GENOMSKÖLJANDE REGNVATTEN TILL SKOGSMARKEN SOM INNEHÅLLER TIDIGARE LEVANDE FÖRMULTNAT VÄXTMATERIAL SOM HELA TIDEN ÅTERANVÄNDS.

— »Syret vi andas kommer från vatten som sönderdelas av växter», säger etablerade källor.

Det är bäst att förtydliga den ståndpunkten.

Vattnets upplösning i syre av växter på Jorden:

inom 2,5 miljoner år enligt modern akademi

H2O-issue:

Faktabas — se även i Syre2000

Jordfysiken har bara en känd faktor (WikipediaEscape) på vars kvantitetsbas vi kan testa-räkna ut Jordytans flytande-gasformiga fast fixerade massinnehåll. Det massinnehållet består dels av

hydrosfären — haven, vattendragen: grovt 1,4 T21 KG vatten i HavsOceanerna [FMTabell] — och

atmosfären med nuvarande ca 5,3 T18 KG gasämnen (78% Kväve, 21% Syre, 1% Argon + mindre):

— Väteflykten ur Jordatmosfären, Hesc = ca 9,5 T7 KG/år.

”Obviously, for oxygen to build up in the atmosphere it is necessary for

hydrogen to escape into outer space.”, Dole1965s11ö.

Dole anknyter till vår enda grundpremiss (Ozonskölden) :

— OM — vilket vi förutsätter här till vidare prövning — innehållet av vatten och gas för Jordytans del är KONSTANT — inget läggs till, inget tas bort — ska väteflykten ur atmosfären precis kompenserar av en litosfärisk — Jordskorpans bergmineral — ämnesflykt via naturlig erosion, SÅ:

— Lika mycket väte Hesc om förloras via Jordatmosfärens toppskikt, lika mycket väte i netto måste tillföras atmosfären från ursprungligt kemiskt bundet fast bergmineral i Jordskorpan — om balansräkningen ska hålla.

Sammanhanget beskrivs mera utförligt i OZONSKÖLDEN;

Atmosfärens toppväte avdelas — via solljuset — ur toppatmosfärisk vattenånga: En del av vätet förloras, och en del av det resulterande frigjorda syret återförenas delvis med Jorderosionsmaterial genom naturlig oxidering (främst syreföreningar med järnhaltiga bergmineral). Erosionsmaterialet innefattar ursprungligt kemiskt bundet bergvatten som frigörs genom naturlig bergvittring, ytterst långsamt (EROSex). Balansräkningen slutar då på att vattenmängden i hydrosfär och atmosfär hålls på en konstant nivå, såväl som syremängden, allt underhållet av en nettoflykt av väte ur Jordmanteln.

Avgivningstakten med mineralvattnet ur Jordmanteln blir

Wsplit med syreuppdelningen

Ostay som återgår till Jordmanteln genom oxidationsprocesser

— om balansräkningen gäller: Se även i SYREASSOCIATIONEN.

För att fylla hela nuvarande havsoceanernas ca 1,4 T21 KGvatten med en Wsplit tillrinning skulle tiden lika med

Wtime krävas. Den avrinningen är så låg att den helt saknar kvantitativ betydelse — men har en avgörande stor kvalitativ innebörd (OZONSKÖLDEN).

— Atomvikterna för Vatten/Syre förhåller sig avrundat som 18/16=1,125:

SÅ — angående moderna korridorers påståenden:

— OM någon vill påstå — MAC — att SYRE TILLFÖRS ATMOSFÄREN KONTINUERLIGT FRÅN VÄXTERS SÖNDERDELNING AV VATTEN med

5,4 T14 KGsyre/år, måste ovillkorligen 1,125 · 5,4 T14 =

6,075 T14 KGvatten/år splittas upp ur Jordhydrosfären.

Tiden för nuvarande Havsoceaner 1,4 T21 KG att torka ut med den takten blir

2.304.526,7 år drygt 2 miljoner

MAC-räkningen kräver att HavsOceanerna fylls på i den takten

Inte med mindre än att vi får tydliga anvisningar om exakt hur en sådan Jordhydrosfärisk ordning skulle fungera i någon begriplig mening, kan vi ta en sådan uppgift på allvar.

• Syrebildningsmängden 5,4 T14KGsyre/år är tydligen drygt 350.000 gånger större än den som en materiefast Jordatmosfär kräver för att matcha en exakt konstant materialbalans;

— Ingen sådan Jordfysik är här känd.

— Man menar, etablerat (Great Oxygenation Event), att nuvarande Jordskorpans stora syreandel (47%) skulle ha preparerats av växternas vattensönderdelning i syre under tidernas gång, tidigast bakåt först från BonniersCitatet kanske 3,5 miljarder år.

• Motsvarande vattensönderdelningen 6,075 T14 KGvatten/år visar också drygt 350.000 gånger i övervikt mot balansräkningens krav;

— Ingen sådan Jordfysik är här känd:

— Enligt uppgift [FMTabell] finns i Jordlitosfären mängden ca 2,6 T22 KG mineralbundet vatten.

— Antalet nuvarande HavsOceaner ca 1,4 T21 KG ur den vattenbanken blir avrundat uppåt 19st.

— 19 · 2,3 = 43,7 miljoner år;

— Jämför BonniersCitatet: flytande vatten har förekommit på Jorden (i varje fall) sedan runt 3,5 miljarder år bakåt.

” flytande vatten har förekommit på jorden sedan 3,3 – 3,6 miljarder år tillbaka”,

BONNIERS ASTRONOMI 1978 s391sp2mö

Bonniers kanske gjorde fel vid boktryckningen, det ska vara ”33-26 miljoner år tillbaka”.

Nej. Knappast.

Räkneexemplet med Moderna Kemiledets (WO) krav på syrebildning ur vatten stämmer förfärligt dåligt med en rationell förklaring till att vi alls finns här — MAUNA LOA BEVISET BASVÄRDEN.

ÄVEN om man antar flödestakten, finns inte den vattenmängden i Jorden: 3,5 T9 · 6,075 T14 KG =

2,12625 T24 KG = 35,6% av hela Jordmassan 5,975 T24 KG.

— Vattenandelen 2,6 T22 KG av Jordmassan är bara knappt 0,5%.

MAC-räkningen är tydligt bevisligt ohållbar — på vattnets kredit.

— Även om man kan »spika ihop någotsånär» kvantiteterna syreflödesmängden med nuvarande Jordskorpas syreinnehåll, kvarstår glappet olöst med vattenfrågan.

Se även i Vattnets Ursprung i Modern Akademi: ”inget vet”.

Jämför lösningen till hela problemkomplexet genom TNED-Diakvadraten från ScenJBH. NoProblemo.

PieceOfCake. Verkligen.

WikipediaGreatOxygenationEvent:

MODERN AKADEMI:

SYRET VI ANDAS KOMMER FRÅN VATTEN.

RELATERAD FYSIK (SOM; ScenJBH):

SYRET VI ANDAS KOMMER FRÅN LUFT.

MODERN AKADEMI:

— »Växterna inte bara förser oss med nytt friskt syre från vatten, utan berikar även Jordmantelns ytberg citatet nedan med fräscht syre kontinuerligt, en gång varje 2000 år [‡] (men man måste betala för att läsa originalreferensen)», säger tillgängliga etablerade källor 2017.

Detaljerna omnämns Aug2017 i Wikipedia Great Oxygenation Event ”around 2.45 billion years ago”:

”The Great Oxygenation Event triggered an explosive growth in the diversity of minerals on Earth”;

”The Great Oxygenation Event was the biologiccally induced appearance of dioxygen (O₂) in Earth’s atmosphere.[2]”.

Därför:

— I modern akademi menar man att Jordskorpans stora syreinnhåll (47%) kopplar till ”växter avdelar syre genom att sönderdela vatten”:

— »Syret förenar sig i tidens längd med mineralen», säger tydligen citatet ovan.

— Hur kan man påstå det?

Man påtvingar en 10 gånger förstorad version (MLBbR) av växternas kolcykel via Mauna Loa Sommartappets eCO2 — som man inte känner till och som inte alls deltar i växternas kolcykel; MAUNA LOA BEVISET; SOM — vilket leder fram till uppgiften att ”atmosfäriska syret förnyas en gång varje 2000 år”, och därmed en bekväm källa till den annars odrägligt olösta gåtan med den stora syremängden i Jordskorpan: det är växterna som har syrsatt den delen också, från vattensönderdelning i tidernas lopp, menar man.

— Det är enda sättet modern akademi vet av för att förklara den stora syremängden i Jordskorpan.

Folket i de korridorerna måste plågas svårt av institutionsledarnas interna överläggningar, som det förefaller. Den artificiella naturen sprider sig.

Vi studerar det.

— Tanken är tydligen den:

— Man FÖRSÖKER KREDITERA växtvärlden som »syreproducenten» bakom den överväldigande stora mängden syre (nära 50%) i Jordskorpan: 5,4 T14 KGsyre/år under (minst) 3,5 T9 år gör totalt max 1,89 T24 KGsyre, drygt 30% av Jordmassan. Det är grovt sett absolut maximala mängden syre man kan förmoda finns lagrad mineralogiskt i Jordmanteln/Jordskorpan. Med »litet i början, mer mot nutid» kan man hofta ut en mera rimlig kvantitet.

— Man har — tydligen — »icke mycket annat att välja på» om man nödvändigtvis anser och menar att Jordkroppens äldsta berggrunder skulle ha uppkommit »mer eller mindre omedelbart» samtidigt med Jorden som himlakropp; Kants Nebularhypotes, modern akademis plågsamma kosmologiska grundval, kräver det.

— I TNED — Diakvadraten, ScenJBH— börjar Jorden, efter den primära bildningen långt tillbaka i tiden (20,82 T9 år) vid »BigBang», som en synnerligen het kropp.

Jämför även

• Månens recession och

• Månens ytmineralogi

JUST för runt just 3,5 T9 år sedan — MånensTidalaRecessionBegin — hade den TNED-Jorden svalnat så pass mycket (JPG) att stationärt ytfast vatten började fälldas ut ur den primärt vattenångskompakta Jordatmosfären (CCS).

TNED tycks förklara Månens recession och Månens ytmineralogi utomordentligt galant. Men den moderna akademins (tydligt) förslavade studenter plågas både tydligt, uppenbart och särskilt svårt av just det:

— för trångt tidsperspektiv på perfekt geologiska data påtvingar tanken omöjliga lösningar.

Vårt STORA problem i det jämförande ämnet är — också, tyvärr — det beklämmande att Modern akademi — verkligen milt sagt — använder en helt annan beräkningsgrund

JORDTRÄDET; MAUNA LOA BEVISET BEVISAR RÄKNINGEN; SYRE2000

och som inte (enkelt) låter sig jämföras.

MODERN AKADEMI VÅLDFÖR SIG BEVISLIGT I DETALJ PÅ BEVISGRUNDER DEN INTE KÄNNER TILL OCH SOM TYDLIGEN HELLER INTE ÖNSKAS KÄNNAS TILL EFTERSOM DESSA HELT RASERAR DEN MÖDOSAMT AKADEMISKT UPPSTÄLLDA TOTALA KOSMOLOGISKA UPPFATTNINGEN.

— Mer eller mindre inblickar i ett redan väl långt gånget dårhus (SFN):

— Datamängden från forskningsarbeten är alltid genuina resultat. Men teorierna som omsätter kvantiteterna är tydligt och bevisbart precis så bevisbart galna (Syre2000) i sina proportioner som de här redovisade avsnitten påpekar.

Erosionstakten (Bergartscykeln) på Jordytan (~30% av totala Jordytan 5,11 T14 M² eller ca 1,5 T14 M²) är enligt uppgift genomsnittligt dEros = 0,086 M per 1000 år = 8,6 t5 M/år. Den siffran ger en erosionsvolym per år Veros=(0,3Jarea)(dEros) = 1,29 T19 M³. Medeltätheten i Jordskorpan är ungefär sandstenens täthet D=2500 KG/M³ vilket ger mEros/år = Veros·D = 3,225 T13 KG/år.

— Det mesta av det erosionsmaterialet bör vara av typen ler-, sand- och slampartiklar som successivt sköljs ner av flodernas regnvatten i haven och de större sjöarna. En mindre del kan i varje fall teoretiskt blottlägga erosionspartiklarnas molekylära detaljer, i någon viss minimal utsträckning (speciellt i samverkan med hetpunkter direkt från solljus, och kanske med viss medverkan från viss syrlighet i de olika vattenlokalerna: syrligheten verkar minimalt kemiskt mineralupplösande):

Enligt uppgift (Ämnesursprungen) består också Jordskorpan till nära 50% av just Syre (med eller utan mängdassocierat vatten; vätedelen H relativt syredelen O är i vilket fall bara 1/16 eller drygt 6%). Så finns en kemisk teoretisk möjlighet att en mindre mängd både visst syre och visst tidigare kemiskt bundet bergvatten frigörs i och med erosionsfenomenet som sådant (men inga etablerade referenser har här upphittats som omnämner något i den saken).

Mängden som skulle behövas för att (precis) uppväga väteflykten (som kopplar till en långsam vattensönderdelning i Jordatmosfärens toppskikt via solstrålningens kortvågiga inverkan) ur Jordatmosfären [‡] är bara runt 1 hundratusendel av mEros 3,225 T13 KG/år:

— 3.80 T8 KGsyre/år.

Materialflykten WikipediaEscape från Jorden är ringa (som mest grovt 100.000 ton per år, mest väte). Tillsammans med Jordlitosfärens långsamt avyttrade, primärt kemiskt bundna vatten (mera exakt forskningsuppgift saknas) och väteflykten

— som i sig kan hänföras till Solljusets långsamma sönderdelning av vatten i väte och syre i toppatmosfären

— finns möjligheten att Jordytan med bergvittring (vattenflykt, mineralogiskt syreupptag/oxidering) och Jordatmosfären håller en tämligen konstant balansräkning med totalt tillgängligt syre och vatten.

Men som sagt, inga etablerade uppgifter är här kända med basdata som kan användas för en mera exakt utvärdering — andra än just uppgiften om Väteflykten (95 T6 KG/år) som den avgjort största andelen material som lämnar Jordkroppen årligen.

DÅ — nämligen — inget Syre alls försvinner från Jorden MEN att Vätet gör det

— och vars enda atomkälla vad vi vet bara kan vara vattnet i toppatmosfären

— OCH att vattnet på Jordytan och i atmosfären inte utarmas, inte minskar, inte försvinner

— och vad vi vet, inga som helst naturvetenskapliga data eller uppgifter finns som antyder något försvinnande av vatten varken från Jordytan eller atmosfären: dessa ämneslokaler är JordKonstanter

— finns bara en »PÅflödesKran» att välja på: ur Hälleberget. Jordens Litosfär. Jordens vattenbank.

Möjlig Resultatbild:

— SYRET SOM AVDELAS (fem hundratusendelar av totala Jordytans erosionsmaterial) då Solljuset sönderdelar ToppAtmosfärsVatten i Väte+Syre tas upp — associeras med — vittrande bergmineral, och ompackas i tidens längd (vittringsprodukternas utsköljning mot havsbottnarna) som nytt bergmaterial (så att syreassociationen i framtiden, om det Berget Visar Dagen, med Det vittrade materialet avtar i takt med Jordens åldrande). Så: PROPORTIONERNA KLARGÖR ÄMNESOMRÅDET:

— växter avdelar inte syre ur vatten, inte landväxter (MAUNA LOA BEVISET säger det SÄKERT), inte havsväxter (vi VET inte det här, än) — som i annat fall i tidens längd räkneexemplet skulle medföra en ständigt växande atmosfärisk syremängd, vilket vi vet inte är fallet.

BEVISET för ATT Jordlitosfären — långsamt — »Kranar Ur» sig primärt (JordenBegin) kemiskt bundet vatten till Jordytans flytande och atmosfäriska vatten skulle alltså vara givet — stadfäst — med den säkert datagrundade uppgiften på den årliga väteflykten 9,5 T7 KG/år ur Jordatmosfären:

Massflykten från Jorden:

@INTERNET Wikipedia Earth mass, Net losses [Aug2017] — HydrogenESCape process

” About 3 kg/s of hydrogen or 95,000 tons per year[16] and 1,.600 tons of helium per year[17] are lost through atmospheric escape.”. Närmast efter kommer en försumbar del ”Spacecraft on escape” (3473 ton under rymdålderns första 53 år). 95 000 ton/y = 9.5 T7 KG/y;

ConBEAT-deduced connections: EARTH BIOSPHERE ISSUES ¦vät¦hydHvat¦watH2Osyr¦oxyOyYEAR

————————————————————————————————————————————

Hesc ............. 9.50 T7 KGvät/y ........ HESC-processen ¦ MASSFLYKTEN — Wikipedia (Aug2017) ¦ = mH/y

Wsplit .......... 8.55 T8 KGvat/y ........ (mH/y) × (18vat/2vät) = mH2O/y = (18/2)Hesc

Ostay ........... 7.60 T8 KGsyr/y ....... (mH/y) × (16syr/2vät) = mO/y = (16/2)Hesc

Otime .......... 1.610770 T9 y ........... (m¦JatmO=1.2242 T18 KG)/Ostay — HESC-processen 21 volymprocent Jordsyrebildningstid

Wtime .......... 1.6374269 T12 y ....... (m¦JoceH2O = 1.4 T21* KG)/Wsplit — HESC-processens oceantömningstid

————————————————————————————————————————————

* FMTabell: 2.59 T22 KG + 2.2123 T21 KG = 2.81123 T22 KG ¦ ~ 2.8 T22 ¦ / 20 = 1.4 T21 KG ‡ Tt¦10^±

———————————————

SyreAssociationen ¦

— Om Jordytan (således med den grova räkneövningen) inte ska torka ut helt och hållet under tidens lopp, måste vatten frigöras löpande ur Jordskorpans mineralskorpa i just den takten (Wsplit).

Se Syreassociationen.

Den räkningen ger delvis intressanta resultat:

Håller vattenbanken (19·1,4 T21 KG) i litosfären — hårda berget — totalt 2,6 T22 KG kemiskt bundet vatten, kan den tidrymden (Wtime) upprepas 26/1,4~18,6 gånger eller totalt under drygt

30 409 miljarder år — jämför K-cellens halvperiod: 336 miljarder år.

Verkligen enastående.

45 Universum, drygt, enligt TNED-Diakvadraten.

Verkligen rejäla marginaler.

Grovräkningen bara understryker — för TNED-Jordens fall — att Jorden vi lever på är RIKT besmyckad för att underhålla levande varelser så länge Solen lyser: drygt 120 miljarder år från start enligt TNED med ideal 100% förbränning Väte-Helium, se Stjärnornas tidsekvation: ytterligare från nu (Solsystemets ålder enligt TNED: 20,82 T9 år) runt 80 T9 år.

Modern akademi har en annan solmodell och tillåter bara max ytterligare runt 5 T9 år för Solen (»Det är därför Microsoft ”We are unique in thought” börjat ta betalt för användningen av bokstäver, per tid, för att hinna mjölka ut så mycket som möjligt ur Mänskligheten innan butiken stänger»).

Jordens vattenbank

————— ‡ Vattnets täthet i omräkningen antagen efter 1KG/Liter = 1000KG/M³: 1KM³ = [1000M]³ = 1 T9 M³

FOCUS MATERIEN 1975, s483sp1m, Jordens Vattenbank:

oceanerna .................... 1 370 000 tusen km³ = 1,37 T6·T3·T9 = 1,37 T18 M³ = 1,37 T21 KG

glaciärer ....................... 24 000 ” = 0,24

insjöar och floder ............ 230 ” = 0,0023

grundvatten ................... 60 000 ” = 0,6

summa = 2,2123 T21 KG

” Dessutom innehåller litosfären ca 25 900 miljoner km³ vatten, som är bundet i olika kemiska föreningar, och atmosfären 14 tusen km³ huvudsakligen i form av vattenånga.”:

Litos = 25,9 T3·T6·T9·T3 KG = 2,59 T22 KG; Atmos = 14 T3·T9·T3 = 1,4 T16 KG eller 0,27% »luftvatten» av

Jordatmosfärens massa 5,28 T18 KG.

Den räkningen säkrar — som det ser ut (OZONSKÖLDEN) — att

SYRETS ATMOSFÄRISKT KONSTANTA INNEHÅLL tvunget balanseras

• på plussidan av det syre [‡Ostay] som kvarstår efter väteflykten (Hesc) sedan solljuset i Jordatmosfärens toppskikt sönderdelat de toppatmosfäriska vattenmolekylerna som

• på minussidan via en bergvittrande erosionstakt [‡3,225 T13 KG/år] (från utläckning ur Jordskorpans Litosfär [‡]) av med i så fall motsvarande avdelat/urkokat vatten (Wsplit):

— Erosionsmaterialet tappar ur sig vattendelen och erhåller tillbaka syredelen:

— Dvs., i netto:

— Jordytans erosionsmaterial »vätekokar» ytterst långsamt — med Jordkroppens mineralbundna vatten, Jordatmosfärens toppskikt, och solljuset till hjälp.

I netto är det bara vätet som försvinner, sakta.

— Luftinnehållet bevaras konstant, liksom oceanerna och allt övrigt Jordytsvatten.

Den som är överdrivet begeistrad av Harmonibegrepp, får nog svårt att hålla tårarna tillbaka inför en sådan generös livsmiljö. Rätta gärna om fel.

— Tyvärr finns ingen här känd jämförande beskrivning att referera till i modern akademisk litteratur: inget omnämnande har ännu påträffats.

— Vilken är grunden till uppfattningen i modern akademi att »växter splittar vatten»?

Testa Därför.

Till för ett tag sedan (runt 50 år bakåt till tiden omkring 1960 historiskt 1796 från Jean Senebier) fanns en viss — men ingalunda heltäckande — utbredd uppfattning inom vetenskapsleden att syret kommer från CO2:et, inte H2O:et.

Vilket CO2, emellertid, var just frågan. Mauna Loa Beviset (UH2017) har rett ut den frågan, helt — för markbiomassans del. Men den delen ingår inte i modern akademi: CO2:et som avdelar O2 är INTE ett luft-CO2 utan ett (m) mark-CO2, säger Mauna Loa Beviset:

MLBdomänerna:

mCO₂ —tillväxt→ mCväxter + mO₂djur —förmultning/förbränning/utandning→ mCO₂

— Mauna Loa Beviset (GRUNDBEVISET) har uppdagat följande klassificeringar:

mCO2 tillhör markbiomassans slutna kol-syre-cykel, ca 2ppmv CO2

eCO2 tillhör Mauna Loa Sommartappets årligt återkommande ca 6 ppmv CO2 -- deltar inte i mCO2

aCO2 tillhör atmosfären som rest från Primäratmosfären -- ca 280ppmv år 1800 utan nuv. föroreningar

hCO2 konsekvensmässigt havsbiologins domän -- grovt efter Jordytans Hav/Land ca 7/3 gånger mCO2: 4,7 ppmv

— Men den siffran är osäker på grund av landväxternas stora effektiva bioyta Blad&Barr.

Ingetdera av dessa ingår i modern akademi. Ämnet står helt orepresenterat där.

Se särskild beskrivning i HelaBion.

Ledet ovan beskriver markbiomassans ytterst enkla kol-syre-cykel för landväxter-djur. Men den delen verkar inte alls finnas i nuvarande (2017) etablerad litteratur.

— Komplikationer

inom etablerade vetenskapsled i samband med Mauna Loa observationerna från 1958+

visade sig strax som — starkt — skulle förvränga helhetsbilden:

— Från runt 1959, ”.. witnessing for the first time ..”:

— Man menade nu definitivt att »träd suger växtkol CO2 direkt ur luften» — och därmed ledet i etablerad vetenskap — nu 2017 WikipediaLeden, Koroidov2014 —

CO₂ + [2(H₂O) → 4e^– + 4H⁺ + O₂] → CH₂O + H₂O + O₂ :

syre avdelas ur vatten

och inte som tidigare, och nuvarande (SOM) enligt Mauna Loa Bevisets Naturskog:

[CO₂ + H₂O → H₂OCO₂] → CH₂O + O₂ :

syret avdelas ur markcykelns CO2, inte luftens

— En motsvarande havsbiologisk del bör finnas.

Men havsbiologins detaljer är betydligt svårare att klassificera:

Men en sådan bevisgrund är inte direkt känd här — utom via de konsekvensbevis som följer direkt ur Mauna Loa Beviset. Någon DIREKT koppling dit, till havsbiologin, finns här veterligt inte.

Modern Akademis Syrekälla:

Mauna Loa Bevisets detaljer klargör kemimatematiken — i detalj:

— Detaljerna (»SD-hydratiseringen») som inte ingår i modern akademi från Mauna Loa Beviset:

MaunaLoaVattnet deltar inte i växningen men »vattenhydriserar» i Blad&Barr-sköljvattnet på vanligt sätt:

eCO₂ + eH₂O → eH₂CO₃ + 0H⁺ + 0e^– → eCO₂ + eH₂O åter till luften utanför Blad%Barr för återcirkulering

eCO₂ + eH₂O → eH₁CO₃ + 1H⁺ + 1e^– → eCO₂ + eH₂O åter till luften utanför Blad%Barr för återcirkulering

eCO₂ + eH₂O → eH₀CO₃ + 2H⁺ + 2e^– → eCO₂ + eH₂O åter till luften utanför Blad%Barr för återcirkulering

Så, alla Jordära Organiska PhD-Nissar, tydligen, ursäkta intrånget:

Det finns — tydligen — inte en chans ens i den hetaste delen av alla underbara möjligheters Extatiska XXXSuperUltraExperimentLabb att rent artificiellt experimentellt anställa ovanstående MIX via ett isolerat växtpreparat — med preparatet avgörande avgränsat från Jordbiosfärens naturliga växtkemi.

Experimentatorerna är INTE uppmärksamma på Naturordningen:

— Mauna Loa Beviset ingår inte i modern akademi.

Varförintedå?

— Därför att det UTRADERAR den moderna akademins mödosamt ihopsnickrade totalkosmologiska idé.

Fullkomligt söndersmular den.

RIVER den, atomärt i detalj. Rätta gärna om fel. Absolut.

Se även speciellt för havsbiologins del i Upplösningen Mark-Hav — havsbiologin ansluter inte direkt till Mauna Loa Beviset utom genom konsekvenssatser.

Notera det särskilt: Utgången ur Blad&Barr med det ständigt återcirkulerande Mauna Loa SD-eCO2:et och dess vattenmake luft-mark-rot-Xylem-Blad&Barr har aldrig klargjorts, ens omnämnts, inom modern akademi. Vad vi vet, här, har den delen alltid kamouflerat den gängse uppfattningen »växter suger växtkol direkt ur luften» — och därmed som det ser ut korrumperat helt obemärkt hela den etablerade vetenskapsvärldens grundläggande uppfattning om »organisk kemi»: syret i luften kommer från växterna, säger vetenskapsetablissemanget 2017.

— NEJ, säger Mauna Loa Beviset. Så är det INTE.

Det är i varje fall vad Mauna Loa Beviset säger rent och rakt ut.

HÄR eftersöks konstant en dementi, eller ett insegel till uppslaget för ett sådant. Ännu inget påträffat (Aug2017).

Så framstår framställningen inom etablerad vetenskap såsom TILLRÄTTALAGD — Jämför Därför:

— EFTERSOM modern akademi omöjligen kan få ihop det med primärt FRITT existerande syre i Jordkroppens UrAtmosfär, har man (sedan mitten av 1900-talet, se BEVISEN) utarbetat en allmän föreställning som går ut på att syret i atmosfären har kommit till genom att »organiskt liv har tatt det ur vattnet».

JordVattnetsUrsrung i MAC:

Varifrån Jordvattnet i sig kar kommit, det vet man inte (@INTERNET WIKIPEDIA, Origin of water on Earth [Aug2017]) — frånsett »gammalt exploderat stjärnmaterial som ramlat ner»:

Jordvattnets ursprung i modern akademi:

Wikipediaartikeln beskriver tydligen saken ärligt:

”the reason ... is not completely understood”

Många hypoteser finns, alla av typen »alien-scenarion»:

— JordBombardemang av lämpliga ämnen från utomjordiska områden: ”Kometer, trans-Neptuniska objekt och vattenrika meteoriter” omnämns.

— Enda plausibla resonemanget bygger på ”möjligheten” att betydande vattenmängd

”already present during the planet’s early evolution”.

— Frågan var: Varifrån ”already present””?

Huvudfrågan kan inte besvaras med den moderna akademins teoretiska grund.

För att nå kärnpunkten i modern akademi i ämnet måste man alltså fråga:

— Varifrån tänker man sig att vattnet i universum har kommit?

Webbsökning ger en del svar: från utbrunna exploderande stjärnor.

Därifrån kan sedan modern akademi plocka ihop Jordvattnet från Planetesimaler i Kants Nebularhypotes 1755.

Man har inget annat att välja på i Nutida Modern Akademi.

(Folk generellt har helt slutat umgås MED naturen — människor i mängd ses gå omkring med blicken stadig riktad ner mot marken, petande på handikapphjälpmedel för analfabeter, s.k. pekskärmar. Folk bär dem med sig, konstant, överallt, går omkring öppet pratande till/med dessa pekplattor, mitt ibland allmänna folkförsamlingar, obehindrat — samma beteende vid bilkörning. Ingen säger nåt. Inga protester. Folk tittar inte på natur. SFN).

Jättenaturligt beteende. Nollkontakt.

— Du dömer folk för hårt.

— LIVET ropar — tydligen som det får förstås — efter en hjälp som ingen tycks lyssna till, ser, eller ens reagerar på.

— Det är, här veterligt, ingen dom eller någon anklagelse mot någon. Bara ett rent förskräckande beklämmande konstaterande av ett folkligt forum som tycks ha tappat kontakten med Naturen, helt och hållet. Jag accepterar inget sådant. Och du borde inte göra det heller (A12: K8 UDHR10Dec1948). Riksdag och Regering håller tyst — som vanligt i Gamla Präktiga [‡] Sverige SFN. Jätteupplyst Befolkning. Fantastisk Framtid. Verkligen enastående.

Så har »JordNisse (1950+)» lagt ner stor möda på att experimentera fram Nobelhägrande VÄXTBEVIS för just det: »växter avdelar syre ur sönderdelat vatten», se Wikipedialeden, inte ur den vattensammansatta kolsyran (vattnetH₂CO₃ → växtenCH₂O + O₂). Leddelarna är väsentligen lika. Men JordNisse 1950+ har tvingat in en extra vattenmolekyl för att få ihop det i slutet — tillsammans med experimentellt pålagda röntgen-hf-kvanta »tills fången uppför sig på förväntat sätt».

Se även helhetsbilden med detaljer från MLBok: Mauna Loa Bevisets grundläggande bevisdetaljer för organisk kemi

Konsekvenserna: KONSEKVENSSATSERNA

KONSEKVENSERNA

Det enda — SOM — kan sägas med bestämd säkerhet enligt Mauna Loa Beviset är och förblir det redan sagda:

— Markbiomassans Hydrotrycksbaserade fotosyntesfysik sönderdelar inte vatten.

Organiska Kemins Grundsats.

— Resten blir med nödvändighet rena KONSEKVENSSATSER.

Speciellt för vidare prövning finns här genomgången i TNED-Diakvadraten; ScenJBH; JPG.

Med UpplösningenMarkHav ger den resultatbilden en möjlig heltäckande generalförklaring som innefattar också havsbiologins SÄTT i markbiologins — kemileden (ROKG).

DEN (2017) UPPDAGADE chockerande biotekniska MOTSÄTTNINGEN

MODERN AKADEMI—RELATERAD FYSIK

genom MAUNA LOA BEVISET

Direkta jämförelser saknas.

MaunaLoaBeviset Feb2017

Direkt jämförande referenser är tydligen uteslutna:

BEKRÄFTELSER

BEKRÄFTELSE Databas (Feb2017) CO2earth Mauna Loa Monthly 1958-2016:

MEDAN VINTERUPPGÅNGENS AMPLITUD WI TYDLIGT OCH ENTYDIGT VISAR EN UPPGÅNG MED MEDELVÄRDET 2,05 ppmv CO2 PERIODEN 1958-2015, FINNS INGEN MOTSVARANDE TENDENS HOS SOMMARTAPPETS SD.

— Men, ursäkta min enerverande tjatighet: varför skulle Mauna Loa Beviset vara så avlägset för den etablerade vetenskapsvärlden? Finns det något vettigt begripligt svar?

— Därför att Mauna Loa Beviset sänker den — den etablerade vetenskapsvärlden. Helt. Jämför Därför.

Det vore befriande att få bevittna en grundlig dementi.

SENASTE NYTT I ABLADET: ExtraExtraExtra -- Mänskliga Rättigheter toppar återigen GillaPoängLigan -- ExtraExtraExtra -- VÄGGTEVEN ÅTER PÅ STARK TILLBAKAGÅNG -- ExtraExtraExtra -- Folk börjar TittaPåNaturenIgen.

Foto: 28Maj2017 E2 Bild--111

MARKBIOMASSAN enligt Mauna Loa Beviset:

Den moderna akademins experimentella hävder

— i andan »växter avdelar syre ur vatten»

— framhåller att fotosyntesens partikulära detaljer (Koroidov 2014) fokuserar på »syreavdelning ur vatten via elektronexcitationer från naturliga hf-kvantas ljusemissioner i klorofyllmolekylblock»:

klorofyllmolekylen Klorofyllämnena laddar solenergi för vattensönderdelning + övrig växtkraft = molekylära omflyttningar, hydrotrycksfysiken.

— Kolvattenagenternas tre olika typer (MLBok) för växtfixeringen ger mera exakt fördelningen i möjliga molekylagentbindare:

mCH₂O+0H+övriga näringsdelar : från kolsyra H2-C-O3 → H2-C-O + 0 Vätejoner + O2

mCH₁O+1H+övriga näringsdelar : från bikarbonat H1-C-O3 → H1-C-O + 1 Vätejoner + O2

mCH₀O+2H+övriga näringsdelar : från karbonat H0-C-O3 → H0-C-O + 2 Vätejoner + O2

Då syreavgivning ur vatten i experimentanordningen tydligen endast är unik för denna

— experimentanordningens totala avsaknad av »SD-hydratiseringen» (MAS)

— skulle vi kunna sluta oss till följande:

— Den rent partikulära rollen av »elektronvandringen» i klorofyllblocket besitter en annan huvudfunktion än att avdela syre ur vatten.

Nämligen att från kolsyra/bikarbonat/karbonat avdela/säkra växtens aktuella (H)CO-behov från den allmänna växtoxidant (O2) som säkrar växtcykelns allmänna globala kol-syre-kretslopp:

— JUST den redan klassiskt kända typen här med förtydligande suffix (m för markbiomassrrelaterat):

mCO₂ + mH₂O → mH₂OCO₂ → mCH₂O + mO₂:

— växten använder/berör aldrig marksyret (mO₂) utom vid förmultning/förbränning: levande växter använder inte marksyre: SD-konstantens förklaring

— Växtens syrefixering — samtliga molekylkedjor och interna växtlänkar — baseras helt på ett markbaserat vattenrelaterat mH₂O.

— Moderna Akademiska Organiska KemiKontoret (WO) däremot hävdar att

CO₂ + [2(H₂O) → 4e^– + 4H⁺ + O₂] → CH₂O + H₂O + O₂

växtO:et (”CH₂O”) tas från luftens CO2 (”OCO”)

— vilket vi för markbiologins del (SOM) genom Mauna Loa Beviset redan vet INTE är fallet:

— träd tar inte luftkol (GRUNDBEVISET):

— Mauna Loa Beviset (UHFeb2017) ingår inte i modern akademi.

Så bevisar MaunaLoaBeviset att ingen ANNAN energi omsätts i CO2-cykeln ÄN den slutna solvärmeunderhållna

Organiska Kol-SyreCykeln mCO2 → mC + mO2 → mCO2.

— träd tar bara det egna markkolet, inget luftkol (MLBdomänerna);

— växter sönderdelar inte vatten (MLBbR).

VILKA MODIFIERINGAR I KEMILEDEN KRÄVS?

Men — förutsatt att havsbiologin är av samma typ som markbiologin och Mauna Loa Beviset är heltäckande, vilket vi inte vet, än (UpplösningenMarkHav):

— Skulle det ändå inte gå att justera nuvarande experimentellt bristfälliga kemiled mera efter naturordningen?

— Vilka justeringar i de kemiska leden (Koroidov 2014) skulle behöva göras — enligt Mauna Loa Bevisets anvisningar (»SD-hydratiseringen» med MAS) — för att få en enhetlig experimentell beskrivning?

— Inga justeringar alls.

Det är inget fel på experimenten. Experiment är aldrig fel, möjligen bara taskigt koordinerade med synförmågan.

Problemet är att experimenten inte avspeglar de naturliga förutsättningarna (»SD-hydratiseringen» med MAS). De aktuella kemileden avspeglar säkert de experimentella resultaten. Men experimentformen avspeglar — tydligen — inte naturen: Mauna Loa Beviset ingår inte i modern akademi. Det är inte kemileden det är fel på, utan experimentets form: 0 naturinsikt: starkt undervärderad allmän naturintelligens: modern akademi bygger INTE på harmonilära.

Av outgrundlig anledning anses ”harmonier” vara partiskhet, kaosteorier opartiskhet, typiskt 1800-talet.

Det som skulle behövas är en passiv mätteknik liknande den för infraröd temperaturmätning — motsvarande optiska-fotometriska instrument: icke styrande apparatstimuli PÅ det naturligt levande observationsobjektet. Det som krävs är just en observerande-avläsande utrustning. En anordning som kan studera — icke-påverka — vad som faktiskt sker i den naturliga miljön utan att (nämnvärt) påverka eller störa mätobjekten i deras naturliga funktion.

Men modern akademi är proppad med just den typen, med tillhörande naturmanipulerande parkbyggnader.

Så länge inget just studerande observationsinstrument existerar — frånsett oss själva som sinnesförmögna varelser med förmåga till kritiska granskningar av fysikaliska observationer — kommer fotosyntesens molekyltrafik att fortsätta vara ett mörklagt område. Garanterat. Bergsäkert.

Vad vi KAN sluta oss till i Mauna Loa Bevisets ljus ÄR helt säkert att fotosynteskraften helt ligger i separationen av det växten själv inte använder — O₂ — från resten. Växtens aktiva molekylblock attraherar sin del (kolsyra-bikarbonat-karbonat och deras markvattenassocierade näringsämnen från tidigare levande förmultnade växter, vad den aktuella växten själv är inställd på, med tillhörande vätejoner), och repellerar det den inte använder: O₂, säger Mauna Loa Beviset.

SVAR:

— Inga.

Vad innebär det — all hittills tillgänglig etablerad litteratur i ämnet organisk kemi?

Varje skrift, avhandling, rapport och experiment som beskriver sammanhanget utom Mauna Loa Bevisets relaterbara ramar (SOM), beskriver — tydligen — experimentens och avhandlingarnas just artificiella natur. Inte naturens egen kemi. Varje led, varje ekvation, varje molekylärt analytisk resultatredovisning, in till sista prick: Vi ser där En Produktion av ett mänskligt tänkande som garanterat inte grundstuderat intelligensens förutsättningar: naturens egen inneboende harmoni beaktas inte.

Se även i KONSEKVENSSATSERNA.

KONSEKVENSSATSER: -- i fortsättning från Konsekvenserna

Stadfästa satsbilder, främsta exempel:

• Experimentalfysik — (Notera Webbläsaren Firefox): Experiment är ALDRIG FEL, bara möjligen taskigt koordinerade med föregivna uppfattningar: resultat är resultat, och ingen makt kan ändra på den ordningen;

• Pythagoras sats — Matematikens 5 grundlagar;

• Neutronkvadraten — atomvikterna genom atomära, inte nukleära, massdefekterna enligt TNED, från atomkärnans härledning — finns inte i modern akademi.

Grovt sett är »resten av Historien» rena konsekvenssatser av dessa — som vattenflödet ur glaset när man häller: det ena ger det andra, utan mellanliggande avbrott, hål, frågetecken eller andra otrevligheter.

INRE stadfästa satsbilder som (UH2017) har visat sig, här främst, är

• Mauna Loa Beviset, se kort illustrerad länkdel här i Konsekvenserna. Det komplexet ingår heller inte i modern akademi (Se även i SYNTES).

RADIOSÖNDERFALLETS MATEMATISKA FYSIK — nukleära

• b-koefficienten — är ytterligare ett annat exempel som inte ingår i modern akademi, just på grund av TNED som ovan;

— OM uppdagade detaljer i radioaktiva sönderfallets fysik som har visat sig i efterhand (här UH2011) kunna förklara visuellt tydliga systematiska ordningar [‡] inom det radioaktiva sönderfallets fysiska domäner på EN och endast en enda sammanhängande matematisk-fysikaliskt härledbar motsvarande grafisk formfunktion,

också ansluter till en redan beskriven och härledd grundfysik, som här enligt TNED, och kan återföras på denna, och endast då, då är de uppdagandena också oförnekbara — sammanhängande — och därmed stadfästa resultat, ehuru teoretiskt-matematiska följdresultat som egentligen skulle klassificeras på typen »direkt konsekvenssats».

I den känsliga frågan om Syrets Upphov i Jordatmosfären, och därmed frågor som högeligen visat sig beröra det organiska livets blotta funktionssätt här på Jordytan, har — så ledes — »huvudsatser och konsekvenssatser» visat sig som förtjänar visst klarläggande. Eller, möjligen bara rent omnämnande för tydlighetens skull.

KONSEKVENSSATSER

Given bevisbar fysik: Det enda som kan sägas med bestämd säkerhet enligt Mauna Loa Beviset är och förblir (SOM) det redan sagda:

— Markbiomassans Hydrotrycksbaserade fotosyntesfysik sönderdelar inte vatten.

Organiska Kemins Grundsats.

KONSEKVENSSATS :

— Markbiomassans växamullakretslopp påverkar INTE Jordkroppens atmosfär:

— inget tas bort, inget läggs till.

— Atmosfärens syreinnehåll är en separat fysikalisk Jorddomän relativt Markbiomassans kemiska fysik.

MACbergSyret:

PRIMÄRJORDENS MINERALOGI

PrimärJordens BILDNING — DIAKVADRATEN med grundämnesfördelningen — visar hur och varför alla himlakroppar betingas av (en primär inre järnkärna tillsammans med bl.a.) ett inre syreband: Efter fusionsfas och expansion sker UTESLUTANDE ALLTID KEMISK blandning mellan svalare toppdelar och hetare utträngande delar. Och man får — i samtliga stenkroppsfall — en mineralyta som betingas av höga MINERALOGISKA syrevärden.

Modern akademi har ingen sådan urpreferens.

— Så. När Moderna JordNisse upptäcker att, Aha, det finns Jättemycket Syre i Jordskorpan, nära 50% faktiskt. Och »Syre fanns JU inte från början på Jorden», resonerar Moderna JordNisse. Och då Måste — JU — syret har kommit dit på något SMART (Nobelpriset hägrar) sätt:

— »Det är växterna som producerat syret, som sedan förenat sig med bergen, under lång tid».

Se artikeln i @INTERNET Wikipedia The Oxygenation Event. Där påstås just ovan nämnda.

Moderna JordNisse får Nobelpris.

Att vattnet skulle koppla, känner man inte till:

— Ingen i modern akademi kan precisera närmare varifrån Jordvattnet har kommit (JH2OoriginMAC).

Att Jordkroppen skulle börja HET, känner man heller inte till.

Modern akademi har ingen sådan urpreferens.

— Diakvadraten visar hur det går till: Jordens Urpremiär bildar (enorma) ångvattenmassor över den nybildade störtheta Jordkroppen: lättaste grundämnena ytterst (högsta neutronkvoterna). Inga egentliga rena gasämnen tillåts bildas på grund av hettan, och trycket, främst: Först när temperaturen på Jordytan sjunker under vattnets kokpunkt, kan den stora vattenångmängden lägga sig (förhållandet mellan vattenånga och vatten i täthet är runt 750). Först då ges tryckutrymme för fritt syre att bildas i några större mängder — och ozonet för sin del har redan haft lång tid på sig i toppatmosfären att bildas: Det primärt skyddande skiktet mot Solens högfrekventa ljusstrålning finns REDAN när Jordytan först visar fast form. PieceOfCake.

Jämför VENUS: Med mindre massa än Jorden, men ungefär lika omfång, kunde Venus inte kvarhålla vattnet och kvävet. Den tunga koldioxidgasen finns dock kvar.

Modern akademi har ingen sådan urpreferens:

— växter sönderdelar inte vatten, säger relaterad fysik (MLBbR).

Så bildar dessa KONSEKVENSSATSER eller förefaller i varje fall göra det ett enhetligt sammanhängande system av harmonierande förklaringar, eller ska i varje fall göra det (annars är det kört), som utpekar det Mauna Loa Beviset självt inte förmår i slutänden:

Se även komplementet i UpplösningenMarkHav:

— »Havsbiologin är som Markbiologin».

PrimäraJordmineraloginEx:

PRIMÄRA JORDMINERALOGIN Diakvadraten, Jämförande tabellöversikt

— Genom ombakningarna i Jordytan från urtillståndet med den heta Jordkroppen och alla möjliga mineralmixningar Jordyta-atmosfär blir det enkelt för oss att se hur och på vilka sätt som Jordkroppen, speciellt dess yta, format de olika ytmineralen.

Jämför t.ex. Kalkspat (även Aragonit): CaCO3; Kalcium i Jordytssmältan kan (t.ex.) blandas med den närmast ovanförvarande luftens koldioxid och bildar ett kolhaltigt grundmineral. FOCUS MATERIEN skriver om kalkspatet:

” Kalkspat (kalcit)

silikatmineral, CaCO₃, är den stabila formen av kalciumkarbonat (den instabila heter aragonit, se detta ord), avsätts ur vatten och bildar bergarten kalksten och krita eller kristalliserar vid metamorfos till kristallin kalksten, marmor. Dubbelbrytande (»dubbelspat»).”,

FOCUS MATERIEN 1975 s679

Andra CO3-agenter i mineral som omnämns av källan ovan är

——————————————————————

Dolomit, karbonatmineral: CaMg(CO₃)₂

Kopparlasur, karbonatmineral: Cu₃(CO₃)₂(OH)₂

Magnesit, karbonatmaterial: MgCO₃

Malakit, karbonatmineral: Cu₂(CO₃)(OH)₂

Skapolit, silikatmineral, ”plagioklas med innehåll av” klor (Cl^–) och koldiCO₂-trioxidCO₃

——————————————————————

Mineraltyperna som beskrivs i källverket innehåller »i stort sett alla» dessutom Syre i olika mix: Jordskorpans innehåll (ScenJBH) är också överlägset representerat av just Syre — nära 50%.

Venusexemplet illustrerar vad vi har förstått en del av TNED-Jordens tidiga omfattande koldioxidatmosfär.

— I Jordfallet, enligt TNED, fanns (till viss skillnad från Venus) stora syremängder som i förening med alla andra ämnen bildade de kända syrerika mineralgrunderna tillsammans med stora mängder bundet vatten i dessa. Se även citaten i avsnittet om Jordens vattenbank (Allmänt om Jordens Vattenbank).

KOLETS URSPRUNG däremot i moderna kvarter — eftersom den församlingen inte har K-cellens värmefysik — sägs vara »material som ramlat ner på Jorden, successivt, från gamla utbrunna stjärnor».

Man får — så ledes — ha en viss förståelse för att Formel1-gänget i granngården av misstag har bytt bort sin fina gamla Verktygslåda mot nya pekplattor, och ståbrädor, generellt handikapphjälpmedel för analfabeter med den moderna akademins ständigt utvidgade intelligens, för att försöka förklara motorkraften bakom framgångarna för publiken utanför: Staten attackerar gestaltningen; SFN, VKK.

DIAKVADRATEN OCH DEN ORGANISKA KEMIN PÅ JORDEN:

DIAKVADRATEN OCH DEN ORGANISKA KEMIN PÅ JORDEN -- sammanställningen Jul2017 från föregående i UniversumsHistoria

NOTERA:

WEBBLÄSARNAS KATASTROFALA DATORUTVECKLINGSHISTORIA:

Aug2017:

— DATORERAN VERKAR GÅ MOT SITT SLUT — webbläsare som en gång (allt före 2011) visade tydligt läsbara original, plockas tydligen ner och presenterar stundtals rena smörjan på ursprungligt perfekt tydliga original. Notera, Please, följande för fortsatt meningsfull läsning av innehållet i Universums Historia.

Microsoft/GOOGLE går säkert till Historien som en av de mest prominenta aktörerna FÖR mänskliga rättigheter:

FRÅN WINDOWS 8+ ATTACKERAR MICROSOFT ÄLDRE TEXTDOKUMENT MED GRUMLING

Studien i originaldokumenten här visar hur Microsoft/Google — från början förnämligt med verktyg som medger exakt tydlig och klar presentation av naturvetenskapligt avgörande material (webbläsare, ordbehandlare), öppet och tillgängligt för mänskligheten — plötsligt stänger ner dessa verktyg. Och som nu (säkert från Windows8+) förvandlat delar av originalen till mer eller mindre en oläslig, suddig, oklar, grumlig smet. Verkligen stort intresse för mänskliga rättigheter och naturvetenskap (A27 speciellt, tydligen).

— Enda (ännu) alternativet är Firefox: tydligheten finns (ännu) bevarad. Men Firefox (som inte ens var påtänkt runt 2000) läser inte teckensnittet Symbol — bästa, tydligaste, renaste enhetliga naturvetenskapliga teckensnittet att användas för presentation av matematik och fysik (i Microsofts WORD och andra [Ctrl+Shift+Q med markerad bokstav, t.ex. p ger pi, s ger sigma, osv. — bra skolverktyg för att komma ihåg grekiska alfabetet som naturvetenskapen använt i mycket under i stort sett 2000 år — tills Firefox-samfundet satte Världslig punkt för den underhållningen]). Firefox visar t.ex. Ö för rottecknet, p för pi, osv. Den webbläsaren gör trots klarheten saken ännu värre.

ÄMNENAS URSPRUNG enligt TNED — HONC-ämnena, se även i ROCS med Klorofyllämnena.

DIAKVADRATEN OCH JORDENS ORGANISKA KEMI

Se även kort beskrivning av Diakvadraten — HONC-ämnena är samma ingredienser som de i Millers Experiment.

GRUNDÄMNESBILDNINGEN OCH ÄMNESFÖRDELNINGEN är det minsta av alla problem med UrJorden i relaterad fysik (TNED):

Betingelser för livets uppkomst -- Tabellkälla Jordskorpan: BONNIERS ASTRONOMI 1978 Tabell 10.2 s174, Syreförekomsten.

Illustrationen ovan från avsnittet om SYREFÖREKOMSTEN i Den unika nuklidagenten 6C16.

Vi förutsätter förtrogenheten:

• Neutronkvoter [‡] betingelser för livets uppkomst under universums expansion

• FUSIONSRINGAR [‡] grundämnesbildningen i himlakropparna genom K-cellens expansion

• DIA-kvadraten [‡] neutronkvoterna i aktuell himlakropp

• Den exakta k-bestämningen [‡] funktionen för Hur grundämnesfördelningen sprids ut i aktuell himlakropp

• Vintergatans, Solsystemets och Jordens Ålder — JORDENS VÄRMEGRUNDER

— I Modern Akademi tvingas man börja Jordhistorien på en KALL Jordkropp (”planetesimalteorin”): från ett ursprungligt maximalt tunt utspritt materietillstånd.

— I TNED börjar Jorden med grundämnesbildningen (Utförligt sammanfattat i Betingelser) från Divergenständningen i K-cellens (Universums) expansion: Jorden och alla andra himlakroppar bildas synnerligen HET från ett ursprungligt maximalt tätt materietillstånd. Diakvadraten beskriver Jordgrunderna (Jordens 5 Ekvationer).

Diakvadraten klargör hur vi — på enklaste sättet — kan förstå Jordens elementära mineralbildning. Speciellt Jordytan med de uppenbart primära ytgaserna blir uppenbar med J-kroppens snabba expansion efter fusionsfasen:

— Blandningen mellan grundämnena med speciellt Syreagenten (6C16 som sönderfaller till stabila 8O16: Den unika nuklidagenten 6C16) blir central för alla stenkroppar, mer eller mindre. Så har Jordytans mineralskal ett betygat högt syreinnehåll (nära 50%).

Så här har (Ø) Diakvadraten kommit till i TNED — länkarna under figuren detaljförklarar:

Ljusets gravitella beroende |

Intet av ovan ingår i modern akademi (MAC) — därför att rubbet baseras på TNED: atomkärnans härledning — förklaringen bakom gravitationen och dess elementa, som det tydligen får förstås. Finns inte i MAC.

Jämförande tabellöversikt, Solsystemets planeter -- primära karaktärsdrag enligt -- Ø=DIA -- DIAKVADRATEN [2007] i TNED. Teorigrunderna ligger HELT utanför modern akademi -- att noga märkas.

— Dia—Ø—kvadratens matematiska funktion är potensfunktionen y = x^k^/x. Se Diakvadratens härledning. k-faktorn måste itereras. Se Den exakta k-bestämningen

Tabellkällor: BONNIERS ASTRONOMI 1978, s173Tabell10.1, s206Tabell11.1 — @INTERNET-källa (14Aug2017) THE ATMOSPHERE OF THE SOLAR SYSTEM — Kompletterat med (kontrollerande/jämförande) uppgifter från Solsystemets planeter i eng. Wikipedia (14Aug2017).

a anger himlakroppens ytaccelerationskonstant beräknad enligt a = Gm/R²; Övriga himlakroppars a-värden har sedan dividerats med Jordvärdet 9,80M/S² = 1g.

Jordatmosfärens angivna 0,028% CO2 gäller tiden runt år 1800 då inga extra atmosfäriska CO2-tillskott fanns. Nu (2015) är andelen 0,04%.

22***: Merkurius atmosfärsdata — Wikipedia:

”hot rocky surface”, gaserna utdunstar från planetytan; Wikipedia anger Merkuriusytans avgasning ur kroppsytan: 42%O 29%Na 22%H 6%He 0,5%K

Wikipedia anger Marsytans ”thin atmosphere”: 95,97%CO2 1,93%Ar 1,89%N 0,146O 0,0557CO2.

Wikipedia Pluto anger "Nitrogen, methane, carbon monoxide", Väte-Heliumuppgiften från webbkällan ovan THE ATMOSPHERE OF THE SOLAR SYSTEM oklar:

http://www.compoundchem.com/wp-content/uploads/2014/07/The-Atmospheric-Compositions-of-the-Solar-System.png

Den källan innehåller f.ö. flera andra ämnesuppgifter varav ovan uttagna bara är en del. Se vidare från Wikipedia nedan i Pluto (Plutos isiga yta avger gaser i solljuset).

TNED TGJT, se Termogravitella jämviktstrycket: (OBS: Firefox läser inte Symbol):

n°C = (273,15)[(1M)2ρa(p₁₀₁₃₂₅)^–1 – 1] ; ρ=m₂/[V=4πR³/3]; a=Gm₂/R²; p=101325 Pa (STP);

n°C = (273,15)[(1M)6(G[m₂]²/4πR⁵)(p₁₀₁₃₂₅)^–1 – 1] ;

k-faktorn måste itereras fram, se länk och beskrivning i DEN EXAKTA K-BESTÄMNINGEN.

KLASSIFICERINGEN AV ALLA HIMLAKROPPAR ENLIGT DIAKVADRATEN BLIR — ytterst — ENKEL, se basterminologin i matematisk fysik från FUSIONSGRÄNSMASSAN, om ej redan bekant — detaljerna nedan förklaras mera utförligt där:

TNED:

k-värden >1 ger stenkroppar: J-kroppens expansion efter fusionsfasen — på en allt mindre primärkroppsmassa — framtvingar en allt hårdare kemisk föreningsmix mellan kroppens inre och dess yttre — alltid de lättaste grundämnena med SYREBANDET (se Diakvadraten längre upp) centrerat grovt i området R/2:

— SYRE är (också observerat, på flera olika sätt) genomgående mineralogiskt blandat i alla större stenkroppar; Speciellt de mindre J-kropparna (våra meteoriter från Asteroidbältet) blir märkbart järnhaltiga: Järnbasen alltid från kroppsmitten i fusionsfasen — se anledningen i Udda och Jämna Nuklidgrupperna: Järn är en ändnuklid från neutronkvot 0: ingen tyngre ämnesbildning är möjlig.

k-värden <1 ger gaskroppar: J-kroppens expansion efter fusionsfasen — på en allt större primärkroppsmassa — framtvingar en kraftigare expansionsfas på större gravitellt kvarhållande förmåga att hålla om den yttre (alltid primärt förekommande) vätedelen (neutronkvoter nära eller lika med 1): gränsmassan för SOL/Stjärna är enligt TNED lägst 1,204 T28 KG, eller ca 6 Jupitermassor. Se Stjärnornas gränsmassor.

— Så kan vi spåra, testa och pröva hela TNED-teorin ELEMENTÄRT genom att leta efter alla befintliga observationsdata på alla möjliga himlakroppar: ännu ingen direkt felform upphittat: Är TNED korrekt naturbeskrivning, ska varje förekomst — galant — kunna förklaras och beskrivas, inrymmas, i detalj i ovanstående ytterst enkla DIA-kvadratens principfysik. Tabellsammanställningen ovan ger direkt en del tydliga kopplingar. En enklare översiktsbild beskrivs (TNED 2007) från J-MASSOR STÖRRE ÄN 80 SOLMASSOR.

Diakvadraten snabbfakta — vi förutsätter TNED-begreppet G-SKUGGNING bekant, en situation som kan uppstå vid himlakropparnas bildning — se Exempel Solen-Merkurius, om ej redan bekant:

Se även Solsystemets bildning för säker orientering, om ej redan bekant.

Merkurius: STENKROPP. k=2,650

— Merkurius fick en märkbart större järnkärna än normalt på grund av g-inverkan från den stora primära solkroppen. Se utförligt i Exempel Solen-Merkurius.

— Alla J-kroppar med mindre massa — k>1 — än FUSIONSGRÄNSMASSAN (Jordens primärmassa m0Jsub = 6,80016 T24 KG med k=1) saknar förmåga att kvarhålla m0Jsub-kroppens atmosfäriska gasämnen, allt mer ju svagare J-kroppens ytgravitation är. OM någon nämnvärd atmosfär alls finns kvar, består den helt säkert av den tunga koldioxidgasen (CO2, U=44). Merkurius heta kroppsyta är omskriven för att uppvisa materialutgasning som i Wikipediauppgifterna ovan, där också CO2-uppgiften finns med.

Venus: STENKROPP. k=1,071

— Också Venus något mindre primärmassa än m0Jsub hade inte tillräcklig gravitationskraft för att kvarhålla m0Jsub-atmosfärens HONC-ämnen — frånsett koldioxiden.

Månen: STENKROPP. k=4,394

— Månens ringa primärmassa är allt för liten för att hålla kvar någon nämnvärd atmosfär alls. Wikipedia beskriver den som ”practically a vacuum”. Månen har dock liksom alla andra större stenkroppar en inre järnkärna, samt yttre mantelmaterial med stora syreinslag. Se vidare i Månens recession och Månens ytmineralogi: detaljer bekräftar TNED.

Jorden: Index. k=1: primärmassa 6,80016 T24 KG — 12% avgår under expansionsfasen, se Primärmassorna.

— Jorden är den enda himlakroppen i vårt Solsystem som frånsett Solen själv har en positiv +17°C temperaturgrad för (TGJK) Termogravitella jämviktstrycket. Alla övriga planeter har negativa värden, Venus närmast med –21°C. Jorden — m0Jsub = 6,80016 T24 KG — är också den enda unikt rent fysikaliskt betingade himlakropp som har förutsättningar att kvarhålla alla HONC-gaserna — särskilt Vätet (H) endast i primär förening med Kvävet (N) och Syret (O), det senare via det viktiga avgörande primärvattnet (H2O): organiska livets högt älskade centralämnen (se Klorofyllämnena). Se vidare från Jordens Primära Syregåta.

— Tillsammans med TGJK är Jorden — så garanterat i TNED — enda principiellt fysikaliska kroppstypen i universum som kan hålla i princip »evigt organiskt liv» så länge Solen lyser (och Jordens inre fortfarande är varmt nog att nybilda berg över miljontals år: erosionstakten [0,086 M/1000 år, Bergartscykeln] sliter annars ner Mount Everest till havsytan på runt 100 miljoner år). Att döma av SÄTTET (Solsystemet) som Jorden kommit till på — symmetriska materialutkastningar från en större moderkropp (Galaxbildningen) — förefaller det inte finnas anledning att tro att Jorden vi lever på är unik för en mänsklighet i universum. Säkerligen finns många (tusental) sådana liknade solsystem bara i vår egen galax Vintergatan. Men då (här uppskattat) mest troligt på ofantliga avstånd (tusental ljusår: d=cT): Förmodligen ingen idé att hallåa.

Mars: STENKROPP. k=2,119

— Mars lilla massa, bara runt 100 gånger mer än Månmassan, hade heller ingen chans att hålla »HONC:en». Av den (ytterst) tunna — och därmed stundtals heta — atmosfären på Marsytan omnämns i Wikipedia Marsytans ”thin atmosphere” enligt sammansättningen 95,97%CO2 1,93%Ar 1,89%N 0,146O 0,0557CO. Det syre som finns drivs tydligen ut ur Marsytans primärt, som ovan (AllaJsyre), syreassocierat primärt bildade bergmineral genom solvärmens inverkan.

Jupiter: GASKROPP. k=0,144

— Från början efter sina primärbildningar var också de större och tyngre — k<1 — gasplaneterna i Solsystemet heta primärkroppar: heta omgivande gasatmosfärer.

Expansionskraften växer med primärmassan (k→0), och därmed en allt mindre järnkärna med ett allt mer »exploderande» — starkt expanderande — vätehölje: Himlakroppens täthet (ca 24% av Jordens täthet för Jupiter) bli exceptionellt låg: »HONC-gaserna i Jordblandning» kan fortfarande kvarhållas om ytgravitationen är tillräckligt stark (ca 2,5ggr Jordvärdet för Jupiter). Men då förmodligen uppblandat med STORA vattenmängder som porösar upp kroppsmineralogin.

— När Jupiterkroppen så småningom svalnar efter den heta bildningsprocessen — på stort avstånd från Solenvärmen (Jupiterytan nu –100°C) — påtvingas kroppsmassan utpräglad isighet; Jupiters starka ytgravitation gör det svårt för fritt syre och koldioxid att gasa; fryst vatten med våra gaser i flytande tillstånd: Koldioxiden har beroende på tryck benägenhet att visa både flytande och fast tillstånd (ca –80°C). Jupiters starka ytgravitation (2,5ggr Jordens) kramar dessutom, säkert, om sitt ursprungliga Väte (90%) (och Helium 10%), medan övriga torde ha lierat sig med Jupitermassans utpräglade gasflytande isighet. Avancerat Kemilabb, typ Lågtempererat.

Saturnus: GASKROPP. k=0,215

— Saturnus är ännu mer porös än Jupiter. Saturnus täthet relativt Jorden är bara ca 12% med ca 30% av Jupitermassan. Ytgravitationen (1,08g) är dock bara litet större ön Jordens, och därmed en mindre benägenhet än Jupiter att »krama om» HONC-gasernas primärkemiblandningar i »isighetstillståndet»: På samma sätt som i Jordfallet då HONC-gaserna anpassades efter Jordytans svalning, kan Saturnus-atmosfärens HONC-block successivt frigöra vätgas ur den tidigare samlade HONC-banken: vatten (H2O), väteassocierade syremineral, ammoniak (NH3). Temperaturdetaljen är dock än mer akut för Saturnus (ytan grovt –150°C) på grund av dess större avstånd från Solen.

— Wikipedias Saturnusartikel anger atmosfärsandelarna 96%Väte(H2), 3%Helium(He), ~0,4%Metan(CH4), ~0,01%Ammoniak(NH4), ~0,01%VäteDeuterid(HD), 0,0007%Etan(C2H6). Samt, som väntat i ytdelen ”Ices”: Ammoniak(NH3), Vatten(H2O), AmmoniumHydroSulfid(NH4SH).

— Saturnus Ringar är »Solsystemets bildning i miniatyr»: Enbart de primära utkastningar från Saturnuskroppen som låg i linje med det redan etablerade allmänna impulsmomentets form i Solsträngen (Se Planetrotationernas upphov) kommer att samlas runt Saturnuskroppen. Allt övrig drar iväg ut mot öppna rymden, och återvänder aldrig, i varje fall inte till Saturnus.

Uranus: GASKROPP. k=0,406

— Uranus-Neptunus är så fysiskt närbesläktade att man (ofta) i etablerade led ser dem som ”tvillingplaneterna”: Nära lika massa, täthet, ytgravitation. Men massorna är betydligt mindre än Jupiters och Saturnus — och därmed inte heller så porösa. Med en ytgravitation av nära samma typ som Saturnus — nära Jordens — ska enligt TNED Uranus(k=0,406)-Neptunus(k=0,383)-planeterna ha en mera kompakt järnkärna jämfört med de närmast större jätteplaneterna Jupiter-Saturnus.

Det ännu större avståndet till Solen sedan planetkropparna svalnat efter primärbildningen, har gjort dessa planeter till ännu mer utpräglade iskroppar. Wikipedia beskriver yttemperaturen hos Uranus med värdet grovt –200°C: helt nära absoluta nollpunkten (–273,15°C). Den mindre porösa sammansättningen gör samtidigt Uranus-Neptunusplaneterna »mera kompakt isiga» jämfört med de mera porösa Jupiter-Saturnusjättarna.

Mera av det ursprungliga HONC-vattnet (H2O) och metanet (CH4) och ammoniaket (NH3) kan visa sig i den kalla atmosfären jämfört med (i varje fall) den mera omkramande Jupiterplanetens starkare ytgravitation. Och det är också vad Wikipedias Uranusartikel beskriver. ”.. contains more ”ices” such as water, ammonia, and methabe, along with traces of other hydrocarbons”.

Ordet ”nitrogen” (kväve) omnämns dock inte i Uranusartikeln, men i Neptunusartikeln (som ett spårämne i samtidigt omnämnande av Uranus).

Anledning: Uranus ytgravitation är något lägre än Jordens g=9,78 M/S²: Uranus visar 0,88g och Neptunus 1,14g. Möjligheten finns här att Uranus har förlorat det mesta av sitt kväve — liksom Venus med liknande ytgravitation 0,91g som tvingades släppa det mesta av sitt ursprungliga kväve.

Neptunus däremot med sin något starkare ytgravitation 1,14g har bättre förutsättningar att, liksom Jordens 1g, behålla också en del av det primära kvävet — och som förmodligen också i den planeten kalla innandöme kanske finns i större mängder på den isiga/flytande ytan, grovt –200°C som för Uranus;

— Kväve blir flytande vid –195,79°C och fast vid –210,01°C, Wikipedia Nitrogen.

Neptunus: GASKROPP. k=0,383

— Se Uranus ovan: Neptunus-Uranus har snarlika fysik.

Pluto: STENKROPP. k=8,591

— Med bara grovt 15% av vår Månes massa intar Pluto en viss särställning som en (numera benämnd s.k.) dvärgplanet.

— Månen skulle i och för sig (enligt TNED) kunna fungera som en (jätteversion) av Pluto — vore det inte för den stora skillnaden i avstånd till Solen. Medan Pluto nås av en ypperligt låg solintensitet, tar Månen emot desto mera: Solen har för länge sedan gasat ur Månytan på det som nu kan ses från Plutoplanetens kroppsyta: en svag dimma av utdunster från primärmineralogin i kraft av solljusets hf-kvanta (och Solvindens inverkan). I långsam takt lämnar kväve (N2), metan (CH4) och kolmonoxid (CO) Plutos kalla yta.

Wikipedia skriver (14Aug2017 — tenous: svag, tunn) i sin Plutoartikel:

” The atmosphere of Pluto is the tenuous layer of gases surrounding Pluto. It consists mainly of nitrogen (N2), with minor amounts of methane (CH4) and carbon monoxide (CO), all of which are vaporized from their ices on Pluto's surface.[1][2] It contains layered haze, probably consisting of heavier compounds which form from these gases due to high-energy radiation.[3] The atmosphere of Pluto is notable for its strong and not completely clear seasonal changes caused by peculiarities of the orbital and axial rotation of Pluto.[1]”.

— År 2006 klassificerade IAU (International Astronomical Union) Pluto som »dvärgplanet».

— Notera svårigheten att relatera primära tillstånd (enligt TNED) kontra nuvarande. EXEMPEL: Merkurius-Mars, bägge har samma ytgravitation 0,38g och borde uppvisa likartade atmosfärsångor. Men så är inte fallet — idag:

— Alla himlakroppar (Wikipedia, planeterna, varje enskild artikel) har s.k. globala magnetfält — som skyddar mot Solvindens partikelskurar — utom Venus, (Vår Måne) Mars, och Pluto. Dessa himlakroppar utsätts alltså mer eller mindre direkt för Solvinden som drar med sig eventuella planetatmosfärsångor.

— Medan Merkurius (Magnetskyddande) atmosfär i närvaron av Solhettan ångar ur sig (påtagligt) Väte, har Mars ingen direkt liknande förekomst. Wikipedia omnämner visserligen väteflykt från Marsytan också, men då bara i förbigående (som ytterst ringa förekomster) i en figurillustration från en rymdsond som mätte bl.a. väteflykten separat från Mars.

Beträffande magnetfälten som sådana generellt primärt från början för alla (större) himlakroppar är den delen redan given via TNED från Udda och Jämna Nuklidgrupperna. Grundämnesbildningen genom fusionsfasen från neutronkvot noll i kroppens g-centrum garanterar att Järn-Nickel-Koppar bildar ändnuklider. Inget grundämne tyngre än dessa kan bildas med den förutsättningen — i J-kroppens centrum. Se Diakvadratens fotgrafdelar för k-värdena. Se även BASKARTAN mera detaljerat. Så får alla himlakroppar primärt någon form av järnkärna, mer eller mindre. Tillsammans med eventuell primär kroppsrotation bildas sedan olika förutsättningar för något kroppens eget magnetfält.

Se även mera detaljerat i JORDENS MAGNETISKA FÄLT ENLIGT TNED: Modern akademi har inte TNED-himlakroppsbildningens förutsättningar, och missar därför målet även här.

Se även vidare om METEORITERNAS MINERALOGI ENLIGT TNED (i kort översikt), samt STJÄRNFYSIKEN Del1 och STJÄRNFYSIKEN Del2. Se även K-cellens inre. Notera Firefox (fortf.2017): läser inte Symbol.

Centralämnena för vår del i Problemet med DET ORGANISKA LIVETS UPPKOMST OCH UTVECKLING på Jordytan är de ovan angivna grundgaserna HONC — efter bildningsexpansionen och sett över ytan på den heta Jordkroppen.

Generellt »vilka som helst exotiska» kemiska primärblandningar kan ske efter bildningslokalernas — himlakroppsbildningen med dess — alla möjliga olika egenskaper:

— FOCUS MATERIEN 1975 s401sp1 omnämner observationer av meteoritinnehåll som ”socker, alkoholer, aminosyror samt beståndsdelar av nukleinsyror och klorofyll”, se Klorofyllämnena. Utan TNED med K-cellens värmefysik blir det — tydligen — knepigt att förklara sådana förekomster.

Ämnesursprungen:

Ämnesfrågorna att jämföra med Modern Akademi:

TNED: Med Primärheta Jordatmosfärens gasblandningar som i figuren nedan — lägsta atomvikt högst upp:

metan (16:CH₄), ammoniak (17:NH₃), vattenånga (18:H₂O), kväve (28:N₂), koldioxid (44:CO₂) —

möter vi inga som helst problem i att — tillsammans med Solljusets påliggande kortvågiga strålning — härleda alla möjliga molekyluppdelningar som leder fram till Jordatmosfärens nuvarande kända sammansättning.

— Främst OZONET (O3). Solljusets mera kortvågiga hf-kvanta kan (obehindrat) högst upp i Jordatmosfären sönderdela en H2O-molekyl i H + O2 med vidare O + O som självmant sedan associeras kemiskt med en befintlig O2.

Från Diakvadraten:

— Kväve förenar sig inte lika rikt mineralogiskt som syre: Syrehalten i Jordskorpans mineral överväger starkt, medan Kvävehalten är störst i atmosfären.

— FOCUS MATERIEN 1975 Appendix s677-682 beskriver Jordskorpans mineraler i bokstavsordning. Syre är rikt representerat (ofta O₈), tillsammans med mindre mängder väte (H) och i en del fall rena vattenmolekyler (H₂O), alla tillsammans med grundämnena upp mot Järntoppen (masstal 60).

— Däremot finns ingen (efter snabbkoll) kemisk formel för de upptagna mineralen som innefattar Kväve (N). Kvävet spelar istället avgörande roll för organismerna.

— Med den PrimärHeta Jordatmosfären från början för 20,82 T9 år sedan (Solsystemets, Vintergatans och Jordens gemensamma ålder enligt TNED)

— enligt nuvarande geologiska basfakta: en ursprunglig het ytsmälta fram till för ca 5 miljarder (5 T9) år sedan då den nu i vår tid först kända fasta ytan bildades

— har PrimärJorden utomordentligt lång tid på sig för att förbereda

• inre mineralogiska blandningar, se sammansättningsexempel i Primära Jordmineralogin

• yttre atmosfäriska tryckskikt

fram till tidpunkten för Jordkroppens första ytfasta landplatåer.

— Jämför planeten VENUS: Med mindre massa än Jorden förmådde Venus inte hålla kvar primärsyret och primärvätet: primärvattnet finns på Venus kvar bara som en liten rest medan koldioxidgasen helt täcker planetytan. Så borde Jorden också ha sett ut i sin Primäratmosfär: täckande marknära koldioxid med överliggande stora mängder het vattenånga, metan och ammoniak.

— Det stora inslaget av SYRE — från Diakvadratens neutronkvotskala 0,4-0,6 — garanterar via Jordkroppens primära expansionsfas den stora inblandningen av just Syre såväl i Jordkroppen yttre manteldelar i kroppsmineralogin som i atmosfärsskiktet med blandningarna särskilt för vatten och koldioxid.

— Vätebanken är i vilket fall central på ytan hos alla himlakroppar genom fusionsfasen eftersom det är den del som divergenständer sist och därmed besitter högsta neutronkvoterna: mesta möjliga vätebildning med tillhörande blandningspotential i mix med den underliggande expanderande J-kroppen. Så: PrimärVäteBasen är det minsta av alla grundämnesproblem i härledningen till himlakropparnas mineralogiska ursprung — enligt TNED.

— I modern akademi finns ingen liknande teorigrund. Därmed finns ingen grund för direkta jämförelser: TNED har här ett »jätteförsprång» i den rent teoretiska modelleringen av hur, exakt, grundämnens kom till, inte bara för Jordens del.

På grund av syrets benägenhet att förena sig kemiskt är det i PrimärAtmosfären knappast troligt att molekylärt fritt syre existerade — utom i mix med övriga vid speciellt höga temperaturer (nära den heta PrimärJordytan).

Vart efter Jordytan svalnade och atmosfären etablerade sina karaktäristiska skikt — kallare uppåt till troposfären (eg, mesopausen) från ytan, sedan därifrån varmare utåt toppatmosfären med tusentals värmegrader — etablerades gaserna allt mer mot nuvarande tillstånd.

PrimärJorden, Syrefrågan: SYREGÅTANS UPPLÖSNING

H2Oissue ¦ Diakvadraten

— Den mest centrala frågan för vår del — kontra älsklingsämnena i modern akademi — är frågan om just SYRET. Geologiska resultat — otvetydiga, se BonniersCitatet — visar (nämligen) från den först kända ytbildningen ”direkta bevis för frånvaron av syre för två miljarder år sedan: vi har funnit att bergarter av den åldern vittrade utan att oxideras”.

PrimärJordens heta vattenångande turbulenta atmosfär [Diakvadraten; JordenBeginHOT] över Jordytans mer eller mindre mineralsmälta omöjliggör bildning av fritt rent molekylärt syre — tills dess Jordytan har svalnat så mycket att fritt flytande vatten kan utbildas.

— ÄVEN om Solljuset förmår avdela fria syremolekyler O2 i det övre skiktet, gör det inte mycket åt saken så länge gasskiktet som sådant inte tunnas ur genom vattenutfällning på Jordytan

Volymändringen för given massa mellan tillstånden vatten och vattenånga [grovt som luft] är grovt 750 gånger — volymerna förhåller sig som tätheterna: [1000KG/M³]/[1,3KG/M³]=770; mera avancerade tabeller [@INTERNET, Hypophysics, Saturated Vapor Pressure, Density för Water] anger vid 20°C tätheten 17,3Gram/M³ för mättad vattenånga; Det ger motsvarande volymändring [1000KG/M³]/[0,0173KG/M³]=57.803; Som vi ser beror värdena mycket på temperatur och omgivande tryck — vi försöker här hålla en låg profil med »sämsta fallets lägsta värden», om inget annat anges:

— O2-molekylerna återförenas lika snabbt tillbaka med vätet (H) genom den underhållna stora atmosfäriska värmebildningen från Jordkroppens heta yta. Ingenting händer förrän Jordytan svalnar och tar emot utfällt vatten.

Då först »lättar dimman». MEN DÅ HAR REDAN EN BETYDANDE ytfast MINERALOGI UTBILDATS PÅ JORDYTAN,

FÖRKLARING ENLIGT TNED från K-cellens Expansion:

Jordatmosfärens fast bestämda nuvarande massa m(Jatm) från Jordmassan 5,975 T24 KG och ekvatorialradien

Rekv = 6,378 T6 M visar oss m(Jatm) = (p[rJordytan]=101325 Pa)R⁴(Gm₂/4π)^–1 = 5,3 T18 KG.

— Vi kan — utan större äventyr — grovräkna på huvuddelen av den massan för att få ett begrepp om vilken volym V som omsluter m(Jatm) med hjälp av kännedomen om luftens medelDensitet, här grovt D(luft) =1,3 KG/M³: D=m/V:

— V = m/D = m(Jatm)/D(luft) = 4,07692 T18 M³. Vi dividerar med Jordytan (4πR²=5,11185 T14 M²) och får volymens ideala höjdskikt h = 7975,4211 M. Ungefär som Mount Everest (8848 M). Är h, som här, litet relativt Jordradien blir volymfelet försumbart.

Jordatmosfären som sådan har ingen yttre gräns (JatmRef). Så, vilken avgränsad huvudmassvolym vi än väljer att grovräkna på, finns alltid toppatmosfäriskt material som läcker ut ur Jordatmosfären på grund av solljusets ljusenergipåverkan. Emellertid bör den delen vara alltmer försumbar om huvudmassan ligger alltmer tajt kramande kring Jordytan.

För översiktliga grovräkningar kan vi alltså räkna med (resultatet ovan med en liten extra marginal) att huvuddelen av Jordatmosfärens massa ligger inom troposfären (10-18 KM).

— OM Jordatmosfärens massa ändras gäller (Tryckfakta) p/m = P/M:

— Med känt marktryck p vid Jordytan från känd atmosfärsmassa m gäller proportionellt ett motsvarande marktryck P för en tillhörande variabel atmosfärsmassa M: P/p = M/m.

Frånser vi den extra energi som behövs för att ändra ett givet fast gastillstånd inom en given volym (V) utsäger allmänna gaslagen att pV = kT = E = konstant:

— TRYCKETp(Pascal=N/M²)·volymenV(M³) = GASKONSTANTENk(J/°K)·temperaturenT(°K).

— Ett givet Gastillstånds energiinnehåll E=kT är konstant: Tillväxer trycket (p) måste volymen (V) avta proportionellt så att Energilagens villkor bibehålls: energi kan varken skapas eller förintas, endast omsättas och omfördelas.

Så:

— Med en större m(Jatm)=M följer tvunget en mera komprimerad gas- eller ångvolym (V):

p1·V1 = p2·V2 som ger p1/p2 = V2/V1 = (hA)2/(hA)1 = h2/h1.

— Är p det lägre trycket med den högre markhöjden H och P det högre trycket med den lägre markhöjden h gäller alltså grovräkningen P/p = H/h som ovan enligt Ph = pH.

— OM 1st HavsOcean mHav =1,4 T21 KG förångas — TNED-Diakvadratens PrimärJordiska förutsättningar — och läggs till nuvarande m(Jatm) 5,3 T18 KG blir motsvarande tryckökning som ovan

P/p = M/m = (1,4 T21 KG + 5,3 T18 KG) / (5,3 T18 KG) = 265,15094 = H/h:

— h = H/265 = 10KM/265 = 0,038 KM = 38 M.

— Trettioåtta meter. Det blir markhöjden över Jordytan med huvuddelen av den inneslutna Jordmassatmosfären m(Jatm) om 1st HavsOceanmassa fanns förångad från »JordenBeginHot».

OREALISTISK RESULTATBILD — tillägg 8Jun2020: Med vattnets täthet D = m/V =1000 KG/M³ blir absolut minsta atmosfäriska tjocklek (h) (vattnet som sådant) för en stycken m=1.4 T21 KG förångad havsocean i grovräkningen V=Jordytan·h = m/D lika med

h = m/JyD = (1,4 T21 KG)/(4pi·[6,378 T6 M]² · 1000 KG/M³) = 2 738,729513 M. 3 KM. Inte mindre än 3 kilometer.

— Annars skulle vattenångan påtvingas tätheten D = (1,4 T21 KG)/(4pi·[6,378 T6 M]² · 30 M) = 91 290,983761 KG/M³.

— Det skulle kräva drygt 90 gånger vattnets normala täthet. Vad vi vet finns ingen sådan fysik:

— Medelavståndet (grovt kubiskt) mellan vattenmolekyler (U=18u) i D=1000 KG/M³ är [U(u)/m]^1/3 = 3,1 t10 M.

— Med D= 90 000 KG/M³ blir värdet 0,69 t10 M. I princip OK. Men inget vi har hört talas om;

Medelavstånden mellan atomerna i samtliga fasta material ligger runt och grovt omkring 2,5 t10 M.

KONSEKVENSER:

Vi har (CCS) delvis använt det orealistiska värdet (38M) via ett p/p0=m/m0=H/(h=10KM) för att grovräkna ett primärt temperaturvärde (T) »för återställande av normal medeltäthet»

(”För att upprätthålla vårt normaltrycks luftgastäthet inom marknivåns 1M³ luft vid” det högre trycket h/H [”10KM/38M”]).

— Med justeringen här (H=3KM) blir T istället p/(p0=101 325 Pa)=10KM/3KM=3,33, och därmed det mera rimliga

p = 337 750 Pa, och därmed

T = p/(k=370,95002) = 910,5000183 °K.

— Det är den underliggande Jordytstemperatur — spisplattan — som krävs för att garantera CCS = 650°K (377°C).

Det föregående teoretiska värdet via h=38M (”72 698,871°K”) har alltså i dessa sammanhang ingen betydelse. Vi kan helt bortse ifrån den räkningen (i sammanhanget) — om inget ytterligare annat:

Utflykten medförde inga direkta äventyr för helheten. Snarare (910°K) ett mera gynnsamt läge för att förklara situationen med uppkomsten av organiskt liv då vatten först uppträder på Jordytan: Yttemperaturen från ca 900 °K (630°C) med vidare neråt nuvarande.

Absolut lägsta Jordytans temperatur som krävs för den förångningen (CCS) är ca 650°K.

— Jordens primärtemperatur — kortvarigt — har tidigare beräknats till max 68 477,667 °K.

Med en mera realistisk uppskattning (primära värmebaserade ursprungseffekten ca 3ggr nuvarande för Jordens ca 6000°K heta inre) skulle Jordkroppens avsvalningsperiod ha börjat runt max 20.000 °K.

— Med givna grunddata enligt TNED (K-cellens värmefysik), Vintergatans, Solsystemets och Jordens ålder skulle Jordavsvalningstiden i så fall kräva just precis runt 15 T9 år för att nå fram till geologernas fastställda [‡] ”fast berggrund inte tidigare än 5 miljarder år bakåt”.

Ett uppslag: Så länge Jordytan är smälta sker avsvalningen relativt snabbt. När väl Jordytan stelnar — effektiva keramiska värmeisolatorer bildas — reduceras avsvalningstakten betydligt. Jämför uppgiften i FMavsvalning: grovt minus 20°C på runt max5 (min2) miljarder år (grovt 4°C per miljard år: Solen hinner slockna [‡] innan Jordens inre kallnar).

— 15 miljarder år är alltså siffran som ställs fram av Diakvadratens himlakroppsfysik för att den SÅ heta J-kroppen — från början med atmosfäriska HONC-ämnena — ska ha tid på sig att svalna fram till punkten (650°K) då det primära atmosfäriska ångvattnet först kan börja fällas ut på Jordytan: atmosfäriska trycket avtar, effektiva atmosfärshöjden ökar från minimala h mot nuvarande H.

SyrebildningenTillNu:

Se även vidare och mera utförligt nedan från Jordatmosfärens Ozonsköld.

— Slutpoängen i hela framställningen om PrimärJorden och dess syrefråga blir då tydligen den:

— Nuvarande väteflykt ur Jordatmosfären bygger på [Ozonskölden] en samtidig syrebildning ur toppatmosfärisk vattenånga. Värdena man får i grovräkningen visar att nuvarande mängd Kväve(78%)-Syre(21%) med väteflyktstakten 9,5 T7 KGväte/år kan frigöras ur befintlig atmosfärisk vattenånga inom runt 2 T9 år (KST), nuvarande takt. Lägre takt betyder längre tid.

— Men som redan tidigt (1950-talet) observerades:

Utan atmosfärisk väteflykt, ingen atmosfärisk syrebildning. Solljuset i det fallet bara åstadkommer att vattenmolekyler sönderdelas, och återförenas, ändlöst.

— Med en, som ovan, mera tajt kramande atmosfär kring Jordytan bör väteflykten också bli minimal relativt nuvarande:

Ingen nämnvärd atmosfärisk väteflykt existerar i Jordens primära atmosfär, enligt TNED-Diakvadraten.

Och därmed heller ingen egentlig syrebildning.

— Resultatbilden i resonemanget ovan utpekar således precis det som TNED-Diakvadraten med HONC-ämnena tycks kräva: Fritt molekylärt syre (O2) kan bara bildas från den tidpunkt då vatten först fälls ut stationärt på Jordytan.

— Alltså: syre-kvävet atmosfärsbildas först genom väteflykt ur Jordatmosfären då trycket från den stora primära atmosfäriska ångvattenmängden avtar och därmed effektiva atmosfäriska masshöjden h växer mot H och reguljärt normalt gasutrymme bereds,

RESULTATBILD — Syrefrågan genom PrimärJorden:

Fritt molekylärt syre kan bildas först ur H2O när Jordytan svalnat — under vattnets kokpunkt.

Jämför planeten VENUS:

— Venus massa är mindre än Jordmassan, ungefär samma omfång (91% av Jordytans tyngdkraft, Planetdata). Det innebär av allt att döma att Venus inte kunde hålla kvar sin primära vattenånga in i nutid (H2O Atomvikt U=18) om den ens fanns med från början (Se Primärmassorna) — och inte heller den atomära kvävgasen (N Atomvikt U=14) eller den lätta ammoniakgasen (NH₃, U=17) eller den ännu lättare metangasen (CH₄, U=16). Däremot den tunga koldioxidgasen (Atomvikt U=44) har stannat kvar på Venusytan. Se även Jordatmosfärens HONC, samt dito i Klorofyllämnena.

Fram tills dess Jordytans temperatur medger flytande vatten

— enligt TNED

(baserat helt på geologiska basfakta — också Månens Recession styrker de sammanhangen) 15 miljarder år för Jorden (nutid minus 5)

— hinner stora mängder successivt stelnande yt- och djupmineral forma Jordytans första fasta ytberggrunder.

— Som ovan (PrimärJorden) kan den Jordhistorien tydligen ske praktiskt taget helt utan kontakt med närvaro av fritt syre. Samt senare (som de geologiska lämningarna visat, se Bonnierscitatet) i kontakt med en allt växande mängder oceaniskt vatten. Inget fritt syre (Ozonskölden) kan uppträda före fast ytvatten på Jorden:

— Inget fritt atmosfäriskt syre — och därmed heller ingen annan primärt väteassocierad fri gas — kan bildas utan en samtidigt väteflykt ur Jordatmosfären.

Se referenser från Ozonskölden.

I modern akademi finns ingen teori för en HET primär Jordkropp.

— Man har i den moderna akademins berömda korridorer ingen teori för en primär Jordkropp med en synnerligen sammansatt förpreparerad kompakt het gasmassa med stora inslag av vattenånga och koldioxid plus alla möjliga blandningar mellan väte och kväve. SAMT en redan välpreparerad mineralogisk Jordkropp,:

Modern akademi har ingen Diakvadrat, ingen Neutronkvadrat, ingen Härledd Atomkärna.

TIDSPERSPEKTIVET — K-cellens värmefysik, Galaxbildningen med Solsystemets Uppkomst, Månens recession, Månens ytmineralogi: Jordens Ålder — saknas helt i modern akademi.

— Medan fotfolket i MAC-korridorerna tvingas (och tvivelslöst måste plågas) kämpa med en JordenBeginCOLD senast bakåt 5 T9 år, arbetar TNED med hela 20,82 T9 år — från en JordenBeginHot.

— Det är både orättvist och skamligt att ens tänka på att anställa en jämförelse: Modern Akademi är utklassad, helt klart: ingen seriös sparkar på en som redan ligger.

— Mauna Loa Beviset:

markbiomassan tar inte luftkol (GRUNDBEVISET):

markbiomassan sönderdelar inte vatten (ROKG) (NATURSKOGEN FRÅN BÖRJAN):

— TNED-Diakvadraten: Jordatmosfärens Syre(21%)-Kväve(78%) innehåll kan tydligen med utomordentlig relaterbarhet förstås ha frigjorts (KväveSyreTIDEN) via en JordenBeginHOT (J-kroppens expansion) ur en ursprunglig uppsättning HONC-ämnen (CO2, H2O, NH3, CH4) via en stor mängd primärt förångat atmosfärsikt vatten — 1st nuvarande HavsOcean ca 1,4 T21 KG som vattenutfälldes till Jordytan sedan denna svalnat till ca 650°K, och vidare neråt mot nuvarande.

Se även i Tryckfakta. För Växtexperimentens del (Ruben1941), se även i Experimentella begränsningar.

Jämför modern akademi:

syret i atmosfären

— och syret i Jordskorpans bergmineral

— har växterna avdelat ur vattnet (GreatOxygenationEvent).

— Se särskilt den moderna akademins ofta citerande/refererade räkneexempel — förtydligat — i Syret2000år:

— Modern akademi ägnar sig tydligen åt helt galna, naturvidriga, räkneövningar:

MaunaLoaBeviset bevisar räkningen: SyrebildningenTillNu

— »Växter sönderdelar vatten», säger etablerad litteratur.

Anledning — Syret2000år;:

— Det är enda sättet för modern akademi att få ihop det med Jordens urhistoria: att UPPFINNA en »syrets uppkomst ur vatten» — på växternas kredit.

Men Mauna Loa Beviset (SOM) klargör att den räkningen gör våld på Mauna Loa Beviset.

• Ingen som helst naturvetenskapligt belagd grund existerar som säger, visar, bevisar eller förklarar att växter som tillåts utvecklas i sin egen naturliga miljö sönderdelar vatten, säger Mauna Loa Beviset:

Nuvarande vetenskapsetablissemang framhåller:

— nuvarande atmosfäriska syret 21%×5,28 T18 KG = 1,1088 T18 KG förnyas en gång varje drygt 2000 år.

Referenserna som anges på Webben till påståendet slutar på en webbkälla som kräver betalning [‡]. Innehållet i den hemliga klubbens överläggningar är här inte närmare känd. Men den moderna akademins övriga överläggningar i ämnet är det från WIKIPEDIAS JORDTRÄD. Så, vi kan själva luska ut hur man har räknat och laborerat för att komma fram till uppgiften. Resultatet redovisas nedan, till jämförande prövning.

— Den räkningen (Syret2000år) bygger tydligen på att försöka utnyttja Mauna Loa Sommartappets (DB1)

5,8 CO2ppmV · 2,2 T12 KGkol/CO2ppmv = 12,76 T12 KGkol, här förenklat som 12 T12 KGkol = 12 GigaTon Kol, som sedan multipliceras med 10 — »den etablerade akademins moderna kvadratmeterräkning» Syret2000år. — Man har då fått sitt (Eta120Gt) (Wikipedias Jordträdet)

120 GigaTonKol årligen som man anser att markväxterna MaunaLoaSommartapp-omsätter med

”60GigaTonIn—60GigaTonUt” som , justerat med Havsbiologins andel inräknat, ger totalt grovt

200 GigaTonKGkol — per år. Så framställs det i kvantiteter enligt »kvadratmeterprincipen» redovisad i den moderna akademins räkneövningar i Syret2000år; 2 T14 KGkol/år; ([Usyre2=32]/[Ukol1=12]~2,7):

— På varje sådan Kolatom, menar vidare etablerad modern akademi, avdelas två Syreatomer (O2) ur vatten enligt verksamheten (WikipediaLeden)

”växter avdelar syre ur vattnet” (GreatOxygenationEvent; Koroidov2014). Det ger

5,4 T14 KG frigjort syre per år. Eller med hela nuvarande atmosfäriska syret 1,1088 T18 KG ersättningstiden

T = (1,1088 T18 KGsyre) / (5,4 T14 KGsyre/år)

= 2053,3 år

Normalt sett skulle man rubricera den typen av räkneexercis som rent bedrägeri — rent fundamentalt rudimentärt detaljerat fullkomligt 100% bevisbart nonsens.

— Men Mauna Loa Beviset ingår inte i modern akademi: markbiologin tar inte luftkol:

— Mauna Loa SD-sommartappets årligt återkommande 5,8 ppmv CO2 deltar inte i markbiomassans materiella ämnestillväxt. Inte alls över huvud taget. Inte med en enda atom (ROKG; MLBok).

MODERN AKADEMI VÅLDFÖR SIG BEVISLIGT I DETALJ PÅ EN AVGÖRANDE BEVISFORM — MAUNA LOA BEVISET — SOM INTE ÄR KÄND och som tydligen heller inte önskas vara det, eftersom den bevisformen, bevisligen, helt kullkastar hela den moderna akademins teoretiska överbyggnad i ämnet:

• växter tar inte luftkol, säger Mauna Loa Beviset (GRUNDBEVISET);

• växter sönderdelar inte vatten, säger Mauna Loa Beviset (NATURSKOGEN FRÅN BÖRJAN);

— MaunaLoaBevisets fotosyntesform NATURSKOGEN CO₂ → C+O₂ → CO₂ inbegriper ingen vattensönderdelningskemi. Se särskilt i RubenGruppensExperiment 1941 i Nytt Ljus.

Utan fortsatt våld på dessa två organiska kemins nu som ovan detaljerat relaterat bevisliga hörnstenar havererar tydligen hela den moderna akademins organiska kemiteori — tillsammans med dess tydligt påtvingade kosmologiska association: Jordmineralogin (ScenJBH), dess ursprung, bildning och upphov:

PrimärJorden—Syrefrågans upplösning

KväveSyreTIDEN ¦ CCS ¦ Konsekvenserna ¦ Experimentella Begränsningar ¦ SummeringOissue ¦

SyreRäkningen som redovisas via TNED-Diakvadraten, se utförligt i Ozonskölden, Massflykten från Jorden, KväveSyreTiden:

— Kort: Det finns här veterligt ingenting liknande i modern akademi.

Inte ens en minsta tilldragande kontur. Grovräkningen förefaller stämma utomordentligt med alla geologiska geofysiska basfakta:

Flödesdiagremmet i Ozonskölden visar huvudsaken: Väteflykten från toppatmosfären underhåller Syre-Ozonbildning. En mindre del Syre förenas mycket långsamt med Jordskorpans erosionsmaterial, som också får förstås avdelar motsvarande mineralogiskt primärt kemiskt bundet vatten. Så kan atmosfärens gasinnehåll förstås hållas på en konstant ämnesnivå genom en helt blygsam liten väteförlust som försörjs av Jordytans bergerosioner och samtidigt ger en Ozonsköld:

4(H₂O) + solljus → 2 H₂ + (O₃ + O → H₂+O + H₂+O + O₂) ; se utförligt i Ozonskölden.

2 H₂ flyr Jordatmosfären med 9,5 T7 KG per år, 1 O₂ syreoxiderar med Jordytans erosionsmaterial — om balansräkningen håller.

— Nettoräkningen: Väteflykten 2 H₂ anställs av Jordbergens erosion — som via solljuset underhåller en Ozonsköld.

— Inget vatten lämnar Jordens hav och atmosfär. Inget syre bortförs. Inget syre tillkommer.

— Atmosfären är en oberoende materialkonstant domän som, tydligen, INTE materialutbyter något MED växtbiosfärens interna CO2-cykel,

CO₂ → C + O₂ → CO₂. Se även i O18FAKTA — ytterligare bekräftelser på TNED-Diakvadraten.

ResultatbildOissue:

PrimärJorden

RESULTATBILDEN TOTALT ovan i andra ord:

— Växter sönderdelar inte vatten: inte markbiologin, inte havsbiologin.

— Atmosfärens syre (övervägande O18) och växternas syre från CO2-delen (övervägande O16) är tydligt — markerat — skilda fysikaliska domäner i lika tydlig TRYCKFYSIKALISK SAMVERKAN (MLB&MolKEP); Växtvärlden arbetar tydligen på ett KONSTANT VäxaMulla-kapital med återanvändning av basämnena enligt det enkla kretsloppet COO → CförVäxten + OOförDjuren → förmultningCOO → ...

Bevisgrunden är Mauna Loa Beviset: Mauna Loa Beviset utesluter helt — fullständigt — varje föreställning som går ut på att ”växter tar luftkol”. Det finns ingenting sådant. Har aldrig funnits. Kommer aldrig att finnas.

Men: Vad säger att havsbiologins växter uppför sig som markbiologis enligt Mauna Loa Beviset? Det var just den centrala fråga vi inte kunde avgöra, särskilt:

Mauna Loa Beviset är specifikt för markbiomassan, och utsäger ingenting direkt om havsbiologin — utöver att markbiologi och havsbiologi är två skilda biologiska domäner — särskilt bevisat via AGW: koldioxidökningen som sådan sedan runt 1800, se utförligt i Mauna Loa Beviset. Så vad är det som gäller för havsbiologin?

SummeringOissue:

ResultatbildOissue

SVARET:

— DÅ det vattensönderdelande organiska kemiledet (WikipediaLeden) är uteslutet (MLBbR) som kandidat i Naturboken, finns uppenbarligen bara en, endast en, och ingenting annat än bara en enda återstående relaterbar kandidat:

CO₂ + H₂O —→ H₂COO₂ —→ CH₂O + O₂ :

Alla organiska växter utan undantag — ledet ovan — tar upp sitt växtkol C uteslutande som ett kolvatten CH₂O ur ett icke-kemiorganiskt preparerat kolassocierat vatten H₂COO₂ som (MLBok) bildas spontant i vatten tillsammans med luftinnehållets närvaro av föregående koldioxid

CO₂ som bildats återcirkulerande

C + O₂ från förmultnade växter och djur (C) — allt med tydlig början från en bestämd avvägd mängd sådan CO₂ som precis matchar ett atmosfäriskt samspel —

baserat på exakt balanserande tryckfysik (SD-konstantens förklaring). Växtens vattenbaserade kolupptag (ROKG; MolKEP) görs då, tydligen, under samtidigt avdelande av det friska syre O₂ som tidigare inlöstes i det kolassocierade vattnet från ett ursprungligt (Diakvadraten) sammansatt luftburet CO₂.

— Mauna Loa Beviset klargör, bestämt och tydligt, att DET växt-CO2:et INTE inkräktar på eller har någon som helst del i Mauna Loa Sommartappets årligt återkommande eCO2-SD-konstant ca 6 ppmV. Så är växtvärldens SÅ BEVISLIGT avgränsade domän från Jordfysikens övriga materialdelar oåterkalleligt stadfäst.

SUMMERING (27Aug2017) DIAKVADRATEN-Mauna Loa Beviset:

Växter avdelar inte syre ur vatten: inte markbiologins XylemFloem-baserade hydrotryckande växtfysik, inte havsbiologins ytplatta klorofyllceller heller.

— Det LÄTTA SYRETS VÄXTASSOCIATION är i alla detaljer vad som, här veterligt, framträder genom Mauna Loa Beviset (Feb2017); Mauna Loa Beviset (SOM), enbart, ansvarar för hela meningsformen, såvitt korrekt tolkat. Se även särskilt i Experimentella begränsningar.

DEN VIDARE BESKRIVNINGEN från SummeringOissue:

Det finns, vad vi vet, inget annat sätt att — enhetligt — beskriva den elementära organiska kemin.

Jämför Rubens AlgExperiment 1941 i Nytt Ljus: tydligt påtvingad apparatstress med eliminering av naturliga livsbetingelser.

Det är inget fel på experimentet. Felet ligger i att elimineringen av naturliga livsbetingelser »tvingar fången att uppföra sig på förväntat sätt».

Bevisningen generellt relaterat — enhetligt för både markbiologi och havsbiologi: fortlöpande livsbetingelser i slutna kretslopp på en fast given materialbas vars proportionella innehåll inte ändras — återfaller så i andra ord helt på detaljerna ovan från TNED-Diakvadraten enligt Mauna Loa Beviset.

JUST OZONBILDNINGEN framhålls central i moderna kvarter i samband med frågan om organiska livets uppkomst på Jorden:

— I TNED-Diakvadraten uppkommer en Ozonsköld automatiskt i toppatmosfären så snart en märkbar vattenmolekylånga finns där (Referenser från Ozonskärmen). När vatten sedan först fälls ut på Jordytan, som ovan enligt TNED-Diakvadraten, finns redan en väl utvecklad ozonskärm. NoProblemo.

— I modern akademi finns inte den förutsättningen. Inget primärt atmosfäriskt gasinnehåll alls för Jordens del finns. Inte inom »FörstaSkapelseTimmen», och inte senare heller. Ingenting avancerat, förklarande, kan teoretiseras fram med någon som helst frågeteckensreducerande trovärdighet i moderna korridorer i det ämnet. Dessutom tvingas studenterna förutsätta att Jordkroppen började KALLT. Det blir en HEMSK avvisande studentkorridor att tvingas växa i.

Här, i Universums Historia, börjar vi — tydligen till allmän prövning — VARMT.

— DEN OSKYDDANDE helt modernt akademiskt avgörande primärt kalla JORDYTANS EXPONERING FÖR SOLENS OBARMHÄRTIGA ULTRAVIOLETTA STRÅLNING skulle omedelbart ha mördat varje tendens till »primär molekylär parningsinstinkt».

Jordatmosfärens Ozonsköld O3:et: PrimärJorden

FÖRKLARING ENLIGT TNED från K-cellens Expansion:

Se även Wikipedias artikel på Ozone där kvantiteterna preciseras till jämförelse.

FÖRUTSATT VATTENÅNGA I ATMOSFÄREN:

Solljuset underhåller en strålskärm av cirkulerande O3-O2-O-molekyler + Väte H.

Molekylbindningarna bryts-bildas upprepat via solljusets inverkan rakt på Jordatmosfären från uppbrutet toppatmosfäriskt molekylvatten.

Jordrotationen åstadkommer viss blandning (på nattsidan) med återupptagen nybildning på dagsidan.

— NETTORÄKNINGEN OVAN ANTYDER att direkt toppatmosfärisk syrebildning utan samtidig väteflykt inte fungerar. Finns ingen ventil för vätet att rymma från Jordatmosfären, återbildas-sönderdelas bara vattenmolekylerna om och om igen, — fortfarande med viss [mera begränsad] ozonskärmverkan.

”Obviously, for oxygen to build up in the atmosphere it is necessary for

hydrogen to escape into outer space.”, Dole1965s11ö.

Formalian har varit väl känd och debatterad i varje fall sedan 1950-talet (de flesta av Doles referenser [alla 1913-1964] från den tiden). Källan ovan ger för sin del en genomgång med olika beräkningssteg och samband för att komma fram till slutmeningen citerad ovan.

SÅ SNART ATMOSFÄRISK VATTENÅNGA UPPTRÄDER I JORDATMOSFÄREN kan solljuset automatiskt underhålla en ultraviolett strålningssköld: Skölden absorberar ljusdelar som annars är direkt skadliga för organiskt liv.

Toppatmosfärens vattenmolekyler delas-förenas cykliskt via solljusets inverkan med resultat i en mindre väteflykt (9,5 T7 KG/år, WikipediaEscape) med samtidigt underhåll av den Ozonbaserade O₃ ljusskölden.

I Wikipedia Ozone—oxygen cycle finns kvantitetsuppgifter. Mängden stationärt atmosfäriskt ozon anges till ca 3 T12 KG ”3 billion metric tons” med en kontinuerligt pågående daglig 12%-ig återbildning-upplösning.

Nettoräkningen nedan förenklat från figuren ovan.

4(H₂O) + solljus → 2 H₂ + (O₃ + O → H₂+O + H₂+O + O₂) ;

4H rymmer från Jordatmosfären i en takt (WikipediaEscape) av 9,5 T7 KG/år, en syremolekyl O₂ absorberas av Jordmineralerna med erosionstakten (EROSex) 3,225 T13 KG/år som ansvarar för det möjligt balanserande återflödet av 2 H₂O erosionsvägen (SyreAssociationen): 1 syreatom per.21.215,98 erosionsmaterialatomer.

— Nettoräkningen ger en väteflykt ur Jordatmosfären och ett vattentillskott [FMjH2O] från Litosfärens bergmineral som precis balanserar väteflykten.

Inget vatten i netto försvinner ur Jordatmosfär och Hav.

Inget syre försvinner eller tillförs i netto från Jorden.

— Man kan summera verksamheten så:

— Väteflykten anställs av Jordbergens erosion — som via solljuset underhåller en Ozonsköld.

Inget annat.

Väteflykten (Hesc) blir på sätt och vis enligt illustrationen ovan den »ventil» som underhåller den kontinuerliga ozonbildningen.

— Jordskorpans erosionstakt [‡] från angivna basfakta är i global grovräkning ca 3,225 T13 KGerosionsmassa/år.

— För erosionsmassan att försörja tillflödet till atmosfären av vattenmassan (Wsplit) och därmed underhålla väteflykten på en konstant bevarad ämnes atmosfär, krävs då (SyreAssociationen) att minst en del på

2,3565891 t5 eller 0,0023565891% av erosionmassan innehåller kemiskt mineralbundet vatten som frigörs kontinuerligt vid Jordytans erosion.

Litosfären [‡] innehåller så stora mängder kemiskt bundet vatten (en havsoceanmassa = 1,4 T21 KG: 0,0234% av Jordmassan) att tillflödestakten ovan kan anses helt försumbar för det mineralogiskt bundna vattnets del.

Jordatmosfärens primära gasbildningar via vattenångans tryckfysik -- Jordatmosfärens Ozonsköld -- PrimärJorden -- GRUNDSAMBANDEN FÖRKLARAS

b: Vattnets ångbildningspunkt vid atmosfäriska ångtryckets från 1st förångad HavsOcean 1,4 T21 KG

Tryckfakta

Trycket [‡] p på Jordytan R från den överliggande atmosfärsmassan m(Jatm) beror bara på den massan.

Inget annat:

— p/m = Gm₂/R² = P/M; P/p = M/m: P = pM/m;

— Så: Med M = 1st HavsOceanMassa 1,4 T21 KG förutsatt förångad i nuvarande atmosfärens massa

m = 5,3 T18 KG gäller tydligen P/p = M/m = (1,4 T21 + 5,3 T18)/(5,3 T18) = 265,15094.

— Varje bestämd avgränsad rymdvolym i den gasmassan (vid en gravitellt given nivå R) kan beskrivas via allmänna gaslagen enligt

p = k·T/V = k T1/V1: med konstant bevarat tryck p ökar volymen V med växande temperatur T.

— Eller omvänt via pV = kT: växer trycket p utan temperaturökning T komprimeras volymen V.

— Så: Med förångning av 1st HavsOcean till atmosfären tvingas en fixt given normal atmosfäriskvolym vid Jordytan att komprimeras på gasinnehållet på grund av det högre trycket (KubAnalogin).

— För att återställa den komprimerade volymen V vid givet R med bibehållet tryck p till typen normal volym, måste temperaturen T öka.

Om temperaturen i Jordatmosfären ökar utan att atmosfärsmassan ökar, gör det ingenting åt atmosfärstrycket vid Jordytan, och tydligen ingen annan nivå ovanför markytan heller: Trycket påverkas bara, som ovan, av Jordgravitationen på den överliggande atmosfäriska massan. Inte av massans temperatur. Sedan är det en annan sak om den högre temperaturen medför att viss massa flyr Jordens g-fält: minskad atmosfärsmassa ger i så fall naturligtvis också minskat g-tryck.

— Så, teoretiskt: OM T från normala 0°C = 273,15°K vid STP (Standard Temperature and Pressure) tillväxer (snabbt) upp till förångningstemperaturen ca 650°K (CCS) som gäller för 1st HavsOceanmassa 1,4 T21 KG förångad i atmosfären — som betyder ett 265 gånger högre marktryck — måste T öka med samma proportion för att normalvolymen vid Jordytan (säg 1M³) ska bevaras utan att komprimeras:

— 273,15°K × 265 = 72 384,75 °K.

— Är T lägre, komprimeras tydligen referensvolymen motsvarande: lägre T med samma höga p kramar atmosfären mera tajt omkring Jordkroppen — referensvolymen komprimeras — ända fram tills marktemperaturen understiger ångpunkten 650°K och Oceanvattnet börjar fällas ut på Jordytan. Referensvolymen 1M³ är då komprimerad ca 100 gånger. Med ytterligare sjunkande T återgår referensvolymen åter till normalformen (1M³) då trycket sjunker genom att atmosfärsmassans drastiskt avtar — vattnet fälls ut på Jordytan: Atmosfärsmassan avtar drastiskt från 1,4 T21 KG till normala 5,3 T18 KG.

Figuren nedan sammanfattar utvecklingen enligt TNED-Diakvadraten från den kritiska händelsepunkten.

Jordatmosfärens gasutveckling från vattnets ångbildningspunkt, b: Se även ursprunget för HONC-ämnena.

b: Vattnets ångbildningspunkt vid atmosfäriska ångtryckets från 1st förångad HavsOcean 1,4 T21 KG

Se även i Jordatmosfärens Ozonsköld.

SYREBILDNINGEN — alla nuvarande fria atmosfäriska gaser — GES OMEDELBART UTRYMME från tidpunkten (b) då den avsvalnade Jordytan (JPG) börjar ta emot stadigvarande utfällt vatten — UR den tidigare primära ångheta närmast överliggande Jordatmosfären.

Vartefter Jordytan svalnar under (~650°K) den kritiska ångbildningspunkten för 1st atmosfäriskt förångad HavsOcean, börjar det atmosfäriska ångvattnet att etablera sig på Jordytan. Oceaner, insjöar, floder och rännilar bildas tillsammans med mixen från koldioxidgasens vattenlösning och övriga. Ju mer Jordytan svalnar från den gränspunkten och allt mer vatten fälls ut från atmosfären, desto tunnare blir den tidigare ångtäta atmosfären.

Solljusets pågående vattenmolekylsönderdelning i atmosfärens toppskikt (JoSoOz), och som tidigare — som det får förstås — inte kunde hålla fritt syre eller kväve på grund av den ångtäta atmosfären, medger successivt allt friare utrymme för just de fria syre och kvävemolekylerna.

Med nuvarande 21% Syre av Jordatmosfärsmassan 5,3 T18 KG uppgiften ovan från nuvarande väteflyktstakt

— Jordatmosfärens tillstånd JPG låter oss tydligen behålla den takten även för Jordens tidigare historia

— Ostay som avdelas via solljusets inverkan via väteflykten, krävs tydligen tiden

T(21%SyreAtm) = (0,21 · 5,3 T18KGsyre) / Ostay

= Otime ; tiden för nuvarande syrebildning -- genom väteflyktsprocessens frigörande av syre ur vattenånga

Tas också motsvarande tid med för kvävets avdelning ur den ursprungliga HONC-gruppens ammoniakdel (NH3) med, skulle värdet i så fall ovan adderas med en H3/H2=1,5-del: 1+1,5=2,5 gånger ovanstående — se KväveSyreTiden.

2,5Otime; grovräknad bildningstid för nuvarande Syre + Kväveatmosfär

MEN: — »Temperaturekvivalenta volymvärdet» i grovräkningen från beskrivningen i JPG, startvärdet

72 384,75 °K, ligger redan en bra bit över den på annat ställe grovräknande Jordens primärtemperatur från början

(J-kroppens expansion föregående Diakvadraten),

68 477,667 °K.

— Kompressionanalogin i JPG visar i så fall att Jordatmosfären för det lägre värdet — och vidare med avsvalningen ner mot kritiska ångpunkten (b: 650°K) — skulle vara mera tajt kramad kring Jordytan. Och därmed en mera långsam väteflyktstakt:

— Värdet ovan 2,5Otime kan då ses som en (absolut) lägsta värdegräns.

Gränsen för ett absolut största värde bestäms av redan givna geologiska basfakta:

— inte längre tillbaka än max runt 3,5 T9 år, räknat kontinuerligt utan möjliga mellanliggande pauser.

Så, i summa enligt TNED-Diakvadraten:

— Vårt nuvarande atmosfäriska Kväve(78%)+Syre(21%) skulle ha frigjorts under perioden tidigast bakåt[‡] från 3,5 T9 år då vatten först sägs ha uppträtt stationärt på Jordytan. Processen skulle ha verkställts med en tydligt ypperligt låg, nära försumbar avdelningstakt via solljusets atmosfäriska inverkan (Ozonskärmen): Solljuset avdelar Jordatmosfäriskt utflyende väte H ur

dels ammoniakgas (NH3),

dels metangas (CH4). Samt ur

dels atmosfäriska vattenmolekyler (H2O) från en primär 1st atmosfäriskt förångad Havsocean (JBH) 1,4 T21 KG (CCS) som efterlämnat nuvarande blotta 5,3 T18 KG Jordatmosfäriska totalmassa — med ett inslag av nu resterande vattenånga (100% luftfuktighet) på runt max 4%.

— Koldioxidens inslag (CO2) — det tyngsta av HONC-ämnena (U=44) — antas här HELT ha (mark-) växelverkat med den successiva vattenutfällningen — med tillhörande kolsyrainlösningar (MLBok). Samt övrigt tillsammans med de lätt vattenlösliga restgaserna ammoniak (NH3) och metan (CH4).

— Så är det möjligt att förstå hur fri syrebildning, fri vätebildning och primär koldioxidblandning med fast ytvatten SKULLE HA KUNNAT UPPKOMMA ur ett ursprungligt omfattande atmosfäriskt hett Koldioxid-Kväve-Väte-Vattenångtillstånd: JORDATMOSFÄRENS GASUTVECKLING enligt anvisningarna från TNED-Diakvadraten.

— Jordytans slutliga temperatur UNDER aktuella (b) vattnets kokpunkt triggar »genombrottet».

Vartefter primäratmosfären så uttunnas genom alltmer utfällt ytvatten på Jordytan, ges allt större utrymme för bildningen av motsvarande nuvarande atmosfäriska syre(21%)- och kvävemängd(78%).

Se vidare från början ovan i ÄMNENAS URSPRUNG.

PrimärJordens »BeginHOT» medger alltså (galant) ingen förutsättning alls för »molekylär parning» — LIV — INNAN en fast Jordyta visar sig: »FÖRST Scenen — SEDAN publiken».

Fram tills dess (Jordens Ålder) — PrimärJordens avsvalning under ca 15 T9 år fram tills tidigast bakåt för ca 5 T9 år sedan — hade Jordatmosfären utomordentligt god tid på sig att »förbereda för kommande djungel» — just genom det:

— SÄKER garanterad OZONBILDNING (O₃):

Ozonlagret längst upp i Jordatmosfären tar upp en stor del av Solljusets kortvågiga — för Jordytslivet farliga — strålkvanta. Och bildar därmed ett grundskydd för det känsliga Jordelivet att utvecklas på under ett maximalt tunt atmosfäriskt himmelstäcke.

När Jordytan först visade sig, max 5 T9 år bakåt, fanns alltså enligt TNED-Diakvadraten redan alla utomordentliga betingelser laddade, preparerade och klara för huvudattraktionen: organiska livets utveckling.

— I modern akademi SKULLE man — lätt — ha kommit fram till samma resultatvyer, om man bara hade intresserat sig för det som nu, bevisligt i detalj (Staten från 1800), tycks saknas: intresse för naturvetenskapen på naturvetenskapens egna villkor: nivån naturkunskap: Härledningar. Inte uppfinningar.

Det är TNED-basen i hela föreställningen: grundbetingelsen för livets utveckling på Jorden fanns redan när modern akademi går av stapeln [‡]. Modern akademi har ingen Jordens Historia i Universum före 5 miljarder år. Men TNED har det [‡]: +15 miljarder år. Se även från »GammelMånen».

Med den grundförklaringen

— syret i Jordatmosfären har inte bildats, som etablerad vetenskap säger det, genom »växternas fotosyntetiska sönderdelning av vatten» med början från max 5 miljarder (eg. 3) år bakåt:

— syret i Jordatmosfären kan med början från max 5 miljarder (eg. 3) år bakåt förstås ha avdelats ur en primär vattenbank genom hydro-termisk samverkan mellan en primärt het Jordkropp och solstrålningens molekylära sönderdelning av en primäratmosfärisk gasmassa — se vidare i BEVIS

har hela den nu etablerade moderna växtforskningen (ref. Koroidov 2014) havererat.

Fullständigt.

Notera återigen:

— Det är inget fel på experimenten.

Jämför summeringen i ämnet från Experimentella begränsningar.

Hela den nuvarande forskningseliten på området går, tydligen, ut på (Nobelpris) att BEVISA ståndpunkten att »växter avdelar syre genom att sönderdela vatten».

— Därför nämligen att det är den enda till buds stående teoretiska kandidaten i moderna kvarter för att få ihop det med »gåtan med Syrets ursprung» i Jordens historia.

UpplösningenMarkHav:

OM ingenting kan mota bort ovanstående (glänsande) TNED-förklaring till Jordens Urhistoria, är det redan antydda [Examination3] än mer utomordentligt klart i klartext — en HEMSK mening att sätta på pränt, eftersom veterligt ingen sådan avsikt finns:

— Experimenten utförs så att växtextraktet (oftast havsalger) påtvingas apparatstimuli tills förväntat resultat uppnås.

— Det är inget fel på experimenten.

OM så ingenting kan mota bort TNED-förklaringen ÄR havsbiologin därmed också förklarad på ovanstående SyreGåtans Upplösning:

Växter, inte alls över huvud taget, inte på något enda bevisbart förklarligt relaterbart sätt, sönderdelar INTE vatten.

No way.

— Inte markbiologins hydrotrycksbaserade Blad&Barr-fysik, explicit klargjort genom Mauna Loa Beviset (ORGANISKA KEMINS GRUNDSATS).

— Inte havsbiologins utpräglade icke-hydrotrycksbaserade direkt konstant solljusexponerade ytplattfysik, explicit klargjort genom TNED i Syregåtans upplösning.

Kan ingenting kullkasta den enhetligheten är tydligen HARMONIFÖRKLARINGEN stadfäst:

— Modern Akademi attackerar Naturgrunderna. DRIFT. Inte PLAN.

Ett formidabel globalt skräckvälde håller på att breda ut sig på planeten Jorden, underhållet av djupgående vanföreställningar (Staten från 1800+) om fysikens och matematikens och intelligensens och speciellt förståndets relaterbara natur och hemvist.

Det motiverar författaren att gå genom ELD om det så krävs för att påpeka gästfriheten.

— Varfördå?

— Därför att det är, tydligen, enda vägen som visar att det inte finns något att förlora, bara allt att vinna.

Rätta gärna om fel.

PROPORTIONERNA UNDERSTRYKER HARMONIN

— Livet utvecklas på en försvinnande LITEN materialdel relativ allt det övriga — för att få tillfälle att omfatta och omfamna helheten i max jubel: total extas:

— Total frihet från våld och tvång.

Koldioxiden (CO2) är den enda av Jordatmosfärens (nuvarande) gaser som växelverkar direkt naturligt med vatten (även Ammoniakgas NH₃ löser sig lätt i vatten):

— Så kan CO2 + H2O förstås bilda »Hela det organiska livets centrala icke-organiska hjärtpump»: vatten och koldioxid — med visst Väte-Kväve-stöd: snyggare finns inte. Jämför VKK.

Referensbudget CO2 år 1800:

REFERENSBUDGET 1800 för ev. utvärdering av Jordens urtida utveckling av organiskt liv -- BEVISGRUNDER ENLIGT MAUNA LOA BEVISET -- Foto: 13Sep2012 E29 Bild--239

mCO2 : vad markbiomassan använder i årlig tillväxt i sitt eget slutna kolcykelsystem

TYDLIGEN EN HELT RINGA autonom -- självreglerande -- BRÅKDEL AV ATMOSFÄRENS KOLDIOXIDINNEHÅLL;

eCO2 : Mauna Loa SD-konstanten som inlöst i regnvattnet sköljer genom markbiomassan åligen utan att medverka i markbiomassans materialomsättning

CO2 : atmosfäriska koldioxiden i Naturskogen runt år 1800

Havsbiologins del saknar här direkt relaterad representation. Förutsätter vi att LIVSORDNINGEN är den samma som för markbiologin kan man räkna med (havsytans större andel relativt landytan) att havsbiologin är -- minst -- lika med markbiologins representation ovan GÅNGER TVÅ.

Mauna Loa beviset (DB1: 3,75/2,2~1,7): I kolmängd räknat använder markbiomassan ett eget slutet VäxaMulla årligt global medelmässigt kol-syre-kapital som motsvarar (gröna ovan) ca 2 ppmv CO2 relativt luftens totalinnehåll av (år 1800, noll nuvarande föroreningar) 280 ppmv CO2 (långa ljusorangea ovan).

— Efter havs-landyta: »Havsbiologin använder minst dubbla markbiomassans omsättning». Men en uppgift för havsbiologins del verkar svår att härleda: vi vet inget säkert här, än.

— Hela Jordbiosfäriska organismens årliga omsättningsform (max 10 ppmv CO2) är tydligen (komiskt) LITEN relativt det i sig nära försumbart ringa normala inslaget av koldixoid i atmosfären: 280 ppmv — 0,028% vid tiden runt 1800 då inga extra inslag av den typen fanns.

— Relativt luftens huvudaktörer Kväve 78%, Syre 21% och Argon 1% (max 0,8% vattenånga vid 100% luftfuktighet) är »livsgaserna» tydligen helt försumbara.

— Men folk i allmänhet i den här tidsepoken (särskilt 2010+) verkar tro att Verksamheterna inte stör djupordningen:

— Djur och människors syreanvändning INUTI den »lilla fjuttiga» gröndelen i diagrammet ovan — »eftersom det finns ju så mycket runt omkring».

Jättesmart. Verkligen enastående. Intelligensens absoluta hemvist.

Naturskogen runt 1800 -- Atmosfärens mest framträdande gasområden. Uppgifterna sammanställda från allmänt tillgängliga fackverk tillsammans med resultaten från Mauna Loa Beviset..

Den enkla räkningen ovan som, här, har innefattat ett uppskattat Havsbiologins bidrag på 4,7 ppmv — till jämförelse enligt Mauna Loa Beviset.

— Basvärdet här är markbiologins medelglobala årliga VäxaMulla-omsättning runt (medel [5,531+3,75]/2/2,2) 2 ppmv CO2 (DB1).

— Medelytan som en Aktiv Biomassa hos varje Blad&Barr är (här) tagen över ett medelmässigt globalt medellivsGranträd.

— Räkningen baseras på Globala Granekvivalents (GE) antal (år 1800) ca 2,95 T11 globala medelindivider. Fördelas dessa över landytans 30% av Jordytan 5,11 T14 M² ges en referenssiffra på 0,3·5,11T14M²/2,95T11GE = 519,66101 M²/GE aktiv biomassyta.

— Havsbiologins motsvarande del blir då 7/3 · 2ppmv = 4,67 ppmv.

Resultatet till jämförelse från Dubbelbjörkens sommarblad (Sjörs 1954) visade totala bladytan 580M². En grov Granundersökning till jämförelse på en rejäl Gammelgran (Maj2014) visade betydligt högre bioyta (drygt 1400M²). Men det värdet är osäkert sett till ett rimligt globalmedelvärde.

Men OM det skulle hålla streck, betyder det (intressant) att markbiomassan i själva verket omfattar Jordlandytan 2,7 gånger — vilket, kanske, leder till att Naturskogen och Havet underhåller jämlika VäxaMulla.

Utandningsluften,

Relaterat

— »Men med SÅ mycket SYRE i överflöd, behöver vi ju inte bekymra oss för ANDNÖD direkt».

— Du säger det.

Eventuellt invanda uppfattningar som säger att

»SYRET VI ANDAS KOMMER FRÅN ATMOSFÄRENS 21% SYREINNEHÅLL» och/eller

»SYRET VI ANDAS KOMMER I HUVUDSAK FRÅN ALGER I HAVET»

har hamnat i ett annat ljus med genomgångarna i det här htm-dokumentet, samt från föregående.

Kanske till och med i ett väldigt mycket nytt och annorlunda ljus, särskilt i uppdagandet av det tunga syrets roll.

Fortsatt avskogning frammanar hälsovådliga effekter

Se punkterna i LÄTTA SYRETS VÄXTASSOCIATION:

— Avskogningarnas fortsatta växande syrekapningar kan förstås — RELATERAT I DETALJ — gynna direkt hälsovådliga konsekvenser.

— 9 AMINOSYROR — se Wikipedia, Essential amino acid, 8st O2-baserade och en O3-baserad (Se HONCklorofyllTabellen) — som djur och människor lever av, är byggda PÅ, och inte kan producera själva för den rent biotekniska funktionen, kommer från markbiomassan växtrike. Vi äter dessa basämnen direkt, eller via djur som har ätit växterna själva. Utan den basen överlever vi inte.

Utandningsluftens koldioxid (SummeringOissue) tillhör växtriket — och återvänder dit. Ingen annan stans.

Mauna Loa Beviset:

— Markbiomassans slutna kemiska matematiska fysik: CO₂ → C + O₂ → CO₂:

— ca 2ppmv mCO2 av luftens totala 1.000.000 ppmv gasinnehåll, varav atmosfäriska syret upptar 21%, innefattar djurens och människornas cirkulerande syreanvändning. Genom att den syreanvändning är och förblir LÅST vid sin bestämda ändliga kolcykel, finns ingen möjlighet att postulera typen ”21% syretillgång” för organiskt liv. Procentsatsen (via CO2:ets 2ppmv) skulle här snarare vara 0,0002% NORMALT NATURHARMONISKT tillgängligt syre. Påtvingas växtvärldens syreberoende MERA syre än den normen, får det tydligen och obönhörligen konsekvenser för kolcykelns egen begränsade och bestämda — Mauna Loa Beviset — budget:

FOTOSYNTESEN (MBL), ledets hela främre del

H₂O + CO₂ → H₂CO₃ : → H + HCO₃

besitter EXAKT SAMMA SLUTDEL SOM människans/djurens utandningsblock. Se särskilt @INTERNET i McGraw Hill Education, Respiration Chapter 53: Carbonic Dioxide and Nitric Oxde Transport, p1068.

— DET CO2-blocket ÄR Mauna Loa Beviset: Naturskogen, dess konstanta CO2-omsättning: växter tar inte luftkol: syremängden är begränsad till markbiomassans slutna KolSyreCykel, ca 2ppmv CO2: Markbiologi och havsbiologi är skilda biodomäner:

— Tillsammans med havsbiologins del (UpplösningenMarkHav) omsätts konstant max 7 ppmv mhCO₂:

— DET FINNS INGET ANNAT ORGANISKT BETINGAT ELLER RESERVERAT SYRE ATT ÅBEROPA: träden ÄR våra liv.

— Växter måste EXISTERA (TabellAminosyror) för att djur och människor ska kunna andas:

Syremängden vi inandas kan aldrig överstiga växtvärldens samlade begränsade (grovt 7ppmv) CO2-mängd:

Djur och människor kan inandas »fritt atmosfäriskt syre» fram till den punkt då sista levande djurets sista utandningssuck har återlämnat allt det CO2 som djuren och människorna byggts upp av från växtriket.

Så: »Tillgången på andningssyre» är inte mera rik än tillgången på bevarad naturskog, Mauna Loa Beviset:

• Staten håller uppenbarligen på att mixtra med naturkrafter den inte har minsta uppfattning om ens existerar.

• Samhällena skulle byggas i harmoni MED naturen. Inte genom erövringskrig MOT naturen.

— Sågas levande (C + O₂) påtvingas den avlivade växten förmultning (CO₂) som driver CO₂-överskott.

— Syre kapas då som borde finnas naturligt fritt i den slutna KolSyreCykeln.

— Enda sättet för oss djur och människor — således — att inte medverka till den Statligt&Kommunalt påtvingade rent medicinskt bevisbart starkt upprörande miljöförstöringen [‡], är att hålla andan: varje utandning endast lägger till ytterligare CO₂ — så länge ingen naturlig återväxt tillåts.

Rätta ytterst gärna om fel.

• Staten måste lämna tillbaka varenda förbannad kapad kvadratmeter naturskog.

CO2-överskottet i atmosfären från avskogningarna och återväxtbekämpningen (AKT1800) — C:et som normalt borde figurera i LEVANDE KONTINUERLIGT UTAN GLAPP ELLER LUCKOR SYREPRODUCERANDE NATURSKOGSTRÄD och O2:et som normalt skulle finnas tillgängligt som friskt syre — endast ökar och tillväxer med varje levande individs utandningsluft, vänsterdelen ovan och därmed ännu mer växande stress på kvarlevande, och precis exakt SÅ LÄNGE STATEN-KOMMUNEN FORTSÄTTER HINDRA NATURSKOGENS ÅTERKOMST, TILLVÄXT OCH NATURLIGA UTBREDNING PÅ DESS NATURGRUNDANDE CO2-kapital.

Så:

— När vi andas UT — koldioxiden som kroppen gör sig av med efter inandningen av syret — är det något som sammanhänger med vårt basliv: Vi kan inte frigöra oss ifrån det, hur mycket syre som än finns i överflöd i resten av himmelriket. DET koldioxidet nämligen tillhör just växtrikets baskemi. Vi har kommit därifrån som biologiska varelser, rent kemiskt-tekniskt sett. Det är, tydligen, också DIT det måste återvända i sin naturbyggda fysiska-kemiska tryckbalans. Inget syreöverskott i hela Universum kan ändra på den ordningen: vi är och förblir beroende av och i SYMBIOS med växtvärldens grundmaskineri.

Tillåts inte CO2-överskottet från avskogningarna att reduceras med naturlig återväxt, tvingas det överskottet bara att tillväxa med varje vår egen personliga utandningsluft: + extra CO2, som ingen stans har att ta vägen — på grund av Statens härjningar: Genom den allt växande CO2-stressen på kvarlevande (TRÄDDÖDEN I DETALJ), sprids träddöd och allmän försvagad livskraft hos allt levande (EpilogNorrland2017):

— vårt normalt naturskogligt tillgängliga friska syre på Jorden reduceras i växande på grund av nuvarande Statsrättsmänniskas uppenbart vanvettiga, okunniga, outbildade och speciellt uppenbart djupkorkade härjningar.

SÅ FRAMSTÅR RESULTATBILDEN OTVETYDIGT:

— TRÄDEN är VÅRT SYRE. Inte »det stora atmosfäriska överskottet» som vi kanske trodde: Luften vi utandas kopplar trädens syreproduktion och markbiomassans allmänna aminosyreproduktion som vi lever av.

Rätta ytterst gärna om fel.

BEVIS: [Aug2017]

BEVISEN UPPHITTADE — genom äldre referensverk

typ (Rubey 1951+): hur och varför MAC låste in sig

— och HUR vi hittade ingången till utgången

• HELA ANLEDNINGEN UPPDAGAS bakom den etablerade vetenskapens olika försök att förklara Jordens historia på uppfattningen att »växter skapar vårt luftsyre genom att sönderdela vatten»: Genom nedanstående tidiga källverk dras ridån upp och blottställer en modern akademi som tydligt och märkbart plågsamt LIDER av en STOR uppenbar BRIST: ordning. Medan DIAKVADRATEN tycks förklara såväl hela Jordens mineralogiska historia i detalj — den moderna akademins tydligt låsta föreställningar inkluderat — finns här ingen motsvarande känd förklaringskraft från etablerat håll. Fast det vore (jädrans) kul att hitta en sådan. Jämför:

— syret i Jordatmosfären bildades INTE som etablerad vetenskap säger det genom »växternas fotosyntetiska sönderdelning av vatten»

med början från max 5 miljarder (eg. 3) år bakåt — på en KALL UrJord. Utan

— syret i Jordatmosfären avdelades

med början från max 5 miljarder (eg. 3) år bakåt ur en primär vattenbank

— Syret uppkom genom hydro-termisk samverkan mellan

en primärt het Jordkropp (Expansion efter fusionsfas från maximalt tätt materietillstånd) och

solstrålningens molekylära sönderdelning av en primäratmosfärisk gasmassa (vilken princip i sig redan är välkänd av andra skäl) med grund i en

primärt maximalt masstät himlakroppsbildning enligt TNED med K-cellens värmefysik.

Den teoretiska grunden har ingen representation i modern akademi: Neutronkvadraten.

FORSKNINGSRESULTATEN PÅ FÄLTET ÄR UTOMORDENTLIGT GLÄNSANDE.

— Dessa är de absolut enda bevis vi har. Men modern akademisk teori har tydligen hamnat helt fel.

Se särskilt från EXPERIMENTELLA BEGRÄNSNINGAR om ej redan bekant.

Nedanstående upplysande, avslöjande, tidiga referensverk uppdagar detaljerna i hela historien tillsammans med ovan beskrivna TNED-grunder. Se utförligt från DIAKVADRATEN:

— Hela problemkomplexet centrerat kring SyreGåtan som fick en galant upplösning — med Månens Recession, Månens mineralogi (Gopalan1970) och RadioProblemet med b-koefficienten: radiokartorna som bevisar TNED-matematiken.

WikiOxygen:

@INTERNET — WIKIPEDIA, Geological history of oxygen (Aug2017)

https://en.wikipedia.org/wiki/Geological_history_of_oxygen

” Before photosynthesis evolved, Earth's atmosphere had no free oxygen (O2).[2] Photosynthetic prokaryotic organisms that produced O2 as a waste product lived long before the first build-up of free oxygen in the atmosphere,[3] perhaps as early as 3.5 billion years ago. The oxygen they produced would have been rapidly removed from the atmosphere by weathering of reducing minerals, most notably iron. This "mass rusting" led to the deposition of iron oxide on the ocean floor, forming banded iron formations. Oxygen only began to persist in the atmosphere in small quantities about 50 million years before the start of the Great Oxygenation Event.[4] This mass oxygenation of the atmosphere resulted in rapid buildup of free oxygen. At current rates of primary production, today's concentration of oxygen could be produced by photosynthetic organisms in 2,000 years.[5]”.

UPPGIFTEN KAN INTE STYRKAS:

— Wikipediaartikeln ger en referens (5) som väl leder till en allmänt tillgänglig källa, men VARS referens (2) nedan INTE är allmänt tillgänglig — OCH som dessutom innehåller en »INRE KONVERSATION» med två tydligt motställda motsägande påståendeformer: uppgiften kan inte styrkas.

Referens [5] i Wikipediaartikeln leder till

Dole1965, s5n:

” It should be emphasized that many of the conclusions

described below must be considered not in the same light in which

we view well grounded scientific laws and principles, but rather as the best intelligent guesses and deductions that we can now make on the basis of presently available facts and theory.”,

— Det aktuella stället:

Dole1965, s9ö:

” The reason that we made the statement above that all of the oxygen of the present atmosphere was produced by the photosynthetic reaction is that only approximately 2000 years are required to produce all of the atmospheric oxygen (2). This is a very short time on the geologic time scale.”,

— Wikipediaartikeln har inte författarens »faktasinne»:

Dole framhåller inledningsvis, s5ö:

” It is estimated that the present atmospheric oxygen content could have been

produced five to ten times during the earth's history.".

— På sidorna 12-13 klargörs att den uppgiften grundas på räkneexempel via olika markhöjder från hypotesen att syre kan avdelas ur atmosfäriskt vatten via solljusets inverkan med tillhörande väteflykt (Ozonskärmen). Beroende på markhöjden i räkningen får man något olika värden. Resultatet (s13ö) ”5 gånger” ansluter till markhöjden 125 KM.

Doles påstådda referens med alternativet (s9ö) ”approximativt 2000 år” grundas på ett annat sätt: uppfattningen att växterna avdelar syre på Jordytan genom växtvattnets sönderdelning. Det är alltså två skilda sätt som figurerar.

Men uppgiften ”approximativt 2000 år” är inte tillförlitlig. Se utförligt bevis i Syre2000 och Mauna Loa Beviset Bevisar Räkningen:

Doles 2000Referens:

— Doles egen referens (2) till ”only approximately 2000 years are required” leder till en PDF-länk som INTE är gratis:

” 2. BERKNER, L. V., and MARSHALL, L. C., The history of oxygenic concentration in the earth's atmosphere, Discussions Faraday Soc., 1964, 37,122.”.

Första träffen:

http://pubs.rsc.org/en/Content/ArticleLanding/1964/DF/DF9643700122 - !divAbstract:

" Buy this article £42.50 — Exclusive of taxes",

— Eller gratis för folk med ”Institutional Credentials”.

UPPGIFTEN ÄR ALLTSÅ INTE OBETINGAT TILLGÄNGLIG FÖR MÄNSKLIGHETEN (A20.2, A27.1: UDHR10Dec1948).

Det får inte gå till så.

— UPPGIFTEN KAN INTE STYRKAS.

Likaberättigade, födda människor, som intresserar sig för sakfakta (A27.1) utestängs.

Dessutom med tydlig adress till RENT OCKER (>500skr).

Föreningen kanske är religiös.

— Påståendet som sådant är (också) väldigt underligt — referenser eller någon enda minsta möjliga hållpunkt till EXAKT VAD MAN BASERAR UPPGIFTEN PÅ KVANTITATIVT verkar inte alls gå att få tag på. Webbsökning hittills (12Aug2017): ingen upphittad koppling. Inte ens ett omnämnande.

— Men vi kan själva HÄRLEDA EN BEVISGRUND som visar att referensen saknar naturvetenskaplig förankring:

Mauna Loa Bevisets egen bevisande räkning (MLBbR; Syre2000) är helt gratis ”2053,3 år”.

— Beviset innefattar bevisning att modern akademi ägnar sig år övervåld på naturdetaljer man inte känner till, och tydligen inte heller önskar känna till:

— Flera (ett otal) webbkällor finns som — liksom Wikipedia — använder frasen

”At the current rate of photosynthesis it would take about 2,000 years to regenerate the entire O2 in the present atmosphere.”,

Technical Services,

http://www.jjstech.com/oxygeno2.html

— Källan ger ingen referens.

”At the current rate of photosynthesis it would take about 2,000 years to regenerate the entire O2 in the present atmosphere.”,

”This Wikipedia Selection is sponsored by SOS Children, and consists of a hand selection from the English Wikipedia articles with only minor deletions”,

Oxygen

https://www.cs.mcgill.ca/~rwest/link-suggestion/wpcd_2008-09_augmented/wp/o/Oxygen.htm

— Källan ger ingen referens.

Källan ger ingen referens ges.

”At the current rate of photosynthesis it would take about 2,000 years to regenerate the entire in the present atmosphere.[88]”,

:Ref88:

”The Natural History of Oxygen. Malcolm. Dole. PDF. December 16, 2007. The Journal of General Physiology. 49. 5–27. 1965. 10.1085/jgp.49.1.5. 5859927. 1. 2195461.”,

Oxygen Explained

http://everything.explained.today/Oxygen/

— Referensen samma som Dole1965 — som hänvisar till PDF som måste köpas.

”It was estimated that, at the current rate of photosynthesis, it would take about 2,000 years to regenerate the entire oxygen in the present atmosphere.[47]”,

CHEM EUROPE

http://www.chemeurope.com/en/encyclopedia/Oxygen.html

:Ref47:

— Källans länkreferenser verkar inte fungera, inte någon: inget händer vid klick.

— OCH SÅ VIDARE: Ingen tycks bry sig.

— Sökning på »regeneration of atmospheric oxygen» ger noll gratis tillgängligt (1 köpträff).

— Öppen auktion på Barnkalaset. Verkligen trevlig bygd.

SyreRetur2000-frågans upplösning: BEVIS

PrimärJorden

Ny-Syre-Frågans Upplösningen

Dole kommer tillbaka till sitt eget frasbidrag som ovan [‡] på sidan 16n,

” The present oxygen of the atmosphere must have been produced by the photosynthesis

reaction, because it takes only about 2000 years to regenerate photosynthetically

all of the free oxygen of the atmosphere.”, Dole1965.

Varifrån kommer uppgiften?

Webbsökningen på Doles referens leder bara till en källa som kräver betalning (525skr).

Se — inledningsvis, om ej redan bekant — utförligt från JÄMFÖRANDE RESULTATBILD i artikeln Den moderna akademins bevisligt korrumperade naturskog.

Vi studerar det:

IPCC-Enhets-Sullets (Se Artikeln) ”60 GigaTon in—60GigaTon ut”

från den relaterade fysikens naturskogligt detaljerat — Mauna Loa Beviset — tydligen väl förankrade

(artikeln förklarar detaljerna detaljerat med referenser)

~60 GigaTonKol/M² = (2,95 T12 GE år 1800)(375KGkol/GE)/(20M²) = 55,3125 T12 KGkol/M²

som ovan vänster/10 i Wikipedias Jordträd — »120 GigaTon» — med

~ 06 GigaTonKol/M² = (2,95 T12 GE år 1800)(375KGkol/GE)/(200år) = 5,53125 T12 KGkol/år

är tydligen basen och grunden i den moderna akademins bekväma globalräkningar som ingen DÄR tycks kunna få fingrarna ur och förklara: man hoppar över vissa enhetsdetaljer för att kunna ge helhetsbilder, tydligen, dessutom på kvantiteter som helt tycks kunna förklaras av Relaterad fysik och matematik.

— Havsbiologin (Se grovräkningen i HavsBioBidraget) bidrar med grovt 7/3 (räknat efter ytförhållandet hav/land) relativt markbiomassans som ovan (avrundat max) 6 T12 KGkol/år VäxaMulla-konstant enligt

Havsbidraget ~ 7/3 · 6 T12 KG/år = 14 T12 KG/år ;

Totalt Land+Hav = (6+14=) 20 T12 KGkol/år ;

Med IPCC-sullet som ovan således 200 GigaTon Kol/år.

— På varje (Wikipedialedet) växtupptagen Kolatom (C: U=12) frigörs enligt modern akademisk framstående intelligens två Syreatomer (O: U=32): 32/12 ~ 2,7;

— Motsvarande mängd frigjort syre per år enligt nuvarande Jordära Överhetens Mening skulle då bli

2,7(200 T12 KGsyre/år) = 5,4 T14 KGsyre/år ;

modernt akademist årligt växtsyre från vattnets sönderdelning

Jordatmosfärens totalmassa är ca mATM=5,28 T18 KG. Syredelens 21% ger

0,21·mATM = 1,1088 T18 KGsyre: Tiden att fylla den mängden med 5,4 T14 KGsyre/år blir då

T = (1,1088 T18 KGsyre) / (5,4 T14 KGsyre/år) = 2053,3 år

Thereyougo.

Jämför Modern Akademi från WikiOxygen.

— Det vore väldigt intressant att få se en motsvarande förtydligande förklaring till Komplexet, sett från den moderna akademins egen sida.

Bara det faktum att den enkla räkningen inte visas räcker för att sätta upp en flagga.

Se även TUNGA SYRETS LUFTANDEL, källuppgiften här från Dole1965s16n: Förhållandet O¹⁶/O¹⁸ från syre som avdelas i samband med växternas verksamhet påstås vara proportionsvis större (mera O¹⁶ från växterna) än i atmosfären. Vilken är anledningen?

Dole beskriver två teorier — den ena med direkt anslutning och bekräftelse (MolKEP) i samhörighet med Mauna Loa Beviset.

— Se utförligt från TUNGA SYRETS LUFTANDEL.

Dole1965:

The Journal of General Physiology — The Natural History of Oxygen

MALCOLM DOLE (1965)

— Referensen Dole1965 omnämns i Wikipediaartikeln Geological history of oxygen (Aug2017), referensen leder till en nedladdningsbar PDF-fil

https://en.wikipedia.org/wiki/Geological_history_of_oxygen - cite_note-Dole1965-5

Dole1965, s5n:

” Although it is estimated that oxygen is only the third most abundant element cosmically (1) coming behind hydrogen and helium, in that order, it is the most abundant element on the earth's crust, which is important for the living race as oxygen is essential for life.

As we shall see later, oxygen was very probably not present in the early atmosphere of the earth, so it is interesting to consider how oxygen arose in the atmosphere, whether its abundance is now changing, what its isotopic composition is, and how the latter varies between samples of oxygen from different sources.”,

” Furthermore, there is probably a close connection between

the origin of life on this planet and the growth in the abundance of atmospheric oxygen as recently emphasized by Berkner and Marshall (2).”,

Dole1965, s9n:

” It is generally assumed that life

on this planet could not have arisen in an oxidizing atmosphere. For example, Miller (11) was able to synthesize amino acids by passing an electric spark through a mixture of CH4, NH3, H2, and H2O, but no organic compounds were formed when the gas mixture was only CO2 and H2O.”,

” Abelson (12)

found that CH4 + N2 + H2O gave amino acids in an electric discharge,

but not when CO2 + N2 + H2O was the gas mixture. In the presence of oxygen and light, especially ultraviolet light, the lifetime of amino acids would be very short. Thus, these authors believe that for life to have started, free oxygen must have been absent from the early atmosphere.”.

” The second reason for the absence of oxygen in the early atmosphere stems from the deduction of Brown (13) that because most of the neon and a large fraction of the other inert gases escaped from the earth during its formation from its protoplanet, no free gas could have existed in the atmosphere. Only those gases were retained that could be retained chemically, H2O, CO2, O2, and N2. For oxygen to exist as free gaseous oxygen it had to be liberated from chemical combination. Possible mechanisms for such liberation via photochemical

means are discussed in the next section.”.

DOLE EXPONERAR AVGÖRANDE ARGUMENTFORMER som, relaterat, understryker överlägsenheten i TNED-Universumets grundämneshistoria:

— I den moderna akademins ”no free gas could have existed in the atmosphere” bygger hela tankegången på en förutfattad idé om Jorden som bildad genom »successiv materialansamling»; En KALL materiekropp utvecklas genom successiv tillväxt på ett katastrofscenario: varje HARMONIBEGREPP — ordnad bildning — är utesluten.

— Den moderna akademins ”Only those gases were retained that could be retained chemically” innefattar just TNED-grunderna (Diakvadraten):

— Kemiska MIXEN mellan primärgrundämnen under Jordkroppens snabba expansion efter fusionsfasen. Jämför Venus: Med mindre massa än Jorden, ungefär samma diameter, förmådde (tydligen, om ingen annan förklaring finns) inte Venus kvarhålla motsvarande Jordprimära gasämnen: Venus yta har nu bara den tunga resten CO2 kvar, samt en mindre mängd vatten (och mycket litet kväve): Vattnet (Syre-Väte-delen i expansionen) gick förlorat.

Jordens utveckling (ScenJBH) enligt Diakvadratens ordning visar att det redan före Jordytans fasta bildning

— med efterföljande (CCS) första stationärt flytande ytvattnets existens på Jordytan sedan den svalnat under vattnets kokpunkt

— FANNS en OZONSKÄRM (O3).

Dole1965 beskriver (från s9n) den rent fotokemiska möjligheten i Jordatmosfärens toppskikt som också TNED-teorin ansluter till: Den möjliga uppdelningen av det primära KemiVattnet till Väte-Syre-Ozon (Ozonskärmen). Dole ger de formella sambanden, vilka vi förutsätter den översiktliga bekantskapen med.

PDF-källan nedan ger liknande avgörande (ovärderliga) uppgifter om den grundteori som — i Diakvadratens upplysande ljus — lett nuvarande kosmologiskt teoretiskt etablerade vetenskapsled in i en återvändsgränd.

TNED-MaunaLoaBeviset (SOM) ser ut att kunna förklarar hela Månen-Jordens Urhistoria i kraft av redan väl kända geologiska basfakta — särskilt beträffande SyreGåtan för Jordens del: organiska livets utveckling.

Hart1977:

The Evolution of the Atmosphere of the Earth

MICHAEL H. HART (1977)

Laboratory for Planetary Atmospheres, NASA /Goddard Space Flight Center, Received February 21, 1977; revised June 20, 1977

http://www.tau.ac.il/~colin/courses/CChange/Hart78.pdf

— Författaren redovisar en tidig (parameteromfattande) datormodellsimulering av Jordhistorien från början.

Hart1977, s23sp1ö:

” Since the papers of Brown (1952) and Rubey (1951) it has become generally accepted that the Earth lost any primordial atmosphere it may have had, and that the present atmosphere is derived from materials degassed from the interior.”,

— Den upplysningen ScenJBH är så galet klargörande mot TNED-Diakvadraten att man knappt tror det är sant: Rena självserveringen.

— Modern akademi hade verkligen föresatt sig från ruta ett att beskriva universums historia så PRIMITIVT det alls är möjligt.

— Som vi ser är utgångspunkten i modern akademi HELT väsensskild från den i TNED.

Hart1977, s23sp2n —

datormodelleringen framhävs:

” The results of the computer simulations indicate that it is possible to understand the evolution of our atmosphere to its present condition through the interplay of known processes, and that no extraordinary events (subsequent to the formation of the Earth and its core) need be postulated.”,

s24sp2n —

Väteflykten omnämns:

” A slower, but still geochemically important, process is the photodissociation of water molecules in the upper atmosphere, followed by the loss of hydrogen.”,

s25sp1m —

SYREGÅTANS URSPRUNG:

— Notera ”ferrous”, järnhaltig kontra ”ferric” oftast syreassocierad:

— Vulkanisk sten ”igneous rocks” visar »nästan rent järn» medan bergsediment (DjupPackad sten) visar tydliga järn-syreföreningar:

” D. Oxidation of Surface Minerals

Most iron atoms in igneous rocks are in the ferrous state. In comparison, sedimentary rocks contain a far higher proportion of ferric iron. The conversion of ferrous to ferric ion, represented schematically by

2FeO + O → Fe₂O₃, (4)

removes oxygen from the atmosphere-ocean system.”,

” The quantity so removed, over the course of geologic time, is much larger than the amount of free oxygen now in the atmosphere.”,

— Jämför DIAKVADRATEN med SYREBANDET:

— Efter fusionsfasen expanderar Jorden kraftigt från sitt maximalt täta tillstånd. Det breda syrebandet genom snabba kemiska föreningar med alla grundämnen, speciellt från Jordkroppens halva radiella mitt ut mot ytan där de lättare grundämnen samlas:

— En stor syremängd konserveras därmed i Jordmanteln och övre Jordytan, precis som det är känt i Jordskorpan: nära 50% av Jordskorpan (Övre Manteln) innehåller bundet syre (och en hel del kemiskt mineralbundet vatten).

— Den förutsättningen har aldrig funnits i modern akademi.

” Perhaps even more important is the conversion of sulfides to sulfates, which has also acted as a sink for

large quantities of oxygen.”,

— Ovanstående endast understryker den utomordentligt TYDLIGA kvalitativa skillnaden i teorier mellan MAC och TNED, och just varför TNED kan förklara den mera primitiva MAC-föreställningen, detaljerat dessutom:

— Det BREDA Syrebandet (inte bara i Jordenkroppen utan även) i alla himlakroppar: MIXEN vid J-kroppens expansion efter fusionsfasen GARANTERAR en primär syrsättning av ALLT primärt mineral (ungefär från mittdelen av centrum-ytan hos himlakroppen och sedan vidare utåt, via kemibindningarna under den snabba expansionsfasen, ut mot ytan).

— Det var den här typen av INFORMATION om Etablissemangets GRUNDIDÉER som hade eftersökts, men som (numera 2017) är SÅ svårt att hitta idag.

— Den etablerade modelleringen 1800+ av Jordens Urhistoria blir alltså med nödvändighet YTLIG — därför att den primitiva modell man valt för Naturen inte medger någon nämnvärd utvecklingshistoria FÖRE första ytfasta tidpunkten i Historien. Det är självförvållat. Typiskt 1800-talets herrefolksidéer: A-människor (akademiernas män) och B-människor (bordellernas kvinnor). Urdumt. Medan de förra, helt säkert relaterbart, utmärkt sig för småaktigt storhetsvansinne, har de senare (alltid) utmärkt sig för att vara vad de är: (Beundransvärt) Naturliga (inte sällan rent gudomliga): inget våld, inget tvång.

— Det är fullständigt klart, att OM man envisas med föreställningen att allt mineralogiskt bergbundet syre nödvändigtvis ska ha kommit DIT genom »successiv assimilation med dagblottad fast markyta» också behovet av en HÖG SÅDAN SYREOMSÄTTNINGSTAKT är ofrånkomlig, oundviklig.

— Så kom det sig att 1800-talets berömda akademiska snillen LÅSTE IN sig vid »oundgängliga» premisser — på grund av en från början tydligen bevisligt allt för trång universalbild.

Tack för upplysningen.

— HART1977 använder samma ledtyp för fotosynteskomplexet som Dole1965.

Hart1977, s26sp2n:

” Photosynthesis might be represented schematically by

CO2 + H2O → (CH2O)_organic + O2. (11)

(The reverse reaction, of course, occurs in respiration, forest fires, etc.) Most organic material is fairly promptly recycled; however a small portion is buried. Coal formation might be represented schematically by

(CH2O)_organic → C + H2O. (12)

(Actually, most sedimentary carbon is in black shales, rather than coal deposits, but the effect is the same for purposes of the present computation.)

The net effect of (11) and (12) is the breakup of CO2, with the oxygen remaining in the ocean-atmosphere system while carbon is removed. The crucial figure then is not the gross rate of photosynthesis, but rather the net rate of transfer of organic carbon to the sediments, here designates by R_sed.",

— ”black shales” refererar till ”svarta skiffrar”; Det mesta i rena mineralkolfyndigheter finns som Grafit — tunna atomskikt.

(I vissa meteoriter [och en del av Jordens inre] även som Diamant).

— OM föreställningen i etablerade vetenskapsled ÄR den att »det mesta av JordKolet kan återföras på Organismernas avfall» är det — enligt TNED-Universumets ursprung — alldeles uppenbart att man hamnar alldeles fel.

— TNED skiljer mellan PRIMÄRKOL (och dess primära syreassociationer enligt DIAKVADRATEN), och ORGANISKT KOL som har packats (havsbottnarna) under organismernas historia.

— Det bör inte bli oöverstigligt svårt att skilja de olika delarna åt genom en mera preciserad matematisk fysik enligt TNED.

Hart1977, s35sp1m:

” The simulation indicates (Fig. 9) that there was almost as much limestone present 2 or 3 billion years ago as there is today.”,

” Since most existing carbonate deposits are post-Precambrian (Garrels and McKenzie, 1971) the clear implication is that ancient limestone deposits have been extensively recycled.”,

— Meningen antyder möjligen att »ursprunglig» kalksten [bland annat typen Marmor] CaCO₃ (före organismernas utveckling) skulle, extensivt dessutom, ha upplösts och återbildats (av kolsyrligheten H₂CO₃ i havsvattnet och dess förmåga att upplösa bottenmineral rent kemiskt, och återsedimentera). Men den tolkningen är här oklar.

— ”post-”: senare (än), efter-:

— Författaren Hart verkar inte ens omnämna eller vidröra frågan om Kolets upphov som sådant på Jorden:

— Sökning på ordet ”origin” i texten har 7 träffar — alla i Referenses-sektionen:

1. Atmospheres and Oceans;

2. Oxygen;

3. Atmospheres and Oceans;

4. Life;

5. Atmospheres and Oceans;

6. Life;

7. Earth.

Klart är att ovanstående upplysningar har givit de slutliga, avgörande, ovärderliga, bidragen till det slutliga klargörandet av Jordens Historia — hela parkeringen — sådan den kan förstås, förklaras och relateras enligt TNED.

Märkligt är det — Jämför (typ) WikipediaEditörernas Ambitioner: Det ÄR si och så. Jämför t.ex. Dole — korrekt naturvetenskaplig attityd (WikipediaCitatet): ”It should be emphasized .. ” att framställningen är hypotetisk och prövande.

— SÄLLAN ser vi den typen @I NTERNET (numera): reservationerna som klart och tydligt understryker att påståenden, hävder och meningar utan väl relaterbara grunder blir ytterst äventyrliga.

Tunga Syrets Luftandel:

VOMTUAS — VÄXTERNAS OBSERVERADE MEDVERKAN TILL UPPDELNING AV SYREISOTOPERNA O16 OCH O18

TUNGA SYRETS LUFTANDEL — större än från växterna

Dole1965s16n:

” The present oxygen of the atmosphere must have been produced by the photosynthesis

reaction, because it takes only about 2000 years to regenerate photosynthetically

all of the free oxygen of the atmosphere. It would therefore be

expected that its isotopic composition would be that of photosynthetic oxygen.

Very surprisingly it is not.”.

För uppgiften ”about 2000 years”, se utförligt från WikiOxygen.

O18fakta: TSL

Syre (O) har tre stabila isotoper, O¹⁶(99,75%), O¹⁷(0,04%) och O¹⁸(0,2%), Van Nostrand’s Scientific Encyclopedia Ed.5 1976, p495-501, Table 3 THE NUCLIDES (ISOTOPES AND ISOBARS).

Källan avslöjar/bekräftar att växtvärldens syreassociationer INTE är »homogena» med Jordatmosfärens allmänna syreinnehåll:

Uppdagandet antyder att växtassocierat syre »föredrar» det lättare syret O¹⁶ medan »ordinära luftsyret» är proportionellt mera benäget att »föredra» tungt syre O¹⁸.

— Dole beskriver komplexet på 7 sidor genom flera (många, komplicerade) mätningar.

” Whether the isotopic exchange equilibrium of reaction (29)

was established or not,

the fact remains that the oxygen liberated in photosynthesis in ocean water has a smaller O¹⁸ content than atmospheric oxygen.”, Dole1965s18n,

” To quote Rakestraw, Rudd, and Dole, ”The conclusion is almost inescapable that

marine vegetation, plankton, bacteria and other sea life which consume oxygen must preferentially metabolize O¹⁶ at a higher rate than O¹⁸ to produce this marked isotope fractionation.” Further work by Dole, Lane, Rudd, and Zaukelies (33) confirmed these results .. ”. Arbetena daterade 1954.

Teorierna bakom:

” Theories of the Enhanced 018 Content of Atmospheric Oxygen

We have seen above that

the oxygen produced in the photosynthesis reaction does not have the same isotopic composition as the oxygen already in the air, hence there must be some mechanism which tends to enhance the O¹⁸ abundance in air.”, Dole1965s20ö,

” Without taking space here to describe other possibilities which we have

considered and rejected, let us turn at once to two reasonable possibilities.”.

Dole beskriver två möjligheter. Den ena av Dole-Lane (ref.39, 1956) ”the photosynthesis process”, den andra av Vinogradov (ref.37, 1959) ”the CO₂-O₂ scrambling process”:

OxygenFractionation: O18-fakta ¦ TSL

” Hence the photosynthesis process reduces the O¹⁸ percentage by 0.9 ppm per

year, but the CO₂-O₂ scrambling process raises it by only 0.006 ppm; hence

the latter is an inadequate explanation of the enhanced O¹⁸ content of the

atmosphere.

The theory of Lane and Dole (39) that fractionation of the oxygen isotopes

by respiration and organic oxidation causes the increase in the O¹⁸ content

of the atmosphere seems to be the best from a quantitative standpoint.”, Dole1965s23n.

Doles Förklaring:

Tunga Syrets Luftandel ¦ Tabellen

Förklaringen harmonierar tydligen med Mauna Loa Beviset:

”fractionation of the oxygen isotopes by respiration and organic oxidation causes the increase in the O18 content of the atmosphere”, (OF) rubricerar svaret.

Eller som Dole konkluderar i slutet:

” In summary, photosynthesis yields oxygen containing a higher O¹⁶/O¹⁸

ratio than the oxygen of the atmosphere, while respiration consumes oxygen

containing a higher O¹⁶/O¹⁸ ratio than the oxygen of the atmosphere and the

same ratio as that of photosynthetic oxygen, thus leading to the non-equilibrium

steady state value of the O¹⁶/O¹⁸ ratio in the atmosphere.”,

” In other

words, the O¹⁶ ratio of the atmosphere has been automatically adjusted to just

the right value so that the ratios for photosynthetic oxygen delivered to the

atmosphere and the oxygen extracted from the atmosphere by respiration

and organic oxidation are equal.”, Dole1965s24m.

Ovanstående bara bekräftar Mauna Loa Bevisets detaljer. Se utförlig förklaring i MLB&MolKEP.

Doles förklaring är tydligen en (korrekt) formulering av ett tydligt icke tidigare förklarat, icke insett sammanhang.

Så:

— HUR bär sig växterna (markbiomassan i Mauna Loa Beviset) åt för att prioritera O¹⁶ i komplexet?

Det kan förstås och förklaras ingå i fysiknaturen (MolKEP):

Tryckfysikens organiska kemi:

ILLUSTRATION; ScenJBH

Se utförligt i O18-FÖRKLARINGEN hur det tunga syrets Jordhistoria kan förstås mera i detalj från Diakvadratens förutsättningar:

— Livskemin har via fysiklagarna — och såvitt inga tolkningsfel insmugit sig, MolKEP — bringats att känna av AtomTyngd:

— Alltid lättaste, snabbaste, kortaste, minst resistiva vägen.

Diakvadraten:

— Syreblandningen med Toppvätet, som bildar stora vattenångmängder (CCS) över den heta primärJorden, kan förstås få en primärt typiskt högre andel tungt syre (O¹⁸) än blandningarna längre ner mot Jordcentrum.

— När (MolKEP)

organismerna väl börjar med sin verksamhet (ledet nedan, ROKG)

mCO₂ + mH₂O → mH₂CO₃ → mCH₂O + mO₂

är — tydligen — redan kol-syre-cykeln fysikaliskt förutbestämd PÅ »det mera primärt rena» — LÄTTARE — C¹²O¹⁶-innehållet (KolSyreFöreningen):

— En SÅ exakt balanserad tryckfysik (SD-konstantens förklaring) utvecklas direkt på rent gravitellt massvägande kinetik i minutiös detalj; Kolet »letar» ALLTID lättaste föreningsparten: tunga individer (O18) puttas ut på den fritt avgivna syremolekylens del, och såvitt minsta motståndets verkan tillåter det.

Men inget sådant bevis eller någon motsvarande framställning finns här veterligt i den moderna akademins vetenskapshistoria.

Rubengruppens experiment från 1941 i nytt ljus: Doles förklaring ¦ MolKEP ¦

Tryckfysikens organiska kemi ¦ Experimentella Begränsningar

RUBENS EXPERIMENT 1941 — I NYTT LJUS

Rubens växtexperiment 1941 i nytt ljus

Med Doles Förklaring i tydligt relaterbar samstämmig bekräftelse av och med Mauna Loa Bevisets detaljer (MLB&MolKEP)

hamnar också Rubens Chlorella-experiment från 1941 i ett nytt — fullständigt förklarande — tolkningsljus:

— Dole anknyter till ämnesfrågan särskilt i stycket nedan, s18ö:

” As mentioned above, when the relatively rapid turnover of atmospheric,

water, and carbon dioxide oxygen is considered, one would have expected

atmospheric oxygen to have the isotopic composition of oxygen from the

photosynthesis process. A number of investigators (for a review see Kirshenbaum,

34), including the author, have demonstrated that the oxygen liberated

in the photosynthesis reaction comes from the water rather than from

the carbon dioxide.”, Dole1965s18ö.

— WHICH carbon dioxide?

Det var frågan — som ingen kraft i modern akademi kan besvara, eller ens närma sig: CO2 i moderna kvarter har ingen distinktion (MLBdomänerna);

— Mauna Loa Beviset visar att det först och främst finns TVÅ (tvenne) skilda CO2-domäner:

1. mCO₂, markbiomassans slutna kol-syrecykel

2. eCO₂, Mauna Loa Sommartappets SD-konstant ca 6 ppmv, ca 3ggr mera än mCO₂:et

— eCO₂:et deltar inte i mCO₂:ets VäxaMulla-material (GRUNDBEVISET).

Så: Hur VET växtexperimentatorerna vilket, eller vad, de sysslar med?

— Se även i SD-hydratiseringen.

— RUBENS PREPARERADE TUNGA SYRE VÄXTEKVATION ser ut så här, om korrekt tolkat:

(1) CO₂ + H₂Ô → H₂CÔO₂ → CH₂O + ÔO

— Ô, o-flex här det tunga syret-18 Ô =O¹⁸, vanliga syret-16 rödmarkerat O = O¹⁶.

Rubengruppens Algexperiment 1941 [‡].

— Rubengruppen hade tydligen tänkt ut det hela så:

— OM växten avdelar syret från CO₂, kommer experimentet att visa att

(2) CO₂ + H₂Ô → H₂CÔO₂ → CH₂Ô + O₂

I annat fall som föregående led:

— Ledet nedan finns i Rubengruppens rapport

CO₂ + H₂O +hv ——Chlorophyll—→ O₂ + (1/n)(C·H₂O)n

med beskrivningen av resultatet — Chlorella är en typ av HavsAlg; PotassBiCar = H₁CO₃, Car=H₀CO₃:

” It is generally agreed that the net reaction for green plant photosynthesis can be represented by the equation [som ovan] and also that very little is known about the actual mechanism.”, Ruben1941,

” Young active Chlorella cells were suspended in heavy oxygen water (0.85% O¹⁸) containing ordinary potassium bicarbonate and carbonate. Under these conditions the oxygen exchange between the water and bicarbonate ion is slow and readily measurable.³ The isotopic ratio in the evolved oxygen was measured with a mass spectrometer. In other experiments the algae were allowed to carry on photosynthesis in ordinary water and heavy oxygen potassium bicarbonate and carbonate. The results of these experiments are summarized in Table I.

It is apparent that the O¹⁸/O¹⁶ ratio of the evolved oxygen is identical with that of the water.”.

VäxtensMöjligaAnförande: -- Se även i SyreAssociationen

Experimentet visade Ruben1.

” It is apparent that the O18/O16 ratio of the evolved oxygen is identical with that of the water”,

RubenGruppen1941, som citatet ovan.

Och vi amatörer står som fån och fattar ingenting — Tills TNED-MaunaLoaBeviset-DolesFörklaring-MolKEP seglar in på scenen.

VÄXTEN TALAR MED RUBENGRUPPEN:

— »Jahadu», sa Växten, »Du var verkligen en SmartEn»:

VÄXTEN fortsatte som det får förstås:

— Du, ExperimentNisse; Ursäkta om jag stör i arbetet och tränger mig på:

— MIN fysikgrund (MolKEP; Diakvadraten; ScenJBH) är att PRIORITERA O. Inte Ô. Så:

— Om du vill jävlas med mig och försöka pracka på mig Ô — O¹⁸ — för att lura in mig som kollaboratör i Nobelfestligheter (Microsofts senare Innovation: »MinaSidor» — »Vi talar om för dig hur du ska göra för att du ska tycka att du tänker bättre»; »Vi gör det här för Din och Din Familjs Bästa»), notera det:

— Min fysikgrund är och förblir Tryckfysikens organiska kemi: MolKEP.

— Jag kommer att FORTSÄTTA PRIORITERA MIN FYSIKGRUND O. Inte Ô, o-flex.

— Sen får du göra och greja bäst du vill med det.

— Så:

— Med din tolkning (ditt, ursäkta, uppvisade förakt för min ringa existens på nivån Din Personliga Intelligens) har du skapat en del problem:

mCOO + H₂Ô → mH₂COOÔ → mCH₂O + mOÔ

— Ô, o-flex här det tunga syret O¹⁸, vanliga syret O = O¹⁶.

— m, suffix som markerar Mauna Loa Bevisets redan tydligt stadfästa markbiologi (GRUNDBEVISET).

— ExperimentLedet är tydligen MolKEP ett särskilt korkat (extra O18 berikat) påtvingat livstillstånd som inte finns under normala förhållanden. Jämför nedan:

NORMALT SETT MED HUVUDDELEN AV SYRET SOM O16 (O18fakta):

— OM jag får leva mitt liv efter fysikgrunderna, fortsatte Växten, utan att någon mixtrar med mitt livsinnehåll, utför jag ALLTID syreavgivningen med mina normalt lättaste klienter (MolKEP) — O, Syre-16 — enligt det enkla redan kända ledet (MLBok)

mCO₂ + H₂O → H₂OCOO → mCH₂O + mO₂

— Växten tar upp kolvattnet, lämnar tillbaka syret. Ingen sönderdelning av vatten sker.

JordHistorien primärt, således enligt TNED:

— Uppdagandet (DolesFörklaring) — syreisotopernas uppdelning genom växtassocierad verksamhet — kan förstås enhetligt genom minsta motståndets verkan (MolKEP: Molekyl Kinetiska Energins Princip):

— Finner Kolatomen som ska associeras med växten flera Syrekandidater att välja på, tas den som medför mesta energihushållningen, analogt den med lägsta atommassan: O16. inte O18:

H_NOCOO → H_NOCOO → H_NOC + OO

När växten tar upp sin CO-molekyl, »väljs» tydligen samtidigt, om tillgängligt, det lätta O framför det tunga:

— Växtassociationen med CO-molekylen RENAR så tydligen AUTOMATISKT växtinnehållet från tungt syre. Den delen puttas istället ut till atmosfären som det avgivna syret — internt i »ozonmolekylen» OOO.

— VÄXTSFÄREN kan så förstås grunda helt enligt MaunaLoaBevisets räkning en sluten fysiksfär som bevarar maximalt låg O-profil med lättaste atomagenterna = snabbaste organiska gensvaret.

Det blir den helt enkla enhetliga minsta verkans lagförklaring bakom fenomenet:

växter tar inte luftkol: växter sönderdelar inte vatten.

Dole1965s17 TABLE IV bekräftar (för sin tid) också att havsvatten (Atlanten 0,1990% — alltså underförstått levande algbesuttet vatten) har lägre relativ Ô-förekomst än luft (0,2039%), liksom också insjövatten (Lake Michigan 0,198%) har lägre Ô än luft.

— Se även mera syntetiserat i SummeringOissue.

Mineralogiskt scenario enligt TNED-Diakvadraten:

Se HONC-energitabellen nedan.

Det finns ett JBH ¦ CCS sofistikerat sätt att grovräkna för att undersöka eventuella flaskhalsar i prövningen av den möjliga TNED-teorin (Diakvadraten) till Jordens Primärhistoria. Nedanstående ansluter till den resultatbilden.

Scenario JordenBegin:

Diakvadraten förklarar:

— Se särskilt J-kroppens Expansion [med Exakt k-bestämning] för bestämning av expasionstiderna/grundämnesbildningstiderna för de olika typerna himlakroppar:

— JordBildningen (k=1) fram till nuvarande medeltäthet 5500 KG/M³ från max 1,82 T17 KG/M³ vid Divergenständningen:

T = √ 3/2πG(5500 KG/M²) = 1140,8444 = 19 minuter 0,8444 sek.

Se särskilt i O18-fakta:

NOTERA ATT INGENTING AV FÖLJANDE INGÅR I DEN MODERNA AKADEMINS LÄROSTOL.

Jordskorpans sammansättning från BONNIERS ASTRONOMI

1978 Tabell 10.2 s174

Syredelen i CO₂ bildas först med lättaste syret O¹⁶ — Vatten bildas primärt i toppatmosfären med tyngsta syret O¹⁸ längst upp

— Varfördå?

— Därför — Diakvadraten — att det utträngande Syrebandet vid J-kroppens expansion ALLTID har möjlighet att blandas med icke ännu sönderfallna neutroner längst ut i J-kroppen — ljusets g-beroende: neutronsönderfallet sker snabbast där ljushastigheten är som störst: från g-centrum. Så: Grundämnesbildningen betingas generellt av låga neutronkvoter i centrum (tunga nuklider), höga längst ut (lätta nuklider).

— Fria neutroner förenas (lätt) med redan bildade nuklider (inte Helium; se BerylliumKlacken) och därmed deras tyngre isotoper. Se mera utförligt i O18-FÖRKLARINGEN.

Tänkt scenario enligt TNED-Diakvadraten fram till nuvarande — mera utvecklat nedan i JGÅ:

— Delarnas successiva blandningar, se utförligt i O18-förklaringen.

— Vad säger att ämnena stannar kvar?

— HONC-energitabellen.

— Från »JordenBeginHot» tränger Diakvadraten fusionsfasens syreband upp genom toppatmosfären där primärvätet/neutronförekomsten är som störst och bildar tungt syre O¹⁸: i toppen. Toppatmosfären får från början störst inslag av tungt syre O¹⁸ längst upp, sedan mera mot normala O¹⁶ längre ner mot Jordytan. Syret blandas med vätet och bildar vattenånga som underhålls av den primärt heta underliggande Jordytan.

Se mera relaterat med grundsamband i PrimärJordenSyrefrågan med efterföljande TRYCKFAKTA.

Grovräkningen i Jordens primärtemperatur garanterar att Jordkroppen har svalnat av från en primär max inre värmegrad grovt runt 3ggr nuvarande (6000°K):

— På tämligen genomsnittligt väl refererade grunder kan Jordkroppens maximala hetkroppstemperatur enligt TNED förstås börja runt max 20.000 °K. Flera olika redovisade datakällor ligger till grund för den beräkningen, samt konsekvenskvantiteter enligt förutsättningarna i TNED.

Så:

— Med Diakvadraten hela vårt nuvarande havsoceaniska innehåll av vatten 1,4 T21 KG TILL PRÖVNING i form av en primär Jordatmosfärisk befintlig atmosfärisk vattenånga, framgår (CCS) att lägsta värmeunderhållande temperatur vid Jordytan för att hålla den ångmängden är ca 650°K.

Vattenutfällningen:

— Hjälpsambanden för grovräkningarna — de redovisas i PrimärJordenSyrefrågan, TRYCKFAKTA och OZONSKÖLDEN —

Inget [SyrebildningenTILLnu] fritt atmosfärsikt syre kan bildas i Jordatmosfären

1. utan nuvarande väteflykt ur Jordatmosfären med nuvarande tryckförhållanden

2. så länge 1,4 T21 atmosfäriskt ångvatten påtvingar atmosfären ett ca 265 gånger högre marktryck än nuvarande

leder så fram till kärnpunkten:

— Först (tidigast bakåt från 3,5 T9 år) när Jordytans temperatur understiger ångbildningstemperaturen 650°K för Jordatmosfärens vattenånghållna 1st nuvarande HavsOceaner 1,4 T21 KG H2O kan 1. fast stationärt ytvatten fällas ut på Jordytan, 2. atmosfäriska trycket normaliseras mot nuvarande, och 3. därmed väteflykten etableras och därmed 4. fritt syre+kväve utbildas (KväveSyreTiden).

Se särskilt Månens recession, Månens ytmineralogi, Ozonskärmen: | SyrebildningenTILLnu | PrimärJordenSyrefrågan | TRYCKFAKTA | OZONSKÖLDEN

Det är hela den övergripande historien.

Alla de främst kända geologiska avgörande aspekterna förefaller falla in som exakt passande pusselbitar — i termer av modern akademisk teori utom en, central: TIDEN. Modern akademi har inte TNED — atomkärnan: Diakvadraten. Och därmed en helt annan, helt väsensskild, kosmologi.

— Så länge Jordytan är varmare än ca 650°K stannar HavsOceanen 1,4 T21 KG ångvatten i atmosfären.

— Så: Vartefter toppvatten kan uppdelas med garanterad väteflykt på kredit av en allt svalare Jordyta, bildas JGÅ allt större successivt utrymme för de rena gaserna (Ozon O3) med Syre (O, O2) och Kväve (N, N2) ur primärblandningen HONC vatten (H2O), ammoniak (NH3) och metan (CH4);

Det atmosfäriska CO2-skikt — med tydligt prioriterat primärt FIXERAT O16 som ovan — som kvarstår efter den primära vatteninlösningen blir, tydligen, det VÄXTORGANISKT CYKLISKA Kol-Syre som Jordbiosfärens växtliv omsätter (MolKEP):

CO₂→C+O₂→CO₂ — med O¹⁶-prioritering som ovan. Se även särskilt i O18-FÖRKLARINGEN.

HONC-EnergiTabellen:

HONC-ämnena stannar kvar i den primärheta Jordatmosfären

— Vad säger att ämnena stannar kvar i den primärheta TNED-Jordatmosfären ScenJBH?

Mycket vore vunnet i klarhet om någon övergripande RENT kvantitativ grovräkning finns som kan styrka ATT primärgaserna HONC verkligen KAN kvarhållas av PrimärJorden. Nedanstående grovräkning förefaller visa det: Diakvadratens Jordatmosfär håller:

Ammoniak 28Aug2017: https://labs.chem.ucsb.edu/zakarian/armen/11---bonddissociationenergy.pdf

Övriga Wikipedia Bond dissociation energy at 298 K: https://en.wikipedia.org/wiki/Bond-dissociation_energy

vLIM-Jordytan = 11,2 KM/S , se även härledningen (OBS Firefox) i Flykthastigheten

BDE, Bond Dissociating Energy — "kJ/mol" : X "kJ/mol" = X·1000 J · 1000 [u=1,66033 t27 KG] = Joule/molekyl; Se MOLBEGREPPET.

E(kin) = mv²/2; v² = 2E/[m=Uu/[N=1]]; v² = 2X T6 u / Uu = 2X T6/U; Allmänna Gaslagen (T°K)² = Uv²/3[R=8315 M²/S²°K]

KolumnF: [BDE = X] · T6 · u.

KolumnG: Är v(Ekin)-värdet större än flykthastigheten 11,2 KM/S vid Jordytan, eller så i det närmast över markytan, flyr ämnet ur Jordatmosfären.

KolumnH: Allmänna gaslagens v(Ekin) motsvarande energisönderdelande temperaturvärde. Är Jordkroppens primära temperatur lägre förmår i vilket fall inte Jordvärmen förmå ämnena att fly Jordatmosfären. Däremot — ingen motsvarande beräkning redovisad här — kan solljuset (lätt) avdela väte ur toppatmosfärisk vattenånga. Redan etablerade källverk (Dole)

Tveklöst starkaste energibindningen ligger tydligen på Kol-Syresidan C-O, tätt följd av Kvävebindningen N₂.

Grovräkningarna i tabellen ovan redovisar grunddata från några olika datakällor med olika molekylämnens uppdelningsenergier BDE vid 25°C.

Är Jordytan max 20.000 °K från början kan alla HONC-ämnena stanna kvar. Även vätet, enbart sett till den underliggande termiska Jordvärmehällen: den når aldrig upp till vätets kritiska BDE-nivå från Jordytan som värmebildare.

— Däremot lever vätet generellt farligt (WikipediaEscape) i toppatmosfären via solljusets inverkan där väteflykten i nuvarande Jordatmosfären är liten, men fundamental (Ozonskärmen, SyrebildningenTILLnu, Vattendrivningen ur Jordskorpans kemiskt bundna vatten med markerosionen: se Massflykten).

— Tryckbilden fram till tiden för atmosfärens primära ångvatten att fällas ut på Jordytan sätter emellertid en viss komprimerad nedre gräns för varje fysiskt möjlig väteflykt under TNED-Jordens långa avsvalningstid.

Genom (Tryckfakta, Volymändringen] den starkt komprimerade primära Jordatmosfärens huvudmassa på grund av den stora mängden förångat vatten (JordenBeginHOT) TILLÅTS INGET VÄSENTLIGT FRITT GASUTRYMME I JORDENS TIDIGA ATMOSFÄR. Se flödesschemat i Ozonskärmen:

— ÄVEN om solljuset frilägger H ur H2O, finns inget egentligt utrymme för O2-delar: Erinra våra vanliga köksexperiment: volymerna förhåller sig ungefär som tätheterna. Från molekylärt vatten H2O till gaserna Väte H och Syre O krävs betydligt större utrymme. Om ett högre atmosfäriskt tryck motverkar någon längre tids sådan uppdelning — vilket vi tydligen får förmoda i Jordatmosfärens tidiga skede med ett högt atmosfäriskt marktryck (Jatm; CCS) — tvingas [lika snabbt] de uppdelade ämnena H och O2 rekombinera (med solljusets planckstrålningskvantas hjälp).

— Resultatbilden skulle i så fall bli den att varje H2O-uppdelning via solljuset också strax rekombinerar via solljusets energiinverkan i den tidiga Jordatmosfärens starkt komprimerade toppskikt.

— Inte förrän trycket lättar — när vatten börjar fällas ut på Jordytan och atmosfärsmassan avtar mot nuvarande betydligt lägre massinnehåll — ges mera reguljärt utrymme för den fria gasbildningen JGÅ. Motverkas den uppdelningen av en mera tajt åtkramande atmosfär kring Jordkroppen, motverkas också en reguljär om än minimal väteflykt — och därmed heller ingen varaktig varken syre- eller kväveavdelning ur HONC-ämnena. Se vidare med referenser i Ozonskärmen: En reguljär väteflykt kommer inte igång förrän Jordatmosfären tunnas ut genom Vattenutfällningen.

Det skulle vara hela resultatbildens övergripande förklaring — enligt relaterad fysik (TNED).

Så länge Jordytans primärhetta inte tillåter vattenångan 1st nuvarande HavsOceaner att kondensera, håller också Jordgravitationen vattenångan kvar i sitt grepp TRYCKFAKTA. Först när Jordytan svalnat så mycket att flytande stationärt vatten kan fällas ut, kan också den ångvattentäta primära Jordatmosfären tunnas ur. Först från den tidpunkten — mera fritt atmosfäriskt gasutrymme OZONSKÖLDEN — kan stationärt fritt syre och kväve frigöras ur HONC-ämnena i någon större mängd.

Den allra första vattenbildningen på Jordytan inbegriper samtidigt kolsyrasättning från markskiktets CO₂ till vattnets H₂CO₃ (MLBok)

— OBEROENDE AV OM det verkligen förhåller sig så som antytts ovan ELLER INTE

— tungt syre O18 företrädesvis längst upp i atmosfären från primärbildningen med höga neutronkvoter ytterst i Diakvadratens J-kropp, rena syret O16 företrädesvis mest representerat i den primära marknära CO2-gasen

— blir det primära organiska livets utveckling också »naturligt automatiskt» betingat av »det rena O16»-syrets proportionsvis större andel i växterna. Nämligen med grund i den allmänna fysikaliska lagprincipen (MolKEP) »minsta motståndets väg»:

— Såväl Kol-Syreföreningar som Vatten-Syreassociationer besitter, tydligen, en inneboende rent massfysikalisk tröghetsassocierad mekanism som automatiskt puttar ut tyngre syreisotoper till atmosfären. Följden blir (Dole1965Tab4) en mindre andel tungt syre i växtassocierade domäner än i den fria atmosfären. Eller med Malcom Doles egen formulering (DoleFörklaringen)

”fractionation of the oxygen isotopes by respiration and organic oxidation

causes the increase in the O18 content of the atmosphere”, (OF).

Uppdelning av syreisotoper genom andning och organisk oxidation

förorsakar den större andelen O18 i atmosfären.

— CO2-omsättningen i »växtsfären» jämfört med atmosfärens inslag uppvisar lägre procent O18 än atmosfären.

Se särskilt i O18-FÖRKLARINGEN.

— MolKEP-komplexet harmonierar — således — perfekt med Mauna Loa Bevisets allmänna konsekvensform (ROKG; MLB&MolKEP):

växter tar inte luftkol: växter sönderdelar inte vatten.

Helheten i beskrivningen endast understryker Mauna Loa beviset.

— Växterna inkräktar inte på luften men behöver den — livsavgörande — för tryckbalansen:

Se även SummeringOissue.

forts.¦

————— ‡

vESC = √ 2(G=6,67 t11 JM/KG²)(m₂=5,975 T24 KG)/(R=6,378 T6 M) = 11,179042 M/S

= √ (7,97065 T14 S²/M)/R

Vattenångans molekylhastighet kan bestämmas från Gasbollarnas medelhastighet i ALLMÄNNA GASLAGEN enligt

v = √ 3RT/U ; M/S

R allmänna gaskonstanten 8314,9148 J / KG°K ~ 8315

T gastemperaturen i °K

U gasbollens atomvikt i u-enheter; 1u = 1,66033 t27 KG

ÖVERGRIPANDE RESULTATBILD: Aug2017

RÄTTSÖVERGREPPEN

MOT FREDLIGA OCH NATUR

Så bekräftas i SummeringOissue endast det rent medicinska kriteriet VKK för symbiosen Träd-Människa.

Bevisligheten — rent tekniskt kemiskt medicinskt — i nuvarande starkt upprörande verksamheter från Stat&Kommun (SFN) får därmed, tydligen relaterat, förstås stadfäst: Alla frågor besvarade: Ämnet är tydligen bevisligt i detalj fullständigt, totalt uttömt, såvitt här känt är:

MED EXAKT SAMMA FORTSATTA NIT SOM STAT&KOMMUN FORTSÄTTER HINDRA NATURSKOGEN MaunaLoaBeviset ATT KOMMA TILLBAKA — HEM — UTVERKAS LÖPANDE MOTSVARANDE GROGRUND FÖR RENT MEDICINSKT HÄLSOVÅDLIGA KONSEKVENSER (LSV).

Fakta ligger på bordet: Hälsogrunderna;

— Staten attackerar VKK hälsogrunderna — ovetande som det får förstås, ovillig att vakna upp.

Rätta gärna om fel.

Om inga sakfel föreligger i bevisningen är följande oundvikligt:

— Staten — TYDLIGEN speciellt kaxiga statsrättsmänniskor INTE ÄMBETSINRÄTTNINGARNA SOM SÅDANA RÅ JK JO SR som fortsätter inbilla sig själva och andra att LAG handlar om LYDNAD, inte KUNSKAP — tvingas FORTSÄTTA anställa omfattande diskriminering, direkta individattacker mot personer som uttrycker sin erkända rätt till liv och hälsa, om den egna tydligt SFN naturkränkande verksamheten inte upphör. Staten — de ansvariga statsrättsligt bemyndigade befattningshavarna — beter sig och uppför sig Så BEVISLIGT vanständigt, vanvettigt, OCH speciellt DETALJERAT egenmäktigt självsvåldigt. Samhällsbygden liknar »ett slags» slaveri: överheten beordrar medverkan i fortsatt naturskändning under rättsliga hot.

Det har påpekats tidigare i sammanhanget, och det förtjänar att upprepas — igen:

— Det i särklass mest effektiva sättet att ta livet av sin medmänniska, är att förvägra den människan hennes livsrätt: att kväva henne, rent mentalt sett. VKK är redan belyst ovan: statsrättsmänniskans tydliga oförmåga att uppröras över rådande uppenbara naturmord. Upprepningen är den:

Statsrättsmänniskans praktiserade historiska attityd exemplifierar och bevisar det vanvettiga, rent diktatoriska och tydligt våldsdyrkande och angreppsförhärligande verksamhetssättet: naturen attackeras för privatägda lydnadsanspråk: ren manifesterad ondska. Rätta gärna om fel:

— Svenska statens 150-åriga attacker [‡], systematiska misskrediteranden, hot, misshandel, människorov och direkta upprepade fysiska frihetsberövanden mot människor som på intet sätt utgör något hot, inte mot sig själva, inte mot andra varelser, varken djur eller människor:

— dödspskykningarna mot våldsvägrare under 150 år.

— RÅ, JK, JO, med tillhörande domarled i HD och alla övriga svenska förträffliga associerade inrättningar.

— Församlingen företrädds främst av den statsavlönade Allmänna Åklagaren inför offentlig publik i praktiskt centralsvenskt exempel:

— ”Hur skulle det vara om alla gjorde som du!”;

— ”Eftersom du inte gjort bättring sen förra gången blir det dubbelt så långt straff den här gången”.

HjälteModiga Svenska Kriminalpolisen hjälper till:

— Det är Jätteviktigt att ha Pistolen med sig när man ska besöka fredliga.

RättsExempel Sverige:

Svenskt Historiskt Exempel (Jan1977):

Kriminalpolisen i Sverige utför först ett människorov mot en våldsvägrare för att kunna förbereda anklagelser, åtal, processer och frihetsberövanden mot offret — för ”rymning”, enligt brottsbalkens lagtext. Och så går det till:

Tre civilklädda kriminalpoliser bryter sig in i bostaden hos en våldsvägrare:

— ”Följ med här, eller ska vi använda våld!”.

Offret transporteras sedan omgiven av de hotfulla kriminalpoliserna i låst bil in på en militär förläggning.

Offret tvingas möta ett antal personer med tydlig uppgift att »förhöra våldsvägraren om universum».

Efter flera timmars uppehållande med påtvingade samrören med olika personer, släpps offret ut.

En vecka efter kriminalpolisens öppna människorov och misshandel (som det rubriceras i brottsbalken, ”försättande i vanmakt ... dömes för misshandel”) får offret brev från kriminalpolisen med uppmaning att inställa sig i polisförhör ”misstänkt för rymning”. Brottsbalkens 12:te kapitel: ”krigsman som olovligen” i olika stycken och paragrafer.

Våldsvägraren behandlas inte som en människa, utan som ”en olydig krigsman” som ”måste inhämtas av kriminalpolisen under våldshot” så att man ”kan anklaga honom för brott mot riket”.

Säg något verk, historia, händelse eller annan form av uppförande och uppträdande som innefattar människor där svensk kriminalpolis INTE ägnar sig åt SÅDAN ren förbannad fascistisk, satanistisk, djävuldyrkande, nazistisk verksamhet.

Domare, Åklagare och Kriminalpolis samarbetar genom det upprepade påtvingade grova och djupt lögnaktiga, skamliga och skändliga förtalet ”olydig krigsman” mot en helt fredlig människa. Polisen attackerar våldsvägraren, provocerar med hot, misshandel och direkta upprepade människorov. Åklagaren för sin del attackerar offrets heder och anseende med offentliga utskällningar. Domaren för sin del misskrediterar offret offentligt, raljerar med skymfliga tillmälen om kriminellt beteende — och dömer offret, upprepat, till fängelse. Sverige.

Begrepp om mänskliga rättigheter existerar tydligen inte i Sverige (Se Fascism). RÅ JK JO SR. Här lyder man.

Ingen stat, nation, grupp, enskild, domare, åklagare, kriminalpolis eller annan part antastar fredliga existenser utan att skuldpunkter uppkommer (Intrångsskyddslagen). Inte under några som helst omständigheter. Inte på några som helst villkors vis. Det finns inget försvar för sådana skändliga och skymfliga handlingar som riktar sig angripande och antastande mot människor som inte utgör någon hotbild mot någon eller något. Då inte rättssystemets företrädare och utövare förstår innebörden, är det tydligt att allmänheten inte heller behöver göra det. Vilket skulle bevisas; Svenska Statens Rättsutövning företräder genom dokumenterad historia våldsutövning, våldsförhärligande, våldspraxis: MK;

Förmågan att uppröras över pågående naturvåldtäkt i Sverige är — tydligen — speciellt väl utvecklad inom Domarkåren, Åklagarleden och Kriminalpolisen. Djup Folkförankring. TorLattbil. Aa. Vi ser, möter och hör i dessa led en bevislig samling av fullständigt totalt fördummande ämbetsutövare, detaljerat bevisligt elaka, ondsinta, respektlösa, fullkomligt oförmögna att umgås fredligt med fredliga, oförmögna att ens kunna läsa innantill ett enda ord i en sanningsskrift. Vi möter undantagslöst, utan undantag, i deras hantering en totalt sekelinövad förbannad ondska i varje minsta atomär detalj: rättsmedvetande existerar inte. Polisen skulle hjälpa och stödja människor som INTE utgör hot mot andra DÅ de utsätts för misshandel. Inte själva utöva misshandeln, inte själva exekvera exakt noll befintligt rättsmedvetande: Allmänt praktiserad vardagsfascism: ”våld används öppet”: Bonniers Lilla Uppslagsbok.

— »Korsfäst! ... Korsfäst! ... Korsfäst! ... ».

Ursinnet har alltid frodats som mest i de människokulturer där vanvettet är som mest uppenbart, etablerat, och högt älskat. Den som inte upplevt det, tror det inte.

— TRÄD SÅGAS NER — därför att ”dom barrar ju”. Exempel Sverige.

— TRÄD SÅGAS NER — därför att ”dom skymmer ju utsikten”. Exempel Sverige.

— FREDLIGA UTESLUTS — därför att ”dom umgås ju inte med oss”. Exempel Sverige.

Och Naturen svarar (EPILOG):

— Ju mer naturförakt, dess mer samhällsutvecklat våld.

— Naturen försöker HELA skadan — för FÅ levande träd på för LITEN yta — genom återväxt.

— Och Staten drar ut och Hugger ner.

Varför gör staten så?

Därför — bevisligt — att staten är sinnessjuk:

— Ingen frisk handlar vanvördigt mot naturen. Staten handlar som den gör därför att handlingssätet INTE avspeglar empatiförmåga (VKK; Staten från 1800): avspeglingen är tydligt ond, elak och illasinnad under motsatt försäkran.

Sverige — igen:

SVERIGE — igen:

— Vad är fascism?

OBLIGATORISK LYDNAD UNDER MAJORITETSBESLUT ÄR FASCISM — förtryck. Inte demokrati.

OBETINGADE MAJORITETSBESLUT: obligatorisk lydnad under majoritetsbeslut. FLEST handuppräckningar. MEST GillaPoäng. Fascism. Obetingad Folkvilja: Jävulsdyrkan: Satanism: GuVaBraViÄrDyrkan:

INTE på grund av någon utropad sådan dyrkan. Utan på grund av en praktiserad.

Jämför MK: Människor som inte utvecklar sanning och kärlek — MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER — utvecklar jävulskap och fanstyg. Inte därför att ”Vi älskar att jävlas och allt annat fanstyg”. Utan därför att det finns inga andra alternativ att välja på. Tankeverksamheten lever sitt eget liv, går inte att stänga av.

Håller man inte efter rosenhäcken, tar ogräset överhanden. Säg igen.

— »Han umgås ju inte med oss. Och då kan ju inte vi ha honom här». Exempel Sverige.

— Vad är demokrati?

— Demokrati är fria val under mänskliga rättigheter UDHR10Dec1948.

Kommer ett förslag upp som innefattar att någon enda människas mänskliga rättigheter äventyras — ens en Tendens åt det hållet — tas förslaget inte ens upp. Det avfärdas direkt.

— Vad är Sverige 2017?

Tydligen en utpräglad — men icke SÅ utropad, men tydligt utomordentligt väl etablerad, bevisbar in till atomens sista förbannande historiska ”I Allmänhetens Intresse” prick [‡] — vardagsfascism. Testa skuldpunkterna: Rätta gärna om fel. SFN.

— Amen vafan menar du att vi ska göra då!

— Tilltala överträdarna.

— Vadå tilltala överträdarna???

— Tycker du det ser ut som att människor SOM hörsammar mänskliga rättigheter UDHR10Dec1948 är de som — främst — utvecklar brottslighet, generellt?

— Nä, det kan jag väl inte direkt påstå?

— Och?

— Vadå och?

— TALA OM MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER. Relatera sakinnehållet. Beskriv LAGEN (A12). ANVÄND ÖRONEN I HUVUDET och ÖGONEN och TITTA EFTER VAR responsen är MINST.

Tilltala överträdarna, och få ett slut på överträdelserna — jobba med brottsförebyggande verksamhet.

— ANSÄTT överträdarna. UTÖVA PÅTRYCKNING PÅ överträdarna. BEDRIV KAMPANJER för att MEJA NER överträdarna — inte genom skjutvapen utan genom KUNSKAP (K8). ”oförtrutet”.

— Säg igen. Vad var det för något sa du som verkade omöjligt? Behöver du fler exempel?

Så länge inget görs för att utveckla sanning och kärlek i de mänskliga samhällena — etablera respekt för och hörsammande av mänskliga rättigheter, lagen: NATURHARMONI: samarbete med naturen, inte envälde över: SFN — kommer våld att härja, breda ut sig, härska, jävlas och trilskas, allt mer ta kommando, breda ut sig på allt större ytor och områden. Testa gärna skuldpunkterna. Rätta om fel.

Forts.¦

Vartefter Primäratmosfären uttunnas på primärvattenånga med mineralbildning genom vattenutfällning, och den sedimentering som följer i oceanerna — kolsyran H2CO3 har också mineralupplösande egenskaper i tidens längd — uttunnas likaledes PrimärCO2:ets markgasskikt.

Kolhaltiga urbergen med O18:

Dole1965tab4

Slutbilden — vår tid med organiska livets utveckling — visar ett ypperligt LITET kvarvarande CO2-skikt 0,028% år 1800 utan vår tids förorenande inslag.

— Det skulle, då, vara samma CO2 som ursprungligt mättades med proportionsvis det först utträngande syret från primärbildningen ScenJBH, alltså det lättare O16, men nu PÅ ett underliggande bergmineral (kolhaltigt) som präglas av ett proportionsvis större innehåll av det tunga syret O¹⁸:

— Hur då?

OM ScenJBH primära CO2:et med sitt O16 föregick ett senare fritt uppkommer atmosfäriskt syre med större inslag av O18,

och som i sitt allt mer fria tillstånd SKULLE kunna oxidera med en allt mer kontakterad (fortfarande relativt het) Jordmantelyta, och därmed viss blandning, är det samtidigt tydligt att DET O18:et INTE beblandar sig med det REDAN fixerade primära CO2:ets O16:

— Fria atmosfäriska O18-prioriterade syret är det som bör bergblandas vid Jordytsvattnets tidiga utfällning och därmed atmosfäriska syrets markåtkomst. Inte CO2:ets redan fixerade O16.

— OM nu det är hur saken i vårt hårda berg vill ha det.

Dole1965tab4: O18fakta

YTTERLIGARE DETALJER MED TUNGA SYRETS INSLAG via MolKEP, Se KolSyreFöreningar och VattenSyreAssociationer.

Den bilden stämmer rent kvalitativt med uppgifterna från Dole1965s17, Tabell IV: relativa O18-förekomster i olika lokaler: Havsvatten och insjövatten »fotosyntesvatten» har proportionsvis mindre O18-innehåll än luft och, som det får förstås, kolhaltiga urberg.

Källa Atom per cent O18

————————————————————— ————————

Air ......................................................................... 0,2039

Photosynthesis (in Lake Michigan water) .............. 0,1990

Lake Michigan water ............................................. 0,1980

Atlantic Ocean water ............................................ 0,1990

Carbonate rocks ................................................... 0,2050

CO₂ (at 0°C in the presence of fresh water) ........... 0,2067

—————————————————————————

Utdrag efter Dole1965 s17 — TABLE IV ISOTOPIC COMPOSITION OF OXYGEN FROM VARIOUS SOURCES

Stabila syreisotoperna är — VNS 5thEd 1976 — O-16¦99,75%, O-17¦0,4%, O-18¦0,2%.

— Tabelluppgiften för CO2 är inte mera specificerad än följande (s22n):

” When carbon dioxide is brought into isotopic exchange equilibrium

with ocean water, which occurs rather readily, the O18 percentage in the

carbon dioxide rises to about 0.2078 atom per cent (Vinogradov et al. (37)

quote 0.2083 per cent) depending on the temperature. If this carbon dioxide

is carried into the stratosphere ... ”;

Snabbfakta 9Sep2017:

• CO2 har genomgående — »alla möjliga tillgängliga källor kollade 9Sep2017» — atomvikten avr. U=44= 12+16+16: O18 omnämns inte:

• Havsvatten — vattenmolekyler generellt — har mera O18 än luften ovanför: H2O16 (U=18) är lättare än H2O18 (U=20), avdunstar lättare (Wikipedia, Oxygen isotope ratio cycle): COO HAR INTE O18 (webbsökning 9Sep2017 ger nollresultat: inget omnämnande):

• Blandas CO2 (»noll O18») med (havs-) vatten (visst O18 = Ô, o-flex) — omrörning, turbulens, mekanisk påverkan — blir resultatet (möjligen) som Dole-källan påstår (möjlig molekylomfördelning: COO + HÔH = [COOHÔH = COÔHOH + energi = COÔ + HOH] — men direkt upplysning saknas — oerhört svårt att få fram uppgifter i O18-ärendet på webben nu 2017: noll, intet).

• Viss kryptisk @INTERNET KRAV PÅ BETALA LITTERATUR — som påstår sig vara ”naturvetenskaplig” trots att — SÅ — ”obehöriga Jordinnevånare” utestängs från innehållet — påstår I DE KRYPTISKA GISSA-VAD-DET-BETYDER-HIEROGLYFERNA att sjövatten GENERELLT innehåller (mycket) låga O18-halter (KÖP-Mätningar i Amazonas). Så tillvida stämmer de (KÖP-) uppgifterna med Doles mera prominenta gratisbutik ovan, Lake Michigan, och tydligen även oceanvattnet generellt. Men allmänna gratis och öppet tillgängliga O18-uppgifter (testa ”Delta O18”) på webben nu Sep2017 verkar helt omöjliga att få tag på: Inte ett enda napp trots flera obändiga försök. Hopplöst ämne — än.

• Dole sammanfattar CYKELN »växterna föredrar O16=O» på s24 så:

Efter Dole1965s24: Photosynthesis — Greater O16 yield →

LAND AND OCEANS ATMOSPHERE

← Respiration and Organic oxidation Greater O16 consumption

här ledformulerat (men Dole berör aldrig eller ens antyder själva den rent [kärn-] fysiska mekanismen bakom, bara ATT det fungerar så):

mullaCOO + HOH = växa(COOHOH + ljus = CHOH) + OO = mulla(C + OO + HOH) osv. (MBL; MLBok).

RELATERAD FÖRKLARING I UNIVERSUMS HISTORIA, se MolKEP och Lätta syrets växtassociation (LSV):

ALLMÄNT TILLGÄNGLIGA etablerade meningar som beskriver dessa detaljer verkar inte finnas, alls över huvud taget: inget ens omnämnt upphittat.

Kol12 införs som atomär massenhet 1961: I samband med forskarintresset för syret under perioden 1930-50 (Doles referenser 29-31) upptäcktes att atomvikterna för syre — dåvarande vald atomär massenhet — inte stämde. Dole synes ha givit avgörande bidrag till det uppmärksammandet, vilket föranledde ”the International Committee on Atomic Weights in 1961” att avskriva syret och (äntligen korrekt) anta Kol12 som atomär massenhet. Se även i Universums Historia HÄRLEDNINGEN TILL DEN ATOMÄRA MASSENHETEN.

———————————— ‡

Kemiska föreningsarbetets »minsta motståndets väg» (MolKEP) är (här) en ren konsekvenssats som följer av Ändringslagarna (Newton III).

MolKEP-Satsbilden finns här veterligt varken omnämnd eller antydd i modern (kemiorienterad) litteratur, ehuru principen inom (elektro-) mekaniken generellt är utomordentligt väl representerad.

WIKIPEDIA TAR UPP (artikelblocken: Oxygen isotopic ratio cycle; Isotopic fractionation; Kinetik Isotope Effect; Mass-independent fractionation; Delta O18 [δO18]) aspekter som bara delvis berör MolKEP. Någon direkt antydan (exempel, referens, omnämnande) som beskriver en möjlig koppling till det som här beskrivs i KolSyreFöreningar, har inte påträffats (än): själva den centrala fysiska kärn- och atommekanismen som tydligen detaljförklarar VARFÖR växter INTE sönderdelar vatten OCH samtidigt lurar typen experimentatorer SOM hävdar det. Se Rubengruppens experiment 1941 i nytt ljus.

Med den totalbilden — en till synes kvalitativt uttömmande helhetsharmonisk bioförklaring — förefaller det svårt att hitta angreppspunkter för att försöka avliva TNED.

Nuvarande kända geologiska data — så långt tillbaka vi vet — berättar för oss att Jordytan (Enligt TNED, Se Jordens ålder) uppvisade fast skorpa, bergbildning, inte mer än max 5 T9 år bakåt (5GigaÅr). I modern akademi ser man den bildningen som »Jordens födelsetid» enligt Kants Nebularhypotes.

— I TNED K-cellens värmefysik talar vi snarare om JORDENS FÖRSTA REGULJÄRA BERGBILDNING efter den långa avsvalningstiden (15 GigaÅr) — se även i Månens Recession och Månens ytmineralogi, dessa bägge har fått (särskilt galanta fullkomligt) samstämmiga förklaringar baserat på redan välkända geologiska basfakta, men som — tydligen — har förbryllat modern akademi utan hopp om begripliga förklaringar

(och inbjudit en del sensationella religiösa bibelsällskaps privata matematiska festligheter [»Månrecessionen var snabbare förr»] som likaledes får inblick i var skåpet placerades från start — se även från Recessionsgrunderna).

— Syredelen från vattnet

som bildades primärt i Jordens urhistoria, DiaKvadraten, genom kemisk mix med utträngande nybildat syre och toppväte med vissa neutroninslag i Jordens ytterkanter

är INTE — VMA — samma som syredelen från anfadern, CO₂:et.

— Medan det förra (Diakvadraten), vattensyret vid primärbildningen i Jordens urhistoria, berikades med syreisotoper Ô, fanns (tydligen) inget direkt liknande i den lägre, mera in mot J-centrum belägna CO₂-kemin.

— Om växten själv får bestämma förutsättningarna, är det tydligt att O prioriteras. Inte Ô.

Det modern akademi gör I DEN RESULTATBILDENS LJUS, är — således VMA, såvitt korrekt uppfattat — inget mer och inget mindre än att framtvinga sina egna experimentella resultat innan de ens gått av stapeln:

— Objektet påtvingas förutsättningar det inte har i naturen — och det är fortfarande inget fel på experimentet som sådant.

Felet ligger, tydligen, här (AVIE):

Livsinnehållet förutsätts mera korkat i grunden än vad modern akademisk personal själv besitter självkritisk förmåga att penetrera. Se även samma slutsats i Experimentella begränsningar.

Med den helande bredsalvan verkar inte mycket mera finnas att orda i ämnet.

SUMMERING (SOM) — Syrefrågan i alla turer

Alla konvoluter pekar utvecklade och genomtittade på ett och samma komplex: MAUNA LOA BEVISET.

JordenBeginHOT —

JBH:

HELA DEN STORA TEORETISKA SVÅRIGHETEN enligt HONC-ämnena från Diakvadraten:

— Hur kan PrimärJorden kvarhålla primärgaserna?

Som det ser ut, och med de grovräkningar (med vissa äventyr) som gjorts nedan, befrias vi från »CentralVåndorna» med misstankar om STORA massflykter från den primära Jordatmosfären — den höga marktemperaturen — av en matematisk tryckfysik [TRYCKFAKTA; SYREGÅTANS UPPLÖSNING]:

— En stor vattenångmassa inpressad i Jordatmosfären — se Härledningen till Jordatmosfärens massa — betyder ett motsvarande högre gastryck vid varje given nivå över marken.

— En sådan tryckbild betyder avsevärt REDUCERAD atmosfär som bara kan återställas till »normal utsträckning» med en högre underhållande marktemperatur.

Nettobilden nedan

— som tycks befria oss från alla svårigheter med misstänkt stor massflykt ur Primäratmosfären

— förefaller så i grovräkningarnas ljus bli den att KNAPPAST någon annan primär atmosfärisk väteflykt än nuvarande (WikipediaEscape) heller aldrig förelegat genom Jordens tidigare historia — enligt Diakvadratens ämnesanvisningar.

PRIMÄRVATTNET

JORDEN BEGIN HOT

— ett försök att förstå, beskriva och relatera den möjliga primära Jordatmosfären från början enligt Diakvadraten:

EN UNDERSÖKNING AV VAD SOM EV. HÄNDER MED DE PRIMÄRA HONC-ÄMNENA I JORDENS ATMOSFÄR

Beskrivning: JBH

Förhållandet mellan tryck (p) och massa (m) är vid en given tyngskraftsacceleration konstant i härledningen till Jordatmosfärens konstanta massa

m(Jatm) = 5,28 T18 KG baserat på uppgiften vid Jordytan med p=1,1325 Pa vid 0°C = 273,15 °K och a=9,80 M/S² = Gm₂/r²,

Jordmassan m₂ = 5,975 T24 KG och G = 6,67 t11 JM/KG²;

p₁/m₁ = k = p₂/m₂ ; p₁/p₂ = m₁/m₂

Trycket vid Jordytan (rJekv=6,378 T6 M) med hela nuvarande Havsoceanvattnet mHav = 1,4 T21 KG påfört atmosfären (5,28 T18 KG) i form av vattenånga

— vår prövning här från JordenBeginHot enligt TNED

— blir teoretiskt relativt nuvarande atmosfäriska massinnehåll mAtm = 5,28 T18 KG normaltryck lika med

m_Hav/m_Atm = (1,4 T21+5,28 T18)KG / (5,28 T18KG) = 1 + (1,4 T21)/(5,28 T18)

= 266,1515...

= 266 + 1/6,6

CCS: JordenBeginHOT

VATTNETS KOKPUNKT (T_B) ökar med ökat atmosfäriskt tryck enligt

(konv., Wikipedia, Boiling point) Clausius-Clapeyron sambandet

T_B = (T₀^–1 – R·ln[m_Hav/m_Atm]/ΔH_vap)^–1 °K

= (373,15°K)^–1 – [4,066 T7 J/KG]^–1 · 8315 J/KG°K · ln[266,15])^–1

= 650,21914 °K

= 377,06914 °C

T_B ...... resulterande vattnets kokpunkt, °K

T₀ ...... känd kokpunkt, °K: 100°C = 373,15°K vid vårt normala vardagliga StandardTemperature&Pressure

R ..... allmänna gaskonstanten 8314,9148 J/KG°K

m/m₀ = p/p₀ ... p₀ kända trycket vid kända kokpunkten T₀

ΔH_vap ........... vätskans ångvärme = ångbildningsenergin per ämnesKG, J/KG

4,066 T7 J/KG för vatten

Vi anställer 1 M³ normal luft vid vår normala Jordyta som en motsvarande fast jämförande inneslutning tillsammans med ALLMÄNNA GASLAGENs samband pV=kT enligt V = kT/p = 1M³ vid Jordytans (ekvatorn) givna tyngdkraftsacceleration (a=Gm₂/r²=9,80M/S²);

V = (pV/T=k=101.325PaM³/273,15°K=370,95002 J/°K)T/p = 1M³ ;

Vid 266,15 gånger normaltrycket (STP) krymper normalvolymen 1M³ till

V = kT/p

= (370,95002 J/°K)(T_B=650,21914) / (266,15· p₀) = 0,008944 M³ ;

— För att återställa 1M³-kuben ska — enligt allmänna gaslagen — temperatur påföras så att normal medeltäthet uppnås:

T = pV/k = p(1M³)/k =

= 1M³([p/p₀=266,15] = p/101.325Pa; p = 266,15·101325 = 26 967 648 Pa)/(k=370,95002 J/°K )

= 72 698,871 °K ;

RESULTATBILD:

— För att upprätthålla vårt normaltrycks luftgastäthet inom marknivåns 1M³ luft vid 266,15 gånger normaltrycket då hela havsoceanernas vattenmängd 1,4 T21 KG i form av vattenånga adderas med atmosfärens nuvarande 5,28 T18 KG gasmassa med sammanlagda lägsta temperatur 650,22 °K vid Jordytan, måste en temperaturhöjning på den närmast atmosfäriskt uppvärmande Jordytan ske upp till ca 73.000 °K.

— I varje fall rent teoretiskt

— atmosfäriska trycket avtar med dubbla inverterade kvadraten på avståndet från Jordens g-centrum (Se härledningen i Jordatmosfärens konstanta massa)

— betyder det tydligen att principiellt samma atmosfäriska gasutsträckningar — då — gäller som i vårt vanliga nuvarande fall. Enda skillnaden skulle vara att temperaturen neråt Jordytan från det högsta väteskiktet (exosfären) ökar mot det angivna 73.000 °K.

Jämför grovräkningen för Jordens primärtemperatur (avsnittet om JORDENS INRE TERMISKA OCH MAGNETISKA FYSIK):

T(Jprim) = 68 477,667 °K ........ PrimärJordens absolut maximala bildningstemperatur, närmast efter Expansionsfasen

— Den mera praktiska värmegraden från Jordkroppens initierande avsvalning har beräknats till ca max tre gånger nuvarande inre temperatur, eller max 20.000 °K. Se JPT.

— Om dessa värdeformer håller streck, skulle PrimärJordens atmosfär vara trängre — smalare — än vår tids. Samt betydligt mera högtryckande mot den initiellt mycket heta Jordytan samt otroligt het i början:

— Uppgiften (WikipediaVäteFlykten) med utflödet av väte från Jordatmosfären, som anställer ett krav på motsvarande vatteninflöde Wsplit från Jordskorpans mineralbundna vattenreserver för att hålla nuvarande oceaner vid deras 1,4 T21 KG vatten, medför att hela oceanvattenvolymen fylls på en gång varje Wtime = 1,4 T21 KG/Ostay.

— Blotta det faktum ATT en sådan väteflykt pågår kontinuerligt OCH det faktum ATT havsoceanerna verkligen finns — inte har uttorkat — bevisar den översiktliga rimligheten i hela det grovräknande komplexet:

• Jordmantelns mineralmassa tappar ur sig just eller behöver göra det för balansen runt Ostay vatten årligen för att balansera väteflykten i toppatmosfären: Solljusets långsamma uppdelning av vattenmolekyler i väte och syre. Syret stannar kvar (överskottet syreoxiderar med [den järnrika] Jordmantelerosionens bergmassa), medan Jordgravitationen inte förmår hålla kvar det lätta vätet längst upp.

Grovräkningen ovan som visar analogierna med enmeterskuben i miniatyr med Oceanerna förångade i atmosfären antyder att väteflykten inte heller i Jordens urhistoria har varit större — snarare mindre: Jordkroppens avsvalning tiden från »MaxKub=MaxTemp» fram till tiden då ångbildningspunkten för atmosfärsoceanvattnet underskrids sett från Jordytan — »MiniKuben» — antyder en mera komprimerad mera hårt omhållen Jordatmosfär med större massinnehåll.

För att matcha nuvarande väteflyktshastighet (WikipediaEscape) med ovan antydda Jordhistoria — 20,82 T9 år (Månens Recession; Månens Ytmineralogi) fram till hit — 1st HavsOceaner 1,4 T21 KG vatten fylls kontinuerligt på 1 gång per Wtime ur Jordmantelns (Litosfärens) totalt uppskattade kemiskt mineralbundna 2,59 T22 KG vatten — bör Jordatmosfärens primära vatteninnehåll ha varit

utfällda tidigast ca 3,5 T9 år bakåt; 20,82–3,5=17,32

utfyllda ; vattenreduktionen 1,4T21KG/Wtime via väteflykten + nuvarande HavsOceaner 1,4 T21 KG:

— Men: Vi har inga direkta uppgifter om HUR den — enligt TNED-teorin — primärheta Jordkroppen distribuerade sin primärmineralogiska vattenblandning i Jordkroppens ytskikt.

— Nämligen den primärt mycket heta Jordkroppen och hur, exakt, vattenångan i toppskikten förhöll sig;

— Ingen mera noggrann orienteringspreferens är här känd för det fallet.

Sämsta fallets grovräkning antyder att vi INTE bör anta att primäratmosfären innehöll MER än (drygt) 1st nuvarande HavsOceaner:

Väteflykten (Massflykten) med motsvarande vattenpåfyllning ur Jordskorpan antyder en påfyllnadstid Wtime = 1 640 Gy. Tiden från Jordkroppens bildning fram till nu har ingen som helst betydelse det perspektivet.

— 1st Atmosfäriskt förångad Havsoceanmassa 1,4 T21 KG i mer eller mindre exakt matchning mot nuvarande Havsoceanmassa, med en helt försumbar väteutflödets vattenuppdelning:

KväveSyreTiden:

Med Ostay krävs i grovräkning för vår tids 21% av Jordatmosfärsmassan 5,3 T18 KG tiden Otime

(0,21 · 5,3 T18KGsyre) / (7,6 T8 KGsyre/år) = 1,46 T9 år ; tiden för nuvarande syrebildning

— Nära 1,5 miljarder år.

— Lägre väteflyktstakt ger motsvarande längre bildningstid.

Tas kvävedelen med i HONC-ämnena (NH₃, Ammoniak) skulle ytterligare en H3/H2=1,5-del behöva frigöras för att få fram nuvarande luftkvävedel på 78%:

3 T9 år + 1,5(3 T9 år) = 2,5(1,5 T9 år) = 3,75 T9 år.

Grovräkningen anvisar en viss rimlig ordning som, möjligen, kan förfinas med mera snäva parameterdefinitioner

(i den mån räkningen alls är relevant):

b: Vattnets ångbildningspunkt vid atmosfäriska ångtryckets från 1st förångad HavsOcean 1,4 T21 KG

Med den mera praktiskt beräknade begynnelsevärmegraden för Jordkroppens långtidsavsvalning — från max ca 20.000 °K — når motsvarande (CCS) normalisering bara upp till en dryg tredjedel:

(72 698,871 °K)/(20 000 °K) = 3,6349435

av maxtryckets normaltrycksreducerande koefficient 265,15 p₀.

Eller avrundat 73 gånger 273,15°K lika med avrundat 20.000 °K.

Det garanterar en (betydligt) mera långsam »förhistorisk» möjlig toppatmosfärisk bildning av alla eventuellt fria gaser (Syre-Kväve) av här inte mera närmare känd art än så. Jordatmosfären skulle i sådana fall ha varit tämligen total komprimerad under hela avsvalningshistorien (15-17 T9 år), ända fram till den kritiska punkten (Jordytan når 650°K) då atmosfäriska vattnet (JBHbeskr) först för max 3,5 T9 år sedan kan ha börjat fällas ut (BonniersCitatet) på en så fortfarande tämligen het Jordyta (380°C).

Poängen här skulle vara att den egentliga syre-kvävebildningen från HONC-ämnena den primära Jordatmosfärens heta vattenångsperiod inte skulle börja tidigare — geologiska basfakta — än max 3,5 T9 år bakåt: ungefär takten ovan — nutidens Jordatmosfäriska väteflykt — förlängd med en faktor två. Rimligt, vägen b-c ovan.

— Den ordningen garanterar att framtiden också fortsättningsvis kommer att innehålla 1st HavsOcean + lika stor mängd vatten 1,4 T21 KG:

• Takten i påfyllningen Wtime för en hel nuvarande havsocean (1,4 T21 KG) sträcker sig långt över K-cellens/universums period (2×336 Gy).

Syredelen som återstår efter solljusets uppdelning av toppatmosfärens vattenmolekyler i Väte+Syre — eller måste bli det för att bankräkningen ska stämma — blir DELS det syre som vår nuvarande atmosfär håller (konstant), plus en mindre del som omsätts/kapas via Jordmantelerosionernas syreoxidationer. Allt i grova översiktliga drag.

— Om den räkningen håller streck, skulle det (främst) betyda (tryckfysiken, KubExemplet) att Jordatmosfären från början skulle ha varit ytterligt komprimerad relativt nuvarande jämförande normala tryckvolym vid havsytan — och därmed en möjlig starkt reducerad väteflyktshastighet relativt ovanstående mera generösa räkning.

Vi håller det i minnet för ev. vidare.

TOTALGLOBALBUDGET — enligt antydd, men ännu inte helt bevisad, ordning ovan:

Jordmanteln H₂O[1st HavsOcean 1,4 T21 KG per Wtime] → Jordatmosfären + Solljuset → H₂-Väteflykt + O-JorderosionensOxidation:

— Luftens syreandel 21% bevaras konstant såväl som HavsOceanernas 1,4 T21 KG vatten så länge Jordens inre värmebank så tillåter.

— Kvävecykeln har, vad vi vet, ingen annan koppling till Jordmineralogin än den som inbegriper växtvärldens egen organiska cykel;

— Kol-Syre-cykeln i växtvärldens JordBiosfär sköter sig själv på sitt minimalt konstanta återcirkulerande VäxaMulla kapital CO₂ → växterC + djur&människorO₂ → CO₂.

— Vattenflykten ur Jordmanteln med Väteflykten ur Jordatmosfären och Syreassociationen med erosionsmaterialet blir med räkningen ovan, alla i princip, försumbara kvantiteter.

Jämför SyreRetur2000-frågans upplösning:

— I modern akademi framträder uppfattningar att

• växter avdelar syre ur vatten (Wikipedia, Great Oxygenation Event; WikiOXYGEN)

• vårt 21%-iga atmosfäriska syre förnyas en gång varje 2 053,3 år, och

• Jorden bildades som himlakropp tidigast för 5 T9 år sedan, och

• Månens recession vägrar låta sig förklaras begripligt, och

• Månens ytmineralogi vägrar också låta sig förklaras begripligt relativt Jordmineralogin ...

2000-årsuppgiften — inga gratis tillgängliga webbreferenser verkar finnas Aug2017 — baseras på den väl utbredda och etablerade uppfattningen (sedan 1950-talet) att växtvärlden sönderdelar vatten (H2Oissue) för att producera atmosfäriskt syre: Man anser att växtvärlden omsätter i runda tal 200 GigaTon Kol/år som ur vattnet frigör

5,4 T14 KGsyre/år: Syrets 21% av nuvarande Jordfasta atmosfärsmassan 5,28 T18 KG är 1,1088 T18 KGsyre:

— Tiden för utbytet blir alltså (1,1088 T18 KGsyre) / (5,4 T14 KGsyre/år) = 2 053,3 år.

Flera webbkällor refererar till omnämnandet ”it would take about 2,000 years” (Dole1965, citat i länken ovan). Men den källans egen referens (BERKNER, L. V., and MARSHALL, L. C., The history of oxygenic concentration in the earth's atmosphere, Discussions Faraday Soc., 1964, 37,122) går inte att få tag på för vanliga Jordinnevånare med mer än man betalar dyra pengar (”Buy this article £42.50 — Exclusive of taxes”):

— minst 420skr, exkl. moms: 525:- inkl.moms.

Se svaret ovan — helt gratis.

— Den moderna akademins räknekonster har verkligen ingen koppling till Mauna Loa Beviset:

växter tar inte luftkol: växter sönderdelar inte vatten.

— Enligt TNED-Diakvadraten behövs ingen speciell »efterbildningsförklaring till Jordinnehållet av syreförekomst»: den delen uppkommer i vilket fall samtidigt MED J-kroppens grundämnessammansättning. Så:

— Enda återstående översiktliga balansräkningen vi behöver anställa för vår del, är att reda ut kvantiteten syre som återstår efter väteflykten (WikipediaEscape) i Jordatmosfären — från solljusets sönderdelning av toppatmosfärens vattenmolekyler, restsyret, kontra erosionsmaterialet (ErosEx):

SyreAssociationen: -- O18-förklaringen ¦ MassFlykten

Ostay(1,43KG/M³)/år → 3,225 T13 KGerosionsmaterial (2500KG/M³)/år — Wsplit;

(Eros3,225 T13)/(Ostay7,60 T8) = 42 434,21053:

1 syreviktsdel per 42 434,21 erosionsviktsdelar

1 KGsyre per 42,43421 TONerosionsmaterial: aluminiumoxid, kopparoxid, järnoxid, metalloxider generellt

———————————————————————————————————————————

Vi vet här inte närmare hur den siffran stämmer överens med eventuella utvärderingar på plats.

— Det är emellertid vad som krävs för att hålla Oceanernas vattenbestånd och atmosfäriska syrets 21%-andel fortsatt konstant, enligt Mauna Loa Beviset i förening med Diakvadraten.

— drygt 1/1000 % vatten avdelas ur erosionsmaterialet, enligt räkningen ovan, och som reserveras för väteflykten ur Jordatmosfären.

O18-förklaringen: JBH

De olika delarnas successiva blandningar — tunga O18-syrets historia

— EFTER expansionsfasens blandning mellan utträngande syre (Syrebandet i Diakvadraten) och kvarvarande neutroner i J-kroppens toppskikt — tunga syrets garanterade primärbildning — kan Jordrotationen och gaskonvektionerna inom atmosfäriska markskiktet också garantera blandning:

— Primäratmosfäriskt toppbildat vatten med relativt höga andelar O18 kan i tidens längd med toppatmosfärens successiva långsamma syrebildning och väteflykt (Se Jordatmosfärens Ozonskärm) garantera att primärt överrepresenterade O18-atomer blandas in generellt homogent i atmosfärens vattenånga (de olika heta-svala delarnas successiva blandningar och återbildningar — mikrodroppar, ångmolekyler, kväve-syre-väte, HONC-ämnena — så länge inget fast Jordytsvatten uppkommer).

Så:

— Vid tiden för Jordytans avsvalning mot gränspunkten 650°K (CCS) då ångvattnet börjar kondensera mot Jordytan, tidigast bakåt från 5 T9 år, besitter »det under runt 15 miljarder år homogent blandade atmosfäriska tunga O18-syret» tydligen ett utomordentligt mineralogiskt tillfälle att beblanda sig med redan ytexponerade bergmineral.

— Som också primärt mineralkol i Jordytan från den tidpunkten kan delta i den fortsatta mineralogiska ytblandningsturbulensen, borde bergmineralen också betingas av just någon högre andelen atmosfäriskt O18 relativt växtvärldens reserverade mera övervägande O16-andel (TUNGA SYRETS LUFTANDEL):

— Kolhaltiga urberg borde uppvisa spår av den verksamheten, vilket Dole-källan också antyder (Dole1965tab4).

— Ett proportionsvis högre O18-innehåll borde — alltså enligt TNED-Diakvadraten — finnas i kolhaltiga urberg, relativt växtvärldens primärt fixerade (och reserverade, som det förefaller) CO2-skikts O16 (Doles förklaring).

Andelarna i stabila syret är O¹⁶(99,75%), O¹⁷(0,04%) och O¹⁸(0,2%), O18-fakta.

RESULTATBILDEN, såvitt korrekt uppfattad, kan därmed förstås i utomordentlig analogi med TNED-Diakvadraten.

Se mera utförligt i

JORDATMOSFÄRENS PRIMÄRA GASBILDNINGAR VIA VATTENÅNGANS TRYCKFYSIK

hur de fria gaserna bereds större atmosfäriskt utrymme då Jordytans värmegrad understiger ca 650°K och

den tidigare långvarigt starkt komprimerade Jordatmosfären börjar uttunnas.

Solljusets successivt långsamma väteavdelning i toppatmosfären ur föregående [‡] CH4 NH3 och H2O — knappast den tyngre markgasen CO2 — garanterar att motsvarande fritt Kväve (N2) och Syre (O2) ges plats så snart den primärt atmosfäriska vattenmängden minskar.

När väl ett stationärt flytande vatten uppträder, kan koldioxidgasen (MLBok) börja lösa in sig i det vattnet som kolsyra. Därmed kan det organiska livets olika kemiled träda in på scenen.

RESULTATBILDEN antyder att SEDAN allt primärt atmosfäriskt (nuvarande mängd 1,4 T21 KG) oseanvatten fällts ut på Jordytan — en kortare process i tiden från punkten T_B ca 650°K — återstår i stora drag just nuvarande atmosfäriska sammansättning.

Den sammansättningen bibehålls sedan i konstanta proportioner så länge Jordvärmen med vattenurkokning och nya bergcykler tillåter det (Kontinentalrörelserna på den flytande Jordmanteln).

Därmed är huvudfrågan genomlyst: Syret i Jordatmosfären kan förstås ha en egen geofysisk grundhistoria — inte från någon växternas sönderdelning av vatten (Great Oxygenation Event).

Se kvantitetsräkningen i KväveSyreTiden.

— Med referens till runt år 1800 — noll extra atmosfäriskt koldioxid (CO2) från människans senare härjningar — håller atmosfären bara 0,028% CO2 (med, som ovan, prioriterat »absolut primärt» O¹⁶) — som tydligen hela Jordbiosfärens organiska livsuppehälle bygger på.

— I växtvärldens VäxaMulla utgör CO2-omsättningen i sig bara en bråkdel: 0,0002% (2ppmv) för markbiomassans del (DB1) enligt Mauna Loa Beviset.

• FRITT ATMOSFÄRSIKT SYRE visar sig knappast före stationär vattenutfällning på Jordytan — tidigast bakåt (BonniersCitatet) från runt 3,5 T9 år.

• PRIMÄRA KOLDIOXIDGASEN ÖVER JORDYTAN KVARSTÅR TILLS STATIONÄRT YTVATTEN UPPKOMMER (Tryckfakta). Koldioxidgasen löser in sig i utfällt vatten som kolsyra (MLBok). Då först kan Liv börja utvecklas.

• VÄXTERNAS KOL-SYREKRETSLOPP (O18-fakta) CO₂→C+O₂→CO₂ är primärt låst vid det lätta syret O¹⁶ (MolKEP) — atmosfären har proportionellt mera tungt syre O¹⁸. Se Dole1965: Tunga syrets luftandel.

• JORDMANTELNS PRIMÄRT STORA MINERALOGISKT BUNDNA VATTENBANK FÖRSÖRJER HELA HAVSOCEANERNAS VATTENMASSA 1,4 T21 KG via mineralogisk urkokning och erosion en gång varje dryga Wtime

på samma mängd motsvarande väteflykt Hesc ur Jordatmosfären via solljusets inverkan i Jordens toppatmosfär (Ozonskärmen) — med motsvarande förnyelse eller underhåll av ozonskiktet. Det frigjorda syret, huvuddelen, ingår i ett ytterst långsamt mineralogiskt oxidationskretslopp, se Syreassociationen.

Editor 2017VIII22

Artiklarna som — nödvändigt — följde i spåren efter Kalhyggesresan genom MellanSverige Maj2017

Statens Fortsatta Naturmord — FASCISMEN RASAR, SyreFrågan, RadioProblemet, Månens Mineralogi och Månens Recession — Aug2017 — RUBRIKERNA:

RadioProblemet, Månens Mineralogi och Månens Recession — Aug2017 -- RUBRIKERNA:

SITUATIONEN FÖRVÄRRAS

RUBRIKERNA — Lövträden signalerar

Medan Tallen (20105+) fortsätter att sticka oss i ögonen med sin deprimerande utbredda träddöd

— allt oftare sedd, dokumenterad och observerad, nu (2017) i tydligen alla typer av skogsområden som bara för en handfull år sedan (2010) verkade helt förskonade från sådana inslag,

— börjar lövträden nu också i mera omfattande observationer (2011+) uppvisa tydliga stressymptom — här veterligt aldrig tidigare uppvisat.

Foto: 1Jul2017 E3 Bild--101;78;79

StatKommun struntar tydligen generellt helt i det StatKommun är ålagd (K8, UDHR10Dec1948): Intrångsskyddslagen.

Se även SFN, EPILOG. Utarmningseffekterna från en allt mer (Simard2012) rotnätverksutarmad naturskogsmark som uttunnas och utgallras märks tydligt: träddöden breder ut sig.

Mauna Loa Beviset med Globalräkningen (Inledande Vinjett) tydliggör de ansvariga befattningshavarnas oförnekbara skuld: Avskogning kväver kvarlevande.

— Naturskogens en gång artrikt gynnande sammanflätande markrotverk uttunnas och utarmas;

— Kvarlevande får allt mindre naturligt utrymme att leva på: Livskraften avtar.

— Kvarlevande stressas allt mer av en allt växande atmosfärisk icke-fossil koldioxidbas som dumpas på luften av det sågande myndighetsfolket från avverkningarna — som tydligen förstår intet av den skada och det naturmord som de själva anställer och genomför.

Se vidare i EpilogSVERIGE2017 hur trädets olika delar tydligt och bevisligt kan förstås dö, som i bilden ovan.

— Här, tallen ovan mitten höger, alldeles tydligt på grund av utgallrad naturskog i förening med växtstress från fortsatt avskogning. För lövträden, se utförligt från Lönnexperimentet.

MILJÖPROBLEMATIKEN

StatensFortsattaNaturmord

Lönntoppsexperimentet

Våren 2017: Lövträden visar tydligt märkbara stressymptom.

Björken — och tydligen också andra lövträd: Al, Alm, Ask, Asp, Lönn .. signalerar abnorm tillväxt.

LönnExperimentet Jul2017 LTE123 visar en ny angelägen uppföljare till Senebiers ursprungliga experiment från 1796 — dimmorna lättar. Varför fungerar det så här? Ett uttömmande svar ges i Förklaringen LTE123.

Undersökningarna — som ovan — i anledning av StatensFortsattaNaturmord (VKK) leder vidare på djupdykningar i etablerade begrepp om växtkemins elementa: stora tvärhål uppdagas i syrefrågan;

Syre2000; MaunaLoaBeviset bevisar räkningen; MACwaterOxidation; HydratiseringsProportionerna.

KONTEXTEN — syrefrågan — leder direkt och vidare på problematiken kring UrJorden — som uppdagar äldre inte tidigare upphittade avgörande referenskällor — som i TNED-ljuset leder direkt på »GammelMånen».

MILJÖPROBLEMATIKEN Lönntoppsexperimentet

exponerar — fortfarande — sådana obesvarade grundfrågor som Varifrån kom Jordbiosfärens Väte_HSyre_OKväve_NKol_C

(ammoniak NH₃ ¦ vatten H₂O ¦ metan CH₄ ¦ koldioxid CO₂), se HONC -ämnena,

som exponerar

Jordens Urhistoria,

som exponerar

Månytans mineralogi — i etablerade led sorgligt gåtfull (efter Apollo II, GopalanGruppen1970) —

som exponerar (vår tidsepoks, möjligen)

Gåtornas MästarGåta: frågan om

Månens Recession (eng. tidal acceleration), som otvivelaktigt återigen exponerar problematiken omkring

RadioProblemet: Radioaktiva Sönderfallets Matematiska Fysik.

— Alla frågor besvaras.

MÅNENS RECESSION

Månens recession

Nyligen (Jul2017) upphittade äldre tillgängliga — tydligen sällsynta, sällan refererade — referenser (Gopalan1970, Williams2000) har lett fram till en genombrytning. De upphittade äldre källorna exponerar äntligen hur forskningsfolket hade tänkt sig saken i BILD.

MÅNENS YTMINERALOGI

Månens Ytmineralogi

Tillsammans med tidigare — fragmentariska — förklaringsförsök (Månens recession) visar sig en fullständigt förklarande »GammelMåne» som — tydligen — innefattar också de geologiska aspekterna i detalj — och därmed också en mera preciserad bild av Jordkroppens avsvalningshistoria enligt TNED, som det ser ut: Alla lösa trådändar knyts ihop (äntligen).

Månens recession Jul2017:

| Radioproblemet | TNED förklarar Månrecessionen | Månens ytmineralogi |

Inledning:

Föregående Månens Recession i Universums Historia

[‡]: UnivHistTidenJorden.htm:

2009III: Månkroppens bildning beskrivs utförligt praktiskt illustrerat enligt TNED: avgörande grundform.

Månens recession, utförlig illustration, certifierar Jordens ålder enligt TNED — linjär tidsräkning, ingen bestämd geologi;

Månbanans Primära Matematik beskrivs i Planetbanorna: avgörande grundform.

[‡]: zrefRF.htm:

2011 X: Månens recession, Månens banhastighet — beräkningar enbart efter tid och avstånd, aspekter framträder på radioaktiva sönderfallet.

hade inte de här nyligen (Jul2017) upphittade kompletterande referenserna: Williams2000, Gopalan1970.

— Genom dessa har tillsammans med ytterligare (Syrefrågan — Jordkroppens Relaterbara Historia) samtliga nu (Aug2017) kända grundfakta fått en totalt enhetlig sammanhängande förklaring för hela komplexet Månens Recession — innefattat Månens Ytmineralogi. Vi studerar det. Se särskilt Upplösningen.

MÅNENS RECESSION — eng. Moon Tidal Acceleration, sv., Månens Tidala Acceleration

MÅNENS RECESSION — J-strängen

Planetbanornas primära recession

Från Solsystemets materialsträng av maximalt täthetsbetingade utkastade J-kroppar — med förutsättning om en primär rotation hos den utkastande moderkroppen — grundläggs kropparna omloppsbanor kring den centralt stora J-kroppen på följande enkelt åskådliga sätt, höger:

Ljusets Gravitella Beroende

K-cellens inre fysik • K-cellens utveckling • Stjärnhopar och Galaxbildningar Del 1 • Stjärnhopar och Galaxbildningar Del 2 • Solsystemets uppkomst i K-cellens expansion •

OMLOPPSBANORNAS ELEMENTÄRA MATEMATIK BESKRIVS och härleds UTFÖRLIGT i Universum Historia FRÅN CEPH-ekvationen.

MånRecessionen, grundbegrepp:

PLANETBANORNA — Solens Allmänna Vågekvation; Recessionsgrunderna — illustrerar »ParkeringsPrincipen» för en godtycklig omloppskropp:

Utkastningshastigheten (v) med Rotationskomponenten (vn) rätvinkligt v fråntaget, beskriver den VÄNDPUNKT omloppskroppen skulle uppvisa om den vore likt en boll som kastas rakt upp med utgångshastigheten v, ut från en helt oroterad moderkropp. Bollen saktar av fram till den punkt då den stannar på grund av Jordgravitationen, och vänder sedan neråt igen. Men en rotationskomponent vn parkerar sig bollen på stannaAvståndet i en (idealt cirkulär) omloppsbana: g-kraft och c-kraft uppväger varandra exakt. Se även (NoteraFirefox) Ellipsbanornas Matematik.

Samma principiella förlopp v¦vn sker enligt TNED med strängen J-kroppar med Solen i mitten, ovan höger, sedan den J-strängen kastats ut från sin större moderkropp (K-cellens brytning).

Månen-JordenSeparationen:

Vattendroppsexperiment visar hur det skulle kunna se ut för Månens del i ögonblicket då Måne-Jord separerar i den övergripande J-strängens slingrotation — enligt TNED för

20,82 miljarder år sedan — i modern akademi för ca

4,5 miljarder år sedan (CitatBonniers).

Det är vad vi ska försöka antingen bevisa eller motbevisa, i vilket fall försöka klargöra.

J-kropparna kastas ut från sina större moderkroppar, successivt med K-cellens expansion från ett motsvarande maximalt materietätt »HeavyBigBang».

— Här studerar vi TNED-Solsystemets J-sträng i detalj för Jorden-Månen-komplexet.

Foto: Från VattenDroppsExperimenten. Proportionerna är verkligen slående.

— Med samma droppförutsättningar återkommer samma form upprepat.

— Tusentals fascinerande bilder har i varje fall övertygat mig om den rent gravitella principen: från maximalt tätt -- via ljusets gravitella beroende.

— Nedan: Jorden-Månen nu -- 3,8444 T8 M skiljer dem åt, eller drygt 60 Jordradier centrum-centrum.

Se även övriga jämförande proportioner i GALAXBILDNINGARNA mellan Vattendroppar i Rekyl och Solsystemets Himlakroppar enligt TNED —

Efter deras primärt maximala täthet:

— Radierna förhåller sig som 3:e roten ur massorna:

D = (mJ=5,976 T24 KG)/VJ = (mM=7,35 T22 KG)/vM; mJ/mM = VJ/VM = (rJ/rM) ³. Proportionerna (horisontellt) ovan i vattenparet höger är tämligen träffsäkra:

rJorden/rMånen = 4,33 efter samma täthet.

Månen Runt Jorden:

Förloppet då bollen i exemplet antar sin slutliga cirkulära bana från utkastet

KAN SES SOM ETT RECESSIONSFÖRLOPP »avlägsningsprocess» — liknande det som sker nu mellan Månen och Jorden:

På grund av tidvattenbulans eftersläpning, från Jordrotationen, diametralt på Jordytan i den gemensamma Jorden-Månen-rotationen

(tyngdpunkten Månen-Jorden vandrar på en cirkelbana utanför Jordcentrum men innanför Jordytan)

överförs ett motsvarande extra frånskjutande moment på Månen.

Se Basdata Månen:

— Helt idealt och frånsett inverkan från Solen och övriga planeter, och utan tidvattenbulan,

har Månen en helt perfekt cirkulär eller elliptisk omloppsbana runt Jorden: Ett konstant medelavstånd Jorden-Månen råder som inte ändras: Månen roterar runt Jorden med en konstant medelhastighet vn.

— Så SKULLE också vara fallet OM BulParet låg EXAKT i linje med ideala tyngdpunktslinjen (A) Jorden-Månen — alltså om BulParet vore STELT förbundet med Jorden-Månenrotationen, samma som NOLL Jordrotation.

Så är inte fallet (Kort nedan från beskrivningen i Basdata Månen):

— Jorden roterar (»vrider sig under bulkroppen»), och driver då med sig BulParet UR — bort från — idealt stela tyngdpunktslinjen, snarare mera mot en ny, fiktiv, tyngdpunk B. Den lilla dislokationen skapar eller överför ett extra vridmoment på Månen, en extra centrifugalkraft (Se utförliga beskrivningar och jämförelser i Centralaccelerationen i relaterad fysik, Centralaccelerationen i modern akademi och MACkraftParabeln), som tvingar Månen längre ut, bort från Jorden — SOM OM Jorden påtvingar Månen en liten extra v-knuff: Månen avlägsnar sig eller recesserar, sakta (3,82 cM/år) på tidvattnets + Jordrotationens fenomen (eng. Tidal acceleration).

Tidvattensfenomenets friktion mot Jordytan tvingar också Jordrotationen att sakta av, samtidigt som Månrecessionen avtar.

Och här börjar BigProblem för alla inblandade — I MODERN AKADEMI:

— ingen kan säga begripligt hur det fungerar. Ännu ingen upphittad.

MODERN AKADEMI: Månens recession antyder starkt att Månen en gång haft Jordkontakt.

RELATERAD FYSIK: Oaktat kännedom om Månens recession, har Månen hur som helst en gång bakåt i tiden otvetydigt haft Jordkontakt, liksom alla planeter haft Solkontakt via J-strängen illustrerad ovan (Planetbanorna i Solsystemet).

— Så återstår då endast den högeligen djupintressanta frågan att klara ut: vem av dessa, om alls någon, kan förklara den aktuella Månrecessionen? Vilken är själva den begripliga förklaringen?

TNED — relaterad fysik — har på sätt och vis ett »orättvist övertag» — här — på grund av det extra TIDSBLOCKET: Jordens Ålder = Solsystemets ålder = Universums ålder = K-cellens detonation

(minus runt försumbara max 10 miljoner år),

enligt TNED (K-cellens värmefysik). Hur den saken ter sig i Månrecessionens fråga visas nedan.

Detaljerna är också, delvis, komplicerade — på grund av att de enda referenskällor som finns är dem i Modern Akademi. Och de dras — författningarna — med många/flera obesvarade (inte sällan komplicerade) frågor och problem som inte minst tilldragit sig Forum för olika Bibelsällskap: Typ Avancerade Matematiska Sällskaps Speciellt Geniala Försök att hitta Akademiska Bevis för att »Jorden Skapades av Gud för 6000 år sedan».

Upplösningen närmar sig.

Vi fortsätter här utredningen utan ytterligare inblandning från den parten — tills ev. vidare.

Williams2000ref:

Månens recession

WIKIPEDIA har i sin artikel Tidal acceleration (Jul2017) en referens (19) som leder till ett PDF-dokument

American Geophysical Union 2000

GEOLOGICAL CONSTRAINTS ON THE PRECAMBRIAN HISTORY OF EARTH'S ROTATION AND THE MOON'S ORBIT, George E. Williams (2000)

Williams Figure 15. Illustrationstexten här utelämnad utöver första meningen nedan.

Ga = GigaYEARSaGO, a för AGO. Modern nomenklaur.

”Change in mean Earth-Moon distance with time,

as suggested by different average rates of tidal energy dissipation.”

— Kurvornas tänkta fortsättning under x-axeln ger vissa antydningar.

Innehållet ger med smärre skillnader i stort sett samma sifferdata som Thomson 2000 (The Recession of the Moon and the Age of the Earth-Moon System) tidigare här citerat i Universums Historia i Månrecessionen 2009;

”.. present rate of lunar recession of 3.82 ± 0.07 cm/yr obtained by lunar laser ranging.”, Williams 2000 som ovan s27sp2ö.

Williams framställning innehåller mera kött på benen.

Vi får (äntligen) se en BILD ovan av hur man tänker sig själva Månrecessionen i väg/tid, Williams framställning i Figure 15 s56 som ovan.

— »Inte närmare Jorden än 10 Jordradier». vertikalskalan i figuren ovan, antyder etablerade verk.

Att uppgiften tvunget måste vara ångestfull för varje modern akademisk student avspeglas i följande utdrag från Williams beskrivning, s38sp2n:

” Tracing the history of Earth's tidal deceleration and

the evolution of the Moon's orbit is a major challenge

for geology. The implications of employing the present

rate of tidal energyd issipation on a geological timescale

are catastrophic: Around 1500 Ma the Moon would have

been closet o Earth, with the consequenceth at the much

larger tidal forces would have disrupted the Moon or

caused the total melting of Earth's mantle and of the

Moon [Lambeck, 1980]. No evidence exists for such

cataclysmic events at that time. Moreover, the occurrence

of sedimentary structures indicative of tidal deposition

in Archean sandstones, mudstones, and carbonate

rocks [Eriksson, 1977; yon Brunn and Mason, 1977;

Watchorn,1 980] is consistenwt ith the presenceo f lunar

tides at 3200-3000 Ma.”,

Williams 2000, s38sp2n

I TNED finns inte den etablerade vetenskapens, som ovan tydligt, ångestfyllda trånga tidsperspektiv som helt demolerar varje resonibel förklaring: Varje försök till förklaring havererar på omöjligt.

Vi återkommer vidare nedan till detaljerna ovan sedan vi klarat ut HUR — mera exakt — en recessionsprocess — alls — kan te sig.

Medelavståndet Månen-Jorden nu är 3,8444 T8 M eller (r[Jekv]=6,378 T6 M) 60,275948 Jordradier från Jordcentrum, avr. 59 Jordradier från Jordytan.

Hutlöst stora problem har (här, tidigare) visat sig i att förstå Månrecessionen på begripligt — förklarligt — sätt:

— Räknar vi uppgiften 0,0382 M/år linjärt baklänges på den moderna akademins uppfattning om Jordens ålder (T = 4,5 T9 år) får vi distansen d =vT = (0,0382 M/år)(4,5 T9 år) = 1,719 T8 M eller 44,7% av hela avståndet.

— Räknar vi omvänt 3,8444 T8 M på 4,5 T9 år får vi v(Mrec) = d/T = 0,0854311 M/år.

— De ETABLERADE Citatkällorna till Månens recession talar om

” Williams (1990) reports that 650 million years ago, the lunar rate of retreat was 1.95±0.29 cm/year, and that over the period from 2.5 billion to 650 million years ago, the mean recession rate was 1.27 cm/year.”;

” Williams reanalyzed the same data set later (Williams, 1997), showing a mean recession rate of 2.16 cm/year in the period between now and 650 million years ago.”;

” That these kinds of data are reliable is demonstrated by Archer (1996),”.

Thomson 2000

Inte alls något liknande »8,54 cM/år» som ovan. What’sUp?

— OM Månrecessionen nödvändigtvis skulle vara lägre, blir resultat ännu värre för föreställningen om »Månens ursprungliga Jordkontakt»:

Recessionsalternativen: GEOLOGISKA DATA, Williams2000:

T = d/v = (3,844 T8 M)/(0,0127 M/år) = 30,2708 T9 år ~ 30, 2 Går ;

T = d/v = (3,844 T8 M)/(0,0195 M/år) = 19,7148 T9 år ~ 19, 7 Går ;

T = d/v = (3,844 T8 M)/(0,0216 M/år) = 17,7981 T9 år ~ 17, 8 Går ;

Värdena utpekar snarare TNED än MAC.

— Men den »anvisningen» är också »KORRUMPERAD»:

Varfördå?

— Håll ut. Vi måste genomgå flera mindre dramatiska detaljer innan svaret står klart: Se Upplösningen.

Recessionsgrunderna: Alternativen

Vi igenkänner först sättet som omloppsbanor kan realiserar på

Vi studerar först den typiska FUNKTIONSFORMEN (alla nedan beskriver rena Potensfunktioner) för en recession. Vare sig utkastningstyp (Planetbanorna) eller »Månrecessionstyp» (eng. Tidal Acceleration) utverkas samma händelseförlopp: Expansion från en begynnelsepunkt UT till ett omskrivet område, en fast (här idealt cirkulär) banform.

y = 0,5^1/x RECT; r = 0,5^1/x POL ¦ 5varv;

Distansderivatan visar hastighetens ändring med tiden:

y’ = (0,5^1/x)(1/x²)·ln2; RECT; r’ = (0,5^1/x)(1/x²)·ln2 POL;

— En kropp M i recession — samma som avlägsnande från en fast referenspunkt, vårt xy-origo i koordinatsystemen ovan — måste alltid utan undantag börja (v=0) från en motsvarande utkastkraft som påtvingar M en acceleration mot en högsta topphastighet (vMax): max avverkad distans per tid.

— Därifrån går sedan v mot noll som M går mot sin slutliga idealt cirkulära omloppsbana, förutsatt att inga extra ytterligare påskjutande krafter uppkommer.

I planeternas fall i vårt TNED-solsystem — K-cellens värmefysik — är det tydligt att INNAN Jorden som himlakropp hinner svalna från sin heta fusionsfas (ScenJBH; Grundämnesbildningen med Betingelserna för Livets uppkomst) kommer den — och eventuella omloppskroppar — att hinna avverka åtskilliga varv. Det markerar planetbanornas primärt möjliga långtidsmässiga anpassningshistoria till senare mera stadigvarande banformer.

— Så: DÄRFÖR blir det naturligt för »TNED-systemet» att förlägga Månrecessionens begynnelsepunkt LÅNGT EFTER SOLSYSTEMETS BILDNING. Nämligen DÅ Jordkroppen har svalnat så pass mycket att fast Jordyta finns som kan bära flytande vatten (CCS). Med andra ord i en andra — nummer två — recessionsfas relativt den primära där Månbanan etableras stationärt mot Jorden efter Solsystemets bildning.

Månrecessionen kan alltså inte enkelt varken förstås eller beskrivas begripligt explicit på de angivna medelvärdesformerna — långt ifrån dessutom. Och så framträder också de etablerade beskrivningarnas illustrationer i ämnet — då man (äntligen) hittar sådana i myllret av avhandlingar:

DÅ extra påskjutande krafter visar sig i vårt inledande bollexempel

— som, tydligen, TNED vill ha det i Månfallet: FÖRST en primär PlanetRecession som etablerar en fast Månrotation mellan Jorden-Månen när ännu inget ytvatten har utbildats på Jorden —

kan vi förstå hur också en ytterligare, liknande påbyggande recessionsfas inträder från »aktuellt etablerad Parkering».

— En större slutlig cirkelbana utbildas — den går mot sitt gränsvärde då den extra kraftverkan går mot noll:

Månrecessionens TVÅ parkeringskomplex enligt TNED:

— Först ordinära banomloppet UTAN Jordens ytvatten. SEDAN med Jordens ytvatten:

— reguljära TIDÄRA Månrecessionen -- den som alla Amatörer brottas med UTAN VETSKAP OM DEN FÖRRA.

Polära funktionen här tagen med 10Varv — för att slutcirkeln ska tangera enhetskvadraten behövs i princip obegränsat många ritade/genomförda varv. Funktionen ovan innefattar också den gränsen inom den givna kvadraten: flera ritade varv gör inget mer åt saken.

— Snävheten i spiralformen sätts med variabel 0,5-koefficient. Typ 0,000..1 ger en ytterst långsamt växande spiral från mitten.

— Motsvarande REKTANGULÄRA funktionen för bägge blir som i graferna längre upp, men med ett nytt påbyggt trappsteg för varje ny slutcirkel.

— NOTERA UTKASTET

här överdrivet schematiskt på grund av den förenklade funktionsform

som tvunget måste ske ut från »den gamla ideala cirkelbanan»: För att komma ut, bort, från denna måste någon form av förorsakande accelererande kraftverkan finnas: utkastet måste ske tangentiellt, mer eller mindre. Figuren ovan illustrerar det schematisk. Ytterligare tilläggscirklar kan påföras figuren genom den enkla funktionsformen

r = a + 0,5^1/x

r’ = (0,5^1/x)(1/x²)·ln2

med a=1 2 3 .. n.

— En möjligen mera praktiskt mjuk utgång visas nedan med en mera sammansatt funktionsform.

Inre 100t: r = 1.3[1 + (10¹) + 0.01(x^3.5)]^{–1/(x + 0.01)} ;

Ytre 100t: r = 1.2[1 + sin([x + 3.5]^{1/[x + 3]})] ;

GrafUnit50p: r = 0[1.3[1+(10'1)+0.01(x'3.5)]'–1/(x+0.01)]+1(1.2[1+sin([x+3.5]'1/[x+3])])

— Motsvarande antal Månvarv på miljardtals år blir i Jordfallet (12 per år) är minst tiomultipler av årsvärdet.

tRec: Tidpunkten då Jordytan uppvisar ytvatten: Geologiskt bakåt max 5 T9 år:

— Här skulle första parkeringskomplexet Jorden-Månen omspänna TNED-perioden från Solsystemets bildning —

T₀ = 20,82 T9 år bakåt i tiden — fram till tidpunkten — t(Rec), BonniersCitatet nedan — då Jordytan uppvisar betydande ytvatten.

— DET är det intressanta. Geologisk forskning påstår nämligen att (citatdelen från Jordens Vattenbank)

Bonnierscitatet, Urvattnet:

”flytande vatten har förekommit på jorden sedan 3,3 – 3,6 miljarder år tillbaka.”.

— Om uppgifterna håller streck — och det finns här inga som helst insteg för att ifrågasätta den uppgiften — kan vi sätta tidpunkten för Månens absolut tidigast begynnande TIDALA recession till (grovt avrundat)

t(RC) = 3,5 T9 år bakåt :

tidpunkten bakåt då Jordens ytvatten börjar trigga en andra Månrecession.

Sett från TNED är ekvationen helt klar:

Modern akademi har för sin del inget begrepp om något långdraget »före Jordens fasta berg» för planeten Jordens del:

— Minst 15 miljarder år (20,82–3,5=17,32), säger TNED.

Det är tiden som Jorden enligt TNED — tydligen — skulle ha behövt för att svalna (ScenJBH) och bilda en fast yta så att flytande ytvatten (CCS; JPG) kunde bildas från det primärt tidigare heta tillståndet. Alltså grovt räknat 15 miljarder år av hett tillstånd: Jordytans primärgaser och ytmineraler blandas för att komma fram till den ytfasta Jordkroppens allmänna betingelser: det organiska livets utveckling — med början från max 5 miljarder år bakåt, enligt geologiska faktiska data på de allra äldst kända berggrunderna (BonniersCitatet som ovan).

Upplösningen: TNED förklarar Månens recession:

Williams2000 ¦ Månens recession

Låt oss därmed se HUR vi nu (Jul2017) nådde fram till hela lösningen genom själva datauppgifterna i samband med Månrecessionens uppmärksammande.

Typkurvor FRÅN RECESSIONSGRUNDERNA

Recessionens typiska Hastighet-Tid-grafiska funktion, rektangulära koordinater

y’ = (0,5^1/x)(1/x²)·ln2

Var befinner sig Månen i motsvarande skede nu?

— Före toppen, Efter toppen, På toppen?

Recessionsalternativen antyder att hastigheten långt bakåt (2,5 Går) skulle ha varit LÄGRE (1,27) än nuvarande 3,82 cm/år:

Verkligen upplysande:

— Det blir KNEPIGT UTAN VIDARE att försöka avgöra något i och med att det finns likadana PARVÄRDEN omkring toppen, bägge sidor.

— Så: Hur vet vi?

Beroende på var, exakt som ”3,82 cM/år” befinner sig, finns olika möjligheter.

Recessionens typiska Distans-Tid-grafiska funktion, rektangulära koordinater

y = 0,5^1/x

DE BRANT STIGANDE FOTKURVORNA från Williams 2000 antyder — via en tänkt fortsättning under Williams-figurens x-axel — att hela Månrecessionshistorien — enligt tydligt väl geologiskt grundande etablerade verk — är på upptakt.

Alltså: I början av förloppet, hastighetskurvan ovan överst

— eller har möjligen nyligen nått eller passerat toppen;

DEN UPPLYSNINGEN ÄR BEFRIANDE — och leder till svaret:

— Rationellt elegant visar de redovisade geologiska datasamlingarna

Williams och Thomsons centrala tidala rytmiter:: bergavlagringar (under vatten) avspeglar varierande geologiska — tidala — vattentryck:Williams ger flera fotografiska exempel i sin framställning.

i så fall att systematiskt LÄGRE hastigheter framträder längre bakåt i tiden.

Precis så som Recessionsalternativen visar — enligt TNED — men som sagt »på visst korrumperat sätt»:

De värdeformerna tagna över HELA nuvarande Jorden-Månavståndet 3,8444 T8 M blir — som vi ser — galna: lägst 17,8 högst 30,2 T9 år. Men tas värdeformerna i Recessionsalternativen »PÅ RÄTT SÄTT» — figuren nedan illustrerar sättet enligt TNED — infinner sig lösningen:

FemJordradier:

5 Jordradier — från Månens nuvarande position räknat

Jämför mera rationellt, enligt TNED: — OFFSETVÄRDET med TidalaBegin framgår direkt:

vT = d = (0,0127 M/år)(2,5 T9 år) = 31.750.000 M = 4,9780495 Jordradier—Thomson 2000

vT = d = (0,0124 M/år)(2,5 T9 år) = 31.000.000 M = 4,5722713 Jordradier—Williams 2000

Geologiska Data som visar den allra första antydan till Månrecession blir allt svårare att få tag på med växande tid bakåt. Så.:

— Med ledning av ovanstående kan vi sluta oss till att recessionen hade sin början vid max dubbla värdena ovan: max 10 Jordradier — från nuvarande avstånd Månen-Jorden. Den skalan i moderna kvarter, Williams 2000 som ovan, är »helt omvänd»: Man försöker få Månen så nära Jorden som möjligt — vilket enligt TNED är OMÖJLIGT på max 4,5 miljarder år. Där ligger tydligen TheBigProblem — i MAC:

— Man har perfekta geologiska grunddata, men en helkass kalender.

TNED visar:

DEN MODERNA AKADEMINS STORA PLÅGOANDE I MÅNPROBLEMET OCH DESS TIDALA ACCELERATION

i föreställningen att Månen en gång i tiden rörde vid Jorden

ÄR — TYDLIGEN — DEN HÄR:

— »tiden räcker inte till».

Man har (helt säkra) geologiska data. Men en begriplig PASSFORM med tid-distans vägrar resolut visa sig:

TNED — upplösningen:

— Månen började sin recession från Jorden då Jordytan först började uppvisa en fast yta med stationärt ytvatten — från en föregående ytterst lång Jordavsvalningshistoria. Månrecessionen kan alltså tidigast bakåt från vår nutid ha börjat Bonnierscitatet just runt 3,5 T9 år. Grovt absolut max 5 T9 år bakåt: Jordkroppens nu äldst kända fasta mineral.

TNED-AVSVALNINGSTIDEN fram till Jordytbildningen — 15 miljarder år — följer då från TNED-Universumets expansion via grundsambanden med uppgiften 20,82 miljarder år för Solsystemets ålder.

Jämför f.ö. även SOLFYSIKEN i TNED kontra den i MAC:

— Helt väsensskilda preferenser.

I modern akademi påstås att ”Solen tillväxer i ljusstyrka” på grund av att Solens fusionsmaskineri bygger på KOLLISIONER.

I TNED bygger Solens fusionsmaskineri på ett härlett G-TRYCK i Solens Stjärnstäd [den moderna akademins ”Vita Dvärg” som alla stjärnor har i centrum enligt TNED] som »urladdar» vart 11:te år: Solen kommer, helt ideal 100% vätebränning, att bränna Väte till Helium som ett (idealt) alkaliskt batteri håller spänningen tills batteriet är helt slut. Den perioden — Stjärnornas livslängd, Tidsekvationen — visar att Solens totala livslängd (med Solära råeffekten 3,3 T26 W) blir 121 T9 år: 121 miljarder år. Med Solsystemets ålder redan 20,82 miljarder år återstår så runt 80 miljarder år för Solen att skina — med OFÖRÄNDRAD KRAFT enligt TNED. NoProblemo.

I modern akademi ”Solen slutar som en röd jätte” är det bara några få miljarder år kvar tills butiken stänger — för gott.

Enligt TNED: Vi har knappt börjat.

FOCUS MATERIEN uppgiften — Bergartscykeln — med Jordens inre som under flera miljarder år

visar att

”temperaturen i Jordens inre knappast kan ha fallit med mer än några tiotal grader sedan den tidpunkt då jordskorpan bildades”

ger en fingervisning om de rimliga proportionerna: Några tiotal grader på runt 4 miljarder år mot säkerligen många tusental graders ändring (ScenJBH) på 15 miljarder år fram till en reguljär mineralogisk-keramisk mera värmeisolerande fast yta. Proportionerna verkar rimliga till ett första påseende.

— Så har nu en verkligt relaterbar, beskrivbar och sammanhängande ordning visat sig för Problemet med Månens recession i K-cellens värmefysik, och som tydligen (äntligen) innefattar den forskningsbaserade geologiska datagrundens bekräftande anvisningar.

Jorden-Månen-Historien med grunderna till Jordytans VäxtOrgan:

Figuren nedan sammanfattar TNED-detaljerna från Jordbildningen — med, främst, den möjliga utvecklingen av Jordatmosfären för att förklara omständigheterna ikring det organiska livets uppkomst (HONC; ScenJBH).

— Webbkällorna Jul2017 i allmänhet är samstämmiga i beskrivningen av de primitiva ämnen som livsformerna har eller bör ha utvecklats på: HONC-ämnena (Millers Experiment): Väte H, Syre O (dock inte fritt i sig från början, se nedan), Kväve N och Kol C. Kurvformerna nedan för HONC-ämnena är schematiska och måste förmodligen justeras mera exakt och vidare tillsammans med prövningar för att verifiera en praktiskt möjlig sammansättning och syntes.

JUET:

Månens recession som möjlig historisk klocka:

I modern akademi tvingas man framställa »helt absurda startavstånd Måne-Jord» för den tidpunkt t(Rec) ~ 3,5 GigaÅr bakåt — typ ”10 Jordradier” — då Månens recession anses ha börjat. TNED utpekar/förklarar det värdet snarare räknat från Månens nuvarande position, medelavstånd Måne-Jord 3,8444 T8 M — på den moderna akademins egna åberopade geologiska datamängd (tidala rytmiter). Se Upplösningen.

— Det alternativet är helt — fullkomligt — uteslutet i modern akademi.

Varfördå?

MAC: Solsystemets bildning för runt 5 T9 år sedan tvingar MAC att förlägga Månrecessionens början mycket nära Jordkroppen.

TNED: Solsystemets bildning för 20,82 T9 år sedan förlägger Månrecessionens början inte långt från nuvarande Månposition:

— Jorden och alla andra himlakroppar bildas HETA (som faan), exotermiska fusionsenergierna (Jämför Udda och Jämna Nuklidgrupperna) vid Divergenständningarna (samma som GRB:s i universums utkanter, enligt TNED):

I modern akademi förbjuds »PrimärHetaJorden» genom för kort tid: En Jordkropp i primärt hett (smält) tillstånd hinner inte Svalna på 5 miljarder år för att så hinna fram till en första fast ytskorpa med möjligt landvatten och därmed Månrecession. Jämför (citatet nedan samma som i Bergartscykeln)

”Genom att mäta de nuvarande utåtriktade värmeströmmarna i jordskorpan har man kommit till den slutsatsen att temperaturen i jordens inre knappast kan ha fallit mer än några tiotal grader sedan den tidpunkt då jordskorpan bildades.”

FOCUS MATERIEN 1975 s439sp2ö

; (20°C)/(3 miljarder år)

OM Jordkroppen, som TNED utpekar (J-kropparnas värmefysik), bildades HET måste ovillkorligen mera tid — Jordkroppens avsvalning (under 15 miljarder år) — finnas för att nå fram till en ytfast Jordskorpa som kan hålla permanent flytande vatten: MånrecessionenBegin. Så TNED säger det så: PÅ den avsvalningstiden kunde Månen för länge sedan Parkera sig i en fast omloppsbana kring Jorden (vi frånser då ev. speciella recessionseffekter mellan Jordsmältan och Månen). Samt att Månen i sig — drygt 1/81 av Jordmassan — bör ha ytsvalnat i betydligt snabbare takt (kanske inom 1 miljard år, grovt uppskattat, utan vidare). Månen har i den Historiebilden haft en fast ytform betydligt längre tid än Jorden vilket den maximalt ärriga ytan inte direkt försöker dölja. Se vidare i RadioProblemet där »GammelMånen» (galant) tycks förklara hela Historien tillsammans med Månproverna (från Apollo II, GOPALAN1970) — med radiomatematiken generellt, om det är TNED som gäller.

RELATERAD FYSIK, MÅNENS RECESSION — se motsvarande nedan i Modern Akademi.

Utvecklingslinjerna kronologiskt schematiskt grovt geologiskt som nedan enligt TNED i K-cellens värmefysik — analoga med TNED-förklaringen [‡] till Månens recession:

RELATERAD FYSIK, JORDKROPPENS GEOLOGISKA UTVECKLING

Den moderna akademins — tvungna — motsvarande modellbild för Månens Tidala Recession (eng. Tidal Acceleration), jämför Williams 2000:

— Folket i den moderna akademins korridorer måste (rätta gärna om fel) uppleva stark ångest inför blotta tanken att ens försöka lösa »Månmysteriet» på den begränsade tidsskala som modern akademi har ställt upp (Så, här är Hjälpen):

— Konceptet nedan illustrerat — MODERNA AKADEMINS MÅNRECESSION — är fysiskt omöjligt, men det enda Moden Akademi förfogar över (Kants Nebularhypotes [Solfysiken], Einsteins Relativitetsteori). Korrekt, fullständigt relaterbar form, se föregående Relaterad Fysik.

MODERN AKADEMI, MÅNENS RECESSION — se motsvarande ovan i Relaterad Fysik.

ALLDELES TYDLIGT FATTAS EN JÄTTESTOR TIDSFAKTOR I DEN MODERNA AKADEMINS MÅNTEORI: något omfattande fattas som omöjliggör varje resonibel förklaring.

Någon (Planetbanorna) reguljär »Månens Första PlanetRecession» finns inte i modern akademi: man har ingen liknande PRIMÄR planetmatematik som i TNED-Diakvadraten att stödja sig vid.

Modern akademi har enbart sin ”nebularhypotes” med ”planetesimaler”, småkroppar som växer till sig, successivt, med meteoritnedfall och kollisionsscenarion utifrån ett redan primärt givet ringsystem kring Solen, liknande Saturnus Ringar.

Så:

— Modern akademis Jordhistoria börjar med andra ord — tvunget — med de första fasta bergformationerna: »kallJorden».

Tillsammans med den radioaktiva datering som kan tillämpas på de urbergen, och i den mån de finns kvar ännu idag och har lämnat spår, utgör dessa tydligt genuina bergformationer den enda pålitliga information som alls finns.

Den förutsättningen daterar — med katastrofalt teoretiskt övergripande konsekvenser enligt TNED — hela Jordhistoriens och Solsystemets början till just runt och grovt 4,5 T9 år bakåt — f.ö. samma tidsintervall som Uran238:s halveringstid. Därutöver finns inga teoretiska referenser i modern akademi för just Solsystemet och Jordhistorien.

4,5 miljarder år. Punkt och slut. Case Closed.

TNED-tolkningen som ovan

Tidala Månrecessionens början sammanfaller med de geologiska forskningsresultaten från berganalyserna, dessa förlägger, eller starkt insinuerar, Jordytans vattenbildning till runt 3,5 T9 år bakåt .

blir då också det starka argumentet för att TNED-Jordhistoriens fasta ytfas kan förstås börja vid samma tidpunkt:

— Jordhistoriens primära ytbildning förklarad.

En sådan unik sammanställande teori I TIDSPERSPEKTIVET ligger alldeles tydligt, och som vi har sett ovan, helt utanför den moderna akademins horisonter.

Så:

Enligt TNED förefaller förklaringen — i varje fall i detta skede om inget annat kommer med i bilden — helt galant.

Modern akademis brist på inblick i problemet förklaras på avsaknaden av rationella tidsperspektiv.

Forskningsgeologiskt uppnådda resultat bekräftas/stadfästs av TNED — tillsammans med en vidare utblick.

Meteoriterna, Månen och Radiosönderfallen:

Men det finns ett långt mera allvarligt problem för TNED i denna till synes glänsande framgång:

Meteoriterna:

— Genom radioaktiv datering vägrar meteoritmaterial att visa åldersvärden för Solsystemets små stenkroppar längre än just runt 4,5 miljarder år bakåt.

— Inga data finns som tyder på annat.

— Enbart på den rent tekniska mätgrunden kan man — helt — avfärda varje TNED-aspekt på Kosmos.

— MEN: Man skulle — i så fall, om uppgiften gäller att vara kategorisk — kunna vända på hela resultatbilden och uttrycka saken så:

TNED förefaller kunna förklara hela det naturvetenskapliga komplexet — utom radiodateringar som återfaller på meteoriter: urmaterial utanför Jordkroppen.

Medan TNED förutsäger att Solsystemets ålder — allt meteoritmaterial i Solsystemet och övrigt i Universum —

är 20,82 miljarder år SÅ visar den radioaktiva dateringsmetoden på samtliga undersökta meteoritobjekt från Solsystemet ett maxvärde på 4,5 miljarder år.

KillMe.

Vad betyder det?

— Se den spännande fortsättningen — med alla svar — vidare från RadioProblemet.

Får vi tjuvtitta på lösningen redan här?

— OK. Atomvikterna, redan stadfästa i TNED: Nukleära b-koefficienten = 8π.

I PRINCIP kan modern akademi få fram själva värdena, men definitivt inte typkurvan: b-kurvan bygger på TNED, och TNED är uteslutet i Modern Akademi:

— Den framträder — b-kartan systematiskt tydligt — i radionuklidernas alfaenergispektrum som distinkta »smultron på strå»;

— b-koefficienten kopplar till en möjlig — ringa procentuell — variation i energigenomströmningen i TNED-nuklidernas olika primära bildningslokaler. Med en avvikelse på ca 3% framträder SÅ en »GammelMåne»:

— Ytmineralet på Månen (Månens ytmineralogi)

— mer än 10 ggr mera radiogent material än på Jorden, etablerat mer eller mindre omöjligt att förklara

— förklaras galant enligt TNED OM det ursprungsmaterialet bildades i en energilokal med sådan lägre energigenomströmning. Räkneexemplen (Gopalan1970) visar slutresultatet (RadioProblemet) i bFAKTA.

RadioProblemets kärna: Meteoritmaterialen

»GammelMånen» träder fram, löser Problemen: alla

Men, som vi redan noterat, en allvarlig invändning infinner sig, starkt:

Hela MAC-Jordhistorien med Jordens ålder

— ungefär som det radioaktiva Uranets halveringstid: grovt 4,5 miljarder år

— blir självbevisande genom Meteoritmineralen:

Alla observationer visar samma otvetydiga resultat:

— Meteoritmaterial ÄR

— visar samma storleksordning via radioaktiv datering: Meteoritmaterial är

— lika gamla som Jorden/Solsystemet:

— 4,5 miljarder år, säger radioaktiva Uran-Bly-metoden.

TNED-Jorden och Solsystemet skulle — emellertid — vara drygt 20 miljarder år gamla, inkluderat allt ursprungligt meteoritmaterial oavsett härkomst.

— Eftersom alltså inget enda belägg verkar finnas som visar att ännu påträffade meteoritmaterial skulle vara äldre än just ca 4,5 T9 år

(=4,5Går =4,5GaGO [eng. ofta numera Ga för Giga year ago])

förefaller hela TNED-teorin med Universums Historia

— 20,82 T9 år

— vara rena nyset.

ELLER SAGT SETT FRÅN TNED:

— Hela det naturvetenskapliga komplexet

— hela kosmologin

— förefaller utomordentligt beskrivbar, förklarbar, relaterbar och frågeteckensupplösande i ljuset av TNED

— utom meteoritdateringarna som helt verkar »sopa mattan» med TNED.

Allt annat i princip: OK.

Så:

— What’sUp?

Den närmast liggande rationella logiska prövningsformen skulle då bli

— för att HELT försöka avliva TNED slutligt:

— Då måste det vara något FEL på meteoritdateringarna

— OM nu verkligen allt övrigt stämmer.

— Inte mätningarna. Inte experimenten som sådana. No way. Dessa är OK.

Det finns något annat — som det förefaller.

Vi studerar det

— från den enda ovedersägligt experimentellt bekräftade ståndpunkt som alls existerar:

— atomvikterna.

Helt säker, redan stadfäst, bevisgrund.

Fortsättning i RADIOPROBLEMET.

Planetbanorna i Solsystemet -- SNABBREPETITION:

I PLANETBANORNA visas hur SOLENS ALLMÄNNA VÅGFUNKTION i TNED kan förenklas, som nedan, för att rent illustrativt beskriva tidsbildningen i vårt solsystems planetbanor, allt från J-kropparnas maxtäthet

Dmax = 1,82 T17 KG/M³. Jorddiametern med nuvarande massan m =5,975 T24 KG med tätheten D=Dmax blir

(D=m/V; V=m/D=4πr³/3; r = [3m/4πD]^1/3) ger 2r(Jor) = 397,27322 M. Solmassan med nuvarande m =1,989 T30 KG: 2r(Sol) = 27.533,088 M.

Fallet i Gravitationsfältet —

Tiden för planetbanorna att etableras från en central kroppsutkastning med givna parametrar

-- nuvarande Jordradien 6,378 T6 M vid ekvatorn:

PLANETBANORNA FRÅN CENTRALEXPANSIONEN nedan visar principen i Solsystemets bildning enligt relaterad fysik (K-cellens expansion). Vi kan här direkt härleda en allmän medelvärdesform för den tid (T) som krävs till en planetbanas eller en månes (idealt cirkulära) parkering. Med Jorden (m₂) som basmodell, är enda händelseförloppet vi behöver räkna med ett motsvarande rakt uppåtkast (med en utgångshastighet v) av en massa (m) från Jordytan fram till punkten då m-kroppen stannar av banan etablerad och m parkerad och är på väg att återvända. Resterande del för den verkliga omloppsbanans del ombesörjs av en vinkelrät hastighetskomponent (vn) i den verkliga expansionen. Och den behöver vi inte räkna med här. Härledningen görs från Gravitationslagen genom energiekvivalenter (E) som nedan, figuren ovan.

Omloppsbanornas parkeringstid:

Emin=Gmm₂/dmax ; Emax=Gmm₂/dmin ; amax=Gm₂/dmin² ; amin=Gm₂/dmax² ; d ²=Gm₂/a ;

D=dmax, d=dmin ; A=amax, a=amin ; d=√Gm₂/A, D=√Gm₂/a ;

Se även kort härledande sammanfattning av den matematiska fysiken i FYSIKENS ALLMÄNNA FÖRKLARING, om ej redan bekant.

E = mad = Emax — Emin

= m(Ad) – m(aD)

= m(A√[Gm₂/A]) – m(a√[Gm₂/a]) ; a√1/a = √a²/a = √a ; Från Potenslagarna

= m√[Gm₂][√A – √a] ;

a = E/md

= m√[Gm₂][√A – √a] / md

= √[Gm₂][√A – √a] / d

= √[Gm₂][√A – √a] / [D – d]

= √[Gm₂][√A – √a] / [√(Gm₂/a) – √(Gm₂/A)]

= [√A – √a] / [1/√a – 1/√A]

= [√A – √a] / [(√A – √a)/√(aA)]

= √(aA) ;

T² = 2d/a ; från härledningarna i Accelerationsbegreppet

= 2d/√(aA) ;

T = √(2d/√[aA])

EXEMPEL från nuvarande Jordens storlek: A vid Jordytan 9,81 M/S²:

— Hur lång tid (T) tog det för Månen att etablera en (nära perfekt ideal) cirkulär omloppsbana — från Jordytans nuvarande

r=6,378 T6 M med accelerationskonstanten A=9,81 M/S² — ut till avståndet

d = D–r = 55 Jordradier där accelerationskonstanten i Jordens (m₂=5,975 T24 KG) g-fält är

a = Gm₂/D² = (6,67 t11 JM/[KG]²)(5,975 T24 KG)(55·r)^–2 = 3,23868 t3 M/S² ?

Svar: T = (2d[aA]^–0,5)^0,5 = 62737,807 Sekunder = nära 17½ timme.

Se även vidare nedan från Månens Recession.

FORMEN för den snabba parkeringen, vänster nedan se även Recessionsgrunderna längre ner,

måste alltså bli av den starkt snäva polära formen r=2^–a/x. Snävheten ökar med a allt mindre än 1 och slutbanans gränsvärdescirkeln med r=Unit nås allt snabbare, a=1 i vänsterfiguren ovan.

Om omloppskroppen i den banformen sedan påverkas av en (ytterst långsam) recession kommer den delen att motsvara högerfigurens form ovan r=1+2^–a/x^b. Banformen börjar på och fortsätter från föregående gränscirkel, och avancerar sedan i allt mindre cirkelsteg med avtagande x-exponent b (0,1 i banformen höger) och med allt mindre utvidgning med allt större koefficient a (10 i banformen höger).

Planetbanorna från centralexpansionen: SNABBREPETITION

Planetbanorna i Solsystemet

r = R[1 + (10¹) + 0,01(x^3,5)]^{–1/(x+0,01)} ; R = 1, 2, 3, .. n. polära koordinater som ovan — Unit50p 10t

y = S[1 + (10¹) + 0,01(x^3,5)]^{–1/(x+0,01)} ; S = 1, 2, 3, .. n. rektangulära koordinater som nedan, S=1; distansens ändring med tiden

distansens ändring med tiden:

derivering via Potensderivatan [(P)^Q]’ = (P)^Q[(P)’Q/(P) + Q’ln(P)]— eftersökt men ej upphittad i MAC — ger

y’ = ([1 + (10¹) + 0,01(x^3,5)]^{–1/(x+0,01)})’ = direkt uttaget via huvudräkning på Formlagarnas kända samband (Se Potensderivatan) enligt

= [[1+(10¹)+0.01(x^3.5)]^{–1/(x+0.01)}]([0.035(x^2.5)(–[x+0.01]^–1)/(1 + (10¹) + 0.01[x^3.5])] + [(x + 0.01)^–2]ln[1 + (10¹) + 0.01(x^3.5)])

hastighetens ändring med tiden = distansderivatan

Sambandsformerna kan förenklas betydligt, här längre ner, för illustrativa ändamål via funktionen r¦y = 0,5^1/x med potensderivatan (r¦y)’ = (0,5^1/x)(1/x²)·ln2.

RadioProblemet — Jul2017

RadioProblemet — Jul2017: Huvudtexten

En fast mätbar Jordyta tidigast för 5 T9 år sedan:

” Mätningar av radioaktiviteten ger en gräns för jordens ålder på ej över fem miljarder år.”

BONNIERS ASTRONOMI 1978 s255sp1mö

RADIOPROBLEMET

Se grundbegreppen i Betasönderfall och Kärnsönderfall enligt TNED, om ej redan bekant:

— BEKANTSKAP MED SÅVÄL GRUNDBEGREPPEN I ETABLERAD LITTERATUR SOM I RELATERAD FYSIK ÄR ETT MÅSTE FÖR SAMMANHANGENS BEGRIPLIGHET. Länken ger en kort sammanfattning.

INLEDNING: RadioProblemet

Webbläsarnas utveckling sabbar original

Följande genomgång Huvudtexten är sammanställd på ORIGINALGRAFIK — png-bilder av författningsoriginalen — tillsammans med en förklarande/beskrivande högertextdel.

Anledningen är från omkring Internet Explorer 9 (IE9 — 2011):

— Universums Historia datorförfattades med början från 1994 med på Microsofts i princip världsmonopolistiska (användaröverlägsna) utbud av ordbehandlingsprodukter — MsWORKS, senare WORD — med tillhörande webbläsare Internet Explorer .. 5, 6, ...

— Microsoft respekterar inte datoranvändarens egna datorinställningar, påtvingar webbdokument suddiga och dimmade textavsnitt som inte går att originalåterställa.

Omkring 1½ decennium senare, runt 2011-2015, när redan huvuddelen av htm-dokumenten författats och redigerats, anpassats och utformat efter den då RENA webbläsarTeckenrepresentationen på datorernas bildskärmar, började Microsoft ta bort, eller rättare sagt hindra åtkomst för den typen (direkt intrång i datoranvändarens dator Microsoft börjar kapa/diktera Windowsdatorer: tidigare inställningsmöjligheter stängs för vid användning av Microsofts produkter):

Det GÅR VISST att skriva tydligt läsbar avancerad matematisk fysik på en dator — från 1994+ i min historia med Windows 3.1 och MsWORKS 4.0. Men världssamfundet »DatorProgrammerandeWebbläsarEliten» verkar inte intresserad av uppgiften att säkra, bevara och utveckla den kunskapsgrunden: Varför inte införa teckensnittet COMIC som standard i webbläsare med en gång? Det vore väl jädrans kul.

Microsoft inför textblurrning — som inte kan elimineras (efter IE9). Och så följer GoogleChrome efter (2015/16). Vissa textavsnitt i originalen har förvandlats mer eller mindre till en oläslig mardröm. Tjänaren Internet avancerar till Herren Internet.

FIREFOX räddar tydligheten — kvaddar innebörden ¦ INLEDNING

Enda (då) tillgängliga alternativet var webbläsaren FIREFOX. Den har också fortfarande (Jul2017) kvar sin rena fina textpresentation.

Men FIREFOX läser inte originalteckensnittet SYMBOL:

Exempel: Snygga närmast klassiskt skitsnygga boktypografiska enhetliga textoriginal på ett enda unikt enhetligt teckensnitt

SYMBOL visas i FIREFOX ® Ö ò; FIREFOX förvandlar matematik- och fysikbeskrivningen på den klassiska naturvetenskapens traditionella bas — helt avgörande i Universums Historia — till rena hieroglyferna.

— Det finns Speciellt Kaxiga element i FirefoxSamfundet som anser att »Jamen använd Unicode då, vetja».

— Jahadu.Vilken då av Unicode-versionerna sadu?

Microsoft Sans Serif 11: →√ ∫ ; TimesNew Roman 9: →√ ∫ ; Tahoma 9: →√ ∫ ; Arial Narrow 11: →√ ∫ ;

— Insättningsgränserna till summatecken och integraltecken, för att ytterligare understryka FirefoxSamfundets Ledande MunvädersExperters förträffliga InternetIntelligens på REDAN Stor Mängd författade dokument: vilket Unicodeteckensnitt sadu? Visa gärna Preferensen för Snyggt&Tydligt:

Presentationen skulle vara maximalt snygg — efter DINA EGNA författarinstinkter — oberoende av vad andra gillar eller inte gillar: dina val, ditt sätt: ditt bidrag — UDHR10Dec1948. OM DU vill pissa på den delen, särskilt, säg det då och sluta hymla.

— Varför respekterar inte Firefoxsamfundet REDAN ETABLERAD NATURVETENSKAPLIG NOMENKLATUR sedan runt 2000 år bakåt: grekiska alfabetet med matematiska tecken i det enda enhetliga teckensnittet SYMBOL — så att alla som vill skriva enkel matematisk fysik @INTERNET KAN göra det på ett snyggt, enhetligt, TYDLIGT och presentabelt Läsligt sätt: What’sUp? Eller FIREFOX kanske inte har den typen av ambition — »den här webbläsaren är bara för enklare inköpslistor på ICA».

Konstigt att Firefox — ens — läser Times New Roman. Varfördå?

Se även ytterligare exempel i FIREFOX LÄSER INTE SYMBOL.

Och?

Att — firEFox — ge sig ut på en världsscen utan att — noga — tillvarata redan etablerade preferenser för ALFABETET, att INTE respektera människors redan av ålder etablerade författningsfriheter i allt det redan tillgängliga utbudet — bibliotekens böcker, naturvetenskapliga skrifter — att INTE framhäva det och att INTE vidareutveckla det utan istället framhäva ensidighet, stympningar och avkortningar, tillhör bevisligen definitivt INTE en seriös attityd i mänsklighetens samlade kulturhistoria.

Så man undrar vem som är värst: Firefox eller Microsoft/Google: det är som att tvingas välja mellan pest och kolera — från runt 2011+.

Framställningen nedan — från SNABBGUIDE TILL NEUTRINOBEGREPPET — är ägnad att reducera originalvandaliseringar från Microsoft/Google/Firefox som har försvårat tydligheten, följsamheten och njutbarheten i sammanhang och bevisning. Tack så mycket för uppmärksamheten.

Huvudtexten, RadioProblemet:

Forts. frn MånRecessionen

” Mätningar av radioaktiviteten ger en gräns för jordens ålder på ej över fem miljarder år.”

BONNIERS ASTRONOMI 1978 s255sp1mö

TNED förefaller kunna förklara hela naturvetenskapskomplexet, glänsande dessutom — utom på den punkt som Bonnierscitat ovan belyser: TNED härleder Solsystemets och hela Universums ålder till drygt 20 miljarder år (20 T9 år = 20 GigaÅr), medan alla radiometriska resultat protesterar och säger citatets mening: inte ens max 5 T9 år.

Så: Antingen är det fel på TNED. Eller att ytterligare fördjupningar finns — som kan förklara fenomenet. Det är »RadioProblemet». Vi studerar det.

RADIOPROBLEMET

Modern akademi missar grundläggande, avgörande detaljer i naturbeskrivningen: Genomgången nedan belyser detaljerna — Se särskilt i ATOMKÄRNANS INSTABILITET I MODERN AKADEMI.

DET VI INTE KAN KOMMA IFRÅN — neutrinospektrum, nuklidbildningarna, massdefekterna, hur de fungerar och därmed RADIOAKTIVA SÖNDERFALLETS RELATERADE FYSIK — RadioMath:

MEN NOTERA ATT EN DEL AV DE ÄLDRE ORIGINALEN -- före runt 2010: drygt 60st htm-dokument i Universums Historia -- INTE KAN LÄSAS KORREKT AV WEBBLÄSARE SOM T.EX. FIREFOX. Se från INLEDNINGEN.

TNED utklassar MAC — redan från ruta 1 — passningen: precisionen

— Modern Akademi är SLARVIG OCH SULLIG, från första början. Lämnar saker efter sig, städar inte, river ner konstant, vänder ryggen åt. Läskig typ.

Neutronkvadraten i TNED med dess Elliptiska Funktioner bevisar att TNED-massdefekterna som definierar atomvikterna mycket nära och fullständigt överensstämmer med de experimentellt redan kända och uppmätta atomviktsvärdena [HOP], men som i modern akademisk atomkärnteori helt saknar jämförande paralleller: TNED utklassar MAC.

Det finns här veterligt ingen makt, kraft, instans, inrättning eller annan påverkande verksamhet som kan ändra på den uppdagade inblicken i Naturvetenskapens bok:

Modern akademi har redan från början (1800+) — så bevisligt i detalj — underlåtit att eftersöka ett grundläggande elementärt naturinnehåll. Den omständigheten gör att man inte, enkelt, kan avfärda TNED som rent nys med hänvisning till Bonnierscitatet ovan.

Djupdetaljerna sammanhänger med Neutronkvadraten och TNED och därmed atomkärnans härledning från Plancks konstant (h = mcr = 6,62559 t34 JS). Men i modern akademisk litteratur omnämns aldrig, här veterligt, ens en antydan till koppling mellan Plancks konstant h=mcr och Neutronen — trots exakt matematisk numerisk fysik: neutronmassan · ljusets topphastighet · neutronens tyngdradie: Planckringen: NEUTRONKVADRATEN.

Inledande korta sammanfattningar med länkar till de olika avsnittens original ges nedan från SNABBGUIDE TILL NEUTRINOBEGREPPET.

GammelMånenBegin: Radioproblemet

Månens recession

UPPLÖSNINGEN

»GammelMånen» träder fram och löser alla gåtfullheter — tillsammans med Radiofysiken enligt TNED

— Nudu.

Halveringssambandet:

Se särskilt avsnitt i HALVERINGSSAMBANDETS FULLSTÄNDIGA FORM

— N = N₀/2^T/tH : N är antalet återstående individer med halveringstiden tH från utgångsmängden N0 efter tiden T:

N0/N = 2^T/tH; T/tH = ln[N0/N]/ln2 = 1,442695 · ln[N0/N]; tH = T / [1,442695 · ln[N0/N]]:

tH1= T / [1,442695 · ln[N0/N]₁] ln[N0/N]₁

—————————————— = ——————

tH 2= T / [1,442695 · ln[N0/N]₂] ln[N0/N]₂

Från resultatbilden som antyder Månens avstånd bakåt i tiden från nuvarande position minus 5 Jordradier vid tiden för Jordkroppens ytbildning för max ca 4,5 miljarder år sedan — som det också anses i Modern Akademi:

— Första fasta Jordytan, en del av den finns fortfarande kvar, delvis, och som grundlägger radiometriska basfakta:

Månens ytmineralogi:

MÅNENS YTMINERALOGI — i Geologiskt Bevisningsexempel

JordenMånenMetriken: Jordradien ekvatorn 6,378 T6 M -- Halveringssambandet

Månens massa är runt 1/81-del av Jordmassan.

— OM, som det antyds i föregående delar från Månens recession, att Jorden i TNED-modellen bildades med Solsystemet för 20,82 T9 år sedan som en synnerligen het primärkropp, och som sedan krävde runt 15 miljarder år för att ytsvalna och bilda första fasta ytskorpan för max 5 miljarder år sedan, då har vi geologiskt samstämmiga uppgifter att utgå ifrån också beträffande Månens roll i saken för en prövning.

Med Månmassan 1/81 av Jordmassan kan vi anta (säkert) att OM glödheta PrimärJorden krävde 15 T9 år för att ytsvalna, Månens betydligt mindre masskropp krävde kanske max 1 miljard år, eller något åt det hållet [FMavsvaln.].

Månen skulle med den utgångspunkten ha haft en hård fast yta under runt minst 19 miljarder år — långt före den fortfarande heta (flytande) Jordskorpans bildning. Och, lika långt från Månens möjliga Tidala Recessionsfenomen

(Jordens första ytvatten för runt och grovt 3,5 miljarder år sedan).

RADIOAKTIVA SÖNDERFALLETS RÄKNING med början från ytfasta mineral med (idealt) fasta icke föränderliga ämnesproportioner, får då i sönderfallet med Uran 238 följande likheter.

— Vi antar här den redan etablerade uppfattningen om halveringstiden tH för U238 som 4,51 T9 år = 4,51GigaÅr, i engelskan ofta numera 4,51Ga eller äldre 4,51 Gy med Ga ”Giga years ago”:

Jordytans tidigast fasta form bakåt i tiden:

T(J) = 4,51 T9 år (antaget som tH U238 för exemplets bekvämlighet)

—————————————————————————————

Jorden(N₀/N) = 2^T/tH = 2^[04,51 T9 år]/[4,51 T9 år] = 2^1,0000000 = 2 ;

Månen(N₀/N) = 2^T/tH = 2^[19,00 T9 år]/[4,51 T9 år] = 2^4,2128603 = 18,54374 ;

M/J = 18,54374 / 2

= 9,27187

Månytan uppvisar proportionellt runt 10ggr mer radioaktiva sönderfallsprodukter (Bly206) än motsvarande proportioner på Jordytan — bekräftat

Månytan skulle med den grovräkningen uppvisa runt 10ggr mera radioaktiva sönderfallsprodukter

(konv. radiogent material, i allmänhet BLY: Pb206/7/8)

än Jorden. T.ex. relativt det allmänt antagna »universellt stabila» Bly-204 som oftast används konventionellt för att relatera de olika halternas proportioner.

Gopalan1970--Sorokhtin2007: RadioProblemet

Månens ytmineralogi

— Uppgifterna bekräftas:

Sorokhtin 2007 GLOBAL WARMING AND GLOBAL COOLING OF CLIMATE ON EARTH

ger följande samstämmiga uppgifter med Gopalan1970 nedan

(analysen av Månmaterialet efter Apollo II):

förh. Pb206/204 Pb207/204 Pb208/204

—— ————— ————— —————

MÅN ~207 ~100 ~226

JOR ~19,04 ~15,68 ~39,07

—————————————————————

M/J 10,9 6,4 5,8

Gopalan1970 (PDF-dokumentet kan dock inte textkopieras direkt)

ResearchGate — RB-SR AND U, TH-PB AGES OF LUNAR MATERIALS, Gopalan et al., 1970

Proceedings of the Apollo II Lunar Science Conference, Vol. 2

https://www.researchgate.net/publication/23894789_Rb-Sr_and_U_Th-Pb_ages_of_lunar_materials

anger för sin del ett något högre värde Pb206/Pb204 ~ 231 med

”The Pb207/Pb204 and Pb208/Pb204 ratios are similarly radiogenic.”,

och understryker att

”The lead in the lunar surface material is found to be highly radiogenic.”.

”Higly radiogenic”, sv. »högeligen bildat ur radioaktiva sönderfall».

De bägge citatkällorna är alltså i stort samstämmiga (så att vi — säkert — inte håller på med något överdrivet TOK, här).

— Webbkällorna för övrigt (Jul2017) håller förvånansvärt tyst:

Wikipedia på Moon och Moon geology vidrör inte ens ämnet. Omfattande sökningar verkar heller inte ge resultat utöver dem här noterade. Förmodligen främst därför att »alla skyr ämnet som pesten»: idel obegripliga basfakta som ingen får ut något vettigt ur.

Utan vidare djupdykningar är det tydligt att det enkla grova räkneexemplet har träffat rätt.

I modern akademi har man aldrig haft perspektivet på universum enligt relaterad fysik (K-cellens värmefysik): man har inget att jämföra med, ingen jämförande teori (TNED). Och därmed heller inget behov av att framställa alternativa förklaringar.

Man söker istället förklara alla avvikelser så att dessa ska stämma med det enda man har: »den allmänna uppfattningen» att Jordens och Solsystemets och därmed Månens ålder enligt Kants Nebularhypotes ansluter till

” Mätningar av radioaktiviteten ger en gräns för jordens ålder på ej över fem miljarder år.”

BONNIERS ASTRONOMI 1978 s255sp1mö

Har man bara max 5 T9 år till sitt förfogade blir det väldigt snålt: Jorden måste i princip börja redan sval, inte smält;

Anomalier måste förklaras genom ett (evigt) plockande mellan olika fragmenterade modellhypoteser som alla plågas, tydligt, svårt, av bristen på mera tid i historien. Gopalangruppens författare, som söker olika möjliga förklaringar, säger det också, i ett avsnitt:

” There is no independent evidence for these assumed U/Pb fractionations, and these assumptions are therefore of an [kursiverat¦]ad hoc¦ nature.”, Gopalan et al., 1970.

Men huvudfrågan kvarstår, likväl: Meteori d erna (innan JordImmigationen, Meteori t er sedan) och deras radiometriska dateringar ÄR genomgående samstämmiga med U238-sönderfallets facit här på Jorden: Jorden är max 5 miljarder år gammal.

— Varfördå?

— Meteoritmaterialets ursprung i Solsystemet bör inte ha ändrats sedan Solsystemets bildades — vi förutsätter det materialets »omedelbara stelnande». Och därmed skulle Meteoritmaterialet vara SäkerKlocka, Månexemplet ovan i all ära till trots.

Så: Om jämförelser mellan radiosönderfallsprodukternas proportioner Månen-Jorden verkligen bevisar hög solsystemsålder, varför visar inte meteoritmaterialet samstämmighet? What’sUp?

— Av samma skäl som att också Månytan innehåller proportionellt mer U238 än Jordytan:

Enligt TNED:

— Förmodligen av samma skäl som att också Månytan innehåller proportionellt mer U238 än Jordytan.

FÖRKLARING:

Radioaktiva sönderfallet i relaterad fysik

— Nyckelbegrepp: NEUTRINOINFLUENSEN ¦ DISSONANSENERGIN ¦

— Radiosönderfallets matematik ingår inte i modern akademi enligt TNED går ut på följande komprimerat sammanställda logocept, här med beklätt exempel från Uran-238, se även sammanställt illustrerat utdrag i b-kurvans bevisform — se även Inledning med kort sammanfattning:

Nuklidkoefficienten b med U238-exempel: btKartan

b-koefficienten som ansvarar för RadioNuklidkartan och som grundlägger hela radiomatematiken bakom kärnsönderfallet enligt TNED, förklarar bilden bakom de olika radioaktiva nuklidernas olika sönderfallsenergier (MeV) och sönderfalls- eller halveringstider (10log tH i Sekunder). Se särskilt b-kartan här längre ner, samt förtydligande sammanhang separat i KÄLLEXEMPEL som visar den allmänna 10logtH-Mev-b-kartan för radioaktiva atomnuklider. Kartbilden ovan är en mera b-generaliserad form för den bilden.

Vad säger saken? Vilken är poängen?

— Varje radionuklid, här U238, har särskilt i Jordkroppens kända referens sitt särskilda b-värde. Se b-formen hur b beräknas via känd kärnsönderfallsenergi och halveringstid. Modern akademi har ingen — bestämd — sådan matematisk fysik eftersom b-koefficienten som ovan grundas på detaljer som enbart framgår ur TNED: potentialbarriären med energizonen från ljuset gravitella beroende, elektriska laddningens härledning och atomkärnans härledning.

— »Sönderfallsmekaniken» (RADIONUKLIDENS BILDNING) för kärnsönderfall initieras enligt TNED på ett tvunget motsvarande ekvivalent neutronsönderfall [₀n¹–(m→γ)=₁H¹=p+e^–]: ett nukleärt massunderskott hos atomens kärna, vilkensom, måste obönhörligen existera först och som kan återföras just på neutronens elementära 1818e-massiv.

Massunderskottet betyder obalans i kärnstrukturen som genererar självsvängningar som genererar massförluster (jämför motorer som vibrerar: värmeförluster) — (m→γ): kärnan omformas kontinuerligt med självsvängningsförlusterna, ända fram tills ett stabilt tillstånd uppnås. För alla atomkärnor utom neutronen uppnås stabilitet först med kärndelning, i en eller flera delar (neutroner, protoner, eller tyngre).

Energin i massförlusten som »underhåller» det instabila tillståndet kan bara initieras vid radionuklidens exotermiska bildning enligt TNED

Sönderfallsmatematiken i TNED ¦ Neutronkvadraten

Radioaktiva sönderfallet i relaterad fysik

ExempelSönderfall:

EXEMPEL betasönderfall — Neutronsönderfallet (Neutrinobegreppet i TNED):

— Neutronen är enligt TNED fysikens absolut mest elementära och fundamentala massform (Plancks konstant h=mcr): noll massdefekt, exakt g-massa (1,0086652u) med ett inkluderat inneboende massöverskott (0,00084u): Neutronen är betainstabil:

Utdraget ovan vänster från Neutrinobegreppet i TNED.

— För att uppnå ett stabilt tillstånd måste massa E(hf)/c²=(m→γ) tvunget brännas av från neutronkärnan för arbetet som behövs för den ombyggnad — utgivning av elektronmassa ur neutronkärnan, se Neutronsönderfallet — som senare resulterar i den stabila Väteatomen. Den avbrända massdelen är enligt TNED den helt masslösa neutrinostrålning som blev resultatet av det arbete som kärnan utförde — massans omvandling till värme och ljus för arbetsunderhållet med att föra ut elektronmassa till en färdig stabil atom — för att komma fram till det stabila tillståndet.

Notera den konsekventa hanteringen i TNED med atomära massdefekter. I modern akademi finns inte den typen. Länken exemplifierar.

EXEMPEL kärnönderfall — kärninstabila 84-Polonium-210 till stabila 82-Bly-206:

Massdefekten (E) = 5,407145 MeV som skiljer den instabila Poloniumatomen från den stabila Blyatomen har gått förlorad som rörelseenergi/em-strålning under moderkärnans instabila historia. Den energin (E) har med sluträkningens giltighet utgivits som hela det totalt förberedande arbetet för att nå stabilt tillstånd — och kan därför för vår del godtyckligt förstås ursprungligt energiekvivalent enligt

(E) = 5,407145 MeV + [– Em + Eγ = 0]

— EFTERSOM atomkärnan (enligt TNED) accepterar kvantitativa energiutbyten E/c²=(m→γ)=(m←γ) men inte kvalitativa: (m→γ)≠(m←γ) — ljus är inte massa (Notera att webbläsaren Firefox inte läser Symbol) — KAN moderkärnans instabila tillstånd på initierat massunderskott (–Em) kompenserat av stråningsenergitillskott = excitationsenergi från nuklidbildningen (+Eγ) likväl bibehålla konstant atomvikt (Se Citat HOP). Se särskilt i Atomvikternas NollGammaMassa.

— Kärninstabila atomers massdestruktioner mot stabilt tillstånd måste därför alltid börja på ett massunderskott (–Em) som garanterar ett motsvarande (+Eγ) via den energigenomströmning generellt i bildningslokalen som moderkärnan bildas i (ursprungligt, här från U-238 genom flera sönderfallssteg ända ner till stabila Bly206). I annat fall kan inte den kärninstabila atomen härledas sitt begynnelsetillstånd: Obönhörlig massdestruktion instabilitet (från ett massunderskott) krävs fram tills stabilt tillstånd uppnås.

— I modern akademi gör man, som vi alla redan vet [FOCUS MATERIEN 1975 s262sp1m, massa är ljus] ingen skillnad mellan massa och ljus. Människor som tvingas använda den modern akademins begreppsvokabulär i ämnet påtvingas i andra ord ett direkt förståndshandikapp mot naturfysiken sådan den beskrivs genom TNED: ovanstående blir rena (urgamla) hieroglyfer för modern akademi.

Först då NEUTRINOKOMPONENTEN Ehf18(18) TAS bort ur ledet är atomen stabil, och endast då.

— Av den anledningen vet vi, säkert i TNED, att neutrinoinfluenserna spelar avgörande roll i radiosönderfallet.

Se även nuklidkartan över STABILITETSGRÄNSERNA enligt TNED — alla kända nukliders klassificering i ett gemensamt nuklidfält som orienterar typerna.

Eftersom massdestruktionen i det tunga radiosönderfallet inte arbetar på betasönderfallets nivå, och därför heller inte tar massa ur 18e-stocken, måste massdestruktionen ske på centralmassivets nukleonstock 1818e. Därför är det otvivelaktigt så att radionuklidens sönderfall — tveklöst, helt säkert — initieras på ett inre neutronsönderfall;

radionukliden strävar att sönderfalla isotopiskt = med bevarad kärnladdning Z men olika massinnehåll A.

(Därmed identifieras det konventionella begreppet isomer nuklid — nuklider med samma atomnummer och samma masstal men med olika energiinnehåll. Ref. ENCARTA 99 Radioactivity: samma nominella atomvikt, men med en spridning av massa-energiinnehållet vars medelvärde bevarar nominella atomvikten exakt).

Från Nuklidkartan AZ i TNED:

Betainstabila nuklider sönderfaller isobariskt (vertikalt). Jumboneutroner (β^–) sönderfaller mjukt neråt i kartan mot högre atomnummer Z. Jumboprotoner (β⁺) sönderfaller mjukt uppåt i kartan mot lägre atomnummer Z. I bägge fallen behålls masstalet (A).

Radionukliderna sönderfaller initiellt isotopiskt (horisontellt) genom ett motsvarande strukturellt internt neutronsönderfall, vilket resulterar i kärndelning på olika sätt, masstalet A ändras. Teorin för radionuklidernas sönderfall blir därför (ytterst) komplicerad och kan innefatta en stor mängd olika kombinationer som innefattar termen eller begreppet isomera nuklider. En isomer nuklid är en och samma atomkärna med givet masstal och atomnummer men som uppvisar olika mass-energiinnehåll och som enligt TNED sammanhänger med det initierande inre neutronsönderfallet, vilket delvis bryter upp begreppet ”masstal”.

¦ 2004-08-04, RadioNUDE.wps -- DOKs97\Matemat\NuclearTheory ¦

Bildningslokalens energipåverkan:

Massdestruktionen (m→γ) som genererar neutrinostrålningen i atomkärnans fraktalstruktur är samma som ett arbete som utförs på atomkärnan, ända fram tills dess en plötslig strukturändring bryter fram och kärnans delas.

— SÖNDERFALLSTYRKAN kan inte påverkas (den är strukturbetingad, unik för varje nuklid [effektiva sönderfallsenergin]).

— Men tidpunkten för genombrottet kan det — enligt TNED. Se särskilt i SEKTION 5 — Det radioaktiva sönderfallets dynamik.

Jämför följande (välkända) situation:

— Sedan BION slutat (Agent 007 förstås: »SiinConnRi»), öppnas dörrarna och publiken strömmar ut.

— Ju större publik, med given dörröppning, desto längre TID tar det för den person som går ut SIST att nå dörren.

— Varfördå?

— Därför att personen sist påtvingas VISS INFLUENS från mängden som ännu inte hunnit ut.

— Personligheten ändras inte. Mindre mängd, sist snabbare ut.

Sönderfallsenergin är given, medan sönderfallstillfället — utträdet ur lokalen — inte är det.

— Så beskriver btKartan eller kan förstås beskriva hur en given radionuklids JORDISKT GIVNA b-parameter kan HA variabla värden i sönderfallstillfället beroende på nuklidens bildningslokal — aktuell energigenomströmning då nukliden först bildas (genom exotermiska fusioner) — eller/och möjligen (marginellt) allmän (gynnsam neutrino-) influens (Solen — vissa antyder det, men ämnet är komplicerat ..).

— AB-diagonalen ger det teoretiska området:

Given radionuklid med given sönderfallsenergi, U238 ovan:

— Bildningslokaler med låg energigenomströmning — låg g-potential = optimalt låg/liten ljusgravitell påverkan — ger högre b-värden som gynnar långa halveringstider. Jämför KÄLLEXEMPEL.

Bildningslokaler med hög energigenomströmning — hög g-potential = optimalt hög/stor ljusgravitell påverkan — ger lägre b-värden som gynnar korta halveringstider.

Inget mer. Inget mindre.

— ATT b-koefficienten HAR verklig praktisk förankring i radiofysiken bevisas av b-BevisKartan — här veterligt komplett omöjlig att härleda för modern akademi: b-koefficientens gräns: ±8π = b baseras helt på TNED-begrepp. Atomära massdefekterna från Neutronkvadraten bär ansvaret för den särställningen — obefintlig i modern akademi.

TEORETISKT BELYSANDE EXEMPEL från btKartanU238:

— SMÅ Himlakroppar — meteoritämnen — kan i de förlopp som i TNED beskrivs i grundämnesbildningen förstås bildas i lokaler med (generellt) låg primär energigenomströmning — Se FUSIONSBILDNINGEN GENOM EXEMPEL genom K-cellens expansion. Helt andra — mera energirika — förhållanden råder i inuti de större himlakropparna — Se även GRUNDÄMNESFÖRDELNINGEN med DIAKVADRATEN om ej redan bekant.

Det finns dock ingen (härledd) skala att hänvisa till som skulle kunna ge oss mera exakta besked. Vi har bara (än) de absoluta gränser och ramar som b-koefficienten anvisat, som ovan.

— Meteoritmaterial i allmänhet skulle — då — uppvisa marginellt lägre b-värden för en motsvarande Jordiskt (mera »tungt») given kärnradioaktiv ämnesnuklid; Ju mera exotermisk energi som avges i den fusionslokal som nuklider primärbildades i generellt (Jämför GRB), desto mera påverkas ev. redan bildade nuklider av energiflödet via motsvarande neutrinoinfluenser — just det som enligt TNED driver radiosönderfallets matematiska fysik.

— Stort energiflöde = lägre b = kortare livstid, litet energiflöde högre b = längre livstid.

Meteoriter — i allmänhet mycket små kroppar i förhållande till planeter och deras månar — har ringa (nära försumbart) innehåll av radioaktiva nuklider. Man mäter (här utan referenser) halterna genom materialförångning och sedan masspektroskopi: själva aktiviteten studeras knappast på den typen av preparat. Även om den stora Jordkroppens egen neutrinobank (för U238-aktiviteterna) rent tekniskt skulle kunna påverka den lilla meteoritens radioaktivitet via den tidigare antydda principen för neutrinoinfluens, är, vad vi vet, meteoritradioämnena alldeles för glest utspridda för att (än, vad vi vet) kunna studeras direkt mättekniskt via själva radioaktiviteten. Så, mätningar av meteoritinnehållet görs genom att förstöra en del av materialet och studera dess redan givna sammansättning via avancerad instrumentering.

b-fakta:

SÅ:

— U238-preparat på Jorden (i anrikade samlingar) visar en halveringstid (Beräkningsexempel) på tH=4,51 T9 år med b-värdet 11,8592681 med sönderfallsenergin 4,267 MeV.

— För att öka det tH-värdet till (säg) 15 T9 år, en dryg tredubbling med bevarad sönderfallsenergi, krävs (b-formen) ett b lika med 12,216 — en ökning bKartan ¦ btKartan ¦ KÄLLEXEMPEL med ca 3%.

Med föregående exempelsamband (Månens ytmineralogi) anpassat för Meteoritmaterialets tH=15 T9 till prövning får vi

Månen(N₀/N) = 2^T/tH = 2^[19,00 T9 år]/[15 T9 år] = 2^1,666666.. = 2,4060501 ;

— Meteoritmaterial som innehåller U238 som faller ner på Månytan BERIKAR Månens mineralogi med STÄNDIGT VÄXANDE ANDEL U238 relativt jämförelser med Jordytans långt senare fasta form och kosmofysik.

— »GammelMånen»: Meteoritmaterial med b(U²³⁸)12,216 som innehåller U238 som faller ner på Månytan under långa tidrymder (15 Ga) BERIKAR tveklöst Månens mineralogi med STÄNDIGT VÄXANDE ANDEL U238 relativt Månkroppens eget producerade ständigt U-reducerande radiogena material — exemplets U238tH=3ggr lägre andel

— Ingen, allra minst den här författaren, hade kunnat förutsäga någon dylik upplösning utan geologiska forskningsresultat — Månbesök inkluderat. De facto.

ÄR Meteorit-U238-uranets sönderfallsandel relativt Månens egenproduktion runt 3ggr lägre än Jorden-Månen-fallet ges relevant lösning till hela problematiken — förutsatt att TNED-perspektivets tidshistoria 20,82 GigaÅr för Solsystemets-Vintergatans-Universums (+10 MegaÅr) ålder håller streck.

— Därför kan meteoritnedfallet på Månen

— under tiden som Jordkroppen svalnar under sina heta 15 GigaÅr, helt uteslutet i moderna korridorer

— säkert lägga till extra U238 på Månytan utöver det som återstår efter Månmaterialets eget (ungefär som vårat Jordliga) naturliga U238-sönderfall med runt 3ggr kortare halveringstid.

Det skulle förklara uppgiften (nedan) i Månens oproportionerligt stora andel U238 relativt Jordfallet.

— Andelen ONORMALT MER MånenU238 kommer alltså — om TNED håller — enbart att bero av mängden eller intensiteten meteoritnedfall under perioden (typexemplet) 19 T9 år — K-cellens värmefysik antagen förutsatt.

— Och så intygas det också i etablerade led rent kvantitativt med Månmaterialets analys: Månytans U238 är proportionellt relativt Jordytans U238-medelinnehåll minst dubbelt så stort.

— Vi studerar den datakällan nedan.

Månytans proportionellt stora andel U238:

Månen uppvisar 2-4ggr mera U238 relativt sina normala sönderfallsprodukter jämfört med Jordvärdena

GOPALAN-GRUPPEN 1970 ger i sin PDF-skrift uppgifterna

Jorden U-238/Pb-204 = 9 ;

Månen U-238/Pb-204 >= 210 ;

Till jämförelse ger HOP1967 (s.9-65 — 9-86 Table 2.1, Mass Table) i sin förteckning över Jordskorpans ämnessammansättning (värden relativt 100 Kiselatomer i Jordvulkanisk sten)

Jordytan U-238 = 0,99274·1,6 t4

Jordytan Pb-204 = 0,01480·8,0 t4

som till jämförelse (inte avgörande viktigt här, men som alternativ referenskälla) ger

Jorden U-238/Pb-204 = 13,612887.

Om vi enbart använder Gopalangruppens värden får vi

(M/J)min = 210/9 ; U-238/Pb-204

~ 23,3

URAN-238-proportionerna relativt Blyisotoperna 206//7/8 kan vi lösa ut ur ovanstående (M/J)minUppgift för U²³⁸/Pb²⁰⁴ enligt Månexemplets

förh. Pb206/204 Pb207/204 Pb208/204

—— ————— ————— —————

MÅN ~207 ~100 ~226

JOR ~19,04 ~15,68 ~39,07

—————————————————————

M/J 10,9 6,4 5,8

via

a = U238, b= Pb204, c= Pb206;

A = a/b = 23,3; c/b = D = 10,9; a/c = Ab/Db = A/D = 23,3/10,9 = 2,1

som ger oss Månens proportionellt större U238-andelar relativt Jordytans enligt

förh. U²³⁸/Pb206 U²³⁸/Pb207 U²³⁸/Pb208

—— ————— ————— —————

MÅN 23,3/10,9 23,3/6,4 23,3/5,8

2,1 3,6 4,0

— Med andra ord: 2-4ggr mera U238-ämne på Månytan än det som normalt borde finnas där om enbart Månens eget U238 hade spelat hela huvudrollen.

Med den grovräknade resultatbilden är det alldeles tydligt att TNED — ensam — efter typexemplets 19 miljarder år kandiderar hela problemkomplexet lösning.

Kolla sedan slutligen Meteoritens egen möjliga radioräkning enligt TNED — ämnesproportionerna som Moderna ExperimentJordNisse hittar här hemma på Jordytan:

Meteoriten(N₀/N) = 2^T/tH = 2^[20,82 T9 år]/[15 T9 år] = 2^1,388 = 2,6171561 ;

jämfört med JordNisses egen HemmaBio

Jordytan(N₀/N) = 2^T/tH = 2^[4,51 T9 år]/[4,51 T9 år] = 2^1 = 2,000 ;

Icke mycket skillnad (»differensen beror på föroreningar»). Jämför återigen modern akademi

” Mätningar av radioaktiviteten ger en gräns för jordens ålder på ej över fem miljarder år.”

BONNIERS ASTRONOMI 1978 s255sp1mö

Summering:

SUMMERING (Aug2017):

Radioproblemet

Förutsatt TNED-.räkningen också verkligen håller streck:

— Månen har verkligen hjälpt till på sätt som knappast någon kunde förutsäga, som det ser ut.

Exemplen är naturligtvis inga direkta bevis (eller så är de det). Men väl tydliga och klara råmärken för hur »en enkel teori» kan lösa, förklara och avsluta till synes omöjliga gåtfullheter.

Är den upplösningen också verkligen korrekt fattad och formulerad återstår tydligen och bevisligen, i varje atomär detalj, heller ingenting — nada — av den moderna akademins kosmologiska teoretiska grundval.

Den är helt utraderad av TNED.

Orientering:

SAMMANSTÄLLD ORIENTERING I GRUNDBEGREPPEN till Förståelsen av Radiosönderfallets matematiska fysik enligt TNED

Se även orientering i grundbegreppen i Betasönderfall och Kärnsönderfall enligt TNED, om ej redan bekant.

SN: Se även särskilt från ATOMENS BILDNING

NKref:

AK1818ref:

TNED grundlägger kärnfysiken

i min referens: från atomkärnas härledning Augusti1993

Analogt med kärnfysikens förklaring enligt TNED på neutronkvadratens grund, framträdde resten av »naturavhandlingen av sig självt». Man behöver bara i princip »läsa facit innantill»: Det finns tydligen bara ett, endast ett, och ingenting annat än bara ett enda SÄTT som formalian kan sammanhänga på. Din och min uppgift blir bara att försöka härleda den delen — Universums Historia. Sakfel får inte förekomma. Naturvetenskapen förklarar argumenten, även de som inte, direkt, träffat rätt med en gång. Så krävs enbart jämförelser, citat, korsreferenser, så mycket en orkar med — just för att bevara artrikedomen, inte utrota den som en del ExperimentNissar vill ha det.

Neutronkvadraten stadfäster TNED

Neutronkvadratens uppdagade 18e-skala — Neutronen från Plancks konstant och därmed massdefekterna med atomvikterna — tillsammans med (np-strukturen) atomkärnans resterande centralmassiv på 1818e och resten »smörjmedel 2,264e» (Centralkontakterna) grundlägger också automatiskt kärnfysikens mekanik för alla instabila atomer:

m → γ

— Intern kärnmassa m frigörs/omvandlas spontant som GammaStrålning γ, svängningsrörelser, som underhåller atomens sönderfall, vare sig av typen betasönderfall = elektronändringar, eller kärndelning, och precis så länge det instabila tillståndet varar: varje instabilt tillstånd genererar massdestruktion i atomkärnans motsvarande np-struktur. Se NEUTRINOSPEKTRUM.

— Allt arbete som åtgår för att underhålla atomens instabila tillstånd mot ett stabilt dito måste tvunget hämtas ur atomkärnans egenmassa. Se TNED-begreppen i Allmän Klassifikation och Radioaktiva sönderfallet i relaterad fysik. Där framgår TNED-radiofysikens två elementära sambandskomplex som, detaljerat, beskriver de olika möjliga sönderfallen inom kärn- och atomfysiken.

Se den särskilt förtydligade sambandsformen nedan Sönderfallsmatematiken i TNED — sammanställd i PNG-bildformat för eliminering av den senaste världsepokens webbläsarfasoner som förstör originalen.

Sönderfallsmatematiken i TNED

Bilden ovan länkar till aktuellt avsnitt -- därifrån ges övriga markerade länkavsnitt.

NSref:

Massdestruktionens grundmatematik framgår ur ENERGILAGEN och ALLMÄNNA TILLSTÅNDSLAGEN.

— Men AKTA-Jämför Webbläsaren FIREFOX som -- ännu Jul2017 -- inte kan läsa naturvetenskapens enhetliga teckensnitt -- grekiska alfabetet -- SYMBOL:

m → ∞ utläses ”massinnehållet får förstås obegränsat”; Se även oändlighetstecknet i NOLLFORMSALGEBRAN — akta FireFox.

m → γ utläses ”massa omvandlas till [neutrino-gamma] strålning”.

Sambandsformerna leder vidare på KÄRNREAKTIONSLAGEN,

med EXOTERMISKA fusions- eller kärnreaktionlagen:

Exotermiska kärnreaktionslagen tillåter oss att bestämma NUKLIDBILDNINGARNA med GRUNDÄMNESBILDNINGENS TVÅ BASGRUPPER i Himlakropparnas Bildning från K-cellens Värmefysik och K-cellens expansion, enligt ATOMKÄRNANS HÄRLEDNING,

AKref:

om ej redan bekant.

NEUTRINOSPEKTRUM definierar, förklarar och beskriver PLANCKS STRUKTURKONSTANT som nuklidbildningens grundval, enligt TNED:

— Men AKTA-Jämför Webbläsaren FIREFOX som -- ännu Jul2017 -- inte kan läsa naturvetenskapens enhetliga teckensnitt -- grekiska alfabetet -- SYMBOL:

Neutrinospektrum

med massdestruktionen

m → γ

beskriver energigrunderna

i de olika atomernas sönderfall enligt TNED.

RADIOAKTIVA SÖNDERFALLETS FYSIK

beskriver hur atomerna sönderfaller på de två möjliga sätten elektronsönderfall (konv. betasönderfall) och kärnsönderfall (konv. alfasönderfall, spontan delning).

Speciellt framgår NUKLIDKARTAN AZ

A masstal, Z atomnummer

som främst beskriver alla stabila nuklider tillsammans med de möjliga betainstabila nukliderna med (den möjliga) fördelningen i de olika betasönderfallen. Dessa benämns här JumboProton (positronemissioner för att återställa stabil atomkärna) och JumboNeutron (elektronemissioner för att återställa stabil atomkärna).

ATOMKÄRNANS INSTABILITET I MODERN AKADEMI

skiljer emellertid inte — som i TNED — mellan betasönderfall och kärnsönderfall.

FOCUS MATERIEN 1975 beskriver saken så:

” Radioaktivitet

Ett stort antal nuklider är radioaktiva, och kärnan sönderfaller spontant under utsändande av alfa- eller betastrålning.”,

;

” Sönderfallen sker slumpmässigt och aktiviteten, dvs. antalet sönderfall per tidsenhet, avtar exponentiellt enligt formeln

A = A₀e^–0,693t/T

Här betecknar A aktiviteten vid den aktuella tidpunkten t, och A₀ aktiviteten vid t=0. T är nuklidens halveringstid”,

FOCUS MATERIEN 1975 s290sp2n.

— Varförintedå?

— Modern akademi anser INTE att elektronen (Se även Spektrum och Kvanttalen) vid Neutronens Sönderfall kommer UR — är en urfysikalisk DEL AV — neutronkärnan.

— Men neutronkvadratens härledande atomära massdefekter som leder till klargörandet bygger HELT på det.

Enbart med den grunden — och förutsatt att uppdagandet verkligen ÄR naturvetenskapligt grundat, och ingen annan ingång har här ännu upptäckts — är det tydligt att modern akademi missar grundläggande, avgörande detaljer i naturbeskrivningen: neutrinospektrum.

Maskinrummet: Centralkontakterna

Atomära-nukleära SÖNDEFALLETS MASKINRUM neutrinomotoriken enligt TNED — »centralkontakterna»

som ombesörjer själva det radioaktiva — atomkärnornas instabilitet — sönderfallets energidynamik, och som grundlägger den tydligen väl relaterbara SönderfallsMatematiken enligt TNED.

— Modern akademi har ingenting liknande, inte ens i närheten.

TNED använder precis exakt samma radioaktiva halveringssamband som i MAC, modern akademi. Men med den avgörande skillnaden att TNED också förmår utveckla de sambanden med för modern akademi helt obegripliga sambandsformer eftersom grundmekanismerna inte ingår i MAC.

Det är väldigt tragiskt — om sammanhangsgrunderna verkligen utpekar det de ger sig ut för: folket, människorna, i modern akademi utnyttjar inte sina egna inneboende intelligenta resurser. Utan förslösar istället dessa på detaljerat bevisbart hopplöst PRIMITIVA grundföreställningar om fysiken — OCH matematiken. Veterligt enda historiska figur som hänger med — här — är Leonhard Euler — som också han kördes över av den senare 1800-talseliten i modern akademi: grunden till oförmågan som ovan. Verkligen enastående.

Det vore kul om det Folket kunde Vakna. Möjligen blir det rejält åka av, då. Max pedal.

Som det nu ser ut, finns inte ens bensin i tanken. Rätta gärna om fel. Universums Historia får inte innehålla sakfel.

Formulering 1Aug2017:

Följande helhetsbild framträder genom TNED, men ligger helt utom modern akademi.

— EN DEL av detaljerna syns även där. Men då som mer eller mindre obegripliga fragment av oförklarlig — icke sammanhängande relaterbar — natur:

Sönderfallsgrunderna:

Kärnfysiken enligt TNED — grunderna för kärnsönderfallens matematiska fysik:

Sammansättningen i np-strukturen genom atomkärnornas nuklidbildning sätter gränser för atomkärnans stabilitet.

— Atomkärnans sammanhållning bygger bland annat (Atomkärnans härledning) på DIVERGENSEN (c0) i Plancks Konstant (Neutronen: Planckringen) h=mcr=6,62559 t4JS. Grunderna beskrivs utförligt från POTENTIALBARRIÄREN där energizonen (c[z]=c0/2) bildar centrum för kraftverkan. Se särskilt utförligt om energizonens roll för kärn och atomfysiken i SPEKTRUM OCH KVANTTALEN om ej redan bekant.

I elektriska kraftlagen F = (1/4πε)(Q/r)² tillväxer kraften (F) om materialets epsilon (ε) — här atomkärnans — elektriska ledningsförmåga (ε=ε₀Ñ) ökar, analogt då ε→0:

F = (1/4πε₀Ñ)(Q/r)²

Utdraget nedan samma som i Kraftledet i RADIOAKTIVA SÖNDERFALLETS FYSIK I TNED:

FÖRKLARING:

b: nuklidkoefficienten b

Nukleära Kapacitetsfaktorn — endast i TNED

— I makrofysiken (materiefysiken) kan Ñε₀ bara öka med Ñ från lägst 1, vilket motsvarar en allt större elektrisk isolation.

— Högre Ñ-värde, större isolation.

— Atomkärnan (eg. Planckringens fraktaler) — som ett motsvarande elektriskt hårt (höga Ñ) eller mjukt (låga Ñ) material — behöver inte bry sig om den omständigheten. Anledningen är sambanden i POTENTIALBARRIÄREN med energizonen (massfysiken) som ställer upp helt andra möjligheter i kärnfallet.

ç betecknar här området mellan energizonens c_z =c₀/2 och toppdivergensen c₀.

Med en särskilt avgränsad specifik nuklidorienterad principiell form för Ñ-koefficienten enligt Ñ=ç/c_z kan Ñ inte bara av princip utan även också av praktik förstås bli mindre än 1, här i ett praktiskt härledbart tillämpningsfall enligt TNED: Ñ mindre än 1 uppvisar ett praktiskt exempelfall med elektronmassans komponenter enligt härledningarna i Spektrum.

Se divergensvärdet v=2,18..T6 M/S i Väteatomens grundradie — Se särskilt Ñ-sambanden med ç/c_z=Ñ i Exempelreferens.

Det väsentliga i exemplet är vätespektrumets c_z-värde (v); Det faktum att det alls kan ha någon värdeform mindre än c_z=c₀/2 är det enda ledande bevis som behövs för att försöka härleda en praktiskt förankrad nuklidkoefficientform just av typen Ñ=ç/c_z — reserverad endast för TNED.

Utan ett praktiskt värdeexempel skulle heller ingen vidare framställning bli särskilt intressant. Det, och inget annat, bildar alltså förutsättningen för den här vidare framställningen.

Så: Enbart med stöd av resultatet i härledningen till Vätets spektrum antar vi för vidare prövning av TNED och dess ev. förankring i fysikens underbara värld nukleära kapacitetsfaktorn Ñ som ovan, eller NUKLEÄRA KAPACITIVITETEN.

Med Ñ=ç/c_z = max ±2 (max ±c₀) — ç kan bli negativt = omvänt flöde, samma som antipartikelformen — kan b-koefficienten anta absolut max b=(Ñ=±2)×4π=±25,132741 = 8π = b.

Se även generellt för fysiken enligt TNED i Negativ Divergens: m=m·(n→∞)·(n→∞)^–1: massbegreppet (m) innefattar av princip obegränsad massa m·(n→∞), analogt obegränsad gravitation (negativ divergens, se även mera utförligt i Ljusets Gravitella beroende). Och inget sätt existerar vad vi vet att frigöra sig från den rent matematiska premissen. Se särskilt Atomkärnans gravitella härledning om ej redan bekant (Notera för webbläsningen generellt att Firefox läser inte Symbol).

— Med en härledd form för hur b-faktorn relateras i kärnsönderfallet, ska därmed alla — samtliga — kärnsönderfall kunna återföras, beskrivas, och förklaras — och illustreras — via just b: kärnsönderfallens nuklidfunktionsfaktor.

Det är det anmärkningsvärda i TNED och som, här veterligt, saknar motstycke i modern akademi:

— Varje bestämd kärninstabil grundämnesatom har sin särskilda samlade sönderfallskarta samlad utmed b-faktorns enda enhetliga lika för alla kärnsönderfall funktionsform den skiljer bara mellan xy-offset för de olika grundämnesatomerna — och kan dessutom vara relaterad KOMPLEXT (yi). EXEMPELUTDRAG nedan, b-koefficienten.

————— Gravitationskonstanten G = r²a/m₂ — accelerationskonstanten a på avståndet r från centralmassan m:s tyngdpunkt är en universell konstant enligt rar/m.

G ................................................................... 6,67 t11 JM/(KG)², universella gravitationskonstanten (först av Henry Cavendish 1798)

En massas motstånd mot rörelse benämns trög massa, massans tyngd via gravitationen benämns tung massa. Som vi ser är dessa begrepp endast olika namn för samma samband, m=m·a/a=F/a. Eftersom (GRIP) gravitationskraften verkar tidsabsolut finns följaktligen heller ingen möjlighet att göra någon åtskillnad mellan ”tung” och ”trög” massa, de är ekvivalenta. Se även i Vad betyder Ekvivalensprincipen och Vad är Ekvivalensprincipen — Einsteins Tunga/Tröga massbegrepp.

De första mätningar som gjordes för att undersöka denna ekvivalens genomfördes, mycket omfattande 1889, av ungraren Roland Eötvös (BKL SUPPL., 1929 sp714). Mätningarna bekräftade ekvivalensen. Och alla senare försök har endast utvidgat precisionen i antalet decimaler. Ekvivalensen omskrivs i gängse litteratur som en av naturvetenskapens i särklass bäst dokumenterade [HANDBOOK OF PHYSICS, McGraw-Hill 1967, s2-47sp2m, ”The identity of the two types of mass thus seems to be among the best-demonstrated facts of empirical physics.”].

Gravitationskonstanten G uppmättes först av Henry Canvendish 1798. Han använde två blykulor varav den ena var fritt rörlig på en s.k. torsionsvåg. Genom att mäta den ytterst ringa avvikelsen i vinkel då kulorna attraherades, kunde kraften uppskattas och ett närmevärde till G erhållas. Se även Gravitationslagens härledning.

b-kurvans bevisform: b-koefficienten

GENERALISERADE KURVPASSNINGENS ALLMÄNNA ALFARADIOISOTOPBILD — efter datatabeller från Wiley 1999.

Vertikalskalan i 10Log tH = nuklidens halveringstid, Horisontalskalan i MeV = den avdelade alfapartikelns rörelseenergi:

I alfasönderfallskartan ovan har b-kruvan — lika för alla som nedan — inpassats grafiskt-visuellt för alla ingående masstal i aktuell grupp.

— Den orangea linjen genom b-kurvans fasta xy-referenspunkt är här hoftad — ingen vidare matematisk teori finns -- här -- utformad för den delen.

— Med en högre upplösning finns specifika xy-offsetlägen som gör att en och samma b-kurva, återigen, »plockar» individerna internt via marginella xy-förskjutningar.

— Se Exempel 3 som visar hur 17 stycken Urannuklider — nuklider med effektiva sönderfallsenergier — omfattas av sådana serier.

Kurvpassningarna ovan »smultron på strå efter en och endast en enda bestämd offsetvariabel kurvform» finns här veterligt inte alls — av princip — i modern akademi:

— Modern akademi har ingen NUKLIDPREFERENSKURVA ±2Ñ=±8π=b — energizonens matematiska fysik från POTENTIALBARRIÄREN enligt TNED i atomkärnans speciellt gravitella härledning. Modern akademi känner inte till något sådant, och frågar inte heller efter något sådant. Rätta gärna om fel:

— TNED kan inte inlemmas med eller i modern akademi. Se särskilt i SAMMANSTÄLLNINGEN. Det är det närmast förskräckliga: konfliktsituationen är tydligen total. Jämför resultatbilden ovan:

— Enda sättet för modern akademi att acceptera den resultatbilden är att modern akademi överger sin bevisligt — kärnfysiken enligt TNED, tydligen — enögda, trångsynta, enfaldiga och som ovan bevisligt primitiva fysikuppfattning i synnerhet och föreställningen om intelligensens hemvist i allmänhet;

— Naturen (harmonigrunderna, UDHR10Dec1948) innehåller, omfattar, beskriver och definierar alldeles tydligt kriterium för förståndet. Inte modern akademi (harmoniförnekaren, naturförödaren, ordningsbespottaren No1): kunskap, undervisning, utbildning. Mänsklighetens kulturhistoria.

Rätta gärna om fel.

ÄMNETS UPPMÄRKSAMMADE KARAKTÄR beskrivs i KÄLLFORMERNA.

Grundformen i TNED ges som tH-univsersalen med den avgörande b-faktorn:

t_H = ±1S(ln2)e^b^e^{Z/√2m(E–E}⁰⁾

— TERMKONFLIKT: »eUpphöjt till» är e-logaritmen 2,718 .. medan e:et i exponenten står för elektronladdningen.

Sambandsformen ovan är formellt — med en inre missad avgörande faktor — densamma som används i modern akademi med benämningen Geiger-Nuttals formel,

λ = Ae^–B/√E^α

”.. where A is a constant that characterises the particular family of nuclei, and B depends on the charge of the individual nucleus. We shall refer to this empirical law as the Geiger-Nuttall relation.”,

OPENLEARN LABSPACE [OKT2011], SCATTERING AND TUNNELING

http://labspace.open.ac.uk/mod/resource/view.php?id=431626

I TNED är eZ (elekektronladdningen gånger kärnladdningen) Heliumkärnan eller alfapartikeln — inget annat.

— Heliumkärnan/atomen avdelas ur den instabila moderkärnan (»whatever»): beZ är en konstant — i TNED: logaritmeringen (nedan) ger beZ(2mE)^–0,5 från E(Joule)=MeV·e·T6 som ger b(6,94348949);

Den konstanta b-faktorns funktionsform — se hela ledutvecklingarna utförligt i Slutformen — blir då av typen och formen uttryckt i 10.logaritmen för tH:

10log(tH/1S) = (1/ln10)[(8π)(6,94348949)(E_MeV – E₀)^–0,5 + ln(ln2)] – 10log(t₀)

10log(tH/1S) = (1/ln10)[(174,5089246))(E_MeV – E₀)^–0,5 + ln(ln2)] – 10log(t₀)

E(MeV) motsvarar funktionskurvans variabel (x), E₀ är kurvans x-offsetplacering via alfapartikelns aktuella utgivningsenergi då den lämnar moderkärnan, och 10Log(t₀) är kurvans y-offsetplacering i sönderfallets halveringstid: en och samma funktionskurva med olika xy-placering, en sådan för varje grundämnesatom.

b-formens egenkurva blir

b-formen:

y = (1/ln10)[(174,5089246))(x)^–0,5 + ln(ln2)]

Aktuellt b-värde kan beräknas för varje given sönderfallsnuklid om man känner dess alfaenergi E_α enligt

b = [√2mE_α]ln[t_H/1S(ln2)]/eZ = [p=mv]ln[t_H/1S(ln2)]/eZ

Se särskilt i KÄLLEXEMPEL — b-värden kontra data på halveringstider och sönderfallsenergier från olika tabellkällor, vilka har mindre betydelse: alla uppvisar samma fason. Uran-238 för att exemplifiera visar ett b=11,8592681. Högsta b-värdet i samlingen på de 136 nukliderna ligger på 17,62, TNEDmax= 8π~25.

¹⁰logtH(S) = (1/ln10)[b · 2e(2mEα)^–0,5 + ln(ln2) ]

= (1/ln10)[b · 3,3613711 + ln(ln2) ]

= (0,4342944)[b · 3,3613711 – 0,3665129]

= 1/LN(10)*[B9*e*B10/ROT(2*B11*u*B12*(e*1000000)) + LN(LN(2))]

b-kartan UHokt2011:

Figuren nedan visar b-kartan från Alla radioaktiva nuklider i

ALFARADIONUKLIDERNA I TNED, Universums Historia Okt2011

Varje särskild radionuklid har sitt eget särskilda b-värde, sambandsformen för b

Sambandsformerna ovan i textboxen¦rutan under är skärmdumpar från författningsarbetet med b=25¦–6,25.

Betasönderfallen — endast atomens elektronbesättningar berörs, ingen kärndelning förekommer — uppvisar relativt alfasönderfallen en »skalkompression» för b-faktorn med grovt 100ggr. Se AlfaBeta. Men betasönderfallen har (ännu) inte avslöjat någon ordning liknande den för kärnsönderfallen.

— bMAX = ±8π = ±25,132741 markerar — enligt TNED — radiosönderfallets absoluta gränsintervall. Skulle någon experimentell fysik påvisa högre värden, är (således) TNED körd.

Se även det principiella tH-b-MeV-diagrammet i KÄLLEXEMPEL — vertikalskalan gemensam — som visar hur b varierar med halveringstider tH och sönderfallsenergier MeV för en serie (136st) upptagna kärninstabila nuklider.

Radiosönderfallets centrala ämne är — således, ofrånkomligt — just b-värdet: det har här veterligt ingen som helst motsvarighet i modern akademi, enligt ovan redovisade skäl.

U-238 har med b=11,859 halveringstiden tH=4,51 T9 år. Ett högre b-värde för U-238 med bara 1,7% (kärnan behöver längre tid på sig för att sönderfalla) — i TNED en annan bildningslokal med en annan (lägre) energigenomströmning (=långsammare sönderfall) — ger b=12,07 och tH=9 T9 år; 3% ger 20 T9 år. Det är alltså bara relativt små ändringar som krävs.

— Vi kan ingenting bevisa med det — annat än att variationer redan existerar i olika nuklid(grupp)ers b-värden på någon här ej närmare specificerad orsaksgrund.

— Men: Vi kan nu absolut, tvärsäkert som det ser ut, konstatera att det finns en kärnparameter som — garanterat, TNED — tydligen håller sig fjärran från modern akademisk kärnfysik. Och som — neutrinospektrum — rent teoretiskt kan förklara hur olika bildningslokaler kan inrymma olika sönderfallskomplex:

Grundämnesbildningen i K-cellens värmefysik — fusionsringarna — innefattar starka primära neutrinoenergiområden (Jämför GRB-komplexet:

neutrinostrålningens våglängdsändring med ljusets gravitella beroende som TNED-förklarar gammaflasharna):

— Olika (gravitella) g-lokaler för olika g-kroppar och g-områden uppvisar strängt olika energigenomflöden. Därmed finns redan sannolika grunder för att grundämnesatomer i skilda lokaler ska kunna erhålla smärre men avgörande olika extra nuklidenergiinnehåll i fallen med de instabila nuklidernas vidare historia:

— neutrinoinfluenser kan rent teoretiskt påverka nuklidkoefficienten b.

— Notera att i TNED, sönderfallsmatematiken, utför atomkärnan KONTINUERLIGT ETT ARBETE (m→γ) i kärnsönderfallet, ända fram tills dess atomen blir stabil. Energin till det arbetet kan bara tas från atomkärnans massa (m): kärnmassa omvandlas till em-strålning (neutrinostrålning i TNED) som underhåller självsvängningar i atomkärnan, (långt) utanför betaspektrum: neutrinostrålningen enligt relaterad fysik. Varje atomslag, kärnans motsvarande np-struktur, har sin särskilda »neutrinonyckel» (Neutrinosignaturen, Neutrinobegreppet i MAC, Neutrinotypernas neutrinonycklar).

Genom att beZ=k är konstant, kan man godtyckligt dela upp den konstanten i k=jZ — vilket just sker i modern akademi via Geiger-Nuttals samband ovan — typ idealt för Uranets del om man känner b:

(174,5089246.. / 92 = 1,896836..) »samma kurva»,

(1/ln10)[1.897(Z=92)[(x–E)'–0.5]+ln(ln2)] – t

Genom att modern akademi vad vi vet — inte har någon inblick i atomkärnans fraktalsystem, och därmed heller ingen kännedom om nuklidkoefficienten, kommer motsvarande värdeformer också att sakna den enhetlighet som — tydligen — bara TNED förmår exemplifiera.

EN BESTÄMD NUKLIDKOEFFICIENT (b=4πÑ) har härletts och formulerats i TNED som tydligen kan förstås sammanhänga med själva bildningsprocessen — den ljus- och gravitellt beroende fysiska lokalen där atomkärnornas fusionsbildningar kommer till: Grundämnesbildningen. Se även i Diakvadraten.

Sammanhanget i stort — avgörande jämförande bevisdetaljer TNED/MAC — leder oss alltså hit:

Modern akademi intygar sin egen — här tydligt bevisliga: b — oförmåga att förstå naturfysikens detaljer — med tydlig hänvisning till en inskränkt, enögd och begränsad fysikuppfattning: Den moderna akademins sedan 1800-talet [‡] egen etablerade lärostol — i detalj bevisligt grundad på uppfinningar av logiken, inte härledningar.

HyperPhysicsCitatet, den allmänna ståndpunkten inom modern akademisk kärnfysik:

”What could you do to change the polonium half-life? The answer is that there is no way to experimentally change that parameter because it ultimately depends upon the values of fundamental physical constants.”,

THE DECAY CONSTANT, Hyperphysics

— VI skulle också framställa EXAKT SAMMA HÄVD OM vi — liksom modern akademi här bevisligen har gjort — hade låst in oss vid en TYP 1311 års allmänna Världsuppfattning som hänvisar Galileis uppströmmande universaluppfattning som RENT NONSENS, DUMHETER, och rent allmänt KÄTTERI.

Jämför SFN.

— Modern akademi är så LÅST vid sin egen etablerade herraväldesidé (CitatA, CitatB) att den utesluter varje ifrågasättande.

— Man intygar det i modern akademi — särskilt;

”it ultimately depends upon the values of fundamental physical constants”

— Det är OMÖJLIGT att halveringstiden (tH), alls, kan ha NÅGON fysikalisk variabel.

Vart tog ÖDMJUKHETEN cägen?

Varför inte som tidigare kunde ses i en del litteratur:

— »Så vitt vi vet och har förstått ... så». What’sUp?

Ståndpunkten i modern akademi görs med hänvisning till att TEORIN för tH-sambandet i MAC bygger på STATISTISK SANNOLIKHET, med stöd av »fundamentala fysikaliska konstanter». Härledd, relaterad fysik — TNED — har ingen sådan grund: b.

Jämför för övrigt DET STATISTISKA INSLAGET i den moderna föreställningen om PLANCKS STRÅLNINGSLAG:

— Medan modern akademi stödjer sig vid sin SANNOLIKHET (kombinatorikens PERMUTATIONER n! = 1·2·3·4·5 .. ·n) visas i RELATERAD MATEMATIK OCH FYSIK att Plancks strålningslag — galant — blir härledande fullständigt begriplig genom POTENSER (n^n — betydligt RIKARE i mängd än permutationer): det finns inget statistiskt inslag: PERMUTATIONSMATEMATIKEN FÖRORSAKAR ATT EN HÄRLEDNING INTE KAN TILLÄMPAS.

Jämför exemplet i länken ovan: 3! ger bara 6 kombinationer, medan 3^3 ger 27.

Modern akademi åberopar — så, i konkret bevisbarhet, återigen — ENBART sin allmänt TRÅNGA tydligt akademiskt dikterande föreställning om begreppet INTELLIGENS inte relaterad inblick och insikt i som tydligt och detaljerat bevisligt skapades under 1800-talet [‡] och som sedan prånglas ut till mänskligheten som vore det bevisliga djuptoket något slags föregivet gudomligt.

— Modern akademis viktigaste paroll tycks just, ständigt, gå ut på det:

— släpp för helvete inte in Naturen.

— Ska vi ha sex nu?

— NEJ.

RadioaktivDateringBegin:

Radioaktiva sönderfallets historia för en viss himlakropp kan bara ta sin början från den tidpunkt då kroppen bildar ett fast ytskal som sedan kan sedan studeras och analyseras:

— fasta bestämda proportioner mellan radiokälla och radioresultat.

Det är också den allmänna uppfattningen inom forskarleden i ämnet:

— (berg-) smältor nollställer den radiometriska atomklockan.

Så:

— Den mera naturvetenskapligt sakligt korrekta formuleringen bakom BonniersCitatets del skulle vara:

Mätningar av radioaktiviteten ger en gräns för Jordens senast kända bergartscykels fasta delars ålder på ej över fem miljarder år.

Betasönderfall och Kärnsönderfall i relaterad fysik

Betasönderfall och Kärnsönderfall i relaterad fysik:

Betasönderfall och Kärnsönderfall enligt TNED

i länkat sammandrag JUL2017

BEVISGRUNDER:

— Läsaren måste oeftergivligt vara helt införstådd med såväl begreppen i modern akademi som i TNED beträffande kvalitativa [(m→γ)≠(m←γ)] och kvantitativa [(m→γ)=(m←γ)] energi-massa-ekvivalenter. Annars blir framställningen enbart rent plågsam. Huvuddelen enligt TNED framgår komprimerat i ENERGILAGEN (Notera: Firefox läser inte Symbol).

— Se särskilt i POM med vissa belysande exempel i NEUTRONFRAGMENTEN och PARTIKELBEVISET FÖR ATT ENERGI INTE KAN SKAPA MASSA.

— Modern akademi har ingen kvalitativ (Atomkärnans härledning ingår inte) uppfattning om begreppet massa-energi, enbart en rent kvantitativ enligt Einsteins berömda ”E=mc²”. SÄTTET att härleda den sambandsformen enligt relaterad fysik (ljusets absolutacceleration) är helt uteslutet i modern akademi.

— Framställningen generellt i Universums Historia är utformad med tanke på att läsaren, godtyckligt, ska kunna göra sig förtrogen med detaljerna, allt eftersom de omnämns, just genom den omfattande länkningen till de olika detaljavsnitten, och så långt författaren förmått.

• NEUTRONKVADRATEN — atomära, inte nukleära, massdefekter max18e: elektronmassan kommer från neutronen

• ENERGILAGEN: massa kan inte skapas därför att massa kan förintas: elektronmassan är en fundamental beståndsdel av atomkärnan. Se även Massfrihetssatsen (Notera: Firefox läser inte Symbol):

• ELEKTRONENS BUBBELKAMMARSPÅR: Elektronmassans komponenter;

• SPEKTRUM OCH KVANTTALEN bevisar elektronmassans komponenter;

• CASIMIREFFEKTEN bevisar elektronmassans komponenter;

Betasönderfallets karaktär:

Sönderfallet måste börja på ett elektronbaserat massöverskott (max18e) som garanterar atomkärnans ombyggnad med kontinuerlig massdestruktion under sönderfallets process fram till att atomen blir stabil sedan SAMTLIGA elektronelement i elektronkvantat har avdelats ur atomkärnan;

Kärnsönderfallets karaktär:

Sönderfallet måste börja på ett neutronbaserat massunderskott (max±1818e/2) som garanterar atomkärnans ombyggnad med kontinuerlig massdestruktion under sönderfallets process fram till att atomen KAN bli stabil sedan — efter det att — ETT ENDA FÖRSTA nuklidelement — oftast en Heliumkärna — har avdelats ur moderatomkärnan;

Se särskilt i BETASÖNDERFALLETS MEKANIK, SÖNDERFALLETS UTVECKLING.

Figuren nedan sammanfattar kärndelen i radiofysikens förklaring enligt TNED, här från Sönderfallets utveckling.

Betasönderfallet: Fig.hö

Sönderfallet får inte sluta på massunderskott: inte för den stabila individen, inte för någon mellanliggande heller; Vid sönderfallets slut måste den stabila atomen ha garanterad fast atomvikt [U2]. Därmed finns bara ett sätt för den betainstabila atomen att bildas [U1]: i excess, överskott, av massenergi, utan DIREKT avgivande av motsvarande g-massa [E(m)]; denna avges blott så småningom genom sönderfallets process fram till betasönderfallets fullbordan.

— Jämför Neutronsönderfallet.

Kärnsönderfallet: Fig.mi

Sönderfallet får inte sluta på massunderskott för den stabila individen [U2] — men måste göra det för primärnukliden [U1], i annat fall är denna stabil¹.

— Radionukliden måste — tvunget — bildas på MINST en extra överskottsenergi [U1+Egamma] som motsvarar ARBETET FÖR UNDERHÅLLET AV DET STABILA TILLSTÅNDET ända fram till KÄRNDELNINGEN.

— Om överskottsenergin E, som i figurdelen a, bara exciterar U1-atomen utan att någon massenergi utbyts, kvarlämnas en stabil U1-atom sedan energiöverskottet avklingat, och vilket inte är vårt fall;

För att vara tillämpligt på en radionuklid måste med andra ord överskottsenergin [Egamma] motsvaras av ett aktivt massenergiutbyte [Em], mittfiguren, så att avklingandet av Egamma, via ett motsvarande kvarlämnat massunderskott [Em] leder fram till

en brytpunkt där det instabila tillståndet leder till kärndelning av primärnukliden, alltid i massunderskott, och därmed möjlighet att återställa balansen genom kompenserande energi-massa-emissioner genom de avdelade, nya, atomkärnorna.

Det är den enligt TNED, här veterligt, enda logiska förklaringen till instabiliteten i fallet radionuklider.

— Skulle överskottsenergin från start [Egamma] vara lika stor som U1–U2, figurdelen i b, är vi i princip tillbaka i a-fallet med stabil nuklid vid U2 och därmed bara en avklingande excitationsprocess utan kärndelning, vilket inte är radiofallet. Det betyder att även fallet i figurdelen i b bortfaller av princip — särskilt genom att massa-energiekvivalsensen i det fallet inte bevarar konstant atomvikt för U1;

NOT 1: Moderkärnan är INSTABIL precis på den avyttrande kärndelens utgående räkning precis VID avdelandets initiering, omedelbart före »förlossningen». Först EFTER blir Moderkärnan stabil, om inget ytterligare.

»DET STABILA TILLSTÅNDET» är här något oklart uttryckt: Radionuklider uppvisar ingen yttre aktivitet före kärndelning. Men i den nukliden pågår likväl en MED MAKROSKOPISKA MÅTT MÄTT FÖRSUMBAR ICKE DIREKT DETEKTERBAR energiprocess som BYGGER OM och förbereder Moderkärnan på en kommande förlossning. Sett utåt makrofysiken således ”ARBETET FÖR UNDERHÅLLET AV förberedandet av DET STABILA TILLSTÅNDET ”.

— Det är så sammansatt att man i efterhand undrar hur någon alls stått ut med att genomgå snårigheterna.

Utdraget ovan från SÖNDERFALLETS UTVECKLING (2011).

Centralkontakterna:

Atomkärnans centralkontakter styr energibalansen i atomen:

BETASÖNDERFALL och KÄRNSÖNDERFALL i kort sammandrag

Betasönderfall — atomkärnan bevaras intakt, endast atomens elektronskal berörs

STÖRNINGAR — dissonanser i kärnstrukturen icke stabila kärnstrukturer som medför en kärnmaterialets minsta massdestruktion (m→γ) atomära massdefekten E_hf18 — föranleder att enskilda elektronelement avdelas (Se ELEKTRONMASSANS KOMPONENTER, SPEKTRUM OCH KVANTTALEN), ända fram till slutpunkten då en hel elektronmassa (e-kvantat) avdelats. Jämför NEUTRONENS SÖNDERFALL enligt TNED. Illustrationen nedan från

ELEKTRONEMISSIONSEXPERIMENTET FRÅN 1957. Experimenten visar att elektronmassan avges ”preferentially in the direction of its spin” [Citatet från HOP i BT-fältet]. Precis som TNED vill ha det.

Kärnsönderfall — hela atomen delas upp i två eller flera mindre/lättare

STÖRNINGAR — dissonanser i kärnstrukturen som medför en kärnmaterialets minsta massdestruktion (m→γ) dissonansenergins massdefekt E_hf1818 — föranleder en kontinuerlig neutrinoemission på någon minsta Planckfraktal i kärnstrukturen tills dess att den fraktalnivåns ringstruktur har förbrukats och som det kan förstås ett genombrott sker i hela kärnstrukturen som resulterar i kärndelning.

PREFIXxSIN, Polära koordinater

Figuren ovan ger enligt TNED en (av flera möjliga) schematisk matematisk beskrivning av det pågående svängningsförlopp som — efter längre eller kortare tid, en helt varv som ovan — resulterar i ett plötsligt genombrott som åstadkommer själva kärndelningen.

— Fram till den genombrottspunkten syns ingen som helst makroskopisk aktivitet från moderkärnan. Neutrinostrålningen i dissonansenergin har (betydligt) kortare våglängd än makrofysikens elektronspektrum och kan därför inte (direkt) detekteras.

— Moderkärnan avger hela tiden neutrinostrålning från självsvängningens genererade massdestruktion (m→γ) och då proportionellt mot det instabila tillståndet, ända fram till den punkt då kärndelning sker. Är moderkärnan fortfarande instabil efter delningen, fortsätter sönderfallsdissonansen ända tills stabilt tillstånd uppnås.

— TNED förutsätter att sekvensen ovan med alfapartikelns utgivning följer »omedelbart» vid genombrottspunkten — inte successivt litet i taget:

— Hela »fosterprocessen» sker snabbt [inom t20 sekunder] med omedelbart efterföljande födelseögonblick:

— Den avdelade kärnan kastas ut ur moderkärnan med en viss medelbaserad rörelseenergi: ömsesidig Coulombisk kärnrepulsion.

Illustrationen ovan från KÄRNDELNINGEN I MODERNUKLIDEN. Se mera utförligt i RADIONUKLIDERNAS E-GAMMA-E-MASSA-DYNAMIK och särskilt i BETASÖNDERFALLETS MEKANIK.

b-värdet (radionuklidens koppling till halveringstiden) kan inte ändras i efterhand sedan en atomkärna väl har bildats i sin specifika energilokal (energin ligger redan inbakad i strukturen). Däremot kan neutrinoprocessens magnitud (m→γ) i radionuklidens underhållande dissonans påverkas av omgivningen; Tillförs motsvarande energi, kan dissonansprocessen tillfälligt upphävas eller reduceras på tillskottsenergins räkning.

Jordatmosfären, referens — Se även mera utförlig artikel i Härledningen till Jordatmosfärens massa

JORDATMOSFÄREN -- Nuvarande Jordfasta Atmosfärsmassan

Jordatmosfären som sådan har ingen volymär gräns

Förtydligande angående begreppet Jordatmosfärens Konstanta Volym i denna framställning

Alla himlakroppar har obegränsat utsträckta atmosfärer

FÖRTYDLIGANDE MATEMATISK GRUNDFYSIK

grundbegreppen beskrivs utförligt i härledningen till JORDATMOSFÄRENS MASSA:

— Jordatmosfären som sådan har ingen volymär gräns.

BEVIS:

— Atmosfäriska tryckformen (p) runt om på en godtyckligt (sfärisk) himlakropps (m₂) yta (A=4πR²) har formen

TRYCK pressure = KRAFT Force över YTA Area:

p = F/A

= m(a=Gm₂/R²)/4πR²

= mGm₂/4πR⁴

= mR^–4(Gm₂/4π) i N/M²=Pascal:

p/m = R^–4(Gm₂/4π).

G är gravitationskonstanten 6,67 t11 JM/KG², m₂ himlakroppsmassan (mJ=5,975 T24 KG), R avståndet till centrum (Rekv=6,378 T6 M), p trycket på R-skalet i N/M² och m verkan vid R från den ekvivalent tryckande atmosfäriska massan — oberoende av var eller hur den är utspridd.

Himlakroppar som har ringa atmosfär har också ett ringa atmosfäriskt tryck vid kroppsytan — eller vid vilken som helst annan motsvarande ideala sfäriska skalyta över kroppsytan.

Atmosfäriska trycket p på ett omslutet sfäriskt skal är alltså en funktion av dubbla inverterade kvadraten på avståndet (R) till himlakroppens g-centrum.

Avståndet (R) till himlakroppens g-centrum gäller — tydligen — obegränsat utsträckt via m₂-kroppens eget individuella g-fält: Jordatmosfärens utsträckning är »oändlig».

Därför kan heller inte Jordatmosfären eller någon annan himlakropps atmosfär tillämpas direkt på Allmänna Gaslagen: alla himlakroppar har obegränsat utsträckta atmosfärer.

För att sambandet pV=kT i allmänna gaslagen ska vara användbart (på Jordatmosfären) måste gasvolymen vara bestämd: avgränsad, innesluten.

Så:

— Bara med en bestämt avgränsad del av atmosfären kan allmänna gaslagen användas (i motsvarande mening begränsat). Se exempel i MOLNBILDNINGENS TEKNISKA FYSIK.

Nuvarande mJatm:

Nuvarande Ekvatoriellt ideala Jordfasta Atmosfärsmassan — 5,3 T18 KG

— Tryck/Massa-formen ovan ger oss direkt för Jorden vid ekvatorn R=6,378 T6 M och Jordmassan 5,975 T24 KG

m = (p=101325 Pa)R⁴(Gm₂/4π)^–1

= 5,28689 T18 KG

Editor 2017VIII21

DIAKVADRATEN, förklaring.:

DIAförklaring:

DIAKVADRATEN — KORTARE FÖRKLARING

DIAKVADRATEN: Den relaterade fysikens förklaring (TNED) är den:

— Ett visst grundämnes sammansättning bestäms av A stycken ursprungliga tätt liggande neutroner i J-kroppens kallplasma (Notera att webbläsaren Firefox inte läser teckensnittet Symbol)

— När divergenständning inträffar — neutronsönderfallet (12-14minuter) »vaknar» i positiv divergens — aktiveras J-kroppens centrum först — eftersom ljusets g-beroende dikterar maximal divergens (ljusaktivitet) där g-potentialen är som lägst: i mitten.

— Som tändzonen (c>0) successivt med växande g-potential från centrum aktiverar allt mer av J-kroppen, »vaknar» allt fler neutroner upp till normalt sönderfall — till väteatomer. En möjlig blandning finns då mellan färdiga väteatomer och ännu sönderfallande neutroner: Så snart en eller flera väteatomer hunnit färdigbildas, finns alltså en viss sannolikhet för en MIX mellan tätt liggande atomkärnor — inom varandras nuklidbarriärer — (A) av formen Väte (H) och Neutron (n) enligt

nuklidens neutronkvot (DIA-talet) Ø = n/A

Den lokala sammansättningen bestämmer aktiviteten i nuklidbilden då de A ursprungliga »kalla» neutronerna fusionerar till en tyngre atomkärna. Nuklidexempel på fusionsringar ges i Kemiekvationen i TNED och Fusionsringen.

Den centrala aspekten här för vår del är att Ø-värdet går mot 1 mot J-kroppens yttre kroppsrand — principiellt exakt analogt med nuklidgruppernas avtagande sammansättning från Järntoppen — se Grundämnesbildningens två basgrupper. Beräkningsverktyget redovisas i Exotermiska fusionslagen eller EXOTERMISKA KÄRNREAKTIONSLAGEN.

NOTERA Kemiekvationen i TNED: Elektronmassorna följer med automatiskt i de slutna nuklidbanorna och behöver därför inte relateras särskilt i fusionsreaktionerna. Se särskilt FUSIONSBILDNINGEN GENOM EXEMPEL.

— Det betyder att speciellt de lättare grundämnena (H, He, Li, Be, B, C, N, O, F, Ne, Na, Mg, ..) rent teoretiskt kan ända på neutronkvoter lika med eller nära 1: grundämnets masstal byggs direkt från neutroner — eller i fallande/spridande led och förekomst ner mot neutronkvot 0,5 med olika alternativa inslag av Väte eller ev. andra nuklidringar som passar in i mönstret.

— När divergenständningen är genomförd, och fusionsringarna färdigbildade — vilket betyder att motsvarande Coulombkrafter har utvecklats — expanderar J-kroppen KRAFTIGT med tillhörande möjliga grundämnesblandningar under den snabba expansionsfasen. Se mera utförligt i J-kroppens expansion.

Se även i De mindre J-kropparna.

— Himlakropparnas bildningstid med hela grundämnessammansättningen är över inom timmar inom vårt Solsystem.

— Coulomb/Expansionskraften vägs mot gravitationskraften. Resultatet blir de olika typerna av himlakroppar: gaskroppar-stenkroppar; stjärnor-planeter; de mindre J-kropparna. Se mera utförligt i Jordens 4:e Ekvation och Jordens 2:a ekvation: FUSIONSGRÄNSMASSAN.

Se även FUSIONSBILDNINGEN GENOM EXEMPEL.

Ett stort utbud av flera (många) olika kombinationssätt finns — som garanterar en viss nuklids/grundämnes spridning i J-kroppen. Se särskilt från DIAKVADRATEN. Se även i Fusionsbildningen genom exempel, liknande figuren ovan men med andra nuklidmönster.

— Exemplet ovan med KOLET 6C12 illustrerar en del av mångfalden möjligheter. Speciellt i J-kroppens yta — neutronkvoterna i allmänhet noll (om alla i ringen fusionerar synkront) eller 0,5 (H+n till Deuterium) beroende på omgivningens preferenser.

— Neutronkvoten Ø bestäms Ø = antal neutroner i fusionsringen dividerat med slutnuklidens masstal: n/A.

— Observera också flaskhalsarna: Två stycken 2He4 förenas INTE. No way. Däremot tre går. 2He4 vägrar också förena sig med såväl en vätekärna som en neutron: den inre spinnstrukturen kastar ut inkräktare som inte harmonierar.

— Se utförlig genomgång angående två-Helium-problemet i BERYLLIUMKLACKEN: Neutronkvadratens resultat upplyser.

Syrebandet (DIAKVADRATEN) ger ett stort blandningsutrymme under den snabba expansionsfasen.

— Speciellt tillsammans med ett påtagligt ytexisterande KOL (neutronkvoter mot 1) och J-kroppens snabba expansion med fritt syre (från den tidligare omnämnda Den unika nuklidagenten 6C16) får vi tydligen direkt förstå bildningen av KOLDIOXID CO2.

Lätta syrets växtassociation: LSV

Lätta syrets växtassociation: Tunga syrets luftandel ¦ VOMTUAS ¦ MolKEP

HUR FORTSATT AVSKOGNING KAN FÖRSTÅS MEDFÖRA VÄXANDE HÄLSOVÅDLIGA KONSEKVENSER

Lätta syrets växtassociation får via MolKEP en enkel förklaring

7Sep2017

Avskogningens fortsatta bieffekter:

EN syreatom på femhundra (0,2%) är av typen tungt syre (O18). Huvuddelen är av typen O16.

HONC-energitabellen visar att den i särklass allra starkaste molekylbindningen är den mellan Kol-Syre: C-O

(1077 KJ/mol = 1,79 t18 J/molekyl):

• En kolatom (C12) som befinner sig i någon mängd syreatomer strävar alltid att förena sig (elektrisk attraktion) med en syreatom (O) enligt minsta motståndets verkan: snabbaste vägen, minsta förlusten (MolKEP). Det betyder att kolatomen ALLTID »letar» efter LÄTTASTE SYREATOMEN om flera olika syreisotoper finns att välja på:

• Organiska kemins grundform (ROKG)
CO₂ + H₂O → H₂OCO₂
som tar upp växtkolet (C) ur vatteninlöst (H₂O) koldioxid (CO₂) från kolsyrabasen (H₂OCO₂) TILLSAMMANS MED EN ENDA SYREATOM med resten avdelad som fritt återcirkulerande syre (O₂)
H₂OCO₂ → H₂OC + O₂
söker SÅLEDES ALLTID, alla tillfällen, alla möjligheter, att säkra OC-syret på syrets LÄTTASTE isotop, det vanliga mest förekommande Syre-16 (O16). Det är växtens grundkemi.

• Så: OM vattenlösningen (kolsyrabasen H₂OCO₂) innefattar NÅGON O18-isotop, kommer den C-atom som växten tar upp automatiskt att GARANTERAT VÄLJA BORT O18-individen, associera sig med en O16-individ, och därmed avdela O-resten på utträngande syre:
Det går alltså inte att ”lura växten” med O18-vattenberikade experiment så som skedde i fallet med Rubengruppens O18-experiment från 1941: växten lämnar bara tillbaka preparatet — och lurar experimentatorerna att tro att ”växten sönderdelar vattnet”: syret som växten avdelar är av samma berikade typ som det O18-berikade vattnet:
H_NOCOO → H_NOCOO → H_NOC + OO;
Växten tar O16 via kolatomens starka O-bindning efter principen minsta motståndets verkan.
” It is apparent that the O18/O16 ratio of the evolved oxygen is identical with that of the water”, Ruben1941.

• Så kan »atmosfärens automatiska växtorganiska O16-kolrensning» förstås helt på den enkla fysikaliska principen med minsta energiinnehållets föreningar: C12 väljer ALLTID O16 framför allt annat: förbränning, förmultning, andningen hos djur och människor. Så:

• Växtassocierat syre (Dole1965Tab4) innehåller relativt mindre andel O18 än det vanliga atmosfäriska rena syret: »Växtsyre» är »renare» (lättare, »snabbare») syre än fritt atmosfäriskt syre:

• EN vattenmolekyl (MLBok) på drygt 1400 (20°C) förenas med en CO2-molekyl som (H₂OCO₂) en kolsyrabas: Utbyteskrafterna i vattnets olika kolagenter (H₂OCO₂; H₁OCO₂; H₀OCO₂; resp. kolsyra, bikarbonat, karbonat) kan alltid verkställa sådana omfördelningar som gynnar kolatomens mest effektiva O-bindning: Finner C-atomen en lättare O-make, ersätter denna föregående tyngre:
H_NCOOO → H_NCOOO.
Så kan allt växtvatten förstås självrenas, precis så som det sägs vara observerat (Dole1965Tab4), med växande procentuellt innehåll lätt syre (O16). Tyngre syreisotoper omstuvas SÅ automatiskt och avdelas som fritt atmosfäriskt syre. Dvs.: växterna »AutoPrioriterar» alltid C+O16;

•    Avskogningens växande syrekapning betyder SÅ med andra ord en motsvarande automatisk O16-kapning: Förbränning och förmultning av den avverkade normalt levande syreproducerande skogen beslagtar O16 i förening med det frigjorda växtkolet vid förmultningen/förbränningen.
   TILLÅTS INGEN NATURLIG ÅTERVÄXT — återupptagen syredistribution — reduceras motsvarande andel naturligt tillgängligt O16 som växterna normalt omsätter i produktionen av sina, både för djur och människor, livsviktiga aminosyror (TabellAmino): ORGANISMENS POTENTIELLA LIVSKRAFT hos allt levande kan SÅ förstås reduceras med, tvunget proportionellt mot, statens fortsatta avskogningar och återväxtbekämpningar: Staten tillåter inte Naturen att återlämna CO2-överskottet på naturlig till- och återväxt (AKT1800). Det blir en oundviklig konsekvens av resonemanget och funktionen.
   Statsrättsmänniskan, i sin tydligt okunniga och bevisligt (VKK) vanartiga auktoritära avskogningsnit och bestämmandemyndighet (SFN), håller alldeles tydligt på att kväva livet. Jämför Staten från 1800: LEVANDE SKOG HAR ALDRIG VARIT TÄNKT ATT TAFSAS PÅ (ÖR).

— Minsta motståndets lag (Ändringslagarna): Det är enklare-lättare för en molekyl att vara en sådan om dess atommassa är så låg som möjligt = så lättrörlig som möjligt = så liten inre energiförlust som möjligt i alla typer av kinematiska ändringsdetaljer:

— kortast möjliga reaktionstid. Vågen avgör, som alltid.

MolekylKinetiska EnergiPrincipen: MolKEP

Alla atomära sammansättningar över absoluta nollpunkten (0°K) uppvisar värmerörelser: stötar, krängningar, vibrationer, fluktuationer. Kinetisk masströghet mot varje form av ändring i ett givet rörelsetillstånd garanterar att en minsta möjliga motståndets energiverkan alltid eftersträvas för kortaste avståndsverkan i mest effektiva och starkaste-snabbaste bindningen.

PRINCIPEN innebär tydligen automatiskt självrensning i lokaler med olika individtyper på följande enkla form:

— Om möjlighet erbjuds, ombildas alltid individgrupper som innehåller olika närföreningar så att närföreningar med minsta massinnehållet gynnas — vilket medför att resterade tyngre massgrupper »autobildas».

Enda avgörande ombildningsfaktorn blir då om tillräcklig utbytesenergi finns, E=mv²/2 (MolKEP).

Varför växterna föredrar O16 framför O18 — se även MolKEPreferens

Molekylernas inbyggda rent fysiska benägenhet att utvälja minst massiva atomkomponenter — särskilt Kol-Syre och Vatten-Syre, i bägge fallen via tillfälliga

(Ozon) OOO-övergångar

ALLA KOL-SYREFÖRENINGAR UTVERKAR SEPARATIONER MELLAN LÄTT OCH TUNGT SYRE.

Det skulle vara precis samma meningsform i andra ord som Doles slutsats:

”fractionation of the oxygen isotopes by respiration and organic oxidation causes the increase in the O18 content of the atmosphere”, OF.

Uppdelning av syreisotoper genom andning och organisk oxidation förorsakar den större andelen O18 i atmosfären.

KolSyreFörening: Kolatomens egen fysiskt inneboende icke-organiska Syreförening

C + O

i närvaro av flera syreagenter med olika fysisk massa

utverkar ALLTID genom minsta motståndets verkan

(Ändringslagarna: minsta möjliga energiförluster för mesta möjliga effektiva sammanhållning)

att lätta syret O16 prioriteras.

— Hur då?

— I vatteninlöst (H2O) koldioxid (CO2) — kolsyra (N=2), bikarbonat (N=1) eller karbonat (N=0) —

H_NOCOO → H_NOCOO —ljus→ H_NOC + OO

— Starkaste CO-föreningen ges med det lätta syret O16 som garanterar mest effektiva elektriska bindningskraften via minsta möjliga massa. Därmed puttas en ev. tung syreatom ut på atmosfärens O2.

kan kolatomen SÅ själv i värmerörelsernas ljus utvälja sin närmast minst energikrävande syrekompanjon. När växten tar sin CO-molekyl kan den förstås göra det på alldeles samma sätt som i det enkla kolfallet: den syreatom som medför störst rörelsefrihet tillsammans med kolatomen, analogt minsta kinetiska energiförlusten.

VattenSyreAssociationer: En liknande lätta-syretprocedur förefaller även möjlig i vatten med vattenmolekyler (H2O) som tillfälligt passeras av uppåtstigande syre (O2) enligt

H₂O (+=tillfälligt passerande) OO —MöjligtExotermisktNetto→ H₂O + OO ;

— O+OO förenas med utgivande av energi. Så är utbyten möjliga på minsta motståndets princip.

— SANNOLIKHETEN för att ett sådant utbyte ska ske är dock liten: Mängden fria syremolekyler i (rinnande söt-) vatten varierar mellan (30°C/0°C) 7,56-14,62 mG/L (Minnesota Pollution Control Agency, LOW DISSOLVED OXYGEN IN WATER, pcs.state.mn.us, 9Sep2017); 1Lvatten=ca 1KG:

En OO per grovt max/min ca 235000/122000 HOH; Det finns betydligt färre OO-par i vatten än inlösta koldioxid (OCO) vattenmolekyler som kolsyra (OCOHOH); vid 20°C finns en vattenmolekyl på grovt 1500 som är kolassocierad (MLBok);

— En kolassocierad vattenmolekyl är grovt sett (20°C) 235000/1500 ca 150 gånger vanligare i vatten än ett OO-par.

Å andra sidan sägs (1965) att ingen känd mekanism finns för OO-HOH-utbyten i vatten enbart:

” In fact, there is no known mechanism by which H2O

and O2 can undergo oxygen isotope exchange in aqueous systems at room

temperature; high temperatures and catalysts like platinum are required.”, Dole1965s20m.

Nyare omnämnanden har eftersökts (Sep2017), men ännu inte påträffats.

— Dessutom finns (index år 1800) runt 150 gånger mer tungt syre O18 i luften än koldioxid (CO2):

— 0,2%O18·21%Syre = 0,042%O18: 280ppmvCO2år1800 = 0,00028; 0,042/0,00028=150.

Vattnets ungefärliga molekylbild — 1 O₂ på grovt 200.000 H₂O vid ca 20°C: Molekylerna stöts hela tiden omkring varandra med ständiga utbytesformationer:

Se även illustrerat vattnets molekylbild i FUNDAMENTALS OF ENVIRONMENTAL MEASUREMENTS, Dissolved Oxygen (9Sep2017) [fondriest.com].

Ledet ovan (enbart för vatten) är alldeles principiellt detsamma som anförs av Dole1965s18 (med associerad fotosyntes) — med här tillagt förtydligande i den orangea rakparentesen, såvitt korrekt tolkat:

” As mentioned above, when the relatively rapid turnover of atmospheric,

water, and carbon dioxide oxygen is considered, one would have expected

atmospheric oxygen to have the isotopic composition of oxygen from the

photosynthesis process.”.

” A number of investigators (for a review see Kirshenbaum,

34), including the author, have demonstrated that the oxygen liberated

in the photosynthesis reaction comes from the water [if enriched with O18] rather than from

the carbon dioxide. Dole and Jenks (35) concluded that the liberated oxygen

had the isotopic composition to be expected if the following isotopic exchange

equilibrium between oxygen and water were established at the temperature

of and during the photosynthesis reaction:

O216(g) + 2H2O18(l) <—> O218(g) + 2H2O16(l) (29)”, Dole1965s18.

Enda skillnaden är att ledet närmast ovan baseras på 2 molekylgrupper. Nettobilden är densamma.

— PROBLEMET med den typen av »referens» är att DEN tolkningen är min egen: källförfattaren utsäger INTE det explicit även om det VERKAR underförstås så.

— Suffixen (g, l) står FÖRMODLIGEN för ”gaseous” och ”liquid”, som inte heller det utsägs eller klargörs av källförfattaren, i varje fall inte i den aktuella avhandlingen.

Källtextens ”exchange equilibrium” är också av en (helt) annan karaktär än utbyten; En ”jämn homogen fördelning” mellan OO ÔÔ OÔ är förvisso något helt annat än en uppdelning som eftersträvar OO och ÔÔ. Men just denna senare, som vi skulle vilja ha refererad i etablerad mening, har inte upphittats (än).

EN ANNAN EGENHET ÄR ATT en del av DOLES REFERENSER inte kan nås på webben (Sep2017) utan att man prackas på krav om BUY, REGISTRATION och COOKIES.

”Vi talar om för dig hur du ska tycka för att tänka bättre”. Vi överlever utan den typen.

Planeten vi bor på RUND. Att utestänga NÅGON från naturvetenskap är VETTLÖST (A20.2: ingen får tvingas tillhöra en sammanslutning). VI RÄKNAR BARA SÅDANT SOM BERÄTTIGAR ALLA MÄNNISKORS SYNBaRHET PÅ STJÄRNLJUSEN. Kunskapen är, och skall så förbli, öppen för alla.

Vattenmolekylen prioriterar lättaste syret: utbyte KAN ske — kortvarigt — men tillfällena bör vara försvinnande få; 1 O2-molekyl på grovt (minst) 150.000 H2O-molekyler;

— Hur då?

— EFTERSOM O+OO=OOO är exotermiskt

(föreningen utverkar extra rörelseenergi, »slingkoppling»)

— det framställs så [Wikipedia, Ozone—oxygen cycle, 7Sep2017]

— finns tydligen möjligheten också öppen för en rent tillfällig sådan »slingkoppling» då en fri syremolekyl sammanträffar med en vattenmolekyl: OO-paret besitter en ozonisk spontan attraktion mot vattenmolekylens enda O. Så kan i princip, utan egentliga förluster, OO-paret toucha O-individen med ett eventuell utbyte:

— Atomvikten avrundat för en HHO¹⁶ är U=18 , för en HHO¹⁸ är U=20;

— Vattenmolekylens största rörelsefrihet är tveklöst via U=18 med den enda O16.

— Så: Om tillfälle finns, utan extra krafttillskott, kan tydligen HHO¹⁸ försöka byta ut sin tunga O18-komponent mot en lättare O16 från en ev. förbipasserande, i vilket fall tyngre, OO (U = 32, 34 eller 36);

— Vattenmolekylen vinner 1–16/18=11% i kinetisk rörelsefrihet, medan syreparet förlorar 1–32/34=6%.

[I netto frigörs möjligen också värme via touchen].

Inget direkt etablerat omnämnande i saken är här känt, ehuru energiräkningen förefaller helt möjlig. Överskottet i ...O+OO (med tillfällig bindning OOO) yttrar sig som extra rörelseenergi.

I bägge dessa fall, då så tillfällen ges, förklaras hur eventuellt befintligt tungt syre O18 ALLTID BESITTER VISST MÖJLIGHET att »självputtas» ut mot den öppna fria atmosfären av såväl syrebemängt vatten som via organisk aktivitet från vatteninlöst koldioxid (nH)COOO.

MolKEP ansluter med andra ord till samma fysiska-kemiska-organiska scenario som Mauna Loa Beviset:

— växter sönderdelar inte vatten (se Rubenexperimentet från 1941 i nytt ljus).

Men motsvarande etablerade källor som beskriver ämnet (SÅ) saknas här helt.

Andra möjliga utbytesföreningar skulle närmast vara luftens allmänna OO-innehåll med tillhörande sporadiska förekomster av fritt atomärt syre O (förekomsten fritt O ökar upp mot toppatmosfären) som kan katalysera eventuella omfördelningar mellan, främst, det lätta syret O16 och det tunga syret O18.

Även koldioxidens formeringar COO skulle i princip kunna påverkas av OO och fria O-förekomster med en motsvarande självrensning (efter tid) som gynnar enbart lätt syre i luft-kolföreningarna.

Etablerade meningar på området @INTERNET verkar (Sep2017) svårtillgängliga. Inga direkt motsvarande upphittade beskrivningar (OO, O, OCO) har ännu påträffats.

Utbytessystemet (MolKEP: Molekyl-Kinetiska Energi Principen) förefaller kunna förklara samtliga observerade egenheter av den rapporterade typen (Dole1965Tab4)

”fractionation of the oxygen isotopes by respiration and organic oxidation causes the increase in the O18 content of the atmosphere”, OF.

MLB och MolKEP harmonierar: MLB&MolKEP

Mauna Loa Beviset — markbiomassans konstant säsongsgenomsköljande vatteninlösta eCO2 som säkrar att markbiologi och havsbiologi är skilda biodomäner på en materiell vattenbaserad konstant VäxaMulla KolSyre-cykel

CO2 → C+O2 → CO2 av formen (ROKG)

H₂O + CO₂ → H₂OCO₂ —ljus→ H_NOC + O₂ —förmultning→ CO₂ + H₂O

— innefattar också en minsta möjliga energiomsättning (MolKEP) genom att växtkol (C+) och ursprungssyre (OO) ömsom återförenas och separerar ändlöst enligt ledet ovan INOM ett fast ändligt hydrotrycksslutet bestämt materiesystem (SD-konstantens förklaring):

Processer utom ledet ovan inbegriper extra verkande krafter. Så, bara av den anledningen:

— Växter sönderdelar inte vatten (MLBbR).

— Syret OO som avdelas, avdelas ur den återcirkulerande förmultning- eller förbränningssammansättningen OCO då växten tar upp växtkolet genom minsta motståndets verkan:

Minsta motståndets väg betyder minsta möjliga energi för tillståndsändring, samma som mesta möjliga effektivitet: kortaste ljusvägen, snabbaste elektriska verkan: Newton III:

— varje tillståndsändring har motsvarande motstånd: ju mindre kraft, desto mindre motstånd.

VOMTUAS bekräftar:

Växternas syreisotopdelning bekräftar

Så uttrycker kemiledet ovan också (markbiologins) växternas mest effektiva Kol-SyreCykel med minsta motståndets verkan, samma som resultatbilden som säger det redan sagda: växter sönderdelar inte vatten. VOMTUAS bekräftar:

VÄXTERNAS OBSERVERADE (TSL) MEDVERKAN TILL UPPDELNING AV SYREISOTOPERNA (VOMTUAS) O16 OCH O18

— atmosfären uppvisar lägre procentuella andelar av den tunga syreisotopen O18 än fysiska domäner som omfattar växtassocierat syre

— kan beskrivas på den exakt ekvivalenta minsta möjliga motståndets lagprincip med exakt samma, oberoende, resultatform

— växter sönderdelar inte vatten (MLBbR)

— enligt MolekylKinetiska EnergiPrincipen (MolKEP):

H_NOCOO → H_NOCOO → H_NOC + OO :

— Kol (C) förenas ALLTID med Syre (O) efter minsta motståndets verkan:

— Finns olika syreatomer tillgängliga för Kolförening, bestämmer ALLTID minsta motståndets lagprincip att LÄTTASTE KOMPONENTEN (O) TAR SNABBASTE VÄGEN. Och därmed Kolets syreförening med LÄTTASTE syret.

— Så: När Växten tar upp sin CO-associerade kolvattenmolekyl, gör den det genom kolassociationens minsta motståndets verkan: finns tunga syreatomer (O) med i bilden, puttas de ut och frigörs i O2-delen.

Samma energiprincip kan förstås gälla mellan en vattenmolekyl (H2O) och en fri närliggande (passerande) syremolekyl (O2) — men inget närmare är här känt om den rent praktiskt mätande förekomsten, om alls:

H₂O (+=tillfälligt passerande) OO → H₂O + OO :

Se VattenSyreAssociationer: O+OO-föreningar är exotermiska: utbyten KAN ske.

— Så: VOMTUAS — växternas syreisotopuppdelning — kan tydligen ses som ett oberoende — bekräftande — beviskomplement till Mauna Loa Bevisets konsekvenssatser, bägge explicit på en och samma minsta motståndets lagprincip.

Efter tillägg—7Sep2017.

EpilogNorrland2017: EpilogSVERIGE2017:

EpilogNorrland2017: VKK

Med fortsättning från KalhyggesSverige2017:

— Träddöden hösten 2017 har accelererat — tydligt överlag, hela landet.

NORRLAND 2017 — EN SPILLRA AV URTIDA SVENSK NATURSKOG: samma visa i MellanSverige (Epilog)

Min egen spontana summering 12Sep2017:

— Kalhyggesresan Insjön-Uddevalla genom MellanSverige 28Maj2017 tycks rena barnleken mot kalhyggesomfattningen (i yta) mera norröver.

Däremot tydligen med likartad frekvens MellanSverige-Norrland:

— Träddöden Sep2017 framträder (»explosionsartat») övertydligt på tall i Norrlandsavsnittet Rättvik-Härnösand.

Observationerna här gjordes 11Sep2017 främst på sträckan Rättvik-Stöde. Samt senare med samma nedslående resultatbilder 15Sep2017 en kortare kontrollsträcka Leksand—DalaJärna. I stort sett mer eller mindre varenda tall verkar drabbad — ända ut till kustbandet vid Östersjön, ofta typiskt som nedan.

Hela vägen grovt 400KM Rättvik-Härnösand 11Sep2017 — ända ut till Östersjökusten:

Rättvik-Voxna[väg301]-Los[väg296]-Korskrogen[väg310]-Delsbo[väg84]-Stöde[väg305: sista 3,5 milen är grusväg]-Sundsvall[E14]-Härnösand[E4]; Grovt runt 400KM.

Omfattande vidsträckta kalkyggesområden, här veterligt för Sveriges del aldrig någonsin tidigare skådat.

Foto: 11Sep2017 E3 Bild--15;1;19 -- Alla ställen lika bedrövligt hela vägen Rättvik-Härnösand.

— BeginRättvik Soltid ca 11:00. Ankomst Härnösand ca 16:00. Bilderna ovan 11:28-53: Medelhastighet 80KM/h, ca 8mil: Området ovan: kring Voxna; kartor.eniro.se: Rättvik-Voxna 76KM.

Typen av inslag — en del tallar påminner om färgen hos normala höstlövträd:

— Utpräglad barravdöd, samtliga ungtallträd över större områden: Bakom 5-10 cM ännu friska grentoppar följer ungefär ett lika stort grenavsnitt total barravdöd.

KLASSIFICERING AV DÖDSORSAKEN genom EMBOLISM, TRÄDDÖDEN I DETALJ och Xylem-FloemTransportsystemet blir helt enkel — i samtliga fall via atmosfärisk stress på grund av växande icke-fossilt CO2-överskott från Statens fortsatta avskogningshärjningar (AKT1800), alla dessa har redan observerats av uppmärksamma:

• Grentoppen dör — alla barr bruna:
— Tydlig GrenToppEMBOLISM: Trädets allra sist utvecklade GrenToppXylemrör har proppats på grund av överbelastning.

• Barren en bit innanför toppen dör — bilderna ovan typiskt:
— Äldre Xylemproppning på närmast äldre Xylemrörsystem. Säker indikator på att OM samma stress kvarstår kommande år, ytterligare näringstransportdelar ut mot grentoppen kommer att upphöra.

• Hela trädtoppen dör — men delen under verkar anmärkningsvärt intakt:
— Tydlig ToppEMBOLISM: Trädets ToppXylemrör har korrumperats (på grund av växande krav på vattentransporter — CO2-övergödning (LavinIll) — till trädet i övrigt). Näringstransporten till toppen från rötterna har upphört.

• Hela trädets underdel dör — Toppen ser fortfarande ut att stormtrivas:
— Tydlig (Central)StamEMBOLISM: Trädets äldre Xylemrör har upphört att fungera.

Varför värst på höstkanten?

— Varför ser vi barrdöden, ännu mest tydligt på Tall, i två — TVENNE — omgångar, en på vårkanten, och en senare nu (värsta) på höstkanten?

HELT UTTÖMMANDE FÖRKLARING ENLIGT MAUNA LOA BEVISET (SOM) med TRÄDDÖDEN I DETALJ:

— Statens fortsatta premierade växande icke-fossila CO2-överskott från fortsatta avskogningar

StatKommun säljer ut Naturen till Högstbjudande

Staten Miljöpremierar Nybyggessatsningar i Sverige på JätteFina FamiljeTomter till Bästa Salupris

påtvingar obalans i trädens naturliga sätt i två naturliga faser:

1. Vårens starka näringsupptakt, CO2-stressen från fortsatta avskogningar, pressar de svagaste delarna mest, de 4 punkterna ovan. Efter viss inledande vårtillväxt, stabiliseras tillståndet — eller fortsatt kontinuerlig avdöd.

2. Höstens naturliga avsaktning i tillväxt + fortsatt växande atmosfäriskt icke-fossilt CO2-övertryck skapar en andra våg: Träden förväntar sig en naturlig vintervila, medan det ständigt fortsatt växande CO2-övertrycket, Statens fortsatta avskogningar, pressar träden ännu mer — tillsammans med en naturlig barravdöd som knappast ens syns på en meters avstånd i en Naturskog.

(Floemåterledningarna flödar förr eller senare in i Xylemrör längre ner mot trädrötterna [‡Pfautch2015], vilket introducerar ytterligare domäner med svaga beröringspunkter).

Att rättas för ev. sakfel. Observationerna vägleder oss.

EPILOG: -- StatNatur2016/17 — Aug-Sep2017

Epilog:

EPILOG — hela träd börjar ge upp

TRÄDDÖDEN Sep2017 — ÖR

EN DEL TALLAR — tydligen typiskt över hela landet (Observerat: MellanSverige, Nedre Norrland Sep2017) — som tidigare uppvisat lummigt gröna frodiga barrverk i stort hela året runt, skyltar — märkbart tydligt — September2017 med gula färgtoner över hela trädets barrbestånd: Stora barrmängder är på väg att lämna trädet.

Den dokumenterade bildtypen i EpilogNorrland ses ofta — särskilt vägkanterna på samtliga genomresta vägsträckor: Rättvik—Härnösand 11Sep2017, ända ut till kustbandet vid Östersjön, Leksand—Dala-Järna 15Sep2017.

Jämfört med de först omfattande dokumenterade observationerna hösten 2015 (Texten under fotot i artikeln KeelingKurvan) ”10 per 100 meter” tycks situationen nu Sep2017 uppvisa »100 per Tall».

ATT tallbarsdöden »exploderar» nu hösten 2017 är alldeles tveklöst dokumenterat — tydligen över hela landet.

Xylemrör EpilogSVERIGE2017 som en gång täppts till på grund av överbelastning kommer aldrig tillbaka. Så: Med fortsatt StatligtKommunalt föredömligt NaturIntresse betyder det att kommande års träddöd endast kommer att förvärras om inget under inträffar.

Summan av alla våra mänskliga förståndsförmågor kommer från växtriket (TabellAminosyror):

— Naturligt kontinuerlig obruten tillväxt är grunden för våra naturligt förståndsgrundade sinnesorgan.

Så (VKK; SFN):

— Befattningshavare som speciellt systematiskt börjar beordra den naturligt utfyllande grönskans avlivning — oberoende av framställt munväder: orsak, anledning, skäl — är tydligen just den direkt sinnessjuka mentalitet och förekomst som demokratins samhällen skulle se till att hålla på avstånd. Säkert. Förmågan att uppröras i blotta åsynen.

För ev. vidare.

innehåll: SÖK äMNESORD på denna sida Ctrl+F · sök ämnesord överallt i SAKREGISTER

Universums Historia — MODERN AKADEMI OCH NATURVETENSKAP

ämnesrubriker

innehåll

MODERN AKADEMI OCH NATURVETENSKAP 2016/17¦c

STATENS FORTSATTA NATURMORD

KALHYGGESRESAN GENOM SVERIGE Maj2017

Kriterium för visuell kalhyggesräkning — VKK

KalhyggesSverige 2017

KalhyggesKriteriet

DOKUMENTRAPPORTEN — BILDREPORTAGE Maj2017

Träddöden breder ut sig

Döende Gran/Tall i skogskanterna på avverkad naturskog blir en allt vanligare syn

SAMVERKANDE FAKTORER

Vilket Upprör Mest?

Vindkraftsargumentet

LÖVTRÄDEN SIGNALERAR Våren2017

DÄR BJÖRKARNA SUSA

LönnToppsExperimentet — p1

LönnExperimentet Jul2017

LTE 123

LönnToppsExperimentet — p2

LönnToppsExperimentet — p3

Förklaringen

TILLVÄXTBEVISET

BIHANG TILL LÖNNEXPERIMENTET 2017

Syrefrågan kräver svar

O18

MLB-OK

Relaterade Organiska Kemins Grundsats ROKG

Klorofyllämnena

SenebierCitatet

SenebierOrganicMLB SOM

Wikipedia Photosynthesis, Oxygen

NetChemMAC

»TjejKriteriet»

AllmännaVäxtIntelligensErkännandet

ORGANISKA KEMINS BAS

Centrala Fotometriska Tvisteämnet CFT

Markbiologins led

Mauna Loa Beviset med Naturskogen

Luftsyrets infångning, Wikipediacitat

Oxygenic Photosynthesis, Wikpediacitatet, Wikipedialeden — WOP

Wikipedialeden — MACwaterOxidation — varför leden inte kommunicerar, Wikpediaciatet — WO

Referensutdrag, Koroidov 2014

KOROIDOV 2014 — referensdetaljer till Water Splitting

H2O-split 1

H2O-split 2

m¦eCO2

MLBpre — kemileden primärt i jämförelser

HydratiseringsProportionerna

Markbiomassans Mauna Loa SD »hydratisering»

Experimentella begränsningar

H2O-issue — Faktabas

Wikipedia, Great Oxygenation Event

Därför

EROSIONSTAKTEN

Massflykten från Jorden

Jordens vattenbank

MLB-domänerna hema¦CO2

Modern Akademis Syrekälla, MAS

JordVattnetsUrsrung i MAC

KONSEKVENSERNA

KONSEKVENSSATSERNA

BergSyret i modern akademi

PRIMÄRA JORDMINERALOGIN

DIAKVADRATEN OCH DEN ORGANISKA KEMIN PÅ JORDEN

DiaRef — ÄMNENAS URSPRUNG enligt TNED

HONC-ämnena

Jämförande tabellöversikt, Planeterna

J-kropparnas syreinnehåll generellt

Ämnesursprungen

Venus Referens

PrimärJorden, Syrefrågan: SYREGÅTANS UPPLÖSNING

VATTNETS VOLYMÄNDRING

JPT

Syrebildningen Till Nu

MaunaLoaBeviset bevisar räkningen

Resultatbild O-issue

Summering O-issue

Jordatmosfärens Ozonsköld

Jordatmosfärens primära gasbildningar via vattenångans tryckfysik

TRYCKFAKTA

Jordatmosfärens gasutveckling från vattnets ångbildningspunkt

Upplösningen Mark-Hav

Referensbudget CO2 år 1800

SyreRetur2000-frågans upplösning

Dole 1965

Hart 1977

Tunga Syrets Luftandel

O18-fakta

OxygenFractionation

Doles Förklaring

Tryckfysikens organiska kemi, TOK

Rubengruppens experiment från 1941 i nytt ljus

Ruben 1

Ruben 2

Växtens Möjliga Anförande

ScenJBH

Primära Jordkroppens grovräknade temperatur

Vattenutfällningen

HONC-EnergiTabellen

ÖVERGRIPANDE RESULTATBILD

Sverige igen

Kolhaltiga urbergen med O18

STATENS FORTSATTA NATURMORD

LÖVTRÄDEN SIGNALERAR

SYREFRÅGAN — orsaken till pågående StatligtKommunalt Fortsatta Naturmord

MånRecessionen, grundbegrepp

Månen-JordenSeparationen

Månen Runt Jorden

Williams2000

Recessionsalternativen, GEOLOGISKA DATA

Recessionsgrunderna

tRec

Bonnierscitatet, Urvattnet

Upplösningen: TNED förklarar Månens recession

Fem Jordradier

FM, avsvalningscitat

Jorden-Månen-Historien med grunderna till Jordytans VäxtOrgan

JORDKROPPENS UTVECKLING ENLIGT TNED

RELATERAD FYSIK, MÅNENS RECESSION

RELATERAD FYSIK, JORDKROPPENS GEOLOGISKA UTVECKLING

MODERN AKADEMI, MÅNENS RECESSION

Meteoriterna, Månen och Radiosönderfallen

RadioProblemets kärna: Meteoritmaterialen

PLANETBANORNA I SOLSYSTEMET

SNABBREPETITION

Fallet i Gravitationsfältet

Omloppsbanornas parkeringstid

Planetbanorna från centralexpansionen

RADIOPROBLEMET

INLEDNING

FIREFOX räddar tydligheten — MEN KVADDAR INNEBÖRDEN

Huvudtexten

GammelMånenBegin

Halveringssambandet

Månens ytmineralogi i Geologiskt Bevisningsexempel

JordenMånenMetriken

Gopalan1970--Sorokhtin2007

Nuklidkoefficienten b med U238-exempel

ExempelSönderfall

Bildningslokalens energipåverkan

b-fakta

Månytans proportionellt stora andel U238

Summering

Orientering

SNABBGUIDE TILL NEUTRINOBEGREPPET

NEUTRONKVADRATEN

ATOMKÄRNANS 1818eMASSIV

Sönderfallsmatematiken i TNED

NEUTRINOSPEKTRUM

Massdestruktionens grundmatematik

ATOMKÄRNANS INSTABILITET I MODERN AKADEMI

ATOMKÄRNAN

PLANCKS STRUKTURKONSTANT

Maskinrummet

Formulering 1Aug2017

Sönderfallsgrunderna

b — nuklidkoefficienten

Gravitationskonstanten

b-kurvans bevisform

b-formen

b-kartan UHokt2011

Betasönderfall och Kärnsönderfall i relaterad fysik

Centralkontakterna

JORDATMOSFÄREN

Nuvarande mJatm

DIAKVADRATEN — kortare förklaring

Lätta syrets växtassociation

MolekylKinetiska EnergiPrincipen

Avskogningens fortsatta bieffekter

KolSyreFörening

VattenSyreAssociationer

MLB och MolKEP harmonierar

VOMTUAS bekräftar

EPILOG NORRLAND 2017

NORRLAND 2017 — EN SPILLRA AV URTIDA SVENSK NATURSKOG

EPILOG

Träddöden 2017

referenser

[HOP]. HANDBOOK OF PHYSICS, E. U. Condon, McGraw-Hill 1967

Atomviktstabellen i HOP allmän referens i denna presentation, Table 2.1 s9–65—9–86: Se jämförelse med nyare databas i JämförelseHOP1967/CODATA2001 — helt försumbara differenser.

m_n = 1,0086652u ...................... neutronmassan i atomära massenheter (u) [HOP Table 2.1 s9–65]

m_e = 0,000548598u .................. elektronmassan i atomära massenheter (u) [HOP Table 10.3 s7–155 för m_e , Table 1.4 s7–27 för u]

u = 1,66043 t27 KG .............. atomära massenheten [HOP Table 1.4 s7–27, 1967]

u = 1,66033 t27 KG .............. atomära massenheten [ENCARTA 99 Molecular Weight]

u = 1,66041 t27 KG ............... atomära massenheten [FOCUS MATERIEN 1975 s124sp1mn]

u = 1,66053886 t27 KG ........ atomära massenheten [teknisk kalkylator, lista med konstanter SHARP EL-506W (2005)]

u = 1,6605402 t27 KG .......... atomära massenheten [@INTERNET (2007) sv. Wikipedia]

u = 1,660538782 t27 KG ...... atomära massenheten [från www.sizes.com],

CODATA rekommendation från 2006 med toleransen ±0,000 000 083 t27 KG (Committe on Data for Science and Technology)]

c₀ = 2,99792458 T8 M/S ........ ljushastigheten i vakuum [ENCARTA 99 Light, Velocity, (uppmättes i början på 1970-talet)]

h = 6,62559 t34 JS ................. Plancks konstant [HOP s7–155]

ε₀ = 8,8543 t12 C/VM ............. elektriska konstanten i vakuum [FOCUS MATERIEN 1975 s666ö]

[BA]. BONNIERS ASTRONOMI 1978 — Det internationella standardverket om universum sammanställt vid universitetet i Cambridge

[BKL]. BONNIERS KONVERSATIONS LEXIKON Band I-XII med SUPPLEMENT, Alb. Bonniers Boktryckeri, Stockholm 1922-1929

t för 10^–, T för 10⁺, förenklade exponentbeteckningar

MAC, i Universums Historia ofta använd förkortning för Modern Akademi (eng. Modern ACademy)

TNED — Related PHYSICS And MATHEMATICS — Se särskild djupbeskrivning av innebörden i begreppet relaterad framställning.

(Toroid Nuclear Electromechanical Dynamics), eller Toroidnukleära Elektromekaniska Dynamiken är den dynamiskt ekvivalenta resultatbeskrivning som följer av härledningarna i Planckringen h=m_nc₀r_n, analogt Atomkärnans Härledning. Beskrivningen enligt TNED är relaterad, vilket innebär: alla, samtliga, detaljer gör anspråk på att vara fullständigt logiskt förklarbara och begripliga, eller så inte alls. Med TNED förstås (således) också

RELATERAD FYSIK OCH MATEMATIK. Se även uppkomsten av termen TNED i Atomkärnans Härledning.

SHORT ENGLISH — TNED in general is not found @INTERNET except under this domain

(Universe[s]History, introduced @INTERNET 2008VII3).

TNED or Toroid Nuclear Electromechanical Dynamics is the dynamically equivalent resulting description following the deductions in THE PLANCK RING, analogous AtomNucleus’ Deduction. The description according to TNED is related, meaning: all, each, details claim to be fully logically explainable and understandable, or not at all. With TNED is (hence) also understood RELATED PHYSICS AND MATHEMATICS. See also the emergence of the term TNED in AtomNucleus’ Deduction.

Senast uppdaterade version: 2021-06-11

*END.

Stavningskontrollerat 2017-09-18.

rester

åter till portalsidans huvudrubrik · portalsidan är www.UniversumsHistoria.se

∫ Δ √ →∞ γ ω π τ ε ħ UNICODE — ofta använda tecken i matematiska-tekniska-naturvetenskapliga beskrivningar — Ctrl+Shift+Q i Microsoft WORD direkt till SYMBOL

— som INTE Firefox vill läsa:

Firefox skriver Ö istf. rottecknet, m.fl. Upptäcktes sent, då redan många htm-dokument skrivits.

σ ρ ν ν υ π τ γ λ η ≠ √ ħ ω →∞ ≡

Ω Φ Ψ Σ Π Ξ Λ Θ Δ

α β γ δ ε λ θ κ π ρ τ φ ϕ σ ω ϖ ∏ √ ∑ ∂ ∆ ∫ ≤ ≈ ≥ ˂ ˃ ← ↑ → ∞ ↓

ϑ ζ ξ

☺☻♥♦♣♠•◘○◙♂♀♪♫☼►◄↕‼¶§▬↨↑↓→←∟↔▲▼¶!”#$%&’()*+,-./012 Alt+NumPad 1-50

Pilsymboler, direkt via tangentbordet:

Alt+24 ↑; Alt+25 ↓; Alt+26 →; Alt+27 ←; Alt+22 ▬

Alt+23 ↨ — även Alt+18 ↕; Alt+29 ↔

åter till portalsidans huvudrubrik · portalsidan är www.UniversumsHistoria.se